1.1  Bakgrund

Riksdagens biträdande justitieombudsman gav i november 2019 ett avgörande om Skatteförvaltningens automatiska beslutsfattande (EOAK/3379/2018). Biträdande justitieombudsmannen ansåg att Skatteförvaltningens automatiserade beskattnings- och beslutsförfarande är olagligt eftersom det inte bygger på en tillbörlig, exakt lagstiftning som tillgodoser principerna om god förvaltning, rättsskydd och tjänsteansvar. Biträdande justitieombudsmannen konstaterade att regleringsbehoven i fråga om automatiserade beslut måste utredas omgående. 

Grundlagsutskottet bedömde åren 2018 och 2019 vissa lagförslag som behandlades av riksdagen och som innehåll förslag till bestämmelser om automatiserat beslutsfattande (GrUU 62/2018 rd, GrUU 70/2018 rd, GrUU 78/2018 rd och GrUU 7/2019 rd). Utskottet konstaterade att automatiserat beslutsfattande förefaller inkludera ett flertal frågor som inte har reglerats i de allmänna lagarna för förvaltningen, och ansåg det viktigt att beredningen av den allmänna lagstiftningen om automatiserat beslutsfattande inleds utan dröjsmål. Utskottet ansåg även att man i nuläget behöver avstå från nya förvaltningsområdesspecifika förslag till bestämmelser om automatiserat beslutsfattande. 

Under de fösta månaderna av 2020 inledde justitieministeriet beredningen av sådan allmän lagstiftning som grundlagsutskottet hade förutsatt (OM021:00/2020). En regeringsproposition med förslag till lagstiftning om automatiserat beslutsfattande inom den offentliga förvaltningen (RP 145/2022 rd) överlämnades till riksdagen den 19 september 2022. 

Genom propositionen görs i fråga om beskattnings- och tullärenden till vissa delar en avvikelse från de allmänna bestämmelser om automatiserat beslutsfattande inom den offentliga förvaltningen som föreslås ingå i förvaltningslagen. Automatiskt avgörande ska i sådana fall vara möjligt endast om de allmänna förutsättningar för automatiserat avgörande av ett ärende som föreslås i förvaltningslagen är uppfyllda. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid finansministeriet i samarbete med Skatteförvaltningen, Tullen och Transport- och kommunikationsverket. 

Utkastet till proposition var på remiss mellan den 2 juni och den 29 juli 2022. Utlåtande om propositionen begärdes av de ministerier, myndigheter, företrädare för näringslivet och andra intressentgrupper som är centrala med tanke på propositionen, av sammanlagt 38 instanser. Dessutom hade också andra möjlighet att lämna utlåtande om utkastet till proposition via tjänsten utlåtande.fi. Begäran om utlåtande publicerades också på finansministeriets offentliga webbplats. Begäran om utlåtande, ett sammandrag av utlåtandena och de utlåtanden som kom in finns tillgängliga i den offentliga tjänsten på adressen valtioneuvosto.fi/sv/projekt med projektkoden VM003:00/2022. 

2.1  Regleringen om automatiserat beslutsfattande

I den allmänna lagstiftningen om förvaltningsförfarande finns inte några bestämmelser om automatiserat fattande av förvaltningsbeslut. Inte heller i speciallagstiftningen om beskattningsförfarande, om tullen eller om de bil- och fordonsskatter som uppbärs av Transport- och kommunikationsverket föreskrivs det om automatiserat avgörande av ärenden med undantag för vissa bestämmelser på författningsnivå inom skattelagstiftningen som gäller undertecknande av automatiserade beslut. 

I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om automatiserat beslutsfattande inom den offentliga förvaltningen (RP 145/2022 rd) föreslås det att det till förvaltningslagen fogas ett nytt kapitel om automatiserat avgörande av ärenden. Regleringen etablerar behörighet för myndigheten att fatta automatiserade avgöranden på de villkor som anges i kapitlet. Genom propositionen föreskrivs det dessutom om ett undantag från ett förbud mot automatiserade beslut som ingår i Europeiska unionens dataskyddslagstiftning. Kapitlet innehåller bestämmelser om det tillåtna användningsområdet för automatiserade beslut, om rättsskyddsförutsättningen i fråga om fysiska personer samt om myndighetens skyldighet att i ett beslut meddela en part om att ett ärende avgjorts automatiserat. I lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019), nedan även informationshanteringslagen, föreslås bestämmelser om hur tjänsteansvaret fördelas vid automatiserat beslutsfattande och bestämmelser som ska främja tillgodoseendet av principen om god förvaltning bland annat med avseende på dokumentering av utvecklingen av automatiserade verksamhetsprocesser, kvalitetssäkring, kvalitetskontroll och införande samt skyldigheten att informera om automatiska verksamhetsprocesser. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen om användningsområdet för automatiserat avgörande i förvaltningslagen kan en myndighet avgöra ett ärende automatiskt, när det i ärendet inte ingår omständigheter som enligt myndighetens förhandsprövning förutsätter prövning från fall till fall eller när de i ärendet ingående omständigheter som förutsätter prövning från fall till fall har bedömts av en tjänsteman eller någon annan som handlägger ärendet. En ytterligare förutsättning för automatiserat avgörande i fråga om fysiska personer är att den fysiska person som beslutet avser avgiftsfritt får begära omprövning av avgörandet genom en omprövningsbegäran eller motsvarande rättsmedel hos den myndighet som fattat beslutet (rättsskyddsförutsättning). Rättsskyddsförutsättningen tillämpas dock inte, när en parts yrkande som inte rör någon annan part godkänns genom automatiserat avgörande. De ärenden som avgörs automatiskt ska väljas ut och avgöras av myndigheten med iakttagande av regler som utarbetats med stöd av tillämplig lag. Enligt den bestämmelse som föreslås i förvaltningslagen får en begäran om omprövning eller ett jämförbart rättsmedel inte avgöras automatiserat. 

Avvikelse från bestämmelserna i förvaltningslagen kan göras genom lag. Särdrag inom olika förvaltningssektorer kan förutsätta bestämmelser som avviker från förvaltningslagen, och också det stora antalet ärenden som behandlas i vissa ärendegrupper kan begränsa tillämpningen av de allmänna bestämmelserna. Den fullmakt till avvikelse som förvaltningslagen tillåter ska dock enligt förarbetena till förvaltningslagen användas med urskillning och endast när det finns sakligt sett godtagbara skäl för det. De grundläggande fri- och rättigheterna ska skyddas även när bestämmelser som avviker från förvaltningslagen utfärdas. 

Bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas också på beskattnings- och tullförfaranden till den del det på grund av beskattnings- och tullärendenas karaktär av massförfarande inte föreskrivs något annat i de lagar som gäller dem. De allmänna bestämmelserna om automatiserat beslutsfattande som föreslås i förvaltningslagen bedöms kunna möjliggöra automatiserat beslutsfattande för Transport- och kommunikationsverket och i stor utsträckning för Skatteförvaltningen och Tullen när det gäller beskattnings- och tullärenden. Enligt den regeringsproposition som gäller förvaltningslagen kan t.ex. en begäran om omprövning dock inte avgöras automatiskt. 

2.2  Ärenden som kan avgöras automatiskt

2.3  Förfarandet med förseningsavgift vid beskattningen på eget initiativ

På grund av reformen av påföljdssystemet vid sådana skatter som hör till Skatteförvaltningens behörighet är påföljderna för försummelse av deklarationsskyldigheten enhetligare och mer schablonmässiga än tidigare och myndighetsprövningen i samband med påförandet av påföljder har minskats. Grunderna för fastställande av förseningsavgifter och storleken på avgifterna anges exakt och schablonmässigt i lag. Förseningsavgift påförs om skattedeklarationen har lämnas in efter den föreskrivna tidpunkten. 

Enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ ålägger Skatteförvaltningen den skattskyldige att betala en förseningsavgift, om skattedeklarationen lämnas efter den föreskrivna tidpunkten. Förseningsavgiften är tre euro för varje dag efter den sista inlämningsdagen för skattedeklarationen till den tidpunkt då deklarationen lämnas in, dock högst 135 euro. Om deklarationen lämnas in senare än 45 dagar efter den sista inlämningsdagen, är förseningsavgiften dock nämnda belopp ökad med två procent av den skatt som ska betalas och som deklarerats för sent. Beloppet av förseningsavgift som påförs på grundval av en rättelsedeklaration som ska lämnas för skatteperioden är dock två procent av den skatt som ska betalas och som deklarerats för sent. Om rättelsedeklarationen lämnas in högst 45 dagar efter den sista inlämningsdagen för deklarationen, påförs dock ingen förseningsavgift. Förseningsavgift som påförs på grundval av skattebeloppet är högst 15 000 euro per skatteperiod och skatteslag. Eftersom påföljdsbestämmelserna är schablonmässiga, påverkas slutresultatet i regel inte av det om påföljden påförs av en tjänsteman eller på automatiserad väg. 

Före ingången av september 2022 har skatteförvaltningen fattat cirka 297 850 beslut om förseningsavgift för skatteperioderna under kalenderåret 2020 på grund av försenade skattedeklarationer för skatter som betalas på eget initiativ. Förseningsavgiften har varit högst 135 euro (förseningsavgift per dag) i ca 273 870 fall, över 135 euro och högst 200 euro i ca 19 000 fall och över 200 euro i ca 4 980 fall. Den genomsnittliga förseningsavgiften har varit cirka 55 euro och den genomsnittliga förseningsavgiften per dag cirka 49 euro. 

För skatteperioderna under kalenderåret 2021 har Skatteförvaltningen före ingången av september 2022 fattat cirka 290 180 beslut om förseningsavgift på grund av försenade skattedeklarationer för skatter som betalas på eget initiativ. Förseningsavgiften har varit högst 135 euro (förseningsavgift per dag) i ca 267 170 fall, över 135 euro och högst 200 euro i ca 18 420 fall och över 200 euro i ca 4 590 fall. Den genomsnittliga förseningsavgiften har varit cirka 55 euro och den genomsnittliga förseningsavgiften per dag cirka 49 euro. 

Förseningsavgifterna fastställdes nästan alltid på automatiserad väg. 

