Senast publicerat 11-11-2022 11:06

Regeringens proposition RP 258/2022 rd Regeringens proposition till riksdagen om godkännande och sättande i kraft av den globala konventionen om erkännande av examina avseende högre utbildning

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

I denna proposition föreslås det att riksdagen godkänner den av generalkonferensen för Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur i november 2019 antagna konventionen om erkännande av examina avseende högre utbildning samt lagen om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen. Det centrala syftet med konventionen är att främja det internationella samarbetet kring högskoleutbildning och att underlätta den globala rörligheten för dem som avlagt högskoleexamen. 

Finlands gällande lagstiftning uppfyller de krav som konventionen ställer på konventionsparterna. Därför föreslås i propositionen inga ändringar i Finlands gällande lagstiftning. 

Konventionen träder i kraft tre månader efter att det tjugonde ratifikations-, godtagande-, godkännande- och anslutningsinstrumentet har deponerats, men enbart för de stater som har deponerat sina ratifikations-, godtagande-, godkännande- och anslutningsinstrument på ifrågavarande dag eller tidigare. Konventionen träder i kraft för övriga parter tre månader efter att ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet har deponerats. Konventionen har ännu inte trätt i kraft internationellt. I propositionen ingår ett förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen. 

Lagen avses träda i kraft samtidigt som konventionen träder i kraft för Finlands del, vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet. 

MOTIVERING

Bakgrund och beredning

Frågan om gränsöverskridande erkännande av examina som avlagts på högskolenivå har varit aktuell länge. År 1963 fick generaldirektören för FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur Unesco första gången i uppdrag att undersöka utvecklandet av förpliktande avtalsinstrument. I processen stannade man sedan på 1970-talet för att utarbeta regionala avtal. Det finns sammanlagt sex regionala avtal om erkännande av högskoleexamina (Asien och Stillahavsländerna, Afrika, arabländerna, Europa samt Latinamerika och länderna i Karibien). Lissabonfördraget, dvs. konventionen om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen, som omfattar Europa, trädde i kraft den 1 mars 2004 (FördrS 9 och 10/2004). 

Det första försöket till ett globalt avtal utmynnade i en rekommendation som Unesco godkände 1993. Beredningen av konventionen om erkännande av examina avseende högre utbildning har pågått på bred bas sedan generalförsamlingens beslut 2015. Projektet fick sin början framför allt med stöd från Norge och Kina. För beredningen av konventionen inrättades våren 2016 en kommitté där Finland representerade sin landgrupp tillsammans med Kanada och Tyskland. Konventionsutkastet behandlades i generalförsamlingen 2017, varefter en mellanstatlig arbetsgrupp som var öppen för alla länder sammanträdde fram till sommaren 2019. Under beredningsprocessen har medlemsländerna och intressentgrupper hörts på bred front. 

Den nationella beredningen av avtalet gjordes i samarbete mellan undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen. Under beredningen konsulterades även högskolerektorer. Den nationella beredningen fokuserade på att konventionen till sitt innehåll så långt som möjligt skulle överensstämma med Lissabonfördraget som trätt i kraft tidigare. De stater som deltog i beredningen av konventionen fick föreslå medlemmar för förhandlingarna mellan regeringarna och UNESCO valde ut ledamöter enligt regionala kvoter. Från Finland deltog en representant för Utbildningsstyrelsen i förhandlingarna som medlem i den Europeiska kvoten. Ålands landskapsregering har informerats om beredningen av konventionen och regeringens proposition har sänts på remiss till Ålands landskapsregering. 

Den av Unescos generalförsamling i november 2019 antagna globala konventionen om erkännande av examina avseende högre utbildning CL/4318 (nedan konventionen eller avtalet) är avsedd att stödja och komplettera de regionala avtalen, inte ersätta dem. 

Akademiskt erkännande som avses i avtalet innebär beviljande av studierätt på grundval av utbildning som genomgåtts utomlands samt tillgodoräknande av utländska studier som en del av examen. Avtalet gäller akademiskt erkännande av högskolestudier, inte erkännande av yrkeskvalifikationer. I Finland svarar läroanstalter och högskolor för erkännandet av akademiska examina. De beslutar om val av sökande som fått grundutbildning utomlands och om tillgodoräknande av studier och övrigt kunnande som avlagts utomlands i en finländsk examen. Utbildningsstyrelsen ger vid behov läroanstalter och högskolor information som stöd för akademiskt erkännande. 

Inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde finns 13 universitet och 22 yrkeshögskolor. I Finland finns dessutom Polisyrkeshögskolan och Försvarshögskolan samt Högskolan på Åland. Universitetens verksamhet omfattas av universitetslagen (558/2009), statsrådets förordning om universitetsexamina (794/2004), yrkeshögskolornas verksamhet av yrkeshögskolelagen (932/2014) och statsrådets förordning om yrkeshögskolor (1129/2014), lagen om Polisyrkeshögskolan (1164/2013) och Statsrådets förordning om Polisyrkeshögskolan (282/2014) och lagen om Försvarshögskolan (1121/2008). 

Konventionens syfte

Syftet med konventionen är att på en global nivå främja den internationella akademiska rörligheten, kommunikationen och samarbetet beträffande en rättvis och transparent erkännandepraxis, kvalitetssäkringen av högskoleutbildningen och den akademiska hederligheten. Avtalet väntas stödja inte bara rörligheten utan också det internationella samarbetet mellan högskolorna och det livslånga lärandet. 

De viktigaste förslagen

I denna proposition föreslås det att riksdagen godkänner den globala konventionen om erkännande av examina avseende högre utbildning. Propositionen innehåller också ett förslag till en så kallad blankettlag, genom vilken de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft. 

Propositionens konsekvenser

Propositionen har inga direkta ekonomiska eller andra konsekvenser. Ikraftsättandet av konventionen kräver inga innehållsmässiga ändringar i Finlands lagstiftning, som redan omfattar bestämmelserna i konventionen. Syftet med godkännandet av konventionen är att stödja Unescos arbete för att i så stor utsträckning som möjligt få i bruk den globala konventionen om erkännande av examina avseende högre utbildning. 

Remissvar

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid undervisnings- och kulturministeriet. Utlåtande om propositionsutkastet har begärts av justitieministeriet, arbets- och näringsministeriet, inrikesministeriet, försvarsministeriet, Utbildningsstyrelsen, utrikesministeriet, högskolorna och Ålands landskapsregering. Det kom in sammanlagt elva utlåtanden. Utrikesministeriet framförde i sitt utlåtande tekniska ändringsförslag till propositionen. Utbildningsstyrelsen har lämnat tilläggsuppgifter om sitt arbete i nätverken ENIC, NARIC och NORRIC. Polisyrkeshögskolan har lämnat en utredning om den lagstiftning som gäller Polisyrkeshögskolan. I utlåtandena föreslogs inga betydande ändringar i propositionens innehåll. Jyväskylä universitet, yrkeshögskolan Haaga-Helia, yrkeshögskolan Karelia, Helsingfors universitet, Tammerfors universitet och Utbildningsstyrelsen meddelade att de understöder propositionen. Ingen av remissinstanserna motsatte sig förslaget. 

Bestämmelserna i överenskommelsen och deras förhållande till lagstiftningen i Finland

Inledning. I inledningen till konventionen anges de viktigaste konventionerna och rekommendationerna som ligger som bakgrund till avtalet: UNESCOs rekommendation om erkännande av studier och examina avseende högre utbildning från år 1993, UNESCOs rekommendation om villkoren för lärare inom högre utbildning från år 1997, Förenta nationernas deklaration om ursprungsfolkens rättigheter från år 2007 och UNESCOs rekommendation om vetenskap och forskare från år 2017 samt UNESCOs regionala konventioner om erkännande av examina avseende högre utbildning. 

Enligt inledningen är man medveten om att det ökade internationella samarbetet inom högre utbildning, om studerandes, arbetstagares, yrkespersoners, forskares och högskolelärares rörlighet, om ändringarna inom den vetenskapliga forskningen samt om undervisningens och lärandets olika sätt och innovationer leder till ett behov att genom internationellt erkännande av examina avseende högre utbildning underlätta samarbetsinlärningen och utvecklingen av kunskapen med hjälp av studerandes och lärandets, högskolelärarnas, den vetenskapliga forskningens och forskarnas samt arbetstagarnas och yrkespersoners rörlighet och att det effektiviserar det internationella samarbetet inom den högre utbildningen. 

Syftet med konventionen är att främja den internationella rörligheten, kommunikationen och samarbetet beträffande en rättvis och transparent erkännandepraxis samt kvalitetssäkringen av den högre utbildningen och den akademiska hederligheten på en global nivå. 

Definitioner. Avsnitt I i avtalet innehåller definitioner av termer som används i konventionen. 

Konventionens syfte. Avsnitt II i avtalet gäller konventionens syfte. Enligt artikel II stöder sig konventionen på regionala avtal om erkännande och effektiviserar samordningen, reformerna och prestationerna avseende dessa. Konventionens syfte är bland annat att främja och stärka det internationella samarbetet inom högre utbildning och underlätta den globala rörligheten och kvalificeringen inom högre utbildning i ömsesidigt intresse för innehavare av examen, högskolor, arbetsgivare och övriga intressenter som är parter i konventionen så att mångfalden i parternas system för högre utbildning samtidigt förstås och respekteras. 

Grundläggande principer för erkännande av examina avseende högre utbildning. I avsnitt III i konventionen ingår grundläggande principer för bedömning av examina. 

Enligt artikel III stycke 1 i konventionen har personerna rätt att få sina examina bedömda för att kunna ansöka till högre utbildning eller söka sysselsättningsmöjligheter. Den bedömning som avses i artikeln görs av högskolan när den beslutar om antagningen av studerande, tillgodoräknande av studieprestationer och antagning av studerande till fortsatta studier. I Finland finns bestämmelser om behörighet för studier som leder till högskoleexamen i fråga om universiteten i 37 § i universitetslagen, i fråga om yrkeshögskolestudier i 25 § i yrkeshögskolelagen, i fråga om Försvarshögskolan i 16 och 17 § i lagen om Försvarshögskolan och i fråga om Polisyrkeshögskolan i 22 och 23 § i lagen om Polisyrkeshögskolan. Till studier som leder till yrkeshögskoleexamen, högre eller lägre högskoleexamen vid ett universitet samt till vetenskaplig eller konstnärlig påbyggnadsexamen kan antas den som har avlagt en lämplig utländsk utbildning som i landet i fråga ger behörighet för motsvarande högskolestudier. En motsvarande bestämmelse gäller också i fråga om yrkesinriktade påbyggnadsexamina vid universiteten, men den bestämmelsen kommer att upphävas 2023 när man avstår från yrkesinriktade påbyggnadsexamina vid universiteten. För studier som leder till högre yrkeshögskoleexamen krävs dessutom arbetserfarenhet och för studier vid Försvarshögskolan finns det också andra krav, såsom hälsotillstånd och åldersgräns. De personer som någon av konventionsparterna har beviljat en examen, har när de söker sig till en högskola rätt att i Finland få en sin examen utvärderad av högskolan. 

Enligt punkt 2 ska erkännandet av examina vara transparent, rättvist, rättidigt och icke-diskriminerande i enlighet med varje parts bestämmelser och föreskrifter samt kostnadsmässigt rimligt. Enligt punkt 3 ska beslut om erkännande grunda sig på tillförlitlighet, klara grunder och rättvisa, transparenta och icke-diskriminerande procedurer och betona den grundläggande vikten av jämlik behörighet till högre utbildning som en offentlig nyttighet som kan leda till sysselsättningsmöjligheter. 

I Finland föreskrivs det om jämlikhet och förbud mot diskriminering i 6 § i grundlagen. I fråga om antagning av studerande finns bestämmelser om likabehandling av sökandena i 36 § i universitetslagen, 28 § i yrkeshögskolelagen, 14 § i lagen om Försvarshögskolan och 27 § i lagen om Polisyrkeshögskolan, enligt vilka enhetliga urvalskriterier ska tillämpas på sökandena. På erkännande av examina tillämpas också förvaltningslagen och diskrimineringsförbudet i diskrimineringslagen. De legitima grunderna för särbehandling enligt 11 § i diskrimineringslagen kan inte användas när det är fråga om att få utbildning. 

Enligt punkt 4 ska beslut om erkännande grunda sig på ändamålsenliga, tillförlitliga, tillgängliga och aktuella uppgifter avseende systemen för högre utbildning, högskolorna och deras utbildningsprogram samt på kvalitetssäkringssystem som parternas behöriga myndigheter, officiella nationella informationscentra eller jämförbara enheter har tillhandahållit. I Finland ger bl.a. högskolorna, nationella centret för utbildningsutvärdering Karvi och Utbildningsstyrelsen sådan information. 

Enligt punkt 5 fattas beslut om erkännande med vederbörlig respekt för den världsomfattande mångfalden i system för högre utbildning. Enligt punkt 6 ska behöriga myndigheter för erkännande som utför bedömning av erkännande agera i god tro, med tydligt motiverade beslut och ska tillhandahålla förfaranden för överklagan. Enligt punkt 7 lämnar sökande som ansöker om erkännande av examina ändamålsenliga och exakta uppgifter och handlingar över sina avlagda examina i god tro och de har rätt att överklaga beslutet. Enligt punkt 8 förbinder sig parterna vid att vidta åtgärder som avlägsnar all form av ohederlig praxis beträffande examina avseende högre utbildning genom att uppmuntra användning av samtida teknologi och nätverka mellan parterna. Nätverken för informationsutbyte ENIC (European Network of information Centres) och NARIC (National Academic Recognition information Centres) informerar om högskolesystem och högskoleexamina, om erkännande av examina samt om god praxis för erkännande. Utbildningsstyrelsen representerar Finland i nätverken. De nordiska ENIC- och NARIC-byråerna bildar det nordiska nätverket Nordic National Recognition information Centres (NORRIC). 

I Finland finns bestämmelser om utredningsskyldighet och ansvar för inhämtande av utredningar i 31 § i förvaltningslagen. Enligt den bestämmelsen ska myndigheten se till att ärendet utreds. En part ska vid behov lägga fram utredning om grunderna för sina yrkanden, men till övriga delar ankommer inhämtandet av utredning på myndigheten. Myndigheten kan med stöd av 32—36 § i förvaltningslagen uppmana sökanden att lägga fram tilläggsutredning, utsätta en tidsfrist för lämnande av tilläggsutredning samt hot om avgörande för den händelse att sökanden inte lägger fram den begärda tilläggsutredningen inom utsatt tid. Enligt 45 § i förvaltningslagen ska förvaltningsbeslut motiveras genom att ange vilka omständigheter och utredningar som har påverkat avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats. I universitetslagen och yrkeshögskolelagen samt i lagarna om Försvarshögskolan och Polisyrkeshögskolan föreskrivs det om rätt att söka ändring genom besvär hos förvaltningsdomstolen. På beslut om antagning som studerande och därmed om erkännande av examina tillämpas lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).  

Konventionsparternas skyldigheter. I avsnitt IV i konventionen åläggs konventionsparterna skyldigheter. 

