1.1  Bakgrund

Bestämmelser om skyldigheten för medlemmarna i de nämnder som behandlar socialförsäkringsärenden inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde att anmäla sina bindningar finns i lagarna om dessa nämnder: lagen om besvärsnämnden för social trygghet (1299/2006), lagen om besvärsnämnden för olycksfallsärenden (1316/2010), lagen om besvärsnämnden för arbetspensionsärenden (677/2005) och lagen om trafik- och patientskadenämnden (959/2019). Besvärsnämnden för social trygghet, besvärsnämnden för olycksfallsärenden och besvärsnämnden för arbetspensionsärenden är första besvärsinstanser i de förmånsärenden och ersättningsärenden som hör till dem. Dessa ordinarie besvärsnämnder ger beslut i besvärsärenden som är bindande för parterna. Trafik- och patientskadenämnden är ett oberoende rättsskyddsorgan i trafik- och patientskadeärenden, vars avgöranden är av rekommendationsnatur. Trafik- och patientskadenämnden är således inte någon egentlig besvärsnämnd, även om dess roll som rättsskyddsorgan kan jämställas med de besvärsnämnder som behandlar socialförsäkringsärenden. 

Bestämmelser om skyldigheten att anmäla uppgifter om eventuella bindningar som medlemmarna i nämnderna har trädde i kraft den 1 januari 2018 i fråga om besvärsnämnden för social trygghet, besvärsnämnden för olycksfallsärenden och besvärsnämnden för arbetspensionsärenden, när bestämmelser i fråga om detta lades till lagarna om respektive nämnd. Syftet med bestämmelserna är att säkerställa medlemmarnas opartiskhet och oberoende samt att öka förtroendet för besvärsmyndigheterna. I detta sammanhang formulerades inga bestämmelser om förfarandena för anmälan om bindningar eller förvaring av uppgifter om bindningar, vilket för sin del förklaras av att bestämmelserna infördes i lagarna först vid riksdagsbehandlingen. 

Motsvarande bestämmelser infördes senare i lagen om trafik- och patientskadenämnden, då lagen stiftades innan den sammanslagna nämnden inledde sin verksamhet i början av 2021. Även i denna lag införlivades bestämmelser om anmälan om bindningar först vid riksdagsbehandlingen. I lagen om trafik- och patientskadenämnden definieras vilken instans som tar emot anmälningar om bindningar, men inte heller i denna lag föreskrivs om förvaring eller registrering av anmälningar. 

Biträdande justitiekansler Mikko Puumalainen har i sitt avgörande OKV/719/1/2019 med anledning av ett klagomål tagit ställning till den praxis som följs vid anmälan om bindningar för medlemmar i besvärsnämnderna och förvaring av anmälningarna. Enligt biträdande justitiekanslerns ställningstagande är nuvarande praxis där anmälningar om bindningar lämnas till social- och hälsovårdsministeriet, som förvarar anmälningarna och på begäran lämnar uppgifter om dem till den del uppgifterna är offentliga, inte tydlig, tjänar inte öppenheten i rättsskipningen och förverkligar inte medborgarnas möjlighet att övervaka den offentliga makten. Eftersom det i lagarna om besvärsnämnderna endast framgår att en medlem i nämnden är skyldig att lämna en anmälan om bindningar, men det inte föreskrivs till vilken instans anmälan ska lämnas och var den förvaras eller registreras, framgår inte det förfarande som ska iakttas av lagen och grundar sig därför inte heller på lagen. Biträdande justitiekanslern anförde att social- och hälsovårdsministeriet ska vidta de lagstiftningsåtgärder som behövs för att rätta till dessa omständigheter. 

Biträdande justitiekanslern hänvisar också i sitt avgörande till att syftet med anmälan om bindningar är att öka öppenheten och transparensen i beslutsfattandet samt medborgarnas förtroende för socialförsäkringssystemet. Dessa mål uppnås bäst när vem som helst lätt kan kontrollera uppgifter om de bindningar som medlemmarna har till den del uppgifterna är offentliga. För offentliggörande av uppgifter om medlemmarnas bindningar i ett register som är öppet för allmänheten, till exempel som en del av det register som föreskrivs i lagen om registret över domares bindningar och bisysslor (565/2015), krävs dock separata bestämmelser. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid social- och hälsovårdsministeriet som tjänstearbete. Social- och hälsovårdsministeriet har under beredningen haft kontakt med justitieministeriet samt undervisnings- och kulturministeriet samt hört besvärsnämnden för social trygghet, besvärsnämnden för olycksfallsärenden, besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och trafik- och patientskadenämnden. Dessutom har social- och hälsovårdsministeriet under beredningen haft kontakt med Rättsregistercentralen särskilt i fråga om behoven av tekniska förberedelser i anslutning till de föreslagna ändringarna. 

De arbetsdokument som gäller propositionen finns på social- och hälsovårdsministeriets webbplats med beteckningen https://stm.fi/sv/projekt?tunnus=STM039:00/2021. 

2.1  Besvärsnämnderna inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde

Besvärsnämnderna inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde är besvärsnämnden för social trygghet, besvärsnämnden för olycksfallsärenden och besvärsnämnden för arbetspensionsärenden. Besvärsnämnderna är lagstadgade och oberoende första besvärsinstanser. Varje nämnd omfattas av en egen lag: lagen om besvärsnämnden för social trygghet (1299/2006), lagen om besvärsnämnden för olycksfallsärenden (1316/2010) och lagen om besvärsnämnden för arbetspensionsärenden (677/2005). Besvärsnämndernas beslut är bindande för parterna och kan överklagas till försäkringsdomstolen. Besvärsnämnderna är inte domstolar och omfattas inte av domstolslagen. 

Besvärsnämnden för social trygghet är första besvärsinstans i fråga om arbetslöshetskassornas beslut och i fråga om största delen av Folkpensionsanstaltens förmånsärenden. Besvärsnämnden för social trygghet har tre ordförande med uppdraget som huvudsyssla och högst fyra ordförande med uppdraget som bisyssla, och har som medlemmar med uppdraget som bisyssla minst sex läkarmedlemmar, minst nio lagfarna medlemmar samt aderton medlemmar som företräder kännedom om antingen ändringssökandenas förhållanden eller förhållandena i arbetslivet och på arbetsmarknaden. Dessutom ska besvärsnämnden ha ett tillräckligt antal suppleanter. 

