1.1  Lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor

1 kap. Tillämpning av lagen och de centrala principerna för verksamheten

1 §.Lagens tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det om lagens tillämpningsområde. Lagen ska tillämpas på pensionsstiftelser som bedriver lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare samt på pensionskassor som bedriver lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet enligt både lagen om pension för arbetstagare och lagen om pension för företagare. Pensionskassan kan också bedriva antingen verksamhet som avses i lagen om pension för arbetstagare eller verksamhet som avses i lagen om pension för företagare. Paragrafen motsvarar 1 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 1 och 2 § i lagen om försäkringskassor. Till skillnad från nuläget föreslås det att det föreskrivs om pensionsstiftelser och försäkringskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet samt sjuk-, begravnings- och understödskassor i separata lagar. Lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor ska vara sekundär i förhållande till lagen om pension för arbetstagare och lagen om pension för företagare. Lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor ska tillämpas endast när inget annat föreskrivs i lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare. 

2 §.Definitioner. Enligt 1 punkten avses med en pensionsanstalt en pensionsstiftelse och en pensionskassa som bedriver verksamhet enligt 1 §. Definitionen behövs eftersom de flesta bestämmelserna gäller både pensionsstiftelser och pensionskassor.  

I 2 punkten definieras begreppet delägare. Enligt 3 § 4 punkten i den gällande lagen om försäkringskassor avses med delägare den som betalar fortlöpande bidrag. I den nya lagen föreslås det att termen understödsavgift frångås och att termen försäkringsavgift används i stället, denna term används också allmänt inom de lagstadgade försäkringsformerna. Enligt 2 punkten avses med delägare en arbetsgivare eller en företagare som är skyldig att betala försäkringsavgift. 

I 3 punkten definieras EES-stat på motsvarande sätt som i 2 § 1 mom. 26 punkten i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 3 § 27 punkten i lagen om försäkringskassor. I 4 punkten definieras arbetspensionsförsäkringsbolag genom en hänvisning till den lag som gäller dem. I 5 punkten definieras koncern, och med koncern avses i denna lag detsamma som i bokföringslagen. 

3 §.Verksamhetskrets. Paragrafens 1 mom. motsvarar i huvudsak det som föreskrivs i 1 och 115 § i lagen om pensionsstiftelser om en pensionsstiftelses stiftare. I den föreslagna lagen frångås begreppet sampensionsstiftelse, och det föreslås att en pensionsstiftelses verksamhetskrets ska begränsas något. Enligt 1 mom. ska pensionsstiftelsens verksamhetskrets fastställas i stiftelsens stadgar så att en arbetsgivare eller en arbetsgivare tillsammans med sådana arbetsgivare som hör till samma koncern enligt bokföringslagen kan vara delägare i stiftelsen. Till skillnad från den gällande lagen om pensionsstiftelser kan verksamhetskretsen inte basera sig enbart på den administrativa och ekonomiska helhet som de arbetsgivare som bedriver verksamheten bildar, utan det måste finnas en fastare anknytning, det vill säga en koncern. Eftersom de arbetsgivare som är delägare i stiftelsen i sista hand ansvarar för stiftelsens förpliktelser med sin egen egendom, är det motiverat att delägarna hör till samma koncern. Dessutom kan en stiftelse i egenskap av delägare höra till sin egen verksamhetskrets. Detta innebär att pensionsstiftelsen också kan försäkra stiftelsens arbetstagare. 

Pensionskassans verksamhetskrets motsvarar i huvudsak regleringen av verksamhetskretsen för en kassa som bedriver lagstadgad verksamhet enligt lagen om försäkringskassor, dvs. 4 § i lagen om försäkringskassor. Enligt 2 mom. ska verksamhetskretsen fastställas i pensionskassans stadgar så att flera arbetsgivare eller företagare ska vara delägare i kassan. Till skillnad från den gällande lagen om försäkringskassor kan en pensionskassa enligt förslaget inte längre bildas av endast en arbetsgivare. En sådan pensionskassa med en enda arbetsgivare är inte en ändamålsenlig pensionsanstaltsform, eftersom ansvaret gentemot kassan för den arbetsgivare som är delägare är begränsat till skillnad från vad som är fallet i pensionsstiftelser. Delägarna i kassan kan utgöras av arbetsgivare vars verksamhet ska anses bilda en administrativ eller ekonomisk helhet eller vars verksamhetsområde eller yrkesområde är likartat eller som på grund av någon annan motsvarande omständighet bildar en helhet. Begreppet administrativ och ekonomisk helhet är bredare än koncernbegreppet i bokföringslagen, vilket innebär att en administrativ och ekonomisk helhet också innefattar en koncern. Kassans verksamhetskrets kan också bildas av företagare vars verksamhetsområde eller yrkesområde är likartat. Med företagare avses en företagare enligt lagen om pension för företagare, vilket också för sin del begränsar pensionskassans verksamhetskrets. Enligt den gällande lagen om försäkringskassor kan också företagare som hör till samma registrerade förening utgöra kassans verksamhetskrets. Eftersom verksamhetskretsen då fritt kan definieras av föreningen har en sådan verksamhetskrets inte ansetts ändamålsenlig i förslaget. 

Enligt 3 mom. ska det vara ändamålsenligt att bedriva pensionskassaverksamhet gemensamt bland flera arbetsgivare eller flera företagare. En pensionsanstalts verksamhetskrets kan också vara snävare än vad som anges i 1 och 2 mom. i paragrafen. 

4 §.Verksamhetens syfte. Paragrafen motsvarar 1 § och 4 § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser samt 1 § i lagen om försäkringskassor till den del paragrafen innehåller bestämmelser om pensionskassaverksamhet och 7 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. Pensionsanstalterna ska enligt 1 mom. på ett annat än affärsmässigt sätt bedriva sådan lagstadgad pensionsförsäkringsrörelse som hänför sig till den sociala tryggheten genom att ha hand om verkställigheten av det lagstadgade pensionsskyddet enligt de lagar som nämns i 1 §. Det att verksamheten ska bedrivas på ett annat än affärsmässigt sätt har samma innebörd som i den gällande lagen. Verksamheten får alltså fortfarande inte gå ut på att bedriva försäkringsrörelse där det centrala bl.a. är att eftersträva vinst samt att ha en öppen kundkrets och tack vare detta skaffa nya kunder. Eftersom pensionsanstalten ska ha hand om verkställigheten av det lagstadgade pensionsskyddet, får den enligt 2 mom. inte bedriva annan verksamhet än denna. Dessutom konstateras det i enlighet med 2 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag i momentet att pensionsanstalten ska förvalta de tillgångar som inflyter till anstalten för verkställigheten av det lagstadgade pensionsskyddet på ett sätt som tryggar de försäkrades förmåner.  

Enligt 3 mom. får pensionsanstalten endast bedriva verksamhet inom sin verksamhetskrets. Eftersom pensionsanstaltens verksamhet sker inom en begränsad verksamhetskrets, finns det i allmänhet inget behov av att marknadsföra sina tjänster och konkurrera om delägare med andra pensionsanstalter. Avsikten med förbudet är att göra skillnad mellan den verksamhet som bedrivs av en pensionsanstalt som avses i denna lag och den verksamhet som bedrivs av ett arbetspensionsförsäkringsbolag. 

5 §.Status som juridisk person och delägarnas ansvar. Bestämmelsen motsvarar det nuvarande rättsläget. I den gällande lagen om pensionsstiftelser eller lagen om försäkringskassor finns det inga bestämmelser som uttryckligen beskriver de allmänna principer som tillämpas på delägarnas ställning. Bestämmelsen motsvarar de allmänna principerna i den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. Enligt 1 mom. är en pensionsanstalt en från stiftaren fristående juridisk person som uppkommer genom registrering och upphör när anstalten har upplösts. Motsvarande princip slås fast bl.a. i aktiebolagslagen och försäkringsbolagslagen, som även tillämpas på arbetspensionsbolag. 

Även om pensionsstiftelser och pensionskassor är från delägarna fristående juridiska personer är delägarna ansvariga för att pensionsanstaltens tillgångar är tillräckliga. Enligt 2 mom. är delägarna i en pensionsstiftelse gentemot stiftelsen ansvariga för att dess tillgångar räcker till för att täcka ansvarsskulden och övriga skulder samt solvenskravet så som bestäms i denna lag och i stiftelsens stadgar. Delägarna är på det sätt som preciseras i lagen ansvariga för att stiftelsen uppfyller de solvenskrav som föreskrivits för pensionsstiftelser. En delägare i en pensionsstiftelse har obegränsat ansvar gentemot stiftelsen, det vill säga delägaren ansvarar med hela sin egendom för stiftelsens ansvar. Det finns dock inget ansvar i direkt förhållande till en tredje part. En delägares ansvar realiseras när delägaren betalar försäkringsavgifter till stiftelsen, vilkas belopp kan stiga, om stiftelsens solvens eller övriga förpliktelser förutsätter det. Till skillnad från för en kund i ett arbetspensionsförsäkringsbolag är beloppet av arbetspensionsförsäkringsavgiften för en arbetsgivare som är delägare i en stiftelse inte slutligt känt på förhand. Ansvaret är också solidariskt till sin natur, det vill säga delägaren ansvarar också för en insolvent delägares förpliktelser gentemot stiftelsen i de fall som anges i lagen. Under en pensionsstiftelses likvidation svarar delägarna fram till tidpunkten för överlåtelsen av försäkringsbeståndet för att den solvensgräns som anges i lagen uppfylls och för att det vid överlåtelsen av försäkringsbeståndet i form av tillgångar som motsvarar beståndet överförs minst ett belopp av pensionsstiftelsens egendom som motsvarar solvensgränsen. Det slutliga beloppet av betalningsskyldigheten för delägarna i pensionsstiftelsen bestäms först vid överlåtelsen av försäkringsbeståndet. Däremot drar delägarna nytta av en eventuell värdeökning av egendomen under likvidationen så att värdeökningen beaktas när delägarnas betalningsskyldighet beräknas vid överlåtelsen av försäkringsbeståndet. Om stiftelsen vid överlåtelsen av försäkringsbeståndet har tillgångar som överstiger det belopp som motsvarar solvensgränsen, överlåts också den del som överskrider solvensgränsen till den som övertar beståndet, dock högst till ett belopp som beräknats enligt den procentandel som social- och hälsovårdsministeriet fastställt. I 3 mom. föreskrivs det om ansvaret för delägare i en pensionskassa, som avviker från ansvaret för delägare i en pensionsstiftelse. Ansvaret för delägarna i en pensionskassa har delvis begränsats i lagen. Delägarna i en pensionskassa ansöker på förhand årligen om de beräkningsgrunder för försäkringsavgifter som fastställs av social- och hälsovårdsministeriet och enligt vilka arbetspensionsavgiften antingen kan fastställas på förhand till ett fast belopp eller avstämmas i efterhand. Vid en pensionskassas likvidation bestäms delägarens ansvar för att solvensgränsen för kassan uppfylls enligt förslaget vid tidpunkten för försättandet i likvidation och inte såsom i pensionsstiftelser vid tidpunkten för överlåtelsen av försäkringsbeståndet. Delägarna i en pensionskassa drar inte nytta av en eventuell värdeökning av kassans egendom under likvidationen, men beloppet av deras betalningsskyldighet ska inte heller längre kunna öka under likvidationen. Även ansvaret för delägarna i en pensionskassa är solidariskt till sin natur. Skyldigheten att betala tillskottsavgift till en kassa som har försatts i likvidation tillämpas också på delägare som har utträtt eller uteslutits ur kassan under den räkenskapsperiod då kassan försattes i likvidation. 

6 §. Utträde och uteslutning ur en pensionsanstalt. Paragrafen är ny, men motsvarar till sitt innehåll det rådande rättsläget. I den nya lagen klargörs uttryckligen de grundläggande dragen för verksamheten i pensionsstiftelser och pensionskassor och skillnaderna mellan dessa två slag av pensionsanstalter. Den väsentliga skillnaden mellan en pensionsstiftelse och en pensionskassa är att en delägare i en pensionsstiftelse inte kan utträda ur stiftelsen och lämna sitt delägarspecifika försäkringsbestånd hos stiftelsen. Till en pensionsstiftelses natur hör att delägarna i sista hand är ansvariga för stiftelsens förpliktelser med hela sin egendom, till skillnad från vad som är fallet med en pensionskassa. Därför kan en delägare utträda först när dess delägarspecifika försäkringsbestånd har överförts till en annan pensionsanstalt. I fråga om pensionsstiftelser motsvarar paragrafen 125 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Till skillnad från den gällande lagen om pensionsstiftelser kan Finansinspektionen inte bevilja dispens för delägaren att fortsätta som delägare i pensionsanstalten, om delägaren har upphört med den verksamhet inom vilken de arbetstagare som är försäkrade i stiftelsen arbetar. En delägare i en pensionskassa ska däremot vad gäller utträde och överföring av försäkringsbestånd närmast jämställas med en kund hos ett försäkringsbolag, det vill säga delägaren kan utträda ur kassan och lämna sitt delägarspecifika försäkringsbestånd i pensionskassan. 

7 §.Likställighet. I paragrafen föreskrivs det om likställigheten för delägare och försäkrade på motsvarande sätt som i 1 kap. 7 § i aktiebolagslagen. Enligt bestämmelsen är det förbjudet att ge en delägare, en försäkrad eller någon annan en otillbörlig fördel till nackdel för pensionsanstalten, någon annan försäkrad eller någon annan delägare. Bestämmelsen gäller kassamötet, representantskapet, styrelsen, verkställande direktören eller någon annan i 4 kap. 17 § avsedd företrädare. Genom bestämmelsen förbjuds alla former av givande av otillbörliga ekonomiska fördelar. Att ge någon annan en otillbörlig fördel kan bl.a. innebära betalningar till en delägares närmaste krets i strid med pensionsanstaltens verksamhet eller donationer. Vid bedömningen av ändamålsenligheten i ett beslut eller en åtgärd ska det som föreskrivs i 3 § om verksamhetskrets och i 4 § om syftet med en pensionsanstalts verksamhet beaktas.  

8 §.Bestämmelsernas dispositiva karaktär. Paragrafen är ny. I lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor föreskrivs det om bestämmelsernas dispositiva karaktär på motsvarande sätt som i 1 kap. 24 § i lagen om försäkringsbolag, som även tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag. Trots att det är fråga om verkställande av lagstadgad pensionsförsäkring kan delägarna med hjälp av stadgarna besluta om pensionsanstaltens verksamhet. I stadgarna kan inte tas in bestämmelser som strider mot lag eller god sed. När det är fråga om sådan lagstadgad försäkringsverksamhet som i stor utsträckning regleras genom lag, är det område som är av dispositiv karaktär och som delägarna kan avtala om, begränsat.  

2 kap. Bildande, delägare och stadgar

Lagens 2 kap. innehåller bestämmelser om bildande av pensionsstiftelser och pensionskassor samt om delägarskap. För närvarande finns bestämmelser om bildande i 2 kap. i lagen om försäkringskassor och i fråga om pensionsstiftelser i 2 kap. i lagen om pensionsstiftelser. I kapitlet föreskrivs det inte bara om bildande, utan också om t.ex. om pensionsanstaltens stadgar, minsta storlek och om handlingar med en oregistrerad pensionsanstalt.  

I förhållande till den gällande lagen om försäkringskassor och den gällande lagen om pensionsstiftelser föreslås innehållsmässiga ändringar bl.a. i de bestämmelser som gäller minimiantalet försäkrade i pensionsanstalten. Det föreslås att minimiantalet försäkrade sänks i förhållande till gällande lagar. I enlighet med bestämmelserna om bildande i aktiebolagslagen ska den nuvarande stiftelseurkunden ersättas med ett avtal om bildning. Samtliga stiftare av en pensionskassa ska underteckna avtalet om bildning, vilket innebär att ett separat konstituerande möte inte längre behövs. Det föreslås att de tidigare bestämmelserna om pensionsstiftelsers och försäkringskassors garantikapital och grundfond ersätts med bestämmelser om startkapital. 

Det föreslås att bestämmelserna om bildande revideras lagstiftningstekniskt för att förbättra deras begriplighet och transparens. Utöver de lagstiftningstekniska reformerna föreslås det också vissa innehållsmässiga ändringar av bestämmelserna där hänsyn tas till sådana förändringar i pensionsanstalternas verksamhetsmiljö och i bolagsrätten som skett efter det att lagen om försäkringskassor och lagen om pensionsstiftelser trädde i kraft. Efter stiftandet av lagen om försäkringskassor och lagen om pensionsstiftelser har dessutom Finansinspektionen blivit tillsynsmyndighet i stället för social- och hälsovårdsministeriet, och den rättsliga ställningen för Finansinspektionen i egenskap av tillstånds- och registermyndighet tas i beaktande. 

Strävan har varit att utforma bestämmelserna om bildande så att de är förenliga med bestämmelserna om bildande försäkringsbolagslagen och aktiebolagslagen, till den del det är möjligt med beaktande av pensionsstiftelsernas och pensionskassornas särdrag. Bildandet av pensionsstiftelser och pensionskassor ska enligt förslaget ske på samma sätt som för närvarande och inga ändringar föreslås i de huvudprinciper som gäller bildandet av pensionsstiftelser och pensionskassor. Arbetsgivare och i fråga om pensionskassor även företagare kan bilda en pensionsanstalt på basis av likadana sammanslutningar och administrativa eller ekonomiska helheter som för närvarande. I lagen kallas dock en pensionsstiftelse som grundats av flera arbetsgivare inte längre en sampensionsstiftelse. 

1 §.Stiftare av en pensionsanstalt. I paragrafen föreskrivs det om de aktörer som kan bilda en pensionsstiftelse eller en pensionskassa. Enligt 1 mom. kan en pensionsstiftelse bildas av en arbetsgivare eller av flera i 1 kap. 3 § 1 mom. avsedda arbetsgivare tillsammans. Momentet motsvarar i sak 7 och 115 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser. 

Enligt 2 mom. kan en pensionskassa bildas av flera i 1 kap. 3 § 2 mom. avsedda arbetsgivare tillsammans eller av flera i det momentet avsedda företagare tillsammans. 

2 §.Stiftarens behörighet. Paragrafen innehåller en allmän associationsrättslig princip enligt vilken den som är omyndig, försatt i konkurs eller har meddelats näringsförbud inte kan vara stiftare. Bestämmelsen motsvarar 10 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor och 7 § 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser. 

3 §.Stiftarens hemort. Den som bildar en pensionsanstalt ska ha sin hemort i en EES-stat. Innehållsmässigt motsvarar paragrafen 7 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 10 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. 

4 §.Pensionsanstaltens minsta storlek. Enligt den gällande lagen om pensionsstiftelser och den gällande lagen om försäkringskassor ska en pensionsanstalt ha minst 300 medlemmar. Det föreslås att den minsta storleken för en pensionsanstalt som bildas sänks till 150 försäkrade. Med försäkrad avses person som är försäkrad i en pensionsstiftelse eller en pensionskassa med stöd av lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare och för vilken en delägare i stiftelsen eller kassan betalar försäkringsavgift. 

5 §.Avtal om bildning. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 8 § i lagen om pensionsstiftelser och 11 § 1 mom., 11 § 2 mom. 1 punkten och 11 § 3 mom. 1 punkten i lagen om försäkringskassor. I 1 mom. föreslås bestämmelser om ett avtal om bildning som ersätter den nuvarande stiftelseurkunden. Avtalet om bildning ska upprättas skriftligen. Genom formkravet säkerställs det att Finansinspektionen kan bedöma de omständigheter som ligger till grund för registreringen av pensionsanstalten. Eftersom det inte hålls något separat konstituerande möte förutsätts det att alla stiftande arbetsgivare är eniga om bildandet. Avtalet om bildning ska också dateras. Om stiftarna undertecknar avtalet vid olika tidpunkter, avses med datumet för avtalet datumet för den sista underskriften. 

I 2 mom. anges vad avtalet om bildning åtminstone ska innehålla. Utöver detta kan man komma överens om också andra saker i avtalet om bildning. Om avtalet inte uppfyller de minimikrav som nämns i 2 mom. förhindras registreringen av pensionsanstalten. Avtalet om bildning ska innehålla en verksamhetsplan om den tilltänkta verksamheten för den pensionsanstalt som ska bildas och ett förslag till stadgar för pensionsanstalten. Enligt 2 mom. 1 punkten ska stiftarens namn, personbeteckning eller företags- och organisationsnummer, hemort och postadress anges. 

Enligt 2 mom. 2 punkten ska det i avtalet om bildning vid behov tas in ett omnämnande av beloppet av det startkapital som pensionsanstalten kommer att ha. Startkapitalet ska i avtalet om bildning anges i pengar. Reglering av det nuvarande slaget om apportegendom behövs inte i bildningsskedet, eftersom den andel av solvenskapitalet som motsvarar ansvarsskulden och de tillgångar som motsvarar ansvarsskulden överförs i samband med överföringarna av försäkringsbestånd. Enligt 2 mom. 3 punkten ska ledamöterna i pensionsanstaltens första styrelse anges i avtalet om bildning. Dessutom ska enligt 4 punkten vid behov även pensionsanstaltens verkställande direktör och revisorer anges i avtalet om bildning.  

Enligt 3 mom. utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i verksamhetsplanen genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.  

6 §.Delägarförteckning. I paragrafen, som är ny, föreskrivs det om en delägarförteckning, som delvis motsvarar den det föreskrivs om i 3 kap. 15 § i aktiebolagslagen. Pensionsanstalten ska föra en förteckning över delägarna, och den ska innehålla delägarnas namn och företags- och organisationsnummer. Delägarförteckningen ska upprättas genast efter att pensionsanstalten har bildats.  

I 2 mom. föreskrivs det om skyldigheten för pensionsanstalten att utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om ändringar i delägarförteckningen. Finansinspektionen bedömer om förändringen när det gäller delägarna uppfyller de krav som i lag ställs på pensionsanstaltens verksamhetskrets och om verksamhetskretsen även motsvarar pensionsanstaltens stadgar. Om en pensionskassa har flera delägare, är en förutsättning enligt bestämmelserna om verksamhetskrets att det ska vara ändamålsenligt att bedriva verksamheten gemensamt. 

7 §.Firma. I paragrafen föreskrivs det om pensionsanstaltens firma. Paragrafen motsvarar 12 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 14 § i lagen om försäkringskassor. Som en precisering jämfört med tidigare får namnet på pensionsanstaltens firma inte strida allmän ordning.  

8 §.Stadgar. En pensionsanstalt under bildning ska ha stadgar. I paragrafen föreskrivs det om av stadgarna åtminstone ska innehålla. Utöver detta kan de också innehålla bestämmelser om andra frågor. En förteckning av motsvarande slag finns för närvarande i 12 § i lagen om försäkringskassor och 9 § i lagen om pensionsstiftelser.  

Paragrafens 1 mom. innehåller en förteckning över de saker som ska anges i antingen en pensionskassas eller pensionsstiftelses eller i båda pensionsanstalternas stadgar. Avsikten med bestämmelserna i 1 mom. 1—3 punkten är att identifiera pensionsanstalten. Avsikten med bestämmelserna i 1 mom. 4—5 punkten är att fastställa pensionsanstaltens verksamhetskrets och dess försäkrade. I stadgarna ska verksamhetskretsen beskrivas så att Finansinspektionen kan bedöma om verksamhetskretsen uppfyller de villkor som föreskrivs för den i lag. Delägarna behöver inte räknas upp i stadgarna, eftersom anstalten utöver stadgarna ska ha en delägarförteckning. De försäkrade kan t.ex. vara någon viss personalgrupp. Även om det är fråga om bedrivande av lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet är det behövligt att fastsälla anstaltens försäkrade i stadgarna. En arbetsgivare kan försäkra endast en del av sin personal i en pensionsstiftelse eller pensionskassa och en del i t.ex. ett arbetspensionsbolag. 

Punkterna 6—9 gäller de styrelseledamöter som ska tas in i stadgarna, ersättningar till dem och uppgifter om revisorer.  

Enligt 10 punkten ska pensionsanstalten bestämma i stadgarna hur ansvaret för en insolvent delägares förpliktelser i fråga om solvenskapitalet fördelas mellan delägarna. 

Enligt 11 punkten ska i stadgarna bestämmas grunderna för den avgift som tas ut av en delägare för att komplettera solvenskapitalet när det delägarspecifika försäkringsbeståndet överförs i en situation som avses i 12 kap. 11 § 2 mom. 

Enligt 12 punkten i momentet ska i stadgarna bestämmas grunderna för fastställandet av den avgift som tas ut för att komplettera solvenskapitalet vid likvidation.  

Enligt 13 punkten i momentet ska i stadgarna anges hur pensionsanstaltens ansvar och tillgångar fördelas mellan delägarna när pensionsanstalten upplöses. Som en precisering jämfört med nuläget ska det i stadgarna även bestämmas hur ansvaren fördelas.  

I stadgarna behöver det inte längre separat anges omständigheter som hänför sig till förmåner som beviljats av pensionsanstalten, eftersom förmånerna i fråga om pensionsanstalter som bedriver lagstadgad pensionsverksamhet bestäms direkt i enlighet med lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare. 

I 2 mom. föreskrivs det om de saker som utöver det som föreskrivs i 1 mom. ska anges i en pensionskassas stadgar. Enligt 2 mom. 1—2 punkten ska det i pensionskassans stadgar fastställas hur kassamötet sammankallas samt hur delägarnas röster fördelas vid kassamötet. Enligt 2 mom. 3 punkten ska i stadgarna, om pensionskassan har ett representantskap, anges antalet medlemmar av representantskapet, deras mandattid, hur de väljs samt grunden för medlemmarnas arvode. Enligt 2 mom. 4 punkten ska det i en pensionskassa som följer det utjämnande bokföringssystemet fastställas hur delägarnas andel av den övertäckning som avses i 7 kap. 8 § beräknas. Enligt 2 mom. 5 punkten ska det i stadgarna anges hur den delägarspecifika försäkringsavgiften bestäms. Enligt 6 punkten i momentet ska det bestämmas i stadgarna hur en delägare avgår och på vilka grunder en delägare kan uteslutas ur pensionskassan. 

I 3 mom. föreskrivs det om de saker som utöver det som föreskrivs i 1 mom. ska anges i en pensionsstiftelses stadgar. I pensionsstiftelsens stadgar ska det enligt 1 punkten bestämmas hur styrelseledamöterna väljs. Enligt 2 punkten ska det i stadgarna också bestämmas hur de delägarspecifika försäkringsavgifterna bestäms, om det utjämnande systemet följs i pensionsstiftelsens bokföring. Enligt 3 punkten ska det i stadgarna anges hur delägarnas andel av övertäckningen beräknas i en pensionsstiftelse som följer det utjämnande bokföringssystemet. 

9 §.Fastställelse av stadgarna. Paragrafen motsvarar i huvudsak 10 § och 11 § 1 och 6 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 13 § i lagen om försäkringskassor. Enligt 1 mom. ska fastställelse av pensionsanstaltens stadgar och ändringar i dem sökas hos Finansinspektionen och till ansökan ska fogas avtalet om bildning, delägarförteckningen och en redogörelse över behörigheten för styrelseledamöterna och den eventuellt redan valda verkställande direktören. Eftersom det enligt 5 § ska finnas en verksamhetsplan som utgör en del av avtalet om bildning, lämnas också en verksamhetsplan till Finansinspektionen i samband med ansökan om fastställelse av stadgarna. Dessa uppgifter behövs för att Finansinspektionen ska kunna bedöma om anstalten uppfyller de lagstadgade kraven för verksamheten. 

Enligt 2 mom. ska Finansinspektionen fastställa pensionsstiftelsens stadgar, om de är lagenliga. Momentet motsvarar 10 § i lagen om pensionsstiftelser. Enligt 3 mom. Finansinspektionen fastställa stadgarna för en pensionskassa om stadgarna är lagenliga och den tilltänkta verksamheten inte anses äventyra en sund utveckling på området. När Finansinspektionen fastställer pensionskassans stadgar bedömer Finansinspektionen kassans förmåga att klara av sina förpliktelser. Till en sund kassaverksamhet hör i synnerhet att pensionskassan redan när verksamheten inleds har tillräckliga förutsättningar för en framgångsrik verksamhet och att de försäkrade kan lita på kassans förmåga att betala ut förmåner enligt stadgarna. Verksamhetskretsen för en pensionskassa kan vara mer omfattande än för en pensionsstiftelse och verksamhetens omfattning kan närma sig verksamheten för ett arbetspensionsförsäkringsbolag. Ansvaret för en delägare i en pensionskassa för kassans förpliktelser är mer begränsat än ansvaret för en delägare i en pensionsstiftelse, varvid pensionskassan ska ha tillräckliga förutsättningar för långvarig verksamhet. 

10 §.Registrering. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 20 § i lagen om försäkringskassor och 13 § 1—2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Till skillnad från den gällande lagen om pensionsstiftelser ska i stället för ett intyg av en revisor lämnas en försäkran av styrelseledamöterna och verkställande direktören om att bestämmelserna i denna lag har iakttagits vid bildandet av pensionsanstalten. 

11 §.Registreringens rättsverkningar. Enligt paragrafen uppkommer en pensionskassa eller en pensionsstiftelse när den antecknas i det register över pensionsstiftelser och försäkringskassor som förs av Finansinspektionen. I regel kan pensionsanstalten inte förvärva rättigheter eller ingå förbindelser före registreringen. Genom registreringen övergår till pensionsanstalten de förpliktelser som har orsakats av åtgärder som har vidtagits högst ett år före undertecknandet av avtalet om bildning. Paragrafen motsvarar i sak det nuvarande 24 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor och det nuvarande 16 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser.  

12 §.Verksamhet före registreringen. Paragrafen motsvarar i sak 24 § 1 och 2 mom. i lagen om försäkringskassor och 16 § 1 och 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Utgångspunkten är att en pensionsanstalt inte existerar som självständig juridisk person före registreringen. Enligt 2 mom. ansvarar de som deltagit i eller beslutat om en åtgärd som på pensionsanstaltens vägnar vidtagits före registreringen solidariskt för åtgärden. Innan pensionsanstalten registrerats, har åtgärder som den vidtar rättsverkningar genom bildandet. Därför föreskrivs det i 3 mom. att styrelsen och verkställande direktören under denna tid kan föra talan i ärenden som gäller bildandet av anstalten. Vad gäller verkställande direktören är bestämmelsen ny. Ansvaret för åtgärderna övergår dock på pensionsanstalten efter registreringen.  

13 §.Rättshandlingar med en oregistrerad pensionsanstalt. Paragrafen motsvarar 24 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor och 16 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser.  

14 §.Bildandet förfaller. Paragrafens 1 mom. motsvarar 20 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor och 13 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser.  

I 2 mom. föreskrivs det om rättsverkningarna av att ett bildande förfaller. Om bildandet förfaller ansvarar styrelsen och verkställande direktören för att det återstående startkapitalet och avkastningen på det betalas tillbaka till delägarna. Sedvanliga kostnader som har uppkommit före registreringen av pensionsanstalten ska dras av från startkapitalet på pensionsanstaltens vägnar. Detta motsvarar det som föreskrivs i 2 kap. 12 § 2 mom. i aktiebolagslagen. Momentet motsvarar i övrigt 21 § i lagen om försäkringskassor och 14 § i lagen om pensionsstiftelser. 

15 §.Ändring av stadgarna. I 1 mom. föreskrivs det om ändring av en pensionsstiftelses stadgar på motsvarande sätt som i 11 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser. I 2 mom. föreskrivs det om ändring av en pensionskassas stadgar på ett sätt som delvis avviker från den gällande lagen om försäkringskassor. Till skillnad från den gällande lagen kan en stadgeändring som direkt gäller en delägares rättigheter och skyldigheter godkännas med enkel majoritet vid ett kassamöte, men minst två tredjedelar av delägarna ska godkänna ändringen. Det ska inte längre krävas att också två tredjedelar av de försäkrade godkänner en stadgeändring som direkt gäller en delägares rättigheter och skyldigheter. 

3 kap. Pensionskassans kassamöte och representantskap

I kapitlet föreskrivs i likhet med 4 kap. i den gällande lagen om försäkringskassor om kassamötet och representantskapet samt i likhet med 27 kap. i den gällande försäkringsbolagslagen om klander av beslut. Innehållet i de föreslagna bestämmelserna motsvarar i huvudsak den gällande lagen om försäkringskassor. I de föreslagna ändringarna har de ändringar i förfarandet som gäller bolagsstämmor och som gjordes i samband med reformen av försäkringsbolagslagen och aktiebolagslagen beaktats. Motsvarande ändringar föreslås också i tillämpliga delar på bestämmelserna om kassamötet. Det primära syftet med reformen är att underlätta och förtydliga läsbarheten i lagen. De nya bestämmelser som har tagits in i förslaget är bestämmelserna om närvarorätt (7 §), möteskallelsens innehåll (14 §) och frågerätt (20 §). Med avvikelse från den gällande lagen finns det ingen bestämmelse om beslut med kvalificerad majoritet i förslaget. Tryggandet av de försäkrade förmånerna förutsätter inte ett beslut med kvalificerad majoritet, när det är fråga om lagstadgad pensionsförsäkring där arbetsgivaren i huvudsak ansvarar för betalningen av försäkringsavgifterna och där förmånerna fastställs i lagstiftningen. Avsikten med att avskaffa besluten med kvalificerad majoritet är att främja ett smidigt beslutsfattande. 

1 §.Kassamötet och representantskapet. I 1 mom. föreskrivs det att den högsta beslutanderätten i en pensionskassa utövas av kassamötet. I paragrafen föreskrivs det dessutom om att kassamötet i princip endast kan besluta om de ärenden som enligt denna lag ankommer på det. Motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen tillämpas också på bolagsstämman i försäkringsbolag och arbetspensionsförsäkringsbolag. Någon motsvarande uttrycklig bestämmelse finns inte i den gällande lagen om försäkringskassor. 

I 2 mom. föreskrivs att det i kassans stadgar kan bestämmas att beslutanderätten i stället för av kassamötet utövas av representanter som delägarna och de försäkrade har valt bland sig. Enligt 40 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor ordnas kassamötet, men vid mötet utövas beslutanderätten av representantskapet. 

I 3 mom. föreskrivs det om att bestämmelserna som gäller kassamötet också tillämpas på representantskapet, om ett sådant finns och har valts enligt kassans stadgar. På motsvarande sätt ska bestämmelserna om de försäkrades och delägarnas rättigheter och skyldigheter vid kassamötet tillämpas på representantskapets medlemmar. I bestämmelsen reserveras dock möjlighet att föreskriva om skillnaderna mellan kassamötet och representantskapet. 

2 §.Val av representantskapet. I 1 mom. föreskrivs det om antalet medlemmar i representantskapet och deras mandattid. Enligt 1 mom. ska representantskapet bestå av minst sex medlemmar. I den gällande lagen har det krävts tio representanter, vilket inte är ändamålsenligt, i synnerhet när det gäller de små pensionskassorna. Därför föreslås det minimiantalet medlemmar sänks till sex medlemmar. I likhet med 40 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor är representantskapets mandattid enligt förslaget högst fyra år i sänder. På samma sätt som i den gällande lagen om försäkringskassor ska bestämmelser om hur medlemmarna i representantskapet väljs och delägarnas röstetal i representantskapet finnas i kassans stadgar. Detta gör det möjligt att fortsätta med nuvarande praxis i fråga om representantskapet t.ex. så att det för varje företag som ingår i en koncern väljs en representant för de försäkrade till representantskapet. 

Enligt 2 mom. kan en person inte samtidigt vara både medlem i representantskapet och styrelseledamot, eftersom det hör till representantskapets uppgifter att övervaka styrelsen. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den gällande lagen.  

3 §.Ordinarie kassamöte. I paragrafen föreskrivs det om när det ordinarie kassamötet ska hållas och vilka ärenden som ska behandlas vid kassamötet. Paragrafen motsvarar det som föreskrivs om saken i 25 § 2 mom., 44 § och 56 § i den gällande lagen om försäkringskassor.  

4 §.Extra kassamöte. I paragrafen föreskrivs det om när ett extra kassamöte för en pensionskassa ska hållas. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om saken i 45 § i den gällande lagen om försäkringskassor, med den skillnaden att det i den gällande lagen inte uttryckligen nämns att extra kassamöte ska hållas om det bestäms så i stadgarna. 

5 §.Rätt att få ett ärende upptaget till behandling. I paragrafen föreskrivs i enlighet med 46 § i den gällande lagen om försäkringskassor att en försäkrad och en delägare har rätt att få ett uppgivet ärende behandlat vid kassamötet eller av representantskapet. 

6 §.Rätt att delta och anmälan. Varje försäkrad och delägare har rätt att delta i och yttra sig vid kassamötet. Till denna del motsvarar förslaget 39 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. En förutsättning för deltagande är att delägaren eller den försäkrade har lagt fram en tillförlitlig utredning om sin rätt att delta. Med stöd av 5 kap. 2 § i försäkringsbolagslagen motsvara förslaget till sitt innehåll den första meningen i 5 kap. 6 § i aktiebolagslagen. 

I stadgarna kan det som en förutsättning för en delägares eller en försäkrads deltagande i kassamötet uppställas att denne anmäler sig till försäkringskassan senast en viss dag, tidigast tio dagar före mötet. Den sista anmälningsdagen ska nämnas i möteskallelsen. Med stöd av 5 kap. 2 § i försäkringsbolagslagen motsvarar förslaget till sitt innehåll 5 kap. 7 § 1 mom. i aktiebolagslagen. 

7 §.Närvarorätt. I paragrafen föreskrivs det om rätten för styrelseledamöterna och verkställande direktören att närvara vid en pensionskassas kassamöte eller representantskapsmöte. Någon motsvarande uttrycklig bestämmelse finns inte i den gällande lagen om försäkringskassor, men den motsvarar det som föreskrivs i 10 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. Med stöd av 5 kap. 2 § i försäkringsbolagslagen motsvarar förslaget till sitt innehåll också 5 kap. 10 § i aktiebolagslagen. Utgångspunkten i paragrafen är att en styrelseledamot och verkställande direktören kan närvara vid kassamötet, om inte kassamötet eller representantskapet beslutar något annat. Närmast för att säkerställa att de försäkrades och delägarnas frågerätt tillgodoses föreskrivs det att kassamötet endast i enskilda fall kan besluta något annat om nämnda personers deltagande. I pensionskassans stadgar går det således inte att på förhand hindra att en styrelseledamot eller verkställande direktören deltar i kassamötet. Dessutom kan kassamötet tillåta också andra personer att närvara vid mötet. 

8 §.Ombud och biträde. Enligt 1 mom. får en delägare och försäkrad utöva sin rätt vid kassamötet genom ombud. En medlems rätt att anlita ombud är ovillkorlig, med andra ord kan en medlems rätt att anlita ombud inte längre förbjudas i kassans stadgar. Med avvikelse från 41 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor innehåller förslaget inga bestämmelser om kvalitativa begränsningar i fråga om val av ombud, dvs. ombudet kan enligt förslaget även vara någon annan person än en annan medlem i kassan. Dessutom föreskrivs det att en delägare, en försäkrad eller ett ombud får anlita biträde vid mötet. I den gällande lagen finns ingen bestämmelse om saken, men det har varit tillåtet att anlita biträde. I förslaget föreskrivs det uttryckligen om saken, eftersom biträdet utan bestämmelsen inte har tillträde till kassamötet, som till sin personkrets är stängt. 

I 2 mom. föreskrivs det om en kvantitativ begränsning för det antal försäkrade eller delägare som ombudet representerar och om de krav på förfarande som gäller behörigheten att representera. Med stöd av bestämmelsen får ett ombud representera högst det antal delägare eller försäkrade som bestäms i stadgarna. Ombudet ska visa upp en daterad och individualiserad fullmakt eller på något annat tillförlitligt sätt visa sin rätt att företräda delägaren eller den försäkrade. Fullmakten gäller ett möte, om inte något annat framgår av den. Med avvikelse från gällande praxis är det enligt förslaget möjligt att bemyndiga ett ombud att delta i flera kassamöten. 

I 3 mom. föreskrivs det om ett förbud, enligt vilket en medlem av representantskapet endast får utöva sin rätt personligen. En medlem av representantskapet får anlita ombud endast om det bestäms så i stadgarna eller representantskapsmötet beslutar så.  

Till sitt innehåll motsvarar 1 och 2 mom. i förslaget tillsammans också 5 kap. 8 § 1 och 2 mom. i aktiebolagslagen med stöd av 5 kap. 2 § i försäkringsbolagslagen. Förslagets 3 mom. motsvarar andra meningen i 41 § 4 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor samt 5 kap. 41 § 1 mom. i lagen om andelslag. 

9 §.Deltagandesätt. Paragrafen är ny. Enligt förslaget kan det i försäkringskassans stadgar föreskrivas om deltagande i kassamötet på distans. Den nya bestämmelsen är ett motiverat tillägg till lagen, eftersom tekniska hjälpmedel numera har blivit allt vanligare och är ett allmänt accepterat sätt att delta i ett möte. Det ska vara möjligt att delta i kassamötet per post, genom datakommunikation eller med andra tekniska hjälpmedel. Det tekniska hjälpmedlet kan vara bl.a. en bild- eller ljudförbindelse i realtid. En försäkringskassa kan t.ex. tillåta röstande före kassamötet. Bestämmelsen gör det också möjligt att t.ex. ordna representantskapsmötet helt och hållet genom datakommunikationsförbindelser utan att representantskapets medlemmar är närvarande på samma mötesplats. När olika former av mötesdeltagande används beaktas allmänna bolags- och obligationsrättsliga bestämmelser och principer. Förslaget motsvarar till sitt innehåll 5 kap. 16 § 2 mom. i aktiebolagslagen.  

10 §.Platsen för mötet. I paragrafen föreskrivs det om platsen för en pensionskassas kassamöte på motsvarande sätt som i 42 § i lagen om försäkringskassor. I försäkringskassans stadgar kan som mötesplats för kassamötet även bestämmas någon annan mötesplats. På ett sätt som motsvarar den gällande lagen blir förfarandet särskilt relevant i situationer där försäkringskassans medlemmar tydligt fördelar sig på olika orter, t.ex. på grund av produktionsanläggningars läge. Av synnerligen vägande skäl och med Finansinspektionens samtycke kan kassamötet hållas någon annanstans än på den plats som bestäms i stadgarna. Detta kan komma i fråga i t.ex. en situation där verksamheten för en arbetsgivare inom kassans verksamhetskrets har upphört i en kommun som nämns i kassans stadgar och det inte längre finns medlemmar i kassan på dessa orter.  

11 §.Sammankallande av mötet. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 47 § i den gällande lagen om försäkringskassor. I förslaget föreskrivs dock varken om ett förvaltningsråd eller om rätten att sammankalla det. I fråga om 2 mom. i förslaget kan Finansinspektionen själv eller på anmälan av en styrelseledamot, verkställande direktören, revisorn, en försäkrad, en delägare eller en medlem av representantskapet konstatera att kassamötet inte har sammankallats. Bestämmelser om ansökan av nämnda aktörer om sammankallande ska dock inte längre finnas i lag, men med stöd av förslaget finns det inget hinder för att göra en sådan ansökan. 

12 §.Kallelsetid för mötet. Kallelse till kassamötet ska enligt 1 mom. utfärdas tidigast fyra veckor och senast en vecka före mötet eller den sista anmälningsdagen enligt 6 §. Paragrafens 1 mom. motsvarar det som föreskrivs om saken i 48 § i den gällande lagen om försäkringskassor och i 45 § 4 mom. i den lagen i fråga om extra kassamöte.  

I paragrafens 2 mom. har de paragrafer som innehåller särskilda bestämmelser som gäller kallelsetiden räknats upp för att underlätta lagens läsbarhet.  

13 §.Framläggande av möteshandlingar. I paragrafen föreslås mer exakta bestämmelser än för närvarande om att hålla de beslutshandlingar som behandlas på mötet tillgängliga i minst en veckas tid före kassamötet. Utöver bokslutet ska verksamhetsberättelsen och revisionsberättelsen hållas tillgängliga, om de behandlas vid kassamötet. Handlingarna ska hållas tillgängliga på pensionskassans kontor eller webbplats samt läggas fram vid kassamötet. Om handlingarna inte kan sparas och skrivas ut från pensionsanstaltens webbplats ska de utan dröjsmål sändas för kännedom till de försäkrade och delägare som begär dem. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll det som föreskrivs om saken i 5 kap. 21 § 1 mom. i aktiebolagslagen. I den gällande lagen om försäkringskassor finns bestämmelser om framläggande av bokslutshandlingar och sändande av kopior i 48 § 3 och 4 mom. 

14 §.Möteskallelsens innehåll. I paragrafen föreskrivs om allmänna och särskilda bestämmelser om möteskallelsens innehåll. Paragrafens 1 mom. motsvarar vad som föreskrivs om saken i 48 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. I den gällande lagen har det dock inte uttryckligen föreskrivits om att tid och plats för mötet ska nämnas i möteskallelsen. Detta har dock skett i praktiken, vilket innebär att förslaget också till denna del motsvarar nuvarande praxis och 5 kap. 14 § 1 mom. i försäkringsbolagslagen. 

I paragrafens 2 mom. har de paragrafer som innehåller särskilda bestämmelser om möteskallelsens innehåll räknats upp för att förbättra lagens läsbarhet och tydlighet. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om saken i 132 § 8 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor i fråga om fusion och överlåtelse av ett försäkringsbestånd och vad som i övrigt föreskrivs om saken i försäkringsbolagens 5 kap. 14 §, 21 kap. 9 § och 23 kap. 3 §, vilka också tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag. 

15 §.Beslutsfattande. I paragrafen föreslås bestämmelser om beslutsfattandet vid en pensionskassas kassamöte. Paragrafens 1 och 3 mom. motsvarar vad som föreskrivs om detta i 49 § i den gällande lagen om försäkringskassor.  

I 2 mom. föreskrivs det om föreläggande av särskild granskning. Bestämmelsen är delvis ny. Enligt 69 § i den gällande lagen om försäkringskassor ska ett förslag om särskild granskning föreläggas vid det ordinarie kassamötet eller vid det kassamöte där ärendet enligt möteskallelsen ska behandlas. Enligt förslaget kan ett beslut om särskild granskning fattas vid det ordinarie kassamötet, även om detta inte har nämnts i möteskallelsen. 

Med stöd av 5 kap. 6 § i försäkringsbolagslagen motsvarar paragrafen till sitt innehåll också 5 kap. 11 § i aktiebolagslagen. 

16 §.Röstetal. Bestämmelsen motsvarar 41 § i lagen om försäkringskassor i fråga om bestämmelserna om röstetal. 

17 §.Ordförande och protokoll. I 1 mom. föreskrivs det att kassamötet och representantskapsmötet väljer en ordförande. Bestämmelsen motsvarar 50 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor med det undantaget att ordalydelsen i den gällande lagen inte förutsätter att ordföranden väljs bland kassamötet. Detta har dock skett i praktiken. 

I 2 och 3 mom. föreskrivs det om upprättande och framläggande av protokoll. Till sitt innehåll motsvarar momentet det som föreskrivs om saken i 50 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor.  

18 §.Röstlängd. I paragrafen föreskrivs det om skyldigheten för kassamötets ordförande se till att det upprättas en förteckning över de närvarande delägarna, försäkrade, ombuden och biträdena. I röstlängden införs dessutom de försäkrades och delägarnas röstetal. Röstlängden ska vara framlagd vid kassamötet samt tas in i eller fogas till protokollet. Till sitt innehåll motsvarar paragrafen det som föreskrivs om detta i 50 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

19 §.Majoritetsbeslut. I paragrafen föreskrivs det om den majoritet som ett beslut av en pensionskassas kassamöte förutsätter. Om det vid kassamötet finns olika åsikter, vinner den åsikt som understöds av mer än hälften av de avgivna rösterna. Det krävs alltså absolut majoritet, dvs. enkel majoritet. Ett undantag från denna huvudregel är val, där det räcker med relativ majoritet, dvs. den som får flest röster i förhållande till de övriga kandidaterna blir vald. Om rösterna faller lika i omröstningen avgörs valet genom lottdragning, medan kassamötets ställningstagande i andra ärenden avgörs enligt den åsikt som ordföranden företräder. I likhet med den gällande lagen om försäkringskassor kan det i kassans stadgar bestämmas att det krävs en viss kvalificerad majoritet för att ett beslut ska kunna fattas. 

I den gällande lagen om försäkringskassor föreskrivs det också om situationer där endast en del av medlemmarna och delägarna har beslutanderätt i ett visst ärende. I den föreslagna lagen finns inga sådana beslut där beslutanderätten endast gäller en del av de försäkrade och delägarna, och därför har meningen i fråga utelämnats i den föreslagna lagen. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll i övrigt 51 § i den gällande lagen om försäkringskassor.  

20 §.Frågerätt. Frågerätten har betydelse med tanke på rätten till information för en pensionskassas kassamöte och representantskap. I paragrafen föreskrivs det om rätten för en försäkrad eller delägare att vid kassamötet ställa frågor till pensionskassans styrelseledamöter eller verkställande direktör samt om deras skyldighet att besvara frågorna. Motsvarande bestämmelser ingår inte i den gällande lagen om försäkringskassor. Till sitt innehåll motsvarar paragrafen 5 kap. 25 § i aktiebolagslagen, som med stöd av 5 kap. 11 § i försäkringsbolagslagen även tillämpas på försäkringsbolag och arbetspensionsförsäkringsbolag.  

Enligt 1 mom. utövas frågerätten vid kassamötet. Frågorna kan i likhet med i den gällande aktiebolagslagen gälla omständigheter som kan inverka på bedömningen av ett ärende som behandlas vid mötet. I samband med behandlingen av bokslutet kan frågor som gäller bolagets ekonomiska ställning överlag ställas. Avsikten med bestämmelsen är att tillåta en relativt omfattande användning av frågerätten. På samma sätt som i den gällande aktiebolagslagen föreskrivs det att information inte får lämnas ut om det medför väsentlig olägenhet för bolaget. Att utlämnandet medför ringa olägenhet är inte en grund för att vägra besvara en fråga. 

I 2 mom. föreskrivs det om situationer där frågan inte kan besvaras utifrån den information som finns tillgänglig. Då ska svaret ges skriftligen inom två veckor. Till sitt innehåll motsvarar bestämmelsen i huvudsak 5 kap. 25 § 2 mom. i den gällande aktiebolagslagen. Begäran om svar ska göras vid kassamötet eller inom skälig tid därefter. 

21 §.Åsidosättande av formkrav. I paragrafen föreskrivs det om vilka konsekvenser åsidosättandet av formkraven har för kassamötets beslutsfattande. Enligt 1 mom. kan kassamötet fatta ett beslut i ett ärende där procedurbestämmelserna i denna lag eller bestämmelserna om möteskallelse inte har iakttagits endast om de försäkrade och delägare som berörs av försummelsen ger sitt samtycke. Samtycke kan ges före, under eller efter mötet.  

Enligt 2 mom. är kassamötet och representantskapsmötet lagligt oavsett möteskallelsen, om samtliga representanter är närvarande vid mötet. 

22 §.Fortsatt möte. I paragrafen föreskrivs det om en allmän möjlighet att besluta att behandlingen av ett ärende överförs till ett fortsatt möte. I den gällande lagen om försäkringskassor har möjligheten att besluta om överföring av behandlingen gällt endast fastställande av resultaträkningen och balansräkningen, åtgärder med anledning av överskott eller underskott i den fastställda balansräkningen samt beviljande av ansvarsfrihet. Enligt förslaget kan kassamötet besluta om att överföra behandlingen av vilket ärende som helst till fortsatt möte. Dessutom ska behandlingen av vissa bokslutsärenden överföras till ett särskilt fortsatt möte, förutsatt att minst hälften av dem som är närvarande vid kassamötet eller representantskapsmötet kräver att ärendet överförs. Det fortsatta mötet ska hållas minst en månad och högst två månader efter det ordinarie kassamötet. Med beaktande av vad som anförts ovan motsvarar paragrafen till sitt innehåll vad som föreskrivs om detta i 44 § 3 och 4 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor.  

23 §.Kallelse till fortsatt möte. I paragrafen föreskrivs om de krav på förfarande som gäller kallelse till fortsatt möte. Till sitt innehåll motsvarar förslaget bestämmelserna i 48 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

24 §.Jäv. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 43 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

25 §.Klander av mötetsbeslut. I paragrafen föreslås allmänna bestämmelser om situationer där en delägare eller en försäkrad i en pensionskassa kan klandra ett beslut av kassamötet genom talan mot kassan. Med klander avses ett ikraftsättande av ogiltigheten i ett beslut genom talan. I paragrafen föreslås dessutom bestämmelser om en tidsfrist för väckande av klandertalan.  

I 1 punkten i momentet föreskrivs det att beslut av kassamötet kan klandras om procedurbestämmelserna i denna lag inte har iakttagits vid behandlingen av ärendet. I den föreslagna punkten framförs rättens gällande etablerade tolkning, enligt vilken ett fel i förfarandet är en grund för klander endast om det kan ha varit av betydelse i sak. Punkten motsvarar i sak 27 kap. 2 § 1 mom. 1 punkten i den gällande försäkringsbolagslagen, som även tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag, samt 55 § i lagen om försäkringskassor.  

Enligt 2 punkten är ett beslut ogiltigt om det i något annat avseende strider mot denna lag, bestämmelserna i pensionskassans stadgar eller de för försäkring fastställda grunderna. Bestämmelsen motsvarar 27 kap. 2 § 1 mom. 2 punkten i den gällande försäkringsbolagslagen, som även tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag, samt 55 § i lagen om försäkringskassor.  

Det att ett beslut av kassamötet är felaktigt är i allmänhet klanderbart. Då ska beslutet klandras inom en fastställd tidsfrist vid äventyr att beslutet annars blir giltigt. Enligt 2 mom. ska talan väckas inom tre månader från det att beslutet fattades. Domstolen har rätt att pröva om beslutet fortfarande kan klandras efter att denna tidsfrist har löpt ut. Domstolens prövningsrätt gäller endast rätten för delägare att väcka talan. Om kassamötets beslut inte klandras inom ovannämnda tidsfrister, ska beslutet i allmänhet anses vara giltigt från första början. Den föreslagna tidsfristen motsvarar tidsfristen enligt 55 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Tidsfristen för talan som gäller fusion och delning motsvarar 27 kap. 4 § 4 mom. i den gällande försäkringsbolagslagen. 

26 §.Dom som gäller mötetsbeslut. I paragrafen föreskrivs det om domar med anledning av klandertalan och deras rättsverkningar. Paragrafen motsvarar i sak 55 § 4 och 5 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor samt 27 kap. 3 § i försäkringsbolagslagen. 

27 §.Ogiltiga beslut av kassamötet. I paragrafen föreskrivs det om ogiltiga beslut av en pensionskassas kassamöte. Med ogiltiga beslut avses de beslut som belastas av en ogiltighetsgrund enligt 22 § 1 mom. och vilkas oriktighet dessutom är särskilt allvarlig på ett sådant sätt att det inte kan förutsättas att ogiltighetsgrunden kan åberopas inom utsatt tid. Paragrafen motsvarar 53 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor och 27 kap. 4 § i försäkringsbolagslagen. I förslaget har tillämpningsområdet i 1 mom. 3 punkten utvidgats till att omfatta också försäkrade. I paragrafen föreskrivs det dessutom uttryckligen om tidsfristen för väckande av talan mot fusions- eller delningsbeslut. Talan kan inte väckas när över sex månader har förflutit från det att fusionen eller delningen registrerades. 

4 kap. Förvaltning

I kapitlet föreskrivs i likhet med 3 kap. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 3 kap. i lagen om försäkringskassor om styrelsen, verkställande direktören och om företrädande av en pensionsstiftelse och en pensionskassa.  

För att utöka tydligheten i lagen föreslås det att bestämmelserna framställs separat för varje verksamhetsorgan. Till skillnad från nuläget föreskrivs det om organens uppgifter och procedurer samt val av organ i egna paragrafer. Innehållet i de föreslagna bestämmelserna motsvarar i huvudsak gällande lagar. 

1 §.Ledning. I paragrafen föreslås bestämmelser om pensionsstiftelsernas och pensionskassornas organ. Paragrafens 1 mom. motsvarar i sak 17 § 1 mom. och 18 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser samt 25 § 1 mom. och 26 § i lagen om försäkringskassor. Förslaget avviker dock från den gällande lagen om försäkringskassor på ett sådant sätt att en pensionskassa inte längre ska ha ett förvaltningsråd. En verksam pensionskassa har ett förvaltningsråd, och dess verksamhet kan fortsätta med stöd av en införandebestämmelse.  

Tidigare användes i stället för termen verkställande direktör termen ombud i lagen om pensionsstiftelser, eftersom det ansågs att benämningen verkställande direktör inte lämpade sig för pensionsstiftelseverksamhetens art. Bestämmelsen om ombud har dock i sak motsvarat bestämmelsen om verkställande direktören i lagen om försäkringskassor. I fortsättningen ska benämningen verkställande direktör användas både i fråga om pensionskassor och i fråga om pensionsstiftelser. Förslaget avviker till denna del från 18 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser. 

Paragrafens 2 mom. är nytt och innehåller bestämmelser om sättet att leda för styrelsen och verkställande direktören i en pensionsstiftelse och en pensionskassa. I momentet åläggs styrelsen och verkställande direktören en allmän omsorgsplikt på motsvarande sätt som i 1 kap. 23 § i försäkringsbolagslagen, som tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag. Till övriga delar motsvarar bestämmelsen om sättet att leda en pensionsanstalt 4 kap. 9 a § 2 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag och 6 kap. 2 § 2 mom. i försäkringsbolagslagen. Enligt bestämmelsen ska styrelsen och verkställande direktören leda pensionsstiftelsen och pensionskassan med yrkesskicklighet samt enligt sunda och försiktiga verksamhetsprinciper. I momentet föreskrivs det dessutom om ledningens skyldighet att leda pensionsstiftelsen och pensionskassan enligt principerna för en tillförlitlig förvaltning. Principen om en tillförlitlig förvaltning är en flexibel norm vars innehåll inte kan definieras på ett uttömmande sätt. Kraven på en tillförlitlig förvaltning utvecklas i takt med att verksamhetsmiljön förändras och påverkas bl.a. av övervakarnas förelägganden och rekommendationerna från självreglerande organ inom näringslivet. 

2 §.Styrelsens allmänna uppgifter. I paragrafen föreskrivs det om styrelsens uppgifter och behörighet i huvudsak på motsvarande sätt som i 25 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 33 § i lagen om försäkringskassor. Enligt 1 mom. svarar styrelsen för pensionsanstaltens förvaltning och för att anstaltens verksamhet är ändamålsenligt organiserad. Definitionen av styrelsens uppgift motsvarar 6 kap. 2 § i aktiebolagslagen, som också tillämpas på försäkringsbolag och arbetspensionsförsäkringsbolag. Det är varken möjligt eller ändamålsenligt att exakt definiera styrelsens uppgifter. Uppfattningen om styrelsens uppgifter kan dessutom förändras med tiden, vilket talar för en allmän definition.  

Enligt 2 mom. svarar styrelsen för att tillsynen över pensionsanstaltens bokföring och medelsförvaltning är ordnad på ett behörigt sätt. 

3 §.Styrelsens beslutsfattande. Paragrafen innehåller bestämmelser om styrelsens beslutsfattande och beslutsförhet. Till sitt sakinnehåll motsvarar paragrafen i huvudsak 23 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 31 § i lagen om försäkringskassor. Bestämmelsernas ordningsföljd och ordalydelse ändras dock så att de motsvarar 6 kap. 3 § i aktiebolagslagen. Nytt är bestämmelserna i 2 mom. om upprättandet av protokoll när ett beslut fattas utan att ett sammanträde hålls. Förslaget motsvarar till denna del 6 kap. 3 § i aktiebolagslagen. Det rekommenderas att samtliga styrelseledamöter som har deltagit i beslutsfattandet utan sammanträde undertecknar de beslut som har fattats på detta sätt. 

På motsvarande sätt som i annan associationslagstiftning innehåller förslaget inga detaljerade bestämmelser om sammankallande av styrelsens sammanträde. De tvingande bestämmelserna i lagen kan i brådskande fall hindra att ett viktigt sammanträde hålls. Kallelsetiderna ska dock vara skäliga och det ska strävas efter att sammanträdena ordnas så att så många styrelseledamöter som möjligt kan delta i dem. I pensionsanstaltens stadgar kan det tas in bestämmelser om sammankallande av sammanträden. 

4 §.Jäv för styrelseledamöter. I paragrafen föreskrivs det om jäv för styrelseledamöter. Bestämmelsen gäller också andra personer som har namnteckningsrätt enligt 17 eller 18 § i detta kapitel. Det huvudsakliga innehållet i paragrafen motsvarar 24 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 32 § i lagen om försäkringskassor, men ordalydelsen preciseras och förenhetligas så att paragrafen motsvarar bestämmelsen om jäv i aktiebolagslagen. Jäv behöver inte fastställas genom en utredning som visar att det finns motstridiga intressen, utan det räcker att det fastställs att en intressekonflikt är möjlig. Det är i första hand styrelseledamöterna själva som ska fastställa att jäv föreligger. 

5 §.Styrelsens sammanträden. Paragrafens 1 mom. motsvarar i sak 21 § 2 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 29 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. Nytt är att det till 1 mom. fogas en bestämmelse som motsvarar 6 kap. 5 § 1 mom. i aktiebolagslagen om förfarandet i situationer där ordföranden trots ett krav inte sammankallar sammanträdet. I en sådan situation kan en styrelseledamot eller verkställande direktören utfärda en kallelse under förutsättning att minst hälften av styrelseledamöterna godkänner att sammanträdet sammankallas. Godkännandet av styrelseledamöterna kan inhämtas i fritt formulerad form. 

I 2 mom. föreslås det bestämmelser om styrelsens rätt att besluta om en annan persons närvaro vid sammanträdet. Någon motsvarande bestämmelse ingår inte i de gällande lagarna. Verkställande direktören har med stöd av 14 § rätt att närvara vid sammanträdet och yttra sig där på motsvarande sätt som i den gällande lagen om pensionsstiftelser och den gällande lagen om försäkringskassor. Bestämmelser om en annan persons närvaro vid styrelsens sammanträden kan också tas in i pensionsanstaltens stadgar. Momentet motsvarar 6 kap. 5 § 2 mom. i aktiebolagslagen. 

6 §.Styrelsens sammanträdesprotokoll. Paragrafen motsvarar i huvudsak 22 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 30 § i lagen om försäkringskassor. Den föreslagna bestämmelsen avviker från den gällande lagen om försäkringskassor så att det kan bestämmas i stadgarna om undertecknande av protokollet från styrelsens sammanträde. Tidigare har motsvarande bestämmelse endast ingått i lagen om pensionsstiftelser. 

Dessutom föreskrivs det i paragrafen att fattade beslut och eventuella omröstningsresultat ska antecknas i protokollet. På motsvarande sätt som i 6 kap. 6 § i aktiebolagslagen föreskrivs det om en skyldighet att numrera protokollen löpande och förvara dem på ett betryggande sätt. Någon motsvarande bestämmelse har inte tidigare ingått i lagen om pensionsstiftelser eller lagen om försäkringskassor. 

7 §.Styrelseledamöter, ersättare och ordförande. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska en pensionsstiftelses styrelse ha minst fem ledamöter och minst två ersättare på samma sätt som föreskrivs i 17 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser. Det föreslås att antalet ersättare i pensionsstiftelsen sänks från nuvarande fem ersättare till två. Det är motiverat att minska antalet ersättare på grund av verksamhetens ringa omfattning. Det föreslås att antalet ledamöter i en pensionskassas styrelse höjs från nuvarande tre ledamöter enligt 25 § i lagen om försäkringskassor till fyra ledamöter. Dessutom ska en pensionskassas styrelse ha minst två ersättare, medan det i nuläget enligt 25 § i den gällande lagen om försäkringskassor inte behöver finnas ersättare. 

Om det till styrelsen hör fler ledamöter än vad som förutsätts i 1 mom. ska förhållandet mellan de ledamöter som företräder arbetsgivarna och de ledamöter som företräder de försäkrade enligt det föreslagna 2 mom. i skälig mån motsvara en relativ andel av det som föreskrivs i 1 mom. om minimiantal ledamöter. Förslaget motsvarar 17 § 4 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser. 

Enligt det föreslagna 3 mom. får pensionsanstaltens verkställande direktör eller ansvariga matematiker inte vara styrelseordförande. Förslaget motsvarar 6 kap. 3 § 2 mom. i den gällande försäkringsbolagslagen. I fråga om bestämmelserna om verkställande direktören avviker förslaget från den gällande lagen om pensionsstiftelser, enligt vilken ombudsmannen får vara styrelseordförande samt från den gällande lagen om försäkringskassor, enligt vilken verkställande direktören får vara styrelseordförande endast i det fall att kassan har ett förvaltningsråd. Ändringen behövs eftersom verkställande direktören handlar enligt styrelsens anvisningar och föreskrifter. 

8 §.Styrelseledamöternas behörighet. I 1 mom. föreslås det att ett gott anseende för styrelseledamöter och ersättare på samma sätt som i 9 e § 2 mom. i den gällande lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag ska betraktas som ett allmänt behörighetskrav. Dessutom föreslås det också ett krav om att styrelseledamöterna ska ha god kännedom om arbetspensionsförsäkringsverksamhet, vilket bedöms från fall till fall. I styrelsen ska det också finnas god sakkunskap om investeringsverksamhet, eftersom en lyckad investeringsverksamhet är av central betydelse för pensionsstiftelsernas och pensionskassornas verksamhet. Enligt den nu gällande lagstiftningen har det förutsatts att styrelseledamöterna har tillräcklig kännedom om försäkringskasseverksamhet eller pensionsstiftelseverksamhet med beaktande av verksamhetens art och omfattning. Alternativt har det räckt med rådgivare med tillräcklig kompetens och erfarenhet i styrelsens tjänst.  

Det föreslagna 2 mom. motsvarar vad som föreskrivs om detta i 19 § 4 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 27 § 4 mom. i lagen om försäkringskassor. Den som är omyndig, försatt i konkurs eller som har meddelats näringsförbud kan inte vara styrelseledamot. En juridisk person kan inte vara styrelseledamot, vilket motsvarar den finska associationsrätten.  

Paragrafens 3 mom. motsvarar 19 § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 27 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. I motsats till nuläget ska Finansinspektionen inte längre kunna bevilja undantag från behörighetskravet i momentet. 

Enligt 4 mom. tillämpas bestämmelserna i paragrafen på motsvarande sätt också på ersättare i styrelsen. Bestämmelsen motsvarar 17 § 6 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 25 § 4 mom. i lagen om försäkringskassor. Paragrafens 5 mom. motsvarar 19 § 5 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och det som föreskrivs i 27 § 5 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

9 §.Val av styrelseledamöter. Enligt 1 mom. väljer de försäkrade två av ledamöterna i pensionsanstaltens styrelse på samma sätt som för närvarande och delägarna väljer resten av ledamöterna. De försäkrade kan t.ex. välja pensionstagare till styrelsen. Styrelseledamöterna ska dock alltid uppfylla de föreskrivna behörighetskraven. Enligt 25 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor har det varit möjligt att i pensionskassans stadgar bestämma att delägarna har rätt att välja högst hälften av ledamöterna i kassans styrelse, och för förverkligandet av detta har det förutsatts ett jämnt antal styrelseledamöter. Om ingen sådan bestämmelse som avses ovan finns i pensionskassans stadgar, väljer de försäkrade i nuläget samtliga styrelseledamöter med stöd av 25 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. Enligt förslaget väljer de försäkrade i pensionskassan hälften av styrelseledamöterna och ersättarna, vilket motsvarar en situation där delägarna på grundval av stadgarna har valt hälften av styrelseledamöterna. 