Den skattskyldige ska ges tillfälle att lämna utredning innan förseningsavgiften påförs, om det är behövligt av särskilda skäl. Det finns i regel inte något behov att höra den skattskyldige eftersom grunden för påförande av förseningsavgift inte inbegriper Skatteförvaltningens prövning från fall till fall och sättet att beräkna avgiften är schablonmässigt. I praktiken har de skattskyldiga inte hörts innan förseningsavgift påförts. 

Förseningsavgift behöver inte påföras om skattedeklarationen lämnats för sent på grund av en störning i ett allmänt datanät eller i Skatteförvaltningens elektroniska servicetjänster. I förarbetena till lagen konstateras att med sikte på en enkel administration ska förseningsavgift till skillnad från nuläget inte behöva påföras om inlämnandet av skattedeklarationen försenas på grund av en för Skatteförvaltningen på förhand känd störning i ett allmänt datanät eller en allmän störning i Skatteförvaltningens elektroniska service. 

Enligt lagen om skatteuppbörd kan man helt eller delvis avstå från att ta ut förseningsavgift om inlämnandet av skattedeklaration har försenats på grund av hinder som är oberoende av den skattskyldige, av ett giltigt skäl eller av andra särskilda skäl. Ett beslut om att någon förseningsavgift inte ska tas ut kan fattas först efter det att förseningsavgiften har påförts. Ett skilt överklagbart beslut om efterskänkande av förseningsavgiften skickas till den skattskyldige. Vid förfarandet för indrivning har yrkande på slopande eller indrivning av förseningsavgiften framställts i ca en procent av de ca 300 000 förseningsavgifter som årligen fastställs. Som skäl som är oberoende av den skattskyldige kan betraktas t.ex. en funktionsstörning i ett allmänt datanät eller något annat motsvarande skäl. Även störningar i Skatteförvaltningens e-tjänster kan betraktas som sådana hinder som avses i bestämmelsen. Som särskilda skäl kan betraktas t.ex. ett räknefel, skrivfel eller uttrycksfel som den skattskyldige gjort av misstag. En efterskänkning kan inledas på begäran av den som saken gäller eller på myndighetsinitiativ. 

I samband med riksdagsbehandlingen av lagen om inkomstdatasystemet (53/2018) ansåg grundlagsutskottet att det är nödvändigt att precisera den nämnda lagens bestämmelser om att inte påföra förseningsavgift så att man inför rättslig prövning. Dessutom bör man ta in en uttrycklig bestämmelse om att förseningsavgift helt eller delvis inte behöver påföras till exempel om förseningen är obetydlig, det finns ett giltigt skäl för förseningen eller om det av något annat särskilt skäl skulle vara oskäligt att påföra avgift (GrUU 49/2017 rd, s. 6). När det gäller hörande av betalaren ansåg grundlagsutskottet också att det inte i propositionen anförs några sådana skäl som skulle tala för att den nu aktuella, till maximibeloppet förhållandevis höga påföljdsavgiften av straffkaraktär som regel skulle kunna påföras utan att höra den anmälningsskyldige. Den bestämmelse om förseningsavgift som föreslagits i lagen om inkomstdatasystemet bör därför ändras så att den anmälningsskyldige som huvudregel ska höras om förseningsavgiftens belopp överstiger det fasta maximibeloppet på 135 euro. Det ska i sig separat kunna föreskrivas om undantag från den huvudregeln så att man anger grunderna för undantaget i detalj (se t.ex. GrUU 58/2006 rd). Grundlagsutskottet ansåg att i denna ändring är det fråga om lagstiftningsordning. 

Med anledning av grundlagsutskottets ställningstaganden ändrades de bestämmelser som föreslagits i lagen om inkomstdatasystemet så att prestationsbetalaren ska ges tillfälle att lämna utredning innan förseningsavgift påförs, om det inte är uppenbart onödigt att höra prestationsbetalaren innan förseningsavgiften påförs. Om den förseningsavgift som påförs är högst 200 euro, ska tillfälle att lämna en utredning ges endast om det behövs av särskilda skäl. Grunderna för att inte påföra förseningsavgift ändrades så att någon förseningsavgift inte påförs om inlämnandet av deklaration har fördröjts av skäl som inte beror på prestationsbetalaren eller om det finns ett giltigt skäl eller något annat särskilt skäl till försummelsen. 

I samband med behandlingen av regeringspropositionen om en reform av förfarandena för punktbeskattning och bilbeskattning (RP 54/2020 rd) ansåg grundlagsutskottet att bestämmelsen om att inte påföra förseningsavgift i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ måste kompletteras och ange att en påföljd inte påförs om den vore oskälig (GrUU 21/2020 rd, s. 4). Bestämmelserna om förseningsavgift i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ ändrades dock inte i samband med behandlingen av regeringspropositionen RP 54/2020 rd. Finansutskottet ansåg att det med beaktande av den omfattande regleringen av och det omfattande användningsområdet för förseningsavgift samt lagberedningen i samband med automatiskt beslutsfattande inte var ändamålsenligt att i detta sammanhang till någon del ändra regleringen. Utskottet ansåg det dock viktigt att regeringen bedömer behoven av att revidera bestämmelserna om förseningsavgift i samband med lagberedningen angående automatiskt beslutsfattande och att regeringen då beaktar de synpunkter som grundlagsutskottet framfört i sitt utlåtande (FiUB 16/2020 rd, s. 10). 

På grund av grundlagsutskottets ställningstaganden ska förfarandet med hörande i samband med förseningsavgift och förutsättningarna för att inte påföra förseningsavgift enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ bedömas på nytt. Hörandet är också en av skyddsåtgärderna och en garanti för rättssäkerhet vid automatiserat beslutsfattande. 

2.4  Beslut som meddelas i ett registreringsärende

Allmänt

Skatteförvaltningens förfaranden i samband med meddelande av registreringsbeslut och ändringssökande avviker från varandra. När det gäller punktbeskattningen och bilbeskattningen meddelas det i regel ett överklagbart registreringsbeslut. Förfarandet är annorlunda i fråga om registrering som mervärdesskattskyldig, registrering i förskottsuppbördsregistret och i arbetsgivarregistret. 

Registrering som mervärdesskattskyldig

Den som bedriver affärsverksamhet har i regel skyldighet att registrera sig som mervärdesskattskyldig. Den skattskyldige har också i vissa situationer möjlighet att frivilligt registrera sig i registret över mervärdesskattskyldiga. 

En näringsidkare kan registreras som mervärdesskattskyldig på myndighetsinitiativ. Inga särskilda bestämmelser har utfärdats om registrering på myndighetsinitiativ utan på sådana situationer tillämpas allmänna bestämmelser om registrering. Ett företag avförs ur registret i allmänhet på basis av företagets nedläggningsanmälan. Ett företag kan avföras ur registret över mervärdesskattskyldiga också på myndighetsinitiativ. 

I ett ärende som gäller registrering som mervärdesskattskyldig skickas vederbörande ett meddelande antingen om anteckning i registret över mervärdesskattskyldiga, om att någon anteckning i registret inte gjorts eller om avförande ur registret. I ärendet meddelas ett överklagbart beslut på begäran av vederbörande part eller Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. 

Uppgifter om registreringen av ett företag kan ändras eller rättas på den skattskyldiges eller på myndighetens initiativ. Ändringarna kan gälla exempelvis dagen för införande i registret eller avförande ur registret. Ett meddelande, eller på begäran ett beslut, om gjorda ändringar skickas till företaget. 

Två eller fler näringsidkare kan på basis av ansökan under vissa förutsättningar betraktas som en näringsidkare vid mervärdesbeskattningen (skatteskyldighetsrupp). Skatteförvaltningen underrättar näringsidkarna om bildande eller avveckling av en skatteskyldighetsgrupp. Meddelande skickas också i ett fall där någon skatteskyldighetsrupp inte har bildats eller när en sådan avvecklas eller när den inte har avvecklats. Skatteförvaltningen meddelar beslut i ett ärende som gäller skatteskyldighetsgrupp om vederbörande part eller Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt begär det. 

I lagen anges inte någon tidsfrist för begäran om beslut efter att meddelandet har skickats. Enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ är fristen för sökande av ändring i situationer där den skattskyldige meddelas ett beslut 60 dagar från den tidpunkt då ändringssökanden har fått del av beslutet eller, om Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är ändringssökande, från det att beslutet fattades. Bristen på tidsfrist har i praktiken lett till sådana situationer där kunder begärt beslut i ärendet efter att det har gått flera år från meddelandet. Därför har förfarandena i Skatteförvaltningens olika ärendegrupper varit oenhetliga och rättssäkerheten har försämrats. 

Registrering i förskottsuppbördsregistret

De företag som bedriver näringsverksamhet, jordbruk eller annan förvärvsverksamhet kan registrera sig i förskottsuppbördsregistret om förutsättningarna enligt lagen om förskottsuppbörd uppfylls. Ett företag antecknas i förskottsuppbördsregistret endast på egen ansökan, inte på myndighetens initiativ. 

I lagen om förskottsuppbörd finns inte någon uttrycklig bestämmelse om meddelande av registreringsbeslut. Enligt beskattningspraxis får företaget ett meddelande om förskottsuppbördsregistrering. Om ansökan om registrering avslås, får företaget direkt ett överklagbart beslut i ärendet. Också Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har rätt att söka ändring i ett beslut om förskottsuppbördsregistrering. 

Uppgifter om registreringen av ett företag kan ändras eller rättas på den skattskyldiges eller på myndighetens initiativ. Ändringarna kan gälla exempelvis dagen för införande i registret eller avförande ur registret. Ett meddelande, eller på begäran ett beslut, om gjorda ändringar skickas till företaget. 

Företaget avförs ur förskottsuppbördsregistret på basis av företagets nedläggningsanmälan eller på myndighetsinitiativ på grund av väsentliga försummelser i fråga om beskattning. I det första fallet får företaget en anmälan om avregistrering, och i det andra fallet meddelas företaget ett beslut som direkt kan överklagas. 

Arbetsgivarregistret

Bestämmelser om anteckning i arbetsgivarregistret finns i lagen om förskottsuppbörd. En arbetsgivare som regelbundet betalar lön antecknas i arbetsgivarregistret. En arbetsgivare som betalar lön tillfälligt antecknas i regel inte i registret, men arbetsgivaren kan dock registrera sig om denne så önskar. 