Besvärsnämnden för olycksfallsärenden är första besvärsinstans i ärenden som omfattas av lagstiftningen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar samt annan lagstadgad olycksfallsförsäkring. Besvärsnämnden för olycksfallsärenden har en ordförande med uppdraget som huvudsyssla och minst två vice ordförande med uppdraget som bisyssla, tre lagfarna medlemmar, tre läkarmedlemmar, sex medlemmar med kännedom om förhållandena i arbetslivet och på arbetsmarknaden samt tre medlemmar med kännedom om lantbruksföretagarnas förhållanden. Ordföranden och vice ordförandena har en gemensam suppleant. För de övriga medlemmarna förordnas ett tillräckligt antal suppleanter. 

Besvärsnämnden för arbetspensionsärenden behandlar som första besvärsinstans besvär gällande pensionsanstalternas och Pensionsskyddscentralens beslut i arbetspensionsärenden. Besvärsnämnden för arbetspensionsärenden har en ordförande med uppdraget som huvudsyssla och minst tre vice ordförande med uppdraget som bisyssla och dessutom minst aderton andra medlemmar med uppdraget som bisyssla. Medlemmar med uppdraget som bisyssla ska vara minst fyra läkarmedlemmar, fyra lagfarna medlemmar, åtta medlemmar som är förtrogna med förhållandena i arbetslivet och på arbetsmarknaden, en medlem som är förtrogen med företagarverksamhet och en medlem som är förtrogen med lantbruksföretagarverksamhet. Ordföranden och vice ordförandena har en gemensam suppleant. För de övriga medlemmarna förordnas ett tillräckligt antal suppleanter. 

Statsrådet utnämner på framställning av social- och hälsovårdsministeriet besvärsnämndernas ordförande med uppdraget som huvudsyssla tills vidare och de övriga medlemmarna för högst fem år i sänder. Alla medlemmar ska när de tillträder sitt uppdrag avge domarförsäkran och sköter uppgifter i besvärsnämnden under domaransvar. I fråga rätten för medlemmar i besvärsnämnder att kvarstå i sitt uppdrag gäller vad som föreskrivs om innehavare av domartjänst. En medlem är skyldig att lämna sitt uppdrag vid utgången av den månad inom vilken han eller hon fyller 70 år. Om uppdraget som medlem i en besvärsnämnd blir ledigt under mandatperioden, förordnas en efterträdare för nämndens återstående mandatperiod. Utöver de medlemmar som hör till besvärsnämndernas lagstadgade sammansättning tjänstgör föredragande och övrig personal i nämnderna. 

I besvärsnämnden för social trygghet står ordförande i huvudsyssla, föredragande och övriga personal i tjänsteförhållande. I besvärsnämnden för olycksfallsärenden och besvärsnämnden för arbetspensionsärenden står ordföranden, föredragande och övriga personal i arbetsförhållande. 

Kostnaderna för besvärsnämnden för social trygghet betalas av statens medel. Kostnaderna för besvärsnämnden för olycksfallsärenden och besvärsnämnden för arbetspensionsärenden täcks genom de lagstadgade justitieförvaltningsavgifter som nämnden tar ut. Besvärsnämnden för olycksfallsärenden tar ut justitieförvaltningsavgifter hos de försäkringsanstalter som bedriver lagstadgad olycksfallsförsäkringsverksamhet, mellan vilka avgifterna fördelas enligt de premieinkomster som varje försäkringsanstalt har fått under året före det år då avgiften fastställs, på det sätt som föreskrivs i 17 § 3 mom. i lagen om besvärsnämnden för olycksfallsärenden. Besvärsnämnden för arbetspensionsärenden tar ut justitieförvaltningsavgifter hos de arbetspensionsanstalter som svarar för det lagstadgade arbetspensionsskyddet, mellan vilka avgifterna fördelas enligt de försäkrade arbetsinkomsterna i varje pensionsanstalt under det år som föregår det år då avgiften fastställs, på det sätt som föreskrivs i 16 § i lagen om besvärsnämnden för arbetspensionsärenden. 

2.2  Trafik- och patientskadenämnden

Utöver de egentliga besvärsnämnderna fungerar inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde även trafik- och patientskadenämnden, som det föreskrivs om i lagen om trafik- och patientskadenämnden (959/2019). Nämnden inledde sin verksamhet i början av 2021, när trafikskadenämnden och patientskadenämnden, som tidigare fungerat som separata, sammanslogs. 

Trafik- och patientskadenämnden är ett oberoende rättsskyddsorgan som ger avgöranden och utlåtanden av rekommendationskaraktär. Den är således ingen egentlig besvärsnämnd och i den offentliga förvaltningsuppgift som nämnden sköter är det inte heller fråga om utövande av offentlig makt. Om en försäkrad önskar få ett rättsligt bindande avgörande för försäkringsbolaget i ett trafik- eller patientskademål, ska han eller hon väcka talan mot försäkringsbolaget vid allmän domstol. Med tanke på den betydande kostnadsrisken i samband med rättegångar är dock nämnden av stor betydelse för skadelidande och försäkringstagare, eftersom den erbjuder ett enkelt och kostnadsfritt alternativ för att låta bedöma ett försäkringsärende av en opartisk instans. Även om avgörandena inte är rättsligt bindande följer försäkringsbolagen dem i praktiken mycket väl. Dessutom har nämndens yttranden stor betydelse för harmoniseringen av trafik- och patientförsäkringars ersättningspraxis. Behandling av ett ärende i nämnden hindrar inte att samma ärende förs till domstol. Nämnden består av en ordförande, sex vice ordförande och fjorton övriga medlemmar samt tjugosex suppleanter. Ordföranden och en av vice ordförandena är heltidsanställda. Nämndens övriga medlemmar har uppdraget som bisyssla. Dessutom tjänstgör föredragande och övrig personal i nämnden. De ordförande som har uppdraget som huvudsyssla, föredragandena och den övriga personalen står i anställningsförhållande. 