Enligt 2 mom. väljs en pensionskassas styrelse av kassamötet, om inte beslutanderätten enligt stadgarna har överförts på representantskapet. Delägarna får inte delta i valet av styrelseledamöter som företräder de försäkrade och de försäkrade får inte delta i valet av styrelseledamöter som företräder delägarna. Momentet motsvarar i sak det som föreskrivs om saken i 25 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

Enligt 3 mom. bestäms sättet att välja ledamöter till pensionsstiftelsens styrelse i pensionsstiftelsens stadgar. Till sitt sakinnehåll motsvarar detta 2 kap. 9 § 11 punkten i den gällande lagen om pensionsstiftelser. 

Vid bildandet av en pensionsanstalt kan styrelsen och verkställande direktören företa rättshandlingar för anstaltens räkning före registreringen utan personligt ansvar. Därför är det behövligt att föreskriva om hur företrädarna för de blivande försäkrade väljs innan pensionsanstalten registreras. Enligt 4 mom. väljer delägarna vid bildandet av en pensionsanstalt interimistiskt styrelseledamöterna och deras ersättare. Av dessa ska två ledamöter och deras ersättare vara personer som kan vara försäkrade i pensionsanstalten när den har registrerats. Med en person som kan vara försäkrad i en pensionsanstalt när den har registrerats avses en person vars lagstadgade pensionsskydd delägarna ska ordna i enlighet med lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare och som det är möjligt att försäkra i pensionsanstalten under bildning med stöd av pensionsanstaltens stadgar och denna lag. Efter det att pensionsanstalten har registrerats ska de styrelseledamöter som representerar de försäkrade i pensionsanstalten och ledamöternas ersättare väljas utan dröjsmål. 

10 §.Komplettering av styrelsen. Det föreslagna 1 mom. motsvarar vad som föreskrivs om detta i 20 § 2 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 3 kap. 28 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor.  

Enligt 2 mom. är Finansinspektionen skyldig att vidta åtgärder i det fall att pensionsanstalten inte har en i registret antecknad behörig styrelse. Momentet motsvarar vad som föreskrivs om detta i 20 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 3 kap. 28 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor.  

11 §.Styrelsens mandattid. I paragrafen föreskrivs det om styrelsens mandattid på motsvarande sätt som i 17 § 5 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 25 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor. 

12 §.En styrelseledamots avgång och entledigande. I 1 och 2 mom. föreskrivs det om en styrelseledamots avgång och entledigande i enlighet med 20 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 28 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. 

13 §.Verkställande direktörens allmänna uppgifter. I paragrafen föreskrivs det om arbetsfördelningen mellan styrelsen och verkställande direktören på motsvarande sätt som i den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. Styrelsen är pensionsanstaltens högsta verkställande organ. I enlighet med 1 mom. ska verkställande direktören däremot sköta pensionsanstaltens löpande förvaltning under styrelsens tillsyn och i enlighet med dess anvisningar och föreskrifter. Gränserna för den löpande förvaltningen bestäms enligt omfattningen av pensionsanstaltens verksamhet. Verkställande direktören svarar för att bokföringen är lagenlig och att medelsförvaltningen är ordnad på ett betryggande sätt. Det ovannämnda motsvarar vad som föreskrivs om detta i 25 § 1 och 2 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 33 § 1 och 2 mom. i lagen om försäkringskassor. Till momentet har fogats en bestämmelse enligt vilken verkställande direktören ge styrelsen de upplysningar som styrelsen behöver för att fullgöra sina uppgifter. Verkställande direktören ska på eget initiativ lämna sådana upplysningar till styrelsen. Vid behov bestämmer styrelsen vilka upplysningar som behövs för att styrelsen ska kunna fullgöra sina uppgifter. Bestämmelsen motsvarar 6 kap. 17 § i den gällande aktiebolagslagen, som också tillämpas på försäkringsbolag och arbetspensionsförsäkringsbolag.  

Enligt 2 mom. får verkställande direktören vidta åtgärder som är exceptionella eller av stor betydelse endast när styrelsen har bemyndigat honom eller henne att göra det. Momentet motsvarar vad som föreskrivs om detta i 25 § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 33 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. 

14 §.Verkställande direktörens närvaro vid styrelsens sammanträden. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 21 § 2 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 29 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. Styrelsen får inte förvägra verkställande direktören rätten att närvara så ofta att närvarorätten blir skenbar.  

15 §.Bestämmelser som ska tillämpas på verkställande direktören och dennes ställföreträdare. Paragrafens 1 mom. motsvarar vad som föreskrivs om detta i 19 och 24 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 27 och 32 § i lagen om försäkringskassor.  

Paragrafens 2 mom. är en ny bestämmelse enligt vilken bestämmelserna om verkställande direktören ska tillämpas på verkställande direktörens ställföreträdare. Bestämmelsen motsvarar 6 kap. 5 § 3 mom. i den gällande försäkringsbolagslagen och 4 kap. 11 § 1 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. 

16 §.Val av verkställande direktör samt dennes avgång och entledigande. Paragrafens 1 mom. motsvarar till sitt innehåll 18 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 26 § i lagen om försäkringskassor. 

Paragrafens 2 mom., där det föreskrivs om verkställande direktörens rätt att avgå, är nytt. Att underrätta styrelsen innebär i praktiken att underrätta styrelseordföranden eller en styrelseledamot. Avgången träder i kraft tidigast då styrelsen har underrättats om den. I avgångsanmälan kan även en senare tidpunkt anges. Det går inte att hindra verkställande direktörens avgång med bolagsrättsliga verkningar, men avgången kan strida mot befattnings- eller anställningsavtalet och leda till avtalsrättsliga påföljder. I 6 kap. 20 § i den gällande aktiebolagslagen finns en motsvarande bestämmelse som också tillämpas på försäkringsbolag och arbetspensionsförsäkringsbolag. 

Paragrafens 3 mom., där det föreskrivs om entledigande av verkställande direktören, är också nytt. Styrelsen har alltid rätt att entlediga verkställande direktören från hans eller hennes uppdrag. Det behöver inte anges någon särskild orsak till entledigandet. Allmän brist på förtroende räcker alltid som en bolagsrättslig grund för att entlediga en verkställande direktör. Såsom det konstateras ovan i 2 mom. kan också entledigandet av verkställande direktören ha avtalsrättsliga påföljder, om det finns bestämmelser om saken i befattnings- eller anställningsavtalet. I 6 kap. 20 § i den gällande aktiebolagslagen finns en motsvarande bestämmelse som också tillämpas på försäkringsbolag och arbetspensionsförsäkringsbolag. 

I 4 mom. föreskrivs det i enlighet med 20 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 28 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor om rätten för Finansinspektionen att vidta åtgärder i det fall att pensionsanstalten inte har någon verkställande direktör.  

17 §.Företrädande och tecknande av namn. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 26 och 27 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 34 och 35 § i lagen om försäkringskassor.  

18 §.Övriga företrädare. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 26 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 34 § i lagen om försäkringskassor.  

19 §.Begränsning av rätten att företräda. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 26 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 34 § i lagen om försäkringskassor. Det är fråga om en begränsning av företrädares behörighet, och den kan begränsas enbart på det sätt som föreskrivs i paragrafen. Bestämmelsen tillämpas inte på begränsningar av befogenheter.  

20 §.Bindande verkan av en företrädares åtgärder. Paragrafen är ny. I 1 mom. finns en förteckning över de situationer där en rättshandling som utförs av en företrädare inte är bindande för pensionsanstalten. Enligt 1 punkten i momentet är en rättshandling inte bindande för pensionsanstalten, om företrädaren har handlat i strid med sin behörighet enligt denna lag. Med behörighet avses rätten för ett organ eller en medlem i ett organ att på grundval av sin ställning företräda pensionsanstalten gentemot tredje part. Behörigheten hänför sig till omständigheter som kan observeras externt. Enligt 2 punkten i momentet är en rättshandling inte bindande om företrädaren har handlat i strid med en begränsning som antecknats i Finansinspektionens register. Detta anses vara en begränsning av företrädarens behörighet, varvid rättshandlingen inte är bindande för pensionsanstalten trots att motparten är i god tro. Enligt 3 punkten i momentet är rättshandlingen inte bindande om företrädaren har överskridit sin befogenhet och motparten insåg eller borde ha insett detta. Befogenheterna hänför sig till förhållandet mellan pensionsanstalten och dess företrädare och kan inte i allmänhet observeras av utomstående såsom behörighet. Exempelvis pensionsanstaltens styrelse har kunnat begränsa verkställande direktörens befogenheter genom anvisningar till honom eller henne. En företrädares behörighet att utföra rättshandlingar fastställs enligt denna lag, medan en företrädares befogenheter även kan begränsas av bestämmelser om jäv. Om företrädaren har överskridit sin befogenhet, men inte sin behörighet, är rättshandlingen inte bindande för pensionsanstalten, om motparten var i god tro. Trots 18 § kan begränsningar av befogenheterna antecknas i Finansinspektionens register. 

Enligt 2 mom. räcker registreringen och kungörelsen av de befogenhetsbegränsningar som avses i 1 mom. 3 punkten inte som sådana för att visa att tredje person när han eller hon fattade beslut om rättshandlingen kände till begränsningarna. Pensionsanstalten ska alltid kunna visa att tredje person verkligen kände till en sådan begränsning. Om pensionsanstaltens företrädare överskrider sina befogenheter och tredje person är i god tro är den företagna rättshandlingen inte bindande för pensionsanstalten. Pensionsanstalten kan i sådana situationer ha möjlighet att kräva skadestånd av företrädaren, om vidtagandet av åtgärden har orsakat skada för pensionsanstalten. 

Den föreslagna paragrafen motsvarar 6 kap. 28 § i aktiebolagslagen.  

21 §.Förbud mot att verkställa ett ogiltigt beslut. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 28 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 36 § i lagen om försäkringskassor.  

22 §.Riskhantering. Enligt 25 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 33 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor ska styrelsen se till att pensionsanstalten med beaktande av arten och omfattningen av dess verksamhet har ett tillräckligt riskhanteringssystem. Finansinspektionen har meddelat närmare föreskrifter om riskhantering. Enligt Finansinspektionens föreskrifter ska riskhanteringssystemet särskilt täcka de risker som hänför sig till pensionsansvaret och täckningen av det, utvecklingen i fråga om solvensen samt investeringsverksamheten och den operativa verksamheten. Enligt Finansinspektionens föreskrifter ska pensionsanstalten ha en riskhanteringsfunktion som är oberoende av risktagningsfunktionen. De föreslås att den gällande regleringen till sina centrala delar lyfts upp till lagnivå så att bestämmelserna om pensionsstiftelser och pensionskassor till denna del motsvarar bestämmelsen om riskhantering i 4 kap. 12 c § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. Riskhanteringsfunktionen kan skötas gemensamt med en arbetsgivare som är delägare, eller alternativt kan behövlig sakkunskap köpas utanför pensionsanstalten. Oberoende av hur riskhanteringen har organiserats, ska pensionsanstaltens styrelse ansvara för att riskhanteringen uppfyller de krav som ställs på den i lag. 

23 §.Risk- och solvensbedömning. Paragrafen motsvarar 25 a § i lagen om pensionsstiftelser och 33 a § i lagen om försäkringskassor. I risk- och solvensbedömningen ska det tas ställning till hur pensionsanstalten förbereder sig på de risker som olika situationer och faktorer medför med hjälp av solvenskapitalet och också med hjälp av de försäkringsavgifter som tas ut i framtiden med beaktande av delägarnas förmåga att klara av betalningsskyldigheterna. Dessutom ska det bedömas vilka konsekvenser riskhanteringsmodellen har på utvecklingen av försäkringsavgifterna.  

24 §.Intern kontroll. Enligt 25 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 33 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor ska styrelsen se till att pensionsanstalten med beaktande av arten och omfattningen av dess verksamhet har tillräcklig intern kontroll. Till skillnad från den gällande lagen föreskrivs det i paragrafen om delområdena för den interna kontrollen. Finansinspektionen har meddelat närmare föreskrifter om den interna kontrollen, som till sina huvuddrag motsvarar de bestämmelser som nu föreslås på lagnivå. Enligt Finansinspektionens föreskrifter ska den interna kontrollen omfatta pensionsanstaltens samtliga funktioner och stå i rätt proportion till riskerna med de olika funktionerna. I den interna kontrollen ingår rapportering i tillräcklig utsträckning och i rätt tid. Paragrafen motsvarar till denna del bestämmelsen om intern kontroll i 4 kap. 12 d § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag och bestämmelsen i 4 kap. 12 b § i nämnda lag om den proportionalitetsprincip som tillämpas på förvaltningen i ett arbetspensionsförsäkringsbolag. Syftet med den interna kontrollen är att inom hela organisationen säkerställa att verksamheten är effektiv och resultatrik, att rapporteringen är tillförlitlig samt att lagar och föreskrifter samt anstaltens stadgar och verksamhetsprinciper följs. Den interna kontrollen gäller också pensionsanstaltens utkontrakterade funktioner, eftersom pensionsanstalten ansvarar för de utkontrakterade funktionerna. Den interna kontrollen ska omfatta anvisningar och förfaranden för organisationens olika nivåer och funktioner. Avsikten är att den interna kontrollen ska kunna utövas gemensamt med en arbetsgivare som är delägare eller utkontrakteras. Också i det fall att den interna kontrollen har utkontrakterats, ska pensionsanstaltens styrelse svara för att bestämmelserna om intern kontroll följs. 

25 §.Bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter. Paragrafens 1 mom. motsvarar vad som föreskrivs om detta i 25 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 33 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor. Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om hur den interna kontrollen och riskhanteringen ska ordnas samt om kraven på en tillförlitlig förvaltning. 

Paragrafens 2 mom. motsvarar 19 § 5 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och det som föreskrivs i 27 § 5 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om utredningen av styrelsens och verkställande direktörens behörighet. 

26 §.Ansvarig försäkringsmatematiker. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 135 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 170 § i lagen om försäkringskassor. En pensionsanstalt kan också upphandla den ansvariga försäkringsmatematikerns tjänster utanför anstalten, men också då är pensionsanstalten ansvarig för de försäkringsmatematiska funktionerna. 

27 §.Beredskap för undantagsförhållanden. Paragrafen motsvarar 4 a § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 7 a § i lagen om försäkringskassor. 

5 kap. Revision samt särskild granskning av pensionskassor

1 §.Tillämplig lag. Paragrafen motsvarar 31 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 56 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor.  

2 §.Revisorsval. Enligt 1 mom. ska det för en pensionsanstalt väljas minst en revisor som avses i revisionslagen. Bestämmelser om skyldigheten att välja revisorssuppleant finns i 2 kap. 3 § i den nya revisionslagen, med stöd av vilken en revisorssuppleant inte behöver väljas om den som valts till revisor är en revisionssammanslutning. Momentet motsvarar till sitt innehåll 31 § 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 56 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor.  

Enligt 2 mom. väljs revisorn av pensionsstiftelsens styrelse eller av pensionskassans kassamöte. I fråga om pensionskassor motsvarar förslaget 56 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. I den gällande lagen om pensionsstiftelser finns det inga tydliga bestämmelser om vilket organ som ska välja revisor. 

3 §.Revisors oberoende ställning och jäv. I 1 mom. finns en informativ hänvisning till 4 kap. 6 och 7 § i revisionslagen, där det också föreskrivs om revisorers oberoende ställning och jäv.  

I 4 kap. 7 § i revisionslagen, särskilt i 1 mom. 1—3 punkten, föreskrivs det att en revisor åtminstone inte är oberoende om 1) revisorn är bolagsman, styrelsemedlem eller medlem av förvaltningsrådet, verkställande direktör eller en person med motsvarande ställning i sammanslutningen eller stiftelsen eller i en sammanslutning eller stiftelse som hör till samma koncern eller i ett intresseföretag enligt 1 kap. 8 § i bokföringslagen, 2) om revisorn har i uppgift att sköta sammanslutningens eller stiftelsens bokföring eller medelsförvaltning eller tillsynen över dessa, eller om 3) revisorn är anställd hos sammanslutningen eller stiftelsen eller hos en person som avses i 1 eller 2 punkten. Dessutom gäller enligt 4 kap. 7 § 4 mom. i den nya revisionslagen vad som ovan i denna paragraf föreskrivs om en sammanslutning eller stiftelse också sammanslutningar som i enlighet med 1 kap. 5 § i bokföringslagen står under dess bestämmande inflytande samt en sammanslutning eller stiftelse under vars omedelbara bestämmande inflytande sammanslutningen står. Således får revisorn inte vara anställd hos en delägare i pensionsanstalten eller hos ett koncernföretag som tillhör en delägare i pensionsanstalten. 

I 1 mom. föreslås det uttryckliga särskilda bestämmelser om när en revisor inte kan anses vara oberoende och ojävig. I 1 punkten föreslås det att bestämmelserna om jäv i revisionslagen utvidgas så att en revisor enligt förslaget utöver det som föreskrivs i revisionslagen inte heller annars får vara i en underordnad eller beroende ställning i förhållande till en delägare i pensionsanstalten. Den oberoende ställningen ska också granskas i förhållande till en delägare i pensionsanstalten, en styrelseledamot eller till den som har till uppgift att sköta denna delägares bokföring eller medelsförvaltning eller tillsynen över dessa. Den underordnade och beroende ställningen i bestämmelsen, med vilken avses verkande under formell eller faktisk arbetsledningsrätt, är inte bunden till de krav i bokföringslagen som gäller ägarandel, utnämning av majoriteten i styrelsen eller motsvarande organ eller faktisk beslutanderätt. I allmänhet omfattas en revisor för en delägare i en pensionsstiftelse eller försäkringskassa inte av sådan arbetsledningsrätt, vilket innebär att delägarens revisor i princip också kan vara revisor för pensionsstiftelsen eller försäkringskassan. 

I 2 punkten i paragrafen föreskrivs det att nära släktingar till de personer som avses i 1 punkten inte får vara revisorer. Punkten innehåller en uttömmande förteckning över släktskapsförhållanden som leder till äventyrande av revisorns oberoende ställning och jäv. I bestämmelsen föreskrivs det uttryckligen också om svågerlag som leder till att revisorn är jävig. 

I paragrafen föreskrivs det inte längre uttryckligen att en person som har meddelats näringsförbud inte får vara revisor. I enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 1 § och 6 kap. i den nya revisionslagen är detta en allmän förutsättning för revisorers behörighet, godkännande som revisor och rätten att använda yrkesbeteckningen revisor. 

Paragrafen motsvarar i sak 34 § i lagen om pensionsstiftelser. Lagen om försäkringskassor innehåller ingen motsvarande bestämmelse. 

4 §.Revisors mandattid. Paragrafen motsvarar 32 § i lagen om pensionsstiftelser och 57 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

5 §.Förordnande av revisor. I paragrafen föreskrivs det om Finansinspektionens skyldighet i vissa situationer förordna en revisor för pensionsanstalten. I paragrafen har Finansinspektionens befogenhet samma innehåll som den befogenhet för Patent- och registerstyrelsen som det föreskrivs om i 2 kap. 8 § i revisionslagen. Enligt paragrafen har dock Finansinspektionen exklusiv befogenhet, dvs. Patent- och registerstyrelsen kan inte med stöd av revisionslagen förordna en revisor för en pensionsstiftelse eller en försäkringskassa. 

Finansinspektionen ska förordna en revisor när en revisor inte har valts i enlighet med denna lag. En revisor ska förordnas om revisorn inte uppfyller de allmänna eller särskilda behörighetsvillkor som anges i lagen eller pensionsanstaltens stadgar eller om revisorn är jävig. Det jäv som avses i bestämmelsen kan uppstå på basis av 3 § i detta kapitel eller 4 kap. 6 eller 7 § i revisionslagen som det hänvisas till i nämnda paragraf. 

Med stöd av paragrafen ska Finansinspektionen begära utlåtande av revisionsnämnden i ett ärende som gäller oberoende innan ärendet avgörs. Finansinspektionen ska dessutom höra pensionsanstaltens styrelse innan en revisor förordnas. Förordnandet är interimistiskt och kan verkställas utan att det har vunnit laga kraft. Finansinspektionens förordnande gäller endast tills det väljs en ny revisor för pensionsanstalten.  

Paragrafen motsvarar 35 § i lagen om pensionsstiftelser och 61 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

6 §.Särskild granskning av en pensionskassa. Paragrafen motsvarar 69 § i den gällande lagen om försäkringskassor, dock så att särskild granskning kan krävas endast av en delägare.  

7 §.Granskningsyttrande över och kostnader för särskild granskning. Paragrafen motsvarar 69 § 4 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, dock så att yttrandet i stället för på kassans kontor hållas tillgängligt även på kassans webbplats.  

8 §.Revisors övergång till anställning hos en granskad pensionsanstalt. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 31 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 56 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor.  

9 §.Kvalitetsgranskning. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 31 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 56 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

6 kap. Bokslut och verksamhetsberättelse

1 §.Tillämpning av bokföringslagen. I paragrafen föreskrivs det om de bestämmelser i bokföringslagen som tillämpas på pensionsanstaltens bokföring och bokslut. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 37 § i lagen om pensionsstiftelser och 70 § i lagen om försäkringskassor.  

2 §.Räkenskapsperiod. Med avvikelse från bokföringslagen föreskrivs det i paragrafen att räkenskapsperioden för en pensionsanstalt är ett kalenderår. Bestämmelsen motsvarar huvudregeln i 37 a § i lagen om pensionsstiftelser och 71 § i lagen om försäkringskassor. 

3 §.Pensionsstiftelsers utjämnande och delägarspecifika bokföring. Paragrafen motsvarar i sak det som i 117 § i lagen om pensionsstiftelser föreskrivs om det utjämnande och arbetsgivarspecifika systemet i en pensionsstiftelse som bedriver verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare. Som en terminologisk ändring föreslås det att arbetsgivarspecifikt system ändras till delägarspecifikt system. 

Med stöd av 1 mom. tillåts en pensionsstiftelse upprätta sin bokföring enligt antingen det utjämnande systemet eller det delägarspecifika systemet. I 2 och 3 mom. finns preciserande bestämmelser om vad som ska framgå av den utjämnande och delägarspecifika bokföringen. Inom det delägarspecifika systemet ska det av bokföringen särskilt för varje delägare som hör till pensionsstiftelsen framgå vilka poster som hänförs till resultaträkningen och vilka som hänförs till balansräkningen. De tillgångar som en delägare ger pensionsstiftelsen ska räknas till godo för denna delägare. Inom det utjämnande systemet ska den försäkringsavgift som ska betalas till pensionsstiftelsen däremot delas till godo för varje delägare så som bestäms i pensionsstiftelsens stadgar. Täckning för delägarens pensionsansvar inom det utjämnande systemet är den proportionella andel av pensionsstiftelsens tillgångar som motsvarar pensionsansvaret. 

4 §.Verksamhetsberättelse. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 38 § i lagen om pensionsstiftelser och 72 § i lagen om försäkringskassor. Dessutom föreskrivs det om de handlingar som ska ingå i bokslutet och deras innehåll i 3 kap. i bokföringslagen. Med stöd av en uttrycklig bestämmelse ska en pensionskassas verksamhetsberättelse innehålla förslag till åtgärder som gäller pensionskassans underskott eller överskott. Det är fråga om sådana uppgifter som avses i 3 kap. 1 § i bokföringslagen och som förutsätts någon annanstans i lagstiftningen. 

5 §.Anläggnings- och investeringstillgångar. I paragrafen definieras pensionsanstaltens anläggnings- och investeringstillgångar. Paragrafen motsvarar i sak 40 § i lagen om pensionsstiftelser och 73 § i lagen om försäkringskassor. Till skillnad från nuläget ska det i 1 mom. inte längre särskilt nämnas att anläggningstillgångar inte är investeringstillgångar enligt 2 mom. I 2 mom. ska det inte heller räknas upp att investeringstillgångar kan vara värdepapper, fastigheter eller annan motsvarande egendom. De föreslagna ändringarna är tekniska och motsvarar de definitioner av investerings- och anläggningstillgångar som används i 9 kap. 7 § i försäkringsbolagslagen. 

6 §.Poster som upptas i balansräkningen. Paragrafen motsvarar 41 § i lagen om pensionsstiftelser och 74 a § i lagen om försäkringskassor. 

7 §.Principer för värdering av investeringar. Paragrafen motsvarar i sak 41 a § 1—3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 74 b § 1—3 mom. i lagen om försäkringskassor. Formuleringarna i paragrafen har justerats så att de motsvarar 8 kap. 16 § i försäkringsbolagslagen, dock med den avvikelsen att det i 1 mom. utöver byggnader nämns övriga utgifter med lång verkningstid samt inventarier. Även ordalydelsen i 2 och 3 mom. har ändrats för att motsvara försäkringsbolagslagen, men lagens innehåll ändras inte. 

8 §.Enhetliga värderingsprinciper. I paragrafen föreskrivs det att investeringar ska värderas enligt gängse värde i stället för enligt anskaffningsutgiften. Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 kap. 2 a och 2 b § i bokföringslagen samt 41 a § 4—7 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 74 b § 4—7 mom. i lagen om försäkringskassor.  

I motsats till nuläget har social- och hälsovårdsministeriets bemyndigande att utfärda förordning och Finansinspektionens bemyndigande att meddela föreskrifter överförts till separata paragrafer i slutet av kapitlet.  

9 §.Bemyndigande för social- och hälsovårdsministeriet att utfärda förordning. Paragrafen motsvarar bemyndigandena att utfärda förordning i 42 § 1 och 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 77 § 1 och 2 mom. i lagen om försäkringskassor. I motsats till nuläget har de nu samlats i en separat paragraf. I samband med förslaget till reform av bokföringslagen upphävdes social- och hälsovårdsministeriets förordning om verkligt värde, som avses i 41 a § 5 mom., i lagen om pensionsstiftelser, sådant det lyder i lag 1324/2004, och 74 b § 5 mom. i lagen om försäkringskassor, sådant det lyder i lag 1324/2004, och i stället för den förordningen ska 5 kap. 2 a och 2 b § i bokföringslagen iakttas. 

10 §.Bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 42 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 77 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor. I motsats till nuläget har de nu samlats i en separat paragraf. Enligt 4 punkten meddelar Finansinspektionen närmare föreskrifter om behandlingen av derivatavtal i bokföringen och bokslutet. Den föreslagna punkten motsvarar 8 kap. 29 § 1 mom. 4 punkten i försäkringsbolagslagen, som också tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag. 

11 §.Dispens. I paragrafen föreskrivs det om Finansinspektionens befogenheter att bevilja dispens. Paragrafen motsvarar i huvudsak 42 § 4 och 6 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 77 § 4 och 6 mom. i lagen om försäkringskassor. Paragrafen har dock för tydlighetens skull delats in i fyra punkter. Paragrafens 2 mom. motsvarar 8 kap. 30 § 2 mom. i försäkringsbolagslagen. Dessutom har man strävat efter att precisera från vilken paragraf i denna lag det är möjligt att bevilja dispens. Undantaget får inte strida mot Europeiska unionens bokslutslagstiftning. Europeiska unionen omfattar också tidigare bestämmelser som har antagits av Europeiska gemenskaperna. 

12 §.Bokföringsnämndens utlåtande. Paragrafen motsvarar i sak 42 § 5 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 77 § 5 mom. i lagen om försäkringskassor. Det föreslås att formuleringarna i paragrafen ändras så att de motsvarar 8 kap. 31 § i försäkringsbolagslagen. 

13 §.Inlämnande av uppgifter till Finansinspektionen. Paragrafens 1 mom. motsvarar i sak 65 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och paragrafens 2 mom. motsvarar i sak 97 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. Bestämmelserna avviker från de gällande lagarna så att det inte längre i detta sammanhang ska föreskrivas om skyldigheten att till Finansinspektionen lämna in en statistikberättelse om sin verksamhet enligt ett fastställt formulär. Finansinspektionens bemyndigande att meddela föreskrifter i detta ärende grundar sig på lagen om Finansinspektionen, så det är inte nödvändigt föreskriva särskilt om saken. 

7 kap. Ansvarsskuld, försäkringsavgifter och solvens

I kapitlet föreskrivs i likhet med 6 kap. i lagen om pensionsstiftelser och 7 kap. i lagen om försäkringskassor om pensionsanstalters ansvarsskuld, försäkringsavgifter och solvens. Kapitlets sakinnehåll motsvarar i huvudsak gällande lagstiftning. För att förenhetliga terminologin i fråga om pensionsstiftelser föreslås det att termen ansvarsskuld används i stället för termen pensionsansvar. I försäkringsbolagslagen, lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag och lagen om försäkringskassor används termen ansvarsskuld. På motsvarande sätt föreslås det att termen försäkringsavgift i stället för termen understödsavgift används i pensionsstiftelser. 

I kapitlets 1 § fastställs pensionsanstaltens ansvarsskuld, i 2 § premieansvaret som är en del av ansvarsskulden, i 3 § ersättningsansvaret som är en del av ansvarsskulden, i 4 § försäkringsavgifterna, i 5 § solvenskapitalet, i 6 § solvensgränsen och minimikapitalkravet, i 7 § tilläggsförsäkringsansvaret och solvenskapitalets maximibelopp, i 8 § upplösningen av tilläggsförsäkringsansvaret, i 9 § den överskjutande delen av solvenskapitalet och sänkningen av försäkringsavgifterna, i 10 § återbetalningen till delägarna av den överskjutande delen av solvenskapitalet, i 11 § den post som baserar sig på delägarens tillskottsplikt, i 12 § vad det belopp som motsvarar solvensgränsen består av och i 13 § planen för återställande av en sund finansiell ställning och finansieringsplanen. 

1 §.Ansvarsskuld. I paragrafen föreslås en allmän definition av pensionsanstaltens ansvarsskuld. I den gällande lagen om pensionsstiftelser och den gällande lagen om försäkringskassor har pensionsanstaltens ansvar definierats med olika sorters formuleringar, men sakinnehållet i den föreslagna paragrafen motsvarar de bestämmelser som framgår av 43 § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 79 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. I fråga om pensionsstiftelser ska i stället för den nuvarande termen pensionsansvar i fortsättningen användas termen ansvarsskuld, som används av försäkringsbolag och försäkrings- och pensionskassor. Pensionsstiftelsernas pensionsansvar innehåller både premieansvar och ersättningsansvar, så ändringen inverkar inte på beloppet av pensionsansvaret.  

2 §.Premieansvar. I paragrafen föreskrivs det om premieansvaret, som är en del av ansvarsskulden. I gällande lag finns bestämmelser som motsvarar paragrafens sakinnehåll, dessa bestämmelser finns i 43 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 79 § 2 och 4 mom. i lagen om försäkringskassor. I pensionsstiftelser har inte något separat begrepp för premieansvar använts, men i sak har begreppet ingått i pensionsstiftelsernas pensionsansvar. 

I 1 mom. föreslås en allmän definition av premieansvar. 

I 2 mom. föreskrivs det om det tilläggsförsäkringsansvar som ingår i premieansvaret. 

I 3 mom. föreskrivs det om det tilläggsförsäkringsansvar som är bundet till aktieavkastningen och som ska beaktas i beloppet av premieansvaret.  

3 §.Ersättningsansvar. I paragrafen föreskrivs det om ersättningsansvaret, som är en del av ansvarsskulden. I pensionsstiftelser har inte något separat begrepp för ersättningsansvar använts, men i sak har begreppet ingått i pensionsstiftelsernas pensionsansvar. Paragrafen motsvarar 43 § 2 mom. 1 punkten i lagen om pensionsstiftelser och 79 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor. 

4 §.Försäkringsavgifter. I paragrafen föreskrivs det om försäkringsavgifter. I 1 mom. föreskrivs det om hur pensionsstiftelsens försäkringsavgifter i allmänhet bestäms. I 45 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser används termen understödsavgift för försäkringsavgift. För att förenhetliga terminologin föreslås att termen försäkringsavgift används i fortsättningen, även när det gäller pensionsstiftelser. Termen är vedertagen inom försäkringslagstiftningen. Av bestämmelserna om försäkringsavgifter följer att bokslutet för en pensionsstiftelse som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring inte får visa ett underskott. Bestämmelser om grunderna för beräkning av försäkringsavgifter i pensionskassor finns i 166 § i lagen om pension för arbetstagare. Pensionskassorna ansöker om grunderna för beräkning av försäkringsavgiften hos social- och hälsovårdsministeriet. Inte heller bokslutet för en pensionskassa som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring får visa ett underskott. Om det av kassans medlemmar under räkenskapsperioden samlas in förskott på försäkringsavgifterna, ska de avstämmas efter räkenskapsperioden så att de motsvarar det slutliga beloppet av försäkringsavgifterna. 

I 2 mom. föreskrivs det om försäkringsavgiften, som ska betalas i form av pengar. Enligt 45 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser ska understödsavgifterna erläggas i form av pengar till minst det belopp som behövs för att upprätthålla pensionsstiftelsens likviditet. Det är motiverat att utsträcka bestämmelsen så att den omfattar även pensionskassor. 

Paragrafens 3 mom. är nytt. Enligt momentet ska Finansinspektionen meddela föreskrifter om vad som avses med godtagbar säkerhet. 

5 §.Solvenskapital. I paragrafen föreskrivs det om pensionsanstaltens solvenskapital. Paragrafen motsvarar 48 a § i lagen om pensionsstiftelser och 83 b § i lagen om försäkringskassor. I 1 mom. föreskrivs det om vad som avses med pensionsanstaltens solvenskapital. I 2 mom. anges de egendomsposter som hänförs till pensionsanstaltens solvenskapital. I 3 mom. anges de egendomsposter som dras av från solvenskapitalet. Enligt 4 mom. ska pensionsanstalten ständigt uppfylla solvenskraven. 

6 §.Solvensgräns och minimikapitalkrav. I paragrafen föreskrivs det om pensionsanstaltens solvensgräns. Paragrafen motsvarar 48 b § i lagen om pensionsstiftelser och 83 c § i lagen om försäkringskassor. Paragrafens 1 mom. motsvarar bestämmelserna i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar (315/2015). I 2 mom. föreskrivs det om minimikapitalkravet för pensionsanstalter. 

7 §.Tilläggsförsäkringsansvar och solvenskapitalets maximibelopp. I paragrafen föreskrivs det om tillförsäkringsansvaret och solvenskapitalets maximibelopp. Paragrafen motsvarar 48 c § 1 och 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 83 d § 1 och 2 mom. i lagen om försäkringskassor. 

8 §.Upplösning och utökning av tilläggsförsäkringsansvar. I paragrafen föreskrivs det om upplösning av tillförsäkringsansvaret. Paragrafen motsvarar 48 c § 3—5 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 83 d § 3—5 mom. i lagen om försäkringskassor, dock så att tillförsäkringsansvaret inte får upplösas om pensionsanstalten är försatt i likvidation. I en likvidation är avsikten att överlåta försäkringsbeståndet och att därefter upplösa pensionsanstalten. Utgångspunkten vid överlåtelsen av ett försäkringsbestånd är att försäkringsbeståndet ska överlåtas till ett belopp som beräknats enligt den procentandel som social- och hälsovårdsministeriet fastställt. Solvensen får inte upplösas för att det tillräckliga solvenskapital som överförs med försäkringsbeståndet inte ska äventyras. Om en pensionsanstalt trots allt har en solvens som överskrider det tillåtna maximibeloppet, kan den del som överskrider maximibeloppet upplösas och betalas tillbaka till delägarna på det sätt som föreskrivs i denna lag. 

9 §.Överskjutande del av solvenskapitalet och sänkning av försäkringsavgifterna. I paragrafen föreskrivs det om den överskjutande delen av solvenskapitalet och om sänkning av försäkringsavgifterna. Paragrafen motsvarar 48 c § 6 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 83 d § 6 mom. i lagen om försäkringskassor. 

10 §.Återbetalning till delägarna av den överskjutande delen av solvenskapitalet. I paragrafen föreskrivs det om återbetalning till delägarna av den överskjutande delen av solvenskapitalet. Paragrafen motsvarar 45 § 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 83 a § 3 mom. i lagen om försäkringskassor. Det bemyndigande i de nämnda momenten för social- och hälsovårdsministeriet att utfärda förordning om beaktande av tillgångar vid uppskattande av den överskjutande delen och om värdering av tillgångar med avvikelse från deras gängse värde slopas som onödigt. 

11 §.Post som baserar sig på delägares tillskottsplikt. I paragrafen föreskrivs det om den post som ska hänföras till solvenskapitalet och som baserar sig på delägares tillskottsplikt. Paragrafen motsvarar 48 h § i lagen om pensionsstiftelser och 83 u § i lagen om försäkringskassor. 

12 §.Vad det belopp som motsvarar solvensgränsen består av. I paragrafen föreskrivs det om vad det belopp som motsvarar solvensgränsen består av. Paragrafen motsvarar 48 h § 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 83 u § 4 mom. i lagen om försäkringskassor. 

13 §.Plan för återställande av en sund finansiell ställning och finansieringsplan. I paragrafen föreslås bestämmelser om pensionsanstaltens plan för återställande av en sund finansiell ställning och finansieringsplan för utökning av solvenskapitalet. Paragrafen motsvarar 48 d § i lagen om pensionsstiftelser och 83 e § i lagen om försäkringskassor. 

8 kap. Tillgångar och investering

I kapitlet föreskrivs det om användning och investering av pensionsanstaltens tillgångar, begränsningar som gäller lån och borgen, begränsningar som gäller investering och ägande samt om investeringsplanen och riskhanteringsplanen. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. Bestämmelser om diversifiering av investeringar finns också i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar, genom vilken solvenskraven för arbetspensionsförsäkringsbolag och pensionsstiftelser och pensionskassor ändrades så att de blev mer riskbetonade. Detta inverkar också på vissa bestämmelser i den nu föreslagna lagen. Begränsningar i fråga om investeringen av pensionsanstaltens egendom ändras, eftersom en sådan begränsning som finns i den gällande bestämmelsen inte behövs efter reformen som gäller pensionsanstalternas solvens. En pensionsstiftelse eller pensionskassa kan enligt gällande lagstiftning äga högst 20 procent av ett aktiebolags aktiekapital. Avsikten med bestämmelsen är att hantera koncentrationsrisken. I den nya solvenslagstiftningen beaktas olika risker och när riskerna ökar stiger solvenskapitalkravet på motsvarande sätt. För att hantera koncentrationsrisken begränsas dock enligt förslaget fortfarande investeringar av stiftelsens eller kassans egendom i företag som är delägare i anstalten. 

1 §.Investering av tillgångar. I paragrafen föreslås en allmän bestämmelse om investering av tillgångar. Paragrafens 1 mom. motsvarar 5 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser, första meningen i 8 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor och 26 § 1 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. I fråga om diversifiering av investeringar hänvisas det i 2 mom. till lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar, som trädde i kraft den 1 januari 2017. 

2 §.Användning av tillgångar. I paragrafen föreskrivs det om användningen av pensionsanstaltens tillgångar. Paragrafen motsvarar 4 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser, andra meningen i 8 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor och 24 § 1 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. 

3 §.Begränsningar som gäller lån och borgen. En pensionsanstalt får inte ställa borgen. I paragrafen föreskrivs det om pensionsanstaltens lån och borgensförbindelser. Enligt 1 mom. är huvudregeln, liksom för närvarande, att pensionsanstalten inte får uppta lån. Enligt social- och hälsovårdsministeriets förordning 416/2006 som utfärdats med stöd av 4 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser har pensionsstiftelser och pensionskassor med stöd av 7 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor kunnat uppta lån i vissa situationer. Bestämmelserna om upplåning har i viss mån avvikit från varandra för pensionsstiftelser och pensionskassor. I fortsättningen föreslås det att de bestämmelser som behövs från ovannämnda förordning tas in i lagen och att samma bestämmelser om upplåning ska gälla för pensionsanstalterna. 

I 2 mom. föreskrivs det om utlåning av pensionsstiftelsens tillgångar till delägare. För närvarande har en pensionsstiftelse med stöd av 5 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser rätt att mot säkerhet låna ut sina tillgångar till arbetsgivaren. I lagen finns det dessutom bestämmelser om minimiräntan på skulder. 

Enligt 3 mom. är det förbjudet för en pensionsanstalt att ställa borgen. Bestämmelsen motsvarar sista meningen i 4 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och sista meningen i 7 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. 

4 §.Ägarbegränsningar. I paragrafen föreskrivs det om begränsningar som hänför sig till investering och ägande. Enligt 4 § 4 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 7 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor får en stiftelse eller kassa får äga högst 20 procent av ett bolags aktiekapital eller det röstetal som samtliga aktier medför. Det har varit möjligt att investera högst 10 procent av stiftelsens eller kassans egendom i ett sådant bolag eller en sådan koncern. Med tillstånd av Finansinspektionen har det varit möjligt att överskrida de föreskrivna gränserna. Enligt den föreslagna paragrafen tillämpas ägarbegränsningar i fortsättningen endast på ägande i ett ägarintresseföretag till pensionsstiftelsen eller pensionskassan. Den föreskrivna gränsen för ägande kan inte överskridas med Finansinspektionens tillstånd. 

Paragrafens 2 mom. motsvarar 118 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och paragrafens 3 mom. motsvarar 4 § 7 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och den sista meningen i 7 § 5 mom. i lagen om försäkringskassor. 

5 §.Investeringsplan. I paragrafen föreskrivs det om pensionsanstaltens investeringsplan. Paragrafen motsvarar 47 a § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 83 f § 1 mom. i lagen om försäkringskassor tillagt med vad som föreskrivs om placeringsplaner i 28 § 1 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. 

I 2 mom. föreskrivs det om lämnandet av investeringsplanen till Finansinspektionen och Finansinspektionens bemyndigande att meddela föreskrifter. Paragrafen motsvarar den gällande regleringen. 

6 §.Ägarstyrning. Enligt paragrafen ska pensionsanstalten ha principer för ägarstyrningen, vilka ska offentliggöras på anstaltens webbplats eller kostnadsfritt hållas allmänt tillgängliga. Bestämmelsen motsvarar 6 f § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 9 f § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

9 kap. Tillsyn över pensionsanstalter samt registret över pensionsstiftelser och försäkringskassor

I kapitlet föreskrives det om tillsynen över pensionsstiftelser och pensionskassor samt om registret över pensionsstiftelser och försäkringskassor. Finansinspektionen ska också i fortsättningen utöva tillsyn över verksamheten för pensionsstiftelser och pensionskassor. Den viktigaste förändringen är strävan efter att beskriva övervakningsuppgiften och inriktningen av tillsynen tydligare än i den nuvarande lagen. Ändringarna motsvarar det som föreskrivs i försäkringsbolagslagen. 

I kapitlet föreskrivs det dessutom om det register över pensionsstiftelser och försäkringskassor som förs av Finansinspektionen. När det gäller registerföringen samt de anmälningar som görs till registret och de uppgifter som förs in i registret motsvarar förslaget i huvudsak den gällande lagstiftningen. 

1 §.Tillsyn över pensionsanstalterna. I paragrafen föreslås en allmän bestämmelse om vad den övervakning som Finansinspektionen utövar innebär och vad den i synnerhet riktar in sig på. Enligt den första meningen i paragrafen övervakar Finansinspektionen att pensionsstiftelserna och pensionskassorna i sin verksamhet följer lagstiftningen och pensionsanstaltens stadgar. Tillsynen kan således gälla tillsyn över iakttagandet av lagstiftningen om försäkringsverksamhet, men också tillsyn över iakttagandet av bl.a. förvaltningslagen (434/2003) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Tillsynen är utöver tillsyn över solvensen också tillsyn över förfaringssätt, med vilken avses bl.a. tillsyn över verkställigheten. Vid tillsynen bedöms dock inte riktigheten i de beslut som pensionsanstalten fattar, utan det är besvärsinstansernas uppgift.  

I de gällande lagarna finns inga närmare bestämmelser om vad tillsynen särskilt är inriktad på. Det föreslås nu att saken preciseras i 1 mom. I 1 mom. förskrivs det att tillsynen särskilt är inriktad på pensionsanstalternas solvens och förvaltnings- och styrsystem. 

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att Finansinspektionen i tillsynen över pensionsanstalterna också ska ta hänsyn till konkurrenskraven och samarbeta med Konkurrens- och konsumentverket på ett ändamålsenligt sätt. Momentet är nytt och motsvarar 9 a kap. 28 b § 2 och 3 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag.  

2 §.Förbud mot att överlåta och pantsätta egendom. Paragrafen motsvarar 69 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 101 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. Förbudet mot överlåtelse och pantsättning av egendom enligt paragrafen hindrar dock inte pensionsanstalten från att betala ut pensioner och andra förmåner.  

3 §.Registerföring och registrets användningsändamål. I paragrafen föreskrivs det om Finansinspektionens skyldighet att driva registret över pensionsstiftelser och försäkringskassor (register) och om registrets användningsändamål. Enligt 1 mom. antecknas i registret i enlighet med den gällande lagen anmälningar som gäller pensionsanstalter samt myndigheters beslut och tillkännagivanden om dem i enlighet med vad som föreskrivs i lagen. I registret antecknas sådana uppgifter som behövs för tillsynen över anstalterna. I detta kapitel föreskrivs det närmare om dessa uppgifter. Paragrafens 1 mom. motsvarar i sak 70 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 102 § i lagen om försäkringskassor.  

Enligt 2 mom. har var och en rätt att få de uppgifter om anteckningarna i registret som nämns i momentet. Detta motsvarar den nuvarande situationen, trots att det inte finns något uttryckligt omnämnande om saken i den gällande lagen om pensionsstiftelser och den gällande lagen om försäkringskassor. Enligt paragrafen får uppgifter trots 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) lämnas ut i elektronisk form endast om mottagaren om enligt bestämmelserna om skydd för personuppgifter har rätt att registrera och använda sådana personuppgifter. I övrigt lämnas i stället för hemadressen för en utomlands bosatt fysisk person ut uppgiften om personens bosättningsland. 

4 §.Anmälan om bildning. I paragrafen föreskrivs det om anmälan om bildning av en pensionsstiftelse och en pensionskassa och om innehållet i anmälan. Det föreslås att benämningen grundanmälan enligt den gällande lagstiftningen ändras till anmälan om bildning, som bättre beskriver saken och som motsvarar aktiebolagslagen. I 1 mom. föreskrivs det om innehållet i anmälan om bildning. Momentet motsvarar i huvudsak 71 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 103 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. 

Om de registeranteckningar som ska införas i registret och som gäller fysiska personer föreskrivs det särskilt i 2 mom. och i fråga om juridiska personer i 3 mom. 

5 §.Ändringsanmälan och radering av personuppgifter. I paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt som i 72 § i lagen om pensionsstiftelser och 105 § i lagen om försäkringskassor om den ändringsanmälan som ska göras när de uppgifter som antecknats i registret ändras. I paragrafen föreskrivs det dessutom om radering av personuppgifter med anledning av en ändringsanmälan till Finansinspektionen. 

6 §.Domstolens anmälningsskyldighet. I paragrafen föreskrivs det om domstolens skyldighet att utan dröjsmål anmäla uppgifter till registret över pensionsstiftelser och försäkringskassor i de situationer som nämns i paragrafen. Detta är viktigt med tanke på pensionsanstaltens avtalsparter, som lätt kan kontrollera pensionsanstaltens situation i registret. Innehållsmässigt motsvarar 1—3 punkten i paragrafen 106 § i lagen om försäkringskassor och 19 § 1 mom. i handelsregisterlagen (129/1979). Det har inte funnits någon motsvarande bestämmelse i den gällande lagen om pensionsstiftelser. Det är motiverat att domstolens anmälningsskyldighet i dessa situationer också ska gälla pensionsstiftelser. Paragrafens 4 punkt motsvarar 76 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 108 § i lagen om försäkringskassor. 

7 §.Finansinspektionens anmälningsskyldighet. I paragrafen föreskrivs det om Finansinspektionens skyldighet att underrätta pensionsanstalten när någon av de uppgifter som avses i 6 § antecknas i registret. Underrättelsen ska ske utan dröjsmål.  

8 §.Bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter. Finansinspektionen har rätt att meddela närmare föreskrifter om hur de anmälningar som avses i detta kapitel ska göras, om handlingar och utredningar som ska fogas till anmälningarna samt om tekniska omständigheter i anslutning till registerföringen. Detta framhäver att Finansinspektionen i egenskap av förvaltare av registret över pensionsstiftelser och försäkringskassor har rätt att bestämma om inrättandet och utvecklingen av registret samt allmänt om den praktiska skötseln av registret. Sakinnehållet i paragrafen motsvarar 77 § i lagen om pensionsstiftelser och 109 § i lagen om försäkringskassor.  

10 kap. Fusion

En pensionsanstalt kan fusioneras med en annan pensionsanstalt så att den överlåtande pensionsanstaltens försäkringsverksamhet övergår utan likvidationsförfarande till en annan pensionsanstalt. En eller flera pensionsanstalter kan fusioneras med en övertagande pensionsanstalt som redan är verksam eller alternativt kan minst två pensionsanstalter vid en fusion bilda en ny pensionsanstalt.  

Bestämmelserna om fusion revideras lagstiftningstekniskt för att förbättra deras begriplighet och transparens. I den gällande lagen om pensionsstiftelser och den gällande lagen om försäkringskassor föreskrivs det om fusion i samma kapitel som det föreskrivs om delning samt om överlåtelse och övertagande av ett försäkringsbestånd.  

Det föreslås också vissa innehållsmässiga ändringar av bestämmelserna. En fusion förutsätter inte längre ett tillstånd av domstolen utöver Finansinspektionens samtycke. Det finns inget behov av en domstolsbehandling, eftersom en fusion är ett ansökningsärende där tillstånd ska beviljas när de villkor som föreskrivs i lagen uppfylls. I lagen används begreppet fusionsplan i stället för begreppet fusionsavtal. Begreppet fusionsplan beskriver handlingens innehåll bättre, eftersom fusionen förutsätter Finansinspektionens samtycke för att den ska kunna genomföras. Det ska också utfärdas mer detaljerade bestämmelser än tidigare om fusionsplanens innehåll. 

Fusionen börjar när fusionsplanen undertecknas. Fusionen anmäls för registrering till registret över pensionsstiftelser och försäkringskassor samtidigt som fusionsplanen anmäls till Finansinspektionen för registrering. Detta ska göras inom en månad från det att fusionsplanen undertecknades. Finansinspektionen ska kungöra fusionsansökan. Tidsfristen för att framställa anmärkning är högst två månader. Pensionsanstalten ska också senast en månad innan den tidsfrist som anges i kungörelsen löper ut anmäla om intentionen till fusion till dess kända borgenärer. Beslutet om fusion fattas av kassamötet i en pensionskassa och av styrelsen i en pensionsstiftelse. Beslutet ska fattas inom fyra månader från det att fusionsplanen registrerades. Fusionen förfaller om fusionsplanen inte har godkänts i båda pensionsanstalternas beslutande organ. Finansinspektionen ska ge sitt samtycke till fusionen om de förutsättningar som anges i lagen uppfylls. De pensionsanstalter som deltar i fusionen ska göra en anmälan om verkställande av fusionen till Finansinspektionen inom sex månader från det att samtycke beviljades. Efter att ha fått anmälan registrerar Finansinspektionen fusionen. I samband med registreringen upplöses den överlåtande pensionsanstalten och vid en kombinationsfusion uppkommer den övertagande pensionsanstalten.  

1 §.Allmänna förutsättningar för fusion. I paragrafen föreskrivs det om förutsättningarna för fusion på motsvarande sätt som i den första meningen i 100 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och den första meningen i 132 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. En förutsättning för fusion är att den överlåtande pensionsanstalten uppfyller de krav på den övertagande pensionsanstaltens verksamhetskrets som avses i 1 kap. 3 §.  

2 §.Olika sätt att verkställa en fusion. I paragrafen föreskrivs det om olika sätt att verkställa en fusion i enlighet med 16 kap. 2 § i aktiebolagslagen. Vid en absorptionsfusion fusioneras en eller flera pensionsanstalter med en övertagande pensionsanstalt. Vid en kombinationsfusion bildar däremot minst två pensionsanstalter en ny pensionsanstalt vid fusionen. Båda sätten att verkställa en fusion har varit möjliga också inom ramen för den nuvarande lagstiftningen, även om termerna absorptionsfusion och kombinationsfusion inte har använts i någondera lagen. Bestämmelser om absorptionsfusion finns i 132 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor och 100 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Bestämmelser om ett förfarande som motsvarar en kombinationsfusion finns i 133 § i lagen om försäkringskassor och 101 § i lagen om pensionsstiftelser. För tydlighetens skull föreskrivs det om dessa i separata paragrafer. 

3 .§.Fusionsplan. I paragrafen föreskrivs det om fusionsplanen och inte om fusionsavtalet som i de gällande lagarna. Fusionsplanen beskriver bättre handlingens karaktär, eftersom en fusion även förutsätter samtycke av pensionsanstalternas beslutande organ och Finansinspektionen innan den kan genomföras.  

I paragrafens 1 mom. förutsätts det uttryckligen att fusionsplanen ska upprättas skriftligen, dateras och undertecknas. Det är behövligt att datera planen, eftersom processuella tidsfrister för fusionen beräknas från och med undertecknandet av planen.  

I det föreslagna 2 mom., som är indelat i 9 punkter, föreskrivs det mer detaljerat om innehållet i fusionsplanen än i de gällande bestämmelserna. Enligt paragrafens 2 mom. 1 punkt ska fusionsplanen innehålla uppgifter som specificerar de pensionsanstalter som deltar i fusionen.  

Enligt 2 punkten i momentet ska till planen fogas en utredning om orsakerna till fusionen. Utredningen kan vara av betydelse särskilt när borgenärerna och andra intressentgrupper bedömer vilka konsekvenser fusionen får för deras egen ställning.  

Enligt 3 punkten i momentet ska fusionsplanen för en absorptionsfusion innehålla ett förslag till ändring av den övertagande pensionsanstaltens stadgar, om det finns behov att göra ändringar med anledning av fusionen. Om Finansinspektionen godkänner fusionen, godkänner den samtidigt också stadgeändringarna. Vid en kombinationsfusion ska till planen fogas ett förslag till stadgar för pensionsanstalten under bildning och till hur ledamöterna i den nya pensionsanstaltens organ väljs. Även i fusionsplanen för en absorptionsfusion kan vid behov tas in bestämmelser om val av ledamöter i organen, även om detta inte förutsätts i lagen. 

Enligt 4 punkten i momentet ska fusionsplanen innehålla en utredning om hur den överlåtande pensionsanstaltens försäkringsbestånd samt andra tillgångar och skulder överförs till den övertagande pensionsanstalten.  

Enligt 5 punkten i momentet ska det till fusionsplanen fogas en utredning om att den övertagande pensionsanstalten uppfyller solvenskraven i 7 kap. i denna lag och i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden.  

Enligt 6 punkten i momentet ska planen innehålla en utredning om den överlåtande tilläggspensionsanstaltens tillgångar, skulder och eget kapital samt om de omständigheter som påverkar värderingen av dessa, om den inverkan som fusionen planeras få på den övertagande pensionsanstaltens balansräkning och om de bokföringsmetoder som ska tillämpas på fusionen.  

Enligt 7 punkten i momentet ska till planen fogas förslag till den planerade registreringstidpunkten för verkställande av fusionen. Tidpunkten får infalla högst sex månader från det att fusionsplanen upprättades. De pensionsanstalter, delägare, borgenärer och andra intressentgrupper som deltar i fusionen behöver bedömningen. 

Enligt 8 punkten i momentet ska till planen fogas en utredning om eller förslag till särskilda förmåner och rättigheter för de i fusionen deltagande pensionsanstalternas styrelseledamöter, verkställande direktörer och revisorer.  

Enligt 9 punkten i momentet ska planen innehålla ett förslag till eventuella andra villkor för fusionen. Sådana andra villkor är till exempel bestämmelser om arbetstagarnas ställning vid fusionen och om bedrivande av verksamhet under fusionen. Någon särskild omständighet kan också ställas som villkor för fusionen. Till denna del är det fråga om ett avtal mellan pensionsanstalterna och det ska bedömas utifrån avtalsrättsliga utgångspunkter.  

4 §.Finansinspektionens samtycke och registrering av fusionsplanen. Enligt 1 mom. ska samtycke till fusionen sökas hos Finansinspektionen, som också registrerar fusionsplanen. Detta motsvarar den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. Finansinspektionens samtycke ska sökas inom en månad från det att fusionsplanen undertecknades, medan tidsfristen enligt de gällande lagarna är fyra månader från det att båda pensionsanstalterna har godkänt fusionsavtalet. Det är motiverat att förkorta tidsfristen för att påskynda fusionsprocessen. En kortare tidsfrist påskyndar också tillgången till information om intentionen till fusion för pensionsanstaltens borgenärer och andra intressentgrupper. Den föreslagna tidsfristen motsvarar den tidsfrist som anges i 19 kap. 5 § i försäkringsbolagslagen. 

Enligt 2 mom. förfaller fusionen om samtycke inte söks eller fusionsplanen inte anmäls för registrering inom den föreskrivna tiden. Om pensionsanstalterna inte genomför fusionen i enlighet med fusionsplanen, förfaller fusionen, och en anmälan om detta ska göras till Finansinspektionen för anteckning i registret över pensionsstiftelser och försäkringskassor. I 135 § 6 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor och 102 § 8 mom. i lagen om pensionsstiftelser föreskrivs det att fusionen förfaller endast i det fall att Finansinspektionens samtycke inte söks inom föreskriven tid eller ansökan inte godkänns.  

Enligt 3 mom. ska pensionsanstalten till Finansinspektionen lämna alla handlingar som enligt 3 § ska fogas till fusionsplanen. Enligt den gällande lagstiftningen ska handlingarna lämnas till domstolen, eftersom fusionen förutsätter domstolens tillstånd. I fortsättningen räcker Finansinspektionens samtycke till fusionen, varvid handlingarna på motsvarande sätt ska lämnas till Finansinspektionen. I fråga om de handlingar som ska lämnas in hänvisas det till 3 § i detta kapitel, där det föreskrivs om fusionsplanens innehåll. 

Enligt 4 mom. kan Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om de handlingar och utredningar som ska fogas till den ansökan som avses i 1 mom. Bemyndigandet att meddela föreskrifter behövs för att Finansinspektionen i alla situationer ska ha ett tillräckligt informationsunderlag för att bedöma fusionsansökningarna. 

5 §.Kallelse på borgenärerna. I paragrafen föreskrivs det om kallelse och anmälan i fråga om en fusionsplan. I den definieras närmare än i den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor vilka aktörer som har rätt att framställa anmärkningar. Anmärkningar kan framställas endast av borgenärer, eftersom syftet med kallelsen är att skydda borgenärernas ställning. I 1 mom. föreskrivs det om de borgenärer som har rätt att motsätta sig fusionen. Det föreslagna momentet motsvarar 16 kap. 6 § 1 mom. i aktiebolagslagen. 

Paragrafens 2 mom. motsvarar 102 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 135 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor med den skillnaden att den tid som har reserverats för att motsätta sig fusionen ska vara minst en månad. I gällande lagar föreskrivs det endast om en övre gräns på två månader. Om en borgenär motsätter sig fusionen förfaller den en månad efter den utsatta dagen. Behandlingen av ärendet ska dock skjutas upp om pensionsanstalten visar att den har väckt fastställelsetalan mot borgenären eller om pensionsanstalten och borgenären tillsammans begär att behandlingen av ärendet ska skjutas upp. 

Enligt 3 mom. tillämpas det som föreskrivs i 1 och 2 mom. inte på de försäkrade, pensionstagarna, mottagarna av andra förmåner eller förmånstagarna. Eftersom de lagstadgade förmånerna i vilket fall som helst är tryggade, äventyras inte de försäkrade förmånerna i samband med en fusion. Det är därför inte motiverat att ovannämnda personer kan motsätta sig fusionen. 

6 §.Meddelande och information om kallelse. Paragrafens 1 mom. är nytt och motsvarar vad som föreskrivs om saken i 16 kap. 7 § i försäkringsbolagslagen. Enligt förslaget ska den överlåtande pensionsanstalten en månad innan den dag som anges i kallelsen underrätta sina kända borgenärer om kallelsen. Avsikten med underrättelsen är att stärka borgenärernas ställning. Momentet ska inte tillämpas på de försäkrade, dem som fått fribrev, pensionstagarna eller mottagarna av andra förmåner eller förmånstagarna, eftersom deras ställning är tryggad i och med den lagstadgade pensionsförsäkringen.  

Enligt 2 mom. ska den överlåtande pensionsanstalten informera om kallelsen på pensionsanstaltens anslagstavla eller webbplats. Om den överlåtande pensionsanstalten är en pensionskassa ska den utan dröjsmål informera delägarna om kallelsen på det sätt som bestäms i kassans stadgar. Enligt 102 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 135 § i lagen om försäkringskassor var Finansinspektionen skyldig att ålägga den överlåtande pensionsanstalten att informera om kallelsen och ge anvisningar om detta förfarande. Det är motiverat att i fortsättningen föreskriva om saken på lagnivå på samma sätt som inom annan associationslagstiftning.  

7 §.Beslut om fusion. Paragrafens 1 mom. motsvarar 100 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 132 § 6 mom. i lagen om försäkringskassor. En fusion förutsätter dock inte längre ett beslut med kvalificerad majoritet.  

Paragrafens 2 mom. är nytt. Enligt förslaget ska kassamötet eller pensionsstiftelsens styrelse fatta beslut om fusionen inom fyra månader från registreringen av fusionsplanen. Syftet med tidsfristen är att effektivisera fusionsförfarandet, som utan den föreslagna tidsfristen kan pågå under en obestämd tid. 

Det föreslagna 3 mom. är också nytt. Momentet innehåller bestämmelser om att fusionen förfaller i det fall att fusionsplanen inte godkänns i båda pensionsanstalternas beslutande organ. Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrättas om att fusionsplanen har godkänts eller förkastats. Bestämmelsen behövs, eftersom Finansinspektionens samtycke ska sökas innan fusionsplanen godkänns, vilket inte är fallet för närvarande.  

Paragrafens 2 och 3 mom. motsvarar vad som i fråga om försäkringsbolag föreskrivs om saken i 19 kap. 7 § 3 mom. i försäkringsbolagslagen och i 16 kap. 9 § 3 mom. och 12 § 2 mom. i aktiebolagslagen.  

8 §.Framläggande och sändande av handlingar samt lämnande av nya uppgifter. Paragrafens 1 mom. 1—3 punkten motsvarar i sak 132 § 7 mom. i lagen om försäkringskassor och vad som föreskrivs om saken i fråga om försäkringsbolag i 19 kap. 8 § i försäkringsbolagslagen. Fusionsavtalet ersätts med en fusionsplan, eftersom något fusionsavtal inte längre ingås. Bokslutshandlingarna ska i fortsättningen läggas fram för de tre senaste räkenskapsperioderna i stället för den senaste räkenskapsperioden enligt gällande lag. Syftet med ändringen är att ge en bild av pensionsanstaltens verksamhet under en längre tid, då slumpmässiga faktorer inte har lika stor inverkan. Punkterna 4 och 5 i momentet är nya. De uppgifter som förutsätts i dem behövs för att beskriva de omständigheter som efter den senast avslutade räkenskapsperioden väsentligt påverkar fusionen. Det föreslås att den tid under vilken handlingarna ska hållas tillgängliga förlängs från två veckor till en månad. Detta motsvarar den tidsfrist som iakttas vid arbetspensionsförsäkringsbolagen. En längre tidsfrist är motiverad för att det ska finnas tillräckligt med tid för att ta del av omfattande handlingar. Nytt är också möjligheten hålla handlingarna tillgängliga på pensionskassans webbplats i stället för på kassans kontor och 2 mom. om sändande av handlingar. Att hålla handlingar tillgängliga på internet är ett allmänt godkänt förfarande i annan gällande lagstiftning. 

Det föreslagna 3 mom. är också nytt. Enligt förslaget ska pensionsanstalten underrätta de övriga pensionsanstalter som deltar i fusionen om omständigheter som väsentligt påverkar pensionsanstaltens ställning. Avsikten med förslaget är att bättre än för närvarande trygga ställningen för de pensionsanstalter som deltar i en fusion. 

9 §.Kallelse till kassamöte. Paragrafen är ny och dess syfte är att trygga kassamötets tillgång till information. I den gällande lagen om försäkringskassor finns det ingen särskild bestämmelse om sammankallande av det kassamöte som beslutar om fusionen. Kallelse till det kassamöte som ska besluta om fusionen ska sändas tidigare än kallelsen till det ordinarie kassamötet. Utöver det sätt som bestäms i pensionskassans stadgar ska kallelsen sändas skriftligen och i kallelsen ska de handlingar som hålls framlagda nämnas. De föreslagna ändringarna motsvarar det som föreskrivs i 16 kap. 10 § i aktiebolagslagen. 

10 §.Finansinspektionens samtycke samt överföring av ansvar. Paragrafens 1 mom. motsvarar i sak 102 § 6 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 135 § 4 mom. i lagen om försäkringskassor. Om en borgenär motsätter sig fusionen förfaller den om inte borgenären får en betalning eller betryggande säkerhet, vilket motsvarar 104 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 137 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor, dock så att det tidigare var fråga om registrering av fusioner i domstol. Eftersom fusioner enligt förslaget inte längre ska behandlas i domstol, är tryggandet av borgenärernas ställning en förutsättning för att Finansinspektionen ska ge sitt samtycke.  

Paragrafens 2 mom. motsvarar delvis 102 § 4 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 135 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor. Det föreslås att det fogas en ny bestämmelse till momentet, enligt vilken Finansinspektionen samtidigt fastställer stadgarna för den övertagande pensionsanstalten. I momentet preciseras också att det att pensionsanstalten har försatts i likvidation inte ska förhindra verkställandet av fusionen, om inte egendomen har börjat skiftas på det sätt som avses i 12 kap. 26 § eller i 13 kap. 28 §. Paragrafen motsvarar 19 kap. 13 § i försäkringsbolagslagen, som också tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag. 

Paragrafens 3 mom. motsvarar i sak 102 § 4 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 135 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor. 

11 §.Ändringssökande. Paragrafen är ny. I den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor föreskrivs det inte särskilt om sökande av ändring i ett beslut om fusion av Finansinspektionen eller domstolen. Ett beslut av Finansinspektionen har kunnat överklagas i enlighet med förvaltningslagen och ett allmänt beslut av underrätten i enlighet med bestämmelserna i rättegångsbalken. I den föreslagna paragrafen hänvisas det till den särskilda bestämmelsen i lagen om Finansinspektionen som gäller ändringssökande, med stöd av vilken beslut får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Detta motsvarar valet av behörig domstol i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Förslaget motsvarar det som föreskrivs i 19 kap. 11 § i försäkringsbolagslagen. 