Ett företag kan antecknas i arbetsgivarregistret på myndighetsinitiativ. Inga särskilda bestämmelser har utfärdats om registrering på myndighetsinitiativ utan på sådana situationer tillämpas allmänna bestämmelser om registrering. 

Något beslut om anteckning i arbetsgivarregistret meddelas inte utan det lämnas ett meddelande om den. Ändring i registreringen kan inte sökas. Uppgifter om registreringen av ett företag kan ändras eller rättas på den skattskyldiges eller på myndighetens initiativ. Ändringarna kan gälla exempelvis dagen för införande i registret eller avförande ur registret. Ett meddelande om gjorda ändringar skickas till företaget. 

Företaget avförs ur arbetsgivarregistret i allmänhet på basis av företagets nedläggningsanmälan. 

Registrering i arbetsgivarregistret påverkar prestationsbetalarens skyldigheter i anslutning till inkomstregistret. Den skattskyldige kan ha intresse av att söka ändring i ett beslut om arbetsgivarregistrering exempelvis när en utländsk sammanslutning anser att den inte ska antecknas i arbetsgivarregistret i Finland. 

2.5  Skatteperioder

Med skatteperiod avses en tidsperiod för vilken skatt ska anmälas och betalas. Vid beskattningen på eget initiativ är skatteperioden i regel en kalendermånad. Vid mervärdesbeskattningen är skatteperioden för en primärproducent och för en upphovsman till ett konstverk som inte bedriver annan mervärdesskattepliktig verksamhet ett kalenderår. Vid beskattningen av apoteksverksamhet är skatteperioden också ett kalenderår. Vid mervärdesbeskattningen för en renbeteslagsgrupp är skatteperioden renskötselåret. Den skattskyldiges skatteperiod kan variera beroende på skatteslag. 

Vid beskattningen på eget initiativ kan den skattskyldige under vissa förutsättningar välja en förlängd skatteperiod om ett kalenderårskvartal eller ett kalenderår i stället för en kalendermånad. Förlängd skatteperiod tillämpas på ansökan. En skattskyldig vid mervärdesbeskattningen, en arbetsgivare som regelbundet betalar lön och en annan betalare, utom en arbetsgivare som tillfälligt betalar lön, vars omsättning enligt bokföringslagen är högst 100 000 euro, kan på ansökan välja ett kalenderårskvartal som skatteperiod. Om en skattskyldig vid mervärdesbeskattningen har en omsättning för kalenderåret enligt bokföringslagen som är högst 30 000 euro, kan den skattskyldige på ansökan välja ett kalenderår som skatteperiod. 

Skatteperioden kan ändras också för att den skattskyldiges omsättning ökar så att den skattskyldige inte längre har rätt till en skatteperiod som är längre än en kalendermånad. Den skattskyldige ska då meddela att förutsättningarna för en kortare skatteperiod inte längre uppfylls. Om Skatteförvaltningen på annat sätt än på basis av den skattskyldiges anmälan konstaterar att förutsättningarna för en längre skatteperiod inte längre uppfylls, ändrar Skatteförvaltningen den skattskyldige på myndighetsinitiativ till rätt skatteperiod. 

Av övervakningsskäl kan en kalendermånad fastställas som skatteperiod för en ny företagare för högst ett års tid från det att verksamheten inleddes. Som skatteperiod för en mervärdesskattskyldig eller en betalare som väsentligt försummar eller som på grunder som avses i lagen om förskottsuppbörd eller på motsvarande grunder kan antas väsentligt försumma sina skyldigheter vid beskattningen i den lagen eller de skyldigheter som det föreskrivs om i lagen om inkomstdatasystemet, ska i stället för kalenderåret eller kalenderårskvartalet betraktas kalendermånaden från och med ingången av kalenderåret i fråga trots att denne på basis av omsättningen skulle ha rätt att tillämpa ett kalenderårskvartal eller ett kalenderår som skatteperiod. I ovan nämnda situationer meddelas den skattskyldige ett beslut. 

I andra än sådana i det föregående stycket nämnda fall som gäller ändring av skatteperiod meddelas ett beslut på begäran av den skattskyldige eller Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Någon tidsfrist för inlämnande av begäran har inte fastställts i lag. Tiden för sökande av ändring räknas från den tidpunkt då den skattskyldige fått del av beslutet, eller om Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är ändringssökande, från det att beslutet fattades. På grund av detta kan en skatteperiod som tillämpas på en skattskyldig bli föremål för bedömning vid förfarandet för ändringssökande först efter en lång tid, vilket inte kan anses vara ändamålsenligt med tanke på rättssäkerheten och det att systemet för ändringssökande ska var tydligt. 

2.6  Skatteförhöjning vid fordonsbeskattningen

I fråga om fordonsbeskattningen är administrativa påföljder av straffkaraktär skatteförhöjning och tilläggsskatt. Bestämmelser om grunderna för påförande av påföljder och om påföljdernas storlek finns i fordonsskattelagen. I fordonsskattelagen föreskrivs också om fordonsskatteförseelse. Vid fordonsbeskattningen är det dessutom möjligt att på vissa grunder påföra avgift för trafikförseelse enligt fordonslagen. Av nämnda påföljder har Transport- och kommunikationsverket behörighet att påföra skatteförhöjningar och tilläggsskatt. 

Enligt fordonsskattelagen påförs skatteförhöjning om den skattskyldige har försummat att göra registeranmälan om överlåtelse av äganderätten till ett fordon och den nya ägaren inte har antecknats i registret. Skatteförhöjning påförs om den skattskyldige inte efter uppmaning som getts i samband med debiteringen för den första skatteperioden uppfyller sin deklarationsskyldighet. I samband med debiteringen för den första skatteperioden debiteras skatten för den följande skatteperioden utökad med högst 50 procent och för därpå följande skatteperioder utökad med högst 100 procent. 

Enligt fordonsskattelagen påförs skatteförhöjning också om den skattskyldige utan giltig anledning har lämnat in en bristfällig, missvisande eller oriktig handling eller annan uppgift och detta hade kunnat leda till att skatt inte debiterats eller att skatt återburits till ett för stort belopp. Skatteförhöjningen är då minst 100 euro och högst 2 000 euro. Om dessutom ett fordon helt eller delvis har lämnats obeskattat eller skatt har återburits utan grund med anledning av att anmälan eller annan uppgift eller handling inte har lämnats in eller är bristfällig eller oriktig, kan Transport- och kommunikationsverket höja den skatt som debiteras genom efterbeskattning till högst ett tredubbelt belopp, om den skattskyldiges förfarande vid skatteundandragande kan anses som grov. 

När förhöjningens storlek fastställs beaktas enligt fordonsskattelagen hur klandervärt förfarandet varit, om det har upprepats och andra med dessa jämförbara omständigheter. Skatteförhöjningen bör alltså enligt lagen påföras på basis av prövning från fall till fall. 

Den skatteförhöjning som påförs för försummelse att göra en registeranmälan om överlåtelse av äganderätten till ett fordon skiljer sig till sin natur från de skatteförhöjningar som tillämpas i fråga om andra skatteslag, eftersom det snarare är fråga om en förseningsavgift som uppmuntrar till att göra registeranmälan än en skatteförhöjning som gäller beskattningen eller försummelse av deklarationsskyldigheten. Också enligt detaljmotiveringen till bestämmelserna om skatteförhöjning i regeringens proposition RP 111/2003 rd är skatteförhöjning i fall av försummelse nödvändig för att uppgifterna i fordonsskatteregistret på bästa möjliga sätt ska kunna hållas uppdaterade och tillförlitliga. Enligt detaljmotiveringen kan underlåtelse att göra registreringsanmälan på sätt och vis anses motsvara försummelse att lämna skattedeklaration inom det allmänna beskattningsförfarandet, står skatteförhöjningen i överensstämmelse med det allmänna beskattningsförfarandet och är välmotiverad. 

Påförandet av skatteförhöjning på grund av underlåtelse att göra registringsanmälan om överlåtelse av äganderätt är också förenat med ett förbud mot dubbel straffbarhet, eftersom det sedan 2020 för samma gärning har påförts en avgift för trafikförseelse enligt fordonslagen och dessförinnan en ordningsbot enligt den upphävda vägtrafiklagen (267/1981). Det finns inte några bestämmelser om företräde i fråga om påföljderna. I ett oklart fall har Transport- och kommunikationsverket vid påförandet av skatteförhöjning tillämpat en praxis där alla skatteförhöjningar betalas tillbaka till den skattskyldige efter att denne har registrerat fordonet i registret över trafikärenden. Syftet med denna praxis har varit att agera kundvänligt och säkerställa att två olika straff inte påförs för samma gärning. Praxisen baserar sig dock inte på lag. Besluten om påförande av skatteförhöjning fattas i samband med beslutet om fordonsskatt utan att den skattskyldige hörs. Beslutet fattas och den återbetalning som baserar sig på Transport- och kommunikationsverkets praxis verkställs på automatiserad väg. 

Årligen påförs cirka 100 000 skatteförhöjningar för försummelse av skyldigheten att göra en anmälan om överlåtelse av äganderätt. Den genomsnittliga skattehöjningen är ca 325 euro. Ett motsvarande belopp återbetalas till de skattskyldiga. När man beaktar den avgift för trafikförseelse som i samband med trafikövervakningen påförs för försummelse av registreringen och Transport- och kommunikationsverkets praxis i samband med återbetalning av skatten, är skatteförhöjningens incitamentseffekt nuförtiden av ringa betydelse. Transport- och kommunikationsverket påför andra skatteförhöjningar endast i liten skala. 

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

7.1  Lagen om beskattningsförfarande

26 f §.Automatiserat avgörande av ärenden. Det föreslås att till lagen fogas en ny 26 f § där det föreskrivs om vissa avvikelser från bestämmelserna om automatiserat avgörande av ärenden i 8 b kap. i förvaltningslagen. Enligt paragrafen ska Skatteförvaltningen under vissa förutsättningar kunna avgöra ett ärende automatiskt också när det gäller vissa grupper av ärenden för vilkas del automatiskt avgörande av ärenden inte är tillåtet enligt förvaltningslagen. Automatiskt avgörande ska också i dessa ärendegrupper vara möjligt med vissa undantag som gäller rättsförutsättning endast när de förutsättningar för automatiserat avgörande av ett ärende som anges i förvaltningslagen och i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen uppfylls. Paragrafen utvidgar användningsområdet för automatiserat beslutsfattande vid beskattningsförfarandet jämfört med de allmänna bestämmelserna i förvaltningslagen. Utöver de situationer som nämns i paragrafen ska Skatteförvaltningen kunna avgöra ett ärende automatiskt i sådana fall där det är möjligt enligt förvaltningslagen. 