Artikel IV. Erkännande av examina som ger behörighet till högre utbildning. Enligt artikel IV stycke 1 ska parterna erkänna, i syfte att ge behörighet till sina system för högre utbildning, sådana examina samt dokumenterad eller certifierad tidigare förvärvad kompetens i andra parters länder som uppfyller de allmänna kraven på behörighet för högre utbildning hos ifrågavarande parter, om inte väsentliga skillnader kan påvisas mellan de allmänna kraven om behörighet i jämförelse med kraven i den partens land där examen utfärdats med kraven i den partens land där erkännande av examina söks. Alternativt räcker det att parten ger innehavaren av en examen som utfärdats i den andra partens land möjlighet att få ifrågavarande examen bedömd. 

Bestämmelser om behörighet för studier som leder till högskoleexamen finns i Finland i fråga om universiteten i 37 § i universitetslagen, i fråga om yrkeshögskolestudier i 25 § i yrkeshögskolelagen, i fråga om Försvarshögskolan i 16 och 17 § i lagen om Försvarshögskolan och i fråga om Polisyrkeshögskolan i 22 och 23 § i lagen om Polisyrkeshögskolan. Till studier som leder till yrkeshögskoleexamen, högre eller lägre högskoleexamen vid ett universitet samt vetenskaplig eller konstnärlig påbyggnadsexamen kan antas den som har avlagt en lämplig utländsk utbildning som i landet i fråga ger behörighet för motsvarande högskolestudier. En motsvarande bestämmelse gäller också i fråga om yrkesinriktade påbyggnadsexamina vid universiteten, men den bestämmelsen kommer att upphävas 2023 när man avstår från yrkesinriktade påbyggnadsexamina vid universiteten. För studier som leder till högre yrkeshögskoleexamen krävs dessutom arbetserfarenhet och det finns också andra krav för studier vid Försvarshögskolan, såsom hälsotillstånd och åldersgräns. Bedömningen och erkännandet av utomlands förvärvade examina görs av högskolorna i Finland i samband med antagningen av studerande. I Finland kan ett motiverat negativt beslut vid antagning av studerande anses vara en bedömning enligt artikel IV stycke 1. 

Om examen endast ger behörighet till vissa högskolor eller utbildningsprogram på högre nivå i den partens land där examen avlagts beviljar parterna enligt artikel IV stycke 3 personerna som avlagt en sådan examen behörighet till särskilda högskolor eller utbildningsprogram på högre nivå som motsvarar de egna systemen för högre utbildning, om sådana finns, om inga väsentliga skillnader kan påvisas. I Finland finns det inga uppgifter om situationer där en examen skulle ge rätt till fortsatt utbildning av endast en viss typ, men vid antagning av studerande till studier som leder enbart till juris magisterexamen är den lämpliga tidigare examen en rättsnotarieexamen eller en motsvarande utländsk utbildning, som i landet i fråga ger behörighet för motsvarande högskolestudier. 

Enligt artikel IV stycke 2 bedöms erkända examina som avlagts med icke-traditionella inlärningssätt och på vilka motsvarande kvalitetssäkringssystem tillämpas, enligt partens eller dess administrativa enhets bestämmelser och föreskrifter på samma grunder som vid bedömning av examina som avlagts med traditionella inlärningssätt. 

Enligt 37 § i universitetslagen kan som studerande till universitetsstudier antas också den som universitetet på något annat sätt konstaterar ha tillräckliga kunskaper och färdigheter för studierna. Motsvarande bestämmelser finns också i 25 § i yrkeshögskolelagen och i 16 § i lagen om Försvarshögskolan. I lagen om Polisyrkeshögskolan finns ingen motsvarande bestämmelse, och som studerande vid Polisyrkeshögskolan kan inte antas en sökande som inte har någon sådan utbildning som avses i 22 eller 23 § i lagen om Polisyrkeshögskolan. 

I punkt 3 anges det att om examen endast ger behörighet till vissa högskolor eller utbildningsprogram på högre nivå i den partens land där examen avlagts, beviljar parterna personerna som avlagt en sådan examen behörighet till särskilda högskolor eller utbildningsprogram på högre nivå som motsvarar de egna systemen för högre utbildning, om sådana finns, om inga väsentliga skillnader kan påvisas. 

Artikel V. Erkännande av examina avseende högre utbildning. Enligt artikel V punkt1 erkänner parterna en examen avseende högre utbildning som utfärdats i en annan parts land om väsentliga skillnader inte kan påvisas mellan examina vid jämförelse av den examen för vilken erkännande söks och motsvarande examen i den partens land där erkännande söks. Alternativt räcker det att parten ger personen som avlagt examen avseende högre utbildning som utfärdats i den andra partens land möjlighet att på begäran få ifrågavarande examen bedömd. 

I Finland är bedömningen enligt artikel V punkt 1 ett beslut om att bevilja eller avslå en studieplats. 

Enligt artikel V punkt 2 bedöms erkända examina avseende högre utbildning som avlagts med icke-traditionella inlärningssätt, på vilka motsvarande kvalitetssäkringar tillämpas och som anses vara en del av partens system för högre utbildning, enligt den parts eller dess administrativa enhets bestämmelser och föreskrifter där erkännande söks på samma grunder som vid bedömning av examina som avlagts med traditionella inlärningssätt. 

Enligt 37 § i universitetslagen kan som studerande till universitetsstudier antas också den som universitetet på något annat sätt konstaterar ha tillräckliga kunskaper och färdigheter för studierna. En motsvarande bestämmelse finns också i 25 § i yrkeshögskolelagen och i 16 § i lagen om Försvarshögskolan. I lagen om Polisyrkeshögskolan finns ingen motsvarande bestämmelse, och som studerande vid Polisyrkeshögskolan kan inte antas en sökande som inte har någon sådan utbildning som avses i 22 eller 23 § i lagen om Polisyrkeshögskolan. 

Enligt artikel V punkt 3 bedöms examina avseende högre utbildning som avlagts i gränsöverskridande utbildning eller i ett annat gemensamt utbildningsprogram som leder till en internationell gemensam examen som har genomförts i mer än ett land då minst ett land är part i denna konvention, i enlighet med den partens eller dess administrativa enhets bestämmelser och föreskrifter där erkännandet söks på samma grunder som vid bedömning av examina som avlagts i utbildningsprogram som genomförts i ett enskilt land. I Finland kan en utbildning som genomgåtts som en gemensam examen i flera länder beaktas på motsvarande sätt som en utbildning som genomgåtts i ett land, förutsatt att utbildningen ger högskolebehörighet i något av dessa länder. 

Enligt artikel V stycke 4 har erkännande av examen avseende högre utbildning som utfärdats i en parts land och erkänns i en annan parts land åtminstone en av följande effekter: 

a) Den ger personen som avlagt examen rätt att ansöka om antagning som studerande till fortsatt utbildning på högre nivå under samma förutsättningar som tillämpas på personer som avlagt examina avseende högre utbildning i den part i vars land erkännande söks; och/eller 

b) den ger personen som avlagt examen rätt att använda examensbenämningen för examen avseende högre utbildning i enlighet med den partens eller dess administrativa enhets bestämmelser och föreskrifter där erkännande söks. Bedömningen och erkännandet kan dessutom göra det möjligt att söka arbete i enlighet med den partens eller dess administrativa enhets bestämmelser och föreskrifter där erkännandet söks. 

Bestämmelser om behörighet för fortsatta studier (t.ex. från kandidatexamen vidare till magisterexamen eller från magisterexamen till påbyggnadsexamen) finns i Finland för universitetens del i 37 § i universitetslagen, för yrkeshögskolestudiernas del i 25 § i yrkeshögskolelagen, för Försvarshögskolans del i 16 och 17 § i lagen om Försvarshögskolan och för Polisyrkeshögskolans del i 22 och 23 § i lagen om Polisyrkeshögskolan. Till studier som leder till yrkeshögskoleexamen, högre eller lägre högskoleexamen vid ett universitet samt till vetenskaplig eller konstnärlig påbyggnadsexamen kan antas den som har avlagt en lämplig utländsk utbildning som i landet i fråga ger behörighet för motsvarande högskolestudier. En motsvarande bestämmelse gäller också i fråga om yrkesinriktade påbyggnadsexamina vid universiteten, men den bestämmelsen kommer att upphävas 2023 när man avstår från yrkesinriktade påbyggnadsexamina vid universiteten. För studier som leder till högre yrkeshögskoleexamen krävs dessutom arbetserfarenhet och för studier vid Försvarshögskolan finns det också andra krav, såsom hälsotillstånd och åldersgräns. Vid Polisyrkeshögskolan finns det utöver arbetserfarenhet också andra förutsättningar för studier som leder till högre yrkeshögskoleexamen, såsom finskt medborgarskap, oförvitlighet och tillförlitlighet. 

I artikel V punkt 5 anges det att om den behöriga myndigheten för erkännande kan påvisa väsentliga skillnader mellan examina vid jämförelse av examen för vilken erkännande söks med motsvarande examen i den partens land där erkännande söks, strävar den behöriga myndigheten för erkännande efter att utreda om partiellt erkännande är möjligt. Enligt 37 § i universitetslagen kan universitetet förutsätta att den som antas till studier som leder till högre högskoleexamen genomför högst ett år av kompletterande studier för att inhämta de färdigheter som behövs i utbildningen. 

I artikel V punkt 6 anges det att för erkännande av sådana examina avseende högre utbildning som avlagts med gränsöverskridande utbildning eller via utländska lärosäten som är verksamma inom partens behörighetsområde, kan parterna förutsätta särskilda krav som finns i partens eller dess administrativa enhets lagstiftning eller föreskrifter eller särskilda avtal som upprättats med den parten varifrån dessa lärosäten härstammar. 

Artikel VI. Erkännande av partiella studier och tidigare förvärvad kompetens. I artikel VI punkt 1 anges det att för slutförande av utbildningsprogram på högre nivå eller fortsättande av studier avseende högre utbildning kan parterna beakta parternas lagstiftning med avseende på behörighet, vid behov erkänna dokumenterade eller certifierade partiella studier eller dokumenterad eller certifierad tidigare förvärvad kompetens som avlagts i en annan parts land, om inte väsentliga skillnader kan påvisas mellan dessa partiella studier eller den tidigare förvärvade kompetensen och dess utbildningsprogram på högre nivå som de partiella studierna eller den tidigare förvärvade kompetensen skulle ersätta i den partens land där erkännande söks. Alternativt räcker det att parten ger personen som avlagt sådana partiella studier eller förvärvat sig dylik kompetens i en annan parts land, möjlighet att få dessa partiella studier eller denna tidigare förvärvade kompetens bedömd på begäran. I Finland görs bedömningen av partiella studier och tidigare kompetens av högskolan i samband med antagningen av studerande eller tillgodoräknandet. 

Enligt punkt 2 ska dokumenterade eller certifierade partiella prestationer av utbildningsprogram på högre nivå som genomförs som avlagts med icke-traditionella inlärningssätt, som omfattas av motsvarande kvalitetssäkringssystem och som anses utgöra en del avutbildningsprogrammen på högre nivå i partens system för högre utbildning bedömas i enlighet med partens eller dess administrativa enhets bestämmelser och föreskrifter, på samma grunder som vid bedömning av studier som avlagts med traditionella inlärningssätt. 

I punkt 3 anges det att dokumenterade eller certifierade partiella studier avseende utbildningsprogram på högre nivå som avlagts i gränsöverskridande utbildning eller i ett annat gemensamt utbildningsprogram som leder till en internationell gemensam examen och som har genomförts i mer än ett land och där minst ett land är part i denna konvention, bedöms i enlighet med den partens eller dess administrativa enhets bestämmelser och föreskrifter där erkännandet söks, på samma grunder som vid bedömning av examina som avlagts i utbildningsprogram som genomförts i ett enskilt land. 

Bestämmelser om tillgodoräknande av studier finns för universitetens del i 44 § i universitetslagen. Enligt den paragrafen får en studerande vid avläggande av examen eller genomförande av specialiseringsutbildning, enligt vad universitetet beslutar, räkna sig till godo studier som han eller hon har genomfört vid en annan inhemsk eller utländsk högskola eller vid en annan läroanstalt samt ersätta studier som hör till examen eller till specialiseringsutbildningen med andra studier på samma nivå. En studerande får enligt vad universitetet beslutar räkna sig till godo studier samt ersätta studier som hör till examen eller till specialiseringsutbildningen också genom kunskaper som visats på något annat sätt. 

I fråga om yrkeshögskolor föreskrivs det om tillgodoräknande i 37 § i yrkeshögskolelagen, enligt vilken en studerande får vid avläggande av examen eller genomförande av specialiseringsutbildning, enligt vad yrkeshögskolan beslutar, räkna sig till godo studier som han eller hon har genomfört vid en annan inhemsk eller utländsk högskola eller vid en annan läroanstalt samt ersätta studier som hör till examen eller till specialiseringsutbildningen med andra studier på samma nivå. En studerande får enligt vad yrkeshögskolan beslutar räkna sig till godo studier samt ersätta studier som hör till examen eller till specialiseringsutbildningen också genom kunskaper som visats på något annat sätt. I fråga om Polisyrkeshögskolan föreskrivs på motsvarande sätt i 11 § i statsrådets förordning om Polisyrkeshögskolan om tillgodoräknande av tidigare förvärvat kunnande för examen. 

EU:s program Erasmus + stöder högskolornas europeiska samarbete och studentutbyte. I programmet deltar alla universitet och yrkeshögskolor i Finland. I programmet ingår också ett omfattande branschspecifikt system för överföring av studieprestationer och vitsord (ECTS = European Credit Transfer system). 

Artikel VII. Erkännande av partiella studier och examina för flyktingar och tvångsförflyttade personer. Parterna vidtar alla nödvändiga och möjliga åtgärder inom ramen för sitt utbildningssystem i enlighet med sina konstitutionella, rättsliga och administrativa bestämmelser för att utveckla ändamålsenliga förfaranden för att rättvist och effektivt bedöma om flyktingar och tvångsförflyttade personer uppfyller de centrala kraven för högre utbildning, för ansökan till fortsatt utbildning på högre nivå eller för att söka sysselsättningsmöjligheter, även i sådana fall där avlagda partiella studier, tidigare förvärvad kompetens eller examina inte kan intygas med hjälp av handlingar. 

I Finland tillämpas på erkännande av examina i fråga om flyktingar, tvångsförflyttade personer och personer i en ställning som kan jämställas med flyktingars ställning samma bestämmelser som i fråga om andra personer. Om examen inte kan styrkas med handlingar bedömer högskolorna om tillträde till högre utbildning eller fortsatta studier kan beviljas trots att handlingarna saknas. 

Artikel VIII. Uppgifter för bedömning och erkännande. Artikel VIII i konventionen förpliktar parterna att inrätta transparenta system för en komplett beskrivning av avlagda examina och läranderesultat inom deras område. 

I Finland ger bl.a. högskolorna, Nationella centret för utbildningsutvärdering Karvi och Utbildningsstyrelsen sådan information som avses i artikeln. De universitet och yrkeshögskolor som hör till det finländska högskolesystemet räknas upp i universitetslagen och yrkeshögskolelagen samt i lagen om Polisyrkeshögskolan och lagen om Försvarshögskolan. 