12 §.Avtal om bildning och val av ledamöter i verksamhetsorganen. Paragrafen motsvarar i sak 101 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 133 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. 

13 §.Anmälan om verkställande av fusion. Paragrafen är ny. Enligt 105 § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 138 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor ska de pensionsanstalter som deltar i fusionen göra en anmälan om ett domstolstillstånd till Finansinspektionen. Fusionen anses ha ägt rum när domstolens tillstånd har antecknats i registret över pensionsstiftelser och försäkringskassor. Eftersom domstolens tillstånd inte längre ska sökas för fusioner, ska en anmälan om verkställande av fusionen i fortsättningen göras till Finansinspektionen. 

I 1 mom. föreskrives det också om de handlingar som ska fogas till anmälan. Syftet med regleringen är att säkerställa att Finansinspektionen får information om att förfarandereglerna för de tillgångar som motsvarar ansvarsskulden, för solvensen och för fusionen har följts. Enligt 1 punkten ska till anmälan fogas styrelseledamöternas och verkställande direktörens försäkran om att lagens bestämmelser har iakttagits vid fusionen. Enligt 2 punkten ska till anmälan fogas en utredning om att den övertagande pensionsanstalten uppfyller bestämmelserna i 7 kap. och kraven i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar. Enligt 3 punkten ska till anmälan fogas ett intyg av pensionsanstaltens ledning om att meddelandena till bolagets kända borgenärer har sänts. Dessutom ska enligt 4 punkten de beslut om fusionen som fattats av de pensionsanstalter som deltar i fusionen bifogas. Eftersom tidsfristen för lämnande av anmälan i fortsättningen ska räknas från det att Finansinspektionen gett sitt samtycke och inte från domstolens tillstånd, kommer fusionsförfarandet att försnabbas. 

Enligt 2 mom. kan Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om de handlingar och utredningar som ska fogas till anmälan om verkställande av fusionen. 

14 §.Registrering av fusion samt rättsverkningar. Paragrafens 1 mom. motsvarar i sak 106 § i lagen om pensionsstiftelser och 139 § i lagen om försäkringskassor. Dessutom konstateras det på motsvarande sätt som i fråga om det nuvarande rättsläget att samtidigt upplöses den överlåtande pensionsanstalten och vid kombinationsfusion uppkommer den övertagande pensionsanstalten.  

Paragrafens 2 mom. är nytt. Enligt momentet får den överlåtande pensionsanstaltens tillgångar och skulder inte tas upp i den övertagande pensionsanstaltens balansräkning till ett högre ekonomiskt värde än de har för den övertagande pensionsanstalten. I samband med en fusion får ett åtagande att utföra arbete eller tillhandahålla en tjänst inte tas upp i balansräkningen. Förslaget motsvarar 16 kap. 16 § 2 mom. i aktiebolagslagen, som också tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag. 

15 §.Information till pensionstagare och mottagare av andra förmåner om överföring av ansvar. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 102 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 135 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor.  

16 §.Slutredovisning. Paragrafen är ny. I den föreskrivs det om slutredovisningen, dvs. om det bokslut och den verksamhetsberättelse som ska upprättas efter verkställandet av fusionen.  

Enligt 1 mom. ansvarar styrelsen och verkställande direktören för upprättandet av slutredovisningen. I en pensionskassa ska en slutredovisning upprättas över den tid för vilken något bokslut inte ännu har lagts fram vid kassamötet. I en pensionsstiftelse ska en slutredovisning upprättas över den tid för vilken något bokslut inte har upprättats.  

Enligt 2 mom. ska pensionskassans kassamöte fastställa slutredovisningen. Enligt 3 mom. ska slutredovisningen lämnas till Finansinspektionen på samma sätt som bokslutet. 

Förslaget motsvarar i sak 16 kap. 17 § i aktiebolagslagen, som inte bara tillämpas på liv- och skadeförsäkringsbolag utan också på arbetspensionsförsäkringsbolag.  

17 §.Fusionens återgång. Paragrafen är ny. Enligt den återgår fusionen trots att den har registrerats om fusionsbeslutet förklaras ogiltigt genom ett domstolsbeslut. Den överlåtande och den övertagande pensionsanstalten ansvarar då solidariskt för en sådan förpliktelse för det övertagande bolaget som har uppkommit under tiden mellan registreringen av fusionen och registreringen av domen. Paragrafen behövs för att trygga borgenärernas ställning och rättssäkerhet. Förslaget motsvarar 16 kap. 18 § i aktiebolagslagen, som också tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag. 

11 kap. Delning

En pensionsanstalt kan delas om en arbetsgivare som är delägare delas. En förutsättning för delning är dessutom att den ursprungliga delägarens ansvarsskuld och de tillgångar som motsvarar den överförs till den nya pensionsanstalten under bildning. Vid delningen kan den ursprungliga delägarens totala ansvarsskuld eller en del av den överföras till en eller flera pensionsanstalter. Vid delningen kan pensionsanstaltsformen inte ändras, så en pensionsstiftelse kan delas i flera pensionsstiftelser och en pensionskassa kan delas i flera pensionskassor. Vid delningen övergår egendomen i bokföringen enligt icke avskrivna värden, till skillnad från vid överlåtelsen av ett försäkringsbestånd, där gängse värden tillämpas.  

Bestämmelserna om delning revideras lagstiftningstekniskt för att förbättra bestämmelsernas begriplighet och transparens. I den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor finns det en bestämmelse som uttryckligen ska tillämpas på delning. I övrigt tillämpas på delning vad som föreskrivs om fusion. Dessutom föreslås det vissa innehållsmässiga ändringar i bestämmelserna. Delningen förutsätter utöver Finansinspektionens samtycke inte längre ett tillstånd av domstolen. Enligt den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor ska tillstånd för delningen sökas hos den allmänna underrätten. Eftersom det vid en delning inte är fråga om ett tvistemål utan ett ansökningsärende, där myndigheten utövar rättslig prövning och där tillstånd ska beviljas om de villkor som föreskrivs i lagen uppfylls, finns det inget behov av domstolsbehandling. Bestämmelserna motsvarar till sitt sakinnehåll vad som föreskrivs om delning av arbetspensionsförsäkringsbolag. 

För att påskynda delningsförfarandet ska pensionsanstalten under bildning ansöka om registrering i registret över pensionsstiftelser och försäkringskassor samtidigt som delningsplanen anmäls till Finansinspektionen för registrering. Enligt den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor görs den övertagande anstaltens grundanmälan när domstolens delningstillstånd har erhållits. Delningen börjar när delningsplanen undertecknas, varefter Finansinspektionens samtycke ska sökas för delningen och för stadgarna för den nya pensionsanstalten under bildning inom en månad. Finansinspektionen registrerar planen i registret över pensionsstiftelser och försäkringskassor och kungör ansökan om delning för framställande av anmärkningar mot ansökan. Tidsfristen för att framställa anmärkning kan vara högst två månader. Inom fyra månader från det att planen registrerades ska beslut om godkännande av delningsplanen fattas i samtliga pensionsanstalter som deltar i delningen. Efter detta ska Finansinspektionen, om vissa villkor uppfylls, ge sitt samtycke till delningen. Inom fyra månader från det att samtycke beviljats ska de i delningen deltagande pensionsanstalterna göra en anmälan om verkställande av delningen till Finansinspektionen, varefter Finansinspektionen registrerar delningen. I samband med registreringen uppstår den övertagande pensionsanstalten, och den försäkringsverksamhet som fastställts i delningsplanen och som innefattar den ansvarsskuld som överförs och övriga skulder och tillgångar, övergår utan likvidationsförfarande till den övertagande pensionsanstalten. 

1 §.Allmänna förutsättningar för delning. Paragrafens 1 mom. motsvarar till sitt sakinnehåll 100 § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 132 a § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. För att förtydliga ordalydelsen i paragrafen flyttas från paragrafen de punkter som hänför sig till förutsättningarna för delning och som det föreskrivs om senare i detta kapitel. Om den ursprungliga pensionsanstalten har flera delägare, kan endast den ursprungliga delägarens ansvarsskuld överföras vid delningen. Detta motsvarar det nuvarande rättsläget, trots att det inte finns några uttryckliga bestämmelser om saken i gällande lag. Liksom i den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor kan pensionsanstaltens juridiska form inte ändras i samband med en delning, dvs. en pensionskassas försäkringsverksamhet kan t.ex. inte överföras till en pensionsstiftelse i samband med en delning eller tvärtom. 

2 §.Olika sätt att verkställa en delning. Paragrafen motsvarar till sitt sakinnehåll 100 § 2 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 132 a § 2 mom. i lagen om försäkringskassor, vilka av lagstiftningstekniska skäl har sammanförts så att det i paragrafen föreskrivs om delning av pensionsanstalter. I paragrafen föreskrivs det om total delning, där pensionsanstaltens hela försäkringsverksamhet övergår till två eller flera eller flera pensionsanstalter och om partiell delning, där en del av försäkringsverksamheten övergår till en eller flera pensionsanstalter. Som ett resultat av en total delning upplöses den ursprungliga pensionsanstalten.  

Om den ursprungliga delägaren är delägare i flera pensionsstiftelser eller pensionskassor som avses i 1 kap. 1 §, kan alla ovannämnda pensionsanstalter delas helt och hållet eller delvis. Om t.ex. samma arbetsgivare skulle vara delägare i två pensionsstiftelser, kan dessa pensionsstiftelser vid en partiell delning delas och bli en ny pensionsanstalt under bildning.  

3 §.Delningsplan. I paragrafen föreskrivs det om en delningsplan och inte om ett delningsavtal som i 100, 101 och 107 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 132 a, 133 och 140 § i lagen om försäkringskassor. Det är inte möjligt att verkställa delningen förrän pensionsanstalternas beslutande organ och Finansinspektionen har gett sitt samtycke. Delningsplanen ska innehålla de centrala uppgifter som de pensionsanstalter som deltar i delningen och Finansinspektionen behöver för sitt beslutsfattande. Innehållet i delningsplanen motsvarar innehållet i den fusionsplan som avses i 10 kap. 3 §.  

4 §.Principer för fördelning av tillgångar och skulder. Den första meningen i 1 mom. i paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om saken i 132 § 5 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den gällande lagen om pensionsstiftelser. Paragrafens 1 mom. ska också tillämpas på pensionsstiftelser där ett utjämnande bokföringssystem tillämpas. Pensionskassorna har alltid ett utjämnande bokföringssystem. I en pensionsstiftelse och en pensionskassa som tillämpar det utjämnande bokföringssystemet fördelas delägarens understödsavgift mellan varje arbetsgivare så som bestäms i pensionsanstaltens stadgar. Arbetsgivarens ansvarsskuld motsvarar ansvarsskuldens relativa andel av pensionsstiftelsens tillgångar och inte såsom i en pensionsstiftelse som följer det arbetsgivarspecifika bokföringssystemet vissa arbetsgivarspecifika tillgångar.  

Paragrafens 2 mom. motsvarar till sitt innehåll 125 § 2 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser. Paragrafens 3 mom. motsvarar 132 § 4 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. I fråga om pensionsstiftelser finns det ingen motsvarande bestämmelse i en gällande lag.  

5 §.Finansinspektionens samtycke och registrering av delningsplanen. Enligt 1 mom. ska samtycke till delningen på samma sätt som i den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor sökas hos Finansinspektionen, som också registrerar delningsplanen. Till skillnad från nuläget ska samtycke sökas inom en månad från det att delningsplanen undertecknades, när samtycke enligt gällande lagstiftning ska sökas inom fyra månader från det att de pensionsanstalter som deltar i delningen har godkänt delningsplanen. För att påskynda delningsförfarandet är det motiverat att tillsynsmyndighetens samtycke söks kort efter det att planen har godkänts. Förfarandet påskyndar också tillgången till information om delningsplanen för den ursprungliga pensionsanstaltens borgenärer. Den föreslagna regleringen motsvarar vad som föreskrivs om saken i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. Nytt är att anstalten under bildning samtidigt ansöker om anteckning av anstalten i registret hos Finansinspektionen. 

Paragrafens 2 mom. motsvarar i huvudsak vad som föreskrivs om saken i 104 § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 137 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. Eftersom domstolens tillstånd inte längre ska sökas för delningar, görs en motsvarande teknisk ändring i momentet genom att domstolen ersätts med Finansinspektionen. 

Enligt 3 mom. kan Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om de handlingar och utredningar som ska fogas till den ansökan som avses i 1 mom. Bemyndigandet att meddela föreskrifter behövs för att Finansinspektionen i alla situationer ska ha ett tillräckligt informationsunderlag för att bedöma delningsansökningarna. 

6 §.Kallelse på borgenärerna. Liksom i den gällande lagen ska utfärdas en kallelse med anledning av delningsplanen. I paragrafen definieras närmare än i gällande lag om pensionsstiftelser och lag om försäkringskassor vilka aktörer som har rätt att framställa anmärkningar. Enligt 1 mom. kan endast borgenärer göra detta, eftersom syftet med kallelsen är att trygga borgenärernas ställning. Till skillnad från den gällande lagen ska Finansinspektionen sköta kallelsen i stället för domstolen.  

Paragrafens 2 mom. motsvarar vad som föreskrivs om detta i 102 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 135 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor med den skillnaden att den tid som har reserverats för att motsätta sig delningen ska vara minst en månad. I gällande lagar föreskrivs det endast om en övre gräns på två månader. 

Paragrafens 3 mom. motsvarar i huvudsak 104 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 137 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor. Eftersom domstolens tillstånd inte längre ska sökas för delningar, görs sådana lagtekniska ändringar som följer av detta. 

Enligt 4 mom. tillämpas det som föreskrivs i 1—3 mom. inte på de försäkrade, pensionstagarna, mottagarna av andra förmåner eller förmånstagarna. Eftersom de lagstadgade förmånerna i vilket fall som helst är tryggade, äventyras inte de försäkrade förmånerna i samband med en delning. Det är därför inte motiverat att ovannämnda personer kan motsätta sig delningen. 

7 §.Meddelande och information om kallelse. Paragrafens 1 mom. är nytt och motsvarar vad som föreskrivs om saken i 16 kap. 7 § i försäkringsbolagslagen. Avsikten med underrättelsen är att stärka borgenärernas ställning. Enligt 2 mom. ska den ursprungliga pensionsanstalten informera om kallelsen på den ursprungliga delägarens anslagstavla. Om den ursprungliga pensionsanstalten är en pensionskassa ska den utan dröjsmål informera delägarna om kallelsen på det sätt som bestäms i kassans stadgar. Enligt 102 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 135 § i lagen om försäkringskassor var Finansinspektionen skyldig att ålägga den ursprungliga pensionsanstalten att informera om kallelsen och ge anvisningar om detta förfarande. Det är motiverat att i fortsättningen föreskriva om saken på lagnivå på samma sätt som inom annan associationslagstiftning.  

8 §.Beslut om delning. Paragrafens 1 mom. motsvarar i vad som föreskrivs om saken i 100 § 3 och 5 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser samt 132 a § 5 mom. och 132 § 6 mom. i lagen om försäkringskassor. Eftersom delning alltid sker i riktning mot en pensionsanstalt under bildning som uppkommer senare under förfarandet, ska styrelsen också representera en pensionskassa under bildning, eftersom det inte är möjligt att ordna ett kassamöte innan anstalten registreras. Styrelseledamöterna är kända, eftersom de ska utses i delningsplanen. På styrelsens beslutsfattande och verksamhet i en pensionsanstalt under bildning ska bestämmelserna i denna lag tillämpas på samma sätt som i en reden verksam pensionsanstalt. Styrelsen kan föra pensionsanstaltens talan i ärenden som anknyter till bildandet av en anstalt utan det personliga ansvar som gäller stiftare och som avses i 2 kap. 12 §. 

Paragrafens 2 mom. är nytt. Avsikten med den tidsfrist som föreslås i momentet är att effektivisera delningsförfarandet. Även paragrafens 3 mom. är nytt. Bestämmelsen behövs, eftersom Finansinspektionens samtycke ska sökas innan godkännandet av pensionsanstalternas beslutande organ, vilket inte är fallet för närvarande. 

Paragrafens 2 och 3 mom. motsvarar vad som föreskrivs om saken i 20 kap. 7 § 3 mom. i försäkringsbolagslagen och i 17 kap. 9 § 3 mom. och 12 § 2 mom. i aktiebolagslagen.  

9 §.Framläggande och sändande av handlingar samt lämnande av nya uppgifter. Paragrafens 1 mom. motsvarar i huvudsak vad som föreskrivs om saken i 132 § 7 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Delningsavtalet ersätts med en delningsplan. Bokslutshandlingarna ska läggas fram för de tre senaste räkenskapsperioderna i stället för den senaste räkenskapsperioden enligt gällande lag. Syftet är att ge en bild av pensionsanstaltens verksamhet under en längre tid, då slumpmässiga faktorer inte har lika stor inverkan. Paragrafens 1 mom. 4 punkt är ny och syftet med den är att säkerställa tillgången till information om de händelser som har inträffat efter det senaste bokslutet och som kan vara av betydelse med tanke på delningen. Det föreslås att den tid som handlingarna ska hållas tillgängliga förlängs från två veckor till en månad, vilket motsvarar den tidsfrist som iakttas i arbetspensionsförsäkringsbolagen. En längre tidsfrist är motiverad för att det ska finnas tillräckligt med tid för att ta del av omfattande handlingar.  

Nytt är också möjligheten hålla handlingarna tillgängliga på pensionskassans webbplats i stället för på kassans kontor och det föreslagna 2 mom. om sändande av handlingar. Paragrafens 3 mom. är nytt. Syftet med momentet är att bättre än för närvarande trygga ställningen för de pensionsanstalter som deltar i delningen, t.ex. i situationer där avsikten är att ansvarsskulden överförs till en ny pensionsanstalt under bildning i samband med att flera arbetsgivare delas.  

De föreslagna ändringarna motsvarar det som föreskrivs i 20 kap. 8 § i försäkringsbolagslagen. 

10 §.Kallelse till kassamöte. Paragrafen är ny och dess syfte är att trygga kassamötets tillgång till information på striktare sätt än i samband med det ordinarie kassamötet. I den gällande lagen finns det ingen särskild bestämmelse om kallelse till det kassamöte som beslutar om delningen. Delningsplanen kan vara en omfattande och komplicerad handling, och därför ska kallelsen till det kassamöte som beslutar om delningen utfärdas tidigare än till det ordinarie kassamötet. Utöver det sätt som bestäms i pensionskassans stadgar ska kallelsen sändas skriftligen och i kallelsen ska de handlingar som hålls framlagda nämnas. De föreslagna ändringarna motsvarar det som föreskrivs i 16 kap. 10 § i aktiebolagslagen.  

11 §.Finansinspektionens samtycke samt överföring av ansvar. Paragrafens 1 mom. motsvarar till sitt sakinnehåll 102 § 6 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 135 § 4 mom. i lagen om försäkringskassor. Om en borgenär motsätter sig delningen förfaller den om inte borgenären får en betalning eller betryggande säkerhet, vilket motsvarar 104 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 137 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor, dock så att det tidigare var fråga om registrering av delningar i domstol. Eftersom delningar enligt förslaget inte längre ska behandlas i domstol, är tryggandet av borgenärernas ställning en förutsättning för att Finansinspektionen ska ge sitt samtycke. Den första meningen i 2 mom. är ny, eftersom den övertagande anstaltens grundanmälan enligt den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor görs när domstolens delningstillstånd har erhållits. Andra meningen i 2 mom. motsvarar till sitt sakinnehåll 102 § 7 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 135 § 5 mom. i lagen om försäkringskassor. Paragrafens 3 mom. motsvarar till sitt sakinnehåll 102 § 4 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 135 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor. 

12 §.Ändringssökande. Paragrafen är ny. I den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor föreskrivs det inte särskilt om sökande av ändring i ett beslut om delning av Finansinspektionen eller domstolen. Ett beslut av Finansinspektionen har kunnat överklagas i enlighet med förvaltningslagen och ett allmänt beslut av underrätten med stöd av bestämmelserna i rättegångsbalken. I lagen om Finansinspektionen finns en specialbestämmelse om ändringssökande, med stöd av vilken beslut får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Bestämmelsen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 20 kap. 11 § i försäkringsbolagslagen. 

13 §.Avtal om bildning och val av ledamöter i verksamhetsorganen. Paragrafen motsvarar till sitt sakinnehåll 101 § 2 och 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 133 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. Styrelseledamöterna har valts i avtalet om bildning. När pensionsanstalten har registrerats väljs verkställande direktören och representantskapet. Även till styrelsen ska ledamöterna väljas på det sätt som föreskrivs i 4 kap. 7 § 3 och 5 mom., så att de försäkrade ska kunna delta i valet av ledamöter.  

14 §.Anmälan om verkställande av delning. Paragrafen är ny. Enligt 105 § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 138 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor ska de pensionsanstalter som deltar i delningen göra en anmälan om ett domstolstillstånd till Finansinspektionen. Delningen anses ha ägt rum när domstolens tillstånd har antecknats i registret över pensionsstiftelser och försäkringskassor. Eftersom domstolens tillstånd inte längre ska sökas för delningar, ska en anmälan om verkställande av delningen i stället för en anmälan om beviljat tillstånd göras till Finansinspektionen. Bestämmelserna om de handlingar som ska fogas till anmälan är också nya. Till anmälan ska fogas handlingar med stöd av vilka Finansinspektionen får information om att förfarandereglerna för de tillgångar som motsvarar ansvarsskulden, för solvensen och för fusionen har följts. Syftet med 2 punkten är att revisorn fastställer överföringen av de tillgångar som motsvarar ansvarsskulden och solvenskapitalet till anstalten under bildning. Revisorn ansvarar inte för beräkningen av ansvarsskulden, utan det hör till uppgifterna för anstaltens försäkringsmatematiker. Enligt 3 punkten ska till anmälan fogas ett intyg av pensionsanstaltens ledning om att meddelandena till bolagets kända borgenärer har sänts. Enligt 4 punkten ska som bilaga dessutom fogas de beslut om delning som fattats av de ursprungliga pensionsanstalterna. Även bestämmelserna om tidsfristen för anmälan ändras. Förfarandet påskyndas när tidsfristen inte längre räknas från tidpunkten för domstolens tillstånd utan från det att Finansinspektionen gett sitt samtycke. 

Enligt 2 mom. förfaller delningen om den ursprungliga anstalten försätts i likvidation före registreringen av delningen. För en pensionsanstalt som har försatts i likvidation har livskraften och möjligheten att trygga pensionerna försämrats väsentligt. Verksamhetsförutsättningarna för en anstalt under bildning har på motsvarande sätt äventyrats, om dess verksamhet baserar sig på försäkringsverksamhet som har överförts från en pensionsanstalt som har försatts i likvidation. 

Enligt 3 mom. kan Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om de handlingar och utredningar som ska fogas till anmälan om verkställande av delningen. 

15 §.Registrering av delning samt rättsverkningar. Den första meningen i 1 mom. motsvarar vad som föreskrivs om saken i 106 § 2 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 139 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. Den andra och tredje meningen i momentet är ny, men motsvarar nuvarande praxis. Paragrafens 2 mom. motsvarar till sitt innehåll 107 § 2 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 140 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. Paragrafens 3 mom. motsvarar i sak 107 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 140 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor. 

16 §.Information till pensionstagare och mottagare av andra förmåner om överföring av ansvar. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 102 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 135 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor.  

17 §.Slutredovisning. Paragrafen är ny och motsvarar bestämmelserna om delning av arbetspensionsförsäkringsbolag. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att principerna för god förvaltning följs när verksamheten för en pensionsanstalt som genomgår upplösning avslutas. 

18 §.Delningens återgång. Paragrafen är ny och motsvarar bestämmelserna om arbetspensionsförsäkringsbolag. Paragrafen behövs för att trygga borgenärernas ställning och rättssäkerhet.  

12 kap. Overlåtelse av ett försäkringsbestånd samt frivillig likvidation och upplösning

I kapitlet föreslås bestämmelser om överlåtelse av ett försäkringsbestånd samt om frivillig likvidation av en pensionsanstalt i syfte att upplösa anstalten. En pensionsanstalt kan överlåta hela sitt försäkringsbestånd eller en del av det till en annan pensionsanstalt eller till ett arbetspensionsförsäkringsbolag. Om man frivilligt vill upplösa en pensionsanstalt, ska hela försäkringsbeståndet först överlåtas till en annan pensionsanstalt eller till ett arbetspensionsförsäkringsbolag. Därefter ska anstalten upplösas på det sätt som anges i 12 och 13 kap. Bestämmelser om s.k. tvångslikvidation, dvs. när en anstalt efter att frivilligt ha överlåtit hela sitt försäkringsbestånd behöver försättas i likvidation av någon annan orsak, föreslås i 13 kap. På överlåtelse av försäkringsbeståndet i en pensionsanstalt som försatts i tvångslikvidation tillämpas bestämmelserna i 12 kap. i tillämpliga delar. Enligt det föreslagna 12 kap. ska kravet på minsta storlek i fråga om ett försäkringsbestånd som överlåts sänkas när försäkringsbeståndet överlåts till en pensionsanstalt som bildats för ändamålet. Den minsta storleken på försäkringsbeståndet ska enligt förslaget motsvara den föreslagna minsta storleken på en pensionsanstalt som är under bildning. Det ska vara möjligt att överlåta försäkringsbestånd som är mindre än den minsta storleken, om överlåtelsen sker till en befintlig pensionsanstalt. Också tidsfristerna för förfarandet har justerats så att de motsvarar bestämmelserna i försäkringsbolagslagen. Till övriga delar motsvarar bestämmelserna i kapitlet till sitt innehåll i huvudsak gällande lag om pensionsstiftelser och lag om försäkringskassor.  

1 §.Tillämpningsområde. Paragrafen är ny. I paragrafen preciseras i vilka situationer bestämmelserna om överlåtelse av försäkringsbestånd och om frivillig likvidation och upplösning ska tillämpas. På motsvarande sätt anges det i det föreslagna 13 kap. att bestämmelserna i det kapitlet ska tillämpas i sin helhet på en pensionsanstalt som försätts i obligatorisk likvidation. I den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor görs ingen sådan åtskillnad i fråga om likvidation. 

2 §.Övertagande pensionsanstalter och arbetspensionsförsäkringsbolag. Paragrafen motsvarar i sak 100 § 1 och 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 132 § 1 mom. och första meningen i 132 § 9 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, till den del dessa bestämmelser gäller en aktör som uppfyller kraven på överlåtelse och reglerar överlåtelsen av ett försäkringsbestånd eller en del av det.  

Bestämmelserna om beslutsfattande och förfaranden i samband med överlåtelse eller övertagande av försäkringsbestånd i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag tillämpas när den överlåtande eller övertagande försäkringsanstalten är ett arbetspensionsförsäkringsbolag.  

3 §.Begränsningar som gäller övertagande pensionsanstalter. Enligt 1 mom. kan ett försäkringsbestånd överlåtas endast till en sådan pensionsanstalt i fråga om vilken den arbetsgivare vars försäkringsbestånd överlåts uppfyller de krav som enligt 1 kap. 3 § gäller för en delägare. Bestämmelsen motsvarar i sak 132 § 9 mom. i lagen om försäkringskassor. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om storleken på det försäkringsbestånd som överlåts. Enligt 132 § 9 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor ska försäkringarna i försäkringsbeståndet omfatta sammanlagt minst 300 försäkrade. I lagen om pensionsstiftelser finns det ingen motsvarande bestämmelse. Enligt det föreslagna momentet omfattar den minsta storleken på det försäkringsbestånd som överlåts 150 försäkrade. Den föreslagna minsta storleken motsvarar den minsta storlek för pensionsanstalter under bildning som anges i 2 kap. 4 §. Avsikten är att ett försäkringsbestånd ska kunna överlåtas från en eller flera pensionsanstalter. Det föreslagna nya kravet på minsta storlek gäller endast överlåtelse av försäkringsbestånd till en ny pensionsanstalt som bildats för detta ändamål. Till en verksam anstalt ska det således vara möjligt att överlåta även mindre försäkringsbestånd. 

4 §.Tidsgränser för överlåtelse. I 1 mom. föreslås bestämmelser om en tidsfrist på fem år för överlåtelsen av ett försäkringsbestånd som i sak motsvarar bestämmelserna i 102 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 132 § 9 mom. i lagen om försäkringskassor. Det ska inte vara möjligt att överlåta ett delägarspecifikt försäkringsbestånd, om det har förflutit mindre än fem år sedan samma bestånd övertogs. En tidsfrist är motiverad, eftersom överlåtelsen av ett försäkringsbestånd ska basera sig på moget övervägande. För att säkerställa att överlåtelser av försäkringsbestånd är långsiktiga har man i förslaget gått in för en tidsfrist på fem år.  

I 2 mom. föreslås bestämmelser om undantag från minimikravet på fem år när delägaren har blivit utesluten med stöd av pensionsstiftelsens stadgar, eller om delägaren har varit tvungen att avgå på grund av att den inte längre uppfyller villkoren för delägarskap i pensionsstiftelsen. Ett undantag från tidsfristen på fem år behövs, eftersom det i pensionsstiftelser inte får bli kvar delägarspecifika försäkringsbestånd eller avslutade försäkringar. Momentet motsvarar det som anges i 102 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser. 

Även om minimikravet på fem år för överlåtelse av ett försäkringsbestånd är viktig med tanke på arbetspensionssystemets stabilitet, är det i vissa situationer motiverat att det går att avvika från den. Överlåtelser av försäkringsbestånd är långvariga procedurer, och en viss tidsfrist behövs i vilket fall som helst. Exempelvis praktiska orsaker som har samband med den kostnadsfördelning av pensionerna som Pensionsskyddscentralen genomför årligen kräver en viss tidsfrist. Kostnadsfördelningen utreds huvudsakligen i slutet av året efter kalenderåret på basis av de uppgifter pensionsanstalterna har lämnat. I fråga om utjämningsavsättningen görs utredningar ännu under de två år som följer på kalenderåret. Därför föreslås det i 3 mom. att en kortare tidsfrist på tre år får tillämpas i vissa situationer med Finansinspektionens samtycke. Enligt 1 punkten i momentet kan Finansinspektionen förkorta tidsfristen om den delägare vars försäkringsrelaterade ansvar överförs fusioneras eller delas. Då är villkoret dessutom att fusionen eller delningen inte har varit känd när försäkringsbeståndet övertogs av den överlåtande pensionsanstalten. Enligt 2 punkten är en förkortning av tidsfristen möjlig, om bestämmanderätten i den delägare vars försäkringsbestånd ska överlåtas har förändrats. Enligt 3 punkten kan Finansinspektionen ge sitt samtycke också om mer än fem år har förflutit sedan den överlåtande pensionsanstalten bildades och överlåtelsen avser pensionsanstaltens hela försäkringsbestånd. 

5 §.Plan för överlåtelse av försäkringsbeståndet. I paragrafen föreslås på motsvarande sätt som i 21 kap. 2 § i försäkringsbolagslagen bestämmelser om en plan för överlåtelse av försäkringsbeståndet. Enligt 1 mom. ska pensionsanstaltens styrelse ansvara för upprättandet av planen. Skyldigheten att upprätta en plan gäller den överlåtande och den övertagande pensionsanstalten gemensamt. Planen ska dateras och undertecknas. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om innehållet i planen för överlåtelse av försäkringsbeståndet. Planen ska bl.a. innehålla en utredning om orsaken till överlåtelsen av försäkringsbeståndet, en utredning om det försäkringsbestånd som ska överlåtas och de tillgångar som ska överföras som motsvarande medel, vid behov ett förslag till ändring av den övertagande pensionsanstaltens stadgar samt en utredning om att den övertagande pensionsanstalten och den övertagande pensionsanstalten efter överlåtelsen uppfyller de solvenskrav som ställs på dem. 

6 §.Ansökan om Finansinspektionens samtycke. I paragrafen föreslås bestämmelser om ansökan om Finansinspektionens samtycke till överlåtelse av försäkringsbestånd och registrering av planen för överlåtelse av beståndet. I samband med ansökan ska Finansinspektionens samtycke till eventuella ändringar i den övertagande pensionsanstaltens stadgar sökas. I paragrafen föreslås också bestämmelser om rättsverkningarna vid försummelse av tidsfristen för ansökan. Samtycke ska enligt förslaget sökas inom en månad från undertecknandet av avtalet om överlåtelse av försäkringsbeståndet. För närvarande är motsvarande tidsfrist fyra månader. Den föreslagna tidsfristen på en månad motsvarar den tidsfrist som föreskrivs i 21 kap. 4 § i försäkringsbolagslagen. Paragrafen motsvarar i övrigt 102 § 1 och 8 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 135 § 1 och 6 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

7 §.Kallelse på borgenärer och information. I paragrafen föreslås bestämmelser om utfärdande av kallelse med anledning av ansökan om överlåtelse av försäkringsbestånd, på motsvarande sätt som i 102 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 135 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Det som ändras jämfört med nuläget är att den tid som reserveras för framställande av anmärkningar mot ansökan föreslås vara minst en månad. I de gällande lagarna finns inga bestämmelser om en minimitid.  

Enligt föreslagna 3 mom. behövs det ingen kallelse, om det från den överlåtande pensionsanstalten överförs en försäkring som gäller endast en enskild försäkrad, pensionstagare, mottagare av andra förmåner eller förmånstagare. Bestämmelsen motsvarar 102 § 5 mom. i lagen om pensionsstiftelser, och dess syfte är att förenkla förfarandet vid överföring av enskilda försäkringar. 

8 §.Beslut om överlåtelse. Paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar i sak 132 § 6 mom. i lagen om försäkringskassor. Paragrafens 3 mom. motsvarar 100 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser. 

9 §.Kallelse till kassamöte. I paragrafen föreslås bestämmelser om kallelse till det kassamöte som ska besluta om överlåtelse och övertagande av ett försäkringsbestånd. Paragrafen motsvarar 21 kap. 9 § i försäkringsbolagslagen. Enligt förslaget ska kallelse till kassamöte utfärdas tidigast två månader och senast en månad före kassamötet. Enligt den gällande lagen om försäkringskassor ska kallelse utfärdas tidigast fyra veckor och senast en vecka före kassamötet. Syftet med förlängningen av tidsfristerna är att ge delägarna och de försäkrade tillräckliga möjligheter att få information och göra sig förtrogna med de ärenden som ska behandlas. 

10 §.Framläggande och sändande av handlingar. I paragrafen föreslås bestämmelser om de handlingar som ska hållas tillgängliga före ett kassamöte som ska besluta om överlåtelse av försäkringsbestånd. Paragrafen motsvarar 132 § 7 och 8 mom. i lagen om försäkringskassor och 21 kap. 10 § i försäkringsbolagslagen. I förslaget förlängs den tid som handlingar ska hållas tillgängliga från två veckor till en månad. 

11 §.Solvenskapital som överförs. I paragrafen föreslås bestämmelser om solvenskapital som överförs i samband med överlåtelse av försäkringsbestånd som i huvudsak motsvarar bestämmelserna i 100 § 1 mom. och 88 § 6 mom. i lagen om pensionsstiftelser och i 132 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Eftersom förfarandet för fastställande av den procentandel som ska användas vid beräkningen av det solvenskapital som överförs ändras, förslås i paragrafen motsvarande tekniska ändringar. Nytt är också att arbetsgivarens skyldighet att komplettera det solvenskapital som överförs endast ska gälla situationer där bestånd överlåts till ett arbetspensionsförsäkringsbolag. Detta beror på att komplettering inte behövs när ett bestånd överlåts till en annan pensionsstiftelse eller pensionskassa, eftersom delägaren i regel övergår tillsammans med beståndet. 

12 §.Beräkning av det solvenskapital som överförs samt poster som överförs. Enligt 1 och 2 mom. ska social- och hälsovårdsministeriet som en fast procentandel av ansvarsskulden bestämma det belopp för det solvenskapital som överförs vilket ska iakttas vid överlåtelse av försäkringsbestånd. Förslaget motsvarar i sak 88 § 6 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 132 § 3 och 4 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, men i bestämmelserna har det gjorts tekniska ändringar som beror på ändringen i förfarandet vid bestämmandet av procentandelen.  

I 3 mom. föreslås ett konstaterande av att vid överföring av solvenskapital enligt 11 § ska det solvenskapital som överförs bildas av poster som den övertagande pensionsanstalten kan räkna till sitt solvenskapital. Momentet motsvarar 88 § 7 mom. och 132 § 3 och 4 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser. 

13 §.Egendom som överförs och värdering av den. Paragrafen motsvarar det som bestäms om saken i 125 § i lagen om pensionsstiftelser och 132 § 5 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

14 §.Överföringskostnader för delägarspecifika försäkringsbestånd. Paragrafen är ny. Enligt paragrafen ska den delägare vars delägarspecifika ansvar överförs betala ersättning till pensionsanstalten för kostnaderna för överlåtelsen medför. Bestämmelsen behövs i syfte att förtydliga det gällande läget. 

15 §.Delägarspecifikt försäkringsbestånd som överlåts ur en pensionskassa. I paragrafen föreskrivs på motsvarande sätt som i 132 § 5 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor om de försäkringar som hör till det delägarspecifika bestånd som överlåts ur en pensionskassa. Det nödvändigt att föreskriva om saken för tydlighetens skull, eftersom en delägare i en pensionskassa kan ha också avslutade försäkringar i den. I en pensionsstiftelse är detta inte möjligt. 

16 §.Konkurrens- och konsumentverkets utlåtande. Paragrafen motsvarar 102 § 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 135 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor. 

17 §.Hur en överlåtelse av ett försäkringsbestånd förfaller. Enligt paragrafen förfaller en överlåtelse av ett försäkringsbestånd, om överlåtelsen inte godkänns utan ändringar i såväl den överlåtande som den övertagande pensionsanstalten eller det övertagande arbetspensionsförsäkringsbolaget. Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrättas om att överlåtelsen av ett försäkringsbestånd har godkänts eller förkastats i pensionsanstaltens beslutande organ. I den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor finns inga bestämmelser om situationer där en överlåtelse inte godkänns. Rättsläget behöver förtydligas. Den föreslagna paragrafen motsvarar 21 kap. 11 § i försäkringsbolagslagen. 

18 §.Finansinspektionens samtycke samt förfall av överlåtelsen. I paragrafen föreslås bestämmelser om de förutsättningar under vilka Finansinspektionen ska ge sitt samtycke till överlåtelsen av ett försäkringsbestånd. Alla förutsättningar enligt paragrafen måste uppfyllas samtidigt. En ny förutsättning för samtycke är enligt förslaget att Finansinspektionen har godkänt förslaget till ändring av den övertagande pensionsanstaltens stadgar. Paragrafen motsvarar i övrigt 102 § 6 och 8 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 135 § 4 och 6 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

19 §.Ändringssökande. I paragrafen föreslås bestämmelser om sökande av ändring i Finansinspektionens beslut om överlåtelse av försäkringsbestånd på motsvarande sätt det föreskrivs om saken i 21 kap. 13 § i försäkringsbolagslagen. Ändring ska få sökas av den överlåtande och den övertagande pensionsanstalten samt av den som framställt anmärkning och som avses i 7 §. I övrigt finns bestämmelser om förvaltningsdomstolens förfarande i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 

20 §.Tidpunkt för och rättsverkningar av överlåtelsen. Paragrafens 1 mom. motsvarar i sak 102 § 7 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 135 § 5 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. I förslaget preciseras det att tillgångarna och försäkringsbeståndet övergår samtidigt. 

Paragrafens 2 mom. är nytt. Enligt momentet kan försäkringsbeståndet med Finansinspektionens samtycke också överföras senare än inom sex månader från det att överlåtelseplanen upprättades. 

21 §.Information till pensionstagare och mottagare av andra förmåner om överlåtelse av ansvar. Paragrafen motsvarar det som bestäms i 102 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och i 135 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

22 §.Upplösning av en pensionsanstalt som överlåtit hela försäkringsbeståndet. Enligt den föreslagna paragrafen ska en pensionsanstalt som har överlåtit hela sitt försäkringsbestånd försättas i likvidation och upplösas. Försättande i likvidation sker på det sätt som anges i 13 kap. I 1 § 2 mom. ovan anges de paragrafer i 13 kap. som ska tillämpas på försättande i likvidation och upplösning av en pensionsanstalt. 

23 §.Förordnande om likvidation och avregistrering. Med stöd av paragrafens 1 mom. ska Finansinspektionen ha befogenhet dels att förordna att en pensionsanstalt ska försättas i likvidation, dels att sammankalla en försäkringskassas kassamöte, om myndigheten upptäcker att pensionsanstalten har försummat sin skyldighet att träda i likvidation. I ett sådant fall väljs eller utses det en likvidator för pensionsanstalten och ett likvidationsförfarande inleds. Enligt paragrafens 2 mom. ska Finansinspektionen även kunna avregistrera en pensionsanstalt, om pensionsanstaltens tillgångar inte räcker till för betalning av likvidationskostnaderna. Ett ytterligare villkor är att ingen tar på sig ansvaret för kostnaderna. En bestämmelse som i sak ligger nära förslaget finns i 79 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 112 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

24 §.Offentlig stämning. Efter att en likvidator har valts eller förordnats ska likvidatorn utan dröjsmål söka offentlig stämning på pensionsanstaltens borgenärer. I fråga om stämning gäller i övrigt lagen om offentlig stämning (729/2003).  

25 §.Krav på omedelbar betalning av en fordran. Enligt förslaget ska en pensionsanstalt ha rätt att kräva att en fordran på en delägare betalas omedelbart, om pensionsanstalten saknar tillräckliga kontanta medel för de löpande kostnaderna för likvidationsförfarandet men har en fordran på en delägare. Paragrafen motsvarar till innehållet 86 § i lagen om pensionsstiftelser. Motsvarande bestämmelser finns inte i den gällande lagen om försäkringskassor. Därför föreslås det att paragrafens tillämpningsområde utvidgas så att uppsägningsmöjligheten också gäller pensionskassor. 

26 §.Betalning av skulder och skifte av egendom. Paragrafen baserar sig på 90 § 1 och 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 120 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Med avvikelse från den gällande lagen om försäkringskassor innehåller förslaget dock inga uttryckliga bestämmelser om betalning av garantikapital. 

27 §.Klander av slutredovisning och skifte. Enligt paragrafen har en stor personkrets klanderrätt och med stöd av allmänna civilprocessrättsliga bestämmelser och principer saklegitimation i ärendet. Sådana personer kan vara till exempel tidigare styrelseledamöter och tidigare verkställande direktörer, i en pensionskassa medlemmar i kassamötet eller representantskapet, försäkrade, pensionstagare och mottagare av andra förmåner, förmånstagare samt andra borgenärer. Klanderrätten omfattar både slutredovisningen och likvidatorns beslut om skifte av egendom. Paragrafen motsvarar 93 § i lagen om pensionsstiftelser till den del den gäller slutredovisning samt 124 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

13 kap. Lagstadgad likvidation

I kapitlet föreslås bestämmelser om lagstadgad likvidation och upplösning av pensionsstiftelser och pensionskassor. Vid likvidation utreds pensionsanstaltens förmögenhetsställning och man strävar efter att överlåta försäkringsbeståndet och motsvarande tillgångar. Avsikten är därefter att också i övrigt upplösa pensionsanstalten. Upplösning innebär att pensionsanstaltens verksamhet avslutas. Det kan ske förutom till följd av likvidation också till följd av fusion, delning eller konkurs. Likvidation i en pensionsstiftelse och pensionskassa som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring avviker från förfarandena enligt den allmänna bolagsrätten på så sätt att anstalten inte kan upplösas genom att dess medel fördelas på de försäkrade, borgenärerna och delägarna. En förutsättning för upplösning av en pensionsanstalt är att dess försäkringsbestånd har överlåtits till en annan pensionsanstalt som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring. Överlåtelsen av försäkringsbeståndet grundar sig på ett frivilligt avtal mellan den överlåtande och den övertagande pensionsanstalten. Om beståndet inte kan överlåtas, fortsätter administrationsboet sin verksamhet genom att sköta det försäkringsbestånd som finns i anstalten. Vid likvidation får en pensionsstiftelse eller pensionskassa fortsätta försäkringsverksamheten endast i den mån det är nödvändigt för att trygga de försäkrade förmånerna. Nya personer kan inte försäkras i en pensionskassa som har trätt i likvidation. Kassans delägare ska till denna del fullgöra sin försäkringsskyldighet vid en annan pensionsanstalt. I fråga om pensionsstiftelser är situationen annorlunda, eftersom delägarna svarar för stiftelsens försäkringsrelaterade ansvar även efter det att stiftelsen försatts i likvidation eller konkurs. Eftersom verksamheten i en pensionskassa eller pensionsstiftelse som trätt i likvidation kan fortsätta endast i begränsad utsträckning, försämras anstaltens ekonomiska situation ofta småningom på så sätt att anstalten måste försättas i konkurs.  

Propositionen innehåller vissa väsentliga ändringar jämfört med nuläget. Det föreslås att bestämmelserna om lagstadgad likvidation ändras även i fråga om pensionsanstalter så att de ändrade krav på minsta storlek och solvens som utgör en förutsättning för bildandet av en pensionsanstalt beaktas i bestämmelserna. Likaså föreslås det i propositionen preciseringar i de bestämmelser som gäller en pensionsanstalts skyldighet att under likvidationen betala ut pension eller andra förmåner som förfallit till betalning och skyldighet att meddela pensionsbeslut. Det föreslås att bestämmelserna om ansvaret för en delägare i en pensionsstiftelse och pensionskassa som försatts i likvidation ses över och förtydligas. Bestämmelserna om överlåtelse av försäkringsbeståndet i en pensionskassa som trätt i likvidation föreslås bli ändrade så att beståndet kan delas in också i andra delar än arbetsgivarspecifika delar. Vid överlåtelse av ett försäkringsbestånd ska det vara möjligt att avskilja egendom som är föremål för yrkande i ett ärende som är anhängigt vid domstol från de tillgångar som motsvarar försäkringsbeståndet. Dessutom föreslås det att bestämmelserna om likvidation och upplösning ses över i lagstiftningstekniskt hänseende så att de blir begripligare. 

1 §.Tillämpningsområde och tillämpliga bestämmelser. I 1 mom. föreslås bestämmelser om de situationer i vilka bestämmelserna i kapitlet ska tillämpas. I den föreslagna bestämmelsen utesluts från tillämpningsområdet för 13 kap. situationer som gäller frivillig överlåtelse av hela försäkringsbeståndet enligt 12 kap., dvs. i praktiken bestämmelserna om frivillig likvidation. Enligt förslaget ska bestämmelserna i 13 kap. tillämpas på situationer där en pensionsanstalt ska försättas i likvidation med stöd av en tvingande bestämmelse i kapitlets 2 §. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om syftet med likvidationsförfarandet och om förfarandets förlopp. Paragrafen styr likvidatorn i dennes åtgärder. Enligt paragrafen är likvidatorn skyldig att inledningsvis utreda pensionsanstaltens förmögenhetsställning, dvs. försäkringsbeståndet och motsvarande tillgångar, vid den tidpunkt då likvidationsförfarandet inleds. Likvidatorn ska sträva efter att finna en aktör till vilken tilläggspensionsanstaltens försäkringsbestånd och motsvarande tillgångar kan överlåtas samt att verkställa överlåtelsen. Med de återstående och till kontanter omvandlade tillgångarna ska likvidatorn betala skulderna och skifta den återstående egendomen. Slutresultatet av ett lyckat likvidationsförfarande är att pensionsanstalten upplöses. 

I 3 mom. föreslås bestämmelser om de bestämmelser i 12 kap. som ska tillämpas på överlåtelse av försäkringsbestånd vid tvångslikvidation. På överlåtelse av försäkringsbestånd vid likvidation av en pensionsstiftelse och pensionskassa ska enligt förslaget delvis tillämpas det som i 12 kap. bestäms om överlåtelse av bestånd. Detta motsvarar i princip bestämmelserna om överlåtelse av bestånd vid likvidation av ett arbetspensionsbolag.  

2 §.Likvidationsskyldighet för pensionsanstalter. I 1 mom. föreslås tvingande bestämmelser om de situationer där en pensionsanstalt ska försättas i likvidation och upplösas. Punkterna under 1 mom. är uttömmande och utgör alternativ till varandra. Bestämmelserna i 1 punkten gäller situationer där pensionsanstaltens minsta storlek inte uppfyller de minimikrav som anges i lag eller de strängare krav som ställs i pensionsanstaltens stadgar. I det föreslagna 2 kap. 4 § förslås bestämmelser om ett mindre krav på antalet medlemmar jämfört med nuläget. Enligt förslaget ska en pensionsanstalt således inte behöva försättas i likvidation lika snabbt som för närvarande med stöd av 78 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 111 § i den gällande lagen om försäkringskassor enbart på grund av att antalet försäkrade personer minskar. Trots ett minskat antal försäkrade vid en pensionsanstalt ska det således vara möjligt att fortsätta pensionsanstaltens verksamhet, om kravet på antalet försäkrade sannolikt kommer att uppfyllas under de följande fyra månaderna. I fråga om de pensionsanstalter som har registrerats före ikraftträdandet av den gällande lagen om pensionsstiftelser eller lagen om försäkringskassor ska det fortfarande med stöd av lagen om införande av den föreslagna lagen finnas bestämmelser om tillåtna minsta antal försäkrade som understiger det som krävs enligt den nya lagen. En sådan anstalt ska försättas i likvidation, om det minsta antalet försäkrade underskrider det antal som anges i införandelagen. 

I 2 och 3 punkten föreslås bestämmelser om att pensionsanstalten ska försättas i likvidation, om pensionsanstaltens solvenskapital underskrider den solvensgräns som avses i 7 kap. 6 § 1 mom. eller om det minimikapitalkrav som avses i 7 kap. 6 § 2 mom. och situationen inte har rättats till i enlighet med 7 kap. 13 §. En pensionsstiftelse eller pensionskassa ska försättas i likvidation, om den inte inom den tidsfrist som föreskriv i lagen har genomfört en plan för återställande av en sund finansiell ställning eller, om minimikapitalkravet underskrider solvensgränsen, en plan för kortfristig finansiering. Bestämmelsen avviker från den bestämmelse som tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag, enligt vilken försättande i likvidation krävs först när minimikapitalkravet underskrids. Minimikapitalkravet är en tredjedel av solvensgränsen. Enligt förslaget ska en pensionsstiftelse eller pensionskassa försättas i likvidation redan tidigare, om solvenskapitalet inte stiger till solvensgränsen under den tid som planen för återställande av en sund finansiell ställning genomförs. Detta motsvarar nuläget och är motiverat med tanke på delägarnas ansvar. I motiveringen till 7 kap. redogörs det närmare för de tillämpliga solvensbestämmelserna. 

Enligt 78 § 1 mom. 3 punkten i den gällande lagen om pensionsstiftelser och den lagens 124 § som gäller sampensionsstiftelser ska en pensionsstiftelse träda i likvidation och upplösas, om arbetsgivaren, och i fråga om en sampensionsstiftelse samtliga arbetsgivare, upphör med den verksamhet inom vilken de i pensionsstiftelsen försäkrade personerna är verksamma. Enligt den föreslagna 4 punkten ska en pensionsanstalt försättas i likvidation, om alla delägare i pensionsanstalten upphör med den verksamhet inom vilken de i pensionsanstalten försäkrade personerna är verksamma. Med detta avses en situation där de arbetsgivare eller företagare som är delägare upphör med sin ekonomiska verksamhet. Denna förutsättning för upplösning har tidigare gällt endast pensionsstiftelser, men nu föreslås det att den utvidgas till att även gälla pensionskassor. 

I en pensionskassa har en sådan situation i princip ansetts möjligt där en delägare avstår från sitt medlemskap i pensionskassan trots att delägarens ekonomiska verksamhet annars fortsätter. I den gällande lagen om försäkringskassor finns inga bestämmelser om vad som skulle ske i en sådan situation. Därför föreslås det i 5 punkten att en pensionskassa ska träda i likvidation och upplösas om det inte finns några delägare i pensionskassan. Detta ska enligt 6 punkten i sista hand kunna ske genom Finansinspektionens förordnande. Delägare som utträtt eller uteslutits ur en pensionskassa ansvarar också efter utträdet för att kassan för överlåtelse av bestånd har solvenskapital till minst ett belopp som motsvarar solvensgränsen. Denna skyldighet gäller enligt 28 § i det föreslagna kapitlet delägare som har utträtt eller uteslutits ur pensionskassan under den räkenskapsperiod då kassan har försatts i likvidation. I fråga om en pensionsstiftelse behövs ingen motsvarande bestämmelse, eftersom en delägare i stiftelsen med stöd av 1 kap. 6 § kan utträda eller uteslutas föres efter det att delägarens delägarspecifika försäkringsbestånd har överlåtits till en annan pensionsanstalt eller ett arbetspensionsförsäkringsbolag. När en stiftelses hela försäkringsbestånd har överlåtits, ska stiftelsen försättas i likvidation med stöd av 12 kap. och upplösas.  

Bestämmelserna i 5 punkten motsvarar 78 § 1 och 5 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 111 § 4 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om Finansinspektionens rätt att förlänga den tidsfrist som avses i 1 mom. 1 punkten till högst ett år. Detta motsvarar i sak vad som i 78 § 2 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 111 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor föreskrivs om social- och hälsovårdsministeriets behörighet. Dessutom ska Finansinspektionen kunna tillåta att pensionsanstalten fortsätter sin verksamhet även om delägarna upphör med verksamheten på det sätt som avses i 1 mom. 4 punkten. I det sistnämnda fallet föreslås det dock att den nuvarande maximala förlängningen på 10 år förkortas till fem år i sänder, vilket kan anses vara tillräckligt.  

3 §.Beslut om försättande i likvidation. I paragrafen föreslås bestämmelser om vem som ska vara behörig att besluta om att en pensionsanstalt ska försättas i likvidation. Enligt förslaget ska beslut om att en pensionsstiftelse ska försättas i likvidation fattas av pensionsstiftelsens styrelse, och i fråga om en pensionskassa av kassamötet. I förslaget inskränks jämfört med nuläget de övriga organens rätt att besluta om försättande i likvidation med stöd av en bestämmelse i stadgarna. I förslaget finns inte heller några bestämmelser om skyldighet för vissa aktörer att hos Finansinspektionen ansöka om försättande i likvidation. Bestämmelser om Finansinspektionens behörighet att förordna om likvidation av en pensionsanstalt föreslås i kapitlets 6 §. I övrigt motsvarar paragrafens 1 mom. 79 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 2 mom. motsvarar 112 § i den gällande lagen om försäkringskassor, till den del det i dessa paragrafer bestäms om beslut om tvångslikvidation.  

4 §.Kassamötet under likvidationen. Enligt paragrafen behåller kassamötet i princip sin ställning, sina rättigheter och sina skyldigheter som organ för pensionskassan under likvidationen. På kassamötet tillämpas också enligt förslaget de allmänna bestämmelserna om kassamöte under likvidationen. Denna princip ska också tillämpas på representantskapet, om pensionskassan i stället för ett kassamöte har ett representantskap. I 5 och 15 § i det föreslagna kapitlet finns dock en specialbestämmelse om kallelse till kassamöte. Paragrafen motsvarar i sak 114 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

5 §.Kallelse till kassamöte. I paragrafen föreslås specialbestämmelser om kallelse till det kassamöte som beslutar om försättande i likvidation. Bestämmelser om detta finns inte i den gällande lagen om försäkringskassor. Bestämmelserna ska inte tillämpas på pensionsstiftelser. 

Enligt 1 mom. ska styrelsen sammankalla kassamötet, som beslutar om försättande av pensionskassan i likvidation om förutsättningarna för likvidation uppfylls. I denna situation är styrelsen skyldig att sammankalla kassamötet. Sammankallelsen ska ske utan dröjsmål. Förslaget är motiverat för att trygga de försäkrade förmånerna i en situation där pensionskassans storlek, solvens eller verksamhet inte uppfyller de lagstadgade kraven.  

Enligt 2 mom. ska utöver vad som bestäms i pensionskassans stadgar en skriftlig möteskallelse sändas till varje delägare. Styrelsen ska dessutom underrätta Finansinspektionen om kallelsen till kassamötet. Paragrafen motsvarar i sak 23 kap. 3 § 1 och 2 mom. i försäkringsbolagslagen. 

6 §.Förordnande om likvidation. I paragrafen föreslås bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att bestämma att pensionsanstalten ska försättas i likvidation, om pensionsstiftelsens styrelse eller pensionskassans kassamöte inte har vidtagit sådana åtgärder i enlighet med 2 § i det föreslagna kapitlet. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 79 § 3 mom. den gällande i lagen om pensionsstiftelser och 112 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, med undantag för att det i de gällande lagarna är social- och hälsovårdsministeriet och i förslaget Finansinspektionen som är den behöriga myndigheten. 

7 §.Likvidationens början. I paragrafen föreslås bestämmelser om den avgörande tidpunkten för likvidationens början och om en fras som beskriver situationen för en pensionsanstalt som är försatt i likvidation. 

Enligt 1 mom. börjar likvidationen i en pensionsstiftelse vid tidpunkten för styrelsens beslut om saken, i en pensionskassa vid tidpunkten för kassamötets beslut om saken samt i fråga om Finansinspektionens beslut vid tidpunkten för Finansinspektionens beslut om saken. Tidpunkten för beslutet har bl.a. den rättsverkan att likvidatorn blir behörig vid den tidpunkten och att likvidatorn vid genomförandet av likvidationsåtgärderna ska bedöma pensionsanstaltens solvenssituation vid ovan nämnda tidpunkt. Paragrafen motsvarar i huvudsak 79 § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 112 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om skyldighet för en pensionsanstalt att till sitt namn foga ordet ”i likvidation” om pensionsanstalten har försatts i likvidation. Av tillägget framgår samtidigt också pensionsanstaltens förändrade rättsliga status. Paragrafen motsvarar till denna del 99 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 131 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Till skillnad från nuläget behöver ordet ”i konkurs” i fortsättningen inte fogas till namnet på en pensionsanstalt som försatts i konkurs.  

8 §.Val och förordnande av likvidator. I 1 mom. föreslås bestämmelser om skyldigheterna för en pensionsstiftelses styrelse och en pensionskassas kassamöte när de fattar beslut om försättande av pensionsanstalten i likvidation. I en sådan situation ska en eller flera likvidatorer utses i styrelsen och verkställande direktörens ställe. Finansinspektionen har dessutom rätt att förordna en likvidator utöver ovannämnda. Styrelsens och verkställande direktörens uppgifter upphör när likvidatorn har utsetts. Bestämmelsen motsvarar till denna del 80 § 1 mom. första och andra meningen i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 113 § 1 mom. första och andra meningen i den gällande lagen om försäkringskassor, med undantag för att det i de gällande lagarna är social- och hälsovårdsministeriet och i förslaget Finansinspektionen som har behörighet att förordna en likvidator. 

I 2 mom. föreslås en bestämmelse för den händelse att en pensionsanstalt som har försatts i likvidation inte har någon i registret införd behörig likvidator. I en sådan situation ska Finansinspektionen förordna en likvidator. Bestämmelsen motsvarar 80 § 1 mom. tredje meningen i lagen om pensionsstiftelser, med undantag för att det i den gällande lagen är social- och hälsovårdsministeriet och i förslaget Finansinspektionen som har behörighet att förordna en likvidator. Bestämmelsen motsvarar 113 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, med undantag för att det i den gällande lagen är social- och hälsovårdsministeriet och i förslaget Finansinspektionen som har behörighet att förordna en likvidator, samt att det i lag i fortsättningen inte längre ska finnas bestämmelser om en interimistisk likvidator. 

Bestämmelserna i det föreslagna 3 mom. motsvarar 80 § 2 mom. i den gällande i lagen om pensionsstiftelser och 113 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, med undantag för att det i de gällande lagarna är social- och hälsovårdsministeriet och i förslaget Finansinspektionen som har behörighet att förordna en likvidator. 

9 §.Registrering av likvidationen och likvidatorn. I paragrafen föreslås bestämmelser om likvidatorernas skyldighet att anmäla beslutet om försättandet i likvidation och om val av likvidatorer till Finansinspektionen för att antecknas i registret över pensionsstiftelser och försäkringskassor på motsvarande sätt som enligt den gällande lagstiftningen. Paragrafens 1 mom. motsvarar i sak 82 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 116 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

10 §.En likvidators allmänna uppgifter och arvode. Enligt det föreslagna 1 mom. har likvidatorn hand om pensionsanstaltens angelägenheter under likvidationen. Till denna del motsvarar bestämmelsen 83 § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser. I momentet föreslås på motsvarande sätt som i 23 kap. 8 § 1 och 4 mom. i försäkringsbolagslagen ett uttryckligt omnämnande av att likvidatorernas mandattid fortsätter tills vidare. Likvidatorn går in i pensionsanstalten i styrelsens och verkställande direktörens ställe. På grund av de åtgärder som likvidationen förutsätter motsvarar likvidatorns uppgifter dock inte helt styrelsens och verkställande direktörens uppgifter. Vid likvidation av en pensionsanstalt är det nödvändigt att fortsätta affärsverksamheten tills bolagets försäkringsbestånd har överlåtits till en annan pensionsanstalt. I överensstämmelse med likvidatorns omsorgsplikt och syftet med verksamheten bör man i den fortsatta verksamheten se till att de försäkrade förmånerna tryggas och att likvidationen även annars genomförs på ett ändamålsenligt sätt. Även utan en uttrycklig bestämmelse är det klart att likvidatorerna ska ha rätt att anlita sakkunniga och biträden vid utförandet av sina uppgifter. Paragrafens 1 mom. motsvarar även bestämmelserna i 80 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 113 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Enligt förslaget återkallas dessutom direkt med stöd av den föreslagna lagen de rättigheter att företräda, exempelvis prokuror, som tilldelats en annan namngiven person vid likvidationen. 

Paragrafens 2 mom. motsvarar i sak 83 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 117 § i den gällande lagen om försäkringskassor.  

I 3 mom. föreslås bestämmelser om det arvode som ska betalas till likvidatorn. Momentet motsvarar bestämmelserna om uttag av arvode i 80 § 4 mom. och 95 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser för de kostnader som pensionsanstalten betalat till Finansinspektionen. Likvidationen av en pensionsstiftelse eller pensionskassa som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring kan inte avslutas och pensionsanstalten upplösas på samma sätt som t.ex. ett aktiebolag, om anstalten saknar tillräckliga tillgångar för att betala likvidationskostnaderna. Eftersom det rör sig om ett lagstadgat pensionsförsäkringsbestånd som man under likvidationen ska försöka överlåta till en annan pensionsanstalt, bör likvidatorns arvode betalas före de övriga skulder, dock inte före sådana skulder som skyddas enligt sakrätten. Bestämmelsen har preciserats så att likvidatorns arvode ska betalas av de tillgångar som tas ut som ersättning för Finansinspektionens kostnader. De avgifter som debiteras som ersättning för Finansinspektionens kostnader är direkt utsökbara på det sätt som föreskrivs om indrivning av skatter och avgifter, men den ovan nämnda bestämmelsen åsidosätter detta. 

11 §.Underrättelse om likvidation. Paragrafen är ny. Bestämmelserna motsvarar till sitt innehåll huvudsakligen 23 kap. 9 § i försäkringsbolagslagen. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att likvidatorn ska låta offentliggöra beslutet om likvidation i den finländska officiella tidningen och underrätta om detta i åtminstone en tidning som utkommer på pensionsanstaltens hemort eller på pensionsanstaltens webbplats. Dessutom ska likvidatorn på pensionsanstaltens webbplats informera om likvidationens konsekvenser för pensioner och andra förmåner och på begäran ge berörda parter information om saken. Även om ställningen för en försäkrad som omfattas av det lagstadgade pensionsskyddet är tryggad, är det viktigt att de försäkrade får information om bl.a. detta.  

I 2 mom. föreslås bestämmelser om likvidatorns skyldighet att regelbundet informera borgenärerna om hur likvidationen framskrider. Det rör sig närmast om ett anmälningsförfarande som gäller de olika faserna av likvidationen. Enligt förslaget bestämmer Finansinspektionen hur informationen ska ges. 

12 §.Offentlig stämning. I 1 mom. föreslås bestämmelser om likvidatorns skyldighet att söka offentlig stämning på pensionsanstaltens borgenärer. Bestämmelser om detta finns för närvarande i 84 § i lagen om pensionsstiftelser och 119 § i den gällande lagen om försäkringskassor, i förhållande till vilka tidpunkten för ansökan om offentlig stämning i förslaget preciserats så att ansökan ska göras utan dröjsmål så snart likvidatorn blivit utsedd. 

Enligt det föreslagna 2 mom. ska det i den offentliga stämningen nämnas att de försäkrade i pensionsanstalten, pensionstagarna, mottagarna av en annan förmån och förmånstagarna inte behöver anmäla sina fordringar vid likvidation och att deras förmånsrätt enligt 31 § inte behöver krävas. Syftet med förslaget är att säkerställa att det inte uppstår oklarhet och okunskap om saken i och med att saken tydligt nämns i en offentlig stämning. I övrigt finns bestämmelser om offentlig stämning i lagen om offentlig stämning.  

13 §.Anmälan till kända borgenärer. Paragrafen är ny. I 1 mom. föreslås bestämmelser om likvidatorns anmälan om offentlig stämning till pensionsanstaltens kända borgenärer. I anmälan ska särskilt anges tidsfrister och påföljder vid försummelse av dem samt det behöriga organ eller den behöriga myndighet som tar emot anmälningar av eller synpunkter på fordringar. I anmälan ska också anges huruvida borgenärerna ska anmäla sådana fordringar som har förmånsrätt eller för vilka det ställts realsäkerhet.  

I 2 mom. föreslås en uttrycklig bestämmelse om att en anmälan om offentlig stämning inte behöver lämnas till de försäkrade, pensionstagarna och mottagarna av andra förmåner eller förmånstagarna. Detta beror på att dessa aktörer inte behöver anmäla sina fordringar vid likvidation eller kräva prioritet. 

14 §.Anmälan av fordringar. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås en bestämmelse om anmälan av borgenärens fordran. Enligt förslaget ska borgenären meddela fordrans art, uppkomstdatum och belopp. Borgenären ska dessutom ange om han eller hon gör gällande förmånsrätt, realsäkerhet eller äganderättsförbehåll för sin fordran och för vilka tillgångar hans eller hennes säkerhet gäller. Likvidatorn ska vid behov också ges kopior av eventuella verifikationer. Paragrafen motsvarar 23 kap. 12 § 2 mom. i försäkringsbolagslagen.  

15 §.Bokslut och verksamhetsberättelse för tiden före likvidationen. Bestämmelserna i det föreslagna 1 mom. motsvarar i sak 81 § 1 och 2 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 115 § 1 och 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Pensionsstiftelsen och verkställande direktören ska ha bokföring och upprätta behövliga bokslut i normal ordning tills en likvidator utses eller förordnas. I momentet föreslås också på motsvarande sätt som i 20 kap. 11 § i aktiebolagslagen bestämmelser om styrelsens och verkställande direktörens skyldighet att medverka. Eftersom styrelsen och verkställande direktören inte fortsätter i sitt uppdrag efter försättandet i likvidation, föreslås i lagen bestämmelser om deras skyldighet att medverka. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om likvidatorns skyldighet att sammankalla pensionskassans kassamöte för att behandla de bokslut och verksamhetsberättelser som har upprättats och som ännu inte har lagts fram för kassamötet. Dessa kan beroende på situationen omfatta såväl bokslut och verksamhetsberättelser som upprättats under ledning av styrelsen och verkställande direktören som bokslut och verksamhetsberättelser som upprättats under ledning av likvidatorn. 