Paragrafen ska utöver inkomstbeskattningen dessutom tillämpas vid tonnagebeskattningen, arvs- och gåvobeskattningen, fastighetsbeskattningen, bilbeskattningen och byggnadsbeskattningen med stöd av hänvisningar i de ifrågavarande lagarna till del sådana avgöranden som avses i paragrafen träffas i de nämnda skatteslagen. Den ska dessutom tillämpas i ärenden som gäller mottagaren av betalningar enligt lagen om förskottsuppbörd. 

Enligt 1 mom. 1 punkten kan Skatteförvaltningen avgöra en skattskyldigs begäran om omprövning automatiskt, om den skattskyldige i sin begäran om omprövning har framställt ett nytt yrkande eller ny utredning och begäran om omprövning godkänns. I bestämmelsen görs en avvikelse från 53 e § 4 mom. i förvaltningslagen där det föreskrivs att det inte är möjligt att automatiskt avgöra en begäran om omprövning. 

Ett automatiskt avgörande av en begäran om omprövning förutsätter att det i begäran om omprövning har framförts ett nytt yrkande eller en ny utredning. Exempelvis vid inkomstbeskattningen kan det i typiska fall vara fråga om att uppgifterna i den skattskyldiges skattedeklaration och det beskattningsbeslut som fattats i enlighet med den har varit behäftade med en brist eller ett fel som den skattskyldige själv yrkar att ska rättas till genom en begäran om omprövning. Bestämmelsen kan åskådliggöras med följande exempel: 

Exempel 1.En skattskyldig fysisk person har sålt aktier i börsbolaget A. Banken har lämnat Skatteförvaltningen en årsanmälan om aktieförsäljningen. Vinst eller förlust som uppkommit vid försäljningen kan inte räknas i en färdigt ifylld skattedeklaration, eftersom uppgifterna om tiden för förvärvet av aktierna och anskaffningsutgiften saknas. Trots uppmaning klarlägger den skattskyldige inte anskaffningstiden eller anskaffningsutgiften innan beskattningen slutförts, och Skatteförvaltningen beräknar därför överlåtelsevinsten för aktierna genom att från deras försäljningspris dra av en antagen anskaffningsutgift på 20 procent. 

Den skattskyldige yrkar på rättelse av överlåtelsevinsten genom att meddela de uppgifter om aktiernas anskaffningstid och anskaffningspris som saknats genom en specifikation av aktieförsäljningen i fråga i Skatteförvaltningens tjänst Min skatt. Aktierna eller uppgifterna om förvärv av dem är inte förenade med några ologiska eller andra omständigheter som skulle göra det motiverat att låta en tjänsteman bedöma riktigheten av de uppgifter som den skattskyldige lämnat. Den skattskyldiges rättelseyrkande kan godkännas genom automatiserat avgörande. 

Exempel 2.Aktiebolaget har lämnat in en skattedeklaration inom utsatt tid. På aktiebolagets bolagsstämma, som hålls inom den tid som anges i bolagslagstiftningen, godkänns vissa ändringar i bokslutet. Bolaget avger en korrigerad skattedeklaration utan dröjsmål efter bolagsstämman och yrkar på rättelse av beskattningen i enlighet med den. Den korrigerade skattedeklarationen är inte förknippad med några ologiska eller andra omständigheter som skulle göra att frågan om deklarationen kan godkännas som beskattningsgrund behöver avgöras av en tjänsteman. Aktiebolagets begäran om omprövning kan godkännas genom automatiserat avgörande. 

Automatiskt avgörande är inte möjligt, om den skattskyldige endast yrkar att riktigheten av det avgörande som är föremål för ändringssökandet ska omprövas och ändras utifrån tidigare anförda fakta. En begäran om omprövning kan inte heller avgöras automatiskt när begäran eller dess motivering formuleras fritt. 

Exempel 3.Den skattskyldige har i sin skattedeklaration yrkat att kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen dras av enligt användning av egen bil. I beskattningen har kostnaderna dragits av enligt kostnaderna för det billigare allmänna fortskaffningsmedlet, eftersom det enligt en utredning som tjänstemannen skaffat har varit möjligt att utföra resorna med kollektivt fortskaffningsmedel. Den skattskyldige begär omprövning och upprepar sitt yrkande om avdrag för resekostnader beräknade enligt användning av egen bil. I motiveringen till begäran om omprövning lägger den skattskyldige fram en fritt formulerad ytterligare utredning om sina arbetstider och väntetiderna i samband med användning av ett kollektivt fortskaffningsmedel. Denna begäran om omprövning kan inte avgöras automatiskt. 

Den skattskyldige har i allmänhet inte anledning att begära rättelse av beskattningen till den del beskattningen har verkställts automatiserat i enlighet med de uppgifter som han eller hon uppgett. Om man vid verkställandet av beskattningen avviker från de uppgifter som den skattskyldige lämnat, avgörs sakfrågan inte automatiserat, utan ärendet behandlas och avgörs av en tjänsteman. I beskattningen uppstår det således i princip inte situationer där samma sakfråga avgörs automatiskt vid både beskattningen och omprövningsförfarandet. 

Enligt 1 mom. 2 punkten kan Skatteförvaltningen avgöra ett ärende automatiskt om Skatteförvaltningens beslut upphävs med anledning av den skattskyldiges begäran om omprövning och Skatteförvaltningen behandlar ärendet på nytt. Bestämmelsen gäller sådana situationer där Skatteförvaltningen har behörighet att upphäva ett beslut med anledning av begäran om omprövning. Skatteförvaltningen kan i nuläget med stöd av bestämmelsen avgöra begäran om omprövning och verkställa beskattningen på nytt automatiskt i sådana situationer som avses i 61 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande. 

Bestämmelsen kan åskådliggöras med följande exempel: 

Exempel 4. Ett aktiebolag har inte lämnat in skattedeklaration trots uppmaning. Bolagets beskattning har verkställts som beskattning enligt uppskattning. Bolagets beskattningsbara inkomst har uppskattats vara 30 000 euro och en skatteförhöjning på fem procent, dvs. 1 500 euro, har påförts bolaget med stöd av 32 a § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande. 

Bolaget lämnar in begäran om omprövning och yrkar att beskattningen enligt uppskattning upphävs och att beskattning verkställs i enlighet med den skattedeklaration som bifogats begäran om omprövning. Skatteförvaltningen upphäver beskattningen enligt uppskattning och verkställer beskattningen på nytt så att bolagets beskattningsbara inkomst fastställs vara 25 000 euro i enlighet med uppgifterna i skattedeklarationen och skatteförhöjningen sänks i enlighet med 32 a § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande till två procent, dvs. 500 euro, av den beskattningsbara inkomsten. Beskattningen enligt uppskattning kan upphävas och beskattningen verkställas på nytt på automatiserad väg. 

Enligt 1 mom. 3 punkten får Skatteförvaltningen avgöra ett ärende automatiskt också när ett kompletterande beskattningsbeslut enligt 51 a § fattas med anledning av den skattskyldiges begäran om omprövning. Skatteförvaltningen fattar ett kompletterande beskattningsbeslut om den skattskyldige i sin begäran om omprövning uppger ny inkomst, nytt avdrag eller annan uppgift som påverkar beskattningen. Ärendet avgörs i ett sådant fall inte genom ett beslut som meddelas med anledning av begäran om omprövning, och något separat beslut fattas inte om att begäran om omprövning lämnas utan prövning. Bestämmelsen behövs för att klargöra att Skatteförvaltningens avgörande om att ärendet inte ska avgöras genom ett beslut med anledning av begäran om omprövning utan genom ett kompletterande beskattningsbeslut, kan träffas i ett automatiskt förfarande. Det kompletterande beskattningsbeslutet kan fattas automatiserat om de allmänna förutsättningar för automatiserat avgörande av ärenden som anges i 53 e § 1 mom. i förvaltningslagen uppfylls. 

Enligt 2 mom. får Skatteförvaltningen avgöra ett ärende som gäller förlängning av tidsfristen för inlämnande av skattedeklaration, annan deklaration eller uppgifter automatiskt också om en fysisk persons begäran eller ansökan inte bifalls. Bestämmelsen gäller sådana situationer där Skatteförvaltningen har behörighet att förlänga tidsfristen för lämnande av deklaration i ett enskilt fall. I den föreslagna bestämmelsen görs en avvikelse från 53 f § 1 mom. i förvaltningslagen. Enligt den är en förutsättning för automatiserat avgörande av ärenden att den fysiska person som beslutet avser får begära omprövning av avgörandet till alla delar genom en omprövningsbegäran i sådana fall att hans eller hennes yrkande inte godkänns. Enligt 8 § 3 mom. får ändring inte sökas i Skatteförvaltningens beslut i ett förlängningsärende. 

En fysisk persons begäran om förlängning av tidsfristen kan godkännas på automatiserad väg med stöd av den bestämmelse som föreslås i förvaltningslagen. Med stöd av den bestämmelse som nu föreslås får Skatteförvaltningen på automatiserad väg avslå också en fysisk persons begäran om förlängning av tidsfristen. I praktiken skulle detta kunna ske exempelvis i ett sådant fall där begäran om förlängning av tidsfristen har lämnats in först efter att den utsatta tiden för inlämnande av skattedeklaration har gått ut. Den skattskyldige ska iaktta de tidsfrister som fastställts för fullgörande av deklarationsskyldigheten. Han eller hon har vid behov möjlighet att före utgången av tidsfristen begära tilläggstid för anmälan, för vilket Skatteförvaltningen erbjuder flexibla förfaranden. Men hänsyn till ärendets natur kan det föreslagna undantaget från förutsättningen angående begäran om omprövning enligt 53 f § 1 mom. i förvaltningslagen anses vara godtagbart. Det att en tjänsteman behandlar ansökan i ovan nämnda juridiskt klara fall har ingen betydelse för den skattskyldige som skyddsåtgärd, eftersom inte heller tjänstemannen har prövningsrätt i ärendet, utan begäran ska avslås. Avgörandet i ett ärende som gäller förlängning av tidsfristen har betydelse för den skattskyldige, eftersom påföljden för försenade skattedeklarationer är en förseningsavgift. Om förseningen är ringa eller om det har funnits en av den skattskyldige oberoende orsak, giltig orsak eller någon annan särskild orsak till förseningen, behöver förseningsavgift inte påföras. Den skattskyldige kan i beskattnings- eller besvärsskedet lägga fram utredning om orsaken till förseningen och på så sätt undvika förseningsavgift, om det finns en ovan angiven grund för att avstå från att påföra avgiften. 