Enligt 26 § i statsrådets förordning om examina och specialiseringsutbildningar vid universitet (794/2004) ger universitetet den som har avlagt examen eller genomfört studier vid universitetet en sådan bilaga till examensbetyget eller intyget som är avsedd särskilt för internationellt bruk. I bilagan ges tillräckliga uppgifter om universitetet, de studier och studieprestationer som avses i examensbetyget eller intyget samt nivån på dem och deras ställning i utbildningssystemet. Enligt 10 § i statsrådets förordning om yrkeshögskolor (1129/2014) ger yrkeshögskolan den som har avlagt examen eller genomfört studier vid yrkeshögskolan en sådan bilaga till examensbetyget eller intyget som är avsedd särskilt för internationellt bruk. I bilagan ges tillräckliga uppgifter om yrkeshögskolan, de studier och studieprestationer som avses i examensbetyget eller intyget samt nivån på dem och deras ställning i utbildningssystemet. 

Artikel IX. Bedömning av ansökan. Enligt artikel IX ligger det primära ansvaret för tillhandahållandet av ändamålsenliga uppgifter hos den sökande som ska tillhandahålla dessa uppgifter i god tro. Parterna säkerställer att lärosätena som ingår i deras utbildningssystem, i mån av möjlighet, på begäran inom rimlig tid och avgiftsfritt tillhandahåller ändamålsenliga uppgifter åt innehavaren av examen eller den partens lärosäte eller behöriga myndighet för erkännande där erkännandet söks. Parterna säkerställer att den instans som utför bedömningen för erkännande påvisar de orsaker varför ansökan inte uppfyller kraven eller visar till vilken del väsentliga skillnader har konstaterats. 

I Finland tillämpas förvaltningslagens rättsmedel på bedömningen av ansökan, dvs. på antagningsbeslutet. I förvaltningslagen finns det bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter och att motivera beslut. 

Artikel X. Information om behöriga myndigheter för erkännande. Enligt artikel X ska varje part lämna depositarien för denna konvention ett officiellt meddelande om de behöriga myndigheter som fattar beslut om erkännanden inom ifrågavarande parts behörighetsområde. Om parten har behöriga centrala myndigheter för erkännande är de omedelbart bundna av bestämmelserna i denna konvention och de ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa genomförandet av konventionens bestämmelser inom ifrågavarande parts behörighetsområde. 

Om behörigheten att fatta beslut om erkännande innehas av partens administrativa enheter, ska parten lämna depositarien ett kort meddelande om sin konstitutionella situation eller struktur vid tidpunkten för undertecknandet av konventionen eller deponeringen av ratifikationsinstrumentet, om godtagande, godkännande eller anslutning och därefter ett kort meddelande om eventuella ändringar. I sådana fall ska de behöriga myndigheterna för erkännande för ifrågavarande administrativa enheter, i den utsträckning det är möjligt enligt den konstitutionella situationen och strukturen, vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa genomförandet av bestämmelserna i denna konvention inom partens behörighetsområde. 

Om behörigheten att fatta beslut om erkännande innehas av enskilda högskolor eller andra enheter, ska parten eller dess administrativa enhet i enlighet med partens konstitutionella situation eller struktur lämna denna konventionstext till dessa högskolor eller enheter och vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppmuntra beaktandet och tillämpandet av bestämmelserna i konventionen på ett positivt sätt. 

I Finland hör behörigheten enligt artikeln till universiteten, yrkeshögskolorna, inklusive Polisyrkeshögskolan, och till Försvarshögskolan. 

Artikel XI. Tilläggskrav för antagning av studerande till högre utbildningsprogram. I artikel XI punkt1 anges det att om antagning av studerande till enskilda utbildningsprogram på högre nivå förutsätter uppfyllande av särskilda krav förutom de allmänna behörighetskraven, kan ifrågavarande parts behöriga myndigheter ställa samma särskilda krav på personer som avlagt examina i den andra partens land eller bedöma om de sökande som avlagt examen i den andra partens land uppfyller motsvarande krav. 

Enligt 36 § i universitetslagen beslutar universitetet om grunderna för antagning av studerande, enligt 28 § i yrkeshögskolelagen yrkeshögskolan och enligt 27 § i lagen om Polisyrkeshögskolan Polisyrkeshögskolan. Enligt 14 § i lagen om Försvarshögskolan iakttas vid antagningen av studerande de grunder som huvudstaben beslutar om och utländska studerande antas av huvudstaben. Särskilda krav enligt artikeln har ställts bl.a. vid antagningen av studerande till konsthögskolor där det utöver en examen som ger högskolebehörighet krävs musikaliska eller konstnärliga färdigheter. Särskilda krav har ställts också t.ex. vid yrkeshögskolor inom räddningsbranschen, där det utöver de allmänna behörighetsvillkoren krävs ärlighet och pålitlighet, oförvitlighet, B-körkort, för uppgiften lämplig hälsostatus och funktionsförmåga samt att sökanden inte använder eller har använt narkotika. Sådana särskilda krav som avses i artikeln har också ställts på dem som studerar vid Polisyrkeshögskolan och Försvarshögskolan. När en examen som avläggs vid Polisyrkeshögskolan ger behörighet för en tjänst som polisman, förutsätts av den som antas som studerande med stöd av 24 § i lagen om Polisyrkeshögskolan finskt medborgarskap, oförvitlighet och tillförlitlighet samt hälsotillstånd som krävs för polisens uppgifter. 

I punkt 2 anges det att om en examen, endast i kombination med en påbyggnadsexamen som förutsätts på förhand för behörighet, ger behörighet till högre utbildning i den partens land där den avlagts kan de andra parterna förutsätta att dessa krav uppfylls för behörighet eller erbjuda alternativ för att uppfylla ifrågavarande tilläggskrav i sina egna utbildningssystem. 

I punkt 3 anges det att utan att inverka på tillämpningen av bestämmelserna i artikel IV kan antagningen av en studerande till en viss högskola eller ett visst utbildningsprogram på högre nivå begränsas eller ske genom val i enlighet med rättvisa och transparenta bestämmelser. 

Enligt punkt 4 ska med avseende på punkt 3 i denna artikel förfarandet för antagning av studerande utformas så att bedömningen av utländska examina säkerställs i enlighet med principerna om transparens, rättvisa och icke-diskriminering enligt artikel III. 

I Finland föreskrivs det om jämlikhet och förbud mot diskriminering i 6 § i grundlagen. I fråga om antagning av studerande finns bestämmelser om likabehandling av sökandena i 36 § i universitetslagen, 28 § i yrkeshögskolelagen, 14 § i lagen om Försvarshögskolan och 27 § i lagen om Polisyrkeshögskolan, enligt vilka enhetliga urvalskriterier ska tillämpas på sökandena. På erkännande av examina tillämpas också förvaltningslagen och diskrimineringsförbudet i diskrimineringslagen. De legitima grunderna för särbehandling enligt 11 § i diskrimineringslagen kan inte användas när det är fråga om att få utbildning. 

I punkt 5 anges det att utan att inverka på tillämpningen av bestämmelserna i artikel IV kan antagning av en studerande till en viss högskola grunda sig på en förutsättning att innehavaren av examen påvisar tillräckliga kunskaper i undervisningsspråket eller undervisningsspråken eller andra definierade språkkunskaper vid ifrågavarande högskola. 

I Finland kan universiteten och yrkeshögskolorna när de beslutar om urvalskriterierna även besluta om behörighetsvillkor som gäller språkkunskaper. Enligt 36 § i universitetslagen får avvikelse från de likvärdiga antagningsgrunderna i begränsad utsträckning göras för att utbildningsbehovet hos någon språkgrupp ska kunna tillgodoses. 

Enligt punkt 6 kan parterna för antagning som studerande till utbildningsprogram på högre nivå ställa sådana särskilda krav som finns i partens eller dess administrativa enhets lagstiftning och bestämmelser eller särskilda avtal som ingåtts med parten i dessa lärosätens ursprungsland som förutsättning för erkännande av examina som utfärdats i utländska lärosäten som är verksamma inom deras behörighetsområde. 

Genomförandestruktur och samarbete. Avdelning V i konventionen innehåller bestämmelser om genomförande av konventionen och om samarbete. 

Artikel XII. Artikeln innehåller bestämmelser om konventionens genomförandestruktur. 

Artikel XIII. Nationella genomförandestrukturer. Enligt artikel XIII i konventionen förbinder parterna för att underlätta erkännandet av examina avseende högre utbildning sig till att genomföra denna konvention med hjälp av lämpliga organisationer, såsom nationella informationscenter eller jämförbara enheter. Varje part meddelar sekretariatet för mötet mellan parternas regeringar sina nationella genomförandestrukturer och eventuella ändringar i dessa. De nationella genomförandestrukturerna ska skapa och aktivt delta i nätverk. 

Utbildningsstyrelsen är Finlands representant och Finlands nationella informationscentral i nätverken för informationsutbyte ENIC (European Network of information Centres) och NARIC (National Academic Recognition information Centres). Aktörerna inom dessa nätverk informerar om högskolesystem och högskoleexamina, om erkännande av examina samt om god praxis för erkännande. De nordiska ENIC- och NARIC-byråerna bildar det nordiska nätverket Nordic National Recognition information Centres (NORRIC). På Utbildningsstyrelsens webbplats finns sådan information som avtalet förutsätter. Dessutom är det möjligt att skicka en individuell begäran om information per e-post. Ikraftträdandet av den globala konventionen om erkännande av examina främjar inrättandet av motsvarande enheter för informationsutbyte i länder utanför Europa, samt vidareutvecklar också nätverksverksamheten utanför Europa och underlättar tillgången till information från länder utanför Europa. 

Artikel XIV. Nätverk för nationella genomförandestrukturer. I artikel XIV anges det att med stöd av möten mellan parternas regeringar skapas nätverk för parternas nationella genomförandestrukturer med vars hjälp genomförandet av denna konvention upprätthålls och bistås i praktiken. Nätverken erbjuder på begäran parterna informationsutbyte, utveckling av beredskapen och tekniskt stöd. Nätverken strävar efter att stärka samarbetet mellan regionerna i denna konvention och upprätthåller kontakten till mötena mellan parternas regeringar. Parterna kan delta i befintliga regionala nätverk som upprättats på basis av regionala avtal för erkännande eller skapa nya nätverk. Deltagande i befintliga regionala nätverk förutsätter samtycke av kommittéerna för de regionala avtalen för erkännande i fråga. 

Artikel XV. Möte mellan parternas regeringar. I artikel XV i konventionen inrättas ett möte mellan parternas regeringar, nedan ”mötet”. Mötet består av företrädare för alla parter i konventionen. Mötet sammanträder minst vartannat år för ordinarie sessioner. Mötet främjar tillämpningen av den här konventionen och övervakar dess genomförande genom att ge rekommendationer, förklaringar, modeller för god praxis eller ändamålsenliga kompletterande publikationer globalt eller på regionnivå. 

Slutbestämmelser 

Artiklarna i avdelning VI i konventionen är i huvudsak sedvanliga bestämmelser som fogas till Unescos konventioner. 

Konventionen träder i kraft tre månader efter att det tjugonde ratifikations-, godtagande-, godkännande- och anslutningsinstrumentet har deponerats, men enbart för de stater som har deponerat sina ratifikations-, godtagande-, godkännande- och anslutningsinstrument på ifrågavarande dag eller tidigare. Konventionen träder i kraft för övriga parter tre månader efter att ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet har deponerats. 

Konventionen har upprättats på arabiska, engelska, franska, kinesiska, franska och ryska, alla sex texter är lika giltiga. 

Ikraftträdande

Konventionen träder i kraft tre månader efter att det tjugonde ratifikations-, godtagande-, godkännande- och anslutningsinstrumentet har deponerats, men enbart för de stater som har deponerat sina ratifikations-, godtagande-, godkännande- och anslutningsinstrument på ifrågavarande dag eller tidigare. Konventionen träder i kraft för övriga parter tre månader efter att ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet har deponerats. 

Fram till september 2022 har sjutton länder ratificerat konventionen. Tröskeln för ikraftträdande har ännu inte nåtts. 

Det föreslås att den lag som ingår i propositionen ska träda i kraft samtidigt som avtalet träder i kraft, vid en tidpunkt som fastställs genom förordning av statsrådet. 

Bifall av Ålands lagting

Enligt 18 § punkt 14 i självstyrelselagen för Åland (1991/1144) har landskapet lagstiftningsbehörighet bland annat i frågor som gäller undervisning. Undervisningsärendena omfattar erkännande av högskoleexamina. Bestämmelserna i avtalet hör i sin helhet till landskapet Ålands behörighet. 

Eftersom konventionen innehåller bestämmelser som hör till landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet, behöver Ålands lagtings bifall i enlighet med 59 § 1 mom. i självstyrelselagen inhämtas för författningen om sättande i kraft av konventionen. 

Genomförande och uppföljning

För uppföljningen av avtalet ska det enligt artikel XV inrättas ett möte mellan parternas regeringar, som sammanträder minst vartannat år. 

10  Behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning

Enligt 94 § 1 mom. i grundlagen krävs riksdagens godkännande bland annat för fördrag och andra internationella förpliktelser som innehåller sådana bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. Enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis omfattar riksdagens befogenhet godkännande av alla de bestämmelser i en internationell förpliktelse som i materiellt hänseende hör till området för lagstiftningen, oavsett om bestämmelsen strider mot eller överensstämmer med en lagbestämmelse i Finland. En bestämmelse i ett fördrag eller någon annan internationell förpliktelse ska anses höra till området för lagstiftningen, om den gäller utövande eller begränsning av någon grundläggande fri- eller rättighet som är skyddad i grundlagen, om den i övrigt gäller grunderna för individens rättigheter och skyldigheter, om den sak som bestämmelsen gäller enligt grundlagen ska föreskrivas i lag eller om det finns lagbestämmelser om den sak som lagen gäller eller det enligt rådande uppfattning i Finland ska lagstiftas om saken (t.ex. GrUU 11/2000 rd, GrUU 12/2000 rd och GrUU 45/2000 rd). Utifrån grundlagsutskottets ovannämnda praxis innehåller konventionen bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. 

I artikel I i konventionen definieras begrepp som är centrala med tanke på konventionens tillämpningsområde. Bestämmelserna om definitioner i konventionen påverkar indirekt tolkningen och tillämpningen av materiella bestämmelser som hör till området för lagstiftningen och hör också själva till området för lagstiftningen (GrUU 6/2001 rd). 

Ovan i punkt 6 i denna proposition ”Bestämmelserna i avtalet och deras förhållande till lagstiftningen i Finland” redogörs det i detalj för bestämmelserna i konventionen och deras förhållande till lagstiftningen i Finland. På basis av vad som anförts där innehåller artikel III om grundläggande principer för erkännande av examina avseende högre utbildning i avsnitt III i konventionen sådana bestämmelser om vilka det finns gällande bestämmelser i lag i Finland. På motsvarande sätt finns det i Finland gällande bestämmelser i lag om de bestämmelser i avsnitt IV artikel IV i konventionen som gäller erkännande av examina som ger behörighet till högre utbildning, om de bestämmelser i artikel V som gäller erkännande av högskoleexamina och om de bestämmelser i artikel VI som gäller erkännande av partiella studier och tidigare förvärvade kunskaper. 