Statsrådet utnämner på framställning av social- och hälsovårdsministeriet nämndens ordförande och en vice ordförande tills vidare och de övriga vice ordförandena samt medlemmarna för fem år i sänder. Den som har utnämnts till nämnden får inte entledigas under sin mandatperiod utan vägande skäl. En medlem är skyldig att lämna sitt uppdrag vid utgången av den månad inom vilken han eller hon fyller 70 år. Om uppdraget som medlem i besvärsnämnden blir ledigt under mandatperioden, förordnar social- och hälsovårdsministeriet en ny medlem i hans eller hennes ställe för den återstående mandatperioden. 

Trafik- och patientskadenämndens verksamhet finansieras i fråga om trafikskadeärenden genom en avgift som tas ut hos Trafikförsäkringscentralen och i fråga om patientskadeärenden genom en avgift som tas ut hos Patientförsäkringscentralen. Bestämmelser om fördelningen av Trafikförsäkringscentralens kostnader mellan försäkringsbolag som bedriver försäkringsverksamhet enligt trafikförsäkringslagen och Statskontoret finns i lagen om Trafikförsäkringscentralen (461/2016), och bestämmelser om fördelningen av Patientförsäkringscentralens kostnader mellan försäkringsbolag som bedriver patientförsäkringsverksamhet finns i lagen om Patientförsäkringscentralen (949/2019). 

2.3  Bestämmelser och praxis för anmälan om bindningar för medlemmar i nämnderna

2.4  Registret över domares bindningar och bisysslor

Lagen om registret över domares bindningar och bisysslor (565/2015) trädde i kraft den 1 januari 2017. I lagen gjordes redan innan den trädde i kraft några ändringar i anknytning till bestämmelserna i domstolslagen, varvid även nämndemän vid tingsrätten togs med i registret. 

Enligt lagen om registret över domares bindningar och bisysslor för Rättsregistercentralen ett register över domares bindningar och bisysslor som är avsett för allmänt bruk. Genom registreringen tillgodoses offentligheten för domarnas bindningar och bisysslor samt offentligheten för de bindningar som sakkunnigledamöterna vid domstolarna och tingsrätternas nämndemän har samt de bisysslor som föredragandena vid domstolarna har. Syftet med regleringen är att tillgodose offentligheten för bindningar och bisysslor och därigenom öka insynen i domstolarnas verksamhet, utan att äventyra integritetsskyddet för domarna eller parterna i ett skiljeförfarande (RP 224/2014 rd, s. 15). Strävan efter att försäkra sig om domstolarnas och domarnas oberoende och opartiskhet har också att göra med att trygga verkställandet av principerna för läran om den tredelade rättsstatliga makten (RP 224/2014 rd, s. 7). 

I registret antecknas uppgifter om de bindningar som domarna, sakkunnigledamöterna vid domstolarna och nämndemännen vid tingsrätterna har samt uppgifter om de tillstånd för bisyssla som domarna och föredragandena vid domstolarna har beviljats och inkomsterna från dessa bisysslor. Uppgifterna lämnas till Rättsregistercentralen. Uppgifterna får också lämnas genom att de antecknas i registret över domares bindningar och bisysslor. Detta förutsätter i praktiken att den registrerade har möjlighet att logga in i registret. 

Anmälningsskyldiga är domare, sakkunnigledamöter vid domstolar och nämndemän vid tingsrätter som är skyldiga att lämna in en sådan anmälan om bindningar som avses i domstolslagen. Anmälningsskyldighet har dessutom domstolar som har beviljat tillstånd för bisyssla enligt domstolslagen samt domare och föredragande vid domstolar som har fått inkomster från bisyssla. 

Var och en har rätt att få uppgifter ur registret över domares bindningar och bisysslor till den del de inte är sekretessbelagda. De uppgifter som förts in i registret är därför i princip offentliga. Den utnämnande myndigheten och, om den utnämnande myndigheten är republikens president eller statsrådet, även justitieministeriet samt domstolarnas chefsdomare, har dessutom rätt att få sådana uppgifter om den registrerades ekonomiska ställning som enligt statstjänstemannalagen är sekretessbelagda. Domstolarnas chefsdomare har dessutom rätt att i samband med en anmälan om bisyssla eller ansökan om tillstånd för bisyssla få uppgifter om parterna i en tvist som behandlas av skiljemän, vilka enligt 18 § 5 mom. i statstjänstemannalagen är sekretessbelagda. Uppgifter ur registret kan med stöd av en särskild bestämmelse lämnas ut också via det allmänna datanätet. Via det allmänna datanätet kan uppgifter sökas endast genom en enskild sökning på personens namn. Uppgifter som gäller bindningar och bisysslor ska avföras ur registret tre år efter det att bindningarna eller bisysslorna har upphört. När den registrerades arbete i domstolsväsendets tjänst upphör har samma tidsfrist tillämpats så att den registrerades uppgifter avförs ur registret tre år efter det att tjänsten, tjänsteförhållandet eller uppdraget har upphört. 

Om anmälan om bindningar föreskrivs i domstolslagen (673/2016). Den som föreslås till en domartjänst ska i enlighet med 11 kap. 12 § i domstolslagen innan han eller hon utnämns till tjänsten lämna en sådan redogörelse för sina bindningar som avses i 8 a § 1 mom. i statstjänstemannalagen. Domare ska dessutom anmäla ändringar i sina bindningar under tjänsteförhållandet. Domare ska innan de utnämns lämna sin anmälning till den utnämnande myndigheten eller till den myndighet som bereder utnämningen, som kan vara justitieministeriet, högsta domstolen eller högsta förvaltningsdomstolen. Den som utnämnts till domare ska dessutom lämna en redogörelse för kännedom till den domstol som utnämningen avser. Andra än chefsdomare ska lämna anmälan om ändringar till den domstol där de tjänstgör. 