Enligt 3 mom. kan ett ärende som avses i 1 och 2 mom. avgöras automatiskt endast om de förutsättningar för automatiserat avgörande av ärendet som anges i 53 e § 2 mom. i förvaltningslagen uppfylls. Skatteförvaltningen kunde således avgöra ett ärende som gäller begäran om omprövning och ett ärende som gäller förlängning av tidsfristen automatiskt endast om det inte ingår omständigheter som enligt Skatteförvaltningens förhandsbedömning kräver prövning från fall till fall eller om en tjänsteman eller någon annan handläggare av ärendet har bedömt omständigheter som kräver prövning från fall till fall. Avgörandet ska också grunda sig på behandlingsregler som utarbetats på basis av tillämplig lag. Bestämmelsen är informativ till sin karaktär. Syftet med den är att understryka att de allmänna förutsättningarna för automatiserat avgörande enligt förvaltningslagen också gäller och begränsar automatiskt avgörande av begäranden om omprövning och ärenden som gäller förlängning av tidsfristen. 

Enligt 4 mom. jämställs också en anmälningsskyldig och andra uppgiftsskyldiga samt den som ansvarar för skatt med den skattskyldige. I de situationer som avses i paragrafen kan också ett beslut som gäller dem i sin helhet fattas i ett automatiserat förfarande. 

51 §.Beskattningsbeslut och beskattningsintyg. I 1 mom. föreskrivs det om beskattningsbeslutets innehåll på ett sätt som avviker från 44 § 1 mom. i förvaltningslagen. Det föreslås att det till 1 mom. fogas en hänvisning till 53 g § 1 mom. i förvaltningslagen. Således ska det av ett beskattningsbeslut framgå förutom de uppgifter som nuförtiden ingår i beslutet dessutom om ärendet har avgjorts automatiskt samt uppgift om var ett sådant beslut om införande som avses i 28 d § i informationshanteringslagen finns att tillgå. Med stöd av hänvisningsbestämmelsen i 59 § i lagen om skatt på arv och gåva tillämpas bestämmelsen också på beslut som fattas vid arvs- och gåvobeskattningen. 

7.2  Lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ

35 §.Förseningsavgift. Det föreslås att bestämmelsen om hörande av den skattskyldige i 4 mom. ändras. Enligt förslaget ska den skattskyldige ges tillfälle att lämna en utredning innan en förseningsavgift påförs, om det inte är uppenbart onödigt. Om den förseningsavgift som påförs är högst 200 euro, ska tillfälle att lämna en utredning ges endast om det behövs av särskilda skäl. 

Det skulle vara uppenbart onödigt att höra den skattskyldige med anledning av en förseningsavgift som är högre än 200 euro i en sådan exceptionell situation där de omständigheter som lett till att skattedeklarationen lämnats in för sent redan är kända av Skatteförvaltningen vid inlämnandet av deklarationen på grund av att de redan utretts tillsammans med den skattskyldige. I praktiken är hörande av den skattskyldige huvudregel om den förseningsavgift som påförs överskrider 200 euro. Om den förseningsavgift som påförs uppgår till högst 200 euro ska den skattskyldige höras endast i undantagsfall innan förseningsavgift påförs. Den skattskyldige hörs till exempel när det råder oklarhet om tidpunkten för ankomsten av deklarationen. Gränsen på 200 euro för hörande gäller skilt för varje skattedeklaration. Om samma skattskyldiga lämnar in flera skattedeklarationer för sent, föreligger ingen skyldighet att höra parten, om var och en av de separata förseningsavgifter som påförs på grund av att skattedeklarationen försenats är högst 200 euro. 

I 5 mom. föreslås en ändring av bestämmelsen om att förseningsavgift inte ska påföras. Grunderna för att inte påföra förseningsavgift ska utvidgas och bestämmelsen ändras så att beslutet grundar sig på rättslig prövning. Förseningsavgift ska inte påföras om inlämnandet av deklaration har fördröjts av skäl som inte beror på den skattskyldige eller om det finns ett giltigt skäl eller något annat särskilt skäl till försummelsen. Grunderna för att inte påföra förseningsavgift motsvarar de grunder på vilka man har kunnat avstå från att ta ut förseningsavgift enligt 68 § 1 mom. i lagen om skatteuppbörd vilket föreslås bli upphävt i detta lagförslag. Med tanke på målsättningen med förseningsavgiften är det inte ändamålsenligt att ringa försening ska utgöra en grund för att förseningsavgift inte påförs. Bestämmelserna om hur olika skatteslag hänförs tidsmässigt och den tid som i lag reserverats för inlämnande av deklaration säkerställer att de skattskyldiga i praktiken har möjligt att lämna in deklarationen i rätt tid, om det inte är fråga om skäl som inte beror på den skattskyldige, insjuknande eller oöverstigligt hinder (force majeure). 

Som skäl som inte beror på den skattskyldige kan betraktas exempelvis driftsstörningar i det allmänna datanätet och driftsstörningar i Skatteförvaltningens e-tjänst, vilka redan i nuläget utgör skäl för att förseningsavgift inte påförs, och andra motsvarande skäl. Om försummelsen däremot exempelvis beror på ett förfarande hos den som den skattskyldige bemyndigat är det inte fråga om skäl som inte beror på den skattskyldige. Som giltigt skäl betraktas däremot bl.a. sjukdom och force majeure. Deklarations- och anmälningsskyldigheten ska dock fullgöras så snabbt som möjligt efter det att hindret har upphört, för att förseningsavgift inte ska behöva påföras. Som andra särskilda skäl kan betraktas t.ex. ett räknefel, skrivfel eller uttrycksfel som den skattskyldige gjort av misstag. Att det är fråga om en ringa försening ska inte utgöra någon grund för att förseningsavgift inte påförs. 

Med stöd av bestämmelsen kan man också delvis avstå från att påföra förseningsavgift t.ex. när ett giltigt skäl som lett till försening av deklarationen gällt endast en del av förseningstiden. 

52 §.Meddelande av beslut. I 2 mom. föreslås en ändring så att ett beslut alltid ska meddelas också i sådana ärenden som avses i 12–14 § och 15 § 2 och 3 mom. En förutsättning för att ett beslut ska meddelas nuförtiden är att man begär beslut. 

I 12 § finns bestämmelser om att den skattskyldige eller den som betalar lön har rätt att välja en förlängd skatteperiod om ett kalenderårskvartal eller ett kalenderår, om de lagstadgade villkoren för omsättningens storlek uppfylls. I 13 § finns bestämmelser om ändring av en förlängd skatteperiod till en kortare skatteperiod. I 13 § finns dessutom bestämmelser om rätten för den som bedriver primärproduktion och för en upphovsman till ett konstverk, vars lagstadgade skatteperiod är ett kalenderår, att tillämpa en kortare skatteperiod. I 14 § finns bestämmelser om de tidpunkter från vilka skatteperioder börjar tillämpas. I 14 § anges dessutom som villkor att Skatteperioden ska vara densamma under minst ett år. I 15 § 2 mom. finns bestämmelser om den tidpunkt från vilken ändring av skatteperioden börjar tillämpas i sådana situationer där den skattskyldige meddelar att de lagstadgade förutsättningarna för en viss skatteperiod inte längre uppfylls. Bestämmelsen gäller både den valda förlängda skatteperioden och sådan primärproducent och upphovsman till konstverk som tillämpar en skatteperiod som är ett kalenderår. I 15 § 3 mom. föreskrivs det om den tidpunkt från vilken en skatteperiod ändras när Skatteförvaltningen på något annat sätt än på den skattskyldiges anmälan konstaterar att förutsättningarna för tillämpning av en skatteperiod inte längre uppfylls. 

53 §.Beslut på den skattskyldiges begäran. Paragrafen föreslås bli upphävd som obehövlig. I ett ärende som avses i 12–15 § ska beslut alltid meddelas med stöd av 52 §. 

55 §.Innehållet i beslut. I 1 mom. föreskrivs om innehållet i beslut på ett sätt som avviker från 44 § 1 mom. i förvaltningslagen. Det föreslås att det till 1 mom. fogas en hänvisning till 53 g § 1 mom. i förvaltningslagen. Utöver de uppgifter som nuförtiden ingår i ett beslut ska av beslutet dessutom framgå om ärendet har avgjorts automatiskt samt uppgift om var det i 28 d § i informationshanteringslagen avsedda beslutet om införande finns att tillgå. Med stöd av hänvisningsbestämmelsen i 56 c § i lagen om överlåtelseskatt (931/1996) ska bestämmelsen också tillämpas på beslut som fattas vid överlåtelsebeskattning. 

7.3  Lagen om skatteuppbörd

43 §.Förutsättningar för betalningsarrangemang. Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. i stället för det temporära 5 mom. (513/2021). 

Enligt det föreslagna momentet kan en fysisk person i sin begäran om betalningsarrangemang för skatter yrka att saken inte ska avgöras automatiskt. I bestämmelsen görs en avvikelse från den rättsskyddsförutsättning som anges i 53 f § 1 mom. i förvaltningslagen. 

Enligt 41 § i lagen om skatteuppbörd kan Skatteförvaltningen vidta betalningsarrangemang om den anser att betalningsarrangemang är det mest ändamålsenliga indrivningssättet. Beslutet om vidtagande av betalningsarrangemang faller inom Skatteförvaltningens beslutanderätt och ändring får inte sökas i Skatteförvaltningens beslut. 