16 §.Bokslut, verksamhetsberättelse, revision och särskild granskning. Inga väsentliga innehållsmässiga ändringar föreslås i bestämmelserna. Paragrafens 1 mom. motsvarar 87 § i lagen om pensionsstiftelser och 118 § i den gällande lagen om försäkringskassor. I 1 mom. föreslås dessutom bestämmelser om skyldigheten för en pensionsanstalt att ge Finansinspektionen en kopia av bokslutet och verksamhetsberättelsen. 

Paragrafens 2 mom. motsvarar i huvudsak 80 § 6 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 113 § 4 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Det att en pensionsanstalt försätts i likvidation påverkar i och för sig inte revisorernas mandattid eller hur den fortsätter. I fråga om en pensionsanstalt i likvidation iakttas vid revision och särskild granskning samma principer som i fråga om en verksam pensionsanstalt. I bestämmelsen åläggs revisorerna dock en skyldighet att till revisionsberättelsen foga ett yttrande om huruvida likvidationen har fördröjts i onödan och huruvida likvidatorn i övrigt har handlat på behörigt sätt. 

17 §.Överlåtelse och övertagande av en pensionskassas försäkringsbestånd. Enligt förslaget är den primära strävan i ett likvidationsförfarande att pensionsanstaltens försäkringsbestånd ska överföras till en annan pensionsanstalt som bedriver arbetspensionsförsäkringsverksamhet. Likvidatorn ska så snart som möjligt försöka få till stånd ett avtal om överlåtelse av pensionsanstaltens försäkringsbestånd eller en del av det med en eller flera pensionskassor, pensionsstiftelser eller arbetspensionsförsäkringsbolag. Ett försäkringsbestånd eller en del av det kan överlåtas till en annan pensionskassa trots de bestämmelser som gäller verksamhetskretsen, eftersom det från en pensionskassa som trätt i likvidation endast överlåts stängda försäkringsbestånd. En arbetsgivare som försäkrat i pensionskassan övergår inte tillsammans med det stängda försäkringsbeståndet till att bli delägare i den övertagande pensionsanstalten. Från en pensionskassa som trätt i likvidation kan också överlåtas en sådan del av försäkringsbeståndet som har fördelats på något annat sätt än enligt arbetsgivaren. Däremot kan till den övertagande pensionsstiftelsen överlåtas endast ett delägarspecifikt försäkringsbestånd, under förutsättning att den arbetsgivare vars bestånd överlåts ansluter sig till den övertagande pensionsstiftelsen som delägare. Arbetsgivaren ska då uppfylla de krav som gäller pensionsstiftelsens verksamhetskrets.  

18 §.Överlåtelse och övertagande av en pensionsstiftelses försäkringsbestånd. Enligt förslaget ska likvidatorn sträva efter att så snart som möjligt få till stånd ett avtal om överlåtelse av försäkringsbeståndet. Ur en pensionsstiftelse kan överlåtas endast ett delägarspecifikt försäkringsbestånd eller en del av ett sådant. Om ett delägarspecifikt försäkringsbestånd eller en del av det överlåts till en annan pensionsstiftelse eller till en pensionskassa, ska den överlåtande arbetsgivaren ansluta sig till den övertagande pensionsanstalten som delägare.  

19 §.Separerande av egendom från tillgångar som motsvarar försäkringsbeståndet. I paragrafen föreslås en bestämmelse om att sådan egendom som tillhör en pensionsanstalt som är försatt i likvidation och som är föremål för ett yrkande i ett ärende som behandlas i domstol eller för vilken domstolens beslut inte har vunnit laga kraft ska kunna separeras från motsvarande tillgångar vid överlåtelse av försäkringsbeståndet. Det föreslås också att om tillgångar som motsvarar det försäkringsbestånd som överlåts på grund av separeringen finns till ett mindre belopp än det som förutsätts i lagen, kan de tillgångar som överlåts kompletteras på det sätt som anges i 185 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare. Om pensionsanstalten har egendom efter det att domstolens beslut har vunnit laga kraft, ska enligt förslaget pensionsanstaltens tillgångar i första hand användas för återbetalning av tillgångar till de arbetspensionsanstalter som har kompletterat den egendom som överlåts som tillgångar som motsvarar försäkringsbeståndet.  

Skäliga rättegångskostnader och skäliga kostnader för likvidationsförfarandet som föranleds av genomförandet av likvidationen får avskiljas från de tillgångar som motsvarar försäkringsbeståndet. Med rättegångskostnader avses också beredskap att ersätta motpartens rättegångskostnader i det fall att den pensionsanstalt som försatts i likvidation åläggs att ersätta dem. Med kostnader för likvidationsförfarandet avses extra kostnader för genomförandet av likvidationen, inklusive likvidatorns arvode. Alla ovan avsedda kostnader ska vara skäliga och de ska härledas från behövliga åtgärder i samband med skötseln av ärendet. 

20 §.Egendom som överförs vid överlåtelse av ett försäkringsbestånd. I paragrafen föreslås bestämmelser om egendom som ska överföras i likvidationsförfarandet. Paragrafen innehåller en huvudregel om att vid överföring av egendom samtidigt också ska överföras ett motsvarande belopp ansvarsskuld. Vid överlåtelse av en pensionsanstalts försäkringsbestånd till en övertagande pensionsanstalt i samband med likvidation ska till den övertagande pensionsanstalten enligt paragrafen överföras egendom till ett belopp som motsvarar den ansvarsskuld som överförs och det däri ingående i 21 eller 22 § avsedda solvenskapital som överförs. Tillämpningen av den föreslagna 21 § gäller situationer där en pensionsanstalt har försatts i likvidation på grund av att solvenskravet eller kravet på minimikapital inte längre uppfylls. Bestämmelserna i den förslagna 22 § tillämpas i alla andra situationer som gäller försättande i likvidation enligt 2 §. De föreslagna bestämmelserna motsvarar i sak nuläget. Den egendom som överförs ska liksom i nuläget värderas till verkligt värde. Bestämmelsen motsvarar i sak 132 § 5 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor och den princip som iakttas i lagen om pensionsstiftelser.  

21 §.Solvenskapital som överförs när minimikravet på solvens underskrids. I paragrafen föreslås i fråga om pensionskassor och pensionsstiftelser särskilda bestämmelser om beloppet av det solvenskapital som överförs, när en pensionsanstalt har försatts i likvidation på någon av de grunder som nämns i 2 § 1 mom. 2 eller 3 punkten. Grunderna gäller en situation där pensionsanstalten har försatts i likvidation av orsaker som beror på nedsatt solvens eller minimikapital och situationen inte har rättats till på det sätt som anges i 7 kap. 13 §.  

I 2 mom. föreslås bestämmelser om en situation där pensionsanstaltens solvenskapital vid tidpunkten för överlåtelse av försäkringsbeståndet är större än det belopp som motsvarar solvensgränsen.  

Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 88 § 5 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 132 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. I paragrafen har emellertid gjorts tekniska ändringar som motsvarar det ändrade förfarandet för fastställande av den procentsats som används vid beräkningen av solvenskapital som överförs. 

22 §.Solvenskapital som överförs när minimikravet på solvens överskrids. Den föreslagna paragrafen motsvarar i sak nuläget. I paragrafen föreslås bestämmelser om beloppet av det solvenskapital som överförs när en pensionsanstalt har försatts i likvidation av någon annan orsak än en försämring av solvensen eller av minimikapitalet. Bestämmelsen ska tillämpas när en pensionsanstalt har försatts i likvidation med anledning av Finansinspektionens beslut eller när alla delägare i pensionsanstalten upphör med den verksamhet inom vilken de i pensionsanstalten försäkrade personerna är verksamma eller när det inte finns några delägare i pensionskassan. 

Enligt 1 mom. ska till den som övertar försäkringsbeståndet överföras sådant solvenskapital som avses i 7 kap. 5 § till ett belopp som beräknats enligt den procentandel som avses i 12 kap. 12 § och som fastställts av social- och hälsovårdsministeriet. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om förfarandet när beloppet av det solvenskapital som överförs från den överlåtande pensionsanstalten blir större än den andel av solvenskapitalet som motsvarar det försäkringsbestånd som överlåts. En arbetsgivare vars försäkringsbestånd överlåts ska komplettera solvenskapitalet, om beståndet överlåts till ett arbetspensionsförsäkringsbolag. Det är inte ändamålsenligt att komplettera solvenskapitalet vid överlåtelse av bestånd till en pensionsstiftelse eller pensionskassa, eftersom man i en stiftelse eller kassa kan återbetala solvenskapital till delägarna genom upplösning av solvenskapitalet. 

23 §.Begränsning av försäkringsverksamhet. I paragrafen föreslås bestämmelser om fortsatt försäkringsverksamhet efter att en pensionsanstalt har försatts i likvidation. Enligt 1 mom. ska en pensionskassa och pensionsstiftelse tills försäkringsbeståndet överlåts fortsätta med försäkringsverksamhet endast i sådan omfattning som är nödvändig för att trygga de försäkrade förmånerna. Med fortsatt försäkringsverksamhet avses bl.a. att pensionsanstalten under likvidationen har rätt att fatta pensionsbeslut oberoende av om grunden för pensionen har uppkommit före eller under likvidationen. 

I fråga om pensionskassor föreslås i 2 och 3 mom. särskilda bestämmelser som begränsar den fortsatta försäkringsverksamheten. Utgångspunkten är att den försäkringsverksamhet som en pensionskassa bedriver ska upphöra när likvidationen börjar. Därför föreslås i momentet bestämmelser om en skyldighet för delägare i en pensionskassa att utan dröjsmål ordna pensionsskydd för en sådan försäkrad i fråga om vilken den försäkringsrättsliga grunden uppkommer eller har uppkommit efter det att pensionskassan försattes i likvidation. Efter den dag då kassan försätts i likvidation betalar en arbetsgivare som är delägare inte längre försäkringsavgift till kassan i syfte att fullgöra sin försäkringsskyldighet enligt lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare. Ordnandet av pensionsskydd utan dröjsmål någon annanstans än i den kassa som försatts i likvidation bestäms enligt bestämmelserna om försäkringsskyldighet i lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare. Enligt den gällande lagen om pension för arbetstagare ska arbetsgivaren ordna sina anställdas pensionsskydd under månaden efter lönebetalningsmånaden. 

Enligt 3 mom. ska en pensionskassa som har försatts i likvidation inte få försäkra nya personer, om det inte är nödvändigt för att trygga de försäkrade förmånerna. Avsikten är att det ska vara möjligt att försäkra nya personer i kassan under en kort tid, tills arbetsgivaren har ordnat pensionsskyddet på nytt för alla arbetstagare som tidigare varit försäkrade i kassan. Förbudet att försäkra nya personer ska inte gälla pensionsstiftelser, eftersom delägarna i en pensionsstiftelse med sina egna medel svarar också för de ansvar som uppkommer under likvidationen.  

24 §.Bedrivande av investeringsverksamhet. Paragrafen är ny. Enligt paragrafen ska en pensionsanstalt som har försatts i likvidation med undvikande av alltför stor risktagning kunna fortsätta investeringsverksamheten på det sätt som anges i 8 kap. i den föreslagna lagen och i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar. Syftet med bestämmelsen är att förtydliga att en pensionsanstalt också vid likvidation behöver få avkastningar på investeringar i syfte att täcka ansvarsskulden.  

25 §.Bestämmelser som ska tillämpas på pensionsanstalter som har överlåtit försäkringsbeståndet. När en pensionsanstalt har överlåtit hela sitt försäkringsbestånd är den fortfarande en juridisk person, dvs. en pensionsanstalt. En pensionsanstalt upphör först när den har upplösts. Eftersom den har överlåtit sitt försäkringsbestånd har pensionsanstalten inte längre några risker som hänför sig till solvenskapitalets belopp eller tillräckligheten av de tillgångar som motsvarar försäkringsbeståndet. På en pensionsanstalt som överlåtit hela sitt försäkringsbestånd tillämpas därför enligt förslaget inte bestämmelserna om riskhantering, risk- och solvensbedömning, intern kontroll, ansvariga försäkringsmatematiker eller beredskap för undantagsförhållanden. På en sådan pensionsanstalt tillämpas inte heller bestämmelserna om fusion och delning. 

26 §.Pensionsbeslut och betalning av pensioner och andra förmåner. I paragrafen föreslås bestämmelser om skyldigheten för en pensionsanstalt att också i likvidation meddela pensionsbeslut och under likvidationen betala alla pensioner och förmåner som förfaller till betalning under likvidationen eller tidigare. Huruvida förmånen har sökts eller beslutet om beviljande av förmånen har meddelats före eller efter likvidationens början saknar betydelse. Pension eller annan förmån ska betalas i rätt tid på det sätt som föreskrivs i lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare. Eftersom en pensionsanstalt som trätt i likvidation fortfarande betalar pensioner, deltar den i kostnadsfördelningen mellan pensionsanstalterna på det sätt som föreskrivs i lagen om pension för arbetstagare och lagen om pension för företagare. 

27 §.Verksamhetsplan. Det har inte tidigare funnits några bestämmelser om en verksamhetsplan för likvidation. Verksamhetsplanen ska innehålla en samlad förteckning av pensionsanstaltens samtliga skulder och ett förslag till hur de ska betalas under likvidationen. Verksamhetsplanen ska ges till Finansinspektionen för godkännande. Paragrafen motsvarar den plan för fortsatt affärsverksamhet som anges i 23 kap. 18 § i försäkringsbolagslagen. 

28 §.Delägares ansvar i en pensionskassa. I paragrafen föreslås bestämmelser om en delägares skyldighet att vid behov komplettera solvenskapitalet i en pensionskassa som försatts i likvidation. Även om en delägare inte längre kan försäkra sina anställda i kassan för tiden efter den dag då bolaget försattes i likvidation, kan delägaren fortfarande ha skyldighet att betala försäkringsavgift till kassan för att komplettera solvenskapitalet. Enligt 1 mom. ska pensionskassans ansvarsskuld, solvenskapital och solvensgräns beräknas enligt dagen för försättande i likvidation. Om solvenskapitalet underskrider solvensgränsen, ska delägarna i pensionskassan komplettera kassans solvenskapital genom att betala försäkringsavgift.  

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om hur den försäkringsavgift som avses i 1 mom. ska bestämmas för delägarna. Skyldigheten att betala försäkringsavgift till pensionskassan för att komplettera solvenskapitalet ska enligt förslaget också gälla delägare som har utträtt eller uteslutits ur kassan under den räkenskapsperiod då kassan försattes i likvidation. 

Enligt 3 mom. ska likvidatorn bestämma den försäkringsavgift som avses i 1 mom. utan dröjsmål efter att pensionskassan har försatts i likvidation. Det är inte ändamålsenligt att skjuta upp bestämmandet av försäkringsavgiften, när alla uppgifter som behövs för att utreda försäkringsavgiftens storlek finns tillgängliga efter försättandet i likvidation. Annars finns det risk för att en fordring som gäller försäkringsavgifter blir preskriberad om likvidationen eventuellt förlängs. Enligt 158 § i lagen om pension för arbetstagare ska pensionsavgiften bestämmas inom fem år från den lagstadgade förfallodagen för arbetspensionsavgiften. I det föreslagna 3 mom. anges det vidare att en värdeförändring i pensionskassans tillgångar efter likvidationen inte inverkar på beloppet av delägarnas betalningsskyldighet. Med tanke på ansvaret för en delägare i pensionskassan har det ingen betydelse hur pensionskassans ekonomiska situation utvecklas efter den dag då pensionskassan försätts i likvidation. Paragrafen motsvarar de nuvarande principerna om delägares ansvar vid likvidation i den gällande lagen om försäkringskassor.  

29 §.Delägares ansvar i en pensionsstiftelse. Paragrafen är ny. I gällande lag finns inga egentliga procedurbestämmelser om saken, men paragrafen motsvarar till sitt innehåll de principer om delägares ansvar som finns i gällande lag och som uppkommit i rättspraxis. För närvarande har arbetsgivarens fortsatta ansvar efter inledande av likvidation härletts ur det fortsatta ansvar för att komplettera solvenskapitalet som ålagts arbetsgivaren. Enligt det föreslagna 1 mom. upphör delägarens ansvar för försäkringsavgifterna inte fastän pensionsstiftelsen försätts i likvidation. En värdeförändring i pensionsstiftelsens tillgångar efter försättandet i likvidation beaktas när beloppet av delägarens försäkringsavgift enligt 7 kap. 4 § räknas ut. Enligt 2 mom. upphör en delägares ansvar för pensionsstiftelsens förpliktelser först när försäkringsbeståndet har överlåtits i likvidationsförfarandet. För att ansvaret ska upphöra förutsätts dessutom att pensionsstiftelsens samtliga skulder har betalats eller att det har ställts godtagbar säkerhet för dem och pensionsstiftelsen har upplösts. 

30 §.Krav på omedelbar betalning av en fordran. Enligt förslaget har en pensionsanstalt rätt att kräva att en fordran på en delägare ska betalas omedelbart efter uppsägningen av fordran, om anstalten inte har tillräckliga kontanta medel för pensioner, andra förmåner eller kostnader som föranleds av likvidationsförfarandet, men den har en fordran på delägaren. 

Paragrafens föreslagna 2 mom. gäller uppsägning av fordringar i andra situationer än de som avses i 1 mom. Då är uppsägningstiden sex månader, och om längre uppsägningstider har överenskommits ska de inte iakttas. 

Paragrafen motsvarar till innehållet 86 § i lagen om pensionsstiftelser. Några motsvarande bestämmelser finns inte i den gällande lagen om försäkringskassor. Därför föreslås det i paragrafen att även pensionskassor ska kunna tillämpa denna uppsägningsmöjlighet. 

31 §.Borgenärer med förmånsrätt. I 1 mom. föreslås bestämmelser om hur de försäkrade vid en pensionsanstalt, pensionstagarna och mottagarna av andra förmåner för sin andel av ansvarsskulden sinsemellan har samma förmånsrätt till pensionsanstaltens egendom som innehavaren av en handpant. Enligt 2 mom. försämrar denna förmånsrätt dock inte den rätt som tillkommer innehavaren av en handpant eller en i egendomen beviljad inteckning. Paragrafen motsvarar till denna del 91 § i lagen om pensionsstiftelser och 121 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Dessutom föreslås i momentet en bestämmelse om att förmånsrätten inte hindrar att ovan i 27 § 1—4 punkten avsedda skulder betalas enligt ordningsföljden för betalning under likvidationen. 

32 §.Betalning av skulder och skifte av egendom. Paragrafen motsvarar i sak 90 § 1 och 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 120 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Eftersom en försäkringskassa inte längre kommer att ha garantikapital, är det inte nödvändigt att liksom tidigare föreskriva om återbetalning av garantikapital. 

33 §.Slutredovisning. Paragrafen motsvarar i sak 92 § i lagen om pensionsstiftelser, 123 § i den gällande lagen om försäkringskassor och 23 kap. 23 och 24 § i försäkringsbolagslagen. Det föreslås att till 1 mom. fogas uttryckliga, förtydligande bestämmelser om att berättelsen om likvidationsförfarandet utöver en redogörelse för fördelningen av egendomen ska innehålla en redogörelse för överlåtelsen av försäkringsbeståndet och bestämmelser om att till berättelsen utöver bokslutshandlingarna ska fogas verksamhetsberättelser och revisionsberättelser.  

34 §.Klander av slutredovisning och skifte. Enligt paragrafen har en stor personkrets som med stöd av allmänna civilprocessrättsliga bestämmelser och principer kan ha saklegitimation i ärendet klanderrätt. Sådana personer kan vara till exempel tidigare styrelseledamöter och tidigare verkställande direktörer, i en pensionskassa medlemmar i kassamötet eller representantskapet, försäkrade, pensionstagare och mottagare av andra förmåner, förmånstagare samt andra borgenärer. Klanderrätten omfattar både slutredovisningen och likvidatorns beslut om skifte av egendom. Paragrafen motsvarar 93 § i lagen om pensionsstiftelser till den del den gällande bestämmelsen gäller slutredovisning, samt 124 § i den gällande lagen om försäkringskassor.  

35 §.Information till pensionstagare och mottagare av andra förmåner om överföring av ansvar. Paragrafen är ny. Bestämmelser om motsvarande information har tidigare utfärdats i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor i de kapitel som gäller överlåtelse av försäkringsbestånd. Eftersom det i likvidation också är fråga om överlåtelse av försäkringsbestånd, är det med hänsyn till de försäkrades intresse ändamålsenligt att i lagen ta in en bestämmelse om anmälan. Enligt paragrafen ska den pensionsanstalt som har tagit emot försäkringsbeståndet i en pensionsanstalt som försatts i likvidation underrätta pensionstagarna och mottagarna av andra förmåner om överföringen av ansvaret. Anmälan ska göras senast i samband med den första utbetalningen av förmånerna efter överföringen av försäkringsbeståndet.  

36 §.Upplösning och avregistrering. I paragrafen föreslås bestämmelser om tidpunkten för upplösningen av en pensionsanstalt samt om förvaring av handlingar som hänför sig till slutredovisningen. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 94 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 125 § i den gällande lagen om försäkringskassor.  

37 §.Verksamhet efter upplösningen. I paragrafen föreslås bestämmelser om den rättsliga ställningen för en upplöst pensionsanstalt samt om eventuell skadeståndstalan mot personer i pensionsanstaltens ledning, inklusive en likvidator, en delägare, ordföranden för en pensionskassas kassamöte eller en revisor.  

I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att en pensionsanstalt efter upplösningen inte kan förvärva rättigheter eller ingå förbindelser. Enligt momentet behandlas en upplöst pensionsanstalt med hänsyn till sin rättsliga handlingsförmåga på motsvarande sätt som en oregistrerad pensionsanstalt. Också de som handlar på pensionsanstaltens vägnar behandlas i dessa situationer på ett enhetligt sätt. I andra situationer har en upplöst pensionsanstalt emellertid en annan ställning än en under bildning varande pensionsanstalt. En upplöst pensionsanstalt äger t.ex. den egendom som hör till den, medan den egendom som förvärvats för en pensionsanstalts räkning när den är under bildning tillkommer pensionsanstalten först genom registrering. Likvidatorerna för en upplöst pensionsanstalt kan dock vidta åtgärder för att inleda likvidationsåtgärder. I momentet föreslås också bestämmelser om att en avtalspart i en upplöst pensionsanstalt kan frånträda avtalet, om avtalsparten inte visste att pensionsanstalten var upplöst. Avtalsparten ska vara skyldig att reagera relativt snabbt efter att ha fått kännedom om saken. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om den rätt att väcka skadeståndstalan som avses i 15 kap. 6 §. Trots att slutredovisningen har godkänts vid kassamötet och pensionskassan har upplösts, kan enligt förslaget ett nytt kassamöte sammankallas för att behandla delägarnas yrkanden om väckande av skadeståndstalan. Om likvidatorn inte sammankallar kassamötet, ska delägarna kunna kräva att Finansinspektionen sammankallar kassamötet på pensionskassans bekostnad. Paragrafen motsvarar i sak 23 kap. 25 § 2 och 3 mom. i försäkringsbolagslagen. 

I 3 mom. föreslås för tydlighetens skull en bestämmelse om delgivning av stämning till upplösta pensionsanstalter.  

38 §.Fortsatt likvidation. I paragrafen föreslås bestämmelser om fortsatt likvidation i vissa situationer efter det att en pensionsanstalt har upplösts. I 1 mom. föreslås bestämmelser om grunderna för fortsatt likvidation, som enligt förslaget är att det framkommer nya tillgångar eller att talan väcks mot pensionsanstalten. Likvidationen ska också kunna fortsättas om det behövs av någon annan orsak. För närvarande finns likartade bestämmelser om saken i 96 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 127 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Enligt förslaget är det dock den tidigare likvidatorns uppgift att fortsätta likvidationen. I en situation där pensionsanstalten inte längre har en behörig likvidator ska Finansinspektionen på ansökan förordna en likvidator. 

Paragrafens 2 mom. gäller situationer där det behövs likvidationsåtgärder efter avregistreringen. I det fallet kan den vars rätt saken gäller söka förordnande om likvidation. Finansinspektionen ska då förordna att pensionsanstalten ska försättas i likvidation. Enligt förslaget ska Finansinspektionen som ett alternativ till att fortsätta likvidationsförfarandet kunna bestämma om användningen av tillgångarna, om beloppet av de tillgångar som inflyter till pensionsanstalten är så litet att det inte är meningsfullt att fortsätta likvidationen. Därför föreslås i momentet en bestämmelse om en möjlighet att använda tillgångarna utan fortsatt likvidation. Momentet motsvarar 127 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 96 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, med undantag för att det i de gällande lagarna är social- och hälsovårdsministeriet och i förslaget Finansinspektionen som är den behöriga myndigheten. 

Paragrafens 3 mom. gäller en situation där tillgångarna trots att det framkommit nya tillgångar inte räcker till för att betala kostnaderna för den fortsatta likvidationen, och ingen tar på sig ansvaret för kostnaderna. I en sådan situation fortsätts likvidationen inte. Momentet motsvarar i sak 23 kap. 26 § 4 mom. i försäkringsbolagslagen.  

39 §.Avslutande av en pensionsstiftelses likvidation samt fortsättning av pensionsstiftelses försäkringsverksamhet. Bestämmelsen ska tillämpas på avslutande av en pensionsstiftelses likvidation. Någon motsvarande bestämmelse om avslutande av en pensionskassas likvidation föreslås inte, eftersom delägarnas ansvar för kassans förpliktelser avbryts i enlighet med 28 § den dag då pensionskassan försattes i likvidation. Efter detta påverkas kassans delägares ansvar inte av exempelvis hur värdet på kassans täckningstillgångar utvecklas. Om det är möjligt att avsluta likvidationen genom delägarnas beslut, kan kassans delägare för att bli fria från tillskottsplikt besluta att avsluta likvidationen, om det i kassan åter finns täckningsmedel till ett belopp som motsvarar solvensgränsen. I fråga om pensionsstiftelser har delägarnas ansvar inte begränsats vid likvidation. Därför är det motiverat att delägarna har möjlighet att dra nytta av sådan utveckling som sker under likvidationen och att besluta att avsluta likvidationen. 

Hittills har det varit möjligt att avsluta en pensionsstiftelses likvidation och fortsätta verksamheten endast i det fall att likvidationen har inletts genom pensionsstiftelsens frivilliga beslut. I paragrafen föreslås bestämmelser om avslutande av en pensionsstiftelses likvidation också i det fall att pensionsstiftelsens ekonomiska ställning eller medlemsantal eller vardera förbättras under likvidationen så att pensionsstiftelsen uppfyller de verksamhetsförutsättningar som anges i 2 § 1 mom. i det föreslagna kapitlet. 

Enligt 1 mom. ska delägarna i en pensionsstiftelse efter att ha fått revisorernas utlåtande kunna besluta att likvidationen ska avslutas och att verksamheten ska fortsätta under vissa förutsättningar. Den första förutsättningen för nämnda beslut är att pensionsstiftelsen åter uppfyller de förutsättningar för fortsatt verksamhet som anges i 2 § 1 mom. 1—3 punkten. Därutöver föreslås i 1 mom. en bestämmelse om att delägarnas beslut om avslutande av likvidationen och om fortsatt verksamhet är giltigt endast om det har fattats enhälligt. Det kan inte föreskrivas om något lägre krav i stiftelsens stadgar. Momentet motsvarar till sitt innehåll 97 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 128 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, med undantag för att det i gällande lag inte föreskrivs om avslutande av tvångslikvidation. Förslaget motsvarar till sitt innehåll även 23 kap. 7 § 1 mom. i aktiebolagslagen. Med avvikelse från den gällande försäkringsbolagslagstiftningen föreslås i förslaget inte heller något förbud enligt vilket ett beslut inte får fattas om det föreligger en lagstadgad likvidationsgrund eller om pensionsanstaltens egendom har skiftats. Med stöd av förslaget kan ett beslut inte fattas, om det fortfarande föreligger en lagstadgad grund för likvidationen. Däremot ska ett beslut kunna fattas trots skifte av egendom, om förutsättningarna i den föreslagna lagen uppfylls. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om val av pensionsstiftelsens ledning när det beslutats att verksamheten ska fortsätta. I momentet föreslås också bestämmelser om den slutredovisning som likvidatorerna ska lämna enligt 33 §. Momentet motsvarar till sitt innehåll 97 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser, 128 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor och 23 kap. 7 § 2 mom. i försäkringsbolagslagen med undantag för att det i förslaget inte föreskrivs om val av förvaltningsråd. I förslaget föreslås också för tydlighetens skull en bestämmelse om att likvidatorns uppdrag upphör när styrelsen har blivit vald. Likvidatorerna ska då ge en slutredovisning. 

I 3 mom. föreslås bestämmelser om styrelsens skyldighet att utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om avslutandet av likvidationen för att detta ska antecknas i registret. Bestämmelsen föreslås bli ändrad så att skyldigheten att göra registeranmälan liksom i andra motsvarande situationer föreskrivs för pensionsanstaltens nyvalda ledning och inte för likvidatorn, till skillnad från 97 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser, 128 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor och 23 kap. 7 § 1 mom. i försäkringsbolagslagen. I 4 mom. föreslås ett bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter om innehållet i Finansinspektionens anmälan. 

14 kap. Konkurs

1 §.Avträdelse till konkurs och företrädande under konkursen. Enligt 1 mom. ska pensionsanstaltens egendom i normala situationer kunna avträdas till konkurs endast genom beslut av styrelsen och om pensionsanstalten har försatts i likvidation endast på basis av likvidatorernas beslut, liksom för närvarande. Bestämmelsen motsvarar till denna del till innehållet första meningen i 98 § i lagen om pensionsstiftelser och 129 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om företrädande av pensionsanstalten vid konkurs. Om en pensionsanstalt har avträtts till konkurs genom styrelsens beslut, ska pensionsanstalten företrädas av styrelsen och verkställande direktören. Om en pensionsanstalt har avträtts till konkurs på basis av likvidatorns beslut, ska pensionsanstalten företrädas av likvidatorn. Under konkursen kan nya styrelseledamöter eller nya likvidatorer väljas. Bestämmelsen motsvarar till denna del till innehållet första meningen i 98 § i lagen om pensionsstiftelser och 129 § 1 mom. andra och tredje meningen i den gällande lagen om försäkringskassor.  

Med stöd av 3 mom. ska till namnet på en pensionsanstalt som är försatt i konkurs fogas orden ”i konkurs”. Syftet med bestämmelsen är att skydda tredje parters tillgång till information om pensionsanstaltens rättsliga status. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 99 § i lagen om pensionsstiftelser och 131 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

I 4 mom. föreslås bestämmelser om att domstolen, när den förordnar boförvaltare, på framställning av Finansinspektionen ska förordna en person som Finansinspektionen har föreslagit till boförvaltare. Till denna del motsvarar paragrafen till sitt innehåll 98 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 129 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

2 §.Pensionsbeslut samt betalning av pensioner och andra förmåner. Också en pensionsanstalt som är försatt i konkurs ska meddela pensionsbeslut och betala pensioner och andra förmåner som förfallit till betalning. En pensionsanstalt som försatts i konkurs deltar i kostnadsfördelningen mellan pensionsanstalterna på det sätt som föreskrivs i lagen om pension för arbetstagare och lagen om pension för företagare.  

Om pensionskassans tillgångar inte räcker till för att betala de pensioner och förmåner som avses i den föreslagna paragrafen, efter det att kassans delägare har fullgjort hela sin betalningsskyldighet till pensionskassan beräknad enligt tidpunkten för försättandet i konkurs eller i den likvidation som föregick den, finansieras de pensioner och förmåner som avses i den föreslagna paragrafen med pensionsanstalternas solidariska ansvar enligt lagen om pension för arbetstagare. Delägarna i en pensionsstiftelse ansvarar med hela sin egendom för att pensionsstiftelsens tillgångar räcker till för betalning av pensioner och andra förmåner. När de tillgångar som pensionsstiftelsens delägare har inte längre räcker till för att betala de pensioner och förmåner som avses ovan, finansieras dessa inom ramen för pensionsanstalternas solidariska ansvar enligt lagen om pension för arbetstagare. Pensioner och andra förmåner finansieras genom solidariskt ansvar också om pensionskassans eller pensionsstiftelsens delägare har bestridit sin betalningsskyldighet eller om försäkringsavgifterna av någon annan orsak inte kan tas ut och pensionerna och andra förmåner därför inte kan tryggas. 

3 §.Borgenärer med förmånsrätt. Enligt förslaget har de försäkrade samt pensionstagarna, mottagarna av andra förmåner och förmånstagarna för sin andel av ansvarsskulden samma förmånsrätt till tillgångarna i den pensionsanstalt som har försatts i konkurs som innehavaren av en handfången pant har till den pantsatta egendomen. 

4 §.Krav på omedelbar betalning av en fordran. Det föreslås att om ett konkursbo saknar tillräckliga medel för betalning av kostnaderna av konkursförfarandet eller av pensioner och andra förmåner, kan pensionsanstalten kräva att fordringarna på delägarna betalas omedelbart, dock endast till den del som behövs för ovan avsedda prestationer. En sådan situation kan uppstå t.ex. om pensionsanstaltens förmögenhet består av egendom som är svår att realisera, exempelvis fastigheter. Betalningen av pensioner och andra förmåner finansieras genom pensionsanstalternas solidariska ansvar först efter det att pensionsanstaltens egna tillgångar inte längre räcker till för prestationerna. 

5 §.Begränsning av försäkringsverksamhet. När en pensionsanstalt har försatts i konkurs ska den enligt förslaget fortsätta med försäkringsverksamhet endast i den omfattning som är nödvändig för att trygga de försäkrade förmånerna. En pensionsanstalt som har försatts i konkurs får enligt förslaget inte försäkra nya personer. Det föreslås att delägarna i pensionsanstalten utan dröjsmål ordna det pensionsskydd som tjänats in av arbete som utförts efter försättandet i konkurs i någon annan pensionsanstalt än den som försatts i konkurs eller i ett arbetspensionsförsäkringsbolag. 

6 §.Bedrivande av investeringsverksamhet. En pensionsanstalt i likvidation eller konkurs får enligt förslaget fortsätta att bedriva investeringsverksamhet på det sätt som anges i den föreslagna lagen och i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar. Den princip inom konkursrätten som anger att konkursboets tillgångar måste realiseras tillämpas inte på pensionsanstalter som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring. Under likvidation och konkurs bör en pensionsanstalt dock undvika överdriven risktagning i sin investeringsverksamhet, eftersom eventuella förluster i investeringsverksamheten avsevärt kan öka de kostnader som konkursen senare föranleder pensionssystemet. Som en ändamålsenlig fördelning av investeringar kan betraktas investeringstillgångar med låg risk som utökats med en aktievikt på 20 procent inom ramen för arbetspensionssystemets kollektiva risktagning. För att främja en långsiktig avkastningspotential för arbetspensionsmedlen har 20 procent av risken i aktieinvesteringarna lämnats utanför det solvenskrav som gäller enskilda pensionsanstalter. Då bärs den risk som uppkommer av investeringarna kollektivt av hela pensionssystemet. För en enskild pensionsanstalt återstår att bära risken för den utsträckning i vilken anstaltens avkastning av aktierna avviker från pensionsanstalternas genomsnittliga aktieavkastning. Sålunda är det ändamålsenligt att tillåta att även en pensionsstiftelse eller pensionskassa som försatts i konkurs får bära en aktierisk i ovan avsedd omfattning, för att pensionssystemet inte ska gå miste om avkastningspotentialen för dessa tillgångar. 

7 §.Ansvar för delägare i en pensionskassa under en konkurs. Om en pensionskassa är i likvidation när den försätts i konkurs, har delägarnas ansvar gentemot kassan bestämts redan tidigare vid den tidpunkt då pensionskassan försattes i likvidation på det sätt som föreskrivs i 13 kap. 28 §. Om så inte är fallet, bestäms pensionskassans delägares ansvar gentemot kassan vid tidpunkten för försättandet i konkurs enligt samma principer som vid bestämmandet av ansvaret vid tidpunkten för försättandet i likvidation. Det föreslås att om en pensionskassas solvenskapital vid den tidpunkt då den försattes i konkurs underskrider kassans solvensgräns, ska delägarna i pensionskassan betala försäkringsavgift till pensionskassan i syfte att höja solvenskapitalet upp till solvensgränsen vid den tidpunkt då kassan försattes i konkurs. Enligt förslaget påverkar en värdeförändring i pensionskassans tillgångar efter att kassan försatts i konkurs inte beloppet av delägarnas betalningsskyldighet. Skyldigheten att betala försäkringsavgift ska enligt förslaget gälla delägare som har utträtt eller uteslutits ur pensionskassan under den räkenskapsperiod då kassan har försatts i konkurs. 

8 §.Ansvar för delägare i en pensionsstiftelse under en konkurs. Enligt förslaget upphör en delägares ansvar gentemot pensionsstiftelsen först när stiftelsen har upplösts. Delägarna ansvarar för att försäkringsavgifterna blir betalda till pensionsstiftelsen också under en konkurs. En värdeförändring i pensionsstiftelsens tillgångar ska enligt förslaget beaktas även under en konkurs, när det försäkringsavgiftsbelopp som avses i 7 kap. 4 § beräknas.  

9 §.Överlåtelse av ett försäkringsbestånd. Det föreslås att på överlåtelse av ett försäkringsbestånd i en pensionsanstalt som försatts i konkurs ska tillämpas delvis samma förfarande som vid överlåtelse av ett försäkringsbestånd i en pensionsanstalt som inte försatts i konkurs. På överlåtelse av försäkringsbestånd ska tillämpas bl.a. det som i 12 kap. bestäms om en plan för överlåtelse av försäkringsbeståndet, om ansökan om Finansinspektionens samtycke och om Konkurrens- och konsumentverkets utlåtande. Dessutom ska det som i 13 kap. bestäms om möjligheten att avskilja egendom som är föremål för rättegång i domstol från egendom som överlåts som tillgångar som motsvarar försäkringsbeståndet, om överlåtelse och övertagande av en pensionskassas försäkringsbestånd och om överlåtelse och övertagande av en pensionsstiftelses försäkringsbestånd tillämpas. Däremot regleras det solvenskapital som överlåts i en konkurssituation på ett annat sätt än solvenskapital som överlåts vid likvidation, eftersom en pensionsanstalt som försatts i konkurs ofta inte har kapital till ett belopp som motsvarar solvensgränsen. När försäkringsbeståndet i en pensionsanstalt som har försatts i konkurs överlåts, ska till den övertagande försäkringsanstalten enligt förslaget överföras egendom till ett belopp som motsvarar den andel som det försäkringsbestånd som överlåts utgör av täckningen av ansvarsskulden i den överlåtande pensionsanstalten. 

Om en pensionskassa som försatts i konkurs har egendom till ett större belopp än vad som avses ovan, ska egendom dessutom överlåtas till högst ett belopp som motsvarar solvensgränsen vid den tidpunkt då pensionskassan försattes i konkurs eller solvensgränsen vid den tidpunkt då kassan försattes i likvidation. Från en överlåtande pensionsstiftelse som har försatts i konkurs ska till den övertagande försäkringsanstalten enligt förslaget överföras en andel av det solvenskapital som motsvarar det försäkringsbestånd som ska överlåtas och som motsvarar solvensgränsen vid tidpunkten för överlåtelsen av försäkringsbeståndet. Om den överlåtande pensionsstiftelsens solvenskapital vid tidpunkten för överlåtelsen av försäkringsbeståndet underskrider det belopp som motsvarar den ovannämnda solvensgränsen och alla delägare i pensionsstiftelsen har försatts i konkurs, ska till den övertagande försäkringsanstalten utöver den andel som avses i det föreslagna 1 mom. överföras en andel av det solvenskapital som motsvarar det försäkringsbestånd som överlåts och som pensionsstiftelsen har vid tidpunkten för överlåtelsen. 

10 §.Bestämmelser som ska tillämpas på pensionsanstalter som har överlåtit försäkringsbeståndet. På en pensionsanstalt som försatts i konkurs och som har överlåtit hela sitt försäkringsbestånd ska inte tillämpas bestämmelserna om riskhantering, risk- och solvensbedömning, intern kontroll, ansvarig försäkringsmatematiker och beredskap för undantagsförhållanden. På en ovan avsedd pensionsanstalt ska inte heller tillämpas bestämmelserna om fusion och delning. 

11 §.Upplösning och avregistrering på grund av konkurs. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 98 § 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 129 § 4 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

12 §.Konkurs som avslutas med likvidation. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 98 § 5 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 129 § 5 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

13 §.Samarbete mellan Finansinspektionen och konkursombudsmannen. Enligt förslaget övervakar Finansinspektionen att en pensionsanstalt som försatts i konkurs iakttar den lagstiftning som tillämpas på pensionsanstaltsverksamhet och pensionsanstaltens stadgar. Förvaltningen av konkursbon övervakas enligt förslaget av konkursombudsmannen. I fråga om konkurs i en pensionsanstalt ska Finansinspektionen och konkursombudsmannen samarbeta sinsemellan på ett ändamålsenligt sätt.  

15 kap. Skadestånd

I kapitlet föreslås på samma sätt som i 12 kap. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och i 14 kap. i den gällande lagen om försäkringskassor bestämmelser om skadestånd i fråga om pensionskassor och pensionsstiftelser. I kapitlet föreslås bli föreskrivet om skadeståndsskyldighet för ledningen och delägarna samt om väckande av skadeståndstalan, ansvarsfrihet och preskription av talerätt. Utgångspunkten har varit att skapa klarhet i strukturen för kapitlet och utformningen av bestämmelserna på ett sätt som motsvarar de bestämmelser och principer som gäller i försäkringsbolagslagen och aktiebolagslagen.  

De skadeståndsbestämmelser som gäller pensionsanstaltens ledning förblir i regel oförändrade. I lagen föreslås också bestämmelser om en oaktsamhetspresumtion för pensionsanstaltens ledande personer, på motsvarande sätt som i associationslagstiftningen. Med avvikelse från gällande lagar föreslås det att i lagen också tas in en bestämmelse om skadeståndsskyldighet för ordföranden för en pensionskassas kassamöte, på motsvarande sätt som det i försäkringsbolagslagen föreskrivs om skadeståndsskyldighet för bolagsstämmans ordförande.  

I fortsättningen ska det inte längre föreskrivas om skadeståndsskyldighet för stiftaren av en pensionskassa, utan stiftarens ansvar föreslås ingå i de bestämmelser som gäller delägarna. Också bestämmelserna om skadeståndsskyldighet för en pensionskassas medlemmar och namntecknare i den gällande lagen om försäkringskassor föreslås bli slopade som onödiga.  

Det föreslås ändringar i bestämmelserna om jämkning av skadestånd. För närvarande har det i lagen funnits en bestämmelse som skärper skadeståndslagens bestämmelser om jämkning och fördelning av skadeståndsansvaret och enligt vilken nämnda bestämmelser i skadeståndslagen bara är tillämpliga när en styrelsemedlem eller verkställande direktör endast har gjort sig skyldig till lindrig oaktsamhet. Detta föreslås bli slopat, eftersom det inte heller i annan associationslagstiftning finns någon motsvarande skärpning. Det föreslås vidare att tidsfristerna för preskription av talerätten i överensstämmelse med bestämmelserna i försäkringsbolagslagen och aktiebolagslagen förlängs till fem år, i stället för de nuvarande två eller tre åren. 

1 §.Ledningens skadeståndsskyldighet. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll det som i 28 kap. 2 § i försäkringsbolagslagen föreskrivs om ledningens skadeståndsskyldighet i försäkringsbolag. Vem som betraktas som en i paragrafen avsedd person som hör till ledningen avgörs i sista hand utifrån vem som de facto har valts att sköta uppgiften i fråga, inte utifrån de formella omständigheterna. En medlem i representantskapet eller en ordförande är inte en i paragrafen avsedd person som hör till ledningen. 

I 1 mom. föreslås bestämmelser om styrelsemedlemmarnas och verkställande direktörens skadeståndsskyldighet gentemot pensionsanstalten. Enligt momentet ska ledningen ersätta skada som de i sitt uppdrag, i strid med den omsorgsplikt som föreskrivs för ledningen i 4 kap. 1 §, uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat pensionsanstalten. Enligt 4 kap. 1 § i förslaget ska styrelsen och verkställande direktören leda pensionsanstalten omsorgsfullt och med yrkesskicklighet. En person som hör till ledningen bryter mot sin omsorgsplikt, är enligt paragrafen skyldig att ersätta den skada som han eller hon orsakat pensionsanstalten. 

Enligt 2 mom. är personer i ledningen också skyldiga att ersätta skada som de i sitt uppdrag annars i strid med den föreslagna lagen eller pensionsanstaltens stadgar uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat pensionsanstalten, en delägare eller någon annan. I den föreslagna paragrafen nämns inte uttryckligen brott mot bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den föreslagna lagen som en sådan gärning som medför skadeståndsskyldighet, eftersom uttrycket ”i strid med denna lag” också innefattar de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den föreslagna lagen. Till dem hör t.ex. social- och hälsovårdsministeriets förordningar och Finansinspektionens föreskrifter. Också i 109 § i lagen om pensionsstiftelser och 151 § i den gällande lagen om försäkringskassor gäller skadeståndsskyldigheten förutom överträdelser av lagen även överträdelser av de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. För närvarande har det i den gällande lagen om försäkringskassor dessutom funnits ett omnämnande av överträdelse av de för försäkring fastställda grunderna, men det omnämnandet föreslås nu bli slopat. För att skadeståndsansvar ska inträda krävs det alltså att skadan har orsakats t.ex. genom överträdelse av andra bestämmelser i den föreslagna lagen än enbart den omsorgsplikt som anges i 4 kap. 1 §. Det finska ordet ”tuottamuksellisuus”, som i den gällande lagen om pensionsstiftelser på svenska anges som ”vållande” och i den gällande lagen om försäkringskassor som ”oaktsamhet”, har på finska ersätts med ordet ”huolimattomuus”, på svenska ” oaktsamhet”. Så har man gjort också i annan associationslagstiftning.  

Det föreslås inga bestämmelser om ansvaret för medlemmar av förvaltningsrådet, eftersom det i fortsättningen inte längre kommer att finnas något sådant förvaltningsorgan. I införandelagen föreslås bestämmelser om ansvaret för de nuvarande medlemmarna i förvaltningsrådet. Enligt förslaget ska skadeståndsansvaret i fråga om pensionsanstaltens styrelsemedlemmar och verkställande direktör vara lika omfattande som i gällande lag om pensionsstiftelser och lag om försäkringskassor. Däremot har skadeståndsansvaret i fråga om medlemmar av representantskapet enligt 153 § i den gällande lagen om försäkringskassor förutsatt uppsåt eller grov oaktsamhet. Till denna del skärps skadeståndsansvaret för medlemmarna av representantskapet.  

I 109 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser finns bestämmelser enligt vilka skadeståndsansvar har kunnat uppkomma också när skada har tillfogats personer som hör eller har hört till pensionsstiftelsens verksamhetskrets, en pensionstagare eller annan förmånstagare. Nu föreslås det att dessa parter inte ska räknas upp i samma detalj i momentet, men också dessa personer kan anses omfattas av begreppet ”någon annan” som nämns i den föreslagna lagen. Den gällande lagen om försäkringskassor innehåller även särskilda bestämmelser om stiftarens skadeståndsansvar. Sådana bestämmelser kommer inte längre att behövas, eftersom den delägare som nämns i paragrafen också ska omfatta den arbetsgivare som är stiftare när pensionsanstalten bildas. I lagen behöver det inte längre föreskrivas särskilt om namntecknarens skadeståndsskyldighet. Namntecknaren eller en annan företrädare svarar för den skada som han eller hon orsakat på samma sätt som den styrelse som enligt 4 kap. 18 § har gett honom eller henne rätt att företräda bolaget. Bestämmelser om detta föreslås i 4 kap. 18 § 2 mom.  

I 3 mom. föreslås en uttrycklig bestämmelse om oaktsamhetspresumtion som gäller personer i pensionsanstaltens ledning. Om skada har orsakats på något annat sätt än enbart genom överträdelse av den omsorgsplikt eller de principer som anges i 1 kap., ska skadan anses ha orsakats av oaktsamhet, om inte den som är ansvarig för förfarandet visar att han eller hon har handlat omsorgsfullt. Det föreslås att i momentet tas in en bestämmelse om oaktsamhetspresumtion också när en delägare har orsakat pensionsanstalten, en delägare eller någon annan en skada till förmån för en pensionsanstalten närstående person, genom en rättshandling eller något annat därmed jämförbart arrangemang. En pensionsanstalt och en person anses vara närstående när personen kan utöva ett bestämmande inflytande eller ett betydande inflytande i förhållande till pensionsanstalten i det beslutsfattande som gäller pensionsanstaltens ekonomi och verksamhet. I en situation där det handlar om närstående personer kan man anta att det rör sig om åtminstone oaktsamt förfarande. Tillämpningen av bestämmelsen förutsätter inte att man har bevis på att avsikten var att ge en närstående person en förmån, utan det är tillräckligt att åtgärden objektivt sett har skett till förmån för den närstående.  

2 §.Skadeståndsskyldighet för delägare i en pensionskassa. Paragrafen motsvarar i sak 153 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Med avvikelse från gällande lag ska det inte längre i bestämmelsen föreskrivas om en medlems skadeståndsansvar gentemot en pensionskassa, en delägare eller någon annan. Eftersom en medlem inte i praktiken har något intresse av att skada dessa parter, är det mycket osannolikt att ett sådant skadeståndsansvar uppkommer. Förutsättningen för en delägares skadeståndsskyldighet ska inte längre såsom för närvarande vara uppsåt eller grov oaktsamhet, utan det ska räcka med att delägaren har orsakat skada genom att uppsåtligen eller av oaktsamhet medverka till överträdelse av den föreslagna lagen eller pensionskassans stadgar. Detta motsvarar bestämmelserna i 28 kap. 3 § i försäkringsbolagslagen och 22 kap. 2 § i aktiebolagslagen. I den gällande lagen om försäkringskassor finns bestämmelser om att skadeståndsansvar kan uppkomma också om de grunder som fastställts för försäkringen inte iakttas. Det föreslås att denna ansvarsgrund slopas.  

3 §.Skadeståndsskyldighet för kassamötets ordförande. I gällande lag finns inga särskilda skadeståndsbestämmelser som gäller kassamötets ordförande. I paragrafen föreslås på motsvarande sätt som i 28 kap. 4 § i försäkringsbolagslagen och 22 kap. 3 § i aktiebolagslagen att kassamötets ordförande ska vara skyldig att ersätta skada som han eller hon i sitt uppdrag genom överträdelse av den föreslagna lagen, bestämmelser som utfärdats med stöd av den, pensionskassans stadgar eller Finansinspektionens föreskrifter uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat. En förutsättning ska vara att skadan har orsakats pensionskassan, delägaren eller någon annan.  

4 §.Jämkning och fördelning av skadeståndsansvar. I paragrafen föreslås en hänvisning till bestämmelserna om jämkning och fördelning av skadeståndsansvaret i 2 och 6 kap. i skadeståndslagen (4212/1974) som motsvarar hänvisningen i 154 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor och 111 § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser. I de gällande lagarna har det funnits en skärpning, enligt vilken skadeståndslagens bestämmelser om jämkning har kunnat tillämpas på ledningen endast när det har rört sig om lindrig vårdslöshet. Det föreslås att detta villkor inte längre tas in i lagen, eftersom motsvarande krav inte ställs någon annanstans i associationslagstiftningen.  

5 §.Beslut om väckande av skadeståndstalan. Paragrafen motsvarar i sak 112 § i lagen om pensionsstiftelser och 155 § i den gällande lagen om försäkringskassor. I paragrafens 3 mom. föreslås bestämmelser om beslut om väckande av skadeståndstalan mot en medlem av representantskapet. Eftersom en medlem av representantskapet inte är en i 1 § avsedd person som hör till ledningen, föreslås det att skadeståndsansvaret i fråga om medlemmarna i representantskapet ska grunda sig på skadeståndslagen. Exempelvis missbruk av förtroendeställning kan betraktas som grund för gottgörelse av en sådan ekonomisk skada som inte står i samband med en person- eller sakskada. Till skillnad från nuläget föreslås inte i paragrafen längre några bestämmelser om social- och hälsovårdsministeriets rätt att förordna ett särskilt ombud för att driva skadeståndstalan för pensionsanstaltens räkning. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i försäkringsbolagslagen eller i annan associationslagstiftning. 

6 §.Delägares rätt att föra talan för en pensionskassa. I regel fattas beslut om realisering av en pensionskassas eventuella skadeståndsfordringar vid kassamötet eller i styrelsen. I paragrafen föreslås bestämmelser om ett undantag med stöd av vilket delägarna i en pensionskassa emellertid har rätt att föra talan för pensionskassan. Paragrafen motsvarar det som bestäms i 156 § i den gällande lagen om försäkringskassor och i 28 kap. 8 § 1—3 mom. i försäkringsbolagslagen. 

I 1 mom. 1 punkten ställs det som villkor att kärandena när talan väcks innehar minst en tiondel av delägarnas rösträtt i pensionskassan. Jämfört med gällande lag föreslås det att minoritetskravet lindras från nuvarande minst en tredjedel till minst en tiondel. Detta motsvarar antalet minoritetsaktieägare enligt försäkringsbolagslagen. Vidare föreslås på motsvarande sätt som i försäkringsbolagslagen att en delägare ska ha rätt att väcka talan också när det visas att underlåtelse att fullfölja skadeståndsanspråket skulle strida mot likställighetsprincipen. I sådana fall är rätten att väcka talan inte beroende av den rösträtt som nämns i 1 punkten. Enligt gällande lag har också medlemmarna av en försäkringskassa och medlemmarna i representantskapet haft rätt att föra talan. Det föreslås att detta slopas, eftersom inte heller de försäkrade i ett arbetspensionsbolag har motsvarande rätt.  

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att pensionskassan ska ges tillfälle att bli hörd, om det inte är uppenbart onödigt. Det har inte tidigare funnits någon bestämmelse om detta. Paragrafens 3 mom. motsvarar 156 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor.  

7 §.Preskription av talerätt. I paragrafen föreslås bestämmelser om en tidsfrist på fem år för alla käromål som avses i kapitlet. Tidsfristen föreslås bli förlängd från nuvarande två eller tre år till fem år. Den nya tidsfristen för väckande av talan motsvarar 28 kap. 9 § i försäkringsbolagslagen och 22 kap. 8 § i aktiebolagslagen. Tidsfristerna för väckande av talan ska räknas från samma tidpunkter som hittills. Den tidsfrist för väckande av talan som föreslås i paragrafen ska även tillämpas på talan som avses i 6 § i det föreslagna kapitlet. Den talan kan utöver denna tidsfrist också omfattas av den särskilda tidsfrist för väckande av talan som anges i 6 § 3 mom.  

Som en ändring jämfört med nuläget ska det inte i lagen längre föreskrivas om preskription av rätten att väcka talan mot stiftare, medlemmar eller namntecknare som avses i lagen om försäkringskassor. Till denna del motiveras saken i motiveringen till 1 § i detta kapitel. En ny bestämmelse är bestämmelsen om preskriptionstiden för talan mot kassamötets ordförande enligt 3 § i detta kapitel.  

Paragrafens 2 mom. motsvarar i sak 113 § 2 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 157 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

8 §.Bestämmelsernas tvingande natur. I paragrafen föreslås bestämmelser om skadeståndsbestämmelsernas tvingande natur.  

I 1 mom. föreslås bestämmelser om att pensionsanstaltens rätt till skadestånd enligt 2 och 3 § i vissa fall inte ska kunna begränsas i pensionsanstaltens stadgar. Enligt 1 punkten ska rätten till skadestånd inte kunna begränsas, om skadan har orsakats genom överträdelse av sådana bestämmelser i den föreslagna lagen eller sådana bestämmelser eller föreskrifter som tillämpas med stöd av den föreslagna lagen, från vilka avvikelse inte får göras genom en bestämmelse i pensionsanstaltens stadgar. Enligt 2 punkten ska pensionsanstaltens rätt till skadestånd inte kunna begränsas i pensionsanstaltens stadgar, om skadan annars har orsakats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. 

Enligt 2 mom. ska samtliga delägares ge sitt samtycke till att skadeståndsansvaret begränsas genom ändring av pensionsanstaltens stadgar. Om stadgarna ändras till denna del, träder ansvarsbegränsningen i kraft när ändringen registreras.  

I 3 mom. föreslås bestämmelser om att en delägares eller någon annans, t.ex. en borgenärs, rätt till skadestånd eller rätt att föra talan enligt det föreslagna kapitlet eller revisionslagen inte kan begränsas i pensionsanstaltens stadgar. Pensionsanstaltens stadgar ska vara utan verkan till den del rätten till skadestånd eller väckande av talan har begränsats i stadgarna i större utsträckning än vad som tillåts i den föreslagna paragrafen. Paragrafen motsvarar i sak 28 kap. 10 § i försäkringsbolagslagen och 22 kap. 9 § i aktiebolagslagen. 

16 kap. Straffbestämmelser

Det föreslagna kapitlet innehåller lagens straffbestämmelser. De allvarligaste gärningarna har i förslaget kriminaliserats som olovligt bedrivande av pensionsanstaltsverksamhet (1 §) och som pensionsanstaltsbrott (2 §), där straffskalan är böter eller fängelse i högst ett år. De lindrigaste gärningarna har kriminaliserats som pensionsanstaltsförseelse (3 §), för vilken endast böter kan dömas ut. Det föreslagna kapitlet innehåller också som hänvisning till strafflagen straffpåföljder för brott mot tystnadsplikten (4 §). Där bestäms straffskalan enligt 38 eller 40 kap. i strafflagen. Med stöd av det som anförs ovan preskriberas åtalsrätten för gärningar som är straffbara enligt det föreslagna kapitlet i regel inom två år från den dag då brottet begicks. Alla de gärningar som beskrivs i kapitlet omfattas av allmänt åtal. I enlighet med den straffrättsliga centraliseringsprincipen ska bestämmelser om gärningar för vilka det utfärdats bestämmelser om hot om fängelsestraff utfärdas genom strafflagen. Det är möjligt att avvika från denna princip av särskilda skäl, om det föreslås ett kort maximalt fängelsestraff. Det nu föreslagna maximistraffet är fängelse i ett år, vilket kan anses vara ett ganska kort fängelsestraff. För närvarande innehåller strafflagen inga straffbestämmelser som särskilt gäller försäkringsbranschen. Exempelvis bestämmelser om särskilda straffbestämmelser som gäller försäkringsbolag och arbetspensionsförsäkringsbolag finns i försäkringsbolagslagen. Eftersom det är fråga om lagstadgade pensionsmedel som förvaltas av privaträttsliga pensionsstiftelser och pensionskassor, är det med tanke på allmänintresset motiverat att användningen av medlen för ändamål som strider mot bestämmelserna kriminaliseras. Likaså är det motiverat att försummelse att ge sådana underrättelser till Finansinspektionen som behövs med tanke på tillsynen kriminaliseras. 

I regel är de gärningar som beskrivs i det föreslagna kapitlet straffbara endast om de är uppsåtliga. Straffbarheten gäller inte heller situationer där gärningen är ringa. Gärningens eventuella ringhet bedöms från fall till fall. Bestämmelserna om pensionsanstaltsbrott och pensionsanstaltsförseelse samt brott mot tystnadsplikten är också sekundära. Detta innebär att de tillämpas endast om gärningen inte samtidigt uppfyller rekvisitet för ett sådant brott för vilket det någon annanstans i lag föreskrivs strängare straff. Det hot om straff som föreslås i lagen gäller fysiska personer som gjort sig skyldiga till straffbara gärningar. Straffansvar för juridiska personer i enlighet med 9 kap. i strafflagen kan inte bli tillämpligt till följd av gärningar enligt det föreslagna kapitlet. I regel motsvarar de föreslagna straffbestämmelserna bestämmelserna i gällande lag om pensionsstiftelser och lag om försäkringskassor. Jämfört med de gällande lagarna har utformningen av paragraferna preciserats för att den straffbara gärningen ska vara så entydigt definierad som möjligt. 

1 §.Olovligt bedrivande av pensionsanstaltsverksamhet. De gärningar som räknas upp i paragrafen ska enligt förslaget vara straffbara som olovligt bedrivande av pensionsanstaltsverksamhet, det vill säga för dem ska det kunna dömas ut böter eller fängelse i högst ett år. Paragrafen motsvarar i sak 129 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 162 § i lagen om försäkringskassor, enligt vilka bedrivandet av verksamhet utan att vara berättigad till det har kriminaliserats på motsvarande sätt. I förslaget följs principen straffrättslig noggrann avgränsning. I förslaget preciseras genom hänvisningar vilken typ av med paragrafen oförenlig verksamhet som hotet om straff gäller. Både syftet med pensionsanstalternas verksamhet och verksamhetskretsen, dvs. delägare som är tillåtna enligt lagen, har noggrant avgränsats i lagförslaget. En pensionsanstalt kan inte bedriva verksamheten fritt på marknaden på samma sätt som ett arbetspensionsförsäkringsbolag. Det är inte tillåtet att inleda verksamhet före registrering eller att fortsätta verksamheten utan att försätta anstalten i likvidation, om de lagstadgade kriterierna för försättande i likvidation uppfylls. De omständigheter som preciseras i 1 punkten i den föreslagna paragrafen och som gäller bedrivande av verksamhet utan rätt därtill motsvarar de bestämmelser om verksamhetens syfte, verksamhetskretsen, verksamhet före registreringen samt när en anstalt ska försättas i likvidation som finns i den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. Förslaget motsvarar 162 § 2 punkten i den gällande lagen om försäkringskassor också till den del det i den förbjuds att uppta nya försäkrade under likvidationen. Med avvikelse från den gällande lagen ska det inte vara straffbart att ta ut försäkringsavgifter till pensionskassan under likvidationen. Bestämmelserna om likvidation har uppdaterats och preciserats, och det ska inte alltid vara förbjudet att ta ut försäkringsavgifter under likvidation. Till skillnad från det förbud mot fortsatt verksamhet som meddelats med stöd av 33 § i lagen om Finansinspektionen i den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor kommer brott mot förbudet inte att vara kriminaliserat utan på det ska tillämpas administrativa sanktioner, exempelvis vite, enligt lagen om Finansinspektionen. Kriminaliseringsområdet utvidgas inte i förslaget. 

2 §.Pensionsanstaltsbrott. I paragrafen föreslås bestämmelser om gärningar som utgör pensionsanstaltsbrott. Straffskalan för pensionsanstaltsbrott är enligt förslaget böter eller fängelse i ett år. Paragrafens 1 och 3 punkt motsvarar i sak 130 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 163 § i den gällande lagen om försäkringskassor.  

Paragrafens 2 punkt är ny. I den kriminaliseras skifte av pensionsanstaltens tillgångar i strid med 8 kap. 2 §. Hotet om straff gäller således användningen av pensionsanstaltens tillgångar för ändamål som är främmande för anstaltens verksamhet. Tidigare har skifte av en pensionsanstalts tillgångar i strid med bestämmelserna i lag eller i pensionsanstaltens stadgar utgjort pensionsstiftelse- och försäkringskasseförseelse, där straffet är böter. I fråga om försäkringsbolag har en motsvarande gärning med stöd av 29 kap. 4 § i försäkringsbolagslagen utgjort försäkringsbolagsbrott, där straffskalan är böter eller fängelse i högst ett år. Obehörigt skifte av tillgångar som hör till arbetspensionsförsäkringssystemet är lika klandervärt oberoende av om tillgångarna skiftas från ett arbetspensionsförsäkringsbolag eller en pensionsanstalt. Därför är det motiverat att användningen av pensionsanstaltens tillgångar för ändamål som är främmande för pensionsanstaltens verksamhet i fortsättningen ska utgöra pensionsanstaltsbrott. De arbetspensionsmedel som pensionsstiftelser och pensionskassor förvaltar har samlats in med stöd av lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare, som utgör tvingande lagstiftning, och tillgångarna är avsedda för skötseln av det lagstadgade pensionsskyddet. Användningen av dessa tillgångar för andra ändamål än de samhälleliga ändamål som avses ovan kan medföra skada för hela pensionssystemet. Nya bestämmelser föreslås också i 3 punkten, där skifte av överskottet av anstaltens solvenskapital till delägarna på ett sätt som strider mot bestämmelserna föreslås bli kriminaliserat. Eftersom syftet med bestämmelsen är att beskriva vad som utgör en straffbar gärning, utfärdas det separata bestämmelser om saken i ovannämnda punkt, även om gärningen i sakligt hänseende redan ingår i 2 punkten. Den föreslagna straffskalan motsvarar det fängelsestraff på högst ett år för olagligt skifte av ett bolags tillgångar som föreskrivs i aktiebolagslagen och försäkringsbolagslagen, som också tillämpas på arbetspensionsbolag.  

3 §.Pensionsanstaltsförseelse. I paragrafen anges de gärningar som utgör pensionsanstaltsförseelse. För pensionsanstaltsförseelse ska det enligt förslaget kunna dömas ut böter. Paragrafen motsvarar i sak 131 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 164 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Den föreslås emellertid bli preciserad genom paragrafhänvisningar och beskrivningar av den straffbara gärningen i enlighet med de straffrättsliga principerna. 

Nytt är att ett förfarande enligt 2 mom. 3—9 punkten ska vara straffbart också om förfarandet har varit grovt oaktsamt. I de ovannämnda punkterna föreslås bestämmelser om att underlåtenhet att till Finansinspektionen lämna de uppgifter och underrättelser som ska lämnas enligt den föreslagna lagen är straffbart. Det är motiverat att föreskriva att försummelse av underrättelseskyldigheten är straffbar inte bara när den är uppsåtlig utan också vid grov oaktsamhet, eftersom det med tanke på allmänintresset är viktigt att myndigheten har tillgång till uppdaterade uppgifter. 

4 §.Hänvisning till strafflagen. Paragrafen motsvarar 132 a § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 165 a § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

17 kap. Särskilda bestämmelser

I kapitlet föreslås särskilda bestämmelser om pensionsanstalter på motsvarande sätt som i 14 kap. i lagen om pensionsstiftelser och 15 kap. i den gällande lagen om försäkringskassor. Till skillnad från nuläget föreslås det att särskilda straffbestämmelser utfärdas i det föreslagna 16 kap. I det föreslagna 17 kapitlet föreslås bestämmelser om den behöriga domstolen i tvistemål, användning av skiljeförfarande, inlämnande av stämning till en pensionsanstalt och förbud mot verkställighet av kassamötets beslut. Dessutom föreslås i kapitlet bestämmelser om sekretess och om undantag från den. Bestämmelserna motsvarar i princip bestämmelserna i de gällande lagarna. Syftet har dock varit att skapa klarhet i kapitlets struktur och utformningen av paragraferna. 