Utöver vad som sägs ovan anknyter konventionens bestämmelser om erkännande och bedömningsförfarande också till jämlikhetsprincipen som tryggas i 6 § i grundlagen (artikel III stycke 1 underpunkt 3 i konventionen) och i fråga om de förfaranden som ska iakttas till 21 § om rättsskydd. Enligt 6 § 2 mom. i grundlagen får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Enligt 21 § 1 mom. i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. I grundlagens 21 § 2 mom. tryggas genom lag offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring samt andra garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning. 

Enligt artikel III punkt 2 i konventionenska erkännande av examina vara transparent, rättvist, rättidigt och icke-diskriminerande i enlighet med varje parts bestämmelser och föreskrifter och kostnadsmässigt rimligt. Enligt punkt 3 ska beslut om erkännande grunda sig på tillförlitlighet, klara grunder och rättvisa, transparenta och icke-diskriminerande procedurer och betona den grundläggande vikten av jämlik behörighet till högre utbildning som en offentlig nyttighet som kan leda till sysselsättningsmöjligheter. 

På förfarandet för erkännande och bedömning av examina tillämpas även förvaltningslagen. Bestämmelser om skyldigheten att utreda förvaltningsärenden och att inhämta utredningar finns i 31 § i förvaltningslagen. Enligt den bestämmelsen ska myndigheten se till att ärendet utreds. En part ska vid behov lägga fram utredning om grunderna för sina yrkanden, men till övriga delar ankommer inhämtandet av utredning på myndigheten. Enligt 45 § i förvaltningslagen ska förvaltningsbeslut motiveras genom att ange vilka omständigheter och utredningar som har påverkat avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats. I universitetslagen och yrkeshögskolelagen samt i lagarna om Försvarshögskolan och Polisyrkeshögskolan föreskrivs det om rätten att söka ändring genom besvär hos förvaltningsdomstolen. På beslut om antagning som studerande och därmed erkännande av examina tillämpas lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 

Förfarandet är förenat med möjlighet att begära omprövning eller söka ändring. Omprövning av ett beslut om antagning av studerande får begäras skriftligt enligt 82 § i universitetslagen, 57 § i yrkeshögskolelagen, 33 § i lagen om Försvarshögskolan och 46 § i lagen om Polisyrkeshögskolan. Ett beslut som har meddelats med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. 

Rättelse i högskolans beslut om tillgodoräknande av studieprestationer söks skriftligen eller muntligen enligt 82 § i universitetslagen och 57 § i yrkeshögskolelagen. Omprövning av ett beslut som fattats med anledning av en begäran om rättelse får inom 14 dagar begäras hos examensnämnden eller något annat organ som förordnats att sköta uppgiften, på det sätt som anges i förvaltningslagen. Ändring i Försvarshögskolans beslut om tillgodoräknande av studier får enligt 33 § i lagen om Försvarshögskolan sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Ändring i ett beslut med anledning av en begäran om omprövning får sökas i enlighet med lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Enligt 34 § i lagen om Polisyrkeshögskolan kan en studerande som är missnöjd med tillgodoräknandet av studierna inom 14 dagar skriftligen begära omprövning av beslutet om tillgodoräknande av studierna. En studerande som är missnöjd med lärarens beslut kan skriftligen begära omprövning av beslutet hos Polisyrkeshögskolans examensnämnd inom 14 dagar. Enligt 46 § 3 mom. i lagen om Polisyrkeshögskolan får ändring i ett beslut av examensnämnden vid Polisyrkeshögskolan inte sökas genom besvär. 

Eftersom avtalet inte innehåller bestämmelser som gäller grundlagen på det sätt som avses i 94 § 2 mom. eller 95 § 2 mom. i grundlagen, kan avtalet enligt regeringens uppfattning godkännas med enkel majoritet och förslaget till lag om sättande i kraft av avtalet godkännas i vanlig lagstiftningsordning. 

Kläm 

Kläm 1 

Med stöd av vad som anförts ovan och i enlighet med 94 § i grundlagen föreslås det att riksdagen godkänner den i Paris den 25 november 2019 genom beslut 40C/resolution 85 av generalkonferensen för Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur antagna globala konventionen om erkännande av examina avseende högre utbildning. 

Kläm 2 

Eftersom avtalet innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen, föreläggs riksdagen samtidigt följande lagförslag: 

Lagförslag

Lag om den globala konventionen om erkännande av examina avseende högre utbildning 

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 
1 § 
De bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i den i Paris den 25 november 2019 genom beslut 40C/resolution 85 av generalkonferensen för Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur antagna globala konventionen om erkännande av examina avseende högre utbildning ska gälla som lag, sådana som Finland har förbundit sig till dem. 
2 § 
Bestämmelser om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som inte hör till området för lagstiftningen utfärdas genom förordning av statsrådet. 
3 § 
Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom förordning av statsrådet. 
 Slut på lagförslaget 
Helsingfors den 10 november 2022 
Statsminister Sanna Marin 
Forsknings- och kulturminister Petri Honkonen 
Fördragstext

GLOBAL KONVENTION OM ERKÄNNANDE AV EXAMINA AVSEENDE HÖGRE UTBILDNING 2019 

Inledning 

Generalkonferensen för Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, som höll sin 40:e session i Paris den 12–27 november 2019, 

inspireras av en gemensam vilja att stärka de pedagogiska, geografiska, kulturella, vetenskapliga, humanitära och socioekonomiska banden mellan parterna och effektivisera dialogen mellan regionerna samt att dela sina metoder och sin praxis för erkännande, 

erinra sig grundstadgan för Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO), enligt vilken ”organisationens avsikt är att främja upprätthållandet av freden och säkerheten genom att vidga samarbetet mellan länderna med hjälp av utbildning, vetenskap och kultur" 

är medveten om bestämmelserna i Förenta nationernas stadga som antogs 1945, den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter från 1948, konventionen om flyktingars rättsliga ställning från 1951 och dess protokoll från 1967, konventionen angående statslösa personers rättsliga ställning från 1954, UNESCOs konvention mot diskriminering inom undervisningen från 1960 och särskilt dess artikel 4a, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966 samt UNESCOs konvention om teknisk utbildning och yrkesutbildning från 1989, 

är medveten om UNESCOs rekommendation om erkännande av studier och examina avseende högre utbildning från 1993; UNESCOs rekommendation om villkoren för lärare inom högre utbildning från 1997; Förenta nationernas deklaration om ursprungsfolkens rättigheter från 2007; och UNESCOs rekommendation om vetenskap och forskare från 2017, 

baserar sig på UNESCOs regionala konventioner om erkännande av examen avseende högre utbildning, 

bekräftar parternas skyldighet att främja en inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet på alla nivåer samt möjlighet till livslångt lärande för alla, 

är medveten om det ökade internationella samarbetet inom högre utbildning, om studerandes, arbetstagares, yrkespersoners, forskares och högskolelärares rörlighet, om förändringar inom den vetenskapliga forskningen samt om olika sätt, metoder, utvecklingsprocesser och innovationer avseende undervisning och lärande, 

anser att högre utbildning som tillhandahålls av både offentliga och privata lärosäten är en kollektiv nyttighet och en offentlig skyldighet, och är medveten om behovet att upprätthålla och skydda principerna för den akademiska friheten och högskolornas självbestämmanderätt, 

är övertygad om att det internationella erkännandet av examen avseende högre utbildning underlättar samarbetsinlärningen och utvecklingen av kunskapen med hjälp av studerandenas och lärandets, högskolelärarnas, den vetenskapliga forskningens och forskarnas samt arbetstagarnas och yrkespersonernas rörlighet, och att det effektiviserar det internationella samarbetet inom den högre utbildningen, 

respekterar parternas kulturella mångfald såsom skillnaderna i utbildningstraditioner och värderingar avseende högre utbildningar, 

önskar svara på behovet att få en global konvention om erkännande av examen avseende högre utbildning som kompletterar UNESCOs regionala konventioner om erkännande av examen avseende högre utbildning och stärka dessa konventioners samhörighet, 

är övertygad om behovet att hitta gemensamma, praktiska och transparenta lösningar för att förbättra erkännandepraxis globalt, 

är övertygad om att denna konvention främjar den internationella rörligheten, kommunikationen och samarbetet beträffande en rättvis och transparent erkännandepraxis samt kvalitetssäkringen av den högre utbildningen och den akademiska hederligheten på en global nivå, 

antar denna konvention den 25 november 2019. 

AVSNITT I. 

DEFINITION AV TERMER 

Artikel I 

I denna konvention tillämpas följande definitioner: 

Administrativa enheter: officiella enheter för en part i denna konvention som är behöriga på regionnivå, såsom provinser, delstater, landskap eller kantoner i enlighet med artikel XX b, Federala eller icke enhetsstatliga konstitutionella system, i denna konvention 

Antagning av studerande (till högskola och utbildningsprogram på högre nivå): behöriga sökande godkänns att delta i högre utbildning som tillhandahålls vid vissa lärosäten och/eller i vissa program eller ett system för sådan antagning av studerande 

Bedömning: bedömning av den sökandes examen, partiella studier eller tidigare förvärvade kompetens av en behörig myndighet för erkännande 

Behörig myndighet: en fysisk person eller instans med behörighet, kompetens eller juridisk befogenhet att utföra den bestämda uppgiften 

Behörig myndighet för erkännande: en instans som bedömer en examen och/eller fattar beslut om erkännande av en examen i enlighet med partens lagstiftning, bestämmelser, verksamhetsprinciper eller praxis 

Behörig sökande: en person som uppfyller nödvändiga kriterier och som anses kunna söka som studerande till en högre utbildning 

Behörighet (till högre utbildning): en utexaminerad persons rätt att söka som studerande till och att bli beaktad för antagning till utbildning på högre nivå 

Erkännande: en officiell bekräftelse som en behörig myndighet för erkännande utfärdar för avlagd examen, partiella studier eller tidigare förvärvad kompetens och akademisk nivå som inhämtats utomlands med avsikt att ge den sökande bland annat, men inte enbart,  

a) rätt att söka som studerande till högre utbildning; och/eller 

b) möjlighet att söka sysselsättningsmöjligheter 

Examen: 

a) Examen avseende högre utbildning: examen som utfärdats av en behörig myndighet som intygar antingen genomfört utbildningsprogram på högre nivå eller erkännande av tidigare förvärvad kompetens i tillämpliga fall 

b) Examen som ger behörighet till högre utbildning: examen som utfärdats av en behörig myndighet som intygar genomfört utbildningsprogram eller erkännande av tidigare förvärvad kompetens i tillämpliga fall och som berättigar personen som avlagt examen att bli beaktad för antagning som studerande till högre utbildning 

Formellt lärande: lärande som härleds från verksamhet i en strukturerad lärandemiljö, som leder till en officiell examen och som tillhandahålls av ett lärosäte som erkänts av partens behöriga myndighet och som därmed är behörigt att arrangera lärandeverksamheten 

Formellt utbildningssystem: partens utbildningssystem, inklusive alla officiellt erkända enheter som ansvarar för utbildning samt offentliga och privata lärosäten på alla nivåer som partens behöriga myndigheter har erkänt och som därmed är behöriga att undervisa och tillhandahålla andra tjänster relaterade till utbildning 

Gränsöverskridande utbildning: all form av utbildningsverksamhet som innebär att människor, kunskap, program, utbildare och läroplaner rör sig över parternas statsgränser och som innefattar bland annat, men inte enbart, kvalitetssäkrade internationella program för gemensam examen och utbildning som genomförs utanför staten som tillhandahåller utbildningen 

Högre utbildning: alla typer av utbildningsprogram eller utbildningshelheter efter andra stadiet som av partens eller dess administrativa enhets behöriga myndighet har erkänts höra till partens eller dess administrativa enhets system för högre utbildning 

Högskola: institution som erbjuder högre utbildning som av partens eller dess administrativa enhets behöriga myndighet har erkänts höra till partens eller dess administrativa enhets system för högre utbildning 

Icke-formellt lärande: lärande som uppnåtts inom ramarna för arbetslivsbetonade utbildningssystem som inte ingår i det formella utbildningssystemet 

Icke-traditionella inlärningssätt: sådana system för genomförande och lärandeverksamheter som grundar sig på formella, icke-formella och informella utbildningsprogram som primärt inte grundar sig på interaktion ansikte mot ansikte mellan lärare och studerande 

Informellt lärande: lärande som sker utanför det formella utbildningssystemet och som är ett resultat av verksamhet som hänför sig till arbete, familj, lokalsamhället eller fritiden i det vardagliga livet 

Internationell gemensam examen: en examensform i gränsöverskridande utbildning; en enskild examen som erkänns och/eller auktoriseras av två eller flera högskolor i mer än ett land och som gemensamt utfärdas efter att ett enhetligt, samordnat och gemensamt program har genomförts 

Krav: 

a) Allmänna krav: förutsättningar som ska uppfyllas för behörighet till högre utbildning eller till en nivå därav eller för att erhålla en viss examen för högre utbildning  

b) Särskilda krav: förutsättningar som utöver de allmänna kraven ska uppfyllas för att bli antagen som studerande till ett utbildningsprogram på högre nivå inom ett visst område eller för att avlägga en viss examen på högre nivå inom ett särskilt studieområde 

Kvalitetssäkring: en fortgående process med vars hjälp en eller flera behöriga myndigheter bedömer kvaliteten på systemet för högre utbildning, en högskola eller ett utbildningsprogram för högre utbildning för att säkerställa för intressentgrupperna att godkända krav för utbildningen upprätthålls och utvecklas kontinuerligt 

Livslångt lärande: en process som hänvisar till all lärandeverksamhet samt till formellt lärande och icke-formellt och informellt lärande som omfattar hela livstiden och vars mål är att förbättra och utveckla människans kapacitet, kunskaper, färdigheter, attityder och förmågor 

Läranderesultat: kunskaper och färdigheter som den studerande tillägnat sig under lärandeprocessen 

Partiella studier: en bedömd del av ett utbildningsprogram på högre nivå som intygar ett betydande tillägnande av kunskaper, färdigheter, attityder och förmågor trots att det inte är ett fullständigt utbildningsprogram 

Partiellt erkännande: partiellt erkännande av sådan fullständig och avlagd examen som inte kan erkännas till alla delar eftersom den behöriga myndigheten för erkännande har konstaterat väsentliga skillnader 

Referensram för examen: ett system för klassificering, publicering och organisering av en kvalitetssäkrad examen enligt vissa kriterier 

Region: någon av de geografiska regioner som UNESCO definierat som en region där organisationens regionala verksamhet utövas, dvs. Asien och Stillahavsländerna, Afrika, arabländerna, Europa och Latinamerika och Karibien 

Regionala avtal om erkännande: UNESCOs konventioner om erkännande av examen avseende högre utbildning inom varje region i UNESCO, inklusive konventionen om erkännande av studier, betyg och examen avseende högre utbildning i arabländerna som angränsar till Medelhavet och i de europeiska länderna 

Rörlighet: personers fysiska eller virtuella rörlighet utanför sitt land som hänför sig till studier, forskning, lärande eller arbete 

Sökande: 

a) person som lämnar in en examen, partiella studier eller tidigare förvärvad kompetens för bedömning och/eller erkännande till en behörig myndighet för erkännande; eller 

b) en instans som med personens samtycke agerar för dennas del 

Tidigare förvärvad kompetens: erfarenhet, kunskap, färdighet, attityd och förmåga som en person har tillägnat sig som ett resultat av formellt eller icke-formellt lärande eller informellt lärande som bedöms i förhållande till en helhet av specifika läranderesultat, lärandemål eller lärandekrav 

Tvångsförflyttad person: person som har tvångsförflyttats från sin boendeort eller livsmiljö och sin yrkesverksamhet till en annan boendeort eller en annan livsmiljö 

Utbildningsprogram på högre nivå: utbildningsprogram efter andra stadiet som av partens eller dess administrativa enhets behöriga myndighet har erkänts höra till partens eller dess administrativa enhets system för högre utbildning och som ger den studerande en examen avseende högre utbildning efter genomfört program 

Väsentliga skillnader: betydande skillnader mellan en utländsk examen och partens examen som mycket sannolikt skulle hindra den sökande från att lyckas i önskad verksamhet, såsom, men inte enbart, i fortsatta studier, forskningsverksamhet eller sysselsättningsmöjligheter 

AVSNITT II. 