På grund av avsaknaden av möjlighet att söka ändring tillgodoses den registrerades rätt enligt dataskyddsförordningen att kräva att en person deltar i behandlingen av uppgifter så att en fysisk person som begär betalningsarrangemang i Skatteförvaltningens elektroniska tjänst (MinSkatt) samtidigt kan framställa ett yrkande om att Skatteförvaltningen inte avgör ärendet automatiskt. Om ett sådant yrkande har framförts kan Skatteförvaltningen inte avslå begäran genom automatiserat avgörande utan en tjänsteman ska avgöra ärendet. Skatteförvaltningen ska dock alltid kunna avgöra ett ärende som gäller vidtagande av betalningsarrangemang automatiskt om de allmänna förutsättningarna för automatiserat avgörande av ärenden i 53 e § 1 mom. i förvaltningslagen uppfylls och begäran godkänns. Skatteförvaltningen ska i samband med anhängiggörandet av en begäran om betalningsarrangemang informera den fysiska personen om att ärendet trots dennes yrkande kan avgöras automatiskt, om begäran om betalningsarrangemang godkänns. Informationen kan lämnas t.ex. i en elektronisk tjänst i samband med den meny som är avsedd för framställande av yrkanden. Bestämmelsen ska inte gälla begäranden om betalningsarrangemang som gjorts på något annat sätt än i den elektroniska tjänsten. Den skattskyldige kan också begära betalningsarrangemang per telefon, genom en fritt formulerad skriftlig begäran eller per e-post. En tjänsteman avgör alltid en begäran som framförts på något annat sätt än i en elektronisk tjänst, vilket innebär att möjligheten att kräva handläggning av en tjänsteman och Skatteförvaltningens informationsskyldighet i samband därmed inte gäller dessa andra sätt att anhängiggöra ärendet. 

I övrigt ska förvaltningslagen och informationshanteringslagen iakttas i ett ärende som gäller vidtagande av betalningsarrangemang. I det föreslagna momentet föreskrivs dessutom uttryckligen att ett ärende som gäller vidtagande av betalningsarrangemang kan avgöras automatiskt endast om de förutsättningar för automatiserat avgörande av ärendet som anges i 53 e § 2 mom. i förvaltningslagen uppfylls. Skatteförvaltningen kan således avgöra en begäran om betalningsarrangemang automatiskt endast om den inte innehåller omständigheter som enligt Skatteförvaltningens förhandsbedömning kräver prövning från fall till fall eller om en tjänsteman eller någon annan handläggare av ärendet har bedömt omständigheter som kräver prövning från fall till fall. Avgörandet ska också grunda sig på behandlingsregler som utarbetats enligt tillämplig lag. Bestämmelsen är informativ. Syftet med den är att understryka att de allmänna förutsättningarna för automatiserat avgörande enligt förvaltningslagen också gäller och begränsar det automatiska avgörandet av begäranden om betalningsarrangemang. 

Bestämmelsen omfattar inte sådana situationer där betalningsarrangemanget förfaller. Ett betalningsarrangemang som beviljats en skattskyldig förfaller, om den skattskyldige inte iakttar de villkor för betalningsarrangemang om vilka det föreskrivs i Skatteförvaltningens beslut om förfarande som ska iakttas vid betalningsarrangemang. Enligt beslutet förfaller betalningsarrangemanget, om den skattskyldige inte betalar betalningarna i enlighet med betalningstidtabellen, om det för den skattskyldige uppstår en ny skatteskuld eller om den skattskyldige försummar deklarationsskyldigheten som gäller beskattningen. Betalningsarrangemang som förfaller på de grunder som anges i Skatteförvaltningens beslut är inte förenade med någon ändamålsenlighetsprövning från fall till fall eller utövande av någon annan prövningsrätt, utan betalningsarrangemanget förfaller alltid när en ovan nämnd försummelse inträffar. I de ovan nämnda fallen fattas det inte något beslut enligt 53 e § i förvaltningslagen om att betalningsarrangemanget förfaller, eftersom det sker till följd av att förutsättningarna för det ifrågavarande beslutets giltighet upphör. 

I propositionen föreslås inte heller bestämmelser om automatiska förfaranden i samband med andra indrivningsmetoder som avses i 41 § i lagen om skatteuppbörd. De övriga indrivningsmetoderna är verkställighetsåtgärder som myndigheten vidtar i syfte att driva in den betalning som påförts eller föreskrivits för den skattskyldige. I motsats till betalningsarrangemanget, där Skatteförvaltningen meddelar ett beslut med anledning av den skattskyldiges begäran om betalningsarrangemang, anses det inte att man vid användningen av andra indrivningsmetoder träffar sådana avgöranden som avses i 53 e § 1 mom. i förvaltningslagen. Till exempel sker sändandet av skatt för indrivning i utsökningsväg i ett automatiskt förfarande, men Skatteförvaltningen träffar inte något avgörande i ärendet. Skatten sänds till utsökning, om den förfallna skatten trots uppmaning enligt 42 § i lagen om skatteuppbörd inte har betalats och det inte finns något hinder för utsökning på grund av ett förbud mot verkställighet av skatt eller något annat hinder. Den skattskyldiges skyldighet att betala skatt uppkommer redan på basis av ett beskattningsbeslut eller en deklaration om skatt som ska betalas på eget initiativ. Enligt 3 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter är skatten direkt utsökbar, dvs. utsökning kan verkställas utan särskilt beslut. Skatteförvaltningen sänder skatten till utsökning och vidtar andra åtgärder för indrivning av denna verkställbara fordran, men den har inte själv verkställighetsbehörighet. Beskattningsbeslutet är förenat med rätt att söka ändring enligt lagarna om beskattningsförfarande och den skattskyldige kan enligt lagen om verkställighet av skatter och avgifter ansöka om att verkställigheten av skatten avbryts, vilket ska beviljas om ändringssökandet inte uppenbarligen är ogrundat. Den skattskyldige kan således vid ett förfarande för ändringssökande som gäller beskattningen få ett avgörande som påverkar utsökningen av skatt. I utsökningslagstiftningen finns dessutom bestämmelser om gäldenärens rättsmedel i samband med utsökningsförfarandet och andra insolvensförfaranden. 

67 a §.Automatiskt avgörande av avbrottsärenden. Till lagen föreslås bli fogad en ny 67 a §. I bestämmelsen görs en avvikelse från den rättsskyddsförutsättning som anges i 53 f § 1 mom. i förvaltningslagen. Bestämmelser om förbud mot att söka ändring i beslut i ett avbrottsärende finns i 17 § 2 mom. i lagen om verkställighet av skatter och avgifter där det föreskrivs att ett avgörande i ett ärende som gäller förbud mot eller avbrytande av verkställighet inte får överklagas särskilt. Ett ärende som gäller avbrytande av verkställighet, dvs. ett ärende som gäller förbud mot eller avbrytande av verkställighet av skatt, kan avgöras automatiskt också när en fysisk persons yrkande inte godkänns. I övrigt ska förvaltningslagen och lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen iakttas i ett avbrottsärende. I den föreslagna bestämmelsen föreskrivs dessutom uttryckligen att ett ärende som gäller avbrytande av verkställighet kan avgöras automatiskt endast om de förutsättningar för automatiserat avgörande av ärendet som anges i 53 e § 2 mom. i förvaltningslagen uppfylls. Skatteförvaltningen kan således avgöra en ansökan om avbrytande av verkställighet automatiskt endast om den inte innehåller omständigheter som enligt Skatteförvaltningens förhandsbedömning kräver prövning från fall till fall eller om en tjänsteman eller någon annan handläggare av ärendet har bedömt omständigheter som kräver prövning från fall till fall. Avgörandet ska också grunda sig på behandlingsregler som utarbetats enligt tillämplig lag. Bestämmelsen är informativ. Syftet med den är att understryka att de allmänna förutsättningarna för automatiserat avgörande enligt förvaltningslagen gäller och begränsar också automatiskt avgörande av ärenden som gäller avbrytande av verkställighet. 

68 §.Förseningsavgift som inte tas ut. Paragrafen ändras så att den har endast ett moment. I nuvarande 1 mom. slopas bestämmelsen om att någon förseningsavgift inte ska tas ut. Bestämmelser om de situationer där förseningsavgift inte ska påföras finns i föreslagna 35 § 5 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Bestämmelser om de situationer där någon förseningsavgift inte påförs för försenad anmälan till inkomstregistret finns i 22 § 3 mom. i lagen om inkomstdatasystemet. Den ändrade paragrafen ska i fortsättningen ha samma innehåll som nuvarande 2 mom., dvs. ett bemyndigande för finansministeriet att utfärda förordning. 

69 §.Innehållet i beslut. I paragrafen föreskrivs det om innehållet i ett beslut som meddelats med stöd av lagen om skatteuppbörd på ett sätt som avviker från 44 § 1 mom. i förvaltningslagen. Det föreslås att det till paragrafen fogas en hänvisning till 53 g § 1 mom. i förvaltningslagen. Utöver de uppgifter som nuförtiden ingår i ett beslut ska av beslutet dessutom framgå om ärendet har avgjorts automatiskt samt uppgift om var det i 28 d § i informationshanteringslagen avsedda beslutet om införande finns att tillgå. 

7.4  Lagen om förskottsuppbörd

7 §.Automatiskt avgörande av ärenden som gäller betalningsmottagare. Till lagen föreslås bli fogad en ny 7 § i stället för den 7 § som upphävts genom lag 1225/2006. Paragrafen gäller automatiskt avgörande av ärenden som gäller betalningsmottagare. 

Enligt 1 mom. får Skatteförvaltningen fatta ett beslut som gäller innehållningsprocent och skatt som ska betalas vid förskottsuppbörden automatiskt trots att en fysisk person inte får begära omprövning av beslutet. I bestämmelsen görs en avvikelse från den rättsskyddsförutsättning i fråga om fysiska personer som föreskrivs i 53 f § 1 mom. i förvaltningslagen. 