1 §.Behörig domstol. Paragrafen motsvarar i sak 126 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 158 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Det föreslås att hänvisningen till rättegångsbalken preciseras så att den gäller det som föreskrivs i 10 kap. i rättegångsbalken.  

2 §.Skiljeförfarande. I 1 mom. föreslås det att användningen av skiljeförfarande ska begränsas endast till tvistemål enligt 14 kap. I skiljeförfarande ska man kunna avgöra skadeståndstalan mellan pensionsanstalten och en styrelsemedlem, verkställande direktören, revisorn, en försäkrad eller en delägare. Bestämmelser om användning av skiljeförfarande i ett sådant ärende kan enligt förslaget tas in i pensionsanstaltens stadgar, varvid bestämmelsen har samma verkan som ett skiljeavtal. I den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor har användningen av skiljeförfarande inte begränsats. Skiljeförfarande är ett alternativ till domstolsprocessen i sådana tvistemål där förlikning är tillåten. Skiljedomen är verkställbar och man får inte söka ändring i den. Skiljeförfarandet kännetecknas av konfidentialitet, och skiljedomarna är inte offentliga. Skiljeförfarandet kan således anses lämpa sig för skadeståndsfrågor enligt 14 kap. Däremot kan skiljeförfarandet inte anses vara lämpligt för andra ärenden som gäller pensionsanstalten, i synnerhet om ärendet gäller pensionsanstaltens tillgångar och således tillgångar som hör till arbetspensionssystemet.  

Enligt 2 mom. ska skiljedomen anmälas till Finansinspektionen som antecknar den i registret över pensionsstiftelser och försäkringskassor. Bestämmelsen behövs eftersom skiljedomar i regel inte är offentliga. 

3 §.Delgivningar till pensionsanstalter. Paragrafens 1 mom. motsvarar till sitt innehåll 127 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 159 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Till skillnad från den nämnda paragrafen i lagen om försäkringskassor ska det inte längre föreskrivas särskilt om ingivande av stämning till ett ombud som kassamötet har valt, i det fall att försäkringskassans styrelse vill väcka talan mot försäkringskassan. I 2 mom. föreslås bestämmelser om situationer där delgivning under vissa förutsättningar kan ske genom att handlingar överlämnas till vem som helst av pensionsanstaltens anställda eller till polismyndigheten på pensionsanstaltens registrerade hemort. 

4 §.Sekretess. I paragrafen föreslås bestämmelser om tystnadsplikt som motsvarar bestämmelserna i 132 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 165 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

5 §.Pensionsanstalters rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter. Den föreslagna paragrafen motsvarar i sak 132 c § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 165 c § i den gällande lagen om försäkringskassor. Till paragrafen har också fogats en bestämmelse om pensionsanstaltens rätt att lämna ut uppgifter till social- och hälsovårdsministeriet för skötseln av dess lagstadgade uppgifter. 

6 §. Social- och hälsovårdsministeriets rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter. Den föreslagna paragrafen motsvarar 132 b § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 165 b § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

18 kap. Ikraftträdande

1 §.Ikraftträdande. Det föreslås att bestämmelser om ikraftträdandet av den föreslagna lagen ska utfärdas särskilt genom lag. Den föreslagna lagen avses träda i kraft vid ingången av 2022. 

1.2  Lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor

1 kap. Tillämpning av lagen och de centrala principerna för verksamheten

1 §.Tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det om lagens tillämpningsområde. Till de delar som tillämpas på tilläggspensionsverksamhet motsvarar paragrafen 1 § 1 och 2 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser, 1 § i lagen om försäkringskassor samt tillämpningsområdet för lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor. Den föreslagna lagen ska tillämpas på bedrivande av både förmånsbaserad och premiebaserad tilläggspensionsverksamhet i tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor som är registrerade i Finland. Med tilläggspensionsförsäkringsverksamhet avses annan social pensionsförsäkringsverksamhet än lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet, det vill säga frivillig social pensionsförsäkringsverksamhet. Social pensionsförsäkringsverksamhet bedrivs av en arbetsgivare inom en sluten verksamhetskrets på det sätt som föreskrivs i 5 och 6 §, vilket skiljer verksamheten från bland annat livförsäkringsbolagens gruppensionsförsäkringsverksamhet. En skillnad jämfört med nuläget är att bestämmelserna om bedrivande av lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet ska finnas i en egen lag, det vill säga lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor. Dessutom ska bestämmelserna om sjuk-, begravnings- och avgångsbidragskassornas verksamhet finnas i den nya lagen om försäkringskassor.  

Enligt 2 mom. får en pensionsanstalt inte bedriva annan verksamhet än verksamhet enligt 1 mom. Bestämmelsen motsvarar 4 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 7 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. Motsvarande bestämmelse finns också i den föreslagna lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor. Kännetecknande för bedrivande av tilläggspensionsverksamhet är att verksamheten är knuten till en arbetsgivare som är delägare. Arbetsgivaren är ansvarig för anstaltens förbindelser och det egna pensionslöftet. På grund av detta särdrag skiljer sig regleringen av verksamheten också på många sätt från regleringen av försäkringsbolagens verksamhet, och därför är verksamhet inom en begränsad krets motiverad med tanke på tryggandet av de försäkrades förmåner och konkurrensneutraliteten.  

2 §.Definitioner. Med tilläggspensionsanstalt avses enligt 1 punkten tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor. I paragraferna används begreppet tilläggspensionsanstalt, om bestämmelsen tillämpas på både tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor. 1 2—4 punkten definieras olika tilläggspensionsarrangemang. I ett förmånsbaserat arrangemang lovar arbetsgivaren en viss nivå på tilläggspensionen och svarar för att löftet uppfylls. I ett premiebaserat arrangemang lovar arbetsgivaren inte en viss nivå på tilläggspensionen, utan pensionen bestäms på grundval av betalda försäkringspremier och bidrag så att pensionen höjs på basis av nettointäkterna från investeringarna av försäkringspremierna och bidragen och sänks på basis av kostnaderna för förvaltandet av de influtna medlen. Med nettointäkter från investeringarna avses investeringsobjektets avkastning, minskad med kostnaderna för den aktuella investeringsformen. Med kostnader för förvaltandet av de influtna medlen avses bland annat kostnader som föranleds av pensionsanstaltens verksamhet. Ett fondanknutet arrangemang är ett sådant slag av premiebaserat arrangemang där värdet av pensionen är bundet till hur värdet av ett visst investeringsobjekt utvecklas. Exempelvis ett arrangemang som är knutet till vissa fonder är fondanknutet. Ett premiebaserat arrangemang är till exempel ett arrangemang där en viss ränteavkastning utlovas på bidragen och försäkringspremierna. I 5 punkten definieras tilläggspensionsarrangemang på samma sätt som i den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. Tilläggspensionsarrangemang är en allmän term som omfattar alla frivilliga tilläggspensionsarrangemang oavsett slag. 

Definitionerna i 5—40 punkten motsvarar definitionerna i den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. Vissa lagtekniska ändringar har gjorts i definitionerna för att förbättra läsbarheten. 

3 §.Syftet med tilläggspensionsanstaltens verksamhet. I paragrafen föreskrivs på motsvarande sätt som i 1 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och gällande 1 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor att tilläggspensionsverksamhet bedrivs på ett annat än affärsmässigt sätt. Det att verksamheten ska bedrivas på ett annat än affärsmässigt sätt har samma innebörd som i den gällande lagen. Verksamheten får alltså fortfarande inte gå ut på att bedriva försäkringsrörelse där det centrala bland annat är att eftersträva vinst samt att ha en öppen kundkrets och tack vare detta skaffa nya kunder. Dessutom konstateras det i momentet att pensionsanstalten ska förvalta de medel som inflyter för tilläggspensionsskyddet på ett sätt som tryggar de försäkrades förmåner. Även om det är fråga om bedrivande av frivillig tilläggspensionsverksamhet, betonar verksamhetens karaktär av socialförsäkring och bedrivandet av den på ett annat än affärsmässigt sätt tryggandet av de försäkrades förmåner på samma sätt som i ett arbetspensionsförsäkringsbolags verksamhet. Paragrafens 2 mom. motsvarar 6 a § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 9 a § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

4 §.Tilläggspensionsanstaltens verksamhet före registreringen. Paragrafen motsvarar i sak 24 § 1 och 2 mom. i lagen om försäkringskassor och 16 § 1 och 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Utgångspunkten är att en pensionsanstalt inte existerar som självständig juridisk person före registreringen. Enligt paragrafen ansvarar de som deltagit i eller beslutat om en åtgärd som på pensionsanstaltens vägnar vidtagits före registreringen solidariskt för åtgärden. Innan pensionsanstalten registrerats, har åtgärder som den vidtar rättsverkningar genom bildandet. Därför föreskrivs det i 3 mom. att styrelsen och verkställande direktören under denna tid kan föra talan i ärenden som gäller bildandet av anstalten. Vad gäller verkställande direktören är bestämmelsen ny. Ansvaret för åtgärderna övergår dock på pensionsanstalten efter registreringen.  

5 §.Tilläggspensionsstiftelsens verksamhetskrets. Den föreslagna verksamhetskretsen motsvarar i huvudsak 1 och 115 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser. I den föreslagna lagen frångås begreppet sampensionsstiftelse, och det föreslås att en pensionsstiftelses verksamhetskrets ska begränsas något. Enligt 1 mom. ska pensionsstiftelsens verksamhetskrets fastställas i stiftelsens stadgar så att en arbetsgivare eller en arbetsgivare tillsammans med sådana arbetsgivare som hör till samma koncern enligt bokföringslagen kan vara delägare i stiftelsen. Till skillnad från den gällande lagen om pensionsstiftelser kan verksamhetskretsen inte basera sig enbart på den administrativa och ekonomiska helhet som de arbetsgivare som bedriver verksamheten bildar, utan det måste finnas en fastare anknytning, det vill säga en koncern. Eftersom de arbetsgivare som är delägare i stiftelsen i sista hand ansvarar för stiftelsens förpliktelser med sin egen egendom, är det motiverat att delägarna hör till samma koncern. 

6 §.Tilläggspensionskassans verksamhetskrets. Den föreslagna verksamhetskretsen motsvarar i huvudsak 4 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Till skillnad från nuläget kan pensionskassans verksamhetskrets inte bestå av endast en arbetsgivare. Enligt 1 mom. ska verksamhetskretsen fastställas i pensionskassans stadgar så att flera arbetsgivare eller företagare är delägare i kassan. Delägarna i kassan kan utgöras arbetsgivare vars verksamhet ska anses bilda en administrativ eller ekonomisk helhet eller vars verksamhetsområde eller yrkesområde är likartat eller som på grund av någon annan motsvarande omständighet bildar en helhet. Begreppet administrativ och ekonomisk helhet är bredare än koncernbegreppet i bokföringslagen, vilket innebär att en administrativ och ekonomisk helhet också innefattar en koncern. Kassans verksamhetskrets kan också bildas av företagare vars verksamhetsområde eller yrkesområde är likartat. Med företagare avses en företagare enligt lagen om pension för företagare, vilket också för sin del begränsar pensionskassans verksamhetskrets. 

Enligt 2 mom. får sådana ändringar i tillhörigheten till en persongrupp eller medlemskap i en registrerad förening som inverkar på pensionskassans verksamhetskrets göras endast med Finansinspektionens samtycke. Bestämmelsen motsvarar i sak 5 och 13 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Syftet med bestämmelsen är att pensionskassans verksamhetskrets alltjämt ska vara begränsad också när verksamheten bedrivs inom en viss förening eller en fastställd persongrupp.  

7 §.Begränsningar för dem som ska försäkras. I paragrafen fastställs vem som kan försäkras i en pensionsstiftelse eller pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Bestämmelsen motsvarar definitionen av verksamhetskrets i 1 och 115 § i lagen om pensionsstiftelser och i 4 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Eftersom det i den föreslagna lagen föreskrivs om verksamhetskretsen genom en definition av de delägare som bedriver verksamheten, är det nödvändigt att definiera också de försäkrade för att undvika oklarheter. I motsats till den lagstadgade pensionsförsäkringsverksamheten definieras inte kretsen av försäkrade någon annanstans i lagstiftningen. Begreppet försäkrad motsvarar till innehållet definitionen av personer som hör till verksamhetskretsen i 2 § 5 punkten i den gällande lagen om pensionsstiftelser och bestämmelsen om utsända arbetstagare i 2 a § i den lagen. Bestämmelserna om utsända arbetstagare grundar sig på rådets direktiv 98/49/EG om skydd av kompletterande pensionsrättigheter för anställda och egenföretagare som flyttar inom gemenskapen. Syftet med bestämmelsen är att förtydliga att delägarna i en tilläggspensionsstiftelse eller tilläggspensionskassa endast kan försäkra personer som anges i bestämmelsen, såsom till exempel de egna anställda eller personer som hör till ledningen. Även om den försäkrades anställningsförhållande eller verksamhet i ledningsuppgifter har upphört, kan den försäkrade förbli försäkrad i en tilläggspensionsanstalt om han eller hon fått fribrev. 

8 §.Status som juridisk person och delägarnas ansvar. Bestämmelsen motsvarar det nuvarande rättsläget. I den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor finns det inga bestämmelser som uttryckligen beskriver de allmänna principer som tillämpas på delägarnas ställning. Enligt 1 mom. är en pensionsanstalt en från stiftaren fristående juridisk person som uppkommer genom registrering. Motsvarande princip slås fast bland annat i 1 kap. 2 § 1 mom. i aktiebolagslagen. 

Enligt 2 mom. är delägarna i en pensionsanstalt ansvariga för att täcka pensionsanstaltens ansvarsskuld så som bestäms i denna lag och i anstaltens stadgar. Även om pensionsstiftelsen eller pensionskassan är en från delägarna fristående juridisk person, ansvarar delägarna på det sätt som preciseras i lagen för att anstalten uppfyller de krav som föreskrivits för den. En delägare i en pensionsstiftelse har obegränsat ansvar gentemot stiftelsen, det vill säga delägaren ansvarar för alla sina förpliktelser gentemot stiftelsen med hela sin egendom. Det finns dock inget ansvar i direkt förhållande till en tredje part. En delägares ansvar realiseras när delägaren betalar bidrag till stiftelsen. Ansvaret är också solidariskt till sin natur, det vill säga delägaren ansvarar också för en insolvent delägares förpliktelser gentemot stiftelsen i de fall som anges i lagen.  

Delägarnas ansvar i en pensionskassa motsvarar delvis delägarnas ansvar i en stiftelse, men deras ansvar begränsas dock i lagen. 

9 §.Utträde och uteslutning ur en tilläggspensionsanstalt. Paragrafen är ny, men motsvarar till sitt innehåll det rådande rättsläget. I den nya lagen klargörs uttryckligen de grundläggande dragen hos verksamheten i pensionsstiftelser och pensionskassor och skillnaderna mellan dessa två slag av pensionsanstalter. Den väsentliga skillnaden mellan en pensionsstiftelse och en pensionskassa är att en delägare i en pensionsstiftelse inte kan utträda ur stiftelsen och lämna sitt delägarspecifika försäkringsbestånd hos stiftelsen. Till en pensionsstiftelses natur hör att delägarna i sista hand är ansvariga för sina förpliktelser gentemot stiftelsen med hela sin egendom, till skillnad från vad som är fallet med en pensionskassa. Därför kan en delägare utträda ur en pensionsstiftelse först när dess delägarspecifika försäkringsbestånd har överlåtits till en annan pensionsanstalt. I fråga om pensionsstiftelser motsvarar paragrafen 125 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser. En delägare i en pensionskassa ska däremot vad gäller utträde och överlåtelse av försäkringsbestånd närmast jämställas med en kund hos ett försäkringsbolag, det vill säga delägaren kan utträda ur kassan och lämna sitt delägarspecifika försäkringsbestånd i pensionskassan. 

10 §.Tillämpning av lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor. Lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor är en allmän lag som i tillämpliga delar också tillämpas på anstalter som bedriver tilläggspensionsförsäkringsverksamhet. I lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor finns bestämmelser som tillämpas endast på tilläggspensionsförsäkringsverksamhet. Eftersom det i lagstiftningen inte förutsätts solvenskapital av tilläggspensionsanstalterna, tillämpas solvensbestämmelserna i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor inte på tilläggspensionsanstalterna.  

11 §.Bestämmelser som inte tillämpas på premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. En del av bestämmelserna i lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor tillämpas inte på premiebaserade arrangemang. Ett premiebaserat arrangemang avviker från ett förmånsbaserat arrangemang när det gäller bestämmelserna om anstaltens minimistorlek, fastställande av ansvarsskuld och täckning av ansvarsskuld samt metoden för värdering av investeringstillgångar.  

12 §.Bestämmelser som inte tillämpas på fondanknutna tilläggspensionsarrangemang. Ett fondanknutet arrangemang är ett sådant slag av premiebaserat arrangemang där värdet av pensionen eller en annan förmån är bundet till hur värdet av ett visst investeringsobjekt utvecklas. När den egendom som utgör täckning för ansvarsskulden i ett sådant arrangemang värderas i bokslutet ska 6 kap. 7 § i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor inte tillämpas. 

13 §.Bestämmelser som inte tillämpas på en tilläggspensionsanstalt med färre än 100 eller färre än 16 försäkrade. Vissa bestämmelser tillämpas inte på så kallade små tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor för att regleringen inte ska bli för tung i förhållande till verksamhetens art och omfattning. De bestämmelser som inte tillämpas på små tilläggspensionsanstalter motsvarar till sitt sakinnehåll de bestämmelser som för närvarande inte tillämpas på små pensionsanstalter. 

14 §.Tilläggspensionsanstaltens rätt att välja tillämpliga bestämmelser. Enligt paragrafen kan en liten tilläggspensionsanstalt meddela Finansinspektionen att den bedriver verksamhet i enlighet med de bestämmelser som tillämpas på tilläggspensionsanstalter med minst 100 försäkrade. Exempelvis en liten tilläggspensionsanstalt som har för avsikt att bedriva gränsöverskridande verksamhet kan anse att ett sådant meddelande behövs. Gränsöverskridande verksamhet får bedrivas endast av en pensionsanstalt på vilken de bestämmelser som gäller pensionsanstalter med minst 100 försäkrade tillämpas. Paragrafen motsvarar 1 b § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 2 b § i den gällande lagen om försäkringskassor.  

15 §.Tilläggspensionsanstaltens skyldighet att meddela Finansinspektionen om ändringar i antalet försäkrade. Eftersom den lagstiftning som ska tillämpas på en tilläggspensionsanstalt är beroende av antalet försäkrade i anstalten, är anstalten skyldig att anmäla ändringar i antalet försäkrade, om antalet försäkrade stiger till minst 100 eller till minst 16. Paragrafen motsvarar 1 b § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 2 b § i den gällande lagen om försäkringskassor.  

16 §.Bestämmelser som tillämpas på utländska EES-försäkringsbolag. Vad som föreskrivs om utländska EES-tilläggspensionsanstalter i denna lag ska tillämpas på utländska EES-försäkringsbolag som avses i lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995) och som bedriver tjänstepensionsverksamhet enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/2341/EU om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut. Paragrafen motsvarar 1 § 7 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 2 § 5 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

17 §.Bemyndigande för finansinspektionen att meddela föreskrifter. Enligt paragrafen finans-inspektion kan meddela närmare föreskrifter om de meddelanden som föreskrivs i 14 och 15 § i detta kapitel. 

2 kap. Bildande, delägare och stadgar

1 §.Stiftare av en tilläggspensionsstiftelse. I paragrafen hänvisas det i fråga om en stiftare av en tilläggspensionsstiftelse till 2 kap. 1 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor. Utöver de instanser som nämns i det momentet kan en tilläggspensionsstiftelse bildas av de försäkrade arbetstagarna tillsammans med arbetsgivaren. 

2 §.Stiftare av en tilläggspensionskassa. I 1 mom. hänvisas det i fråga om en stiftare av en tilläggspensionskassa till 2 kap. 1 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor. Dessutom kan en persongrupp som har definierats utifrån sitt yrke eller ett yrkesområde eller sitt medlemskap i en registrerad förening eller en registrerad förening bilda en tilläggspensionskassa. De arbetsgivare eller företagare som hör till en persongrupp bildar till exempel på grund av branschlikheter en helhet, men alltså inte en ekonomisk eller administrativ helhet. Dessutom förutsätts det att det är motiverat att bedriva pensionskassaverksamhet inom persongruppen. Samtidigt som Finansinspektionen fastställer pensionskassans stadgar avgör den huruvida det är motiverat att bedriva pensionskassaverksamhet inom gruppen.  

Enligt 2 mom. kan de försäkrade arbetstagarna och arbetsgivaren tillsammans bilda en pensionskassa som bedriver premiebaserad pensionsverksamhet. 

3 §.Tilläggspensionsanstaltens minsta storlek. I paragrafen föreskrivs om det minsta antalet försäkrade i pensionsstiftelser och pensionskassor. Enligt 1 mom. ska en pensionsstiftelse ha minst 30 sådana försäkrade som är anställda hos tilläggspensionsanstaltens delägare eller hör till delägarens ledning eller som är arbetstagare utsända av delägaren. Om så bestäms separat i tilläggspensionsstiftelsens stadgar, kan en tilläggspensionsanstalt också ha sammanlagt minst 30 sådana försäkrade och pensionstagare som avses ovan. En pensionsstiftelse som bildas ska ha minst 30 försäkrade senast under det andra kalenderåret efter att den bildades. Momentet motsvarar till sitt innehåll i övrigt 3 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser.  

Enligt 2 mom. ska det minsta antalet försäkrade i en pensionskassa liksom för närvarande vara högre än i en pensionsstiftelse. En pensionskassa ska ha minst 100 försäkrade eller, om så bestäms i pensionskassans stadgar, minst 100 försäkrade och pensionstagare. En pensionskassa som bedriver invalid- eller familjepensionsverksamhet ska dock ha minst 300 försäkrade. Momentet motsvarar 6 § i den gällande lagen om försäkringskassor.  

Enligt 3 mom. kan Finansinspektionen av särskilda skäl bevilja undantag från antalet försäkrade och förlänga den tidsfrist som avses i 1 mom. med högst ett år. Bestämmelsen motsvarar 3 § i lagen om pensionsstiftelser och 6 § i lagen om försäkringskassor. Eftersom en pensionsanstalts minsta storlek förblir oförändrad är det motiverat att bevara också möjligheten att bevilja undantag. Undantag från den minsta storleken kan vara ändamålsenliga till exempel i fråga om en solvent pensionsstiftelse eller pensionskassa eller om övertagande av ett försäkringsbestånd planeras. 

4 §.Stadgar. I paragrafen anges vad en pensionsanstalts stadgar åtminstone ska innehålla. I det föreslagna 1 mom. förtecknas de uppgifter som ska ingå i varje pensionsanstalts stadgar. I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att uppgifter som är viktiga med tanke på de försäkrades ställning ska ingå i stadgarna. Det är nödvändigt att dessa uppgifter anges, eftersom de försäkrade inte får uppgifter om försäkringsavtalsvillkoren på samma sätt som i försäkringsverksamhet i allmänhet. I paragrafens 3 mom. förtecknas för sin del vad stadgarna för en pensionskassa ska innehålla bestämmelser om och i paragrafens 4 mom. vad stadgarna för en pensionsstiftelse ska innehålla bestämmelser om. Enligt förslaget ska i paragrafen samlas de bestämmelser om stadgarna som för närvarande ingår i 9 § i lagen om pensionsstiftelser, 12 § i lagen om försäkringskassor och 7 § i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. Lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang innehåller för närvarande endast bestämmelser om en del av de punkter som nämns i paragrafen, och i övrigt hänvisas det till bestämmelserna i lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor.  

5 §.Fastställelse av stadgarna. Enligt paragrafen ska fastställelse av tilläggspensionsanstaltens stadgar och ändringar i dem sökas hos Finansinspektionen. Finansinspektionen ska fastställa stadgarna och ändringarna av dem, om stadgarna är lagenliga. Paragrafen motsvarar 9 och 10 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser samt 12 och 13 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

6 §.Minskning av en tilläggspensionsstiftelses pensioner. Bestämmelser om minskning av pensioner finns i 11 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser. För att förbättra lagens läsbarhet föreslås det att frågan i fortsättningen ska regleras i flera paragrafer. I den föreslagna paragrafen föreskrivs i huvudsak på samma sätt som i nuläget om ändring av pensionsstiftelsens stadgar och om beslut om minskning och slopande av frivilliga tilläggspensioner. I motsats till den gällande lagen om pensionsstiftelser anges i paragrafen de situationer där det är nödvändigt att minska eller slopa tilläggspensioner genom en hänvisning till situationer där stiftelsen måste försättas i likvidation på grund av stiftelsens ekonomiska situation. I övrigt motsvarar den föreslagna paragrafen 11 § 2—4 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser.  

7 §.Allmänna principer för minskning av en tilläggspensionsstiftelses förmåner. Paragrafen motsvarar 11 § 5 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser. I lagen om pensionsstiftelser används på finska termen "edunsaaja" (förmånstagare) i paragrafen. I motiveringen till bestämmelsen används på finska däremot termerna "etuuden saaja" och "etuuden saajien ryhmiä" (på svenska förmånstagare och förmånstagargrupper). I den föreslagna paragrafen används på finska de termer som motsvarar termerna i motiveringen till lagen om pensionsstiftelser, eftersom termen "edunsaaja" i förslaget definieras på annat sätt än i lagen om pensionsstiftelser, i vilken termen inte definieras över huvud taget. På svenska används termen "mottagare av förmån".  

8 §.Minskning av en tilläggspensionsstiftelses förmåner med anledning av ändringar i det lagstadgade pensionsskyddet. Paragrafen motsvarar 11 § 6 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser.  

9 §.Minskning av en tilläggspensionskassas förmåner. Paragrafens 1 mom. motsvarar 53 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Enligt 1 mom. får en stadgeändring som gäller minskning av en förmån inte tillämpas på ett försäkringsfall som har inträffat innan ändringen trätt i kraft. Exempelvis går det inte att minska pensionstagarnas pensioner. I paragrafen preciseras också att vissa pensionsrelaterade händelser inte ska anses vara nya försäkringsfall. Som ett nytt försäkringsfall anses inte ombildning av pension till ålderspension eller uppkomst av rätt till familjepension efter en pensionstagare.  

Paragrafens 2 mom. är nytt. I momentet begränsas möjligheten att minska eller slopa de försäkrades, inklusive dem som fått fribrev, pensioner till den del pensionerna baserar sig på tjänstgöring före tidpunkten för ändringen på motsvarande sätt som i fråga om pensionsstiftelser i 7 §. Paragrafens 3 mom. motsvarar 52 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

Paragrafens 4 mom. motsvarar 53 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

10 §.Tilläggspensionsanstaltens centralförvaltning. En tilläggspensionsanstalt ska ha sin centralförvaltning i Finland. Bestämmelsen motsvarar 7 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 10 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

3 kap. Ledningen och företagsstyrningssystemet

1 §.Styrelseledamöternas och verkställande direktörens behörighet. I paragrafen föreskrivs om behörigheten för de personer som i praktiken ansvarar för verksamheten i en tilläggspensionsanstalt. Med dem som i praktiken ansvarar för verksamheten avses styrelseledamöter och verkställande direktören. Enligt 1 mom. är det allmänna behörighetsvillkoret för dem som i praktiken ansvarar för verksamheten i en tilläggspensionsanstalt god vandel och lämplighet för uppgiften. Ledamöterna i tilläggspensionsanstaltens styrelse ska tillsammans och tilläggspensionsanstaltens verkställande direktör ensam ha kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter som är tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull förvaltning av tilläggspensionsanstalten. Den som är omyndig, försatt i konkurs eller som har meddelats näringsförbud får inte vara styrelseledamot eller verkställande direktör. Vad som i denna lag föreskrivs om dem som i praktiken ansvarar för verksamheten tillämpas också på ersättare i styrelsen och ställföreträdaren för verkställande direktören. 

Det föreslagna 1 mom. motsvarar vad som föreskrivs om detta i 42 e § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 77 e § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. Paragrafens 2 mom. motsvarar 19 § 4 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 27 § 4 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

Paragrafens 3 mom. motsvarar 19 § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 27 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. I motsats till nuläget ska Finansinspektionen inte längre kunna bevilja undantag från kravet på bosättningsort. 

Enligt 4 mom. tillämpas bestämmelserna i paragrafen på motsvarande sätt också på ersättare i styrelsen och ställföreträdaren för verkställande direktören. Bestämmelsen motsvarar 17 § 6 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 25 § 4 mom. i lagen om försäkringskassor.  

2 §.Styrelseledamöternas och verkställande direktörens behörighet i en liten tilläggspensionsanstalt. Enligt paragrafen ska de som i praktiken ansvarar för verksamheten i en liten tilläggspensionsanstalt ha god vandel. De ska ha sådan allmän kännedom om pensionsförsäkringsverksamhet som behövs med beaktande av arten och omfattningen av en liten pensionsanstalts verksamhet. Om en tilläggspensionsanstalt bedriver förmånsbaserad tilläggspensionsförsäkringsverksamhet ska det i styrelsen också finnas god sakkunskap om investeringsverksamhet. Om de som i praktiken ansvarar för verksamheten i en tilläggspensionsanstalt inte har sådan kännedom om pensionsförsäkringsverksamhet eller investeringsverksamhet som avses i 2 mom. ska de bland sina anställda ha rådgivare med tillräcklig kompetens och erfarenhet. Den som är omyndig, försatt i konkurs eller som har meddelats näringsförbud får inte vara styrelseledamot eller verkställande direktör. Vad som i paragrafen föreskrivs om dem som i praktiken ansvarar för verksamheten tillämpas också på ersättare i styrelsen och ställföreträdaren för verkställande direktören. Paragrafen motsvarar det som i 19 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och i 27 § i den gällande lagen om försäkringskassor föreskrivs om styrelseledamöters behörighet.  

3 §.Bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter. Det föreslagna 1 mom. motsvarar vad som föreskrivs om detta i 42 e § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 77 e § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. 

4 §.Jäv för styrelseledamöter och verkställande direktören. I paragrafen föreskrivs om jäv för styrelseledamöter och verkställande direktören. Det huvudsakliga innehållet i paragrafen motsvarar 24 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 32 § i lagen om försäkringskassor, men ordalydelsen preciseras och förenhetligas så att paragrafen motsvarar bestämmelsen om jäv i aktiebolagslagen. Jäv behöver inte fastställas genom en utredning som visar att det finns motstridiga intressen, utan det räcker att det fastställs att en intressekonflikt är möjlig. Det är i första hand styrelseledamöterna och verkställande direktören själva som ska anmäla jäv.  

5 §.Företagsstyrningssystem. En tilläggspensionsanstalt ska ha ett informationssystem och ett företagsstyrningssystem som möjliggör en sund ledning av verksamheten. Förvaltningssystemet ska stå i proportion till de krav som tilläggspensionsanstaltens verksamhet ställer och det ska regelbundet ses över. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 42 b § i lagen om pensionsstiftelser och 77 b § i lagen om försäkringskassor. 

6 §.Nyckelfunktioner. En tilläggspensionsanstalt ska ha nyckelfunktioner. En person eller organisatorisk enhet får utföra flera nyckelfunktioner, dock inte en internrevisionsfunktion. Med Finansinspektionens tillstånd kan en nyckelfunktion utföras genom samma person eller organisatoriska enhet som hos den arbetsgivare som försäkrar i tilläggspensionsanstalten. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 42 h § i lagen om pensionsstiftelser och 77 h § i lagen om försäkringskassor. 

7 §.Anmälningsskyldighet för personer med nyckelfunktioner. Personer med nyckelfunktioner ska rapportera väsentliga resultat och rekommendationer till åtgärder inom sina ansvarsområden till tilläggspensionsanstaltens styrelse. Enligt bestämmelsen ska personer med nyckelfunktioner underrätta Finansinspektionen om de upptäcker väsentliga överträdelser av bestämmelserna och tilläggspensionsanstaltens styrelse inte vidtar tillräckliga korrigerande åtgärder. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 42 § i lagen om pensionsstiftelser och 77 i § i lagen om försäkringskassor. 

8 §.Riskhanteringsfunktion och riskhanteringssystem. En tilläggspensionsanstalt ska ha en riskhanteringsfunktion och ett riskhanteringssystem. Riskhanteringssystemet ska ha förfaranden för rapportering om risker till tilläggspensionsanstaltens styrelse. Om försäkrade och mottagare av förmån i enlighet med tilläggspensionsanstaltens stadgar står för risker, ska riskhanteringssystemet även ta hänsyn till de riskerna ur de försäkrades och mottagarna av förmåns synvinkel. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 42 j § i lagen om pensionsstiftelser och 77 j § i lagen om försäkringskassor. 

9 §.Internrevisionsfunktion. En tilläggspensionsanstalt ska ha en internrevisionsfunktion. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 42 k § i lagen om pensionsstiftelser och 77 k § i lagen om försäkringskassor. 

10 §.Aktuariefunktion. Om en tilläggspensionsanstalt själv står för åtagandet att täcka en biometrisk risk eller garanterar en viss avkastning på investeringsverksamheten eller viss nivå på förmånerna, ska den inrätta en aktuariefunktion. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 42 l § i lagen om pensionsstiftelser och 77 l § i lagen om försäkringskassor. 

11 §.Riskbedömning. En tilläggspensionsanstalt ska på ett sätt som står i proportion till dess storlek och verksamhetens storlek göra en egen riskbedömning Riskbedömningen ska dokumenteras, och den ska göras åtminstone vart tredje år. En tilläggspensionsanstalt ska ha metoder för att kartlägga och bedöma risker. En sammanfattning av riskbedömningen ska överlämnas till Finansinspektionen. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 42 m § i lagen om pensionsstiftelser och 77 m § i lagen om försäkringskassor. 

12 §.Riktlinjer, system för internkontroll och beredskapsplan. En tilläggspensionsanstalt ska ha skriftliga riktlinjer för riskhantering, internrevision, utkontrakterad verksamhet och, vid behov, för aktuariefunktionen. En tilläggspensionsanstalt ska ha ett system för internkontroll och en beredskapsplan. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 42 c § i lagen om pensionsstiftelser och 77 c § i lagen om försäkringskassor. 

13 §.Behörighet för personer med nyckelfunktioner. De personer som utför nyckelfunktioner samt de personer som anlitas för att utföra funktionerna ska ha god vandel och vara lämpliga för uppgiften. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 42 d § i lagen om pensionsstiftelser och 77 d § i lagen om försäkringskassor. 

14 §.Utkontraktering av verksamheten. En tilläggspensionsanstalt får utkontraktera verksamhet till tjänsteföretag genom ett skriftligt avtal. Tilläggspensionsanstalten ansvarar också för den utkontrakterade verksamheten. Uppgifter får inte utkontrakteras på ett sätt som leder till att företagsstyrningssystemet försämras, risken ökar, Finansinspektionens tillsynsmöjligheter försämras eller möjligheten att tillhandahålla tjänster till försäkrade och mottagare av förmån undergrävs. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 42 p § i lagen om pensionsstiftelser och 77 p § i lagen om försäkringskassor. 

15 §.Meddelande om utkontraktering. En tilläggspensionsanstalt ska i god tid på förhand underrätta Finansinspektionen om sin avsikt att utkontraktera funktioner. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 42 q § i lagen om pensionsstiftelser och 77 q § i lagen om försäkringskassor. 

16 §.Löne- och arvodespolicy. En tilläggspensionsanstalt ska ha en löne- och arvodespolicy som tillämpas på dem som i praktiken ansvarar för verksamheten, på dem som utför nyckelfunktioner samt på andra personalkategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på tilläggspensionsanstaltens riskprofil. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 42 g § i lagen om pensionsstiftelser och 77 g § i lagen om försäkringskassor. 

17 §.Utredning om behörigheten för en medborgare i en annan EES-stat än Finland. Om Finansinspektionen av en styrelseledamot i en tilläggspensionsanstalt, verkställande direktören eller en person med nyckelfunktioner kräver en utredning om behörigheten, ska motsvarande handlingar som från en finsk medborgare godkännas också från en medborgare i en annan EES-stat. Om motsvarande handlingar inte finns att tillgå, föreskrivs det i bestämmelsen om andra ersättande sätt att visa behörigheten. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 42 f § i lagen om pensionsstiftelser och 77 f § i lagen om försäkringskassor. 

4 kap. Bokslut, verksamhetsberättelse och revision

1 §.Tilläggspensionsstiftelsers utjämnande eller delägarspecifika bokföring. Paragrafen motsvarar i sak det som i 117 § i lagen om pensionsstiftelser föreskrivs om det utjämnande och arbetsgivarspecifika systemet. Som en terminologisk ändring föreslås det att arbetsgivarspecifikt system ändras till delägarspecifikt system.  

Enligt 1 mom. ska en tilläggspensionsstiftelse upprätta sin bokföring enligt det delägarspecifika systemet, om inte Finansinspektionen har beviljat tillstånd att iaktta det utjämnande systemet. I 2 och 3 mom. finns preciserande bestämmelser om vad som ska framgå av den utjämnande och delägarspecifika bokföringen. Inom det delägarspecifika systemet ska det av bokföringen särskilt för varje delägare som hör till tilläggspensionsstiftelsen framgå vilka poster som hänförs till resultaträkningen och vilka som hänförs till balansräkningen. De tillgångar som en delägare ger tilläggspensionsstiftelsen ska räknas till godo för denna delägare. Inom det utjämnande systemet ska det bidrag som ska betalas till tilläggspensionsstiftelsen delas till godo för varje delägare så som bestäms i tilläggspensionsstiftelsens stadgar. Täckning av för delägarens ansvarsskuld inom det utjämnande systemet är den proportionella andel av pensionsstiftelsens tillgångar som motsvarar ansvarsskulden. 

2 §.Bokslut och verksamhetsberättelse. Bestämmelsen motsvarar 42 n § i lagen om pensionsstiftelser och 77 n § i lagen om försäkringskassor. Enligt paragrafen ska en tilläggspensionsanstalt upprätta årsbokslut och verksamhetsberättelser i vilka hänsyn tas till varje tilläggspensionsarrangemang som de förvaltar. 

3 §.Poster som upptas i balansräkningen. Bestämmelsen motsvarar 41 § i lagen om pensionsstiftelser och 74 a § i lagen om försäkringskassor. I paragrafen anges vilka poster som ska tas upp i balansräkningen till det nominella värdet samt om upptagande av ansvarsskulden till det värde som beräknats med beaktande av bestämmelserna i 5 kap.  

4 §.Värdering av täckning av ansvarsskulden i ett fondanknutet tilläggspensionsarrangemang. De investeringar som utgör täckning av försäkringstekniska avsättningar i ett fondanknutet tilläggspensionsarrangemang tas upp separat och värderade till verkligt värde i balansräkningen. Förändringar i det verkliga värdet tas upp som intäkter eller kostnader i resultaträkningen. Överföringar av tillgångar mellan investeringar och de investeringar som utgör täckning av ansvarsskulden i ett fondanknutet tilläggspensionsarrangemang ska genomföras enligt verkligt värde.  

5 §.Revisorsval. Enligt 1 mom. ska en tilläggspensionsanstalt ha minst en revisor som avses i revisionslagen. Bestämmelser om skyldigheten att välja en revisorssuppleant finns i revisionslagen. Momentet motsvarar till sitt innehåll 31 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 56 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor.  

Enligt 2 mom. väljs revisorn av tilläggspensionsstiftelsens styrelse eller av tilläggspensionskassans kassamöte. I fråga om tilläggspensionskassor motsvarar förslaget 56 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. I lagen om pensionsstiftelser finns det inga tydliga bestämmelser om vilket organ som ska välja revisor. 

5 kap. Ansvarskuld, försäkrinspremier och solvens

I kapitlet föreskrivs om ansvarsskuld, bidrag och solvenskapital i fråga om pensionsanstalter som bedriver tilläggspensionsverksamhet. I den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor finns det terminologiska skillnader som nu ska fås bort i den föreslagna lagen. Den finska termen "eläkevastuu" som används i lagen om pensionsstiftelser ersätts med termen "vastuuvelka" som motsvarar terminologin i lagen om försäkringskassor och lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. På svenska används termen ansvarsskuld. En pensionsanstalt som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska ha solvenskapital endast om den själv står för åtagandet att täcka en biometrisk risk eller garanterar en viss avkastning på investeringsverksamheten eller en viss nivå på förmånerna. För närvarande är detta i regel inte fallet. Nivån på förmånerna inom förmånsbaserade pensionsarrangemang garanteras i regel av arbetsgivaren, som avgett ett löfte om tilläggspension. 

1 §.Ansvarsskuld. Enligt paragrafen ska en tilläggspensionsanstalts ansvarsskuld ständigt motsvara de sammanlagda finansiella förbindelser som följer av tilläggspensionsarrangemangen. En försäkringsmatematiker ska varje år beräkna ansvarsskulden. Paragrafens 1 mom. motsvarar i sak 43 § 1 och 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 79 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. Paragrafens 2 mom. motsvarar 44 § i lagen om pensionsstiftelser och 81 a § i lagen om försäkringskassor. I lagen om pensionsstiftelser används för närvarande termen pensionsansvar. Termen pensionsansvar frångås och den enhetliga termen ansvarsskuld används i anslutning till pensionskassor och försäkringsbolag.  

2 §.Premieansvar. Förslagets 1 mom. motsvarar i sak 43 § 4 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser. I premieansvaret ingår också fribrev. Paragrafens 2 mom. motsvarar 43 § 2 mom. 4 punkten i lagen om pensionsstiftelser och 79 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor till den del det där föreskrivs om indexförhöjningsansvar. Paragrafens 3 mom. motsvarar 15 § i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. 

3 §.Ersättningsansvar. Enligt paragrafen ska en tilläggspensionsanstalts ersättningsansvar motsvara obetalda ersättningsbelopp och andra belopp som ska betalas med anledning av inträffade försäkringsfall. En tilläggspensionskassa kan för skaderika år ha ett riskteoretiskt beräknat utjämningsbelopp som räknas till ersättningsansvaret, det vill säga ett så kallat utjämningsbelopp. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 79 § i lagen om försäkringskassor. 

4 §.Grunder för beräkning av ansvarsskulden. Enligt paragrafen ska varje tilläggspensionsanstalt ha beräkningsgrunder för fastställande av ansvarsskulden. De försäkringsmatematiska metoderna ska förbli desamma från en räkenskapsperiod till en annan, om det inte finns grundad anledning till ändringar. Det kan finnas grundad anledning till ändringar om det sker förändringar i den lagstiftning, den befolkningsstruktur eller den ekonomiska situation som ligger till grund för antagandena. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 44 § i lagen om pensionsstiftelser och 81 a § 1 och 4 mom. i lagen om försäkringskassor.  

5 §.Räntesats vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar. Enligt paragrafen ska den räntesats som ska användas vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar väljas med iakttagande av aktsamhet. Finansinspektionen meddelar föreskrifter om maximiräntesatsen och kan på ansökan ge tillstånd att använda en större räntesats än maximiräntesatsen. Paragrafen motsvarar 44 a § i lagen om pensionsstiftelser och 82 a § i lagen om försäkringskassor.  

6 §.Beräkningsgrunder i fråga om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. Paragrafen motsvarar 14 § 2 mom. i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor. Bestämmelser om beräkningsgrunderna för fribrev i ett premiebaserat arrangemang finns i 7 § tillsammans med andra bestämmelser om fribrev. 

7 §.Beräkningsgrunder för fribrev. Paragrafen motsvarar 14 § 2 mom. 2 punkten i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor. Varken den gällande lagen om pensionsstiftelser eller lagen om försäkringskassor innehåller någon uttrycklig bestämmelse om grunderna för beräkning av fribrev. Eftersom de ovannämnda lagarna ändå innehåller begreppet fribrev, har det också funnits beräkningsgrunder som ska användas när fribrev fastställs. Avsikten är att för tydlighetens skull nu föreskriva om saken i lag. 

8 §.Beräkningsgrunder i en tilläggspensionskassa. En tilläggspensionskassa ska ha beräkningsgrunder för bestämmande av bidragen i förmånsbaserade tilläggspensionsarrangemang. Paragrafen motsvarar 78 § i lagen om försäkringskassor.  

9 §.Tryggande av försäkrades och pensionstagares förmåner. Beräkningsgrunderna ska utformas så att de tryggar förmånerna för de försäkrade och pensionstagarna. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 44 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 81 a § 1 mom. i lagen om försäkringskassor.  

10 §.Försäkringstekniskt täckningsunderskott. Enligt paragrafen kan en tilläggspensionsanstalt med Finansinspektionens tillstånd bokföra ansvarsunderskott bland aktiva i balansräkningen, om beräkningsgrunderna ändras. En förutsättning är att tilläggspensionsanstalten gör upp en plan för amortering av täckningsunderskottet inom högst tio år. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 44 b § i lagen om pensionsstiftelser och 81 b § i lagen om försäkringskassor. 

11 §.Bidrag i en tilläggspensionsstiftelse. Varje delägare ska årligen till tilläggspensionsstiftelsen betala bidrag eller ställa säkerheter så att de tillsammans med övriga tillgångar och säkerheter täcker stiftelsens ansvarsskuld. Paragrafen motsvarar 45 § 2 och 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser. 

12 §.Förberedelser för växlingar i ersättningsutgifterna. En tilläggspensionskassa ska ordna sin verksamhet så att det uppkommer ett betryggande förhållande mellan växlingarna i ersättningsutgifterna och kassans risktäckningskapacitet. Paragrafen motsvarar 9 § i lagen om försäkringskassor. 

13 §.Reservfond för en tilläggspensionskassa. En tilläggspensionskassa ska ha en reservfond. Paragrafen motsvarar i huvudsak 75 § i lagen om försäkringskassor. Till motiveringen flyttas av lagtekniska skäl principen om att Finansinspektionen i allmänhet inte ska ge tillstånd att minska reservfonden så att den underskrider reservfondens fulla belopp enligt 1 mom. 

14 §.Täckning av underskott i en tilläggspensionskassas bokslut. I paragrafen föreskrivs det om hur det underskott som bokslutet visar ska täckas. I första hand används överskott från tidigare räkenskapsperioder, därefter fonder och startkapitalet. Kan underskottet inte täckas, ska de som under räkenskapsperioden varit skyldiga att göra inbetalningar utan dröjsmål påföras en tillskottsavgift till kassan, om det i kassans stadgar finns en bestämmelse om tillskottsplikt. Paragrafen motsvarar 76 § i lagen om försäkringskassor. 

15 §.Återbetalning till delägarna av en varaktig övertäckning. Paragrafen motsvarar i huvudsak 45 § 5 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 83 a § i lagen om försäkringskassor. Till 1 mom. flyttas till lagnivå 4 § 3 mom. i social- och hälsovårdsministeriets förordning om särskilda bestämmelser för pensionsstiftelser (1352/2006). Någon bestämmelse som motsvarar 2 mom. finns inte i den gällande lagen om pensionsstiftelser. Med tanke på de försäkrades intresse är det ändå motiverat att föreskriva om ett förbud mot att överföra de försäkringspremier som de försäkrade betalat till delägarna på samma sätt som i fråga om en pensionskassa. Genom 3 mom. får Finansinspektionen befogenhet att meddela föreskrifter om värdering av tillgångar vid återbetalning av övertäckning. Bestämmelser om detta finns för närvarande i social- och hälsovårdsministeriets förordning om särskilda bestämmelser för pensionsstiftelser och i social- och hälsovårdsministeriets förordning om särskilda bestämmelser för pensionskassor (1353/2006). Det rör sig om en fråga av teknisk natur och den hör till Finansinspektionen som en del av tillsynen över säkerheten i fråga om pensionsanstalter.  

16 §.Differentierade premieandelar i premiebaserade tilläggspensionsarrangemang samt fribrev. Paragrafens 1 mom. motsvarar 8 § 1 mom. i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor och paragrafens 2 mom. motsvarar 9 § 2 mom. i den lagen. 

17 §.Överföring av övertäckning mellan en tilläggspensionsanstalts avdelningar. Paragrafen motsvarar 6 § 3 mom. i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor. 

18 §.Solvenskapital. I paragrafen föreskrivs det om det minimikrav på tilläggspensionsanstaltens kapitalbas som anstalten ska uppfylla när den själv står för åtagandet att täcka en biometrisk risk eller garanterar en viss avkastning på investeringsverksamheten eller en viss nivå på förmånerna. Den föreslagna paragrafen motsvarar 48 e § i lagen om pensionsstiftelser och 83 s § i lagen om försäkringskassor. 

19 §.Solvenskapitalets minimibelopp från livförsäkringsklasserna 1 och 2. I paragrafen föreskrivs det om hur ovannämnda minimibelopp beräknas. Bestämmelsen motsvarar 83 v § 1—3 mom. i lagen om försäkringskassor och hänvisningen till lagen om försäkringskassor i 48 e § i lagen om pensionsstiftelser. 

20 §.Solvenskapitalets minimibelopp från livförsäkringsklass 3. I paragrafen föreskrivs det om hur ovannämnda minimibelopp beräknas. Bestämmelsen motsvarar 83 w § i lagen om försäkringskassor och hänvisningen till lagen om försäkringskassor i 48 e § i lagen om pensionsstiftelser. 

21 §.Solvenskapitalets minimibelopp från livförsäkringsklass 5. I paragrafen föreskrivs det om hur ovannämnda minimibelopp beräknas. Den föreslagna paragrafen motsvarar 83 v § 5 mom. i lagen om försäkringskassor och hänvisningen till lagen om försäkringskassor i 48 e § i lagen om pensionsstiftelser. 

22 §.Solvenskapitalets minimibelopp från livförsäkringsklass 6. I paragrafen föreskrivs det om hur ovannämnda minimibelopp beräknas. Paragrafen motsvarar 83 v § 4 mom. i lagen om försäkringskassor och hänvisningen till lagen om försäkringskassor i 48 e § i lagen om pensionsstiftelser. 

23 §.Solvenskapitalets minimibelopp från skadeförsäkringsklasserna 1 och 2. I paragrafen föreskrivs det om hur ovannämnda minimibelopp beräknas. Paragrafen motsvarar 83 x § i lagen om försäkringskassor och hänvisningen till lagen om försäkringskassor i 48 e § i lagen om pensionsstiftelser. 

24 §.Relationstal vid beräkning av solvenskapitalets minimibelopp. I paragrafen föreskrivs det om hur de olika relationstal som det hänvisas till i 19—23 § beräknas. Paragrafen motsvarar 83 y § i lagen om försäkringskassor och hänvisningen till lagen om försäkringskassor i 48 e § i lagen om pensionsstiftelser.  

25 §.Plan för återställande av en sund finansiell ställning och finansieringsplan. I paragrafen föreskrivs om de åtgärder som en pensionsanstalt ska vidta om solvenskapitalets minibelopp enligt 19 § underskrids. Pensionsanstalten ska då utan dröjsmål för godkännande till Finansinspektionen ge in en plan för återställande av en sund finansiell ställning. Planen ska innehålla en redogörelse för hur pensionskassan inom ett år ska uppfylla minimikapitalkravet. Paragrafen motsvarar 48 g § i lagen om pensionsstiftelser och 83 z § i lagen om försäkringskassor.  

Det föreslagna 2 mom. är nytt. Det motsvarar den reglering som ska tillämpas på försäkringsbolag och lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet i pensionsstiftelser och pensionskassor. Om solvenskapitalets minimibelopp har underskridits betydligt kan det hända att den ettårsperiod som reserverats för planen för återställande av en sund finansiell ställning är för lång, om solvenskapitalet hela tiden sjunker.  

26 §. Undantag som gäller återbetalning av övertäckning i en tilläggspensionskassa. Paragrafen motsvarar 83 t § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

27 §.Separata tillgångar. Paragrafens 1 mom. motsvarar 6 § 1 mom. i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor och paragrafens 2 mom. motsvarar 2 mom. i ovannämnda paragraf.  

28 §.Tilläggspensionsanstaltens ansvariga försäkringsmatematiker. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 135 § i lagen om pensionsstiftelser och 170 § i den gällande lagen om försäkringskassor. En pensionsanstalt kan också upphandla den ansvariga försäkringsmatematikerns tjänster utifrån, men också då är anstalten ansvarig för de försäkringsmatematiska funktionerna. Precis som i den gällande lagstiftningen ska en pensionsanstalt ha en ansvarig försäkringsmatematiker, även om pensionsanstalten endast har hand om ett fondanknutet pensionsarrangemang. Exempelvis kan den förväntade livslängden också inverka på ett fondanknutet pensionsarrangemang. 

6 kap. Investering av tillgångar och täckning av ansvarsskulden

I kapitlet föreskrivs det om de allmänna principer som ska tillämpas på investering av tilläggspensionsanstaltens egendom samt om investering av egendom som utgör täckning av ansvarsskulden. Egendom vars värde är beroende av framgången för en arbetsgivare som är delägare i tilläggspensionsanstalten får i begränsad utsträckning investeras för att hantera koncentrationsrisken. Till denna del motsvarar de föreslagna bestämmelserna i den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. 

Investering av den egendom som utgör täckning av tilläggspensionsanstalternas ansvarsskuld kommer fortfarande att regleras genom detaljerade bestämmelser för att sprida riskerna. Eftersom tilläggspensionsanstalterna inte har ett lagstadgat solvenskapital som överskrider ansvarsskulden som riskbuffert, tryggar de detaljerade täckningsbestämmelserna de försäkrade förmånerna. 

Allmänna principer 

1 §.Allmänna principer för tillgångar. En tilläggspensionsanstalts tillgångar ska investeras på ett inkomstbringande och betryggande sätt och så att likviditeten är säkerställd. Tilläggspensionsanstalten ska investera sina tillgångar på ett sätt som är förenligt med de långsiktiga intressena för de försäkrade och mottagarna av förmån. I paragrafen har man av lagtekniska skäl samlat de allmänna principer för investering av tilläggspensionsanstaltens tillgångar som finns spridda i de gällande lagarna om pensionsstiftelser och försäkringskassor. Bestämmelsen motsvarar 4 § 2 mom., 5 § 1 mom., 5 a §, 5 b § 1 mom. och 46 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser samt 8 § 1 mom., 8 b §, 8 c § 1 mom. och 83 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. 

2 §.Begränsningar som gäller upplåning och borgen. En tilläggspensionsanstalt kan endast uppta kortfristiga krediter för att upprätthålla likviditeten. En tilläggspensionsanstalt får inte ställa borgen. Paragrafen motsvarar 4 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 7 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. Genom bestämmelserna har artikel 18.2 i direktivet om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut genomförts. 

3 §.Allmänna principer för investering. En tilläggspensionsanstalt ska investera sina tillgångar på ett inkomstbringande och betryggande sätt och så att likviditeten är säkerställd. Investeringar i en och samma emittent eller grupp av företag får inte leda till en alltför stor riskkoncentration. Tillgångarna ska investeras på ett sätt som är förenligt med de långsiktiga intressena för de försäkrade och mottagarna av förmån. Anstalten kan ta hänsyn till investeringarnas långsiktiga konsekvenser när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer. Bestämmelsen motsvarar 5 § 1 mom., 5 b § 1 mom. och 5 a § i lagen om pensionsstiftelser samt första meningen i 8 § 1 mom., 8 c § 1 mom. och 8 b § i lagen om försäkringskassor. 

Finansinspektionen får inte kräva att investeringsbeslut som fattas av ett tilläggspensionsanstalt eller av dess kapitalförvaltare ska vara villkorat av något godkännande i förväg eller någon systematisk anmälan. 

4 §.Investeringsplan och investeringspolitik. Enligt paragrafen ska tilläggspensionsanstalten ha en investeringsplan och en utredning om riktlinjerna för investeringspolitiken, vilket ska offentliggöras. Paragrafen motsvarar 42 o § och 47 a § i lagen om pensionsstiftelser och 77 o och 83 § i lagen om försäkringskassor.  

Täckning av ansvarsskulden 

5 §.Ansvarsskuld som ska täckas. Enligt paragrafen täcker man av ansvarsskulden ett belopp som fås när återförsäkrarens andel och de fordringar som baserar sig på regressrätt dras av från ansvarsskulden. Från ansvarsskulden kan dessutom dras av den icke-amorterade delen av täckningsunderskottet. Paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar 46 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 83 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor.  

6 §.Värdering av tillgångar för täckning. Enligt paragrafen värderas täckningstillgångarna till verkligt värde. Paragrafen motsvarar 46 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 83 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor till den del det i momenten föreskrivs om verkligt värde, dock så att social- och hälsovårdsministeriets behörighet att under vissa förutsättningar meddela föreskrifter om avvikelse från värderingen till verkligt värde lyfts upp till förordningsnivå. Bestämmelser om bemyndigandet att utfärda förordning finns i 24 §. 

7 §.Tillgångar och säkerheter som godkänns som täckning av ansvarsskulden. I paragrafen anges de egendomsslag som tjänstepensionsanstalten kan använda när ansvarsskulden täcks. Dessa är bland annat masskuldebrevslån, aktier, fastigheter och placeringsfonder. Paragrafens 1 mom. motsvarar i huvudsak 46 § 5 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 83 § 4 mom. i lagen om försäkringskassor. I den nya bestämmelsen nämns som investeringsinstrument kapitallån och AIF-fonder, som inte anges i lagen om pensionsstiftelser eller lagen om försäkringskassor. Paragrafens 2 mom. motsvarar 46 § 5 mom. 12 punkten i lagen om pensionsstiftelser. Paragrafens 3 mom. motsvarar 46 § 6 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 83 § 5 mom. i lagen om försäkringskassor. Paragrafens 4 mom. motsvarar 46 § 10 mom. i lagen om pensionsstiftelser. I lagen om försäkringskassor finns det ingen motsvarande bestämmelse om förteckning över täckning.  

8 §.Täckning av ansvarsskulden hela ansvarsskulden genom skuldförbindelser, insättningar och fondandelar. Enligt paragrafen kan de ansvarsskulden helt och hållet täckas genom skuldförbindelser där gäldenären eller borgensmannen är bland annat en EES-stat, en kommun i en EES-stat och genom insättningar. Dessutom förutsätts det att gäldenären eller borgensmannen omfattas av kreditklass 1. Paragrafens 2 mom. är nytt. Enligt detta moment får ansvarsskulden helt och hållet endast täckas av sådana skuldförbindelser som ingår i den bästa kreditklassen. Om kreditklassificeringen är lägre, tillämpas de övriga bestämmelserna i detta kapitel. 

9 §.Täckning av ansvarsskulden delvis genom skuldförbindelser. Enligt paragrafen kan 70 procent av ansvarsskulden täckas av skuldförbindelser som är föremål för handel på en reglerad marknad, på en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform. Sakinnehållet i paragrafen motsvarar 47 c § i lagen om pensionsstiftelser och 83 i § i lagen om försäkringskassor. Vissa lagtekniska ändringar har gjorts i paragrafen. Dessutom jämställs en inlåningsbank och ett annat kreditinstitut som beviljar en skuldförbindelse med varandra så att det uttryckligen föreskrivs om dem i 8 § i detta kapitel. 

10 §.Täckning av ansvarsskulden delvis genom aktier och därmed jämförbar egendom. Enligt paragrafen kan 70 procent av ansvarsskulden täckas av aktier som uppfyller vissa villkor. Paragrafen motsvarar i huvudsak 47 d § i lagen om pensionsstiftelser och 83 j § i lagen om försäkringskassor. I förslaget har bestämmelserna om täckning av ansvarsskulden genom fondandelar förts över till en egen 12 §. 

11 §.Täckning av ansvarsskulden delvis genom fordringar, fondandelar och andra investeringar. Genom de tillgångar som avses i paragrafen kan högst 25 procent av tilläggspensionsanstaltens ansvarsskuld täckas. I 2 mom. föreskrivs det om vilka egendomsposter det ovannämnda beloppet kan bestå av.  

12 §.Täckning av ansvarsskulden delvis genom andelar i placeringsfonder och AIF-fonder. De placeringsfonder som lagen om placeringsfonder tillämpas på räknas till de egendomsslag som placeringsfonden placerar sina tillgångar i. Detta gäller också AIF-fonder. Enligt paragrafens 4 mom. är det dessutom möjligt att investera högst 25 procent av täckningstillgångarna i en placeringsfond eller AIF-fond. Det belopp som avses ovan motsvarar det belopp som föreskrivs i 47 f § i lagen om pensionsstiftelser och i 83 l § i försäkringsbolagslagen. I paragrafens 5 mom. föreskrivs det om investeringar i sådana europeiska fonder som Europeiska investeringsbanken har emitterat eller garanterat. Momentet motsvarar 47 b § 1 mom. 6 punkten i lagen om pensionsstiftelser och 83 h § 6 punkten i lagen om försäkringskassor. 

13 §.Begränsningar för investering i en delägarsammanslutning. Om en tilläggspensionsanstalt investerar sina tillgångar hos en arbetsgivare som är delägare i anstalten, ska investeringarna göras på ett aktsamt sätt. En tilläggspensionsanstalt kan investera högst fem procent av sina tillgångar i en sammanslutning som är delägare och, om en delägare hör till en koncern, högst tio procent av sina tillgångar i ett företag som hör till denna koncern. Paragrafens 1 mom. motsvarar 46 § i lagen om pensionsstiftelser och 83 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. Paragrafens 2 mom. motsvarar 5 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 8 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. Paragrafens 3 mom. motsvarar 5 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser.  

14 §.Begränsningar för investering i egendom bunden till tilläggspensionsstiftelsens delägare. Enligt paragrafen kan högst 25 procent av de tillgångar som utgör täckning av tilläggspensionsstiftelsens ansvarsskuld investeras i egendom som är bunden till en delägare i en tilläggspensionsanstalt. Paragrafen motsvarar 47 m § i lagen om pensionsstiftelser, dock så att dess innehåll har preciserats så att det motsvarar de betryggande säkerheter som godkänns i kreditverksamhet. 

15 §.Begränsningar för investering i egendom bunden till verksamhet bedriven av tilläggspensionsanstaltens delägare. Paragrafen tillämpas på både tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor. En tilläggspensionsanstalt kan investera högst 25 procent av sina täckningstillgångar i egendom vars värde är beroende av delägarens verksamhet. Paragrafen motsvarar 47 i § i lagen om pensionsstiftelser och 83 o § i lagen om försäkringskassor. 

16 §.Begränsningar för investering utanför reglerade marknader. Enligt paragrafens 1 mom. ska en tilläggspensionsanstalt investera sina tillgångar till övervägande del på reglerade marknader. Paragrafens 1 mom. motsvarar 5 b § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 8 c § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. Enligt paragrafens 2 mom. kan högst 10 procent av ansvarsskulden investeras i sådana aktier och övriga investeringsinstrument som har en långsiktig investeringshorisont och som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, på en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform. Paragrafens 2 mom. motsvarar 47 p § i lagen om pensionsstiftelser och 83 m § i lagen om försäkringskassor. Enligt paragrafens 3 mom. tillämpas ovannämnda begränsningar inte om investeringarna består av masskuldebrev som hör till kreditklass 1 och där gäldenären är staten, en kommun eller någon annan sammanslutning som avses i 8 §. Enligt paragrafens 4 mom. tillämpas begränsningarna inte heller på sådana placeringsfonder och AIF-fonder vars tillgångar till högst 30 procent har investerats utanför en reglerad marknad.  

17 §.Begränsningar för investering i skuldförbindelser utan säkerhet. Paragrafen motsvarar 14 § i det gamla 10 kap. i försäkringsbolagslagen. 

18 §.Användning av derivatinstrument. Paragrafen motsvarar 46 b § i lagen om pensionsstiftelser och 83 § 8 mom. i lagen om försäkringskassor. Tilläggspensionsanstalter får använda derivatinstrument, förutsatt att sådana instrument bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar en effektiv kapitalförvaltning. Finansinspektionen meddelar vid behov närmare föreskrifter om användningen av derivatinstrument som täckning av ansvarskulden. 

19 §.Investeringar i en enda sammanslutning. Paragrafen motsvarar i huvudsak 17 § i det gamla 10 kap. i försäkringsbolagslagen, men undantagen enligt paragrafens 6 mom. 1 och 2 punkt tillämpas endast på sammanslutningar som hör till kreditklass 1. 

20 §.Investeringar i en enda koncern. Paragrafen motsvarar 47 j § i lagen om pensionsstiftelser och 83 p § i lagen om försäkringskassor. 

21 §.Valutarisk. Paragrafen motsvarar 47 n § i lagen om pensionsstiftelser och 83 q § i lagen om försäkringskassor, genom vilka artikel 18.5 b i direktivet om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut har genomförts. 

22 §.Täckning avansvarsskulden i ett fondanknutet tilläggspensionsarrangemang. Paragrafens 1 mom. motsvarar 17 § 2 mom. i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor och i huvudsak 22 § 2 mom. i det gamla 10 kap. i försäkringsbolagslagen. Paragrafens 2 mom. motsvarar 17 § 3 mom. i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor. Till skillnad från den gällande lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang är tillämpningen av momentet inte beroende av om tilläggspensionsanstaltens styrelse eller den försäkrade fattar investeringsbesluten. 

23 §.Separat täckning av förmånsbaserade och premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. Paragrafen motsvarar 18 § i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor.  

24 §.Bemyndigande för social- och hälsovårdsministeriet att utfärda förordning. Paragrafen motsvarar i huvudsak 23 § i det gamla 10 kap. i försäkringsbolagslagen. 

25 §.Tillgångar belägna i en EES-stat. Paragrafens 1 mom. motsvarar 19 § 5 mom. i det gamla 10 kap. i försäkringsbolagslagen. Paragrafens 2 mom. motsvarar 19 § 6 mom. i det gamla 10 kap. i försäkringsbolagslagen. 

26 §.OECD-stater jämställs med EES-stater. Paragrafen motsvarar 46 a § i lagen om pensionsstiftelser och 83 g § i lagen om försäkringskassor. 

Kapitalförvaltning och förvaring av tillgångar 

27 §.Utnämning av kapitalförvaltare. Paragrafen motsvarar 42 r § i lagen om pensionsstiftelser och 77 r § i lagen om försäkringskassor. En tilläggspensionsanstalt har rätt att till sin kapitalförvaltare utse en sådan tilläggspensionsanstalt som avses i direktivet om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut samt en i en EES-stat etablerad kapitalförvaltare som är auktoriserad att bedriva denna verksamhet. 

28 §.Utseende av förvaringsinstitut. Enligt paragrafen ska tilläggspensionsanstalten utse ett förvaringsinstitut för förvaring och övervakning av tillgångarna, om de försäkrade helt står för investeringsrisken. Paragrafen motsvarar 42 s § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 77 s § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. 

29 §.Förvaringsinstitutets verksamhetsprinciper och skadeståndsskyldighet. I paragrafen föreskrivs det om förvaringsinstituts oberoende. Ett förvaringsinstitut får inte bedriva sådan verksamhet som kan ge upphov till intressekonflikter, om det inte funktionellt har separerat skötseln av sådana uppgifter från andra uppgifter. Enligt paragrafens 3 mom. är ett förvaringsinstitut skadeståndsskyldigt gentemot tilläggspensionsanstalten, de försäkrade och mottagarna av förmån för förluster som det uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat. Paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar 42 t § i lagen om pensionsstiftelser och 77 t § i lagen om försäkringskassor. Paragrafens 3 mom. motsvarar 42 u § i lagen om pensionsstiftelser och 77 u § 3 mom. i lagen om försäkringskassor. 