KONVENTIONENS SYFTE 

Artikel II 

Denna konvention stöder sig på regionala avtal om erkännande och effektiviserar samordningen, reformerna och prestationerna avseende dessa och konventionens syfte är att 

1. främja och stärka det internationella samarbetet inom högre utbildning; 

2. stöda interregionala projekt, verksamhetsprinciper och innovationer som hänför sig till internationellt samarbete inom högre utbildning; 

3. underlätta den globala rörligheten och kvalificeringen inom högre utbildning i ömsesidigt intresse för personer som avlagt examen, högskolor, arbetsgivare och andra intressentgrupper som hänför sig till parterna i denna konvention så att mångfalden i parternas system för högre utbildning samtidigt förstås och respekteras; 

4. tillhandahålla en omfattande global ram för rättvist, transparent, konsekvent, enhetligt, rättidigt och tillförlitligt erkännande av examen avseende högre utbildning; 

5. respektera, upprätthålla och skydda självbestämmanderätten och mångfalden avseende högskolor och system för högre utbildning; 

6. främja förtroendet för och tilliten till kvaliteten och tillförlitligheten avseende examen bland annat genom att främja hederlighet och etisk praxis; 

7. främja kvalitetssäkringskulturen vid högskolor och inom system för högre utbildning samt att utveckla den kapacitet som behövs för att säkerställa tillförlitligheten, konsekvensen och komplementariteten i kvalitetssäkringen, referensramarna för examen och erkännandet av examen som stöd för den internationella rörligheten; 

8. främja utvecklingen, insamlingen och delningen av tillgänglig, aktuell, tillförlitlig, transparent och relevant information samt sprida bästa praxis mellan intressentgrupper, parter och regioner; 

9. med hjälp av erkännande av examen främja en omfattande och jämlik möjlighet att söka till en högre utbildning av god kvalitet samt att stöda möjligheten till livslångt lärande för alla, även för flyktingar och tvångsförflyttade personer; 

10. globalt främja ett optimalt nyttjande av person- och utbildningsresurser för att främja utbildning för hållbar utveckling och att verka för en strukturell, ekonomisk, teknologisk, kulturell, demokratisk och social utveckling för alla samhällen. 

AVSNITT III. 

GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER FÖR ERKÄNNANDE AV EXAMEN AVSEENDE HÖGRE UTBILDNING 

Artikel III 

Med denna konvention fastställs följande principer för erkännande av examen avseende högre utbildning: 

1. Personer har rätt att få sin examen bedömd för att kunna söka till högre utbildning eller söka sysselsättningsmöjligheter. 

2. Erkännande av examen ska vara transparent, rättvist, rättidigt och icke-diskriminerande i enlighet med varje parts bestämmelser och föreskrifter samt kostnadsmässigt rimligt. 

3. Beslut om erkännande grundar sig på tillförlitlighet, klara grunder och rättvisa, transparenta och icke-diskriminerande förfaranden och de betonar den grundläggande vikten av jämlik behörighet till högre utbildning som en kollektiv nyttighet som kan leda till sysselsättningsmöjligheter. 

4. Beslut om erkännande grundar sig på ändamålsenliga, tillförlitliga, tillgängliga och aktuella uppgifter om systemen för högre utbildning, högskolorna och deras utbildningsprogram samt på kvalitetssäkringssystem som parternas behöriga myndigheter, officiella nationella informationscentra eller jämförbara enheter har tillhandahållit. 

5. Beslut om erkännande fattas med vederbörlig respekt för mångfalden i system för högre utbildning i hela världen. 

6. Behöriga myndigheter för erkännande som utför bedömning av erkännande ska agera i god tro med tydligt motiverade beslut och de ska tillhandahålla förfaranden för överklagan. 

7. Sökande som ansöker om erkännande av examen lämnar relevanta och exakta uppgifter och handlingar över avlagd examen i god tro och de har rätt att överklaga beslutet. 

8. Parterna förbinder sig vid att vidta åtgärder som avlägsnar all form av ohederlig praxis beträffande examen avseende högre utbildning genom att uppmuntra användning av samtida teknologi och att nätverka mellan parterna. 

AVSNITT IV. 

KONVENTIONSPARTERNAS SKYLDIGHETER 

Genom denna konvention åläggs parterna följande skyldigheter: 

Artikel IV. 

Erkännande av examen som ger behörighet till högre utbildning 

1. Parterna ska erkänna, i syfte att ge behörighet till sina system för högre utbildning, sådan examen samt dokumenterad eller certifierad tidigare förvärvad kompetens i andra parters länder som uppfyller de allmänna kraven på behörighet för högre utbildning hos parterna i fråga, om inte väsentliga skillnader kan påvisas mellan de allmänna kraven på behörighet vid jämförelse av kraven i den partens land där examen utfärdats och kraven i den partens land där erkännande av examen söks. Alternativt räcker det att parten ger personen som avlagt en examen som utfärdats i den andra partens land möjlighet att få examen i fråga bedömd. 

2. En erkänd examen, som avlagts med icke-traditionella inlärningssätt och på vilken motsvarande kvalitetssäkringssystem tillämpas, bedöms i enlighet med de bestämmelser och föreskrifter som tillämpas av parten eller dess administrativa enhet på samma grunder som bedömning av en examen som avlagts med traditionella inlärningssätt. 

3. Om examen endast ger behörighet till vissa högskolor eller utbildningsprogram på högre nivå i den partens land där examen avlagts, beviljar parterna personerna som avlagt en sådan examen behörighet till särskilda högskolor eller utbildningsprogram på högre nivå som motsvarar de egna systemen för högre utbildning, om sådana finns, om inga väsentliga skillnader kan påvisas. 

Artikel V. 

Erkännande av examen avseende högre utbildning 

1. Parterna erkänner en examen avseende högre utbildning som utfärdats i en annan parts land om inga väsentliga skillnader kan påvisas mellan examina vid jämförelse av den examen för vilken erkännande söks och motsvarande examen i den partens land där erkännande söks. Alternativt räcker det att parten ger personen som avlagt examen avseende högre utbildning som utfärdats i den andra partens land möjlighet att på begäran få examen i fråga bedömd. 

2. En erkänd examen avseende högre utbildning som avlagts med icke-traditionella inlärningssätt, på vilka motsvarande kvalitetssäkringar tillämpas och som anses vara en del av partens system för högre utbildning, bedöms i enlighet med de bestämmelser och föreskrifter som tillämpas av parten eller dess administrativa enhet där erkännande söks på samma grunder som bedömning av en examen som avlagts med traditionella inlärningssätt. 

3. En examen avseende högre utbildning, som avlagts i gränsöverskridande utbildning eller i ett annat gemensamt utbildningsprogram som leder till en internationell gemensam examen, som har genomförts i mer än ett land då minst ett land är part i denna konvention, bedöms i enlighet med de bestämmelser och föreskrifter som tillämpas av parten eller dess administrativa enhet där erkännandet söks på samma grunder som bedömning av en examen som avlagts i utbildningsprogram som genomförts i ett enskilt land. 

4. Erkännande av examen avseende högre utbildning som avlagts i en parts land och erkänns i en annan parts land har åtminstone en av följande effekter: 

a) Den ger personen som avlagt examen rätt att söka som studerande till fortsatt utbildning på högre nivå med samma förutsättningar som tillämpas på personer som avlagt examen avseende högre utbildning i den partens land där erkännande söks; och/eller 

b) den ger personen som avlagt examen rätt att använda examensbenämningen för examen avseende högre utbildning i enlighet med de bestämmelser och föreskrifter som tillämpas av parten eller dess administrativa enhet där erkännande söks. 

Bedömningen och erkännandet kan dessutom göra det möjligt att söka arbete i enlighet med de bestämmelser och föreskrifter som tillämpas av parten eller dess administrativa enhet där erkännande söks. 

5. Om den behöriga myndigheten för erkännande kan påvisa väsentliga skillnader mellan examina vid jämförelse av den examen för vilken erkännande söks med motsvarande examen i den partens land där erkännande söks, strävar den behöriga myndigheten för erkännande efter att utreda om partiellt erkännande är möjligt. 

6. För erkännande av sådan examen avseende högre utbildning som avlagts i gränsöverskridande utbildning eller via utländska lärosäten som är verksamma inom partens behörighetsområde, kan parterna förutsätta särskilda krav i enlighet med lagstiftning eller föreskrifter som tillämpas av parten eller dess administrativa enhet eller särskilda avtal som upprättats med den part varifrån dessa lärosäten härstammar. 

Artikel VI. 

Erkännande av partiella studier och tidigare förvärvad kompetens 

1. För slutförande av utbildningsprogram på högre nivå eller fortsättande av studier avseende högre utbildning kan parterna, med beaktande av parternas lagstiftning om behörighet, vid behov erkänna dokumenterade eller certifierade partiella studier eller dokumenterad eller certifierad tidigare förvärvad kompetens som avlagts i en annan parts land, om inte väsentliga skillnader kan påvisas mellan dessa partiella studier eller den tidigare förvärvade kompetensen och dess utbildningsprogram på högre nivå som de partiella studierna eller den tidigare förvärvade kompetensen skulle ersätta i den partens land där erkännande söks. Alternativt räcker det att parten ger personen som avlagt sådana partiella studier eller tidigare förvärvat sig sådan kompetens i en annan parts land, möjlighet att få dessa partiella studier eller denna tidigare förvärvade kompetens bedömd på begäran. 

2. Erkända dokumenterade eller certifierade partiella prestationer som avlagts med icke-traditionella inlärningssätt, som undergått motsvarande kvalitetssäkringssystem och som anses utgöra en del av utbildningsprogrammen på högre nivå i partens system för högre utbildning bedöms i enlighet med de bestämmelser och föreskrifter som tillämpas av parten eller dess administrativa enhet på samma grunder som bedömning av studier som avlagts med traditionella inlärningssätt. 

3. Dokumenterade eller certifierade partiella studier avseende utbildningsprogram på högre nivå som avlagts i gränsöverskridande utbildning eller i ett annat gemensamt utbildningsprogram som leder till en internationell gemensam examen och som har genomförts i mer än ett land och där minst ett land är part i denna konvention, bedöms i enlighet med de bestämmelser och föreskrifter som tillämpas av parten eller dess administrativa enhet där erkännande söks på samma grunder som bedömning av en examen som avlagts i utbildningsprogram som genomförts i ett enskilt land. 

Artikel VII. 

Erkännande av partiella studier och examen för flyktingar och tvångsförflyttade personer 

Parterna vidtar nödvändiga och genomförbara åtgärder i sitt utbildningssystem i enlighet med sin konstitution, lagstiftning och sina bestämmelser för att utveckla ändamålsenliga förfaranden för att rättvist och effektivt bedöma om flyktingar och tvångsförflyttade personer uppfyller de centrala kraven för högre utbildning, för att söka till fortsatt utbildning på högre nivå eller för att söka sysselsättningsmöjligheter, även i sådana fall där avlagda partiella studier i ett annat land, tidigare förvärvad kompetens eller examen inte kan intygas med hjälp av handlingar. 

Artikel VIII. 

Uppgifter för bedömning och erkännande 

1. Parterna inrättar transparenta system för en komplett beskrivning av avlagda examina och läranderesultat inom deras område. 

2. Parterna tar i bruk, i den mån situationen och strukturen i deras konstitution, lagstiftning och bestämmelser tillåter, ett opartiskt och tillförlitligt system för godkännande, erkännande och kvalitetssäkring av sina högskolor för att främja förtroendet och tilltron till systemet för högre utbildning. 

3. Parterna inrättar ett nationellt informationscenter eller motsvarande enheter och upprätthåller dessa för att tillhandahålla relevant, exakt och aktuell information om sitt system för högre utbildning. 

4. Parterna uppmuntrar till att använda teknologi som säkerställer lättillgänglig information. 

5. Parterna  

a) ska tillhandahålla tillförlitlig och exakt information om sina system för högre utbildning, examen, kvalitetssäkring och referensramar för examen, i förekommande fall; 

b) ska underlätta spridningen av och tillgången till exakt information om andra parters system för högre utbildning, examen och examen som ger behörighet till högre utbildning; 

c) ska beroende på fallet ge råd och information om erkännande, såsom om bedömningsgrunderna och bedömningsförfarandet för examen och om utvecklingen av material beträffande god erkännandepraxis i enlighet med partens lagstiftning, bestämmelser och verksamhetsprinciper; och 

d) ska säkerställa att relevanta uppgifter om lärosäten och deras utbildningsprogram som ingår i deras system för högre utbildning lämnas inom skälig tid för att göra det möjligt för andra parters behöriga myndigheter att försäkra sig om huruvida kvaliteten på examen som utfärdas i dessa lärosäten berättigar till erkännande i den partens land där erkännandet söks. 

Artikel IX. 

Bedömning av ansökan 

1. Det primära ansvaret för tillhandahållandet av relevanta uppgifter ligger hos den sökande som ska tillhandahålla dessa uppgifter i god tro. 

2. Parterna säkerställer att lärosätena som ingår i deras utbildningssystem, i mån av möjlighet och på begäran, inom rimlig tid och avgiftsfritt ger relevanta uppgifter till personen som avlagt examen eller till den partens lärosäte eller den behöriga myndighet för erkännande där erkännandet söks. 

3. Parterna säkerställer att den instans som utför bedömningen för erkännande påvisar de orsaker varför ansökan inte uppfyller kraven eller visar till vilken del väsentliga skillnader har konstaterats. 

Artikel X. 