Domare som utnämns till ett tjänsteförhållande för viss tid ska enligt 12 kap. 5 § i domstolslagen ge motsvarande anmälningar om sina bindningar endast om utnämningen görs för längre tid än ett år. De medlemmar som utnämns till ett tjänsteförhållande för viss tid vid högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen ska dock ge motsvarande anmälningar oberoende av utnämningens längd. 

Enligt 18 § i statstjänstemannalagen får en tjänsteman inte vara verksam i en bisyssla som kräver att arbetstid används för uppgifter som hör till bisysslan om inte den berörda myndigheten på ansökan beviljar tjänstemannen tillstånd till det. Om bisysslan inte förutsätter användning av tjänstetid, räcker det med tjänstemannens anmälan om bisysslan. En myndighet kan dock också förbjuda att en tjänsteman utför en sådan uppgift om den till exempel äventyrar förtroendet för en tjänstemans opartiskhet vid skötseln av sina tjänsteuppdrag. Med bisyssla avses enligt samma lagrum tjänst och sådant avlönat arbete eller avlönat uppdrag som tjänstemannen har rätt att avsäga sig samt yrke, näring och rörelse. Domare och domstolars föredragande har inte ordinarie tjänstetid och ska alltid ansöka om tillstånd för en bisyssla hos domstolen. Andra än chefsdomare beviljas tillstånd för bisyssla av den domstol där domaren eller föredraganden tjänstgör. 

Enligt domstolslagen ska en domare årligen för domstolen redogöra för hur mycket han eller hon har fått i betalning för sina bisysslor, om den sammanlagda inkomsten från bisysslorna överstiger 10 000 euro. I redogörelsen ska det anges vilka bisysslor inkomsten hänför sig till. När det gäller andra bisysslor än skiljemannauppdrag ska det även uppges vem som har betalat arvodet. Med stöd av en särskild bestämmelse i domstolslagen är uppgifterna om inkomster från bisysslor som domare redogjort för offentliga. 

2.5  Bedömning av nuläget

Syftet med skyldigheten att anmäla bindningar är att både i domstolar och i nämnder trygga oberoendet för de personer som deltar i beslutsfattandet samt att stärka öppenheten och transparensen i beslutsfattandet. Målet är också att stärka allmänhetens förtroende för att beslutsverksamheten är opartisk. I fråga om domstolsväsendet skapar registreringen av uppgifter om bindningar i registret över domares bindningar och bisysslor offentlighet. 

Vid social- och hälsovårdsministeriet finns en vedertagen praxis för begäran om och bevarande av anmälningar om bindningar för medlemmar i nämnderna. Praxisen är också känd för nämnderna. Medlemmarna i nämnderna får information om det förfarande som ska iakttas av social- och hälsovårdsministeriet. Ministeriet kan på begäran lämna ut uppgifter om bindningar till den del de inte är sekretessbelagda. Uppgifterna skall dock särskilt skriftligen begäras hos ministeriet. 

Som biträdande justitiekansler Mikko Puumalainen i sitt avgörande OKV/719/1/2019 med anledning av klagomålet har påpekat, grundar sig praxisen att lämna in och bevara anmälningar om bindningar för medlemmar i besvärsnämnderna inte på lag, eftersom de frågor som avses inte har reglerats. Enligt biträdande justitiekanslerns ställningstagande är nuvarande praxis inte tydlig, tjänar inte öppenheten i rättsskipningen och förverkligar inte medborgarnas möjlighet att övervaka den offentliga makten. Den oklart reglerade situationen kan ge upphov till missförstånd och gör det svårt för medborgarna att få tillgång till information. 

Även det klagomål som biträdande justitiekanslern hade mottagit berodde på ett missförstånd angående registreringen: klaganden hade försökt att i registret över domares bindningar och bisysslor söka uppgifter om bindningar för medlemmarna i besvärsnämnden för social trygghet, men hade hamnat att konstatera att det endast fanns uppgifter i registret om personer som hade gjort anmälan på grund av någon annan uppgift som domare än på grund av sitt uppdrag som medlem i nämnden. Klaganden misstänkte att de övriga medlemmarna hade underlåtit att anmäla sina bindningar. Biträdande justitiekanslern ansåg att medborgaren på grund av gällande lagstiftning inte kunde veta var man kan få tillgång till uppgifter om bindningar för medlemmar i nämnderna. Om en medborgare av misstag väljer att söka uppgifter om medlemmar i nämnderna i domstolsväsendets register, får medborgaren sannolikt den uppfattningen att anmälningsskyldigheten har försummats, varvid han eller hon utan fog kan ifrågasätta både medlemmens och hela nämndens opartiskhet. 

I sitt avgörande bedömde biträdande justitiekanslern lagstiftningen gällande de egentliga besvärsnämnderna. Även om lagen om trafik- och patientskadenämnden innehåller bestämmelser om de instanser som tar emot anmälningar om bindningar, saknas bestämmelser om registrering eller annan förvaring av anmälningar om bindningar i samtliga lagar som gäller nämnderna. Utöver bristerna och komplexiteten i lagstiftningen lyfter biträdande justitiekanslern fram att den nuvarande lagstiftningen inte stöder öppenheten i myndigheternas verksamhet och inte heller medborgarnas möjlighet att övervaka den offentliga makt som tillkommer nämnderna på det sätt som avses i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, offentlighetslagen). Biträdande justitiekanslern hänvisar också till myndigheternas skyldighet att se till att handlingar som är viktiga för allmänhetens tillgång till information vid behov är lättillgängliga, till exempel i det allmänna datanätet eller i bibliotek. Utöver de brister i lagstiftningen som biträdande justitiekanslern har lyft fram kan medborgarnas uppfattning om förfarandena också påverkas av att registret över domares bindningar och bisysslor har funnits i flera år och blivit välbekant för allmänheten som en lättillgänglig informationskälla. 