30 §.Förvaringsinstitutets uppgifter. Om en tilläggspensionsanstalt utser ett förvaringsinstitut, ska den förvara alla sådana finansiella instrument som kan tas upp i förvaringsinstitutets bokföring eller som fysiskt kan levereras till förvaringsinstitutet. Om tillgångarna i ett tilläggspensionsarrangemang är annan egendom än finansiella instrument, ska förvaringsinstitutet kontrollera att tilläggspensionsanstalten äger tillgångarna och föra ett register över dem. Paragrafen motsvarar 42 u § i lagen om pensionsstiftelser och 77 u § i lagen om försäkringskassor.  

31 §.Uppgifter för ett förvaringsinstitut som utsetts för tillsynsuppgifter. Om ett förvaringsinstitut har utsetts att utöva tillsyn över tillgångar, ska det genomföra tilläggspensionsanstaltens uppdrag, säkerställa att avgifterna betalas inom sedvanliga tidsfrister och säkerställa att avkastningen används i enlighet med tilläggspensionsanstaltens stadgar. Paragrafen motsvarar 42 v § i lagen om pensionsstiftelser och 77 v § i lagen om försäkringskassor.  

32 §.Förebyggande och lösning av intressekonflikter i tilläggspensionsanstalten. En tilläggspensionsanstalt där de försäkrade inte står för hela investeringsrisken ska ha ett system för förebyggande och lösning av intressekonflikter i fråga om tilläggspensionsarrangemangets tillgångar. Paragrafen motsvarar 42 s § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 77 s § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. 

Ägarstyrning 

33 §.Ägarstyrningsprinciper. Enligt paragrafen ska en tilläggspensionsanstalt upprätta ägarstyrningsprinciper, om den investerar i aktier i bolag som är föremål för handel på en reglerad marknad. I ägarstyrningsprinciperna beskrivs allmänt bland annat ägarstyrningens samband med investeringsstrategin samt hur intressekonflikter i samband med påverkan identifieras och förebyggs. Bestämmelsen motsvarar 6 c § i lagen om pensionsstiftelser och 9 c § i lagen om försäkringskassor. 

34 §.Offentliggörande av och årlig rapport om ägarstyrningsprinciperna. Enligt paragrafen ska en tilläggspensionsanstalt offentliggöra ägarstyrningsprinciperna på sin webbplats eller annars kostnadsfritt hålla dem tillgängliga för allmänheten. En årlig rapport om hur principerna har följts ska också offentliggöras. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 6 d § i lagen om pensionsstiftelser och 9 d § i lagen om försäkringskassor. 

35 §.Samordning av tilläggspensionsanstaltens verksamhet med ägarstyrningsprinciperna. Om en tilläggspensionsanstalt har ägarstyrningsprinciper, ska tilläggspensionsanstalten offentliggöra information om hur faktorerna när det gäller investeringar i form av eget kapital samordnas med anstaltens ansvarsskuld och information om hur investeringarna i form av eget kapital på medellång och lång sikt påverkar avkastningen på tillgångarna. I paragrafen föreskrivs det också om vilken information en tilläggspensionsanstalt ska offentliggöra om ett arrangemang som ingåtts med en kapitalförvaltare, ett fondbolag eller en AIF-förvaltare. Den information som avses i paragrafen ska kostnadsfritt vara tillgänglig för allmänheten på tilläggspensionsanstaltens webbplats. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om detta i 6 e § i lagen om pensionsstiftelser och 9 e § i lagen om försäkringskassor. 

7 kap. Information som lämnas om tilläggspensionsarrangemang

1 §.Information som lämnas till presumtiva försäkrade och försäkrade som automatiskt ansluts. Enligt paragrafen ska en tilläggspensionsanstalt lämna till presumtiva försäkrade viss information innan de ansluter sig till ett tilläggspensionsarrangemang. Information ska lämnas bland annat om tilläggspensionsarrangemangets centrala egenskaper och de alternativ som den försäkrade har till sitt förfogande samt om investeringarnas tidigare avkastnings- och värdeutveckling, om de försäkrade står för investeringsriskerna. Motsvarande information ska också lämnas till de försäkrade som automatiskt ansluts till arrangemanget, omedelbart efter anslutningen. Paragrafen motsvarar 49 g § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 84 g § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

2 §.Information som lämnas till den som ansluter sig till ett tilläggspensionsarrangemang. Enligt paragrafen ska en tilläggspensionsanstalt efter anslutningen lämna till den försäkrade tilläggspensionsanstaltens stadgar, som ska ange omfattningen av tilläggspensionsrättigheterna samt förutsättningarna och valmöjligheterna i anslutning till erhållandet av förmånerna. Paragrafen motsvarar i huvudsak 49 a § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 84 a § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

3 §.Information som lämnas till den som ansluter sig till ett premiebaserat tilläggspensionsarrangemang. I paragrafen föreskrivs det om den information som tilläggspensionsanstalten ska fästa särskild uppmärksamhet vid när den lämnar information till den försäkrade. Informationen i fråga är bland annat grunderna för fastställande av premier och påföljder för betalningsförsummelser. Den försäkrade ska också få information om investeringsplanen och om omständigheter som är viktiga för valet av investeringsobjekt. Paragrafen motsvarar i huvudsak 10 § i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor. 

4 §.Tilläggspensionsbesked. Enligt paragrafen ska en tilläggspensionsanstalt årligen kostnadsfritt ge den försäkrade ett dokument som innehåller de viktigaste uppgifterna om tilläggspensionsarrangemanget och vars titel ska vara tilläggspensionsbesked. Det ovan avsedda beskedet ska innehålla bland annat uppgifter om de förmåner som influtit till den försäkrade samt uppgifter om betydande förändringar jämfört med året innan. Paragrafen motsvarar 49 f § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 84 f § i den gällande lagen om försäkringskassor.  

5 §.Information som lämnas till försäkrade och mottagare av förmån. Enligt paragrafens 1 mom. ska en tilläggspensionsanstalt lämna till den försäkrade tillräcklig information om villkoren för tilläggspensionsarrangemanget. I synnerhet ska det lämnas information om bland annat rättigheterna och skyldigheterna för parterna i ett tilläggspensionsarrangemang, de finansieringsrisker som de försäkrade står för och de alternativ som finns tillgängliga för erhållande av tilläggspension. Enligt paragrafens 2 mom. ska en tilläggspensionsanstalt årligen ge de försäkrade en redogörelse för sin ekonomiska situation. Enligt paragrafens 3 mom. ska de försäkrade informeras om tillgängliga investeringsalternativ. Enligt paragrafens 4 mom. ska det informeras om betydande ändringar i stadgarna. Paragrafens 1 mom. motsvarar 49 d § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 84 d § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Paragrafens 2 mom. motsvarar 49 a § 2 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 84 a § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Paragrafens 3 och 4 mom. motsvarar 49 d § 2 och 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 84 d § 2 och 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

6 §.Information som lämnas på begäran. Enligt paragrafen ska till den försäkrade på begäran lämnas bland annat tilläggspensionsanstaltens bokslut, verksamhetsberättelse och en utredning om principerna för investeringsstrategin. Paragrafen motsvarar i huvudsak 49 b § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 84 e § i den gällande lagen om försäkringskassor.  

7 §.Information som lämnas vid pensionsavgång. Enligt paragrafen ska en tilläggspensionsanstalt lämna till en försäkrad när han eller hon får tilläggspension information om de tilläggspensionsförmåner och andra förmåner som han eller hon har rätt till. Paragrafen motsvarar 49 a § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 84 a § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

8 §.Information om utbetalning av tilläggspension. Enligt paragrafen ska en tilläggspensionsanstalt i god tid före den försäkrades pensionsålder eller på begäran av den försäkrade informera den försäkrade om de alternativ som finns tillgängliga för utbetalning av tilläggspensionen. Bestämmelsen motsvarar 49 h § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 84 h § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

9 §.Uppdatering, framställningssätt och tillgänglighet av tilläggspensionsanstaltens information. I paragrafen föreskrivs det om de krav som den information som en tilläggspensionsanstalt lämnar ska uppfylla. Informationen ska bland annat vara aktuell och presenteras på ett begripligt sätt. Informationen ska kostnadsfritt göras tillgänglig för de försäkrade i elektronisk form eller i pappersform. Bestämmelsen motsvarar 49 c § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 84 c § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

10 §.Försäkrades informationsskyldighet. Bestämmelsen är ny och dess syfte är att göra det möjligt för pensionsanstalten att hålla de försäkrades kontaktinformation uppdaterad. Bestämmelsen behövs, eftersom det föreslås att pensionsanstalten ska ha en mer omfattande skyldighet än tidigare att se till att den försäkrade har tillgång till information i elektronisk form eller i pappersform om tilläggspensionen. Även om den försäkrade hade låtit bli att lämna sin kontaktinformation, leder detta inte till exempel till förlust av pensionsrätten. Pensionsanstalten ska då sträva efter att utreda den försäkrades kontaktinformation på det sätt som anges i motiveringen till 8 §. Enligt paragrafens 2 mom. ska pensionsanstalten alltid när den ger den försäkrade information enligt detta kapitel informera den försäkrade om ovan avsedda skyldighet att lämna kontaktinformation. 

11 §.Ansvar för bristfällig eller oriktig information. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 13 § i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor. Bestämmelsen är jämställbar med bestämmelserna om upplysningsmiss i fråga om gruppförsäkringar i lagen om försäkringsavtal. Även om arbetsgivaren ansvarar för finansieringen av den premiebaserade tilläggspensionen, är det motiverat att arbetsgivaren är ansvarig gentemot den försäkrade om arbetsgivaren har gett felaktig eller bristfällig information om pensionsarrangemanget. Exempelvis ett beslut om pensionering som grundar sig på felaktig information kan orsaka den försäkrade ekonomisk skada. 

12 §.Bestämmelser som tillämpas på förmånstagare. Bestämmelsen är ny. I den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor föreskrivs det utöver om de försäkrades rätt att få upplysningar också om den information som ska lämnas till dem som fått fribrev och till pensionstagare. Enligt förslaget ska informationsbestämmelserna i huvudsak också tillämpas på förmånstagare.  

8 kap. Ansökan om och utbetalning av förmån

I kapitlet föreskrivs det om ansökan om och utbetalning av pension och andra förmåner. I paragraferna används begreppet förmån, med vilket också avses pensioner, om det i bestämmelsen inte uttryckligen görs skillnad mellan pension och annan förmån. Kapitlet motsvarar i sak huvudsakligen den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. Vissa bestämmelser har reviderats tekniskt så att de motsvarar den gällande lagstiftningen. Reformer i sak är att en förmån betalas retroaktivt för en längre tid än för närvarande samt bestämmelsen om rättsmedel. 

1 §.Ansökan om förmån. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 50 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 88 § i lagen om försäkringskassor.  

2 §.Tidsfrist för inlämning av ansökan och preskription av förmån. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska pension sökas inom ett år från det att den försäkrade har fått kännedom om försäkringsfallet. Med försäkringsfall avses ett sådant fall enligt pensionsanstaltens stadgar som berättigar till pension eller någon annan förmån, till exempel uppnående av stadgeenlig pensionsålder. Ansökningstiden på ett år börjar löpa först när den försäkrade har fått kännedom om försäkringsfallet. Till exempel den som fått fribrev är inte nödvändigtvis längre medveten om att han eller hon omfattas av ett tilläggspensionsarrangemang, om tilläggspensionen har tjänats in genom ett tidigare anställningsförhållande som upphört för en lång tid sedan. Om den försäkrade eller den som fått fribrev har avlidit, har förmånstagarna inte heller alltid kännedom om tilläggspensionen. Den föreslagna bestämmelsen behövs för att rätten till tilläggspension inte ska gå förlorad på grund av att man inte känner till rätten och därför inte söker den. Tilläggspension ska i vilket fall som helst sökas inom tio år från försäkringsfallet vid äventyr att rätten går förlorad. 

3 §.Retroaktiv utbetalning av pension. Pension ska betalas ut retroaktivt för högst tio år från det att pensionen söktes. Syftet med bestämmelsen är att trygga den försäkrades rättigheter. En försäkrad ska vid äventyr att han eller hon förlorar sin rätt ansöka om tilläggspension inom ett år från det att han eller hon blivit medveten om försäkringsfallet. Pension betalas ut retroaktivt för högst tio år till exempel i sådana fall där den försäkrade har blivit medveten om försäkringsfallet nio år efter fallet och han eller hon ansöker om tilläggspension ett år efter att ha fått ovannämnda information. 

4 §.Ansökan om förmån på den försäkrades vägnar. Bestämmelsen motsvarar 51 § i lagen om pensionsstiftelser, dock så att lagtekniska ändringar har gjorts i bestämmelsen genom att lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) och lagen om intressebevakningsfullmakt (648/2007) har beaktats. Bestämmelsen tillämpas också på pensionskassor. Bestämmelsen motsvarar också 103 § i lagen om pension för arbetstagare. 

5 §.Informationsskyldighet för mottagare av förmån. Bestämmelsen motsvarar 52 § i lagen om pensionsstiftelser. I lagen om försäkringskassor finns det ingen motsvarande bestämmelse. Bestämmelsen ska också tillämpas på pensionskassor. Bestämmelsen motsvarar bland annat de principer som tillämpas på invalidpensionstagares och deltidspensionstagares anmälningsskyldighet enligt lagen om pension för arbetstagare.  

6 §.Engångsbetalning av förmån. Bestämmelsen motsvarar 54 § i lagen om pensionsstiftelser. I lagen om försäkringskassor finns det ingen motsvarande bestämmelse. Bestämmelsen ska också tillämpas på pensionskassor. Beloppet enligt bestämmelsen har justerats uppåt genom att från och med ikraftträdandet av lagen om pensionsstiftelser beräkna en höjning enligt arbetspensionsindexet. I fortsättningen ska beloppen justeras årligen med det index som nämns ovan. 

7 §.Utbetalning av förmån i en EES-stat. Bestämmelsen motsvarar 61 § i lagen om pensionsstiftelser och 90 a § i lagen om försäkringskassor. Bestämmelsen behövs för att fastställa att pensionen eller en annan förmån ska betalas också till en annan EES-stat än Finland. Det har förekommit oklarheter i frågan, eftersom vissa lagstadgade förmåner inte kan betalas ut utanför Finland. I bestämmelsen fastställs det inte längre uttryckligen att pension och andra förmåner också kan betalas ut utanför EES-staterna. Genom bestämmelsen har artikel 5 i direktiv 98/49/EG om skydd av kompletterande pensionsrättigheter för anställda och egenföretagare som flyttar inom gemenskapen genomförts. 

8 §.Försenad utbetalning av förmån. Bestämmelsen motsvarar 55 § i lagen om pensionsstiftelser och 91 § i lagen om försäkringskassor. I bestämmelsen har det gjorts lagtekniska ändringar med beaktande av bestämmelserna i den gällande räntelagen (633/1982). 

9 §.Nedsättning eller förvägran av förmåner av orsaker som beror på den försäkrade. Bestämmelsen motsvarar 57 och 58 § i lagen om pensionsstiftelser och 84, 85 och 86 § i lagen om försäkringskassor. I bestämmelsen har det gjorts lagtekniska ändringar. I den föreskrivs det inte längre uttryckligen om den försäkrades skyldighet att samtycka till undersökning och vård som ordinerats av en läkare. Den försäkrade ska dock i enlighet med de allmänna försäkrings- och skadeståndsrättsliga principerna genom sina egna åtgärder begränsa skadan, vilket bland annat kan innebära samtycke till läkarundersökning och läkarvård.  

10 §.Otillräknelighet och nödtillstånd. Bestämmelsen motsvarar 59 § i lagen om pensionsstiftelser och 87 § i lagen om försäkringskassor. Det har dock gjorts vissa ändringar i bestämmelsen med beaktande av de grunder för ansvarsfrihet som tillämpas på nödtillstånd enligt 4 kap. 5 § i strafflagen (39/1889). 

11 §.Återkrav av förmån. Bestämmelsen motsvarar 62 § i lagen om pensionsstiftelser och 92 § i lagen om försäkringskassor. Paragrafens 2 mom. motsvarar det som föreskrivs i utsökningsbalken. Eftersom utsökningsbalken tillämpas på frivilliga tilläggspensioner endast på basis av en domstolsdom, behövs den föreslagna bestämmelsen. 

12 §.Information om rättsmedel. Bestämmelsen är ny. Enligt bestämmelsen ska det i ett beslut om en förmån anges vilket organ som vid behov kan behandla ett tvistemål mellan den försäkrade och pensionsanstalten. Dessutom ska den försäkrade informeras om tiden för väckande av talan och från och med när tiden börjar löpa. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 2 kap. 8 § i försäkringsavtalslagen. Om ett tvistemål kan behandlas i ett alternativt tvistlösningsorgan i stället för i en domstol, ska också detta anges. För närvarande kan tvister som gäller tilläggspensioner behandlas i Försäkrings- och finansrådgivningen (FINE) samt i Försäkringsnämnden som finns i anslutning till rådgivningen. Både Försäkrings- och finansrådgivningen och Försäkringsnämnden ger rekommendationer till avgörande. Försäkrings- och finansrådgivningens och Försäkringsnämndens behörighet att behandla tvister som gäller tilläggspensioner och andra motsvarande förmåner grundar sig på frivilliga avtalsbaserade arrangemang. För närvarande finns det inga lagstadgade tvistlösningsorgan utanför domstol som behandlar tilläggspensioner och andra motsvarande förmåner. Enligt den föreslagna bestämmelsen finns det inte skyldighet att ange ett tvistlösningsorgan utanför domstol i fråga om ett förmånsbeslut, om det inte heller finns ett gällande avtalsbaserat arrangemang för användning av ett tvistlösningsorgan. 

13 §.Tid för väckande av talan samt forum. Bestämmelsen är ny. Tiden på tre år för väckande av talan motsvarar den tid för väckande av talan som föreskrivs i 74 § i försäkringsavtalslagen. Paragrafens andra moment motsvarar den bestämmelse om forum som tillämpas på konsumenttvistemål enligt rättegångsbalken, det vill säga 10 kap. 5 § i rättegångsbalken (4/1734). 

14 §.Bestämmelser som tillämpas på pensionstagare och mottagare av andra förmåner samt förmånstagare. Bestämmelsen är delvis ny och behövs för att precisera bestämmelsernas tillämpningsområde.  

9 kap. Fusion

Bestämmelserna om fusion revideras så att de i tillämpliga delar motsvarar det förfarande som föreskrivs i försäkringsbolagslagen och aktiebolagslagen. Samtidigt kompletteras bestämmelserna genom bestämmelser om fusionsplanen. I lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor föreslås ingen bestämmelse som motsvarar den gällande lagen om pensionsstiftelsers 108 § om fusion av ett aktiebolag som helt ägs av en pensionsstiftelse med en pensionsstiftelse, eftersom en sådan bestämmelse är onödig och strider mot principerna i den gällande associationsrätten. Behovet av en sådan fusion minskas av att möjligheten i en pensionsstiftelse att minska koncentrationsrisken genom att för täckning av ansvarsskulden använda tillgångar som är bundna till en delägare är begränsad. 

1 §.Fusionsvillkor i fråga om verksamhetskretsen. Enligt paragrafens 1 mom. kan en pensionsstiftelse fusioneras med en annan pensionsstiftelse och på motsvarande sätt kan en pensionskassa fusioneras med en annan pensionskassa. Fusionen förutsätter dock att delägarna i den överlåtande pensionsanstalten uppfyller villkoren för den övertagande pensionsanstaltens verksamhetskrets.  

I paragrafens 2 mom. konstateras det att den överlåtande pensionsanstaltens försäkringsverksamhet utan likvidationsförfarande övergår till den övertagande pensionsanstalten. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll första meningen i 100 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och första meningen i 132 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor, med den skillnaden att den överlåtande pensionsanstaltens och den övertagande pensionsanstaltens verksamhetskrets tidigare inte uttryckligen reglerats genom lag. 

2 §.Fusionsplan. I paragrafen föreskrivs det om fusionsplanen och inte om fusionsavtalet som i de gällande lagarna. Fusionsplanen beskriver bättre handlingens karaktär, eftersom en fusion även förutsätter samtycke av pensionsanstalternas beslutande organ och Finansinspektionen innan den kan genomföras.  

I paragrafens 1 mom. förutsätts det uttryckligen att fusionsplanen ska upprättas skriftligen, dateras och undertecknas. Det är nödvändigt att datera planen, eftersom processuella tidsfrister för fusionen beräknas från och med undertecknandet av planen.  

I det föreslagna 2 mom., som är indelat i 8 punkter, föreskrivs det mer detaljerat om innehållet i fusionsplanen än i de gällande bestämmelserna. Enligt paragrafens 2 mom. 1 punkt ska fusionsplanen innehålla uppgifter som specificerar de pensionsanstalter som deltar i fusionen.  

Enligt 2 punkten i momentet ska till planen fogas en utredning om orsakerna till fusionen. Utredningen kan vara av betydelse särskilt när borgenärerna och andra intressentgrupper bedömer vilka konsekvenser fusionen får för deras egen ställning.  

Enligt 3 punkten i momentet ska fusionsplanen för en absorptionsfusion innehålla ett förslag till ändring av den övertagande pensionsanstaltens stadgar, om det finns behov att göra ändringar med anledning av fusionen. Om Finansinspektionen godkänner fusionen, godkänner den samtidigt också stadgeändringarna. Vid en kombinationsfusion ska till planen fogas ett förslag till stadgar för pensionsanstalten under bildning och till hur ledamöterna i den nya pensionsanstaltens organ väljs. Även i fusionsplanen för en absorptionsfusion kan vid behov tas in bestämmelser om val av ledamöter i organen, även om detta inte förutsätts i lagen. 

Enligt 4 punkten i momentet ska fusionsplanen innehålla en utredning om hur den överlåtande pensionsanstaltens ansvarsskuld samt andra skulder och tillgångar överförs till den övertagande pensionsanstalten  

Enligt 5 punkten i momentet ska till fusionsplanen fogas en utredning om att den övertagande pensionsanstalten efter fusionen uppfyller bestämmelserna i 5 och 6 kap..  

Enligt 6 punkten i momentet ska planen innehålla en utredning om den överlåtande tilläggspensionsanstaltens tillgångar, skulder och eget kapital samt om de omständigheter som påverkar värderingen av dessa, om den inverkan som fusionen planeras få på den övertagande pensionsanstaltens balansräkning och om de bokföringsmetoder som ska tillämpas på fusionen.  

Enligt 7 punkten i momentet ska till planen fogas förslag till den planerade registreringstidpunkten för verkställande av fusionen. Tidpunkten får infalla högst sex månader från det att fusionsplanen upprättades. De pensionsanstalter, delägare, borgenärer och andra intressentgrupper som deltar i fusionen behöver bedömningen. 

Enligt 8 punkten i momentet ska till planen fogas ett förslag till eventuella andra villkor för fusionen. Sådana andra villkor är till exempel bestämmelser om arbetstagarnas ställning vid fusionen och om bedrivande av verksamhet under fusionen. Någon särskild omständighet kan också ställas som villkor för fusionen. Till denna del är det fråga om ett avtal mellan pensionsanstalterna och det ska bedömas utifrån avtalsrättsliga utgångspunkter.  

3 §.Beslut om fusion. Paragrafens 1 mom. motsvarar 100 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 132 § 6 mom. i lagen om försäkringskassor. 

Paragrafens 2 mom. är nytt. Enligt förslaget ska kassamötet eller pensionsstiftelsens styrelse fatta beslut om fusionen inom fyra månader från registreringen av fusionsplanen. Syftet med tidsfristen är att effektivisera fusionsförfarandet, som utan den föreslagna tidsfristen kan pågå under en obestämd tid. 

Det föreslagna 3 mom. är också nytt. Momentet innehåller bestämmelser om att fusionen förfaller i det fall att fusionsplanen inte godkänns i båda pensionsanstalternas beslutande organ. Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrättas om att fusionsplanen har godkänts eller förkastats. Bestämmelsen behövs, eftersom Finansinspektionens samtycke ska sökas innan fusionsplanen godkänns, vilket inte är fallet för närvarande.  

Paragrafens 2 och 3 mom. motsvarar vad som i fråga om försäkringsbolag föreskrivs om saken i 19 kap. 7 § 3 mom. i försäkringsbolagslagen och i 16 kap. 9 § 3 mom. och 12 § 2 mom. i aktiebolagslagen.  

4 §.Anmälan om verkställande av fusion. Denna paragraf är ny. I den föreskrivs det om skyldigheten för de pensionsanstalter som deltar i fusionen att göra en anmälan om verkställande av fusionen till Finansinspektionen. Anmälan ska göras inom sex månader från det att Finansinspektionen har gett sitt samtycke till fusionen. Om anmälan inte görs inom nämnda tidsfrist, förfaller fusionen.  

I paragrafen föreskrivs det också om de handlingar som ska fogas till anmälan. Syftet med regleringen är att säkerställa att Finansinspektionen får information om att förfarandereglerna för de tillgångar som motsvarar ansvarsskulden, för solvensen och för fusionen har följts. Enligt paragrafens 1 mom. 1 punkt ska till anmälan fogas styrelseledamöternas och verkställande direktörens försäkran om att lagens bestämmelser har följts vid fusionen. Enligt 2 punkten i momentet ska till anmälan fogas en utredning om att den övertagande pensionsanstalten uppfyller bestämmelserna om täckningen av ansvarsskulden i 6 kap. Enligt momentets 3 punkt ska till anmälan fogas ett intyg av pensionsanstaltens ledning över att meddelanden till bolagets kända borgenärer har sänts på det sätt som förutsätts i 10 kap. 6 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor. Dessutom ska enligt momentets 4 punkt de beslut om fusionen som fattats av de pensionsanstalter som deltar i fusionen bifogas. Eftersom tidsfristen för lämnande av anmälan i fortsättningen ska räknas från det att Finansinspektionen gett sitt samtycke och inte från domstolens tillstånd, kommer fusionsförfarandet att försnabbas. 

Enligt paragrafens 2 mom. kan Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om de handlingar och utredningar som ska fogas till anmälan om verkställande av fusionen.  

5 §.Registrering av fusion samt rättsverkningar. Paragrafens 1 mom. motsvarar i sak 106 § i lagen om pensionsstiftelser och 139 § i lagen om försäkringskassor. Dessutom konstateras det på motsvarande sätt som i fråga om det nuvarande rättsläget att samtidigt upplöses den överlåtande pensionsanstalten och vid kombinationsfusion uppkommer den övertagande pensionsanstalten.  

Paragrafens 2 mom. är nytt. Enligt momentet får den överlåtande pensionsanstaltens tillgångar och skulder inte tas upp i den övertagande pensionsanstaltens balansräkning till ett högre ekonomiskt värde än de har för den övertagande pensionsanstalten. I samband med en fusion får ett åtagande att utföra arbete eller tillhandahålla en tjänst inte tas upp i balansräkningen. Förslaget motsvarar 16 kap. 16 § 2 mom. i aktiebolagslagen, som också tillämpas på försäkringsbolag. 

10 kap. Delning

1 §.Delningsplan. På motsvarande sätt som vid fusion ska en delningsplan upprättas för delningen. Enligt paragrafens 1 mom. ansvarar den ursprungliga pensionsanstaltens styrelse och stiftarna av pensionsanstalten under bildning för upprättandet av planen. Delningsplanen ska upprättas skriftligen och dateras. Alla stiftare och den ursprungliga pensionsanstaltens styrelseledamöter ska underteckna delningsplanen. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs det närmare om de uppgifter som ska anges i delningsplanen och som motsvarar de uppgifter som enligt 8 kap. 2 § ska anges i fusionsplanen. Till delningsplanen ska dessutom enligt 2 mom. 7 punkten fogas ett förslag till stadgar för pensionsanstalten under bildning. Enligt den föreslagna 8 punkten i 2 mom. ska till planen fogas identifieringsuppgifter om stiftarna av den nya pensionsanstalten samt uppgifter om styrelseledamöterna. 

2 §.Principer för fördelning av tillgångar. I paragrafen föreskrivs det om de tillgångar som i samband med delningen överförs till den övertagande pensionsanstalten. Den första meningen i 1 mom. i paragrafen motsvarar vad som föreskrivs om saken i 132 § 5 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Någon sådan bestämmelse finns inte i den gällande lagen om pensionsstiftelser. Paragrafens 1 mom. ska också tillämpas på pensionsstiftelser där ett utjämnande bokföringssystem tillämpas. Pensionskassorna har alltid ett utjämnande bokföringssystem. I en pensionsstiftelse och en pensionskassa som tillämpar det utjämnande bokföringssystemet fördelas delägarens understödsavgift mellan varje arbetsgivare så som bestäms i pensionsanstaltens stadgar. Arbetsgivarens ansvarsskuld motsvarar ansvarsskuldens relativa andel av pensionsstiftelsens tillgångar och inte såsom i en pensionsstiftelse som följer det arbetsgivarspecifika bokföringssystemet vissa arbetsgivarspecifika tillgångar.  

Paragrafens 2 mom. motsvarar i sak 125 § 2 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser. Paragrafens 3 mom. motsvarar 132 § 4 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. I fråga om pensionsstiftelser finns det ingen motsvarande bestämmelse i en gällande lag.  

3 §.Registrering av delning samt rättsverkningar. Den första meningen i paragrafens 1 mom. motsvarar vad som föreskrivs om saken i 106 § 2 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 139 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Dessutom konstateras det på motsvarande sätt som i fråga om nuvarande praxis att pensionsanstalten under bildning uppkommer samtidigt och att den ursprungliga pensionsanstalten upplöses vid den totala delningen. Paragrafens 2 mom. motsvarar i sak 107 § 2 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 140 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. Paragrafens 3 mom. motsvarar i sak 107 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 140 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor. 

11 kap. Överlåtelse av ett försäkringsbestånd samt frivillig likvidation och upplösning

1 §.Överlåtelse av ett försäkringsbestånd. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om den överlåtande och den övertagande tilläggspensionsanstalten. I bestämmelsen föreskrivs det uttryckligen också om överlåtelse av ett försäkringsbestånd till en EES-pensionsanstalt. I 2 mom. föreskrivs det om tillämpningen av kapitlets bestämmelser på överlåtelse av en del av försäkringsbeståndet. Paragrafens innehåll motsvarar i sak 100 § 1 och 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 132 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. 

2 §.Begränsningar som gäller övertagande tilläggspensionsanstalter. Enligt den föreslagna paragrafen kan ett försäkringsbestånd överlåtas endast till en sådan tilläggspensionsanstalt där de arbetsgivare, företag, eller persongrupper som det försäkringsbestånd som överlåts anknyter till uppfyller de krav som gäller för tilläggspensionsanstaltens verksamhetskrets. Denna begränsning har inte uttryckligen föreskrivits i den gällande lagstiftningen. Det är inte ändamålsenligt att pensionsanstaltens verksamhetskrets skulle kunna utvidgas genom överlåtelse av försäkringsbeståndet. 

3 §.Plan för överlåtelse av försäkringsbeståndet. I paragrafen föreskrivs det om planen för överlåtelse av försäkringsbeståndet och inte om avtalet som i de gällande lagarna. Begreppet plan beskriver bättre än begreppet avtal handlingens karaktär, eftersom en överlåtelse av försäkringsbeståndet förutsätter bland annat Finansinspektionens samtycke. I paragrafens 1 mom. förutsätts det uttryckligen att planen för överlåtelse av försäkringsbeståndet ska upprättas skriftligen, dateras och undertecknas.  

I det föreslagna 2 mom. finns bestämmelserna om innehållet i planen för överlåtelse av försäkringsbeståndet samlade. De är tydligare och mer detaljerade än för närvarande. I 11 kap. i den gällande lagen om pensionsstiftelser och i 12 kap. i lagen om försäkringskassor finns bestämmelserna om de uppgifter som ska ingå i planen spridda i olika paragrafer. 

Enligt den föreslagna 1 punkten i 2 mom. ska planen innehålla den överlåtande pensionsanstaltens och den övertagande pensionsanstaltens identifieringsuppgifter. Enligt 2 punkten i momentet ska till planen fogas en utredning om orsaken eller orsakerna till överlåtelsen av försäkringsbeståndet. Utredningen kan vara av betydelse särskilt när borgenärerna och andra intressentgrupper bedömer vilka konsekvenser överlåtelsen av försäkringsbeståndet får för deras egen ställning. Enligt 3 punkten i momentet ska planen vid behov innehålla ett förslag till ändring av den övertagande pensionsanstaltens stadgar. Enligt den föreslagna 4 punkten ska i det fall att försäkringsbeståndet överlåts till ett ömsesidigt försäkringsbolag till planen fogas en utredning om vad som har avtalats om delägarskap som gäller det försäkringsbestånd som ska överlåtas. Enligt 5 punkten i momentet ska planen innehålla en utredning om det försäkringsbestånd som ska överlåtas och de tillgångar som ska överlåtas som motsvarande medel. Enligt 6 punkten i momentet ska planen innehålla ett förslag till ett eventuellt vederlag för överlåtelse av försäkringsbeståndet och till villkor för vederlaget. Enligt 7 punkten i momentet ska till planen fogas en utredning om utjämningsbeloppet för den pensionsanstalt som överlåts, om ett sådant finns. Vid pensionsanstalter är utjämningsbeloppet frivilligt. Enligt 8 punkten i momentet ska planen innehålla en utredning om att den pensionsanstalt som överlåter försäkringsbeståndet och den övertagande pensionsanstalten eller det övertagande försäkringsbolaget efter överlåtelsen uppfyller de solvenskrav som föreskrivits för dem. En utredning enligt den föreslagna punkten ska dock inte ges i fråga om den överlåtande pensionsanstalten, om den har försatts i likvidation. Enligt 9 punkten i momentet ska planen innehålla information om de särskilda förmåner och rättigheter som ges ledningen och revisorn, vilket avser i synnerhet arvoden som betalas i pengar eller i någon annan form. Enligt 10 punkten i momentet ska till planen fogas ett förslag till planerad tidpunkt för överlåtelsen av försäkringsbeståndet. Planen ska dessutom innehålla uppgifter om andra villkor som behövs som stöd för beslutsfattandet. 

4 §.Ansökan om Finansinspektionens samtycke. I paragrafen föreskrivs det om ansökan om Finansinspektionens samtycke till överlåtelse av försäkringsbeståndet och till planen för överlåtelse av försäkringsbeståndet. Förslaget motsvarar 21 kap. 4 § 2 mom. i försäkringsbolagslagen.  

5 §.Konkurrens- och konsumentverkets utlåtande. Paragrafen motsvarar 102 § 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 135 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

6 §.Framläggande och sändande av handlingar. I paragrafen föreskrivs det om de handlingar som ska hållas tillgängliga för de försäkrade och delägarna före det kassamöte som beslutar om överlåtelse eller övertagande av försäkringsbeståndet. Paragrafen motsvarar i sak 132 § 7 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Dessutom förutsätts styrelsens redogörelse för de omständigheter som efter pensionskassans bokslut och verksamhetsberättelse väsentligt har påverkat pensionskassans ställning samt för de övriga omständigheter som kan vara av betydelse vid övervägande av ett beslut om överlåtelse av försäkringsbeståndet. Handlingarna ska hållas tillgängliga under en månad före kassamötet i stället för de nuvarande två veckorna. Till skillnad från tidigare är det också möjligt att hålla handlingarna tillgängliga på försäkringskassans webbplats. Handlingarna ska också sändas till försäkrade eller delägare som begär dem, om handlingarna inte kan laddas ner och skrivas ut från pensionskassans webbplats. Ändringarna motsvarar bestämmelserna enligt 21 kap. 10 § i försäkringsbolagslagen, men skiljer sig från dem såtillvida att det i förslaget inte föreskrivs om att sända eller hålla mellanbokslutet eller delårsrapporten tillgängliga. 

7 §.Överlåtelsen förfaller. I paragrafen föreslås det bestämmelser om att en giltig överlåtelse av försäkringsbeståndet förutsätter att överlåtelsen av försäkringsbeståndet utan ändringar godkänns av både den överlåtande pensionsanstalten och den övertagande pensionsanstalten eller det övertagande försäkringsbolaget. Finansinspektionen ska underrättas om ett beslut att godkänna eller förkasta. 

8 §.Finansinspektionens samtycke. I paragrafen föreskrivs det om de förutsättningar under vilka Finansinspektionen ska ge sitt samtycke till överlåtelse av försäkringsbeståndet. Alla förutsättningar enligt paragrafen ska uppfyllas samtidigt. En ny förutsättning för samtycke är att Finansinspektionen har godkänt förslaget till ändring av den övertagande pensionsanstaltens stadgar. Paragrafen motsvarar i övrigt 102 § 6 och 8 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 135 § 4 och 6 mom. i lagen om försäkringskassor. 

9 §.Tidpunkt för och rättsverkningar av överlåtelsen. Paragrafens 1 mom. motsvarar i sak 102 § 7 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 135 § 5 mom. i lagen om försäkringskassor. I förslaget preciseras det att tillgångarna och försäkringsbeståndet ska övergå samtidigt. 

Paragrafens 2 mom. är nytt. Enligt momentet kan överlåtelsen av försäkringsbeståndet med Finansinspektionens samtycke också ske senare än inom sex månader från det att överlåtelseplanen upprättades. 

10 §.Upplösning av en tilläggspensionsanstalt som överlåtit hela försäkringsbeståndet. Enligt den föreslagna paragrafen ska en pensionsanstalt som har överlåtit hela sitt försäkringsbestånd försättas i likvidation och upplösas. På likvidation tillämpas delvis bestämmelserna i 12 och 13 kap. i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor och delvis bestämmelserna i 12 kap. i denna lag samt bestämmelserna i detta kapitel. 

11 §.Förordnande om likvidation och avregistrering. Med stöd av paragrafens 1 mom. har Finansinspektionen befogenhet dels att förordna en pensionsanstalt att försättas i likvidation, dels att sammankalla en försäkringskassas kassamöte, om övervakaren upptäcker att en tilläggspensionsanstalt har försummat sin skyldighet att träda i likvidation. Då väljs eller förordnas en likvidator för pensionsanstalten och ett likvidationsförfarande inleds. Enligt paragrafens 2 mom. kan Finansinspektionen också avregistrera en pensionsanstalt i en situation där tillgångarna inte räcker till för att betala likvidationskostnaderna. Dessutom förutsätts då att ingen tar på sig ansvaret för kostnaderna. En bestämmelse som till sitt innehåll ligger nära förslaget finns i 79 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 112 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor. 

12 kap. Lagstadgad likvidation och konkurs

Likvidation och upplösning samt försättande i konkurs av en anstalt som bedriver tilläggspensionsverksamhet jämställs med likvidation av ett försäkringsbolag. En anstalt som bedriver tilläggspensionsverksamhet kan upplösas genom att dess tillgångar skiftas, även om försäkringsbeståndet inte kan överlåtas till en annan pensionsanstalt eller ett försäkringsbolag. Om försäkringsbeståndet inte kan överlåtas, ska Finansinspektionen bestämma den tidpunkt då försäkringarna upphör att gälla. Efter detta ska anstaltens tillgångar omvandlas till kontanter.  

Det ansvar som en tilläggspensionskassas delägare har gentemot kassan ändras inte till följd av att kassan har försatts i likvidation. En delägare i en kassa kan med stöd av bestämmelserna i 4 kap. bli skyldig att betala tillskottsavgifter till kassan, om kassans bokslut visar ett underskott. När en tilläggspensionskassa försätts i likvidation ska kassan upprätta ett bokslut för den tid före likvidationen för vilken något bokslut ännu inte finns. Det ansvar som en delägare i en tilläggspensionsstiftelse har enligt 4 kap. att årligen betala bidrag till stiftelsen eller ställa en godtagbar säkerhet för täckning av ansvarsunderskottet fortsätter också när stiftelsen har försatts i likvidation. Till skillnad från en pensionskassa utbetalas från en tilläggspensionsstiftelse pensioner och andra förmåner som under likvidationen förfallit till betalning. När likvidationen har inletts kan nya personer inte försäkras i tilläggspensionskassan, om det inte är nödvändigt för att trygga de försäkrades förmåner. 

1 §.Tilläggspensionsanstalters likvidation och upplösning. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om syftet med likvidationsförfarandet och om dess skeden. Paragrafen styr likvidatorn i dennes åtgärder. Enligt paragrafen är likvidatorn skyldig att i det första skedet utreda en tilläggspensionsanstalts förmögenhetsställning, med vilken försäkringsbeståndet och motsvarande tillgångar vid den tidpunkt då likvidationsförfarandet börjar avses. Likvidatorn ska sträva efter att hitta en aktör till vilken tilläggspensionsanstaltens försäkringsbestånd och motsvarande tillgångar kan överlåtas samt att verkställa överlåtelsen. Med de återstående och till kontanter omvandlade tillgångarna ska likvidatorn betala skulderna och skifta den återstående egendomen. Slutresultatet av ett lyckat likvidationsförfarande är att tilläggspensionsanstalten upplöses. 

I paragrafens 2 mom. föreslås det bestämmelser om vilka bestämmelser i kapitlet som inte ska tillämpas om anstalten har försatts i likvidation efter det att hela försäkringsbeståndet har överlåtits. Om en anstalt har försatts i likvidation på grund av att den har överlåtit hela sitt försäkringsbestånd, tillämpas på anstaltens likvidation delvis bestämmelserna enligt 11 kap. och delvis bestämmelserna enligt 10 kap. Det föreslagna tillämpningsområdet avviker från de gällande lagarna på så sätt att enligt de gällande lagarna har en pensionsanstalt kunnat upplösas genom tvångslikvidation eller frivillig likvidation.  

2 §.Likvidationsskyldighet för tilläggspensionsanstalter. I bestämmelsen föreskrivs det om de grunder på vilka en pensionsanstalt ska försättas i likvidation och upplösas. Grunderna för försättande av en pensionsstiftelse och en pensionskassa i likvidation avviker delvis. Paragrafens 1 mom. motsvarar 78 § 1 och 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 111 § 1 och 4 mom. i lagen om försäkringskassor. Både en pensionsstiftelse och en pensionskassa ska försättas i likvidation om minimiantalet försäkrade även efter den tidsfrist som föreskrivs i lagen underskrids eller om planen för återställande av en sund finansiell ställning inte har genomförts inom den tidsfrist som föreskrivs i lagen. I fråga om de pensionsanstalter som har registrerats före ikraftträdandet av lagen om pensionsstiftelser eller den gällande lagen om försäkringskassor finns det fortfarande med stöd av lagen om införande av den föreslagna lagen bestämmelser om tillåtna minimiantal försäkrade som är lägre än det som förutsätts enligt den nya lagen. En sådan anstalt ska försättas i likvidation, om minimiantalet försäkrade underskrider det ovan avsedda antalet enligt införandelagen. En pensionsanstalt ska också försättas i likvidation genom förordnande av Finansinspektionen.  

Däremot skiljer sig förutsättningarna för försättande i likvidation från varandra när det är fråga om att ansvarsskulden inte täcks eller att bokslutet visar ett underskott. Skillnaderna beror på att en delägare i en pensionsstiftelse och i en pensionskassa har ett annorlunda premieansvar gentemot pensionsanstalten. En pensionskassan ska enligt 1 mom. 2 punkten försättas i likvidation om det underskott som bokslutet visar inte har täckts inom två år. I 5 kap. föreskrivs det om hur underskottet ska täckas. I sista hand tas det ut en tillskottsavgift av kassans delägare för att täcka underskottet. Det fastställs ett maximibelopp för tillskottsavgiften. Om kassans underskott inte har täckts fullt ut efter det att tillskottsavgiften har betalats, ska pensionskassan försättas i likvidation. Med stöd av denna lag kan det inte av kassans delägare tas ut mer än den ovannämnda tillskottsavgiften, även om kassan inte kan fullgöra alla sina skyldigheter. Med stöd av kassans stadgar eller av kollektivavtal kan det för delägarna i kassan uppstå ett mer långtgående ansvar gentemot de försäkrade, dem som fått fribrev, pensionstagarna och förmånstagarna. Det är då fråga om en privaträttslig förpliktelse. 

En tilläggspensionsstiftelse ska försättas i likvidation, om en delägare inte har fullgjort skyldigheten enligt 5 kap. 11 § att betala bidrag. Till en pensionsstiftelse ska det betalas bidrag så att ansvarsskulden alltid är täckt. En pensionsstiftelse kan alltså inte ha ett ansvarsunderskott ens under likvidationen, om det inte är fråga om ett exceptionellt försäkringstekniskt täckningsunderskott. En pensionsstiftelses fordran på en delägare kan också sägas upp till betalning under likvidationen, om stiftelsen saknar kontanta medel för betalning av de kostnader som likvidationsförfarandet medför eller för betalning av pensioner som förfaller till betalning under likvidationen eller tidigare. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om Finansinspektionens befogenhet att förlänga tidsfristen för försättande i likvidation. Momentet motsvarar till denna del 78 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 111 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor. 

3 §.Behållande av rättigheter vid förlängning av föreskriven tid för försättande i likvidation i en tilläggspensionsstiftelse. I paragrafen föreskrivs det att om Finansinspektionen har förlängt tidsfristen för försättande i likvidation, ska de mottagare av förmån som anges i paragrafen behålla sin rätt till pension och andra förmåner. Pensionsstiftelsen ska vid behov ändra sina stadgar så att de motsvarar rättigheterna enligt 1 mom. Paragrafen behövs för att trygga ställningen för mottagare av förmån i exceptionella situationer. Till denna del motsvarar förslaget till sitt innehåll 78 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den gällande lagen om försäkringskassor. 

4 §.Kassamötet under likvidationen. I paragrafen föreskrivs det om vilka bestämmelser som ska tillämpas på kassamötet vid en kassa som har försatts i likvidation. I paragrafen föreslås det särskilda bestämmelser om kallelse till det kassamöte som beslutar om försättande i likvidation. Bestämmelser om detta finns inte i den gällande lagen om försäkringskassor.  

Enligt paragrafens 2 mom. ska styrelsen sammankalla kassamötet, som beslutar om försättande av pensionskassan i likvidation, om förutsättningarna för försättande i likvidation uppfylls. I denna situation är styrelsen skyldig att sammankalla kassamötet. Sammankallelsen ska ske utan dröjsmål. Förslaget är motiverat för att skydda de försäkrades förmåner i en situation där pensionskassans storlek, solvens eller verksamhet inte uppfyller de lagstadgade kraven.  

Enligt paragrafens 3 mom. ska möteskallelsen, utöver vad som bestäms i pensionskassans stadgar, sändas skriftligen till varje delägare. Styrelsen ska dessutom underrätta Finansinspektionen om kallelsen till kassamötet. Paragrafen motsvarar i sak 23 kap. 3 § i försäkringsbolagslagen, med undantag för att det i förslaget inte uttryckligen föreskrivs om det huvudsakliga innehållet i beslutsförslaget. Bestämmelser om att hålla beslutshandlingarna tillgängliga finns i 3 kap. 13 § i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor, som också tillämpas på tilläggspensionskassor. 

5 §.Registrering av likvidation samt förordnande om likvidation. Om pensionsanstalten trots sin skyldighet inte fattar beslut om försättande i likvidation eller ansöker om att fortsätta verksamheten, är Finansinspektionen skyldig att försätta pensionsanstalten i likvidation. Paragrafen grundar sig på 78 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 112 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor. I de gällande lagarna är förordnandet bundet till en parts ansökan som är riktad till social- och hälsovårdsministeriet. Förslaget avviker från de gällande lagarna på så sätt att utöver en ansökan kan Finansinspektionen också på eget initiativ förordna att pensionsanstalten ska försättas i likvidation. 

Finansinspektionen ska också utan dröjsmål underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om sitt beslut genom vilket den har förordnat att pensionsanstalten ska försättas i likvidation. Till denna del motsvarar paragrafen 79 a § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 112 a § i lagen om försäkringskassor. 

6 §.Borgenärer med förmånsrätt. Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om hur de försäkrade vid en tilläggspensionsanstalt, de som fått fribrev, pensionstagarna och mottagarna av andra förmåner för sin andel av ansvarsskulden sinsemellan har samma förmånsrätt till tilläggspensionsanstaltens egendom som innehavaren av en handfången. Bestämmelsen tillämpas med stöd av 3 mom. också vid en pensionsanstalts konkurs. Enligt paragrafens 2 mom. försämrar denna förmånsrätt dock inte rätten för innehavaren av en handfången eller en i egendomen beviljad inteckning. Paragrafen motsvarar till denna del 91 § i lagen om pensionsstiftelser och 121 § i lagen om försäkringskassor. Dessutom föreskrivs det i momentet att förmånsrätten inte hindrar att ovan i 22 § och 23 § 1—4 punkten avsedda skulder betalas enligt ordningsföljden för betalning under likvidationen. 

7 §.Offentlig stämning. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om likvidatorns skyldighet att söka offentlig stämning på pensionsanstaltens borgenärer. En ansökan ska utan dröjsmål göras hos Finansinspektionen. Bestämmelser om detta finns för närvarande i 84 § i lagen om pensionsstiftelser och 119 § i lagen om försäkringskassor, i förhållande till vilken tidpunkten för ansökan om offentlig stämning i förslaget preciserats till utan dröjsmål efter det att likvidatorn blivit likvidator. I en offentlig stämning uppmanas borgenärerna att anmäla sina fordringar inom utsatt tid vid äventyr att de skulder som fortfarande är okända upphör. Kungörelsen av stämningen offentliggörs i den officiella tidningen senast tre månader före den utsatta dagen. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska det i den offentliga stämningen nämnas att de försäkrade i pensionsanstalten, pensionstagarna, mottagarna av en annan förmån och förmånstagarna inte behöver anmäla sina fordringar vid likvidation och att deras förmånsrätt enligt 7 § inte behöver krävas. Syftet med förslaget är att i och med att saken tydligt nämns i en offentlig stämning säkerställa att det inte uppstår oklarhet och okunskap. I paragrafen ingår också en bestämmelse enligt vilken det i övrigt föreskrivs om offentlig stämning i lagen om offentlig stämning. 

8 §.Anmälan av fordringar. Denna paragraf är ny. Till paragrafen fogas en bestämmelse om anmälan av borgenärens fordran antingen till likvidatorn eller till Finansinspektionen. Enligt förslaget ska borgenären meddela fordrans art, uppkomstdatum och belopp. Borgenären ska dessutom ange om han eller hon gör gällande förmånsrätt, realsäkerhet eller äganderättsförbehåll för sin fordran och hurdana tillgångar hans eller hennes säkerhet är. Likvidatorn ska vid behov också få kopior av eventuella verifikationer. Paragrafen motsvarar 23 kap. 12 § 2 mom. i försäkringsbolagslagen. 

9 §.Överlåtelse av ett försäkringsbestånd, betalning av skulder och skifte av egendom. Enligt förslaget är den primära strävan i likvidationsförfarandet att pensionsanstaltens försäkringsbestånd överförs till en annan pensionsanstalt som bedriver tilläggspensionsförsäkringsverksamhet eller till ett försäkringsbolag som bedriver livförsäkringsverksamhet. Enligt paragrafens 1 mom. ska likvidatorn så snart som möjligt med en eller flera tilläggspensionskassor, tilläggspensionsstiftelser eller ett eller flera livförsäkringsbolag försöka få till stånd ett avtal om överlåtelse av en del eller hela tilläggspensionsanstaltens försäkringsbestånd. Momentet motsvarar också 23 kap. 16 § 1 mom. i försäkringsbolagslagen. Bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbeståndet finns för närvarande i 100 § i lagen om pensionsstiftelser och 132 § i lagen om försäkringskassor.  

I paragrafens 2 och 3 mom. föreskrivs det om situationer där ett överlåtelseavtal inte fås till stånd. Då ska Finansinspektionen två år efter likvidationens början bestämma den tidpunkt då försäkringarna upphör att gälla. Förslaget motsvarar till denna del första meningen i 23 kap. 21 § 2 mom. i försäkringsbolagslagen. Därefter betalas skulderna och eventuell återstående egendom skiftas på det sätt som bestäms i stadgarna. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar i sak 89 § och 90 § 1 och 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser samt 120 § 1 mom. och 122 § i lagen om försäkringskassor, med undantag för att förslaget inte innehåller några uttryckliga bestämmelser om betalning av pensionskassans garantikapital inklusive ränta. 

I paragrafens 4 mom. finns det särskilda bestämmelser om premiebaserad tilläggspensionsförsäkring. 

10 §.Förbud mot att använda tilläggspensionsanstaltens tillgångar. I paragrafen föreslås det att Finansinspektionen ska ha befogenhet att förbjuda användningen av sådana tillgångar som innehas av en i likvidation försatt tilläggspensionsanstalts kapitalförvaltare eller förvaringsinstitut. Bestämmelsen behövs för att trygga ställningen för mottagarna av förmån vid likvidation. 

11 §.Verksamhetsbegränsning. På motsvarande sätt som enligt 13 kap. 21 § i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor föreslås det att en pensionsanstalt i likvidation ska fortsätta försäkringsverksamheten i den mån det är nödvändigt för att trygga de försäkrades förmåner. Likaså får en pensionskassa i likvidation inte försäkra nya personer.  

12 §.Betalning av förmåner som har förfallit till betalning. I paragrafen föreskrivs det om en pensionsstiftelses skyldighet att i enlighet med verksamhetsplanen under likvidationen betala de pensioner och förmåner som förfaller till betalning före eller under likvidationen. Det saknar betydelse om förmånen har sökts eller om beslutet om beviljande av förmånen har meddelats före eller efter likvidationens början. För närvarande ska enligt första meningen i 85 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser en pension eller annan förmån som förfallit till betalning under likvidationen eller där innan betalas, om inte ett sådant avtal om överlåtelse av försäkringsverksamhet som avses i 88 § 1 mom. har ingåtts.  

Paragrafens 2 mom. motsvarar 130 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Enligt den paragrafen får förmåner som förfallit till betalning under likvidationen inte betalas. Ett undantag är betalning av ett pensionsbelopp som förfallit till betalning den dag då konkursen började eller därefter, om betalningen inte kränker de övriga försäkrades, förmånstagarnas eller borgenärernas intressen. Någon motsvarande bestämmelse om betalning av pensionsbelopp som förfallit till betalning föreslås inte, eftersom det inte är fråga om lagstadgat pensionsskydd. Vid likvidation är de försäkrade och pensionstagarna i en jämlik ställning sinsemellan. 

13 §.Fordringar på delägaren. Enligt förslaget har en pensionsstiftelse rätt att kräva att en fordran på en delägare ska betalas omedelbart efter uppsägningen, om stiftelsen inte har tillräckliga kontanta medel för pensioner, andra förmåner eller kostnader för likvidationsförfarandet, men den har fordringar på delägaren. 

Paragrafens 2 mom. gäller uppsägning av fordringar i andra situationer än de som avses i 1 mom., det vill säga när det har avtalats om överlåtelse av försäkringsbeståndet eller när Finansinspektionen har förordnat att försäkringarna ska upphöra att gälla. Då är uppsägningstiden sex månader och längre avtalade uppsägningstider iakttas inte. 

Paragrafen motsvarar till innehållet 86 § i lagen om pensionsstiftelser. Motsvarande bestämmelser finns inte i lagen om försäkringskassor. 

14 §.Klander av slutredovisning och skifte. Enligt paragrafen har en stor personkrets klanderrätt och kan med stöd av allmänna civilprocessrättsliga bestämmelser och principer ha saklegitimation i ärendet. Sådana personer kan vara till exempel tidigare styrelseledamöter och tidigare verkställande direktörer, i en pensionskassa medlemmar i kassamötet eller representantskapet, försäkrade, de som fått fribrev, pensionstagare och mottagare av andra förmåner, förmånstagare samt andra borgenärer. Klanderrätten omfattar både slutredovisningen och likvidatorns beslut om skifte av egendom. Paragrafen motsvarar 93 § i lagen om pensionsstiftelser till den del den gällande bestämmelsen gäller slutredovisning och 124 § i lagen om försäkringskassor.  

15 §.Avslutande av en tilläggspensionsstiftelses likvidation samt fortsättning av tilläggspensionsstiftelsens försäkringsverksamhet. Bestämmelsen ska tillämpas på avslutande av en pensionsstiftelses likvidation. En pensionskassas likvidation leder alltid till upplösning av kassan. En pensionskassas och en pensionsstiftelses likvidationer skiljer sig från varandra i fråga om delägarens ansvar gentemot anstalten och bestämmelserna om pensioner som förfaller till betalning under likvidationen. Delägarna i en pensionskassa har endast ett begränsat ansvar för att täcka ett underskott som framgår av kassans bokslut, och pensioner som förfaller till betalning under likvidationen betalas inte från kassan. Om det är möjligt att avsluta likvidationen genom ett beslut av kassamötet när den situation i fråga om försättande i likvidation som föreskrivs i 2 § upphör, förfaller de pensioner som inte betalats under likvidationen genast till betalning . Detta kan leda till ett underskott i bokslutet och en ny likvidation. För att undvika långvariga oklarheter kring kassans ekonomiska situation föreslås inte någon möjlighet att besluta om avslutande av likvidationen.  

Konkurs 

16 §.Borgenärer med förmånsrätt. I paragrafen föreskrivs det att i en tilläggspensionsanstalt som har försatts i konkurs har de försäkrade, pensionstagarna, mottagarna av andra förmåner och förmånstagarna för sin andel av ansvarsskulden sinsemellan samma förmånsrätt som innehavaren av en handfången har till den pantsatta egendomen. Paragrafens 1 mom. motsvarar till denna del 91 och 98 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 121 och 129 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Enligt paragrafens 2 mom. försämrar ovannämnda förmånsrätt inte ställningen för innehavaren av en handfången eller inteckning, vilket motsvarar bestämmelserna i den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. Bestämmelsen hindrar inte heller att löpande förvaltningskostnader som föranleds av konkursförfarandet eller tilläggspensionsanstaltens verksamhet under konkursen betalas, vilket motsvarar det gällande rättsläget. 

17 §.Betalning av pensioner och andra förmåner. Enligt paragrafen får en tilläggspensionsanstalt under konkursen inte betala ut pensioner eller andra förmåner som förfallit till betalning. Bestämmelsen motsvarar 130 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Den gällande lagen om pensionsstiftelser innehåller inga bestämmelser om saken, men bestämmelsen motsvarar de allmänna principerna för konkursrätt, som också tillämpas på tilläggspensionsstiftelser. Likabehandling av de försäkrade, pensionstagarna, mottagarna av andra förmåner och förmånstagarna förutsätter att betalningar kan göras först efter det att skiftesandelen har klarlagts senare i konkursförfarandet. 

18 §.Verksamhetsbegränsning. Enligt paragrafen får en tilläggspensionsanstalt fortsätta verksamheten under en konkurs endast i den omfattning som är nödvändig för att trygga de försäkrades förmåner. En tilläggspensionsanstalt som har försatts i konkurs får inte försäkra nya personer. Bestämmelsen motsvarar 130 § i lagen om försäkringskassor. Lagen om pensionsstiftelser innehåller inga bestämmelser om saken, men bestämmelsen motsvarar de allmänna principerna för konkursrätt, som också tillämpas på tilläggspensionsstiftelser. Begränsningen av verksamheten i en pensionsstiftelse i konkurs motsvarar de allmänna principerna för konkursrätten och behövs för att trygga de försäkrades förmåner. 

19 §.Överlåtelse av ett försäkringsbestånd, betalning av skulder och skifte av egendom. Enligt paragrafen ska boförvaltaren försöka få till stånd ett avtal om överlåtelse av försäkringsbeståndet. Om ett avtal inte fås till stånd inom två år, ska tilläggspensionsanstaltens egendom omvandlas till kontanter och boförvaltaren ska upprätta en förteckning över de proportionstal enligt vilka skiftet av egendomen ska verkställas. Därefter ska skulderna orsakade av konkursförfarandet och det likvidationsförfarande som föregått det samt de löpande kostnader som föranleds av tilläggspensionsanstaltens verksamhet under konkursen och under den likvidation som föregick den betalas. Därefter betalas de fordringar som de försäkrade, pensionstagarna och mottagarna av andra förmåner samt förmånstagarna har. Efter detta betalas alla andra kända skulder. Paragrafen motsvarar i huvudsak 98 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 129 § i den gällande lagen om försäkringskassor.  

20 §.Fordringar på delägaren. Enligt paragrafen bestäms det ansvar som en delägare i en tilläggspensionsanstalt har gentemot pensionsanstalten vid dess konkurs enligt samma principer som det ansvar som en delägare har i en tilläggspensionsanstalt försatt i likvidation. Det ansvar som en delägare i en tilläggspensionskassa har avbryts om konkursbokslutet visar ett underskott eller det tidigare likvidationsbokslutet visar ett underskott. Det ansvar som en delägare i en tilläggspensionsstiftelse har gentemot tilläggspensionsstiftelsen avbryts inte när tilläggspensionsstiftelsen försätts i konkurs. En delägare i en tilläggspensionsstiftelse ansvarar fram till sin egen konkurs för sina åtaganden gentemot tilläggspensionsstiftelsen. I fråga om delägare i tilläggspensionskassor motsvarar paragrafens sakinnehåll 130 § i den gällande lagen om försäkringskassor. I lagen om pensionsstiftelser finns det ingen uttrycklig bestämmelse om delägares ansvar, men förslaget motsvarar det nuvarande rättsläget.  

13 kap. Gränsöverskridande verksamhet

EES-tilläggspensionsanstalter och utländska EES-tilläggspensionsanstalter 

1 §.Kapitlets tillämpningsområde. Detta kapitel ska tillämpas på EES-tilläggspensionsanstalters och utländska EES-tilläggspensionsanstalters gränsöverskridande verksamhet. Med gränsöverskridande tilläggspensionsverksamhet avses verksamhet där en pensionskassa sköter ett tilläggspensionsarrangemang på vilket Finlands social- och arbetsrätt inte tillämpas.  

EES-tilläggspensionsanstalters gränsöverskridande verksamhet 

2 §.Ansökan om tillstånd för gränsöverskridande verksamhet. En EES-tilläggspensionsanstalt ska hos Finansinspektionen ansöka om tillstånd att inleda gränsöverskridande verksamhet. I tillståndsansökan ska uppges värdstaten, det finansierande företaget och var dess centralförvaltning är belägen samt huvuddragen i det tilläggspensionssystem som ska förvaltas. En EES-tilläggspensionsanstalt ska ansöka om tillstånd för varje gränsöverskridande tilläggspensionsarrangemang. Finansinspektionen bedömer en EES-tilläggspensionskassas förmåga att förvalta varje tilläggspensionssystem som tillståndsansökan gäller. Paragrafen motsvarar 157 b § i lagen om försäkringskassor. 

3 §.Bedömning av förutsättningarna att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Finansinspektionen bedömer om en EES-tilläggspensionsanstalt har förutsättningar att bedriva den gränsöverskridande verksamhet som tillståndsansökan gäller. Finansinspektionen bedömer om EES-tilläggspensionsanstaltens administrativa uppbyggnad, finansiella ställning och dess lednings anseende och yrkeskvalifikationer är förenliga med den gränsöverskridande verksamhet som tillståndsansökan gäller. Paragrafen motsvarar 157 c § i lagen om försäkringskassor. 

4 §.Information om social- och arbetsrättsliga krav och kraven på lämnande av information. Innan en EES-tilläggspensionsanstalt börjar bedriva gränsöverskridande verksamhet ska den av Finansinspektionen få information om de social- och arbetsrättsliga krav som tillämpas på det tilläggspensionsarrangemang som tillståndsansökan gäller. I paragrafens 1 och 2 mom. föreskrivs det om Finansinspektionens uppgift att till en EES-tilläggspensionsanstalt som ansöker om tillstånd att inleda gränsöverskridande verksamhet lämna den information som den fått av den behöriga myndigheten i värdstaten samt om betydande ändringar i denna information. Enligt paragrafens 1 och 2 mom. ska vid gränsöverskridande verksamhet värdstatens arbets- och sociallagstiftning samt de krav på lämnande av information till presumtiva försäkrade, försäkrade och mottagare av förmån iakttas som värdstaten har ställt i fråga om gränsöverskridande verksamhet. Gränsöverskridande verksamhet kan inledas när en EES-tilläggspensionsanstalt av Finansinspektionen har fått den information om tillämplig arbets- och socialrätt samt om bestämmelserna om lämnande av information som behövs för bedrivandet av verksamheten. Om ovannämnda information inte lämnas inom den tidsfrist som anges i bestämmelsen, kan EES-tilläggspensionsanstalten börja bedriva gränsöverskridande verksamhet. En förutsättning är dock också i detta fall att värdstatens arbets- och socialrätt samt bestämmelserna om lämnande av information följs. Paragrafen motsvarar 157 d § i lagen om försäkringskassor. 

5 §.Tillsyn över social- och arbetsrättsliga krav och kraven på lämnande av information. Den behöriga myndigheten i värdstaten ska övervaka att den gränsöverskridande verksamheten följer värdstatens arbets- och socialrätt och de krav som ställs på lämnande av information i den gränsöverskridande verksamheten. Om den ovannämnda myndigheten upptäcker överträdelser, ska den underrätta Finansinspektionen om dem. Finansinspektionen ska i samarbete med den behöriga myndigheten i värdstaten vidta behövliga tillsynsåtgärder för att få överträdelserna att upphöra. Paragrafen motsvarar 157 e § i lagen om försäkringskassor. 

6 §.Täckning av ansvarsskulden fullt ut. En EES-tilläggspensionsanstalt som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska fullt ut och ständigt täcka ansvarsskuld i fråga om samtliga tilläggspensionsarrangemang som den förvaltar. Om de ansvarsskulden för en anstalt som bedriver gränsöverskridande verksamhet inte är helt täckta i fråga om alla tilläggspensionsarrangemang, ska Finansinspektionen genast kräva att EES-tilläggspensionsanstalten täcker ansvarsskulden till fullt belopp. Paragrafen motsvarar 157 f § i lagen om försäkringskassor. 

7 §.Anteckning av EES-tilläggspensionsstiftelser och EES-tilläggspensionskassor i registret. I paragrafen föreskrivs det om att i försäkringskasseregistret anteckna en tilläggspensionsstiftelse och en tilläggspensionskassa, som utöver tilläggspensionsverksamhet även bedriver gränsöverskridande verksamhet, som EES-tilläggspensionsstiftelse eller EES-tilläggspensionskassa. Finansinspektionen ska lämna registeruppgifterna till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Paragrafen motsvarar 157 g § i lagen om försäkringskassor. 

Utländska EES-tilläggspensionsanstalters gränsöverskridande verksamhet i Finland 

8 §.Utländska EES-tilläggspensionsanstalters rätt att bedriva tilläggspensionsverksamhet i Finland. I paragrafen föreskrivs det att en utländsk tilläggspensionsanstalt har rätt att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Finland. Paragrafen motsvarar 125 h § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser.  

9 §.Information om social- och arbetsrättsliga krav och kraven på lämnande av information. Finansinspektionen meddelar den behöriga myndigheten i den utländska EES-tilläggspensionsanstaltens hemstat de krav i Finlands social- och arbetsrätt som gäller tilläggspensionsverksamhet samt de krav som gäller lämnande av information. Finansinspektionen får inte fastställa investeringsregler utöver dem som anges i punkterna 1—6 i IORP II-direktiv för den del av tillgångarna som täcker ansvarskulden för gränsöverskridande verksamhet. Paragrafen motsvarar 125 h § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. 