Information om behöriga myndigheter för erkännande 

1. Varje part ska lämna depositarien för denna konvention ett officiellt meddelande om de behöriga myndigheter som fattar beslut om erkännande inom behörighetsområdet för parten i fråga. 

2. Om parten har behöriga centrala myndigheter för erkännande är de omedelbart bundna av bestämmelserna i denna konvention och de ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa genomförandet av konventionens bestämmelser inom behörighetsområdet för parten i fråga. 

3. Om behörigheten att fatta beslut om erkännande innehas av partens administrativa enheter, ska parten lämna depositarien ett kort meddelande om situationen eller strukturen för sin konstitution vid undertecknandet av konventionen eller vid deponeringen av ratifikations-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet och därefter ett kort meddelande om eventuella ändringar. I sådana fall ska de behöriga myndigheterna för erkännande för de berörda administrativa enheterna, i den mån situationen och strukturen i konstitutionen tillåter, vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa genomförandet av bestämmelserna i denna konvention inom partens behörighetsområde. 

4. Om behörigheten att fatta beslut om erkännande innehas av enskilda högskolor eller andra enheter, ska parten eller dess administrativa enhet i enlighet med situationen eller strukturen i partens konstitution lämna denna konventionstext till dessa högskolor eller enheter och vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppmuntra beaktandet och tillämpandet av bestämmelserna i konventionen på ett positivt sätt. 

5. Bestämmelserna i punkt 2, 3 och 4 i denna artikel tillämpas i tillämpliga delar på parternas skyldigheter enligt denna konvention. 

Artikel XI. 

Tilläggskrav för antagning av studerande till utbildningsprogram på högre nivå 

1. Om antagning av studerande till enskilda utbildningsprogram på högre nivå förutsätter uppfyllande av särskilda krav utöver de allmänna behörighetskraven, kan de behöriga myndigheterna för parten i fråga ställa samma särskilda krav på personer som avlagt examen i den andra partens land eller bedöma om de sökande som avlagt examen i den andra partens land uppfyller motsvarande krav. 

2. Om en examen i den partens land där den avlagts endast ger behörighet till högre utbildning i kombination med en påbyggnadsexamen, som på förhand krävs för denna behörighet, kan de andra parterna förutsätta att dessa krav uppfylls för behörighet eller ge alternativ för att uppfylla tilläggskraven i fråga i sina egna utbildningssystem. 

3. Utan att påverka tillämpningen av bestämmelserna i artikel IV kan antagningen av studerande till en viss högskola eller ett visst utbildningsprogram på högre nivå begränsas eller ske genom urval i enlighet med rättvisa och transparenta bestämmelser. 

4. Med avseende på punkt 3 i denna artikel ska förfarandet för antagning av studerande utformas så att bedömningen av en utländska examen säkerställs i enlighet med principerna om transparens, rättvisa och icke-diskriminering enligt artikel III. 

5. Utan att påverka tillämpningen av bestämmelserna i artikel IV kan antagningen av studerande till en viss högskola grunda sig på kravet att personen som avlagt examen påvisar tillräckliga kunskaper i undervisningsspråket eller undervisningsspråken eller andra definierade språkkunskaper vid högskolan i fråga. 

6. För antagning av studerande till utbildningsprogram på högre nivå kan parterna ställa sådana särskilda krav för erkännande av examen som utfärdats vid utländska lärosäten inom deras behörighetsområde som finns i den lagstiftning och de bestämmelser som tillämpas av parten eller dess administrativa enhet eller i särskilda avtal som ingåtts med parten i dessa lärosätens ursprungsland. 

AVSNITT V. 

GENOMFÖRANDESTRUKTUR OCH SAMARBETE 

Artikel XII. 

Genomförandestruktur 

Parterna kommer överens om att genomföra denna konvention med hjälp av eller i samarbete med följande: 

1. nationella genomförandestrukturer; 

2. nätverk för nationella genomförandestrukturer; 

3. nationella, regionala och globala organisationer som ansvarar för ackreditering, kvalitetssäkring, referensramar för examen och erkännande av examen; 

4. parternas mellanstatliga möte; 

5. kommittéerna för de regionala avtalen om erkännande. 

Artikel XIII. 

Nationella genomförandestrukturer 

1. För att underlätta erkännande av examen avseende högre utbildning förbinder sig parterna till att genomföra denna konvention med hjälp av lämpliga organisationer, såsom nationella informationscenter eller jämförbara enheter. 

2. Varje part meddelar sekretariatet för parternas mellanstatliga möte om dess nationella genomförandestrukturer och eventuella ändringar i dessa. 

3. De nationella genomförandestrukturerna ska skapa och aktivt delta i nätverk. 

Artikel XIV. 

Nätverk för nationella genomförandestrukturer 

1. Med stöd av parternas mellanstatliga möte skapas nätverk för parternas nationella genomförandestrukturer med vars hjälp genomförandet av denna konvention upprätthålls och bistås i praktiken. 

2. Nätverken erbjuder parterna informationsutbyte, utveckling av kapaciteten och tekniskt stöd på begäran. 

3. Nätverken strävar efter att stärka samarbetet mellan regionerna enligt denna konvention och upprätthåller kontakten till parternas mellanstatliga möte. 

4. Parterna kan delta i befintliga regionala nätverk som upprättats på basis av regionala avtal för erkännande eller skapa nya nätverk. Deltagande i befintliga regionala nätverk förutsätter samtycke av kommittéerna för de relevanta regionala avtalen om erkännande. 

Artikel XV. 

Parternas mellanstatliga möte 

1. Ett mellanstatligt möte inrättas, nedan "möte". 

2. Mötet består av företrädare för alla parter i denna konvention. 

3. Sådana stater som inte är parter i denna konvention och cheferna för kommittéerna för de regionala avtalen om erkännande bjuds in för att delta i mötets sessioner som observatörer. 

4. Representanter för ändamålsenliga internationella och regionala organisationer samt representanter för statliga organisationer och icke-statliga organisationer som är verksamma inom området för erkännande av examen avseende högre utbildning kan bjudas in för att delta i mötets sessioner som observatörer. 

5. Mötet sammanträder minst vartannat år för ordinarie sessioner. Mötet kan sammanträda för extra sessioner enligt eget beslut eller på begäran av minst en tredjedel av parterna. För verksamheten mellan sessionerna har mötet ett tillfälligt arbetsprogram. Vid varje ordinarie session för UNESCOs generalförsamling ger mötet en rapport. 

6. Mötet sammanträder första gången inom två år från ikraftträdandet av denna konvention och fastställer då sin arbetsordning. 

7. Mötet främjar tillämpningen av denna konvention och övervakar dess genomförande genom att ge rekommendationer, förklaringar, modeller för god praxis eller ändamålsenliga kompletterande publikationer globalt eller på regionnivå. 

8. Mötet kan ge parterna till denna konvention direktiv genom att diskutera ärendet med kommittéerna för regionala avtal om erkännande. 

9. Mötet stöder fortsatta åtgärder som hänför sig till uppföljningen av genomförandet av denna konvention i UNESCOs förvaltningsorgan och genom att tillhandahålla dem rapporter om genomförandet. 

10. Mötet samarbetar med kommittéerna för regionala avtal om erkännande, med stöd av UNESCO. 

11. Mötet säkerställer att nödvändigt informationsutbyte sker mellan mötet och kommittéerna för regionala avtal för erkännande. 

12. Mötet granskar utkast till ändringar av denna konvention för godkännande enligt artikel XXIII. De godkända ändringarna får inte försvaga principerna för ett transparent, rättvist, rättidigt och icke-diskriminerande erkännande enligt denna konvention. 

13. UNESCOs generaldirektör svarar för sekretariatets tjänster. Sekretariatet bereder möteshandlingarna, utarbetar dess agenda och säkerställer att dess beslut verkställs. 

AVSNITT VI. 

SLUTBESTÄMMELSER 

Artikel XVI. 

Ratifikation eller godkännande i medlemsstater 

1. UNESCOs medlemsstater och Heliga stolen ratificerar eller godkänner denna konvention genom att iaktta de förfaranden som förutsätts i konstitutionen och lagstiftningen. 

2. Ratifikations- eller godkännandeinstrumentet deponeras hos UNESCOs generaldirektör. 

Artikel XVII. 

Anslutning 

1. Denna konvention är öppen för anslutning för alla stater som inte är medlemmar i UNESCO men medlemmar i Förenta nationerna, och som UNESCOs generalförsamling har bjudit in att ansluta sig till konventionen. 

2. Denna konvention är även öppen för anslutning för sådana regioner som har fullständigt internt självstyre som erkänts av Förenta nationerna, men som ännu inte uppnått full självständighet i enlighet med generalförsamlingens resolution 1514 (XV), och som har behörighet i de ärenden som regleras i denna konvention, inklusive behörighet att ingå fördrag med avseende på sådana ärenden. 

3. Anslutningsinstrumentet deponeras hos UNESCOs generaldirektör. 

Artikel XVIII. 

Ikraftträdande 

1. Denna konvention träder i kraft tre månader efter dagen då det tjugonde ratifikations-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet har deponerats, men endast för de parter som har deponerat sina ratifikations-, godkännande- eller anslutningsinstrument på ifrågavarande dag eller tidigare. 

2. Denna konvention träder i kraft för övriga parter tre månader efter att ratifikations-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet har deponerats. 

Artikel XIX. 

Förhållandet mellan parterna i denna konvention och parterna i de regionala avtalen för erkännande samt i andra fördrag 

1. Ratifikation eller godkännande av eller anslutning till denna konvention förutsätter inte ratifikation eller godkännande av eller anslutning till något regionalt avtal för erkännande. 

2. Parterna i denna konvention 

a) främjar ömsesidigt stöd mellan denna konvention och andra sådana fördrag som de är parter i, särskilt de regionala avtalen för erkännande; och  

b) beaktar de relevanta bestämmelserna i denna konvention vid tolkning och tillämpning av de regionala avtalen för erkännande som de är parter i eller när de förbinder sig till andra internationella förpliktelser. 

3. Ingen bestämmelse i denna konvention ska tolkas så att den ändrar parternas rättigheter och skyldigheter i de regionala avtal om erkännande och övriga fördrag som de är parter i. 

4. För att säkerställa en konsekvent interaktion mellan denna konvention, de regionala avtalen för erkännande, andra tillämpliga bilaterala eller multilaterala avtal och andra sådana befintliga eller framtida fördrag som parten i denna konvention är part i eller kan bli part i, anses ingen bestämmelse i denna konvention avvika från mer gynnsamma bestämmelser med avseende på erkännande, särskilt från bestämmelser om nationella informationscenter, nätverk och väsentliga skillnader. 

Artikel XX. 

Federala eller icke enhetsstatliga konstitutionella system 

Eftersom internationella överenskommelser binder parter jämlikt oberoende av deras konstitutionella system tillämpas följande bestämmelser på de parter som har ett federalt eller icke enhetsstatligt konstitutionellt system: 

a) om genomförandet av bestämmelserna i denna konvention ingår i den federala eller centrala lagstiftande maktens befogenheter har den federala eller centrala regeringen samma skyldigheter som de parter som inte är federala stater; 

b) om tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention ingår i sådana parters administrativa enheters, såsom provinsers, delstaters, landskaps eller kantoners befogenheter, vilka enligt den federala regeringsformen inte är skyldiga att vidta lagstiftande åtgärder, ska den federala regeringen vid behov upplysa de administrativa enheternas behöriga myndigheter om dessa bestämmelser och samtidigt rekommendera att de antas som en del av de administrativa enheternas lagstiftning. 

Artikel XXI. 

Uppsägning 

1. En part i denna konvention kan när som helst säga upp denna konvention. 

2. Uppsägningen görs skriftligen med ett dokument som deponeras hos UNESCOs generaldirektör. 

3. Uppsägningen träder i kraft 12 månader efter mottagandet av uppsägningsdokumentet. Uppsägningen påverkar inte på något sätt förpliktelserna i denna konvention som binder den uppsägande parten till den dag då uppsägningen träder i kraft. 

4. Denna konvention påverkar inte 

a) beslut om erkännande som fattats tidigare i enlighet med bestämmelserna i denna konvention; 

b) pågående bedömningar för erkännande i enlighet med denna konvention. 

Artikel XXII. 

Depositariens uppgifter 

UNESCOs generaldirektör ska som depositarie för denna konvention underrätta organisationens medlemsstater, staterna som avses i artikel XVII som inte är medlemmar i organisationen samt Förenta nationerna 

a) om deponering av alla ratifikations-, godkännande- och anslutningsinstrument som avses i artiklarna XVI och XVII; 

b) om uppsägning enligt artikel XXI; 

c) om godkända ändringar i konventionen enligt artikel XXIII och deras föreslagna datum för ikraftträdande enligt artikel XXIII. 

Artikel XXIII. 

Ändring av konventionen 

1. En part i denna konvention kan genom ett skriftligt meddelande till UNESCOs generaldirektör föreslå ändringar i denna konvention. Generaldirektören vidarebefordrar meddelandet till alla parter. Om minst hälften av parterna i konventionen inom sex månader efter utsändandet av meddelandet ställer sig positiva till begäran ska generaldirektören lägga fram förslaget för diskussion och eventuellt antagande vid parternas nästa mellanstatliga möte. 

2. Ändringar antas med två tredjedelars majoritet av närvarande och röstande parter. 

3. När ändringarna i denna konvention blivit antagna ska de lämnas till parterna för ratifikation, godkännande eller anslutning. 

4. För de parter som ratificerat, godkänt eller anslutit sig till ändringarna i denna konvention träder ändringarna i kraft tre månader efter det att de dokument som avses i punkt 3 i denna artikel har deponerats av två tredjedelar av parterna. Därefter träder ändringen i kraft, för varje part som ratificerat, godkänt eller anslutit sig till ändringen, tre månader efter att parten deponerat sitt ratifikations-, godkännande- eller anslutningsinstrument. 

5. En stat som blir part i denna konvention efter det att ändringar i konventionen trätt i kraft i enlighet med punkt 4 i denna artikel ska, om staten inte uttryckt någon annan avsikt, anses vara 

a) part i denna konvention i dess ändrade form; och 

b) part i denna konvention i dess icke ändrade form i förhållande till en sådan part som inte är bunden av dessa ändringar. 

Artikel XXIV. 

Registrering i Förenta nationerna  

I enlighet med artikel 102 i Förenta nationernas stadga ska denna konvention registreras vid Förenta nationernas sekretariat på begäran av UNESCOs generaldirektör. 

Artikel XXV. 

Giltiga texter 

Denna konvention har upprättats på arabiska, engelska, spanska, kinesiska, franska och ryska, vilka alla sex texter har samma giltighet. 