Med hänsyn till de enhetliga målen för anmälan av bindningar i domstolar och nämnder samt de synpunkter som biträdande justitiekanslern anfört i sitt avgörande bör det anses motiverat att offentliggörandet av uppgifter om bindningar ska bli lika effektivt vid nämnderna som vid domstolarna. Syftet med behandlingen i nämnder är att skapa rättssäkerhet för medborgarna, vilket garanteras genom att verksamheten är opartisk och oberoende. Besvärsnämnderna utövar offentlig makt när de fattar beslut. Trafik- och patientskadenämnden ger däremot avgöranden och utlåtanden av rekommendationskaraktär. I praktiken iakttas dock trafik- och patientskadenämndens ställningstaganden i mycket stor utsträckning, varför medborgarnas intresse av att bevaka eventuella bindningar hos dem som deltar i beslutsfattandet i nämnden är jämförbart med vad som gäller för de egentliga besvärsnämnderna inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde. 

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Utvärdering av nödvändiga lagstiftningsåtgärder

Biträdande justitiekanslern Mikko Puumalainen konstaterar i sitt beslut OKV/719/1/2019 att den gällande lagstiftningen är oklar i fråga om vilken instans medlemmarna i besvärsnämnderna för utkomstskyddsärenden ska lämna sin anmälan om bindningar till och var medborgare som är intresserade av medlemmarnas bindningar kan få uppgifter om dessa. Den nuvarande lagstiftningen främjar inte heller tillräcklig öppenhet, även om det uttryckliga syftet med utredningen av bindningar har varit att öka insynen i besvärsnämndernas verksamhet och medborgarnas förtroende för dem. Risken för olika typer av missförstånd förstärks för närvarande även av att det förfarande som tillämpas i fråga om anmälan om bindningar för nämndernas medlemmar avviker från registreringen av bindningar inom domstolsväsendet. Biträdande justitiekanslern anför att social- och hälsovårdsministeriet ska vidta de lagstiftningsåtgärder som behövs för att rätta till dessa omständigheter. 

Utgående från biträdande justitiekanslerns ställningstagande ska minimikravet vara att medborgarna får tydlig information om var de kan få tag på uppgifter om medlemmarnas bindningar. Utgångspunkten är att detta är fallet åtminstone när ett tillämpligt förfarande framgår av lagen. 

Lagarna om besvärsnämnderna kan för det första preciseras vad gäller den instans till vilken medlemmarna lämnar sina anmälningar om bindningar. Om det inte föreskrivs om separat registrering av uppgifter bör man överväga hurdana bestämmelser som eventuellt krävs som stöd för att bevara nuvarande praxis och hur medborgarna bäst kan informeras om att offentliga uppgifter om medlemmarnas bindningar kan erhållas genom skriftlig begäran från social- och hälsovårdsministeriet. Till de särskilda lagarna om nämnderna kan i detta syfte fogas exempelvis en informativ hänvisning till offentlighetslagen samt ett omnämnande om att begäranden av uppgifter ska riktas till social- och hälsovårdsministeriet. Man kan också informera om vilket förfarande som ska följas på olika sätt. 

Biträdande justitiekanslern lyfter dock även fram att medborgarnas rättigheter och myndigheternas skyldigheter enligt offentlighetslagen, liksom målen för anmälningarna om bindningar, skulle förorda att medborgarnas tillgång till information ska ordnas på ett så enkelt sätt som möjligt. En effektivare tillgång till information bidrar till att öka öppenheten och stärker medborgarnas möjligheter att agera och påverka. Att registrera uppgifter om medlemmarnas bindningar i ett register som används via det allmänna datanätet skulle inte bara klargöra nuvarande praxis, såsom att göra det nuvarande förfarandet lagstadgat, utan också avsevärt underlätta och påskynda medborgarnas tillgång till information. Det skulle också undanröja missförstånd som uppstår på grund av olika förfaranden, då registerföringen av domstolarnas och besvärsnämndernas bindningar centraliseras till samma register. 

För att genomföra det uppdrag som biträdande justitiekanslern gett i fråga om att utveckla lagstiftningen anses det därför motiverat att föreskriva om registrering av bindningar för medlemmarna i besvärsnämnderna samt trafik- och patientskadenämnden i samma register som används av domstolsväsendet i det allmänna datanätet. 

Utvidgningen av registret tillför inga väsentliga förändringar i fråga om dataskyddsfrågor som rör registreringen. Man kan därför utgå ifrån att skyddet av ledamöternas privatliv vid registreringen tryggas på samma sätt som för närvarande för de registrerade inom domstolsväsendet. 

5.2  De nämnder som är föremål för registrering

Biträdande justitiekanslern har i sitt avgörande med anledning av klagomålet OKV/719/1/2019 granskat lagstiftningen om besvärsnämnderna inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde. Frågor som gäller anmälan av bindningar och förverkligande av den i lag föreskrivna offentligheten för uppgifter om bindningar gäller dessutom trafik- och patientskadenämnden som är verksam inom samma förvaltningsområde. Kommunikationsutskottet har föreslagit att en bestämmelse om anmälningar om bindningar ska införas i lagen om trafik- och patientskadenämnden och i samband med förslaget konstaterat att det är av största vikt att fästa särskilt avseende vid att utreda de personers bindningar och opartiskhet som deltar i nämndens arbete (KoUB 45/2018 rd). 

Även om trafik- och patientskadenämndens avgöranden är av rekommendationskaraktär och nämnden därför inte är en egentlig besvärsnämnd, jämställs nämndens rättsskyddsuppgift i väsentliga avseenden med besvärsnämndernas: medborgarna ber nämnden om rekommendationer för att få sina ersättningsärenden prövade på nytt av en opartisk och oberoende instans. Medborgarnas intresse för att få information om eventuella bindningar även för medlemmarna i denna nämnd samt skälen för att förverkliga insynen i nämndens verksamhet är därför desamma som i fråga om de egentliga besvärsnämnderna. Det är därför motiverat att ordna registreringen av bindningar för trafik- och patientskadenämnden på samma sätt som för de besvärsnämnder som behandlar socialförsäkringsärenden, vilket är tydligast även ur medborgarnas perspektiv. 