10 §.Inledande av gränsöverskridande verksamhet. En utländsk EES-tilläggspensionsanstalt kan börja bedriva gränsöverskridande verksamhet i Finland när den har fått den information som avses i 9 § eller om den inte har fått ovannämnda information inom sex veckor. Finansinspektionen får inte fastställa investeringsregler utöver dem som anges i punkterna 1—6 i IORP II-direktiv för den del av tillgångarna som täcker ansvarskul-den för gränsöverskridande verksamhet. Paragrafen motsvarar 125 i § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser.  

11 §.Tillsyn över social- och arbetsrättsliga krav och uppfyllande av kraven på lämnande av information. Finansinspektionen övervakar att en utländsk EES-tilläggspensionsanstalt uppfyller de krav som den i enlighet med 9 § har underrättats om. Paragrafen motsvarar 125 j § i lagen om pensionsstiftelser. 

14 kap. Gränsöverskridande överlåtelser

1 §.Kapitlets tillämpningsområde. Detta kapitel tillämpas på en tilläggspensionsanstalt som har minst 100 försäkrade i tilläggspensionsverksamheten. Detta kapitel tillämpas också på en tilläggspensionsanstalt som har färre än 100 försäkrade i tilläggspensionsverksamheten och som har anmält till Finansinspektionen att den följer de bestämmelser i denna lag som tillämpas på en tilläggspensionsanstalt som har minst 100 försäkrade i tilläggspensionsverksamheten. I fråga om ovannämnda anstalt tillämpas detta kapitel från ingången av den räkenskapsperiod som följer efter anmälan. Dessutom tillämpas detta kapitel på en tilläggspensionsanstalt som har färre än 100 försäkrade i tilläggspensionsverksamheten, om överföringen av tilläggspensionsarrangemanget inte leder till gränsöverskridande verksamhet. Paragrafen motsvarar 157 i § i lagen om försäkringskassor. 

2 §.Samtycke av försäkrade, mottagare av förmån och den arbetsgivare som försäkrar. I paragrafen föreskrivs det om det samtycke av majoriteten av försäkrade till överföring av ansvarsskulden som en överlåtelse förutsätter. Den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat bedömer i samband med behandlingen av ansökan om tillstånd för överlåtelse huruvida ovannämnda samtycke har getts. Dessutom krävs det ett beslut av tilläggspensionsanstaltens styrelse för att överlåtelsen ska kunna genomföras. Informationen om villkoren för överlåtelsen ska göras tillgänglig för de försäkrade och mottagarna av förmån eller deras företrädare i god tid innan ansökan om överlåtelse lämnas in. Paragrafen motsvarar 157 j § i lagen om försäkringskassor. 

3 §.Finansinspektionens bedömning samt godkännande av den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Om en tilläggspensionsanstalt avser att överföra frivillig tilläggspensionsverksamhet till en yrkesinriktad tilläggspensionsanstalt eller ett försäkringsbolag med verksamhet i en annan EES-stat, behöver den ett förhandsgodkännande av den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Detta godkännande kan den ge efter att ha fått Finansinspektionens bedömning av förutsättningarna för överföringen. Tillstånd till gränsöverskridande överföring av ansvarsskulden ges av den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Finansinspektionen samarbetar med den ovannämnda myndigheten. Finansinspektionen får en ansökan om gränsöverskridande överlåtelse av den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Finansinspektionen bedömer om de förutsättningar som anges i paragrafen uppfylls vid överlåtelsen och lämnar sin bedömning till den ovannämnda behöriga myndigheten. Finansinspektionens bedömning enligt denna paragraf är inte ett överklagbart förvaltningsbeslut. Paragrafen motsvarar 157 k § i lagen om försäkringskassor. 

4 §.Information om de social- och arbetsrättsliga krav och krav på lämnande av information som tillämpas på överlåtna tilläggspensionsarrangemang. I paragrafen föreskrivs det om den information som ska lämnas till den behöriga myndigheten för den övertagande tilläggspensionsanstalten. Finansinspektionen meddelar ovannämnda myndighet de social- och arbetsrättsliga krav som ska tillämpas på det tilläggspensionsarrangemang som överlåts samt de krav som ska tillämpas på lämnandet av information till försäkrade och mottagare av förmån. När ett försäkringsbestånd har överlåtits till en tilläggspensionsanstalt som är registrerad i en annan EES-stat och när i fråga om det överlåtna försäkringsbeståndet arbets- och socialrätten i en annan EES-stat än anstaltens hemstat tillämpas på förhållandet mellan de försäkrade och mottagarna av förmån och det finansierande företaget, är det fråga om gränsöverskridande verksamhet. Paragrafen motsvarar 157 l § i lagen om försäkringskassor. 

5 §.Finansinspektionens tillsynsuppgifter. I paragrafen föreskrivs det om Finansinspektionens tillsynsuppgift som behörig myndighet i värdstaten. Finansinspektionen övervakar att den övertagande tilläggspensionsanstalten i fråga om det överlåtna tilläggspensionsarrangemanget följer Finlands social- och arbetsrätt och de bestämmelser om lämnande av information som finns i finsk lag. Paragrafen motsvarar 157 m § i lagen om försäkringskassor. 

6 §.Tilläggspensionsanstalt som övertagande tilläggspensionsanstalt. I paragrafen föreskrivs det om när en tilläggspensionsanstalt som bedriver tilläggspensionsverksamhet är en övertagande tilläggspensionsanstalt vid gränsöverskridande överlåtelse så att till pensionsanstalten överförs ett tilläggspensionssystem från en annan EES-stat. Kretsen av de arbetsgivare som kan försäkra sina arbetstagare i en tilläggspensionsanstalt som är registrerad i Finland har begränsats genom lag. Ett tilläggspensionsarrangemang kan inte överlåtas till en tilläggspensionsanstalt genom en gränsöverskridande överlåtelse om det företag som finansierar det försäkringsbestånd som överlåts, det vill säga arbetsgivaren, inte är en arbetsgivare som hör till den övertagande anstalten eller om arbetsgivaren i samband med överlåtelsen inte ansluter sig till anstalten som delägare. Paragrafen motsvarar 157 n § i lagen om försäkringskassor. 

7 §.Tillståndsansökan om övertagande av tilläggspensionsarrangemang. I paragrafen föreskrivs det om det tillstånd som en anstalt som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska ansöka om hos Finansinspektionen för att kunna överta ett tilläggspensionsarrangemang vid en gränsöverskridande överlåtelse. Paragrafen motsvarar 157 o § i lagen om försäkringskassor. 

8 §.Finansinspektionens beslut om tillstånd för övertagande av tilläggspensionsarrangemang. I paragrafen föreskrivs det om Finansinspektionens bedömning av en tillståndsansökan. Utifrån bedömningen av de omständigheter som anges i paragrafen fattar Finansinspektionen ett beslut om godkännande eller avslag på ansökan om tillstånd. Beslutet är ett överklagbart förvaltningsbeslut. Finansinspektionen ska delge den behöriga myndigheten i den överlåtande tilläggspensionsanstaltens hemstat sitt beslut. Paragrafen motsvarar 157 p § i lagen om försäkringskassor. 

9 §.Information om de social- och arbetsrättsliga krav och krav på lämnande av information som tillämpas på övertagna tilläggspensionsarrangemang. I paragrafen föreskrivs det om den information om de social- och arbetsrättsliga krav som ska tillämpas på det övertagna tilläggspensionsarrangemanget som ska lämnas till den anstalt som bedriver tilläggspensionsverksamhet samt om de krav som gäller lämnande av uppgifter till försäkrade och mottagare av förmån. Finansinspektionen ska lämna pensionsanstalten ovannämnda information efter att ha fått den av den behöriga myndigheten i den överlåtande pensionsanstaltens hemstat. Paragrafen motsvarar 157 q § i lagen om försäkringskassor. 

10 §.Inledning av förvaltning av tilläggspensionsarrangemang som överlåts. I paragrafen föreskrivs det om den tidpunkt då en anstalt som bedriver tilläggspensionsverksamhet kan börja förvalta det tilläggspensionsarrangemang som övertas. Överlåtelsen kan ske när Finansinspektionen har gett tillstånd till det. En anstalt som bedriver tilläggspensionsverksamhet kan förvalta ett överlåtet tilläggspensionsarrangemang också i det fall att Finansinspektionen inte inom fyra månader och tre veckor från det att tillståndsansökan gjordes har meddelat ett beslut med anledning av tillståndsansökan. Paragrafen motsvarar 157 r § i lagen om försäkringskassor. 

11 §.Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens medlingsförfarande. Finansinspektionen kan hänskjuta meningsskiljaktigheter mellan Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i den överlåtande eller övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens rådgivande medlingsförfarande. Paragrafen motsvarar 157 s § i lagen om försäkringskassor. 

15 kap. Tillsynen över tilläggspensionsanstalter och utländska EES-tilläggspensionsanstalter

1 §.Finansinspektionens tillsynsuppgifter. Enligt paragrafen ska Finansinspektionen utöva tillsyn över att tilläggspensionsanstalterna uppfyller de krav på sin verksamhet som föreskrivs i denna lag. I paragrafen föreskrivs det om de frågor som Finansinspektionen särskilt ska utöva tillsyn över. Paragrafen motsvarar 69 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser. 

2 §.Tillsynens syfte, proportionalitet och effekt. Enligt paragrafen är syftet med tillsynen att skydda de försäkrades och mottagarna av förmåns rättigheter samt att säkerställa tilläggspensionsanstalternas stabilitet och sundhet. Tillsynen ska vara rättidig och stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tilläggspensionsanstaltens verksamhet. Tillsynen ska baseras på en framåtblickande och riskbaserad metod. Finansinspektionen ska särskilt i krissituationer ta hänsyn till den potentiella effekt som åtgärderna har på de finansiella systemens stabilitet i Europeiska unionen. Paragrafen motsvarar 69 b § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. 

3 §.Omständigheter att beakta i tillsynen samt tillgängliga tillsynsmetoder. Enligt paragrafen ska Finansinspektionen när den utövar tillsyn över tilläggspensionsanstalterna ta hänsyn till de omständigheter under vilka tilläggspensionsanstalterna bedriver sin verksamhet samt till de tjänsteföretag som utför utkontrakterade nyckelfunktioner eller annan verksamhet för tilläggspensionsanstalternas räkning. Finansinspektionen ska ha tillgång till stresstester eller andra motsvarande uppföljningsverktyg. Paragrafen motsvarar 69 c § i lagen om pensionsstiftelser. 

4 §.Inlämning av för tillsynen behövliga uppgifter och handlingar till Finansinspektionen. En tilläggspensionsanstalt och de personer som i praktiken ansvarar för verksamheten i den eller utför nyckelfunktioner ska utan obefogat dröjsmål på begäran av Finansinspektionen lämna till den för tillsynen behövliga uppgifter och handlingar. Paragrafen motsvarar 69 d § i lagen om pensionsstiftelser. 

5 §.Tillsynen över utkontrakterade funktioner. Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att 3 kap. 12 § följs när en tilläggspensionsanstalt utkontrakterar nyckelfunktioner och annan verksamhet samt all sådan utkontraktering i senare led, som påverkar tilläggspensionsanstaltens finansiella ställning eller som är av avgörande betydelse för vad som krävs för effektiv tillsyn. Paragrafen motsvarar 69 e § i lagen om pensionsstiftelser. 

6 §.Åläggande av ordningsavgift. Enligt paragrafen ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar eller bryter mot vissa bestämmelser som uttryckligen specificeras i paragrafen åläggas av Finansinspektionen att betala den ordningsavgift som avses i 38 § i lagen om Finansinspektionen. Paragrafen motsvarar 69 f § i lagen om pensionsstiftelser. 

7 §.Förbud mot att använda tillgångar som förvaltas av kapitalförvaltare eller förvaringsinstitut. Finansinspektionen kan i situationer som avses i 9 kap. 2 § i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor förbjuda användningen av en pensionsstiftelses tillgångar som förvaltas av en kapitalförvaltare som avses i 6 kap. 27 § eller av ett förvaringsinstitut som avses i 6 kap. 28 §. Finansinspektionen kan på begäran av en behörig myndighet i en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts hemstat förbjuda eller begränsa användningen av en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts tillgångar som förvaltas av kapitalförvaltare eller förvaringsinstitut som är etablerade i Finland. Paragrafen motsvarar 69 g § i lagen om pensionsstiftelser. 

8 §.Delgivning av beslut om förbud till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Enligt paragrafen ska Finansinspektionen anmäla beslut om att förbjuda eller begränsa en pensionsstiftelses verksamhet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Paragrafen motsvarar 69 h § i lagen om pensionsstiftelser. 

9 §.Tillsyn över värdstatens social- och arbetsrätt i gränsöverskridande verksamhet. Enligt paragrafen ska Finansinspektionen utöva tillsyn över att utländska EES-tilläggspensionsanstalter när de bedriver gränsöverskridande verksamhet där Finland är värdstat följer finsk social- och arbetsrätt samt iakttar de informationskrav som ska tillämpas på tilläggspensioner. Om en tilläggspensionsanstalt bedriver gränsöverskridande verksamhet ska värdstatens behöriga myndighet utöva tillsyn över efterlevnaden av värdstatens social- och arbetsrätt och av värdstatens informationskrav. Finansinspektionen ska på ett ändamålsenligt sätt samarbeta med värdstatens behöriga myndighet. Paragrafen motsvarar 69 i § i lagen om pensionsstiftelser. 

10 §.Informationsutbyte och samarbete. Finansinspektionen ska främja informationsutbytet mellan EES-staternas behöriga myndigheter för att utveckla bästa praxis och samarbete när det gäller tillsynen över anstalter som tillhandahåller tilläggspensioner, för att förhindra snedvridning av konkurrensen och för att trygga gränsöverskridande verksamhet och förutsättningarna för gränsöverskridande överföringar. Finansinspektionen ska i samband med främjandet av informationsutbytet på ett ändamålsenligt sätt samarbeta med arbetsmarknadsorganisationerna. Finansinspektionen ska samarbeta med Europeiska kommissionen för att underlätta tillsynen över anstalter som tillhandahåller tilläggspensioner. Paragrafen motsvarar 69 j § i lagen om pensionsstiftelser. 

11 §.Europaparlamentets undersökningsrätt. Paragrafen grundar sig på artikel 54 i IORP II-direktivet. I den artikeln hänvisas det till Europaparlamentets undersökningsrätt, om vilken det finns bestämmelser i artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I enlighet med artikel 54 i IORP II-direktivet har Europaparlamentet rätt att få sekretessbelagda uppgifter av den behöriga myndigheten för utövande av utredningsrätten. I lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor föreskrivs det att Finansinspektionen får lämna ut uppgifter till Europaparlamentet om tilläggspensionsanstalternas verksamhet, om parlamentet utövar sin undersökningsrätt. 

16 kap. Straffbestämmelser

Kapitlet innehåller lagens straffbestämmelser. De allvarligaste gärningarna har kriminaliserats som olovligt bedrivande av tilläggspensionsanstaltsverksamhet (1 §) och som tilläggspensionsanstaltsbrott (2 §) där straffskalan är böter eller fängelse i högst ett år. De lindrigaste gärningarna har kriminaliserats som tilläggspensionsanstaltsförseelse (3 §), för vilken endast böter kan dömas ut. Kapitlet innehåller också som hänvisning till strafflagen straffpåföljder för brott mot tystnadsplikten (4 §). Deras straffskala bestäms enligt 38 eller 40 kap. i strafflagen. Med stöd av vad som anförs ovan preskriberas åtalsrätten för gärningar som är straffbara enligt detta kapitel i regel inom två år från den dag då brottet begicks. Alla de gärningar som beskrivs i kapitlet omfattas av allmänt åtal. I enlighet med den straffrättsliga centraliseringsprincipen ska bestämmelser om gärningar för vilka det utfärdats bestämmelser om hot om fängelsestraff utfärdas genom strafflagen. Det är möjligt att avvika från denna princip av särskilda skäl, om det föreslås ett kort maximalt fängelsestraff. Det nu föreslagna maximistraffet är fängelse i ett år, vilket kan anses vara ett ganska kort fängelsestraff. För närvarande innehåller strafflagen inga straffbestämmelser som särskilt gäller försäkringsbranschen. Exempelvis bestämmelser om särskilda straffbestämmelser som gäller försäkringsbolag och arbetspensionsförsäkringsbolag finns i försäkringsbolagslagen. 

I regel är de gärningar som beskrivs i kapitlet straffbara endast om de är uppsåtliga. Straffbarheten gäller inte heller situationer där gärningen är ringa. Gärningens eventuella ringhet bedöms från fall till fall. Bestämmelserna om tilläggspensionsanstaltsbrott och tilläggspensionsanstaltsförseelser samt brott mot tystnadsplikten är också sekundära. Detta innebär att de tillämpas endast om gärningen inte samtidigt uppfyller rekvisitet för ett sådant brott för vilket det någon annanstans i lag föreskrivs strängare straff.  

Det i lagen föreskrivna hotet om straff gäller fysiska personer som gjort sig skyldiga till straffbara gärningar. Straffansvaret för juridiska personer i enlighet med 9 kap. i strafflagen kan inte bli tillämpligt till följd av gärningar enligt kapitlet. 

I regel motsvarar straffbestämmelserna bestämmelserna i den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. Jämfört med de gällande lagarna har sättet att skriva paragraferna preciserats för att definiera den straffbara gärningen så entydigt som möjligt. 

1 §.Olovligt bedrivande av tilläggspensionsanstaltsverksamhet. De gärningar som räknas upp i paragrafen är straffbara som olovligt bedrivande av tilläggspensionsanstaltsverksamhet, det vill säga för dem kan det dömas ut böter eller fängelse i högst ett år. Paragrafen motsvarar i sak 129 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 162 § i lagen om försäkringskassor, enligt vilka bedrivandet av verksamhet utan att vara berättigad till det har kriminaliserats på motsvarande sätt. I förslaget följs principen straffrättslig noggrann avgränsning. I förslaget preciseras genom hänvisningar vilken typ av med paragrafen oförenlig verksamhet som hotet om straff gäller. Syftet med tilläggspensionsanstalternas verksamhet samt verksamhetskretsen, det vill säga de delägare och presumtiva försäkrade som är tillåtna enligt lagen, är noggrant avgränsat i lagen. En tilläggspensionsanstalt kan inte bedriva sin verksamhet fritt på marknaden på samma sätt som ett försäkringsbolag. Det är inte tillåtet att inleda verksamheten före registreringen eller att fortsätta verksamheten utan att försätta anstalten i likvidation om de lagstadgade kriterierna för försättande i likvidation uppfylls. De omständigheter som preciseras i 1 punkten i den föreslagna paragrafen och som gäller bedrivande av verksamhet utan rätt till det motsvarar de bestämmelser om verksamhetens syfte, verksamhetskrets, tillåtna försäkrade, verksamhet före registreringen samt om när en anstalt ska försättas i likvidation som finns i den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. Förslaget motsvarar 162 § 2 punkten i den gällande lagen om försäkringskassor också till den del det i den förbjuds att ta nya försäkrade under likvidationen. Med avvikelse från den gällande lagen är det inte straffbart att uppbära bidrag till en tilläggspensionskassa under likvidationen. Bestämmelserna om likvidation har uppdaterats och preciserats, och det är inte alltid förbjudet att uppbära bidrag under likvidationen. Kriminaliseringsområdet utvidgas inte i förslaget. 

2 §.Tilläggspensionsanstaltsbrott. I paragrafen föreskrivs det om gärningar som är straffbara som tilläggspensionsanstaltsbrott. Straffskalan för tilläggspensionsanstaltsbrott är böter eller fängelse i ett år. Paragrafens 1 och 3 punkt motsvarar i sak 130 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 163 § i lagen om försäkringskassor.  

Paragrafens 2 punkt är ny. I den kriminaliseras användning av pensionsanstaltens medel i strid med 6 kap. 1 §. Hotet om straff gäller således användningen av pensionsanstaltens medel för ändamål som är främmande för anstaltens verksamhet. Även paragrafens 3 punkt, enligt vilken utdelning av anstaltens medel till delägarna i strid med 5 kap. 15 § kriminaliseras, är en ny bestämmelse. Tidigare har utdelning av en pensionsanstalts medel i strid med bestämmelserna enligt lag eller pensionsanstaltens stadgar varit kriminaliserad som en pensionsstiftelse- och försäkringskasseförseelse där straffet är böter. I fråga om försäkringsbolag har en motsvarande gärning med stöd av 29 kap. 4 § i försäkringsbolagslagen varit kriminaliserad som försäkringsbolagsbrott, vars straffskala är böter eller fängelse i högst ett år. Därför är det motiverat att användningen av pensionsanstaltens medel för ändamål som är främmande för pensionsanstaltens verksamhet i fortsättningen är kriminaliserat som ett tilläggspensionsanstaltsbrott. 

De pensionsmedel som pensionsstiftelser och pensionskassor förvaltar är avsedda endast för skötseln av det tilläggspensionsskydd som de tillhandahåller, eftersom tilläggspensionsstiftelserna och tilläggspensionskassorna inte får bedriva någon annan verksamhet. Användning av medlen i fråga för något annat ändamål som är främmande för anstaltens verksamhet kränker de försäkrades intressen. En tilläggspensionsanstalts medel kan återbetalas till en arbetsgivare som är delägare i anstalten när de lagstadgade förutsättningarna uppfylls. Även om en arbetsgivare som är delägare kan ha skyldighet att av sina egna medel betala det kapital som behövs för att täcka anstaltens ansvar eller en del av det, kan delägarens insolvens i praktiken leda till att medlen inte fås. Det är möjligt att tilläggspensioner på grund av avsaknad av medel inte kan betalas till fullt belopp eller överhuvudtaget. Den föreslagna straffskalan motsvarar det fängelsestraff på högst ett år som föreskrivs i aktiebolagslagen och försäkringsbolagslagen om olaglig utbetalning av bolagets medel. 

3 §.Tilläggspensionsanstaltsförseelse. I paragrafen räknas de gärningar upp som är straffbara som tilläggspensionsanstaltsförseelse. För tilläggspensionsanstaltsförseelse kan det dömas ut böter. Paragrafen motsvarar i sak 131 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser och 164 § i lagen om försäkringskassor. Den preciseras dock genom hänvisningar till paragrafer. 

Nytt är att ett förfarande enligt 2 mom. 2—8 punkten ska vara straffbart också om förfarandet har varit grovt oaktsamt. I den ovannämnda punkten föreskrivs det att underlåtenhet att till Finansinspektionen lämna de uppgifter och anmälningar som ska lämnas enligt denna lag är straffbart. Det är motiverat att föreskriva att försummelse av anmälningsskyldigheten utöver som uppsåtlig också är straffbar vid grov oaktsamhet, eftersom det med tanke på det allmänna intresset är viktigt att övervakaren har tillgång till uppdaterade uppgifter. Förslaget motsvarar 29 kap. 5 § 2 mom. i försäkringsbolagslagen. 

17 kap. Ikraftträdande

1 §.Ikraftträdande. Bestämmelser om denna lags ikraftträdande utfärdas särskilt genom lag. Den föreslagna lagen avses träda i kraft den 1 januari 2022. 

1.3  Lag om försäkringskassor

1 kap. Tillämpning av lagen och de centrala principerna för verksamheten

1 §.Tillämpningsområde. I paragrafen föreslås bestämmelser om den verksamhet som en försäkringskassa får bedriva med stöd av lagen. Lagen ska tillämpas på sjukförmåner, begravnings- och avgångsbidrag samt på andra bidrag inom social personförsäkring. Paragrafen grundar sig på 1 § 1 mom. 3, 4 och 6 punkten och 2 mom. samt 7 § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. 

I paragrafen ingår inte en bestämmelse som motsvarar 2 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. I lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor samt i lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor föreskrivs det om tillämpningen av lagen om pension för arbetstagare och lagen om pension för företagare. Med avvikelse från den gällande lagen föreskrivs det inte heller uttryckligen i paragrafen om att denna lag inte tillämpas på de arbetslöshetskassor som avses i lagen om arbetslöshetskassor (603/1984). Syftet med den föreslagna ändringen är dock inte att ändra lagstiftningens ändamålsenlighet, eftersom det enligt 2 a § i lagen om arbetslöshetskassor inte är möjligt att tillämpa lagen om försäkringskassor på en arbetslöshetskassas lagstadgade förmåner eller på medlemskap i en arbetslöshetskassa. 

2 §.Tillämpning av lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor. I paragrafen föreskrivs allmänt att bestämmelserna om pensionsanstalter och pensionskassor i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor ska tillämpas, om inte något annat föreskrivs i lagen om försäkringskassor. I 2 mom. anges dessutom de bestämmelser i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor som inte ska tillämpas på försäkringskassor. På det sättet avviker den föreslagna lagstiftningens struktur från den gällande lagstiftningen. 

3 §.Definitioner. I paragrafen definieras försäkringskassor som bedriver olika verksamheter, EES- och OECD-stater, en försäkrad, en förmånstagare, en delägare och en koncern. Med en försäkrad avses också en person som fått fribrev. En del av definitionerna i bestämmelsen finns i 3 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

4 §.Verksamhetens syfte och verksamhet före registreringen. I 1 mom. föreskrivs att en försäkringskassa ska bedriva verksamhet på ett annat än affärsmässigt sätt inom sin verksamhetskrets. Försäkringskassans verksamhet ska därmed enbart vara öppen i fråga om de personer och persongrupper som omfattas av verksamhetskretsen. Försäkringskassan får inte på något annat sätt erbjuda sina tjänster till en ospecificerad grupp människor. Det föreskrivs om verksamhet som bedrivs på ett annat än affärsmässigt sätt i 1 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. I 1 mom. utses försäkringskassans huvudmän, i enlighet med vilkas intresse försäkringskassan ska agera. Försäkringskassan ska förvalta tillgångarna på ett sätt som tryggar de försäkrades förmåner. Paragrafen omfattar både de tillgångar som försäkringskassan har och det kassaflöde som inflyter i framtiden. I paragrafen förutsätts garanterande av trygghet, eftersom det redan i 8 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor föreskrivs att en försäkringskassa ska placera sina medel på ett betryggande och inkomstbringande sätt samt med beaktande av kassans likviditet. Kassans tillgångar får inte användas för ändamål som är uppenbart främmande för dess verksamhet. Dessutom ska en försäkringskassa enligt 9 § i den gällande lagen om försäkringskassor genom återförsäkring eller på annat sätt ordna sin verksamhet så att det med hänsyn till de försäkrade förmånerna uppkommer ett betryggande förhållande mellan sannolika växlingar i riskutgifterna och kassans risktäckningskapacitet. Propositionens syfte är inte att ändra de här grundläggande principerna. 

Paragrafens 2 mom. motsvarar i sak 24 § 1 och 2 mom. i lagen om försäkringskassor. Utgångspunkten är att en kassa inte existerar som självständig juridisk person före registrering. Enligt 3 mom. ansvarar de som deltagit i eller beslutat om en åtgärd som på försäkringskassans vägnar vidtagits före registreringen solidariskt för åtgärden. Innan kassan registrerats, har åtgärder som den vidtar rättsverkningar till följd av bildandet. Därför föreskrivs det i 3 mom. att styrelsen och verkställande direktören under denna tid kan föra talan i ärenden som gäller bildandet av kassan. Vad gäller verkställande direktören är den här bestämmelsen ny. Ansvaret för åtgärderna övergår dock på försäkringskassan efter registreringen.  

5 §.Sjukkassans verksamhetskrets. I paragrafen föreskrivs det uttryckligen om de personer eller grupper som är behöriga att utgöra verksamhetskrets för en arbetsplatskassa eller en kompletteringskassa.  

I 1 mom. hänvisas det till verksamhetskretsen för en sådan arbetsplatskassa som avses i sjukförsäkringslagen. Bestämmelsen innehåller en materiell hänvisning. 

Paragrafens 2 mom. motsvarar 4 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Enligt paragrafen kan verksamhetskretsen omfatta en persongrupp som har definierats utgående från sitt yrke eller ett yrkesområde eller sitt medlemskap i en registrerad förening, om det är ändamålsenligt att bedriva kompletteringskasseverksamhet inom denna grupp. En kompletteringskassas persongrupp eller registrerade förening ska ha en naturlig anknytning till en försäkringskassa. 

6 §.Försäkrade i kompletteringskassan. Bestämmelserna i sjukförsäkringslagen ska tillämpas på de försäkrade i en arbetsplatskassa. Tecknandet av försäkring i en kompletteringskassa är bundet till personer som står i arbetsavtals-, tjänste- eller anställningsförhållande till en delägare. Kassan kan också försäkra chefer som är anställda hos arbetsgivaren, de ovannämnda personernas familjemedlemmar samt personer som avslutat sitt anställningsförhållande och deras familjemedlemmar. 

7 §.Begravnings- och avgångsbidragskassans verksamhetskrets och försäkrade. Enligt paragrafen tillämpas vad som föreskrivs i 5 § 2 mom. på en begravnings- och avgångsbidragskassas verksamhetskrets och vad som föreskrivs i 6 § på försäkrade. Bestämmelsen innehåller en materiell hänvisning. 

8 §.Status som juridisk person och delägarnas ansvar. Bestämmelsen motsvarar det nuvarande rättsläget. I den gällande lagen om försäkringskassor finns det inga bestämmelser som uttryckligen beskriver de allmänna principer som tillämpas på delägarnas ställning. Enligt 1 mom. är en försäkringskassa en från stiftaren fristående juridisk person som uppkommer genom registrering och upphör när försäkringskassan har upplösts. Motsvarande princip påvisas bland annat i 1 kap. 2 § 1 mom. i aktiebolagslagen. 

Enligt 2 mom. är delägarna i en försäkringskassa ansvariga för att täcka underskott i kassans bokslut på det sätt som föreskrivs i denna lag och i kassans stadgar. Även om försäkringskassan är en från delägarna fristående juridisk person, ansvarar delägarna på det sätt som preciseras i lagen för att kassan uppfyller de krav som föreskrivs för den.  

2 kap. Bildande

1 §.Stiftare av en försäkringskassa. Enligt 1 mom. kan en arbetsplatskassa bildas av en arbetsgivare eller av flera arbetsgivare tillsammans med sådana arbetsgivare som bildar en ekonomisk eller administrativ helhet, om det är ändamålsenligt att bedriva verksamheten tillsammans. Begreppet administrativ och ekonomisk helhet innefattar också en koncern, men är bredare än en koncern. En arbetsplatskassas verksamhet förutsätter Folkpensionsanstaltens samtycke, vilket det föreskrivs om i sjukförsäkringslagen. 

Utöver vad som anges i 1 mom. kan en kompletteringskassa eller en begravnings- och avgångsbidragskassa bildas av flera arbetsgivare tillsammans med sådana arbetsgivare vars verksamhetsområde eller yrkesområde är likartat eller som på grund av någon annan motsvarande omständighet bildar en helhet, om det är ändamålsenligt att bedriva verksamheten tillsammans, eller av flera företagare tillsammans med sådana företagare vars verksamhetsområde eller yrkesområde är likartat eller som på grund av någon annan motsvarande omständighet bildar en helhet, om det är ändamålsenligt att bedriva verksamheten tillsammans Dessutom föreslås det att en persongrupp som definieras utgående från sitt yrke eller ett yrkesområde eller sitt medlemskap i en registrerad förening, eller en registrerad förening får bilda en kompletteringskassa eller en begravnings- och avgångsbidragskassa. 

2 §.Minsta storlek. I paragrafen föreskrivs det om de antal försäkrade som förutsätts för bildandet av en arbetsplats- och kompletteringskassa. En arbetsplatskassa ska enligt 16 kap. 1 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen ha minst 300 försäkrade. Till denna del motsvarar förslaget den gällande lagen. Enligt förslaget ska en kompletteringskassa eller en begravnings- och avgångsbidragskassa ha minst 100 försäkrade. Till denna del är den nya bestämmelsen om minsta storlek nödvändig för att trygga en tillräcklig riskdelning i fråga om kassaflödet av avgifter, bidrag och ersättningar. 

3 §.Stadgar. I 1 mom. föreskrivs det om de saker som ska bestämmas i en försäkringskassas stadgar. Förteckningen i 1 mom. är inte uttömmande. Med avvikelse från den gällande lagen föreskrivs det i lagen eller stadgarna inte längre att en försäkringskassa ska bestämma om betalning av försäkringskassans grundfond. Dock är bland annat en sådan bestämmelse fortfarande tillåten. En ny bestämmelse är att det i stadgarna enligt 1 mom. 15 punkten ska bestämmas om hur kompletteringskassan eller begravnings- och avgångsbidragskassan informerar de försäkrade, dem som fått fribrev och förmånstagarna om stadgebestämmelser som gäller ersättningar och bidrag. Bestämmelserna i 2 mom. motsvarar till sitt innehåll 4 § 1 mom. 1—3 punkten och 15 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

4 §.Firma. I paragrafen föreskrivs det uttryckligen att en försäkringskassa ska ha ett finsk- eller svenskspråkigt namn. Dessutom föreskrivs det om krav som gäller namnet. Bestämmelsen behövs, eftersom firmalagen inte som sådan gäller försäkringskassors verksamhet. 

5 §.Delägarförteckning. I paragrafen, som är ny, föreskrivs det om en delägarförteckning som delvis motsvarar den som det föreskrivs om i 3 kap. 15 § i aktiebolagslagen. En försäkringskassa ska föra förteckning över delägarna och förteckningen ska innehålla delägarnas namn samt företags- och organisationsnummer. Delägarförteckningen ska upprättas genast efter att kassan har bildats.  

I 2 mom. föreskrivs det om försäkringskassans skyldighet att utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om ändringar i delägarförteckningen. Finansinspektionen bedömer om förändringen när det gäller delägarna uppfyller de krav som i lag ställs på en försäkringskassas verksamhetskrets och om verksamhetskretsen även motsvarar kassans stadgar. Om en försäkringskassa har flera delägare, är en förutsättning enligt bestämmelserna om verksamhetskrets att det är ändamålsenligt att bedriva verksamheten gemensamt. 

3 kap. Förvaltning och bokslut

1 §.Ledamöter och ersättare i en arbetsplatskassas styrelse. I paragrafen föreslås en specialbestämmelse om antalet styrelseledamöter i en arbetsplatskassas styrelse. Bestämmelser om styrelseordförande finns i 4 kap. 7 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor. Enligt förslaget ska en arbetsplatskassas styrelse bestå av minst fem ledamöter och var och en av dem ska ha en personlig ersättare. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 25 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

2 §.Styrelseledamöternas och verkställande direktörens behörighet. I förslaget förutsätts det att varje styrelsemedlem och verkställande direktören har gott anseende och sådan sakkunskap som behövs med tanke på arten och omfattningen av försäkringskasseverksamheten. I den föreslagna bestämmelsen förutsätts också att styrelsen för en försäkringskassa som bedriver investeringsverksamhet har god kännedom om investeringsverksamhet. Med bestämmelsen avses att minst en styrelsemedlem ska ha sådan kännedom om investeringsverksamhet som uppfyller kravet. Vid behov kan försäkringskassan på annat sätt ordna behövlig sakkunskap genom att omsorgsfullt lägga ut sina investerings- eller andra funktioner. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 27 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

3 §.Tillämpning av bestämmelserna på ersättare. Enligt förslaget ska bestämmelserna om styrelseledamöter i lagen om försäkringskassor tillämpas på ersättare. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 25 § 4 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

4 §.Ansvarig försäkringsmatematiker. En försäkringskassas ersättningsverksamhet är i allmänhet relativt enkel. Därför har försäkringskassan med stöd av den gällande lagen om försäkringskassor och av huvudregeln i förslaget i allmänhet ingen ansvarig försäkringsmatematiker. Enligt förslaget föreskrivs det dock i paragrafen att en försäkringskassa ska välja en ansvarig försäkringsmatematiker, om försäkringskassans ansvarsskuld innehåller premieansvar. Då är försäkringskassans ersättningsverksamhet något mer komplicerad än normalt, vilket motiverar kravet i fråga om en ansvarig försäkringsmatematiker. En bestämmelse som till sitt innehåll ligger nära förslaget finns i 170 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

5 §.Förbud mot att lägga ut en arbetsplatskassas försäkringsverksamhet. Enligt paragrafen får en arbetsplatskassa inte lägga ut sina försäkringsfunktioner. Folkpensionsanstalten har gett en bestämd arbetsplatskassa samtycke att bedriva verksamhet och detta samtycke kan inte överföras. Det här är en förutsättning som i finns i de villkor som Folkpensionsanstalten ställt på verksamheten. I den gällande lagen om försäkringskassor finns ingen bestämmelse som motsvarar paragrafen, men paragrafen motsvarar nuvarande praxis. 

6 §.Revisorsval. Enligt 1 mom. ska en försäkringskassa ha minst en sådan revisor som avses i revisionslagen. Bestämmelser om skyldigheten att välja revisorssuppleant finns i 2 kap. 3 § i revisionslagen, med stöd av vilken en revisorssuppleant inte behöver väljas om den som valts till revisor är en revisionssammanslutning. Revisorn väljs av kassamötet. Momentet motsvarar till sitt innehåll 56 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor.  

7 §.Poster som upptas i balansräkningen. Paragrafen motsvarar 74 a § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

8 §.Värdering av investeringar till verkligt värde. På värdering av täckning av ansvarsskulden i bokslutet i ett fondanknutet arrangemang ska 10 § inte tillämpas. De investeringar som utgör täckning av ansvarsskulden i ett fondanknutet arrangemang tas upp separat och värderade till gängse värde i balansräkningen. Förändringar i det gängse värdet tas upp som intäkter eller kostnader i resultaträkningen. Överföringar av tillgångar mellan andra placeringar och de tillgångar som utgör täckning av ansvarsskulden i ett fondanknutet arrangemang ska genomföras enligt gängse värde. Paragrafen motsvarar 8 kap. 15 § 2 och 3 mom. i försäkringsbolagslagen, som gäller värdering i balansräkningen av placeringar som utgör täckning för fondförsäkringars ansvarsskuld.  

4 kap. Ansvarsskuld och försäkringsavgifter

1 §.Ansvarsskuld. I paragrafen föreskrivs det om ansvarsskuldens delar. Ansvarsskulden består av ersättningsansvar enligt 2 § och, om ett sådant finns, av premieansvar enligt 3 §. Förslaget motsvarar till sitt innehåll 80 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

2 §.Ersättningsansvar. I paragrafen definieras ersättningsansvar. Förslaget motsvarar till sitt innehåll 80 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

3 §.Premieansvar. I paragrafen definieras premieansvar. Med premieansvar avses också det indexförhöjningsansvar som eventuellt används i vissa begravningskassor. Till sitt innehåll motsvarar förslaget 79 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, som dock gäller endast pensionskassor. I förslaget utökas tillämpningsområdet så att det också omfattar försäkringskassor. 

4 §.Grunder för beräkning av ansvarsskulden. I förslaget föreskrivs det att varje försäkringskassa ska ha beräkningsgrunder för att fastställa ansvarsskulden. Vid bestämmandet av variablerna ska försiktighets- och kontinuitetsprinciper iakttas. De försäkringsmatematiska metoderna får ändras enbart av grundad anledning. Om grunderna för beräkning av ansvarsskulden ändras ska grunderna tillämpas också på dem som varit försäkrade före ändringen, om inte särskilda beräkningsgrunder fastställs för dem. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 81 § 1 mom. och första meningen i 82 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor.  

5 §.Försäkringstekniskt täckningsunderskott. I förslaget föreskrivs det i enlighet med 82 § i den gällande lagen om försäkringskassor att Finansinspektionen har möjlighet att bevilja undantag, om den nya ansvarsskulden blir större än enligt de gamla beräkningsgrunderna. För att få Finansinspektionens tillstånd ska försäkringskassan göra upp en plan för årlig minskning av skillnaden och följa planen. Planen är partsoffentlig och ska finnas tillgänglig för delägarna, de försäkrade och förmånstagarna. 

6 §.Beräkningsgrunder för försäkringsavgifter. En försäkringskassa ska ha beräkningsgrunder för försäkringsavgifterna och Finansinspektionen ska underrättas om dem. Förslaget motsvarar till sitt innehåll 78 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

7 §.Beräkningsgrunder för fribrev och återköpsvärde. Enligt 1 mom. ska en försäkringskassa ha beräkningsgrunder för att fastställa fribrev, om en person enligt försäkringskassans stadgar kan få ett fribrev. Enligt 2 mom. ska försäkringskassan ha beräkningsgrunder för att fastställa ett återköpsvärde som motsvarar de försäkrades avgiftsandelar, om de försäkrade deltar i finansieringen av försäkringskassans ersättningar eller bidrag. Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om de beräkningsgrunder för fribrev som avses i 1 mom. Paragrafen motsvarar i fråga om fribrev till sitt innehåll 81 § 1 mom. 2 punkten i den gällande lagen om försäkringskassor. Med avvikelse från den gällande lagen om försäkringskassor ska Finansinspektionen dock inte ha behörighet att meddela föreskrifter om återköpsvärdet. Formuleringen i bestämmelsen preciseras i jämförelse med den gällande lagen.  

8 §.Tryggande av försäkrades förmåner. Enligt paragrafen ska försäkringsavgifter bestämmas och verkställs så att de tryggar de försäkrades förmåner. Förslaget motsvarar till sitt innehåll 81 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

9 §.Differentierade avgiftsandelar i premiebaserade arrangemang. Paragrafen är ny. I paragrafen föreskrivs att de betalningar som försäkringskassan erhåller ska delas in i sådana som hänför sig till en eller flera delägare och sådana som hänför sig till de försäkrade, om de försäkrade deltar i finansieringen av försäkringskassan. Specifikationen i bokföringen behövs, om man frivilligt vill upplösa en sådan försäkringskassa, eftersom försäkringskassan ska kunna återbetala resterande försäkringsavgifter åt fysiska personer och delägare separat. 

10 §.Räntesats för ansvarsskuld. I den föreslagna paragrafen föreskrivs att den räntesats som används vid beräkning av ansvarsskulden ska väljas på ett aktsamt sätt. I 82 a § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, där det föreskrivs om saken, finns enbart bestämmelser som gäller försäkringskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet. I fråga om andra försäkringskassor finns inga motsvarande bestämmelser. Det finns dock behov av en motsvarande bestämmelse i fråga om andra försäkringskassor, om de använder diskonteringsränta i sina beräkningsgrunder. 

11 §.Reservfond. Till paragrafen föreslås bestämmelser om fondering som kompletterar bestämmelserna i 6 kap i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor. Enligt 1 mom. ska en försäkringskassa ha en reservfond, till vilken årligen ska avsättas minst 20 procent av det överskott som bokslutet uppvisar. Avsättningen till reservfonden är inte längre obligatorisk när reservfonden är minst lika stor som medeltalet av premieinkomsterna under en räkenskapsperiod och de två föregående räkenskapsperioderna.  

Enligt 2 mom. får en reservfond som överstiger minimibeloppet med stöd av kassamötets beslut minskas endast för att täcka underskott som utvisas av en fastställd balansräkning, eller av andra särskilda skäl med tillstånd av Finansinspektionen. 

Enligt paragrafens 3 mom. kan försäkringskassan även ha andra fonder. Det ska föreskrivas i stadgarna om avsättningen till och användningen av dessa. Andra fonder kan därmed inte användas till exempel endast på sådana grunder som anges i ett beslut av styrelsen eller kassamötet. 

12 §.Täckning av underskott i bokslutet. I paragrafen föreskrivs det om de fonder som ska användas för att täcka underskott och om deras ordning. Ordningen går från fritt eget kapital till poster i bundet eget kapital. Vid behov ska en försäkringskassa påföra delägarna och de försäkrade som under året varit betalningsskyldiga en tillskottsavgift. Bestämmelser om tillskottsavgiften ska finnas i stadgarna. Tillskottsavgifter får vid behov indrivas genom utsökning utan dom i enlighet med lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). 

13 §.Separat täckning. I paragrafen föreskrivs det om åtskillnad mellan fysiska personers och en eller flera delägares andelar av finansieringen av täckningen av ansvarsskulden. Åtskillnaden ska göras om de försäkrade deltar i finansieringen av ersättningarna eller bidragen. Dessutom ska tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden i ett fondanknutet arrangemang hållas åtskilda från andra tillgångar. I den gällande lagen om försäkringskassor har det funnits bestämmelser om åtskillnad av täckningen för ansvarsskulden i fråga om pensionskassor. Det föreslås att tillämpningsområdet för bestämmelserna utvidgas även till andra försäkringskassor. 

14 §.Varaktig övertäckning. En försäkringskassas syfte är inte att generera vinst till förmån för försäkringskassan eller dess delägare. Det är dock i praktiken möjligt att försäkringskassans förmögenhet ökar till exempel till följd av lyckad investeringsverksamhet. Därför tillåts det i paragrafen att övertäckning återbetalas till delägarna. Den andel som de försäkrade betalat får enligt paragrafen inte återbetalas till delägarna. Återbetalningen förutsätter försäkringskassans bedömning av övertäckningens varaktighet och tillstånd av Finansinspektionen. 

Till sitt innehåll motsvarar förslaget 83 a § 1 och 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, som gäller en pensionskassa och en avdelning av den som beviljar tilläggsförmåner. Med avvikelse från den gällande lagen innehåller förslaget inte något bemyndigande för social- och hälsovårdsministeriet att utfärda förordning i fråga om detta. 

5 kap. Tillgångar och investering samt täckning av ansvarsskulden

1 §.Investering av tillgångar. Enligt 1 mom. i paragrafen ska en försäkringskassas tillgångar placeras på ett inkomstbringande och betryggande sätt och så att likviditeten säkerställs. Till sitt innehåll motsvarar förslaget den första meningen i 8 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor.  

Enligt 2 mom. ska de tillgångar som utgör täckning av ansvarsskulden vara tillräckligt diversifierade. Bestämmelsen utgör en allmän princip för investeringar. Oftast kan minst tio från varandra oberoende och endast i liten utsträckning korrelerande investeringsobjekt anses vara en tillräcklig diversifiering. Diversifieringen kan göras till exempel på basis av egendomsklass och område. Diversifieringen kan också göras till exempel med hjälp av en placeringsfond. Bestämmelser om diversifiering finns, med undantag för pensionskassor, i 83 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor och i de detaljerade bestämmelserna om täckning av ansvarsskuld.  

2 §.Investeringsplan. I 1 mom. föreskrivs det att en försäkringskassas styrelse ska göra upp en investeringsplan. Kravet är allmänt så att det ska gälla alla försäkringskassor, om de bedriver investeringsverksamhet. Syftet med bestämmelsen är inte att ålägga någon att göra upp en investeringsplan om tillgångarna inte investeras. Enligt 2 mom. meddelar Finansinspektionen närmare föreskrifter om investeringsplanen. 

Den föreslagna bestämmelsen avviker från 83 f § i den gällande lagen om försäkringskassor, eftersom skyldigheten i den gällande lagen endast avser styrelsen för pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet eller lagstadgad pensionsförsäkring. I förslaget gäller skyldigheten försäkringskassors styrelse. 

3 §.Användning av tillgångar. Enligt förslaget får en försäkringskassas tillgångar inte användas för ändamål som är främmande för försäkringskassans verksamhet. Förslaget motsvarar till sitt innehåll den andra meningen i 8 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

4 §.Begränsningar som gäller upplåning och borgen. I paragrafen föreskrivs det att det i princip är förbjudet för en försäkringskassa att ta lån och absolut förbjudet att ställa borgen. Försäkringskassan får dock tillfälligt uppta kortfristiga lån för att upprätthålla likviditeten. Med kortfristiga lån avses i bestämmelsen lån som är kortare än ett år. Med tillfällig avses i bestämmelsen att försäkringskassan inte får finansiera sin verksamhet med upprepade kortfristiga lån på ett sådant sätt att förbudet mot att ta lån i praktiken blir ett undantag.  

5 §.Täckning av ansvarsskulden. I paragrafen föreskrivs det om den ansvarsskuld som ska täckas, de omständigheter som ska beaktas i fråga om den samt om täckningsförteckning. Bestämmelserna i 1 och 2 mom. i den föreslagna paragrafen motsvarar till sitt innehåll 83 § 3 mom. 1 och 2 punkten och 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor samt det föreslagna 3 mom. till sitt innehåll 83 f § 3 mom. i den lagen.  

Med avvikelse från 83 § 3 mom. 3 punkten i den gällande lagen om försäkringskassor föreslås inga bestämmer om att andra poster av särskilda skäl dras av från ansvarsskulden i de fall som social- och hälsovårdsministeriet bestämmer. Istället föreskrivs det uttryckligen att det försäkringstekniska täckningsunderskott som avses i 4 kap. 5 § ska dras av från det belopp av ansvarsskuld som ska täckas. 

6 §.Värdering av täckningstillgångar. Enligt paragrafen ska de tillgångar som täcker ansvarsskulden värderas till gängse värde. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 83 § 3 mom. i lagen om försäkringskassor, dock så att social- och hälsovårdsministeriets behörighet att under vissa förutsättningar meddela föreskrifter om avvikelse från värderingen till gängse värde lyfts upp till förordningsnivå. Bestämmelser om bemyndigandet att utfärda förordning finns i 25 §. 

7 §.Tillgångar och säkerheter som godkänns som täckning av ansvarsskulden. I paragrafen räknas upp de tillgångsposter som försäkringskassorna kan använda för att täcka ansvarsskulden. Bestämmelserna i 1 mom. motsvarar till sitt innehåll 83 § 5 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, med tillägget att andra värdepapper nämns i 6 punkten. Dessa kan vara till exempel derivat, som det föreskrivs om i kapitlets 8 §.  

I 2 mom. föreskrivs det om Finansinspektionens befogenhet att för viss tid som täckning godkänna andra tillgångsposter vars risker är av motsvarande slag. Jämfört med 83 § 6 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor har bestämmelsen preciserats så att tidsfristen är begränsad till högst två år. 

8 §.Derivatinstrument. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås det uttryckligen att det ska vara tillåtet att använda derivat i säkringssyfte eller för att möjliggöra en effektiv förvaltning av investeringar. Det är dock motiverat att begränsa derivatens sammanlagda belopp till det sammanlagda beloppet av tillgångar som utgör täckning av ansvarsskuld. Dessutom ska derivaten värderas försiktigt. 

9 §.Investeringar i en enda sammanslutning. I paragrafen begränsas försäkringskassors investeringsrisk i fråga om investeringar i en enda sammanslutning. Paragrafens 1 mom. motsvarar till sitt innehåll 83 n § 1 och 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Procentandelarna för aktier och därmed jämförbara värdepapper i eget kapital har dock höjts en aning från 5 procent enligt den gällande lagen om försäkringskassor till 10 procent enligt förslaget.  

Enligt 2 mom. tillämpas paragrafen inte på skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en EES- eller OECD-stat och i vilka kreditbetyget för skulden, gäldenären eller borgensmannen hör till kreditklass 1 i enlighet med 3 kap. 11 § i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar (315/2015). Paragrafen tillämpas inte heller på skuldförbindelser i vilka gäldenären är landskapet Åland eller en internationell sammanslutning med åtminstone en sådan EES- eller OECD-stat som medlem för vilken kreditbetyget hör till nämnda kreditklass.  

10 §.Investeringar i en enda koncern. I paragrafen föreskrivs det om sammanräkning av investeringar i koncernföretag vid bedömningen av behovet att beakta de övre gränser för täckning av ansvarsskulden som anges i kapitlet. I paragrafen är syftet att en koncern ska behandlas som en sammanhängande finansiell enhet. Förslaget motsvarar till sitt innehåll 83 p § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

11 §.Placeringsfonder och AIF-fonder. Paragrafen är ny. I paragrafen utesluts placeringsfonder och AIF-fonder ur tillämpningsområdet för bestämmelserna om koncentrationsrisk i 9 och 10 §. Därmed kan ansvarsskuld täckas till exempel med en investering i en på ett tillbörligt sätt diversifierad placeringsfond. 

12 §.Valutarisk. I paragrafen föreslås en övre gräns för investeringar i en viss valuta. Enligt paragrafen får högst 30 procent av de tillgångar och förbindelser som utgör täckning av ansvarsskuldens totala belopp vara denominerade i en annan valuta än euro eller vara tillgångar och förbindelser som inte är fullständigt skyddade mot valutakursförändringar. Förslaget motsvarar den första meningen i 83 q § i den gällande lagen om försäkringskassor, ändrad så att begränsningen på 20 procent i den gällande lagen i förslaget har höjts till 30 procent. 

13 §.Egendom som hänför sig till delägares verksamhet. I paragrafen begränsas investeringsrisken i fråga om investeringar i försäkringskassans egna funktioner. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 83 o § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

14 §.Täckning av ansvarsskulden i fondanknutna arrangemang. Paragrafen är ny och i den föreslås undantagsbestämmelser i fråga om täckningen av fondanknutna arrangemang. Enligt paragrafen ska i fondanknutna arrangemang minst 95 procent av ansvarsskulden täckas med tillgångar som hör till de investeringsobjekt som bestämmer värdeutvecklingen för arrangemanget. Till investeringsobjekten ska höra tillgångsposter vars gängse värde fortlöpande utan svårighet kan bestämmas och som kan omvandlas till kontanter i enlighet med arrangemangets villkor. 

Paragrafen behövs för att den risk som är förenad med en försäkringskassas arrangemang inte ska växa till betydande storlek. Bestämmelsernas syfte är att säkerställa att den ersättning som försäkringskassan betalar är tillräckligt starkt bunden till investeringens värdeutveckling och att den andel som eventuellt ska kompletteras med försäkringskassans tillgångar inte växer så att försäkringskassan inte klarar av den andel som ska kompletteras. 

15 §.Bemyndigande för social- och hälsovårdsministeriet att utfärda förordning. Social- och hälsovårdsministeriets bemyndigande att utfärda förordning begränsas jämfört med den gällande lagen om försäkringskassor. Enligt förslaget gäller bemyndigandet endast när täckningen av ansvarsskulden ska värderas med avvikelse från dess gängse värde.  

16 §.Anlitande av kapitalförvaltare och förvaringsinstitut. I paragrafen föreskrivs det uttryckligen om de aktörer som försäkringskassan har rätt att anlita. Syftet med paragrafen är att trygga en ändamålsenlig och tillförlitlig investering och förvaring av tillgångar, om försäkringskassan helt eller delvis lägger ut sin investerings- eller förvaringsverksamhet. I 77 r § i den gällande lagen om försäkringskassor finns bestämmelser om saken som gäller pensionskassor. I förslaget har tillämpningsområdet utvidgats till att omfatta försäkringskassor och bestämmelserna i den gällande lagen har preciserats. 

6 kap. Informationsbestämmelser, ansökan om förmåner och utbetalning av dem

1 §.Tillämpningsområde. Enligt 1 mom. tillämpas detta kapitel inte på arbetsplatskassors förmåner enligt sjukförsäkringslagen. Bestämmelserna i kapitlet tillämpas i sin helhet på andra förmåner. Dessutom ska enligt 2 mom. bestämmelserna om de försäkrade tillämpas på förmånstagare och, med undantag för 9 §, även på dem som fått fribrev. 

2 §.Information till försäkrade. Med stöd av 1 mom. ska en försäkringskassa ge kassans stadgar till de försäkrade när de ansluter sig till arrangemanget. Med stöd av 2 mom. ska försäkringskassan informera de försäkrade om ändringar av stadgarna. I paragrafen tryggas den grundläggande rätten till upplysningar för de försäkrade, de som fått fribrev och förmånstagarna. 

3 §.Ansökan om förmån. I paragrafen föreskrivs det om ansökningsförfarandet för förmåner. Enligt paragrafen ska en ansökan om förmån vara skriftlig. I paragrafen används begreppet sökande, som avser en stor grupp av personer. Begreppet omfattar försäkrade, personer som fått fribrev, förmånstagare och sådana andra personer som avses i kapitlets 5 § och som för den försäkrades talan. Sökanden ska lämna nödvändiga och tillräckliga uppgifter till försäkringskassan. Sökanden ska lämna in sådana handlingar och uppgifter som behövs för bedömningen av försäkringskassans ansvar och som skäligen kan krävas av sökanden, med beaktande också av försäkringskassans möjligheter att skaffa utredning. Syftet med paragrafen är att ålägga sökanden att lämna uppgifter om sådana omständigheter som försäkringskassan inte rimligen kan skaffa tillförlitlig utredning om. 

4 §.Tidsfrist för inlämning av ansökan och preskription av förmån. I paragrafen föreskrivs det om tidsfristen för att göra en ansökan och om beviljande av en förmån trots försenad ansökan. Förslaget motsvarar till sitt innehåll 89 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

5 §.Ansökan om förmån på den försäkrades vägnar. I paragrafen föreskrivs det att en anhörig till en försäkrade eller en person som huvudsakligen tar hand om den försäkrade har rätt att tillfälligt föra den försäkrades talan, när den försäkrade av tvingande orsak är oförmögen att själv föra sin talan och inte har förordnats en intressebevakare eller intressebevakningsfullmäktig. Bestämmelsen utgör ett undantag från de allmänna privaträttsliga principerna gällande rätt att föra talan. 

Att tillfälligt föra någons talan på det sätt som avses i bestämmelsen förutsätter ett godkännande av försäkringskassan som är i kraft tills den försäkrade har förordnats en intressebevakare eller intressebevakningsfullmäktig. Bestämmelsen behövs för att undvika rättsförlust, eftersom förfarandet för förordnande av intressebevakare kan fördröjas av orsaker som inte beror på den försäkrade så att till exempel den tidsfrist för inlämnande av ansökan som avses i 4 § löper ut under förfarandet. 

6 §.Anmälningsskyldighet. I 1 mom. föreskrivs det om fortlöpande anmälningsskyldighet för en försäkrad, en person som fått fribrev eller en förmånstagare i vissa situationer, om en sådan skyldighet omnämns i ersättningsbeslutet för en förmån. Enligt förslaget ska sådana förändringar som inverkar på rätten att erhålla en förmån eller på förmånsbeloppet för den försäkrade, den som fått fribrev eller förmånstagaren anmälas till försäkringskassan.  

Enligt 2 mom. i paragrafen kan försäkringskassan också begära utredning om de här omständigheterna vid äventyr att utbetalningen avbryts tills utredningen har lämnats in till försäkringskassan. 

Paragrafen behövs för att försäkringskassan vid behov ska kunna styra grunderna särskilt för andra än lagstadgade förmåner, beloppet av avgifter och ersättningar samt hålla dessa på rätt nivå. 

7 §.Engångsbetalning av förmån. I 1 mom. föreskrivs det om utbetalning av små ersättningsbelopp som engångsbetalning. Förslaget grundar sig på 90 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Därtill föreskrivs det i 2 mom. att beloppen justeras årligen vid ingången av januari med det arbetspensionsindex som avses i 98 § i lagen om pension för arbetstagare.  

8 §.Försenad utbetalning av förmån. En dröjsmålsränta enligt räntelagen ska betalas på en försenad utbetalning. Räntan räknas för varje dag av dröjsmålstiden. I paragrafen föreskrivs det också om dröjsmålstiden och om den försäkrades medverkan. Förslaget grundar sig på 91 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor och på 70 § i lagen om försäkringsavtal. 

9 §.Försäkrades eller förmånstagares rätt till fribrev i en försäkringskassa. Paragrafen gäller en försäkrads eller förmånstagares rätt till försäkringskassans tillgångar när han eller hon utträder ur försäkringskassan. 

I 1 mom. finns en bestämmelse som till sitt innehåll motsvarar 93 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, enligt vilken en försäkrad eller förmånstagare som lämnar försäkringskassan i allmänhet inte har rätt till försäkringskassans tillgångar. I kassans stadgar kan det dock bestämmas också på annat sätt, till exempel i fråga om återbäring av försäkringsavgifter. De situationer som anges i 2 mom. utgör också undantag. 

I 2 mom. finns en bestämmelse som till sitt innehåll motsvarar 93 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, om fribrev som kan ges när en försäkrad eller förmånstagare lämnar försäkringskassan. Om fribrevets återköpsvärde blir mindre än det belopp som anges i stadgarna, kan det dock på samma sätt som för närvarande med stöd av en bestämmelse i stadgarna betalas i pengar till den som lämnat försäkringskassan eller dennes förmånstagare, även om det inte finns någon uttrycklig bestämmelse om detta i förslaget. Syftet med den föreslagna regleringen är att förtydliga den praxis som etablerats med stöd av den gällande lagen samt å andra sidan att minska det antal små fribrevspensioner som orsakar orimliga kostnader med tanke på kassornas verksamhet. 

10 §.Minskning av en försäkringskassas förmåner. I paragrafen föreskrivs det om den kvalificerade majoritet som krävs vid kassamötet och om delägarnas samtycke samt om förbud mot retroaktiv ändring av stadgarna. Enligt 1 mom. får en stadgeändring som gäller minskning av en förmån inte tillämpas på ett försäkringsfall som har inträffat innan ändringen trätt i kraft. Bestämmelser om kassamötets beslutsförfarande finns i 2 mom. För ett giltigt beslut förutsätts det att beslutet understöds av försäkrade, delägare eller medlemmar av representantskapet som har minst två tredjedelar eller en i stadgarna angiven större andel av det vid mötet företrädda röstetalet. Enligt 3 mom. tillämpas 1 mom. inte på stadgeändringar som begränsar en förmåns framtida tillväxt. Förslagets 1 och 3 mom. motsvarar till sitt innehåll 53 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

11 §.Nedsättning eller förvägran av förmåner av skäl som beror på den försäkrade. I 1 mom. föreskrivs det om följder när en försäkrad eller hans eller hennes ombud svikligen meddelat försäkringskassan oriktiga eller vilseledande upplysningar. Upplysningarna kan hänföra sig till rätten att ansluta sig till ett arrangemang eller, i samband med ansökan om ersättning, till rätten att få ersättning eller beloppet av ersättning. På grund av felaktiga eller vilseledande uppgifter kan en försäkringskassas ersättningsansvar vara antingen ogrundat eller i grunden rätt men till sitt belopp alltför stort. Då kan förmånen på basis av en skälighetsbedömning helt förvägras eller dess belopp sänkas. Förslaget motsvarar till sitt innehåll 85 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

I 2 mom. föreskrivs det om hur det inverkar på ersättningen eller dess belopp när en försäkrad uppsåtligen eller av grov aktsamhet framkallat en skada. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 86 § 1 och 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

12 §.Otillräknelighet och nödtillstånd. Enligt förslaget är en försäkringskassa trots bestämmelserna i 11 § 2 mom. ersättningsskyldig, om den försäkrade, den som fått fribrev eller förmånstagaren vid gärningen varit otillräknelig eller handlat för att avvärja en skada på något större eller viktigare än skadan i fråga. Innehållet i förslaget motsvarar i huvudsak 87 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Ordalydelsen i den föreslagna bestämmelsen motsvarar dock noggrannare än tidigare ordalydelsen i bestämmelsen om nödtillstånd i 4 kap. 5 § i strafflagen. Ordalydelsen i den föreslagna bestämmelsen omfattar i större utsträckning än den gällande bestämmelsen förhindrande av olika riskfaktorer i fråga om skyddade intressen, till exempel miljön. 

13 §.Återkrav av förmån som betalats ut utan grund. I paragrafen föreskrivs det om förutsättningarna för att helt eller delvis återkräva en förmån som betalats ut utan grund. Förslaget motsvarar till sitt innehåll 92 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

14 §.Information om rättsmedel. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om försäkringskassors skyldighet att till ett beslut som gäller en förmån bifoga grunder för att anföra besvär, besvärsanvisning samt grunder för tiden för väckande av talan. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 8 § i lagen om försäkringsavtal. Om ett tvistemål kan behandlas i ett alternativt tvistlösningsorgan i stället för i en domstol, ska också detta anges.  

15 §.Tid för väckande av talan samt forum. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås en tidsfrist på tre år för väckande av talan. Tidsfristen motsvarar 74 § i lagen om försäkringsavtal. 

Dessutom kan talan med stöd av paragrafen prövas vid tingsrätten där den försäkrade har sin hemvist eller sin vanliga vistelseort. Bestämmelsen avviker från huvudregeln i associationsrätten, enligt vilken talan mot en sammanslutning ska väckas vid tingsrätten på sammanslutningens hemort. 

7 kap. Fusion och delning

1 §.Allmänna förutsättningar för fusion och delning som gäller försäkringskassor. I paragrafen tillåts fusion och delning under vissa förutsättningar. Med stöd av bestämmelserna i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor ska beslut om fusion och delning göras vid kassamötet. I fråga om fusion motsvarar förslaget till sitt innehåll den första meningen i 132 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. I bestämmelserna om fusion och delning i den gällande lagen om försäkringskassor finns ingen uttrycklig bestämmelse om att en förutsättning för fusion eller delning är att de krav på verksamhetskretsen som gäller vid bildande uppfylls. Detta har dock krävts i praktiken. Förslagets 1 mom. motsvarar därmed nuläget. 

I 2 mom. föreskrivs det att en försäkringskassa kan delas, om ett företag som är delägare i den delas. I 142—150 § i den gällande lagen om försäkringskassor finns bestämmelser om delning, som gäller andra än pensionskassor, där det dock inte föreskrivs om förutsättningarna för delning.  

Dessutom föreslås det i 3 mom. att beslut om fusion eller delning kan fattas även om den överlåtande eller den ursprungliga försäkringskassan har trätt i likvidation. Förslaget grundar sig på den sista meningen i 132 § 6 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

2 §.Fusion och delning som gäller arbetsplatskassor. I paragrafen finns uttryckliga bestämmelser om fusion och delning som gäller arbetsplatskassor. Enligt förslaget ska bestämmelserna i 1 § inte tillämpas på arbetsplatskassor. Trots det ska beslut om fusion och delning också i fråga om en arbetsplatskassa göras vid kassamötet med stöd av bestämmelserna i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor. 

En förutsättning för fusion av arbetsplatskassor är att delägarna i den överlåtande arbetsplatskassan uppfyller de krav som enligt 16 kap. 1 § i sjukförsäkringslagen gäller för den övertagande arbetsplatskassans verksamhetskrets. En förutsättning för delning är att ett företag som är delägare delas. För både fusion och delning krävs dessutom samtycke av Folkpensionsanstalten, på vilket 16 kap. 1 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen tillämpas. 

I paragrafen föreskrivs det också om tidsfristen för ansökan om Folkpensionsanstaltens samtycke och om rättsverkan av att ansökan inte görs. 

3 §.Stadgebestämmelse. Enligt förslaget kan en försäkringskassa helt eller delvis förbjuda fusion eller delning i sina stadgar. Syftet med förslaget är att undvika en situation där en fusion leder till att ersättningarna och beloppet av ersättningar försämras när antalet försäkrade eller förmånstagare ökar, eller en situation där en delning leder till att antalet försäkrade sjunker och nivån på avgifterna höjs. 

4 §.Fusionsplan. I paragrafen föreslås bestämmelser om innehållet i en fusionsplan. Förteckningen är inte uttömmande. I 132 § i den gällande lagen om försäkringskassor föreskrivs det att försäkringskassor som fusioneras ska ingå ett fusionsavtal, men i lagen finns ingen uttrycklig bestämmelse om avtalets innehåll. Förslaget motsvarar till sitt innehåll 19 kap. 3 § 1 mom. 1 och 4 punkten i försäkringsbolagslagen och 16 kap. 3 § 2 mom. 1—3, 9, 15 och 16 punkten i aktiebolagslagen.  