GLOBAL CONVENTION ON THE RECOGNITION OF QUALIFICATIONS CONCERNING HIGHER EDUCATION 

Preamble 

The General Conference of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization, meeting in Paris from 12 to 27 November 2019 at its 40th session, 

Inspired by a common will to strengthen educational, geographical, humanitarian, cultural, scientific and socioeconomic ties between States Parties, and to enhance dialogue between regions and the sharing of their recognition instruments and practices, 

Recalling the Constitution of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization (UNESCO), which stipulates that “the purpose of the Organization is to contribute to peace and security by promoting collaboration among the nations through education, science and culture”, 

Mindful of the provisions of the Charter of the United Nations of 1945, the Universal Declaration of Human Rights of 1948, the Convention relating to the Status of Refugees of 1951 and its Protocol of 1967, the Convention relating to the Status of Stateless Persons of 1954, the UNESCO Convention against Discrimination in Education of 1960 and in particular its Article 4a, the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights of 1966, and the UNESCO Convention on Technical and Vocational Education of 1989, 

Mindful of the UNESCO Recommendation on the Recognition of Studies and Qualifications in Higher Education of 1993; the UNESCO Recommendation concerning the Status of Higher-Education Teaching Personnel of 1997; the United Nations Declaration on the Rights of Indigenous Peoples of 2007; and the UNESCO Recommendation on Science and Scientific Researchers of 2017, 

Building on the UNESCO regional conventions on the recognition of qualifications concerning higher education, 

Reaffirming the States Parties’ responsibility to promote inclusive and equitable quality education at all levels and lifelong learning opportunities for all, 

Conscious of increasing international cooperation in higher education, of the mobility of students, workers, professionals, researchers and academics, of changes in scientific research, and of the different modes, methods, developments and innovations in teaching and learning, 

Considering higher education, provided by both public and private institutions, as a public good and a public responsibility, and being aware of the need to uphold and protect the principles of academic freedom and of the autonomy of higher-education institutions, 

Convinced that the international recognition of qualifications concerning higher education will facilitate interdependent learning and knowledge development via the mobility of learners and learning, academics, scientific research and researchers, and workers and professionals and will enhance international cooperation in higher education, 

Respecting the cultural diversity among the States Parties, including, inter alia, differences in educational traditions and in the values of higher education, 

Desiring to respond to the need for a global convention on the recognition of qualifications concerning higher education to complement the UNESCO regional conventions on the recognition of qualifications concerning higher education, and to enhance the cohesion between them, 

Convinced of the need to find common, practical and transparent solutions to improve recognition practices globally, 

Convinced that this Convention will promote international mobility, as well as communication and cooperation regarding fair and transparent procedures for recognition, and quality assurance and academic integrity in higher education at a global level, 

Adopts this Convention on this twenty-fifth day of November 2019. 

SECTION I. 

DEFINITION OF TERMS 

Article I 

For the purposes of this Convention, the following definitions shall apply: 

Access (to higher education): the right provided to any individual holding a qualification to apply and be considered for admission to a level of higher education 

Admission (to higher-education institutions and programmes): the act of, or system for, allowing qualified applicants to pursue higher education at a given institution and/or in a given programme 

Applicant: 

a) an individual submitting to the competent recognition authority a qualification, partial studies, or prior learning for assessment and/or recognition; or 

b) an entity acting with consent on behalf of an individual 

Assessment: the evaluation of an applicant's qualifications, partial studies, or prior learning by a competent recognition authority engaged in the evaluation of qualifications 

Competent authority: an individual or entity that has the authority, capacity, or legal power to perform a designated function  

Competent recognition authority: an entity which, in accordance with the laws, regulations, policies, or practices of a State Party, assesses qualifications and/or makes decisions on the recognition of qualifications 

Constituent units: official entities of a State Party to this Convention at the level of subnational jurisdictions, such as provinces, states, counties, or cantons, in accordance with Article XX b), Federal or Non-Unitary Constitutional Systems, of this Convention 

Cross-border education: all modes of educational delivery which involve the movement of people, knowledge, programmes, providers and curriculum across States Parties’ borders, including, but not limited to, quality-assured international joint degree programmes, cross- border higher education, transnational education, offshore education and borderless education 

Displaced person: an individual forced to move from his or her locality or environment and occupational activities to another locality or environment 

Formal education system: a State Party’s education system, including all officially recognized entities with responsibility for education, as well as public and private education institutions at all levels recognized by a State Party’s competent authorities and authorized thereby to deliver instruction and other education-related services 

Formal learning: learning derived from activities within a structured learning setting, leading to a formal qualification, and provided by an education institution recognized by a State Party’s competent authorities and authorized thereby to deliver such learning activities 

Higher education: all types of study programmes or sets of courses of study at the post-secondary level which are recognized by the competent authorities of a State Party, or of a constituent unit thereof, as belonging to its higher-education system 

Higher-education institution: an establishment providing higher education and recognized by a competent authority of a State Party, or of a constituent unit thereof, as belonging to its higher-education system 

Higher-education programme: a post-secondary programme of study recognized by the competent authority of a State Party, or of a constituent unit thereof, as belonging to its higher-education system and the successful completion of which provides the student with a higher-education qualification 

Informal learning: learning which occurs outside the formal education system and which results from daily life activities related to work, family, local community, or leisure 

International joint degree: a type of cross-border education degree; a single degree recognized and/or authorized and conferred jointly upon completion of an integrated, coordinated and jointly offered programme, by two or more higher education institutions belonging to more than one country 

Learning outcomes: a learner’s acquired knowledge and skills upon completion of a learning process 

Lifelong learning: a process which refers to all learning activities, whether formal, non-formal, or informal, covers the entire lifespan and has the aim of improving and developing human capacities, knowledge, skills, attitudes and competencies 

Mobility: the physical or virtual movement of individuals outside their country for the purpose of studying, researching, teaching, or working 

Non-formal learning: learning achieved within an education or training framework which places an emphasis on working life and which does not belong to the formal education system 

Non-traditional learning modes: formal, non-formal and informal mechanisms for the delivery of educational programmes and learning activities not primarily relying on face-to-face interaction between the educator and the learner 

Partial recognition: the partial recognition of a full and completed qualification which cannot be fully recognized on account of the demonstration of substantial differences by a competent recognition authority 

Partial studies: any part of a higher-education programme which has been evaluated and, while not a complete programme in itself, represents a significant acquisition of knowledge, skills, attitudes and competencies 

Prior learning: the experience, knowledge, skills, attitudes and competencies which an individual has acquired as a result of formal, non-formal, or informal learning, assessed against a given set of learning outcomes, objectives, or standards 

Qualification: 

a) Higher-education qualification: any degree, diploma, certificate, or award issued by a competent authority and attesting the successful completion of a higher-education programme or the validation of prior learning, where applicable 

b) Qualification giving access to higher education: any degree, diploma, certificate, or award issued by a competent authority and attesting the successful completion of an education programme or the validation of prior learning, where applicable, and giving the holder of the qualification the right to be considered for admission to higher education 

Qualified applicant: an individual who has fulfilled relevant criteria and is considered eligible to apply for admission to higher education 

Qualifications framework: a system for the classification, publication and organization of quality-assured qualifications according to a set of criteria 

Quality assurance: an ongoing process by which the quality of a higher-education system, institution, or programme is assessed by the competent authority/authorities to assure stakeholders that acceptable educational standards are continuously being maintained and enhanced 

Recognition: a formal acknowledgment by a competent recognition authority of the validity and academic level of a foreign education qualification, of partial studies, or of prior learning for the purpose of providing an applicant with outcomes including, but not limited to: 

a) the right to apply for admission to higher education; and/or 

b) the possibility to seek employment opportunities 

Region: any one of the areas identified in accordance with the UNESCO definition of regions with a view to the execution by the Organization of regional activities, namely, Africa, Arab States, Asia and the Pacific, Europe, and Latin America and the Caribbean 

Regional recognition conventions: the UNESCO conventions on the recognition of qualifications concerning higher education in each of the UNESCO regions, including the Convention on the Recognition of Studies, Diplomas and Degrees in Higher Education in the Arab and European States bordering on the Mediterranean 

Requirements: 

a) General requirements: conditions which must be fulfilled for access to higher education, or to a given level thereof, or for the obtaining of a higher-education qualification at a given level 

b) Specific requirements: conditions, in addition to the general requirements, which must be fulfilled for admission to a particular higher-education programme, or for the obtaining of a specific higher-education qualification in a particular field of study 

Substantial differences: significant differences between the foreign qualification and the qualification of the State Party which would most likely prevent the applicant from succeeding in a desired activity, such as, but not limited to, further study, research activities, or employment opportunities 

SECTION II. 

OBJECTIVES OF THE CONVENTION 

Article II 

Building on and enhancing the coordination, revisions and achievements of the regional recognition conventions, the objectives of this Convention are to: 

1. Promote and strengthen international cooperation in higher education; 

2. Support interregional initiatives, policies and innovations for international cooperation in higher education; 

3. Facilitate global mobility and the achievement of merit in higher education for the mutual benefit of qualification holders, higher-education institutions, employers, and any other stakeholders of the States Parties to this Convention while understanding and respecting the diversity of the States Parties' higher-education systems; 

4. Provide an inclusive global framework for the fair, transparent, consistent, coherent, timely and reliable recognition of qualifications concerning higher education; 

5. Respect, uphold and protect the autonomy and diversity of higher-education institutions and systems; 

6. Foster trust and confidence in the quality and reliability of qualifications through, inter alia, the promotion of integrity and ethical practices; 

7. Promote a culture of quality assurance in higher-education institutions and systems, and develop the capacities necessary for ensuring reliability, consistency and complementarity in quality assurance, in qualifications frameworks and in the recognition of qualifications in order to support international mobility; 

8. Promote the development, collection and sharing of accessible, up-to-date, reliable, transparent and relevant information and the dissemination of best practices among stakeholders, States Parties and regions; 

9. Promote, through the recognition of qualifications, inclusive and equitable access to quality higher education and support lifelong learning opportunities for all, including refugees and displaced persons; 

10. Foster globally the optimal use of human and educational resources with a view to promoting education for sustainable development, and contribute to structural, economic, technological, cultural, democratic and social development for all societies. 

SECTION III. 

BASIC PRINCIPLES FOR THE RECOGNITION OF QUALIFICATIONS CONCERNING HIGHER EDUCATION 

Article III 

For the recognition of qualifications concerning higher education, this Convention establishes the following principles: 

1. Individuals have the right to have their qualifications assessed for the purpose of applying for admission to higher education studies or seeking employment opportunities. 

2. Recognition of qualifications should be transparent, fair, timely and non-discriminatory in accordance with the rules and regulations of each State Party, and should be affordable. 

3. Recognition decisions are based on trust, clear criteria, and fair, transparent and non-discriminatory procedures, and underline the fundamental importance of equitable access to higher education as a public good which may lead to employment opportunities. 

4. Recognition decisions are based on appropriate, reliable, accessible and up-to-date information on higher-education systems, institutions, programmes and quality assurance mechanisms which has been provided through the competent authorities of the States Parties, official national information centres, or similar entities. 

5. Recognition decisions are made with due respect for the diversity of higher-education systems worldwide. 

6. Competent recognition authorities undertaking recognition assessments shall do so in good faith, giving clear reasons for decisions, and have mechanisms for appealing recognition decisions. 

7. Applicants seeking recognition of their qualifications provide adequate and accurate information and documentation on their achieved qualifications in good faith, and have the right to appeal. 

8. States Parties commit to adopting measures to eradicate all forms of fraudulent practices regarding higher education qualifications by encouraging the use of contemporary technologies and networking activities among States Parties. 

SECTION IV. 

OBLIGATIONS OF THE STATES PARTIES TO THE CONVENTION 

This Convention establishes the following obligations for the States Parties: 

Article IV. 

Recognition of Qualifications Giving Access to Higher Education 

1. Each State Party shall recognize, for the purposes of access to its higher-education system, the qualifications and documented or certified prior learning acquired in other States Parties which meet the general requirements for access to higher education in those States Parties, unless substantial differences can be shown between the general requirements for access in the State Party in which the qualification was obtained and those in the State Party in which recognition of the qualification is sought. Alternatively, it shall be sufficient for a State Party to enable the holder of a qualification issued in another State Party to obtain an assessment of that qualification. 

2. Qualifications acquired through recognized non-traditional learning modes which are subject to comparable quality assurance mechanisms will be assessed according to the rules and regulations of the State Party, or of the constituent unit thereof, using the same criteria as those applied to similar qualifications acquired through traditional learning modes. 

3. Where a qualification gives access only to specific types of institutions or programmes of higher education in the State Party in which the qualification was obtained, each State Party shall grant holders of such qualifications access to similar specific types of institutions or programmes belonging to its higher-education system, if available, unless substantial differences can be shown. 

Article V. 

Recognition of Higher-Education Qualifications 

1. Each State Party shall recognize a higher-education qualification conferred in another State Party, unless substantial differences can be shown between the qualification for which recognition is sought and the corresponding qualification in the State Party in which recognition is sought. Alternatively, it shall be sufficient for a State Party to enable the holder of a higher-education qualification issued in another State Party to obtain an assessment of that qualification, upon the request of the holder. 

2. Higher-education qualifications acquired through recognized non-traditional learning modes which are subject to comparable quality assurance mechanisms and which are considered a part of the higher-education system of a State Party will be assessed according to the rules and regulations of the State Party in which recognition is sought, or of the constituent unit thereof, using the same criteria as those applied to similar qualifications acquired through traditional learning modes. 

3. Higher-education qualifications acquired through cross-border education with international joint degrees or through any other joint programme undertaken in more than one country, of which at least one is a State Party to this Convention, shall be assessed according to the rules and regulations of the State Party in which recognition is sought, or of the constituent unit thereof, using the same criteria as those applied to qualifications acquired through programmes undertaken in a single country. 

4. Recognition in a State Party of a higher-education qualification issued in another State Party shall have at least one of the following outcomes: 

a) It shall provide the holder with the right to apply for admission to further higher education under the same conditions as those applicable to holders of higher-education qualifications of the State Party in which recognition is sought; and/or 

b) It shall provide the holder with the right to use the title associated with a higher-education qualification in accordance with the laws or regulations of the State Party, or of the constituent unit thereof, in which recognition is sought. 

In addition, assessment and recognition may enable qualified applicants to seek employment opportunities subject to the laws and regulations of the State Party, or of the constituent unit thereof, in which recognition is sought. 

5. Where a competent recognition authority can demonstrate substantial differences between the qualification for which recognition is sought and the corresponding qualification in the State Party in which recognition is sought, the competent recognition authority shall seek to establish whether partial recognition may be granted. 

6. Each State Party may make the recognition of higher-education qualifications acquired through cross-border education or through foreign educational institutions operating in its jurisdiction contingent upon specific requirements of the legislation or regulations of the State Party, or of the constituent unit thereof, or upon specific agreements concluded with the State Party of origin of such institutions. 

Article VI. 

Recognition of Partial Studies and Prior Learning 

1. Each State Party may recognize, for the purpose of the completion of a higher-education programme or the continuation of higher education studies, where appropriate, and taking into account the legislation of the States Parties regarding access, documented or certified partial studies or documented or certified prior learning acquired in another State Party, unless substantial differences can be shown between the partial studies or prior learning and the part of the higher-education programme they or it would replace in the State Party in which recognition is sought. Alternatively, it shall be sufficient for a State Party to enable an individual who has undertaken documented or certified partial studies or documented or certified prior learning in another State Party to obtain an assessment of these partial studies or this prior learning, upon the request of the individual concerned. 