Besvärsnämnden för studiestöd inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde avgör besvär angående beslut av Folkpensionsanstalten som gäller studiestöd eller stöd för skolresor. Ändring i besvärsnämndens beslut söks hos försäkringsdomstolen, och dess ställning i systemet för sökande av ändring inom socialförsäkringssystemet motsvarar därmed ställningen för de besvärsnämnder som är verksamma inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde. Eftersom lagen om besvärsnämnden för studiestöd (1080/2012) inte innehåller några bestämmelser om anmälan om bindningar för medlemmarna i nämnden, är det i detta avseende motiverat att bedöma den eventuella utvecklingen av bestämmelserna som en separat helhet och därför ingår i denna proposition inga förslag i fråga om besvärsnämnden för studiestöd. Social- och hälsovårdsministeriet har under beredningen av denna proposition haft kontakt med undervisnings- och kulturministeriet i frågan. 

5.3  Alternativ till genomförande av registret

Som tekniska alternativ till genomförande av registret sågs vid beredningen antingen att uppgifterna om medlemmar i nämnderna blir en del av domstolsväsendets befintliga register över bindningar och bisysslor eller att ett eget register upprättas för nämnderna. Båda dessa sätt tjänar de centrala målen i propositionen, nämligen ökad öppenhet och bättre tillgång till information för allmänheten. Vilket alternativ som prioriteras syntes vid beredningen i första hand vara en fråga om ändamålsenlighet. Den valda tekniska lösningen kommer visserligen att bidra till att fastställa hur den rättsliga grunden för registerföringen ska se ut. 

Det enhetliga syftet med registerföringen av bindningar, tjänstens inriktning på samma obegränsade användargrupp samt fördelen med ett enhetligt register från användarnas perspektiv talar för att lägga till uppgifter om bindningar för medlemmar i nämnderna till det register som används inom domstolsväsendet. Även det faktum att antalet medlemmar i nämnderna är jämförelsevis litet talar ur praktisk synpunkt för att centralisera registreringen, varvid även underhållskostnaderna skulle hänföra sig till endast ett register. De avsedda nämnderna har för närvarande färre än 200 ledamöter. Att utveckla ett separat register ansågs därför även av denna orsak vara överflödigt. 

Rättsregistercentralen fortsätter som personuppgiftsansvarig i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen och fungerar även som teknisk huvudanvändare av registret. Den allmänna dataskyddsförordningen tillåter att den personuppgiftsansvarige fastställs i den nationella lagstiftningen, eftersom syftet med och medlen för registreringen regleras på ett heltäckande sätt i lagen. Social- och hälsovårdsministeriet ska överföra uppgifter om medlemmar i nämnderna till registret, vilket i första hand är en uppgift av teknisk art. Det finns således varken rättsliga eller praktiska grunder för att föreskriva om registerföring i ett gemensamt register. 

Ett annat alternativ som lyftes fram vid beredningen är att nämnderna ska föra in uppgifter om sina medlemmar i registret. En centraliserad användning av registret anses dock vara den lämpligaste lösningen, åtminstone vid införandet av registret. 

Grundlagsutskottet förutsätter omsorgsfullt övervägande i fråga om att öppna registret i det allmänna datanätet. Registreringen av uppgifter om bindningar för medlemmarna i nämnderna ska således kunna ordnas i lag även i någon annan form. Införandet av ett elektroniskt register som är öppet för allmänheten föreslås på grund av den effektiva offentlighet som det möjliggör och som på grund av sakens natur anses vara motiverat, även med hänsyn till att domstolsväsendet redan använder ett motsvarande register som har etablerat sin ställning som öppen informationskälla för allmänheten. 

7.1  Lagen om ett register över bindningar och bisysslor

1 §. Den personuppgiftsansvarige och registrets ändamål. I paragrafen föreslås det att Rättsregistercentralen ska vara personuppgiftsansvarig för det föreslagna registret över bindningar och bisysslor. Enligt gällande lagstiftning svarar Rättsregistercentralen för förvaltningen av registret över domares bindningar och bisysslor, och avsikten är att centralen ska fortsätta som i EU:s allmänna dataskyddsförordning avsedd personuppgiftsansvarig i fråga om det ersättande registret. 

I paragrafen föreslås även bestämmelser om registrets ändamål. I fråga om domstolsväsendet ska registrets ändamål liksom för närvarande vara att tillgodose offentligheten för domarnas bindningar och bisysslor samt offentligheten för de bindningar som sakkunnigledamöterna vid domstolarna och tingsrätternas nämndemän och för de bisysslor som föredragandena vid domstolarna har. Eftersom kretsen av registrerade utvidgas ska det enligt förslaget föreskrivas att registrets ändamål dessutom är att tillgodose offentligheten för de bindningar som medlemmarna i besvärsnämnden för social trygghet, besvärsnämnden för olycksfallsärenden, besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och trafik- och patientskadenämnden har. Målet är att samtidigt öka öppenheten och stärka förtroendet för domstolsväsendet och besvärsinstanserna. 

2 §. Anmälningsskyldighet. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om skyldighet att redogöra för bindningar, bisysslor och tillstånd för bisysslor samt arvoden för bisysslor. Till förteckningen i 1 mom. över anmälningsskyldiga fogas i en ny 4 punkt medlemmar i besvärsnämnderna. I övrigt motsvarar 1 mom. 2 § 1 mom. i lagen om registret över domares bindningar och bisysslor. Med medlemmar i besvärsnämnderna ska avses medlemmarna i besvärsnämnden för social trygghet, besvärsnämnden för olycksfallsärenden och besvärsnämnden för arbetspensionsärenden samt med dem jämförbara medlemmar i trafik- och patientskadenämnden. Med medlemmar ska avses alla medlemmar i de berörda nämnderna, oberoende av om de är exempelvis ordinarie medlemmar eller suppleanter eller har uppdraget som huvud- eller bisyssla och oavsett den benämning under vilken de arbetar i nämnden (exempelvis som ordförande, läkarmedlem eller juristmedlem). Medlemmarna i nämnderna ska enligt 8 a § 1 mom. i statstjänstemannalagen och de lagar som gäller nämnderna fullgöra sin anmälningsskyldighet före utnämningen till uppdraget, när deras bindningar ändras under den tid som uppdraget pågår samt även i övrigt när social- och hälsovårdsministeriet eller besvärsnämnden begär en redogörelse för bindningarna. 