Bestämmelsen gäller i praktiken s.k. grundskattekort och -förskottsinnehållning som Skatteförvaltningen fastställer för den skattskyldige på myndighetsinitiativ med tanke på förskottsuppbörden under skatteåret enligt de grunder som anges i lagen om förskottsuppbörd och Skatteförvaltningens beslut som utfärdats med stöd av den. Det är inte möjligt att begära omprövning i fråga om beslut om grundskattekort och förskottsinnehållning utan den skattskyldige ska först ansöka om bestämmande av ny innehållningsprocent och skatt som ska betalas vid förskottsuppbörden i enlighet med 18 och 24 § i lagen om för förskottsuppbörd, och den skattskyldige kan först därefter begära omprövning av det beslut som meddelats med anledning av denna ansökan i enlighet med 65 a § 6 mom. i lagen om beskattningsförfarande. 

Bestämmelsen är nödvändig för att Skatteförvaltningen ska kunna räkna fram den skattskyldiges innehållningsprocent och skatt som ska betalas vid förskottsuppbörden. Bestämmelserna äventyrar inte den skattskyldiges rättssäkerhet, eftersom denne skulle kunna begära bestämmande av ny innehållningsprocent och förskottsinnehållning och vid behov lämna in en begäran om omprövning av det beslut som meddelats med anledning av begäran. 

I 2 mom. föreskrivs att vid det automatiska avgörandet av ett förskottsuppbördsärende som gäller en betalningsmottagare iakttas i övrigt 8 b kap. i förvaltningslagen med de undantag som föreskrivs i 26 f § i lagen om beskattningsförfarande. 

7 a §.Innehållet i beslut. I paragrafen föreskrivs det om innehållet i ett beslut som fattas med stöd av lagen om förskottsuppbörd på ett sätt som avviker från 44 § 1 mom. i förvaltningslagen. Det föreslås att det till paragrafen fogas en hänvisning till 53 g § 1 mom. i förvaltningslagen. Utöver de uppgifter som nuförtiden ingår i ett beslut ska av beslutet dessutom framgå om ärendet har avgjorts automatiskt samt uppgift om var det i 28 d § i informationshanteringslagen avsedda beslutet om införande finns att tillgå. 

32 §.Beslut som gäller registrering. Till lagen föreslås bli fogad en ny 32 § i stället för den 32 § som upphävts genom lag 775/2016. 

I paragrafen föreslås bestämmelser om beslut om införande i och avförande ur förskottsuppbördsregistret och arbetsgivarregistret. Beslut ska meddelas även om vederbörande med avvikelse från anmälan eller ansökan inte har införts i eller avförts ur registret. Ett företag förs in i förskottsuppbördsregistret på ansökan och i arbetsgivarregistret enligt anmälan. 

48 §.Ändringssökande. I 3 mom. stryks förbudet mot ändringssökande i ett ärende som gäller registrering av en arbetsgivare. 

7.5  Lagen om skatt på arv och gåva

33 b §. Till lagen fogas en ny 33 b § som gäller automatiskt avgörande av ärenden. 

I 1 mom. föreskrivs att i fråga om automatiskt avgörande av ärenden vid arvs- och gåvobeskattningen tillämpas bestämmelserna i 26 f § i lagen om beskattningsförfarande. I fråga om automatiskt avgörande av ärenden tillämpas således bestämmelserna i det föreslagna 8 b kap. i förvaltningslagen med de undantag som föreskrivs i lagen om beskattningsförfarande. 

Enligt 26 f § 1 mom. 1 punkten i lagen om beskattningsförfarande kan en skattskyldigs begäran om omprövning avgöras automatiskt, om den skattskyldige i begäran om omprövning framställer ett nytt yrkande eller begär ny utredning och begäran om omprövning godkänns. Även en begäran om omprövning av arvs- och gåvobeskattningen kan i dessa situationer avgöras automatiskt, om förutsättningarna för automatiserat avgörande av ärendet också i övrigt uppfylls. Tillämpningen av bestämmelsen åskådliggörs av följande exempel. 

Exempel 5.Den skattskyldige har fått ett arv efter sin mor. Som värde på bostadsaktier som har hört till kvarlåtenskapen har vid arvsbeskattningen fastställts det i bouppteckningsinstrumentet antecknade värdet 200 000 euro. Efter verkställd arvsbeskattning säljer den skattskyldige bostadsaktierna till ett belopp av 170 000 euro och yrkar i sin begäran om omprövning att arvsbeskattningsvärdet sänks till ett belopp som motsvarar köpesumman. Enligt de uppgifter som den skattskyldige lämnat med anledning av begäran om omprövning och de uppgifter som Skatteförvaltningen har tillgång till har aktierna sålts ungefär ett år efter arvlåtarens död och utifrån köpeskillingsstatistiken kan det inte antas att en köpesumma som är lägre än arvsbeskattningsvärdet har berott på att priset på bostadsaktier har sjunkit efter arvlåtarens död. Den skattskyldiges begäran om omprövning kan godkännas genom automatiserat avgörande. 

Enligt 2 mom. kan Skatteförvaltningen dessutom automatiskt avgöra ett ärende som gäller förlängning av tidsfristen för förrättande av bouppteckning också om en fysisk persons yrkande inte godkänns. Bestämmelser om förbud mot att söka ändring i Skatteförvaltningens beslut i ett ärende som gäller förlängning av tidsfristen för förrättande av bouppteckning finns i 20 kap. 12 § i ärvdabalken. I den föreslagna bestämmelsen görs en avvikelse från 53 f § 1 mom. i förvaltningslagen. Enligt bestämmelsen är en förutsättning för automatiserat avgörande av ärenden att den fysiska person som beslutet avser får begära omprövning av avgörandet till alla delar genom en omprövningsbegäran i sådana fall att hans eller hennes yrkande inte godkänns. Med stöd av den föreslagna bestämmelsen ska Skatteförvaltningen också kunna avslå begäran om förlängning av tidsfristen för förrättandet av bouppteckning på automatiserad väg, om de allmänna förutsättningar för automatiserat avgörande av ärenden som anges i 53 e § 1 och 2 mom. i förvaltningslagen uppfylls. I praktiken skulle detta kunna ske om avgörandet av ärendet i fråga inte förutsätter prövning från fall till fall, vilket är fallet när begäran om förlängning av tidsfristen lämnats in först efter det att den lagstadgade tidsfristen för förrättandet av bouppteckning gått ut. Det att en tjänsteman behandlar ansökan i ovan nämnda juridiskt klara fall har ingen betydelse för den skattskyldige som skyddsåtgärd, eftersom inte heller tjänstemannen har prövningsrätt i ärendet, utan begäran ska avslås. Men hänsyn till ärendets natur kan det föreslagna undantaget från förutsättningen angående begäran om omprövning enligt 53 f § 1 mom. i förvaltningslagen anses vara godtagbart. 

7.6  Fordonsskattelagen

22 §.Uppgifter i debetsedeln. I paragrafen föreskrivs det om innehållet i debetsedeln för debitering av fordonsskatten på ett sätt som avviker från 44 och 45 § i förvaltningslagen. Det föreslås att det till 1 mom. fogas en materiell hänvisning till 53 g § 1 mom. i förvaltningslagen. Utöver de uppgifter som redan i nuläget finns på debetsedeln ska av debetsedeln dessutom framgå om ärendet har avgjorts automatiskt samt uppgift om var det i 28 d § i informationshanteringslagen avsedda beslutet om införande finns att tillgå. 

45 §.Skatteförhöjning. I paragrafen finns bestämmelser om skatteförhöjning som påförs med stöd av fordonsskattelagen. Den skatteförhöjning som föreskrivs i nuvarande 1 mom. ska slopas, men i övrigt ändras paragrafen inte i fråga om sakinnehåll. 

I 1 mom. föreskrivs det om en skatteförhöjning som påförs för underlåtelse att göra en registreringsanmälan om överlåtelse av äganderätten till ett fordon. I ovan avsedda situationer är det fråga om ägarbyte av fordon där säljaren har gjort en anmälan om överlåtelse, men köparen har inte på motsvarande sätt anmält ägarbytet och registrerat fordonet i sitt namn. I sådana fall påförs ägaren, dvs. den skattskyldige, en skatteförhöjning enligt fordonsskattelagen, om den skattskyldige inte registrerar fordonet. 

Syftet med skatteförhöjningen är att skapa ett incitament för att göra en registreringsanmälan. Enligt detaljmotiveringen till bestämmelserna om skatteförhöjning i regeringens proposition RP 111/2003 rd är skatteförhöjning i fall av försummelse nödvändig för att uppgifterna i fordonsskatteregistret på bästa möjliga sätt ska kunna hållas uppdaterade och tillförlitliga. Dessutom ansågs det på den tiden att registreringsanmälan ”på sätt och vis motsvarar skattedeklaration”. Nuförtiden är registreringsanmälans betydelse som skattedeklaration liten, eftersom Transport- och kommunikationsverket får information om överföringen av skattskyldighet redan innan ägarskapet registreras och beskattningsbeslutet kan fattas innan anmälan i fråga görs. 

Påförandet av skatteförhöjning på grund av underlåtelse att lämna in en registeranmälan om överlåtelse av äganderätten är också förenat med ett förbud mot dubbel straffbarhet, eftersom det sedan 2020 för samma gärning har påförts en avgift för trafikförseelse enligt fordonslagen och dessförinnan en ordningsbot enligt den upphävda vägtrafiklagen. Det finns dock inte några bestämmelser om företräde i fråga om påföljderna. I sådana situationer där oklarhet om tolkningen råder har Transport- och kommunikationsverket återbetalat alla skatteförhöjningar enligt 1 mom. till de skattskyldiga efter det att fordonet har blivit registrerat. Syftet med denna praxis har varit att agera kundvänligt och säkerställa att två olika straff inte påförs för samma gärning. 

På basis av det som beskrivs ovan kan skatteförhöjningen enligt 1 mom. hellre betraktas som en förseningsavgift som uppmuntrar till inlämnande av registreringsanmälan än som en sådan skatteförhöjning i samband med beskattning och försummelse att lämna in skattedeklaration som avses i annan skattelagstiftning. Också det återbetalningsförfarande som Transport- och kommunikationsverket tillämpar är en avvikande lösning jämfört med annan skattelagstiftning och påminner också till denna del mer om något annat än en påföljdsavgift i samband med beskattningen. Å andra sidan har själva incitamentseffekten i samband med registrering av fordon haft en ganska liten betydelse i nuläget. I bakgrunden ligger det att skatteförhöjningen återbetalas efter registreringen, och det att avgiften för trafikförseelse i samband med trafikövervakningen gäller samma gärning. 