5 §.Delningsplan. I paragrafen föreslås bestämmelser om innehållet i en delningsplan. Förteckningen är inte uttömmande. I den gällande lagen om försäkringskassor finns inga bestämmelser om delningsavtal eller delningsplan, med undantag för 140 § som gäller pensionskassor. Förslaget motsvarar till sitt innehåll 20 kap. 3 § 1 mom. 1 och 3 punkten i försäkringsbolagslagen och 17 kap. 3 § 2 mom. 1—3, 9, 16 och 17 punkten i aktiebolagslagen.  

6 §.Anmälan om verkställande av fusion eller delning. I paragrafen föreskrivs det om försäkringskassors anmälningsskyldighet till Finansinspektionen, innehållet i en anmälan och Finansinspektionens bemyndigande att meddela föreskrifter. Förslaget motsvarar till sitt innehåll 19 kap. 12 § och 20 kap. 12 § i försäkringsbolagslagen och 16 kap. 14 § och 17 kap. 14 § i aktiebolagslagen. 

7 §.Principer för fördelning av tillgångar vid delning. I 1 och 2 mom. föreskrivs det om fördelning av tillgångar i försäkringskassor som använder olika bokföringssystem. Syftet med paragrafen är att skapa klarhet i nuläget. Enligt 3 mom. ska de investeringar som hänför sig till den ursprungliga delägarens verksamhet i allmänhet inbegripas i de tillgångar som överlåts. I en delningsplan kan dock något annat bestämmas om investeringarna. Övriga tillgångar kan överföras i form av kontanter. Paragrafen grundar sig på 132 § 5 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

8 §.Fusionens rättsverkningar. I den gällande lagen om försäkringskassor finns inga uttryckliga bestämmelser om rättsverkningar när försäkringskassor fusioneras. Förslaget motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 19 kap. 2 § 1 mom. och 14 § i försäkringsbolagslagen samt 16 kap. 27 § i aktiebolagslagen. I förslaget föreskrivs inte om fusionsvederlag. 

9 §.Delningens rättsverkningar. I den gällande lagen om försäkringskassor finns inga uttryckliga bestämmelser om rättsverkningar när försäkringskassor delas. Förslaget motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 20 kap. 2 § 1 mom. och 14 § i försäkringsbolagslagen samt 17 kap. 26 § i aktiebolagslagen. I förslaget föreskrivs inte om delningsvederlag. 

10 §.Slutredovisning. Paragrafen är ny och ska motsvara den reglering om fusion och delning i enlighet med aktiebolagslagen som tillämpas på försäkringsbolag. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att principerna för god förvaltning följs när verksamheten för en pensionsanstalt som genomgår upplösning avslutas. 

8 kap. Överlåtelse av ett försäkringsbestånd samt frivillig likvidation och upplösning

1 §.Överlåtelse av ett försäkringsbestånd. I paragrafen tillåts överlåtelse av en försäkringskassas försäkringsbestånd till en annan försäkringskassa eller ett försäkringsbolag. Med stöd av lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor krävs Finansinspektionens samtycke för överlåtelse av försäkringsbestånd. Paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar tillsammans 132 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. En arbetsplatskassa kan dock inte göra en sådan överlåtelse av försäkringsbestånd som avses i kapitlet. 

2 §.Begränsningar som gäller övertagande kassor. Enligt föreslaget kan ett försäkringsbestånd överlåtas endast till en sådan övertagande försäkringskassa där de arbetsgivare, företagare, persongrupper eller registrerade föreningar som det försäkringsbestånd som överlåts anknyter till uppfyller de krav som gäller för en försäkringskassas verksamhetskrets. Bestämmelsen behövs för att den övertagande försäkringskassan inte ska kunna användas för överträdelse av bestämmelserna om verksamhetskrets. Den föreslagna bestämmelsen avviker från 132 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor så att försäkringsbeståndet hos en försäkringskassa som avses i detta förslag i fortsättningen inte kan överföras till en pensionsanstalt som avses i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor.  

3 §.Plan för överlåtelse av ett bestånd. Paragrafen är ny. I paragrafen föreskrivs det uttryckligen om vilka saker en överlåtelseplan åtminstone ska innehålla. Enligt paragrafen är uppgifterna i överlåtelseplanen i huvudsak desamma som i en fusionsplan och en delningsplan. Den viktigaste skillnaden hänför sig till den punkt som uttryckligen finns i bestämmelsen om överlåtelseplanen om ett eventuellt vederlag för överlåtelse och dess villkor. Bestämmelser om detta kan också utfärdas i fusions- eller delningsplanen.  

I 132 § 7 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor föreskrivs bland annat om framläggande av ett avtal om ansvarsöverföring, men det finns inga bestämmelser om innehållet i avtalet. 

4 §.Framläggande och sändande av handlingar. I paragrafen finns särskilda bestämmelser om förfarandet i fråga om handlingar som gäller överlåtelse av ett försäkringsbestånd. Med avvikelse från huvudregeln ska handlingar som gäller överlåtelse av ett försäkringsbestånd hållas tillgängliga under minst en månad före kassamötet. Tidsfristen har förlängts från två veckor i den gällande lagen till en månad för att bättre trygga delägarnas och de försäkrades tillgång till information och möjligheter att fatta beslut. 

I punkterna i paragrafen anges de handlingar som förfarandena gäller. Dessa är plan för överlåtelse av försäkringsbeståndet, bokslut, verksamhetsberättelser och uppgifter ur revisionsberättelsen, väsentliga händelser efter bokslutsdagen samt den övertagande försäkringskassans stadgar. Förslaget motsvarar till sitt innehåll 132 § 7 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, dock med den avvikelsen att ändringsförslaget i stadgarna till följd av ansvarsöverföringen inte uttryckligen nämns i förslaget, eftersom den ingår i överlåtelseplanen för försäkringsbeståndet. 

5 §.Överlåtelsen förfaller. Paragrafen är ny. Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen förfaller överlåtelsen av ett försäkringsbestånd, om överlåtelsen av försäkringsbeståndet inte godkänns utan ändringar i den överlåtande försäkringskassan och övertagandet av försäkringsbeståndet inte godkänns i den övertagande försäkringskassan. Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrättas om ett beslut av en försäkringskassans kassamöte att godkänna eller förkasta överlåtelsen eller övertagandet av ett försäkringsbestånd. Anmälan är nödvändig för överlåtelsen, eftersom överlåtelsen förutsätter samtycke av en myndighet i enlighet med 1 §, och även för eventuella andra tillsynsåtgärder. I den gällande lagen om försäkringskassor föreskrivs det inte om när en överlåtelse av försäkringsbestånd förfaller eller om förfaranden i samband med det. 

6 §.Finansinspektionens samtycke eller överlåtelsen förfaller. I paragrafen föreskrivs det om de förutsättningar under vilka Finansinspektionen ska ge sitt samtycke till överlåtelse av ett försäkringsbestånd. Alla förutsättningar enligt paragrafen ska uppfyllas samtidigt. En ny förutsättning för samtycke är att Finansinspektionen har godkänt förslaget till ändring av den övertagande försäkringskassans stadgar. Paragrafen motsvarar i övrigt 135 § 4 och 6 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

7 §.Överlåtelsens tidpunkt och rättsverkningar. Paragrafens 1 mom. motsvarar till sitt innehåll 135 § 5 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. I förslaget preciseras det att tillgångarna och försäkringsbeståndet ska övergå samtidigt. 

Paragrafens 2 mom. är nytt. Enligt momentet kan överlåtelsen av försäkringsbeståndet med Finansinspektionens samtycke också ske senare än inom sex månader från det att överlåtelseplanen upprättades. 

8 §.Upplösning av en kassa som överlåtit hela sitt försäkringsbestånd. I paragrafen föreskrivs om de bestämmelser i denna lag och i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor som ska tillämpas på likvidation och upplösning. 

9 §.Förordnande om likvidation och avregistrering. I 1 mom. föreslås bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att försätta en försäkringskassa i likvidation, om försäkringskassan inte har fattat ett sådant beslut i enlighet med 8 §. Förslaget grundar sig på 112 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

Finansinspektionen ska med stöd av 2 mom. avlägsna en medellös försäkringskassa ur registret, om försäkringskassans tillgångar inte räcker till för betalning av likvidationskostnaderna och ingen tar på sig ansvaret för dem. Bestämmelsen grundar sig på 126 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

9 kap. Lagstadgad likvidation och upplösning

Vid likvidation ska en likvidator bestämma den tidpunkt när försäkringskassans försäkringar upphör att gälla. Vid likvidation av en försäkringskassa överlåts försäkringsbeståndet inte, utan kassan upplöses genom att dess skulder betalas och den återstående egendomen fördelas på det sätt som bestäms i kassans stadgar. De försäkrade är borgenärer med förmånsrätt, om de har ersättningsfordringar eller om de har en andel i kassans premieansvar. Det ansvar som en försäkringskassas delägare har gentemot kassan ändras inte till följd av att kassan har försatts i likvidation. En delägare i en kassa kan med stöd av bestämmelserna i 5 kap. bli skyldig att betala tillskottsavgifter till kassan, om kassans bokslut visar ett underskott. När en försäkringskassa försätts i likvidation ska kassan upprätta ett bokslut för den tid före likvidationen för vilken det ännu inte finns ett bokslut. När likvidationen har inletts kan nya personer inte försäkras i försäkringskassan. 

1 §.Upplösning av en försäkringskassa. Paragrafen är ny. I 1 mom. föreskrivs det om tillämpningsområdet för bestämmelserna i kapitlet. Kapitlet tillämpas å ena sidan på situationer där en försäkringskassa upplöses frivilligt. Detta kan göras till exempel om en delägare i försäkringskassan upplöses eller om försäkringskassan på något annat sätt frivilligt har överlåtit hela sitt försäkringsbestånd. Kapitlet tillämpas å andra sidan också på situationer där en försäkringskassa enligt förutsättningarna i 2 § är skyldig att besluta om att träda i likvidation och upplösas, till exempel om antalet försäkrade i försäkringskassan sjunker under det föreskrivna gränsvärdet och inte inom tidsfristen stiger till den nivå som krävs. Bestämmelserna i kapitlet tillämpas dessutom på situationer där en försäkringskassa inte tar ett sådant beslut och Finansinspektionen bestämmer att försäkringskassan ska försättas i likvidation och upplösas. 

I 2 mom. finns en informativ bestämmelse om syftet med likvidationsförfarandet. Syftet med bestämmelsen är att på ett allmänt plan styra likvidatorns verksamhet. Vid likvidationsförfarandet förtecknas tillgångar och skulder, betalas skulderna, skiftas återstoden av tillgångarna och upplöses försäkringskassan.  

2 §.Likvidationsskyldighet. I paragrafen finns en förteckning över förutsättningar. Om en eller flera av dem uppfylls ska en försäkringskassa i regel själv träda i likvidation och upplösa försäkringskassan. Bestämmelsen i 1 mom. 1, 2 och 5 punkten motsvarar 111 § 1 mom. 1, 2 och 3 punkten i den gällande lagen om försäkringskassor. I fråga om de försäkringskassor som har registrerats före ikraftträdandet av den gällande lagen om försäkringskassor finns det fortfarande med stöd av lagen om införande av den föreslagna lagen bestämmelser om tillåtna minimiantal försäkrade som är lägre än i den nya lagen. En sådan kassa ska försättas i likvidation, om minimiantalet försäkrade underskrider det ovan avsedda antalet enligt införandelagen. 

I paragrafen föreslås att en försäkringskassa också ska upplösas om den inte uppfyller de krav på grunderna för beräkning av ansvarsskulden i ett premiebaserat arrangemang som anges i 4 kap. eller de krav på täckning av ansvarsskulden och på separat täckning som anges i 5 kap. En försäkringskassa ska också upplösas om alla delägare i försäkringskassan upphör med den verksamhet inom vilken de försäkrade personerna är verksamma, eller om Finansinspektionen med stöd av 26 § i lagen om Finansinspektionen har förordnat om upplösning av kassan. 

I förslaget ingår inte en bestämmelse som motsvarar 111 § 4 punkten i den gällande lagen om försäkringskassor. Enligt den nämnda 4 punkten som gäller pensionskassor ska en försäkringskassa försättas i likvidation och upplösas om kassan enligt stadgarna ska upplösas, om pensionskassan inte i enlighet med 83 e § 2 eller 3 mom. har genomfört en plan för återställande av en sund finansiell ställning eller en plan för kortfristig finansiering. 

Bestämmelserna i 2 mom. motsvarar till sitt innehåll 111 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, ändrad så att Finansinspektionen enligt förslaget har behörighet istället för social- och hälsovårdsministeriet i den gällande bestämmelsen. Dessutom föreslås det att Finansinspektionen får ge samtycke till en tilläggstid på fem år åt gången, om alla delägare i försäkringskassan upphör med sin verksamhet. Finansinspektionen har rätt att ställa villkor för sitt samtycke. 

3 §.Kassamöte under likvidationen. Paragrafen är ny. I paragrafen föreskrivs det att styrelsen ska sammankalla kassamötet i en situation som avses i 2 §. Enligt 1 mom. i förslaget ska kassamötet enligt huvudregeln sammankallas utan dröjsmål, när försäkringskassans styrelse upptäcker att någon av de förutsättningar för försättande i likvidation som avses i 2 § 1 mom. uppfylls. Om Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutat att bevilja en förlängning av tidsfristen ska kassamötet sammankallas utan dröjsmål efter att tidsfristen löpt ut. Enligt 2 mom. i förslaget ska en skriftlig möteskallelse sändas till varje delägare och Finansinspektionen ska underrättas om kallelsen. 

I den gällande lagen om försäkringskassor finns inga uttryckliga bestämmelser om i vilka situationer som hänför sig till likvidationsförfarandet som kassamötet eller representantskapsmötet ska sammankallas, även om lagens allmänna mötesbestämmelser annars tillämpas på mötet. 

4 §.Förordnande om likvidation. I paragrafen föreskrivs det om Finansinspektionens behörighet att förordna om likvidation av en försäkringskassa, när försäkringskassan försummar sina skyldigheter i fråga om att träda i likvidation. Finansinspektionen får med stöd av förslaget bestämma om försättande i likvidation på sitt eget initiativ. I detta avseende avviker förslaget från 112 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, enligt vilket styrelsen ska ansöka om försättande i likvidation hos Finansinspektionen. Enligt den gällande bestämmelsen har också en styrelsemedlem, verkställande direktören eller en revisor rätt att göra ansökan. Förslagets syfte är inte att ändra den praxis enligt vilken det går att ansöka om försättande i likvidation hos Finansinspektionen. 

5 §.Förbud mot att använda kassans tillgångar. I 1 mom. föreskrivs att Finansinspektionen direkt kan förbjuda en försäkringskassa att överlåta eller pantsätta kassans egendom samt indirekt förbjuda användningen av de tillgångar i försäkringskassan som förvaltas av en kapitalförvaltare eller ett förvaringsinstitut. Möjligheten till förbud behövs för att trygga försäkringskassans delägares, försäkrades och förmånstagares förmåner. Förslaget motsvarar till sitt innehåll 101 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Med stöd av 2 mom. ska det dock vara tillåtet att överlåta tillgångar till Folkpensionsanstalten på det sätt som avses i 16 kap. 4 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen. 

6 §.Verksamhetsplan. Det har inte tidigare funnits bestämmelser om en verksamhetsplan för likvidation. Verksamhetsplanen ska innehålla en samlad förteckning av försäkringskassans samtliga skulder och ett förslag till hur de ska betalas under likvidationen. Verksamhetsplanen ska ges till Finansinspektionen för godkännande. Paragrafen motsvarar den plan för fortsatt affärsverksamhet som anges i 23 kap. 18 § i försäkringsbolagslagen. 

7 §.Verksamhetsbegränsning. Paragrafen är ny. Syftet med paragrafen är att precisera i vilken omfattning och i vilket syfte en försäkringskassas verksamhet får fortsätta. Enligt 1 mom. i förslaget får en kassa som har försatts i likvidation fortsätta med försäkringsverksamhet endast i den omfattning som är nödvändig för att trygga de försäkrades och förmånstagarnas förmåner. Likvidatorn ska också bestämma den tidpunkt när försäkringskassans försäkringar upphör att gälla. 

Till exempel har en försäkrad i en försäkringskassa före kassan försätts i likvidation rätt att ansöka om ersättning under en viss tidsfrist efter försäkringsfallet. Då kan det uppstå en situation där den försäkrade har rätt till ersättning även om ansökan om ersättning lämnas in till försäkringskassan efter det att kassan försatts i likvidation. För att undvika sådana situationer och andra rättsförluster som grundar sig på fortlöpande verksamhet kan en försäkringsverksamhet i praktiken inte avslutas plötsligt. Därmed är det nödvändigt att behandla de krav som uppkommit före likvidationen och att fortsätta verksamheten i begränsad omfattning. Till denna del motsvarar förslaget 130 § i den gällande lagen om försäkringskassor. 

I 2 mom. preciseras det att efter att en försäkringskassa har försatts i likvidation får den inte försäkra nya personer eller ta ut avgifter vars grund har uppkommit efter trädandet i likvidation. Till denna del motsvarar förslaget 130 § i den gällande lagen om försäkringskassor. Syftet med bestämmelsen är inte att förhindra att en försäkringsavgift justeras i efterhand, om grunden för avgiften har uppkommit innan en likvidation men betalningen inte i sin helhet har krävts på förhand. 

I 3 mom. föreskrivs uttryckligen att bestämmelserna i 1 och 2 mom. inte ska tillämpas vid likvidation som gäller arbetsplatskassor. Om detta föreskrivs i 16 kap. i sjukförsäkringslagen. 

8 §.Uppsägning av en fordran till omedelbar betalning. Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om uppsägning av en försäkringskassas fordringar. En bestämmelse som till sitt innehåll motsvarar förslaget finns i 86 § i lagen om pensionsstiftelser. 

Paragrafen innehåller en bestämmelse för den händelse att försäkringskassan inte har kontanta medel för de löpande kostnaderna för likvidationsförfarandet men har en fordran på en delägare. I en sådan situation kan försäkringskassan friställa det belopp som behövs till ovannämnda kostnader för att betalas omedelbart efter friställandet. 

9 §.Borgenärer med förmånsrätt. Paragrafen innehåller bestämmelser om förmånsrätt för de försäkrade, de som fått fribrev och förmånstagarna i fråga om tillgångar i en försäkringskassa som försatts i likvidation. I den gällande lagen föreskrivs om detta i 121 §. 

Enligt 1 mom. har de försäkrade, de som fått fribrev och förmånstagarna för sin andel av ansvarsskulden samma förmånsrätt till försäkringskassans tillgångar som innehavaren av en handfången pant har till den pantsatta egendomen.  

Enligt 2 mom. försämrar förmånsrätten i 1 mom. dock inte den rätt som tillkommer innehavaren av en handfången pant eller en i egendomen beviljad inteckning. Förmånsrätten hindrar inte heller att de skulder som avses i 6 § 1 mom. 2 och 3 punkten betalas under likvidationen. 

Dessutom föreskrivs det i 3 mom. att 1 mom. inte tillämpas på arbetsplatskassor.  

10 §.Offentlig stämning. I 1 mom. föreskrivs det om likvidatorns skyldighet att söka offentlig stämning på försäkringskassans borgenärer. Bestämmelser om detta finns för närvarande i 119 § i lagen om försäkringskassor, i jämförelse med vilken tidpunkten för ansökan om offentlig stämning preciserats i förslaget till utan dröjsmål efter det att likvidatorn blivit likvidator. I en offentlig stämning uppmanas borgenärerna att anmäla sina fordringar inom utsatt tid vid äventyr att de skulder som fortfarande är okända upphör. Kungörelsen av stämningen offentliggörs i den officiella tidningen senast tre månader före den utsatta dagen. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska det i den offentliga stämningen nämnas att de försäkrade i kassan, pensionstagarna och mottagarna av en annan förmån samt förmånstagarna inte behöver anmäla sina fordringar vid likvidation och att deras förmånsrätt enligt 9 § inte behöver krävas. Syftet med förslaget är att genom att saken tydligt nämns i en offentlig stämning säkerställa att det inte uppstår oklarhet och okunskap. I paragrafen ingår också en bestämmelse enligt vilken det i övrigt föreskrivs om offentlig stämning i lagen om offentlig stämning. 

11 §.Betalning av skulder och skifte av egendom. Utöver likvidatorns allmänna uppgifter föreskrivs det i paragrafen uttryckligen om förvaltningen av försäkringskassans tillgångar under en likvidation. Enligt 1 mom. ska likvidatorn efter den dag som utsatts i ansökan om offentlig stämning på försäkringskassans borgenärer och efter det att försäkringskassans försäkringar har upphört att gälla betala alla försäkringskassans kända skulder. Först betalas de skulder som uppkommer i likvidationsförfarandet och de skulder med förmånsrätt som avses i 9 § och därefter betalas övriga skulder. Om en skuld inte har förfallit till betalning, är tvistig eller av någon annan orsak inte kan betalas, ska behövliga tillgångar reserveras. Skifte av egendom får inledas först efter detta. Återstående egendom skiftas i första hand på det sätt som bestäms i kassans stadgar. Paragrafens 1 mom. motsvarar till sitt innehåll 120 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

Med stöd av 2 mom. ska Finansinspektionen bestämma den tidpunkt då tillgångarna ska skiftas på det sätt som stadgarna förutsätter, om tillgångarna inte har kunnat skiftas inom två år. Skiftet av egendom förblir i princip enbart beroende av en kassas stadgar och därmed kan en kassa fortfarande inte ta in en bestämmelse i sina stadgar om att de återstående tillgångarna ska skiftas på det sätt som föreskrivs i den föreslagna lagen. Finansinspektionen ska dock fortfarande ha rätt att bestämma om användningen av små skiftesandelar. Paragrafens 2 mom. motsvarar till sitt innehåll 120 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor.  

12 §.Förteckning över proportionstal vid skifte. Paragrafen innehåller bestämmelser om situationer där en försäkringskassa som trätt i likvidation inte kan ingå ett avtal om överföring av ansvar med en annan försäkringskassa. Paragrafen behövs för att likvidationer inte ska förlängas i onödan. Paragrafen ska tillämpas närmast i fall som gäller obligatorisk upplösning av en försäkringskassa. 

I paragrafen finns bestämmelser om likvidatorers skyldighet att göra upp en förteckning över de proportionstal som används vid skiftet, om att förteckningen ska hållas tillgänglig vid Finansinspektionen, om offentliggörande av att förteckningen finns tillgänglig samt om rätten att begära omprövning av proportionstalen hos Finansinspektionen. Till sitt innehåll motsvarar förslaget 122 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor, ändrad så att bestämmelsen i förslaget gäller alla försäkringskassor. 

13 §.Klander av slutredovisning och skifte. Enligt paragrafen har en stor personkrets klanderrätt och kan med stöd av allmänna civilprocessrättsliga bestämmelser och principer ha saklegitimation i ärendet. Sådana personer kan vara till exempel tidigare styrelseledamöter och tidigare verkställande direktörer, i en pensionskassa medlemmar i kassamötet eller representantskapet, försäkrade, de som fått fribrev, pensionstagare och mottagare av andra förmåner, förmånstagare samt andra borgenärer. Klanderrätten omfattar både slutredovisningen och likvidatorns beslut om skifte av egendom. Paragrafen motsvarar 124 § i den gällande lagen om försäkringskassor.  

14 §.Avslutande av likvidation samt fortsatt verksamhet. I paragrafen föreskrivs det om avslutande av likvidation genom beslut av kassamötet. Bestämmelsen gäller situationer där en försäkringskassa först har försatts i likvidation men senare uppfyller de krav som avses i 2 § 1 mom. så att den lagstadgade skyldigheten att försättas i likvidation inte längre föreligger. I bestämmelsen är det därmed fråga om tiden innan en försäkringskassa ansöker om konkurs. 

Enligt 1 mom. ska likvidatorn sammankalla delägarna och de försäkrade i försäkringskassan för att besluta om den fortsatta försäkringsverksamheten, om en försäkringskassa under likvidationen uppfyller kraven i 2 § 1 mom. Kassamötet får då fatta beslut om avslutande av likvidationen och om fortsatt verksamhet för försäkringskassan. Beslut om att likvidationen ska avslutas förutsätter en kvalificerad majoritet på två tredjedelar. Om kraven på kvalificerad majoritet har skärpts i försäkringskassans stadgar ska bestämmelserna också tillämpas vid beslutsfattandet i fråga om avslutande av likvidation. I enlighet med 128 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor förutsätts i förslaget att ett beslut om avslutande av likvidation inte får fattas förrän revisorerna har gett sitt utlåtande i frågan. För en arbetsplatskassa krävs dessutom Folkpensionsanstaltens samtycke. 

Enligt 2 mom. ska en styrelse väljas för försäkringskassan när kassamötet beslutar att likvidationen ska avslutas och verksamheten fortsätta. Samtidigt upphör likvidatorns uppgifter och likvidatorn ska ge en slutredovisning. 

Enligt 3 mom. ska styrelsen anmäla beslutet om avslutande av likvidationen till Finansinspektionen för anteckning i registret över försäkringskassor. Enligt 4 mom. kan Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om innehållet i anmälan. 

Med avvikelse från den gällande lagen föreslås ingen bestämmelse om att beslutet inte får verkställas förrän det har registrerats. 

15 §.Borgenärer med förmånsrätt vid konkurs. Paragrafen är ny. Vad som i 9 § föreskrivs om borgenärernas och förmånstagarnas förmånsrätt tillämpas också vid konkurs i fråga om försäkringskassor. Paragrafen motsvarar 121 § och 129 § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. 

10 kap. Straffbestämmelser

Kapitlet innehåller lagens straffbestämmelser. De allvarligaste gärningarna har kriminaliserats som olovligt bedrivande av försäkringskasseverksamhet (1 §) och som försäkringskassebrott (2 §) där straffskalan är böter eller fängelse i högst ett år. De lindrigaste gärningarna har kriminaliserats som försäkringskasseförseelse (3 §), för vilken endast böter kan dömas ut. Åtalsrätten preskriberas för gärningar som är straffbara enligt detta kapitel i regel inom två år från den dag då brottet begicks. Alla de gärningar som beskrivs i kapitlet omfattas av allmänt åtal. I enlighet med den straffrättsliga centraliseringsprincipen ska bestämmelser om gärningar för vilka det utfärdats bestämmelser om hot om fängelsestraff utfärdas genom strafflagen. Det är möjligt att avvika från denna princip av särskilda skäl, om det föreslås ett kort maximalt fängelsestraff. Det nu föreslagna maximistraffet är fängelse i ett år, vilket kan anses vara ett relativt kort fängelsestraff. För närvarande innehåller strafflagen inga straffbestämmelser som särskilt gäller försäkringsbranschen. Till exempel finns bestämmelser om särskilda straffbestämmelser som gäller försäkringsbolag och arbetspensionsförsäkringsbolag i försäkringsbolagslagen. 

I regel är de gärningar som beskrivs i kapitlet straffbara endast om de är uppsåtliga. Straffbarheten gäller inte heller situationer där gärningen är ringa. Gärningens eventuella ringhet bedöms från fall till fall. Bestämmelserna om försäkringskassebrott och försäkringskasseförseelser är också sekundära. Detta innebär att de tillämpas endast om gärningen inte samtidigt uppfyller rekvisitet för ett sådant brott för vilket det föreskrivs strängare straff någon annanstans i lag.  

Det i lagen föreskrivna hotet om straff gäller fysiska personer som gjort sig skyldiga till straffbara gärningar. Straffansvaret för juridiska personer i enlighet med 9 kap. i strafflagen kan inte bli tillämpligt till följd av gärningar i det här kapitlet. 

I regel motsvarar straffbestämmelserna bestämmelserna i den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. Jämfört med de gällande lagarna har sättet paragraferna är skrivna preciserats för att definiera den straffbara gärningen så entydigt som möjligt. 

1 §.Olovligt bedrivande av försäkringskasseverksamhet. I paragrafen föreskrivs att det är straffbart att bedriva försäkringskasseverksamhet utan registrering och att verka i strid med de bestämmelser som gäller försäkringskassors syfte, verksamhetskrets och likvidation.  

Dessa gärningar eller försummelser ska enligt förslaget straffas som uppsåtliga. Straffskalan är böter eller fängelse i högst ett år. I enlighet med de allmänna straffrättsliga bestämmelserna behöver straff inte dömas ut om gärningen är ringa.  

Förslagets 1 punkt motsvarar 162 § 1 punkten i lagen om försäkringskassor, enligt vilken bedrivandet av verksamhet utan att vara berättigad till det har kriminaliserats på motsvarande sätt. I förslaget följs principen om straffrättslig noggrann avgränsning. I förslaget preciseras genom hänvisningar vilken typ av med paragrafen oförenlig verksamhet som hotet om straff gäller. Syftet med försäkringskassornas verksamhet samt verksamhetskretsen, det vill säga de delägare och presumtiva försäkrade som är tillåtna enligt lagen, är noggrant avgränsat i lagen. En försäkringskassa kan inte bedriva sin verksamhet fritt på marknaden på samma sätt som ett försäkringsbolag. Det är inte tillåtet att inleda verksamheten före registrering eller att fortsätta verksamheten utan att försätta kassan i likvidation om de lagstadgade kriterierna för försättande i likvidation uppfylls. De omständigheter som preciseras i 1 punkten i den föreslagna paragrafen och som gäller bedrivande av verksamhet utan rätt till det motsvarar bestämmelserna i den gällande lagen om försäkringskassor om verksamhetens syfte, verksamhetskrets, tillåtna försäkrade, verksamhet före registrering samt om när en kassa ska försättas i likvidation. Förslaget motsvarar 162 § 2 punkten i den gällande lagen om försäkringskassor också till den del det i den förbjuds att ta nya försäkrade under likvidation. Med avvikelse från den gällande lagen ska det inte vara straffbart att uppbära betalningar under likvidationen. Bestämmelserna om likvidation har uppdaterats och preciserats, och det är inte alltid förbjudet att uppbära betalningar under likvidationen. Kriminaliseringsområdet utvidgas inte i förslaget. 

2 §.Försäkringskassebrott. I paragrafen föreskrivs det att det är straffbart att agera som mellanhand för att kringgå bestämmelserna i lagen eller i stadgarna om begränsning av rösträtt, att använda en försäkringskassas tillgångar för ett syfte som är främmande för försäkringskasseverksamheten, att dela ut en försäkringskassas tillgångar till kassans delägare i strid med bestämmelserna samt att i strid med förbud av Finansinspektionen överlåta eller pantsätta egendom som är i en försäkringskassas besittning.  

Dessa gärningar eller försummelser ska enligt förslaget straffas som uppsåtliga. Straffskalan ska vara böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är ringa eller om strängare straff för den inte föreskrivs någon annanstans i lag. Förslaget motsvarar 163 § i den gällande lagen om försäkringskassor, ändrad så att brott mot bestämmelserna om upprättande av bokslut, verksamhetsberättelse eller revisionsberättelse eller om avgivande av slutredovisning över en kassas likvidation inte ska vara straffbart som försäkringskassebrott, utan dessa gärningar eller försummelser ska bestraffas som försäkringskasseförseelser. Däremot ska olaglig användning och utdelning av tillgångar till delägare vara straffbart som försäkringskassebrott. Ändringarna motsvarar de ändringar som utförts i försäkringsbolagslagen och aktiebolagslagen. 

De tillgångar som försäkringskassor förvaltar är avsedda endast för skötseln av det sociala personförsäkringsskydd som de tillhandahåller, eftersom försäkringskassorna inte får bedriva någon annan verksamhet. Användning av medlen i fråga för något annat ändamål som är främmande för anstaltens verksamhet kränker de försäkrades intressen. En kassas tillgångar kan återbetalas till en arbetsgivare som är delägare i kassan när de lagstadgade förutsättningarna uppfylls. Även om en arbetsgivare som är delägare kan ha skyldighet att av sina egna tillgångar betala det kapital som behövs för att täcka anstaltens ansvar eller en del av det, kan delägarens insolvens i praktiken leda till att tillgångarna inte erhålls. Det är möjligt att förmåner på grund av avsaknad av tillgångar inte kan betalas till fullt belopp eller överhuvudtaget. Av försäkringskassorna bedriver arbetsplatskassorna sådan verksamhet som avses i sjukförsäkringslagen med offentliga medel som de tilldelas av Folkpensionsanstalten för sin verksamhet. Att använda dessa tillgångar till något annat än det syfte som anges i sjukförsäkringslagen är klandervärt också med tanke på den offentliga ekonomin. Den föreslagna straffskalan motsvarar det fängelsestraff på högst ett år som föreskrivs i aktiebolagslagen och försäkringsbolagslagen om olaglig utbetalning av bolagets medel. 

3 §.Försäkringskasseförseelse. I paragrafen föreskrivs att det är straffbart att bryta mot bestämmelser om att hålla kassamötets protokoll tillgängliga, om att lämna viss information och vissa uppgifter till Finansinspektionen eller att bryta mot bestämmelser om bokslut, verksamhetsberättelse eller slutredovisning vid likvidation. 

Dessa gärningar eller försummelser ska enligt förslaget straffas som uppsåtliga. Ett brott mot 1 mom. 2—7 punkten ska också vara straffbart om det är en följd av grovt oaktsamt förfarande. Straffskalan ska vara böter, om gärningen inte är ringa eller om strängare straff för den inte föreskrivs någon annanstans i lag. 

Förslaget motsvarar 164 § i den gällande lagen om försäkringskassor ändrad på det sätt som anges ovan i samband med bestämmelsen om försäkringskassebrott (2 §). Dessutom är en sådan förseelse som hänför sig till beslutsfattandet vid den konstituerande stämman, som är straffbar enligt 164 § 5 punkten i den gällande lagen om försäkringskassor, inte straffbar enligt förslaget. 

11 kap. Ikraftträdande

1 §.Ikraftträdande. Bestämmelser om denna lags ikraftträdande utfärdas särskilt genom lag. Den föreslagna lagen avses träda i kraft den 1 januari 2022. 

1.4  Lag om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag

29 a §.Överlåtelse av ett arbetsgivarspecifikt försäkringsbestånd. Enligt 1 mom. kan ett arbetspensionsförsäkringsbolag på en arbetsgivares begäran och med Finansinspektionens samtycke överlåta ett försäkringsbestånd enligt lagen om pension för arbetstagare som gäller arbetsgivarens försäkring till en pensionsstiftelse eller pensionskassa. Om en arbetsgivare har flera försäkringar i samma arbetspensionsförsäkringsbolag kan överlåtelsen gälla en eller flera av dessa försäkringar, dvs. också en del av försäkringsbeståndet.  

Paragrafens 2 mom. är nytt och innehåller bestämmelser om situationer där ett försäkringsbestånd överlåts till en ny pensionsstiftelse eller pensionskassa som bildats för ändamålet. Då krävs det att de försäkringsbestånd som överlåts från ett eller flera arbetspensionsförsäkringsbolag omfattar sammanlagt minst 150 försäkrade. Gränsen är samma antal som krävs enligt 2 kap. 4 § i den föreslagna lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor när en pensionsanstalt bildas. Bestämmelsen förutsätter att villkoret uppfylls vid tidpunkten för överlåtelsen av försäkringsbeståndet. Nytt är att kravet i fråga om antal försäkrade inte är specifikt för ett försäkringsbestånd såsom i den gällande lagen. Precis som nu kan det minsta antalet försäkrade också utgöras av flera arbetsgivares försäkringar när arbetsgivarna hör till verksamhetskretsen för den pensionsanstalt som bildas i egenskap av delägare.  

I 3 mom. föreskrivs det om de försäkringar som hör till ett försäkringsbestånd som överlåts. Det försäkringsbestånd som överlåts kan alltså bestå av alla arbetsgivarens försäkringar i enlighet med detta moment eller en del av försäkringarna i enlighet med detta moment. Däremot kan det försäkringsbestånd som överlåts inte delas upp i mindre delar än en försäkring. Vad som anses höra till varje försäkring avgörs på basis av ett försäkringsavtal mellan arbetsgivaren och arbetspensionsförsäkringsbolaget. Bestämmelsen motsvarar det gällande 10 a kap. 29 a § 4 mom.  

I 4 mom. finns bestämmelser om tidsbegränsningar för överlåtelse av försäkringsbestånd. Bestämmelsen motsvarar det gällande 10 a kap. 29 a § 6 mom.  

Paragrafens 5 mom. är nytt. Enligt bestämmelsen kan en tid på tre år i vissa fall tillämpas med Finansinspektionens samtycke, i stället för den tid på fem år som anges i 4 mom. Undantagsbestämmelsen är avsedd att tillämpas i situationer där arbetsgivarens fusion eller delning inte varit känd eller planerad vid tidpunkten för en tidigare överlåtelse. En fusion eller en delning ska anses vara planerad åtminstone när en skriftlig plan har gjorts upp för den. Även ändringar i bestämmanderätten i ett arbetsgivarföretag kan vara en grund för att tillämpa en kortare tidsfrist. En ändring i bestämmanderätten är aktuell åtminstone när över hälften av bestämmanderätten i ett arbetsgivarföretag överförs på en ny aktör till följd av företagsförvärv.  

29 e §.Solvenskapital som överförs vid överlåtelse av ett arbetsgivarspecifikt försäkringsbestånd. Paragrafens 1 mom. ändrar regleringen av det solvenskapital som överförs så att beloppet av det kapital som överförs enligt förslaget inte längre motsvarar det belopp som förutsätts för den genomsnittliga riskbenägenheten i fördelningen av investeringarna hos pensionsanstalter som bedriver verksamhet i enlighet med lagen om pension för arbetstagare, utan kapitalbeloppet ska istället motsvara den genomsnittliga solvensen hos de ovan avsedda pensionsanstalterna. Ändringen i beräkningssättet gör det möjligt att bättre än för närvarande uppfylla förväntningarna på ansvarsskuldens avkastning i den övertagande pensionsanstalten. 

Enligt 2 mom. ska arbetspensionsanstalternas genomsnittliga solvens bestämmas på motsvarande sätt som vid beräkningen av avsättningskoefficienten. Nytt är också att en förordning för varje gällande procentandel ska utfärdas på framställning av Pensionsskyddscentralen istället för Finansinspektionen, eftersom Pensionsskyddscentralen samlar in de uppgifter som behövs för avsättningskoefficienten. Enligt 3 mom. utfärdas förordningen som för närvarande fyra gånger per år.  

1.5  Lag om ändring av lagen om pension för arbetstagare

1 §.Lagens syfte. I paragrafen görs en lagteknisk ändring genom att en hänvisning ändras till den nya lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor. 

70 §.Arbetsinkomster som berättigar till pension. I paragrafen görs en lagteknisk ändring genom att en hänvisning ändras till den nya lagen om försäkringskassor. 

141 §.Arbetsgivarens skyldighet att ordna pensionsskydd för arbetstagarna. I paragrafen görs en lagteknisk ändring genom att en hänvisning ändras till den nya lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor samt till den verksamhetskrets som arbetsgivaren hör till. 

152 §.Arbetspensionsförsäkringsavgiften. I paragrafen görs en lagteknisk ändring genom att en hänvisning ändras till den nya lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor. 

168 §.Uppgörande av beräkningsgrunder. I paragrafen görs en lagteknisk ändring genom att en hänvisning ändras till den nya lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor och genom att den hänvisning som gäller pensionsansvar ersätts med en hänvisning till ansvarsskuld. 

170 §.Ändring av grunderna för beräkning av ansvarsskulden. I paragrafen görs en lagteknisk ändring genom att ersätta den hänvisning som gäller pensionsansvar med en hänvisning till ansvarsskuld. 

171 §.Komplettering av ålderspensionsansvaret. I paragrafen görs en lagteknisk ändring genom att ersätta den hänvisning som gäller pensionsansvar med en hänvisning till ansvarsskuld. 

179 §.Pensionsanstalternas ansvar för förmåner som ska bekostas gemensamt. I paragrafen görs en lagteknisk ändring genom att ersätta den hänvisning som gäller pensionsansvar med en hänvisning till ansvarsskuld. 

185 §.Pensionsanstalternas rätt att komma överens om kostnadsfördelningen. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. Enligt momentet kan pensionsanstalter avtala om att försäkringsbeståndet hos en pensionsanstalt som försatts i likvidation eller konkurs kompletteras med egendom som överlåts som tillgångar som motsvarar det försäkringsbestånd som överförs. Det är fråga om ett frivilligt avtal mellan pensionsanstalterna vars innehåll eller avtalsparter inte regleras genom lag. En förutsättning för kompletteringen är dock att av den egendom som överlåts i form av tillgångar som motsvarar försäkringsbeståndet överförs först den del av den överlåtande pensionsanstaltens egendom som motsvarar det försäkringsbestånd som överlåts. Eftersom det är fråga om ett frivilligt avtal är det möjligt att komplettera den egendom som överförs med det solvenskapital som överstiger beloppet av ansvarsskulden. Bestämmelsen tillämpas också på överlåtelse av försäkringsbeståndet hos en sådan pensionsanstalt som har försatts i likvidation eller konkurs före ikraftträdandet av denna lag. 

191 §.Tillämpliga bestämmelser. I paragrafen görs en lagteknisk ändring genom att en hänvisning ändras till den nya lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor. 

1.6  Lag om införande av lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor, lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor och lagen om försäkringskassor

Det föreskrivs om ikraftträdande och övergångsbestämmelser för lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor, lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor samt lagen om försäkringskassor i samma lag. Det är ändamålsenligt att de ovan nämnda lagarna träder i kraft samtidigt, eftersom tillämpningsområdet för de nya lagarna skiljer sig från tillämpningsområdet för den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. Å andra sidan behövs inga egna separata införandelagar, eftersom övergångsbestämmelser med motsvarande sakinnehåll generellt sett är ändamålsenliga i fråga om alla de föreslagna lagarna. Dessutom behövs en tillräckligt lång övergångsperiod mellan det att lagarna antagits och att de träder i kraft, så att till exempel de investeringar som betraktas som täckningstillgångar hinner anpassas så att de uppfyller kraven i den nya lagen. 

Övergångsbestämmelserna gör det möjligt särskilt för en anstalt eller en kassa som är mindre än den föreslagna minsta storleken för pensionsanstalter eller försäkringskassor att fortsätta sin verksamhet. När den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor stiftades togs det in övergångsbestämmelser som redan då gjorde det möjligt för anstalter och kassor som är mindre än den lagstadgade minsta storleken att fortsätta sin verksamhet. Dessa har fortsatt sin verksamhet som mindre än den minsta storleken och därför är det fortfarande nödvändigt att behålla undantaget för att förhindra att de upplöses. Dessutom föreskrivs det om en övergångsperiod för stadgar och institutioner enligt den gällande lagen om pensionsstiftelser och den gällande lagen om försäkringskassor och om den lag som ska tillämpas på verksamheten hos anstalter som bildats medan den gällande lagen om pensionsstiftelser och den gällande lagen om försäkringskassor varit i kraft. Vissa bestämmelser om de försäkrades ställning avviker också i de föreslagna lagarna och därmed behövs övergångsbestämmelser även i fråga om dessa.  

1 §.Ikraftträdande. Det sannolika beräknade ikraftträdandet av lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor, lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor samt den nya lagen om försäkringskassor är i början av 2022 och då upphävs den gällande lagen om pensionsstiftelser, den gällande lagen om försäkringskassor och lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor. I denna lag benämns lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor samt lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor de nya pensionsanstaltslagarna. Den nya lagen om försäkringskassor tillämpas på begravnings-, avgångsbidrags- och sjukkassor. De nya pensionsanstaltslagarna tillämpas i regel också på pensionsstiftelser och pensionskassor som registrerats före de här lagarnas ikraftträdande. Den nya lagen om försäkringskassor tillämpas i regel också på andra försäkringskassor än pensionskassor, som registrerats före de här lagarnas ikraftträdande. 

2 §.Sampensionsstiftelsers verksamhetskrets. Regleringen av pensionsstiftelsers verksamhetskrets ändras. Enligt förslaget ska en ekonomisk och verksamhetsmässig koppling utan koncern inte längre göra det möjligt att bilda en stiftelse. Sampensionsstiftelser enligt 13 kap i den gällande lagen om pensionsstiftelser kan fortsätta sin verksamhet men nya delägare kan inte anslutas till dem om den nya delägaren inte hör till verksamhetskretsen för pensionsstiftelsen i enlighet med den föreslagna lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor eller den föreslagna lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor. Ett arbetsgivarspecifikt försäkringsbestånd hos en arbetsgivare som redan är delägare i en pensionsstiftelse när de föreslagna lagarna träder i kraft kan dock överföras till en pensionsstiftelse trots den nya bestämmelsen om verksamhetskrets. 

3 §.AB-pensionsstiftelser. I och med att lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor och lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor träder i kraft kan lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet inte mera utövas av samma stiftelse som utövar tilläggspensionsförsäkringsverksamhet. AB-pensionsstiftelser som registrerats eller ansökt om registrering hos Finansinspektionen före de nya pensionsanstaltslagarnas ikraftträdande får dock fortsätta med sin verksamhet och fusioneras med andra AB-pensionsstiftelser som avses ovan. En AB-pensionsstiftelse kan inte delas så att det efter delningen fortfarande finns en AB-pensionsstiftelse bland de nya stiftelserna. Nya delägare kan ansluta sig till en AB-pensionsstiftelse efter att de nya pensionsanstaltslagarna träder i kraft, om delägaren hör till den verksamhetskrets som anges i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor, dvs. delägaren hör till samma koncern som stiftelsens övriga delägare. Det är också möjligt att överföra försäkringsbestånd till en AB-pensionsstiftelse. 

På anstalter som fortsätter sin verksamhet ska bestämmelserna om att tillgångarna inom olika avdelningar ska hållas åtskilda och om förutsättningarna för att överföra övertäckning från en avdelning till en annan fortfarande tillämpas. I fråga om försäkringsavgifter och beräkningsgrunder ska bestämmelserna i de nya pensionsanstaltslagarna tillämpas, eftersom de inte avviker innehållsmässigt från de gällande bestämmelserna. 

4 §.Försäkringskassors verksamhetskrets. Genom bestämmelsen förlängs ikraftvarandet för övergångsbestämmelsen i 176 § i den gällande lagen om försäkringskassor i fråga om försäkrade som hör till en kassas verksamhetskrets. Om verksamhetskretsen för en försäkringskassa som har registrerats före de nya pensionsanstaltslagarnas och den nya lagen om försäkringskassors ikraftträdande har definierats så att det med stöd av 176 § i den gamla lagen om försäkringskassor till kassan har kunnat höra sådana medlemmar och andra försäkrade samt delägare som enligt 4 § i den lagen inte skulle kunna höra till kassans verksamhetskrets, kan dessa medlemmar, försäkrade och delägare fortsätta att höra till kassans verksamhetskrets också efter de nya pensionsanstaltslagarnas och den nya lagen om försäkringskassors ikraftträdande, om en bestämmelse om detta tas in i kassans stadgar före de nya pensionsanstaltslagarnas och den nya lagen om försäkringskassors ikraftträdande. 

5 §.Pensionskassor och den avdelning i en pensionskassa som beviljar frivilliga förmåner. I och med att lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor och lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor träder i kraft kan lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet inte utövas av samma kassa som utövar tilläggspensionsförsäkringsverksamhet. En pensionskassa som registrerats eller ansökt om registrering hos Finansinspektionen före de nya pensionsanstaltslagarnas ikraftträdande och som också bedriver tilläggspensionsverksamhet får fortsätta med sin verksamhet och fusioneras med andra pensionskassor som avses ovan. En AB-pensionskassa kan inte delas så att det efter delningen fortfarande finns en AB-pensionskassa bland de nya kassorna. Det är också möjligt att ansluta nya delägare och överföra försäkringsbestånd till dessa anstalter.  

På anstalter som fortsätter sin verksamhet ska bestämmelserna om att tillgångarna inom olika avdelningar ska hållas åtskilda och om förutsättningarna för att överföra övertäckning från en avdelning till en annan fortfarande tillämpas. I fråga om försäkringsavgifter och beräkningsgrunder ska bestämmelserna i de nya pensionsanstaltslagarna tillämpas, eftersom de inte avviker innehållsmässigt från de gällande bestämmelserna. 

6 §.Åtskiljande av den lagstadgade och den övriga verksamhetens tillgångar. Bestämmelsen motsvarar 1 § i social- och hälsovårdsministeriets förordning 1352/2006 om särskilda bestämmelser för pensionsstiftelser och 1 § i social- och hälsovårdsministeriets förordning 1353/2006 om särskilda bestämmelser för pensionskassor.  

7 §.Pensionsanstaltens och försäkringskassans minsta storlek. Genom bestämmelsen förlängs ikraftvarandet för övergångsbestämmelsen i 142 § i lagen om pensionsstiftelser och i 179 § i lagen om försäkringskassor. Bestämmelsen gör det möjligt för anstalter som är mindre än den i lag föreskrivna minsta storleken för pensionsanstalter eller försäkringskassor att fortsätta sin verksamhet. Med utökning av förmåner i 1 mom. och att förmåner förändras i 3 mom. avses inte sådana ändringar som beror på samordning av förmånerna med lagstadgade förmåner när bestämmelserna om lagstadgade förmåner ändras. Om till exempel den lagstadgade pensionsåldern stiger och den frivilliga tilläggspensionen på grund av detta ändras är det inte fråga om en sådan ändring som avses i 1 eller 3 mom. 

8 §.Behandling av anhängig registrering. En övergångsbestämmelse behövs eftersom det förfarande som tillämpas på bildande av en pensionsanstalt och den paragraf som gäller stadgebestämmelser ändras. Den gamla lagen om pensionsstiftelser ska tillämpas på bildande av en pensionsstiftelse som anmälts för registrering innan de nya pensionsanstaltslagarna har trätt i kraft samt på fastställelse av stadgarna och på registrering av pensionsstiftelsen. Den gamla lagen om försäkringskassor ska tillämpas på bildande av en försäkringskassa som anmälts för registrering före de nya pensionsanstaltslagarnas och den nya lagen om försäkringskassors ikraftträdande samt på fastställelse av försäkringskassans stadgar och på registrering av försäkringskassan. Stadgarna ska göras förenliga med den nya lagstiftning som träder i kraft inom den tid som anges i 8 §. 

9 §.Stadgar. De nya pensionsanstaltslagarna och den nya lagen om försäkringskassor ska iakttas i stället för sådana bestämmelser i stadgarna som strider mot de nya pensionsanstaltslagarna eller den nya lagen om försäkringskassor. För en ändring av de stadgebestämmelser som strider mot de nya pensionsanstaltslagarna eller den nya lagen om försäkringskassor så att stadgarna stämmer överens med de nya pensionsanstaltslagarna och den nya lagen om försäkringskassor ska det ansökas om Finansinspektionens fastställelse samtidigt som det ansöks om Finansinspektionens fastställelse av en annan ändring av stadgarna, dock senast inom två år efter de nya pensionsanstaltslagarnas och den nya lagen om försäkringskassors ikraftträdande.  

Efter det att de nya pensionsanstaltslagarna har stadfästs och publicerats, men innan de har trätt i kraft, får pensionsstiftelser och pensionskassor, tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor samt försäkringskassor med iakttagande av de nya pensionsanstaltslagarna och den nya lagen om försäkringskassor besluta att ändra sina stadgar i överensstämmelse med de nya lagarna. Finansinspektionens fastställelse av de ändrade stadgarna får sökas före de nya pensionsanstaltslagarnas och den nya lagen om försäkringskassors ikraftträdande, och Finansinspektionen kan fastställa de ändrade stadgarna samma dag som de nya pensionsanstaltslagarna och den nya lagen om försäkringskassor träder i kraft. 

10 §.Garantikapital och grundfond. I lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor föreskrivs det inte om garantikapital och grundfond på samma sätt som i den gällande lagen om försäkringskassor. Om en försäkringskassa som har registrerats före ikraftträdandet av de nya pensionsanstaltslagarna och den nya lagen om försäkringskassor enligt sina stadgar har ett garantikapital eller en grundfond, ska 111 § 1 mom. 2 punkten i den gamla lagen om försäkringskassor tillämpas på garantikapitalet och grundfonden. 

11 §.Styrelseledamöter. Bestämmelserna om antalet styrelseledamöter och deras behörighet ändras. Trots vad som föreskrivs om styrelseledamöter, ersättare och ordförande i 4 kap. i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor eller i 3 kap. i lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor eller i 3 kap. i den nya lagen om försäkringskassor, får de styrelseledamöter som valts med stöd av den gällande lagen om pensionsstiftelser och den gällande lagen om försäkringskassor fortsätta till utgången av den mandattid som först löper ut efter att den nya lagen trätt i kraft. 

12 §.Förvaltningsråd. I de nya pensionsanstaltslagarna och den nya lagen om försäkringskassor föreskrivs det inte om förvaltningsråd, som inte längre är ett organ i stiftelser eller kassor. Trots vad som föreskrivs om en pensionsanstalts styrelse i 4 kap. i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor, får pensionsanstalter och försäkringskassor med stöd av sina stadgar ha ett förvaltningsråd, om Finansinspektionen har godkänt stadgarna innan de nya pensionsanstaltslagarna och den nya lagen om försäkringskassor träder i kraft. 

13 §.Kassamöte. De bestämmelser som tillämpas på kallelse till kassamöte ändras. På kallelser till kassamöte som har sänts innan de nya pensionsanstaltslagarna och den nya lagen om försäkringskassor har trätt i kraft ska den gamla lagen om försäkringskassor tillämpas i stället för 3 kap. 11—14 § i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor. Ändringarna i de bestämmelser som tillämpas på möteskallelsen inverkar också på ogiltigheten av beslut som tagits av kassamötet. En talan eller något annat krav som gäller ogiltighet av beslut som tagits av kassamötet före de nya pensionsanstaltslagarnas och den nya lagen om försäkringskassors ikraftträdande och som har väckts inom föreskriven tid ska avgöras enligt den gamla lagen om försäkringskassor. 

14 §.Lån utan säkerhet. Bestämmelsen motsvarar 144 § i den gällande lagen om pensionsstiftelser. 

15 §.Retroaktiv minskning och slopande av förmåner. Bestämmelserna om förutsättningar för retroaktiv minskning eller slopande av förmåner i en tilläggspensionsstiftelse och tilläggspensionskassa preciseras. De nya bestämmelserna ska tillämpas endast på tilläggspensionsarrangemang som har bildats efter att de nya pensionsanstaltslagarna träder i kraft. När ett tilläggspensionsarrangemang bildats fastställs enligt den tidpunkt då den första försäkrade anslutits till arrangemanget. Bestämmelserna i 11 § i lagen om pensionsstiftelser ska tillämpas på tilläggspensionsarrangemang i pensionsstiftelser som en försäkrad anslutits till innan de nya pensionsanstaltslagarna har trätt i kraft. Bestämmelserna i 52 och 53 § i den gamla lagen om försäkringskassor ska tillämpas på tilläggspensionsarrangemang i pensionskassor som en försäkrad anslutit sig till före de nya pensionsanstaltslagarnas ikraftträdande. 

16 §.Ansökan om och retroaktiv utbetalning av tilläggspension. De bestämmelser som tillämpas på ansökningstiden för och retroaktiv utbetalning av tilläggspension ändras. De nya bestämmelserna ska tillämpas om en person ansökt om tilläggspension när de nya pensionsanstaltslagarna har trätt i kraft. Retroaktiv tillämpning av de nya bestämmelserna kan medföra praktiska svårigheter till exempel när det utreds när den försäkrade har fått kännedom om sin rätt till tilläggspension. Pensionsanstalten har också redan kunnat upplösa ansvarsskulden till den del pension inte har sökts i enlighet med den gällande lagstiftningen. Bestämmelserna i 53 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser ska tillämpas på ansökan om och retroaktiv betalning av tilläggspension, om tilläggspension har sökts hos en pensionsstiftelse innan de nya pensionsanstaltslagarna har trätt i kraft.  

Bestämmelserna i 89 § 1 mom. i den gamla lagen om försäkringskassor ska tillämpas på ansökan om och retroaktiv utbetalning av tilläggspension, om tilläggspensionen har sökts hos en försäkringskassa före de nya pensionsanstaltslagarnas ikraftträdande. 

17 §.Fribrev. Bestämmelserna om fribrev i den gällande lagen om försäkringskassor och lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang i pensionsstiftelser och pensionskassor uppfyller inte kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/50/EU om minimikrav för ökad rörlighet mellan medlemsstaterna för arbetstagare genom förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter. Bestämmelserna om fribrev i den gällande lagen om försäkringskassor och lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang i pensionsstiftelser och pensionskassor kan dock fortfarande tillämpas på tilläggspensionsarrangemang till vilka inga nya försäkrade anslutits efter den 19 maj 2014.  

18 §.Delning, fusion, överlåtelse av ett försäkringsbestånd, likvidation och konkurs. De bestämmelser som tillämpas på pensionsstiftelsers och försäkringskassors delning, fusion, överlåtelse av försäkringsbestånd samt likvidation och konkurs ändras delvis i fråga om innehåll och förfarande. Om ett förfarande som avses ovan i fråga om pensionsstiftelser och försäkringskassor påbörjats innan de nya pensionsanstaltslagarna eller den nya lagen om försäkringskassor träder i kraft fortlöper och avgörs förfarandet i enlighet med den gällande lagen om pensionsstiftelser eller den gällande lagen om försäkringskassor. Vissa bestämmelser om överlåtelse av ett försäkringsbestånd, som utökar rätten att ingå avtal för pensionsanstalter, tillämpas dock också på överlåtelse av försäkringsbeståndet hos en pensionsanstalt där den överlåtande pensionsanstalten har försatts i likvidation eller konkurs innan de nya pensionsanstaltslagarna träder i kraft. 

19 §.Forum och avgörande av tvister. I den gällande lagen om pensionsstiftelser eller lagen om försäkringskassor finns det inga bestämmelser om forum. Eftersom tvistemål som gäller pensioner kan grunda sig på de lagar som gällde innan den lag om pensionsstiftelser och den lag om försäkringskassor som upphävs trädde i kraft gäller ikraftträdandebestämmelsen också sådana nya tvistemål som kan uppstå på grund av dem. 

20 §.Ogiltighet av beslut. De nya pensionsanstaltslagarna och den nya lagen om försäkringskassor motsvarar till många delar principerna i den gällande associationsrätten och därmed finns det många ändringar i bestämmelserna. Därför behövs en bestämmelse om ogiltighet av beslut. 

21 §.Skadestånd. Bestämmelserna om skadestånd ändras så att de motsvarar den nyare skadeståndsrätt som tillämpas på sammanslutningar. Lagen om pensionsstiftelser och den gamla lagen om försäkringskassor ska tillämpas på skadestånd på grundval av gärningar som begåtts och försummelser som skett innan de nya pensionsanstaltslagarna och den nya lagen om försäkringskassor har trätt i kraft. 

22 §.Finansinspektionens behörighet. Bestämmelsen motsvarar 137 a § i lagen om pensionsstiftelser och 172 a § i lagen om försäkringskassor till den del det i bestämmelserna finns hänvisningar till Försäkringsinspektionen eller till social- och hälsovårdsministeriet samt till vederbörande ministerium, som avser hänvisningar till Finansinspektionen.  

23 §.Revisors övergång till medlem i förvaltningsrådet. Paragrafen innehåller införandebestämmelser för sådana pensionsanstalter som fortfarande har ett förvaltningsråd efter ikraftträdandet av lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor. Enligt bestämmelserna om förvaltning i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor ska dessa anstalter inte längre ha ett förvaltningsråd, om inte en stadgebestämmelse om detta godkänts av Finansinspektionen innan de nya pensionsanstaltslagarna träder i kraft. 

24 §.Återbetalning av den överskjutande delen av solvenskapitalet samt av övertäckning till delägare i en pensionsstiftelse. Bestämmelsen behövs i fråga om de pensionsstiftelser där det efter ikraftträdandet av de nya pensionsanstaltslagarna fortfarande finns två avdelningar, varav den ena bedriver lagstadgad försäkring och den andra kompletterande tilläggsförsäkring. Paragrafens 1 mom. tillämpas på en B-avdelning som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring. Momentet motsvarar 45 § 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Paragrafens 2 mom. tillämpas på A-avdelningen i en pensionsstiftelse som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Paragrafens 2 mom. motsvarar 45 § 5 mom. i lagen om pensionsstiftelser. 

25 §.Återbetalning av övertäckning till delägare i en pensionskassa. Bestämmelsen behövs i fråga om de pensionskassor där det efter ikraftträdandet av de nya pensionsanstaltslagarna fortfarande finns två avdelningar, varav den ena bedriver lagstadgad försäkring och den andra kompletterande tilläggsförsäkring. Paragrafen tillämpas på den avdelning i en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Paragrafen motsvarar 83 a § 1 mom. i lagen om försäkringskassor. 

26 §.Ikraftträdande. Bestämmelsen innehåller en vanlig ikraftträdandebestämmelse. 

1.7  Lag om ändring av 1 och 146 § i lagen om pension för företagare

1.8  Lag om ändring av 11 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen

1.9  Lag om ändring av lagen om Finansinspektionen

1.10  Lag om ändring av lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift

1.11  Lag om ändring av lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar

1.12  Lag om ändring av lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet

1.13  Lag om ändring av 1 kap. 4 § och 7 kap. 6 b § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

1.14  Lag om ändring av 3 § i lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift

1.15  Lag om ändring av 215 § i lagen om sjömanspensioner

1.16  Lag om ändring av försäkringsbolagslagen

1.17  Lag om ändring av 10 § i lagen om jämställande av frivilliga tilläggspensionsarrangemang

1.18  Lag om ändring av 19 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner

1.19  Lag om ändring av 2 § i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat

1.20  Lag om ändring av 4 och 30 c § i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare

1.21  Lag om ändring av lagen om investeringstjänster

1.22  Lag om ändring av 81 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

1.23  Lag om ändring av pensionslagen för den offentliga sektorn

1.24  Lag om ändring av 5 kap. 15 § i kreditinstitutslagen

1.25  Lag om ändring av 4 § i lagen om införande av lagen om pension för företagare

1.26  Lag om ändring av 23 § i konkurrenslagen

1.27  Lag om ändring av 3 § i lagen om myndigheten för finansiell stabilitet

1.28  Lag om ändring av 1 § i lagen om utländska försäkringsbolag

Det föreslås att den gällande lagen om pensionsstiftelser och den gällande lagen om försäkringskassor upphävs och ersätts med tre nya lagar: lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor, lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor samt lagen om försäkringskassor. Tillämpningsområdena för de föreslagna nya lagarna avviker från tillämpningsområdet för den gällande lagen om pensionsstiftelser och den gällande lagen om försäkringskassor. Enligt förslaget ska pensionsstiftelsers och pensionskassors verksamhet regleras genom olika lagar beroende på om de bedriver lagstadgad försäkring eller frivillig tilläggspensionsförsäkring. Den föreslagna lagen om försäkringskassor ska, till skillnad från den gällande lagen om försäkringskassor, inte tillämpas på pensionskassor. Lagen om försäkringskassor ska tillämpas på sjuk-, begravnings- och avgångsbidragskassor. 

Hänvisningarna i lagstiftningen till lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor som föreslås bli upphävda måste ändras till hänvisningar till de föreslagna nya lagarna. Eftersom tillämpningsområdena för de lagar som upphävs och de föreslagna lagarnas tillämpningsområden inte motsvarar varandra kan laghänvisningarna inte ändras genom en allmän hänvisning till de föreslagna lagarna. Om det någon annanstans i lagstiftningen hänvisas till lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor som föreslås bli upphävda ska det preciseras om hänvisningen avser pensionsförsäkringsverksamhet eller annan verksamhet. Dessutom ska det i fråga om pensionsförsäkringsverksamhet preciseras om hänvisningen avser anstalter som bedriver både lagstadgad försäkringsverksamhet och tilläggspensionsverksamhet eller endast endera av dessa. De föreslagna ändringarna är lagstiftningstekniska. I lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet görs också en lagteknisk ändring genom att hänvisningen till den upphävda försäkringsbolagslagen ändras till motsvarande gällande paragraf. 

De bestämmelser som ska ändras är lagen om pension för arbetstagare (395/2006) och lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare (396/2006), lagen om pension för företagare (1272/2006) och lagen om införande av lagen om pension för företagare (1273/2006), pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016), lagen om sjömanspensioner (1290/2006), sjukförsäkringslagen (1224/2004), lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (771/2016), lagen om Finansinspektionen (878/2008), lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift (879/2008), lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar (315/2015), lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat (699/2004), lagen om myndigheten för finansiell stabilitet (1195/2014), försäkringsbolagslagen (521/2008), lagen om jämställande av frivilliga tilläggspensionsarrangemang (1038/1997), lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968), konkurrenslagen (948/2011), lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015), lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998), lagen om investeringstjänster (747/2012), lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (162/2014), kreditinstitutslagen (610/2014) samt lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995). 

De föreslagna lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2022.  

4.1  Samband med andra propositioner

Vid behandlingen av denna regeringsproposition bör hänsyn tas till regeringens proposition med förslag till lag om ändring av lagen om Finansinspektionen och till vissa lagar som har samband med den (RP 255/2020 rd). I den propositionen föreslås det att lagen om Finansinspektionen, lagen om placeringsfonder, lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, lagen om investeringstjänster, bokföringslagen, lagen om försäkringsdistribution samt lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor ändras. I propositionen föreslås det sådana nödvändiga ändringar i de nationella lagarna som följer av Europaparlamentets och rådets förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av referensvärdesförordningen vad gäller EU:s referensvärden för klimatomställning, EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet och hållbarhetsrelaterade upplysningar för referensvärden och Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordningen om hållbar-hetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn. Lagarna avses huvudsakligen träda i kraft den 10 mars 2021. 

I ovannämnda proposition föreslås i lagen om pensionsstiftelser en ny 49 j § och i lagen om försäkringskassor en ny 84 j § vilka har samma innehåll. I paragraferna föreslås i fråga om lämnande av uppgifter om hållbarhet hänvisningar till vissa bestämmelser i Europeiska unionen. Eftersom avsikten är att de ovan-nämnda bestämmelserna endast ska tillämpas på frivillig tilläggspensionsverksamhet, bör propositionerna samordnas så att det till den föreslagna lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor fogas en ny bestämmelse som motsvarar de ovannämnda paragraferna.  

Dessutom vid behandlingen av denna regeringens proposition bör hänsyn tas till regeringens proposition med förslag till lagstiftning om genomförande av kreditinstitutsdirektivet samt återhämtnings- och resolutionsdirektivet (RP 171/2020). I den propositionen föreslås det bl.a. att lagen om Finansinspektionen ändras, vars proposition att ändra 4 § 3 mom. ska samordnas med denna proposition. 

Vid behandlingen av denna regeringens proposition bör hänsyn också tas till regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av lagen om investeringstjänster och lagen om Finansinspektionen samt vissa lagar som har samband med dem (RP 16/2021) till den del som gäller ändring av 4 och 5 § i lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift samt ändring av 29, 31, 41 och 41 a § i lagen om Finansinspektion.