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att medlemmarna i besvärsnämnderna ska anmäla uppgifterna till social- och hälsovårdsministeriet. Till övriga delar motsvarar 2 mom. 2 § 2 mom. i lagen om registret över domares bindningar och bisysslor. Anmälningsskyldiga som är anställda vid domstolsväsendet ska således liksom hittills anmäla sina uppgifter till Rättsregistercentralen, vilket kan ske genom att uppgifterna förs in i registret över bindningar och bisysslor med hjälp av ett tekniskt gränssnitt. Bestämmelserna i paragrafen utesluter inte att även medlemmarna i nämnderna kan anmäla uppgifterna genom att föra in dem i registret över bindningar och bisysslor. Detta kommer dock inte att vara möjligt i praktiken, eftersom man åtminstone inte i detta skede planerar att öppna ett tekniskt gränssnitt för detta ändamål för nämndemedlemmar. Avsikten är att social- och hälsovårdsministeriet ska överföra uppgifterna om medlemmarna i nämnderna till registret över bindningar och bisysslor. När social- och hälsovårdsministeriet för in uppgifter i registret ska det iaktta vederbörlig omsorg så att det säkerställs att behövliga anteckningar för korrekt förmedling av uppgifterna har gjorts i registret med beaktande av de tekniska krav som den personuppgiftsansvarige ställer och bestämmelserna om sekretess för uppgifter. 

3 §. Uppgifter som ska föras in i registret. I paragrafen föreslås bestämmelser som specificerar vilka uppgifter som ska föras in i registret. Paragrafen motsvarar i övrigt 3 § i lagen om registret över domares bindningar och bisysslor, men i paragrafen föreslås vissa tillägg eftersom medlemmarna i besvärsnämnderna enligt förslaget ska omfattas av registreringen. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att medlemmarna i besvärsnämnderna ska höra till den personkrets i fråga om vilken bindningarna ska registreras. I 2 mom. föreslås som en uppgift som alternativt kan registreras bli fogad uppgiften om den besvärsnämnd där den anmälningsskyldige arbetar. I motsvarande paragraf i den gällande lagen konstateras i fråga om personbeteckningar att personbeteckningen inte är en offentlig uppgift. Detta omnämnande stryks, eftersom bestämmelser om utlämnande av uppgifter föreslås i 4 §. 

I registret ska således enligt förslaget antecknas uppgifter om de bindningar som domarna, sakkunnigledamöterna vid domstolarna, tingsrätternas nämndemän och medlemmarna i besvärsnämnderna har samt uppgifter om de tillstånd för bisyssla som domarna och föredragandena vid domstolarna har beviljats och om inkomsterna från dessa bisysslor. I registret ska dessutom antecknas den registrerades namn, tjänste- eller uppgiftsbenämning, uppgifter om den domstol eller besvärsnämnd där den registrerade arbetar samt datum när bisysslan inleddes eller en annan än en ekonomisk bindning uppstod och när bindningen eller bisysslan upphörde. Liksom hittills ska av tekniska skäl även personbeteckningen kunna antecknas i registret. Behovet av detta som obligatorisk bakgrundsinformation motiveras av samma omständigheter som i fråga om det nuvarande registret över domares bindningar och bisysslor, dvs. behovet av tillräcklig identifiering av personer samt samordningen av justitieförvaltningens informationssystem. Liksom för närvarande ska alla uppgifter som anges i denna bestämmelse antecknas i registret, men endast offentliga uppgifter ska få lämnas ut ur registret, om det inte föreskrivs särskilt om rätten att få sekretessbelagda uppgifter. I fråga om personbeteckningen och vissa andra uppgifter föreslås i 4 § uttryckliga begränsningar i fråga om utlämnande av uppgifter. 

4 §. Registeruppgifternas offentlighet och utlämnande av uppgifter. I paragrafen föreslås bestämmelser om registeruppgifternas offentlighet och utlämnande av uppgifter. Paragrafen motsvarar till centrala delar 4 § i lagen om registret över domares bindningar och bisysslor. Paragrafen föreslås dock bli preciserad till den del som gäller begränsning av utlämnande av personbeteckningar, och till paragrafen fogas bestämmelser om vissa nya, specificerade begränsningar av utlämnandet av uppgifter i syfte att skydda den registrerades privatliv. I paragrafen föreslås dessutom bestämmelser om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter om medlemmarna i besvärsnämnderna. I paragrafen beaktas också registrets nya namn. 

Enligt 1 mom. ska var och en ha rätt att få uppgifter ur registret till den del uppgifterna inte är sekretessbelagda eller något annat inte föreskrivs särskilt i 2 mom. Uppgifterna kan vara sekretessbelagda med stöd av speciallagstiftning eller allmän lagstiftning. Relevanta sekretessgrunder är i praktiken i synnerhet de som anges i 24 § i offentlighetslagen, och bland dem särskilt de som skyddar privatlivet och integriteten. Huruvida dessa grunder är tillämpliga på enskilda uppgifter som ska föras in i registret är enligt offentlighetslagen beroende av prövning från fall till fall, och prövningen kommer i praktiken att göras när uppgifterna förs in i registret. Avsikten är att sekretessbelagda uppgifter och uppgifter vars utlämnande omfattas av begränsningar ska antecknas i registret så att det på teknisk väg förhindras att de kan ses av andra än dem som enligt särskilda bestämmelser i det föreslagna 3 mom. ska ha rätt att trots sekretessbestämmelserna få vissa uppgifter. Offentlighetslagen är också för närvarande lämplig som allmän lag för registret över domares bindningar och bisysslor (RP 224/2014 rd, s. 27). 