Med stöd av vad som anförts ovan föreslås det att bestämmelsen om skatteförhöjning i 1 mom. slopas som onödig. Övriga skatteförhöjningar som anges i paragrafen ska förbli i kraft med motsvarande sakinnehåll. I och med ändringen blir nuvarande 2 mom. 1 mom., nuvarande 3 mom. blir 2 mom. och nuvarande 4 mom. blir 3 mom. 

7.7  Tullagen

88 §.Begäran om omprövning. Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. där det föreskrivs om automatiskt avgörande av en begäran om omprövning. 

Tullen kan avgöra automatiskt en begäran om omprövning som gäller tullbeskattning, om det framställs ett nytt yrkande eller ny utredning i begäran om omprövning och omprövningsbegäran godkänns till alla delar. På motsvarande sätt som i fråga om beskattningsförfarande ska dock en begäran om omprövning från ett tullombud som begär omprövning på statens vägnar också fortsättningsvis avgöras på annat sätt än automatiskt. I bestämmelsen görs en avvikelse från 53 e § 4 mom. i förvaltningslagen där det föreskrivs att det inte är möjligt att automatiskt avgöra en begäran om omprövning. I fråga om automatiskt avgörande av ärenden tillämpas i övrigt det föreslagna nya 8 b kap. i förvaltningslagen som gäller automatiserat avgörande av ärenden. 

Enligt det föreslagna momentet kan en begäran om omprövning dessutom avgöras automatiskt endast om de förutsättningar för automatiserat avgörande av ärendet som anges i 53 e § 2 mom. i förvaltningslagen uppfylls. Tullen kan således avgöra en begäran om omprövning automatiskt endast om den inte innehåller omständigheter som enligt Tullens förhandsbedömning kräver prövning från fall till fall eller om en tjänsteman eller någon annan handläggare av ärendet har bedömt omständigheter som kräver prövning från fall till fall. Avgörandet ska också grunda sig på behandlingsregler som utarbetats enligt tillämplig lag. Bestämmelsen är till denna del informativ. Syftet med den är att understryka att de allmänna förutsättningarna för automatiserat avgörande enligt förvaltningslagen också gäller och begränsar det automatiska avgörandet av begäranden om omprövning. 

Ett automatiskt avgörande av en begäran om omprövning förutsätter att det i begäran om omprövning har framförts ett nytt yrkande eller en ny utredning. Med detta avses i praktiken nya uppgifter som lämnas i stället för dem som meddelats felaktigt tidigare. Det är i typiska fall fråga om att uppgifterna i en tulldeklaration som lämnats till Tullen och det tullbeskattningsbeslut som fattats i enlighet med deklarationen har varit behäftade med en brist eller ett fel som anmälaren själv yrkar att ska rättas till genom en begäran om omprövning. Det är fråga om en sådan situation t.ex. när anmälaren av misstag felaktigt har meddelat köpesumman, fraktgodset eller någon annan uppgift som påverkar förtullningsvärdet och rättelsen av felet leder till skatteåterbäring. Felaktiga uppgifter kan t.ex. bero på ett tangentfel eller på att uppgifter om fel faktura lämnats eller att köpesumman av misstag har meddelats i fel valuta. 

Begäran om omprövning är ett rättsmedel som ingår i den helhet som består av systemet för ändringssökande och som säkerställer ändringssökandens rättsskydd. När avgörandet av en begäran om omprövning förutsätter rättslig prövning, kan man inte automatiserat undersöka om det beslut som är föremål för begäran om omprövning är korrekt, utan ett avgörande av ärendet förutsätter en helhetsbetonad prövning av det beslut som begäran om omprövning gäller. Endast på detta sätt kan rättsskyddet för den som begär omprövning i dessa fall säkerställas på behörigt sätt. En situation där en begäran om omprövning inte kan avgöras på automatiserad väg åskådliggörs av följande exempel. 

Exempel 6. Tullen har genom ett efterförtullningsbeslut tagit ut tull och importskatt för varor som hänförts till förfarandet vid tillfällig införsel, eftersom förfarandet inte har avslutats inom utsatt tid och överträdelsen av skyldigheten har medfört tullskuld i enlighet med artikel 79 i tullkodexen. Den tullskyldige lämnar en begäran om omprövning till Tullen där den tullskyldige yrkar att tullskulden ska upphävas, eftersom de anordningar som hänförts till förfarandet de facto har förts ut ur landet inom utsatt tid. Den tullskyldige har till stöd för sitt yrkande fogat ett skriftligt bevis som inte tidigare har lämnats in i samband med hörandet i anslutning till efterförtullningsbeslutet. Den som behandlar begäran om omprövning undersöker det inlämnade beviset och dess inverkan på tullskulden. Är beviset tillfredsställande, kan yrkandet godkännas och uppburen tull och uppburen skatt återbetalas. Om beviset däremot inte är tillfredsställande, avslår tjänstemannen yrkandet. 

7.8  Fastighetsskattelagen

22 §.Verkställande av beskattning. Till 4 mom. fogas en hänvisning till bestämmelserna om automatiserat avgörande av ärenden i lagen om beskattningsförfarande. I fråga om automatiserat avgörande av ärenden vid fastighetsbeskattningen tillämpas bestämmelserna i 8 b kap. i förvaltningslagen med de undantag som föreskrivs i 26 f § i lagen om beskattningsförfarande. 

24 §.Beskattningsbeslut. I paragrafen föreskrivs det om innehållet i ett beskattningsbeslut på ett sätt som avviker från 44 § 1 mom. i förvaltningslagen. Det föreslås att det till paragrafen fogas en hänvisning till 53 g § 1 mom. i förvaltningslagen. Således ska det av ett beskattningsbeslut framgå förutom de uppgifter som nuförtiden ingår i beslutet dessutom om ärendet har avgjorts automatiskt samt uppgift om var ett sådant beslut om införande som avses i 28 d § i informationshanteringslagen finns att tillgå. 

7.9  Bilskattelagen

65 §.Allmänna bestämmelser som ska iakttas vid beskattningen. Det föreslås att det till 1 mom. fogas en hänvisning till 26 f § i lagen om beskattningsförfarande. I fråga om automatiserat avgörande av ärenden vid bilbeskattningen tillämpas bestämmelserna i 8 b kap. i förvaltningslagen med de undantag som föreskrivs i 26 f § i lagen om beskattningsförfarande. 

Enligt 26 f § 1 mom. 1 punkten i lagen om beskattningsförfarande kan en skattskyldigs begäran om omprövning avgöras automatiskt också om den skattskyldige i sin begäran om omprövning framställer ett nytt yrkande eller begär ny utredning och begäran om omprövning godkänns. Även inom bilbeskattningen kan begäran om omprövning i dessa situationer avgöras automatiskt, om förutsättningarna för automatiserat avgörande av ärendet i fråga också i övrigt uppfylls. Följande exempel åskådliggör hur bestämmelsen tillämpas. 

Exempel 7. En registrerad bilskattedeklarant har lämnat in en periodvis skattedeklaration och beskattningen har verkställts på basis av den inlämnade skattedeklarationen. Efter verkställd beskattning upptäcker den registrerade bilskattedeklaranten felet i sin skattedeklaration och lämnar utan dröjsmål in en ersättande skattedeklaration där felet har rättats till. Den korrigerade skattedeklarationen är inte förknippad med några ologiska eller andra omständigheter som skulle göra att frågan om deklarationen kan godkännas som beskattningsgrund behöver avgöras av en tjänsteman. Begäran om omprövning kan godkännas genom automatiskt avgörande. 

67 §.Innehållet i och motivering av beslut. I paragrafen föreskrivs det om innehållet i ett beslut som meddelas med stöd av bilskattelagen på ett sätt som avviker från 44 § 1 mom. i förvaltningslagen. Det föreslås att det till 1 mom. fogas en hänvisning till 53 g § 1 mom. i förvaltningslagen. Utöver de uppgifter som nuförtiden ingår i ett beslut ska av beslutet dessutom framgå om ärendet har avgjorts automatiskt samt uppgift om var det i 28 d § i lagen om informationshantering avsedda beslutet om införande finns att tillgå. 

7.10  Tonnageskattelagen

31 §.Verkställande av beskattning. Till 2 mom. fogas en hänvisning till bestämmelserna om automatiserat avgörande av ärenden i lagen om beskattningsförfarande. I fråga om automatiserat avgörande av ärenden vid tonnagebeskattningen tillämpas bestämmelserna i 8 b kap. i förvaltningslagen med de undantag som föreskrivs i 26 f § i lagen om beskattningsförfarande. 

7.11  Mervärdesskattelagen

175 §. I paragrafen föreskrivs det om Skatteförvaltningens skyldighet att till den som saken gäller meddela ett beslut i ett ärende som gäller anteckning i registret över skattskyldiga och i ett ärende som gäller en skatteskyldighetsgrupp som avses i 13 a § i mervärdesskattelagen. Det föreslås att paragrafen ändras så att Skatteförvaltningen ska meddela beslut i ärendena i fråga. 

Registreringsbeslut ska meddelas i ärenden som gäller införande i och avförande ur registret. Ett beslut ska meddelas också i sådana fall där vederbörande inte trots yrkande införs i registret eller avförs ur registret. 

I stället för ett meddelande ska Skatteförvaltningen meddela ett beslut också i ett ärende som gäller bildande eller upplösning av en skatteskyldighetsrupp inom finans- och försäkringssektorn. Ett beslut ska meddelas också i ett sådant fall där någon grupp inte bildas trots näringsidkarnas yrkande. 

I 7 § i lagen om skatt på vissa försäkringspremier (664/1966) föreskrivs att i fråga om skatt på försäkringspremier gäller i övrigt vad som föreskrivs om mervärdesskatt i avdelning II i mervärdesskattelagen. Också i sådana registreringsärenden som gäller skatten på försäkringspremier ska den som saken gäller meddelas ett överklagbart beslut i stället för ett meddelande. 

Innehållet i 2 mom. blir onödigt till följd av ändringen.