2. Documented or certified partial completion of higher-education programmes delivered by recognized non-traditional learning modes which are subject to comparable quality assurance mechanisms and which are considered a part of the higher-education system of a State Party shall be assessed according to the rules and regulations of the State Party, or of the constituent unit thereof, using the same criteria as those applied to partial studies delivered by traditional learning modes. 

3. Documented or certified partial completion of higher-education programmes delivered through cross-border education with international joint degrees or any other joint programme undertaken in more than one country, of which at least one is a State Party to this Convention, will be assessed according to the rules and regulations of the State Party, or of the constituent unit thereof, using the same criteria as those applied to partial studies acquired in a single country. 

Article VII. 

Recognition of Partial Studies and Qualifications Held by Refugees and Displaced Persons 

Each State Party shall take the necessary and feasible steps, within its education system and in conformity with its constitutional, legislative and regulatory provisions, to develop reasonable procedures for assessing fairly and efficiently whether refugees and displaced persons fulfil the relevant requirements for access to higher education, to further higher-education programmes, or to the seeking of employment opportunities, including in cases where partial studies, prior learning, or qualifications acquired in another country cannot be proven by documentary evidence. 

Article VIII. 

Information for Assessment and Recognition 

1. Each State Party shall establish transparent systems for the complete description of the qualifications and learning outcomes obtained in its territory. 

2. Each State Party, to the extent feasible based on its constitutional, legislative and regulatory situation and structure, shall put in place an objective and reliable system for the approval, recognition and quality assurance of its higher-education institutions in order to promote confidence and trust in its higher-education system. 

3. Each State Party shall establish and maintain a national information centre or similar entities to provide access to relevant, accurate and up-to-date information about its higher-education system. 

4. Each State Party shall encourage the use of technologies to ensure easy access to information. 

5. Each State Party shall: 

a) Provide access to authoritative and accurate information on its higher-education systems, qualifications, quality assurance, and qualification frameworks, if applicable; 

b) Facilitate the dissemination of and access to accurate information on the other States Parties’ higher-education systems, qualifications, and qualifications giving access to higher education; 

c) Give advice and information, where appropriate, on recognition matters, including criteria and procedures for the assessment of qualifications, and the development of materials for good recognition practices in accordance with the laws, regulations and policies of the State Party; and 

d) Ensure the provision, within a reasonable time, of adequate information on any institution belonging to its higher-education system, and on any programme operated by such institutions, with a view to enabling the competent authorities of other States Parties to ascertain whether the quality of the qualifications issued by these institutions justifies recognition in the State Party in which recognition is sought. 

Article IX. 

Assessment of an Application 

1. In the first instance, the responsibility for providing adequate information rests with the applicant, who shall provide such information in good faith. 

2. Each State Party shall ensure that the institutions belonging to its education system provide to the extent available, upon request, within a reasonable time frame and free of charge, relevant information to the holder of a qualification or to the institution or the competent recognition authorities of the State Party in which recognition is sought. 

3. Each State Party shall ensure that the body undertaking assessment for the purposes of recognition demonstrates the reasons for which an application does not fulfil requirements or demonstrates where substantial differences are identified. 

Article X. 

Information on the Competent Recognition Authorities 

1. Each State Party shall provide the depository of this Convention with official notification of the competent authorities that make decisions on recognition matters in its jurisdiction. 

2. Where there are central competent recognition authorities of a State Party, they shall immediately be bound by the provisions of this Convention and shall take the necessary measures to ensure the implementation of the provisions of this Convention in the jurisdiction of said State Party. 

3. Where the competence to make decisions on recognition matters lies with the constituent units, the State Party shall furnish the depository with a brief statement on its constitutional situation or structure at the time of signature or when depositing its instrument of ratification, acceptance, approval, or accession, and on any changes thereafter. In such cases, the competent recognition authorities of the constituent units so designated shall take, to the extent feasible within the State Party’s constitutional situation and structure, the necessary measures to ensure the implementation of the provisions of this Convention within the State Party’s jurisdiction. 

4. Where the competence to make decisions on recognition matters lies with individual higher-education institutions or other entities, each State Party or constituent unit thereof, according to its constitutional situation or structure, shall transmit the text of this Convention to these institutions or entities and shall take all the necessary steps to encourage the favourable consideration and application of its provisions. 

5. The provisions of paragraphs 2, 3 and 4 of this Article shall apply, mutatis mutandis, to the obligations of the States Parties under this Convention. 

Article XI. 

Additional Requirements for Admission to Higher-Education Programmes 

1. Where admission to particular higher-education programmes is dependent on the fulfilment of specific requirements in addition to the general requirements for access, the competent authorities of the State Party concerned may impose the same specific requirements on holders of qualifications obtained in other States Parties or assess whether applicants with qualifications obtained in other States Parties fulfil the equivalent requirements. 

2. Where qualifications giving access to higher education in one State Party are issued only in combination with additional qualifying examinations as a prerequisite for access, the other States Parties may make access conditional on these requirements or offer an alternative for satisfying such additional requirements within their own education systems. 

3. Without prejudice to the provisions of Article IV, admission to a given higher-education institution, or to a given programme within such an institution, may be restricted or selective, according to fair and transparent regulations. 

4. With respect to paragraph 3 of the present article, admission procedures shall be designed with a view to ensuring that the assessment of foreign qualifications is carried out according to the principles of transparency, fairness and non-discrimination described in Article III. 

5. Without prejudice to the provisions of Article IV, admission to a given higher-education institution may be based on the condition of the demonstration by the qualification holder of sufficient competence in the language or languages of instruction of the institution concerned, or in other specified languages. 

6. For the purpose of admission to higher-education programmes, each State Party may make the recognition of qualifications issued by foreign educational institutions operating in its jurisdiction contingent upon specific requirements of the legislation and regulations of the State Party or the constituent unit thereof, or upon specific agreements concluded with the State Party of origin of such institutions. 

SECTION V. 

IMPLEMENTATION STRUCTURES AND COOPERATION 

Article XII. 

Implementation Structures 

The States Parties agree to implement this Convention through or in cooperation with: 

1. National implementation structures; 

2. Networks of national implementation structures; 

3. National, regional and global organizations for accreditation, quality assurance, qualification frameworks, and recognition of qualifications; 

4. The Intergovernmental Conference of the States Parties; 

5. Regional recognition convention committees. 

Article XIII. 

National Implementation Structures 

1. In order to facilitate the recognition of higher-education qualifications, the States Parties undertake to implement this Convention through relevant organizations, including national information centres or similar entities. 

2. Each State Party will notify the Secretariat of the Intergovernmental Conference of the States Parties of its national implementation structures and of any modification in this regard. 

3. National implementation structures should form and actively participate in networks. 

Article XIV. 

Networks of National Implementation Structures 

1. Under the auspices of the Intergovernmental Conference of the States Parties, the networks shall be composed of national implementation structures of the States Parties and shall uphold and assist with the practical implementation of this Convention. 

2. The networks shall provide information exchange, capacity building and technical support to the States Parties upon request. 

3. The networks shall seek to strengthen the interregional cooperation under this Convention and uphold links to the Intergovernmental Conference of the States Parties. 

4. States Parties may participate in existing regional networks established through the regional recognition conventions or create new networks. Participation in existing regional networks shall be subject to the agreement of the relevant regional recognition convention committees. 

Article XV. 

The Intergovernmental Conference of the States Parties 

1. An Intergovernmental Conference of the States Parties, hereinafter referred to as “the Conference”, shall be established. 

2. The Conference shall be composed of representatives of all States Parties to this Convention. 

3. The States which are not States Parties to this Convention and the heads of the regional recognition convention committees shall be invited to participate in the meetings of the Conference as observers. 

4. Representatives of relevant international and regional organizations, as well as representatives of governmental and non-governmental organizations active in the field of recognition of higher-education qualifications, may also be invited to attend meetings of the Conference as observers. 

5. The Conference shall meet in ordinary sessions at least every two years. It may meet in extraordinary sessions if it so decides or at the request of at least one third of the States Parties. The Conference shall have an interim work programme concerning activities between sessions. The Conference shall submit a report at each of the ordinary sessions of the General Conference of UNESCO. 

6. The Conference shall meet for the first time within two years of the entry into force of this Convention, and at that time it shall adopt its own rules of procedure. 

7. The Conference shall promote the application of this Convention and shall oversee its implementation by adopting recommendations, declarations, models of good practices, or any relevant subsidiary text at the global or interregional level. 

8. The Conference may adopt operational guidelines for the States Parties to this Convention, in consultation with the regional recognition convention committees. 

9. The Conference shall support the follow-up of the activities relating to monitoring by and reporting to UNESCO’s governing bodies with regard to the implementation of this Convention. 

10. The Conference shall cooperate with the regional recognition convention committees under the auspices of UNESCO. 

11. The Conference shall ensure that there is the necessary information exchange between the Conference and the regional recognition convention committees. 

12. The Conference shall examine for adoption the draft amendments to this Convention in accordance with Article XXIII. The amendments adopted shall not undermine the principles of transparent, fair, timely and non-discriminatory recognition stated in this Convention. 

13. The Secretariat of the Conference shall be provided by the Director-General of UNESCO. The Secretariat shall prepare the documentation of the Conference, draft the agenda of its meetings, and ensure the implementation of its decisions. 

SECTION VI. 

FINAL CLAUSES 

Article XVI. 

Ratification, Acceptance, or Approval by Member States 

1. This Convention shall be subject to ratification, acceptance, or approval by Member States of UNESCO and the Holy See in accordance with their respective constitutional and legislative procedures 

2. The instruments of ratification, acceptance, or approval shall be deposited with the Director-General of UNESCO. 

Article XVII. 

Accession 

1. This Convention shall be open to accession by all States which are not members of UNESCO but which are Members of the United Nations and are invited by the General Conference of UNESCO to accede to it. 

2. This Convention shall also be open to accession by territories which enjoy full internal self-government recognized as such by the United Nations, but which have not attained full independence in accordance with General Assembly resolution 1514 (XV), and which have competence over the matters governed by this Convention, including the competence to enter into treaties in respect of such matters. 

3. The instrument of accession shall be deposited with the Director-General of UNESCO. 

Article XVIII. 

Entry into Force 

1. This Convention shall enter into force three months after the date of deposit of the twentieth instrument of ratification, acceptance, approval, or accession, but only with regard to those States Parties which have deposited their respective instruments of ratification, acceptance, approval, or accession on or before that date. 

2. This Convention shall enter into force with regard to any other State Party three months after the deposit of its instrument of ratification, acceptance, approval, or accession. 

Article XIX. 

Relationship between the States Parties to this Convention and the Parties to the Regional Recognition Conventions and to other Treaties 

1. The ratification of, acceptance of, approval of, or accession to of any of the regional recognition conventions shall not be a prerequisite for the ratification of, acceptance of, approval of, or accession to this Convention. 

2. The States Parties to this Convention shall: 

a) Foster mutual support between this Convention and the other treaties to which they are parties, particularly the regional recognition conventions; and 

b) Take into account the relevant provisions of this Convention when interpreting and applying the regional recognition conventions to which they are parties or when entering into other international obligations. 

3. Nothing in this Convention shall be interpreted as modifying the rights and obligations of the States Parties under the regional recognition conventions and any other treaties to which they are parties. 

4. To ensure coherent interaction between this Convention, the regional recognition conventions, any other relevant bilateral or multilateral agreements, and any other existing or future treaty or convention to which a State Party to this Convention may be or may become a party, nothing in this Convention shall be deemed to derogate from any provisions more favourable to recognition, in particular, provisions regarding national information centres, networks and substantial differences. 

Article XX. 

Federal or Non-Unitary Constitutional Systems 

Recognizing that international agreements are equally binding on States Parties regardless of their constitutional systems, the following provisions shall apply to States Parties which have a federal or non-unitary constitutional system: 

a) With regard to the provisions of this Convention the implementation of which comes under the legal jurisdiction of the federal or central legislative power, the obligations of the federal or central Government shall be the same as for those States Parties which are not federal States; 

b) With regard to the provisions of the Convention the implementation of which comes under the jurisdiction of constituent units of a State Party, such as provinces, states, counties, or cantons, which are not obliged by the constitutional system of the federation to take legislative measures, the federal Government shall inform, as necessary, the competent authorities of the constituent units of a State Party of said provisions, with its recommendation for their adoption. 

Article XXI. 

Denunciation 

1. Any State Party to this Convention may denounce, at any time, this Convention. 

2. The denunciation shall be notified by an instrument in writing deposited with the Director-General of UNESCO. 

3. The denunciation shall take effect 12 months after the receipt of the instrument of denunciation. It shall in no way affect the obligations under this Convention incumbent upon the State Party denouncing the Convention until the date on which the withdrawal takes effect. 

4. The denunciation of this Convention shall not have any impact with respect to: 

a) Recognition decisions taken previously under the provisions of this Convention; 

b) The recognition assessments still in progress under this Convention. 

Article XXII. 

Depositary Functions 

The Director-General of UNESCO, as the depositary of this Convention, shall inform the Member States of the Organization, the States not members of the Organization referred to in Article XVII, as well as the United Nations, of: 

a) The deposit of all the instruments of ratification, acceptance, approval, or accession provided for in Articles XVI and XVII; 

b) The denunciations provided for in Article XXI; 

c) The amendments to the Convention adopted in accordance with Article XXIII and the date on which the amendments come into force as proposed in accordance with Article XXIII. 

Article XXIII. 

Amendments 

1. A State Party to this Convention may, by written communication addressed to the Director-General of UNESCO, propose amendments to this Convention. The Director-General shall circulate such communication to all States Parties. If within six months of the date of dispatch of the communication, no less than one half of the States Parties to the Convention reply favourably to the request, the Director-General shall present such proposal to the next session of the Intergovernmental Conference of the States Parties for discussion and possible adoption. 

2. Amendments shall be adopted by a two-thirds majority of States Parties present and voting. 

3. Once adopted, amendments to this Convention shall be submitted to the States Parties for ratification, acceptance, approval, or accession. 

4. For States Parties which have ratified, accepted, approved, or acceded to them, amendments to this Convention shall enter into force three months after the deposit by two thirds of the States Parties of the instruments referred to in paragraph 3 of this Article. Thereafter, for each State Party which ratifies, accepts, approves, or accedes to an amendment, said amendment shall enter into force three months after the date on which that State Party has deposited its instrument of ratification, acceptance, approval, or accession. 

5. A State which becomes a State Party to this Convention after the entry into force of amendments in conformity with paragraph 4 of this Article shall, failing an expression of different intention, be considered to be: 

a) A State Party to this Convention as so amended; and 

b) A State Party to the unamended Convention in relation to any State Party not bound by the amendments. 

Article XXIV. 

Registration with the United Nations 

In conformity with Article 102 of the Charter of the United Nations, this Convention shall be registered with the Secretariat of the United Nations at the request of the Director-General of UNESCO. 

Article XXV. 

Authoritative Texts 

This Convention has been drawn up in Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish, all six texts being equally authoritative.