I 2 mom. föreslås en särskild bestämmelse om att den registrerades personbeteckning får lämnas ut för identifiering av den registrerade endast till dem som enligt 3 mom. har rätt att trots sekretessbestämmelserna få uppgifter om den registrerade. Bestämmelsen innebär att den registrerades personbeteckning endast får lämnas ut till dessa aktörer och att den endast får lämnas ut till dem för identifiering av den registrerade. Dessutom innehåller 2 mom. uttryckliga begränsningar av utlämnandet av vissa uppgifter, i syfte att skydda den registrerades privatliv. Uppgifter om den registrerades förtroende- eller förvaltningsuppdrag eller annat uppdrag i förvaltningsorganet för ett i lagen om bostadsaktiebolag (1599/2009) avsett bostadsaktiebolag eller ömsesidigt fastighetsaktiebolag, i förvaltningsorganet för en i lagen om bostadsrättsbostäder (393/2021) avsedd sammanslutning som äger bostadsrättshus, i verksamhet som hänför sig till i lagen om småbarnspedagogik (540/2018) avsedd småbarnspedagogik eller i verksamhet som hänför sig till i lagen om grundläggande utbildning (628/1998) avsedd förskoleundervisning eller grundläggande utbildning ska enligt förslaget få lämnas ut endast till dem som enligt 3 mom. ska ha rätt att trots sekretessbestämmelserna få uppgifter om den registrerade. Ovannämnda uppgifter ska lämnas ut till dessa aktörer för utredning och övervakning av bindningar. Den föreslagna bestämmelsen som kategoriskt begränsar utlämnandet av dessa specificerade uppgifter anses vara motiverad med hänsyn till skyddet för den registrerades och dennes familjs privatliv samt för att förtydliga den registrerades ställning, även om det är sannolikt att man även i en bedömning från fall till fall enligt offentlighetslagen skulle avhålla sig från att lämna ut uppgifterna. De uppgifter som omfattas av begränsningar av utlämnandet kan i regel anses vara uppgifter som är ägnade att ge en indikation om var den registrerades bostad finns eller om de daghem eller skolor i vilka den registrerade deltar i föräldraverksamhet. Med verksamhet som anknyter till småbarnspedagogik och verksamhet som anknyter till förskoleundervisning och grundläggande utbildning ska avses exempelvis verksamhet som riktar sig till föräldrar till barn i daghem eller i skolor som ger förskoleundervisning eller grundläggande utbildning, oavsett hur den verksamheten är organiserad, exempelvis verksamhet i direktioner eller föreningar. Dessa uppgifter måste anses höra till ett med hänsyn till skyddet för privatlivet mycket viktigt område. Begränsningen av utlämnandet av uppgifterna måste även anses bygga på hänsyn till den registrerades eventuella minderåriga barns intressen och främja barnens intressen. Samtidigt bör det noteras att dessa uppgifter i princip inte är relevanta med tanke på personens deltagande i beslutsfattandet i en domstol eller en nämnd. Dels kan således allmänheten anses ha ett obefintligt eller ytterst ringa faktiskt behov av att få kännedom om ovannämnda uppdrag, dels kan en omfattande allmän offentlighet för sådana uppgifter i betydande grad anses kränka den registrerades rätt till skydd för privatlivet. Utifrån denna avvägning har man i fråga om dessa uppgifter beslutat att föreslå en kategorisk begränsning av rätten att lämna ut uppgifter till andra än dem för vilka det i 3 mom. föreskrivs om en rätt att få sekretessbelagda uppgifter om en registrerad. Bestämmelserna i 2 mom. handlar om begränsning av utlämnande av uppgifter, inte om sekretessbestämmelser. 

I fråga om personbeteckningen ändras inte rättsläget i sak. Det föreslås emellertid mer exakta bestämmelser om begränsningar av utlämnandet av en personbeteckning. Att det är möjligt att utfärda preciserande nationella bestämmelser om behandlingen av personbeteckningar grundar sig på artikel 87 i EU:s allmänna dataskyddsförordning, enligt vilken medlemsstaterna får närmare bestämma på vilka särskilda villkor ett nationellt identifikationsnummer eller något annat vedertaget sätt för identifiering får behandlas, förutsatt att vid regleringen iakttas lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter enligt förordningen. 

Den i 3 mom. föreskrivna rätten att få sekretessbelagda uppgifter ur registret kopplas i förslaget, i enlighet med principen om ändamålsbundenhet i EU:s allmänna dataskyddsförordning, till ett krav på att uppgifterna behövs för att klarlägga och övervaka bindningar. Uppgifterna ska anses vara sådana som behövs för utredning och övervakning av bindningarna när den anmälningsskyldige har anmält uppgifterna för detta ändamål. Ordalydelsen i paragrafen ändras också så att den motsvarar den sedvanliga formuleringen av bestämmelser om utlämnande av uppgifter, som även beaktar grundlagsutskottets utlåtandepraxis i fråga om utlämnande av uppgifter. I paragrafen stryks som obehövlig bestämmelsen om utlämnande av uppgifter med hjälp av en teknisk anslutning till de myndigheter som har rätt att få uppgifterna. Bestämmelsen har blivit onödig i lagen, eftersom de allmänna bestämmelserna i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019) tillåter att uppgifter lämnas ut via ett tekniskt gränssnitt eller en elektronisk förbindelse till de myndigheter, eller aktörer som enligt offentlighetslagen kan jämställas med myndigheter, som har rätt till detta. 

Enligt det föreslagna 3 mom. ska samma aktörer som för närvarande, nämligen den utnämnande myndigheten och, om den utnämnande myndigheten är republikens president eller statsrådet, även justitieministeriet samt domstolarnas chefsdomare, ha rätt att trots sekretessbestämmelserna i fråga om de anställda vid domstolsväsendet få sådana uppgifter om en persons ekonomiska ställning som är sekretessbelagda enligt 8 a § 4 mom. i statstjänstemannalagen. Enligt förslaget ska den utnämnande myndigheten, social- och hälsovårdsministeriet samt den besvärsnämnd vars medlem uppgiften gäller ha motsvarande rätt att få uppgifter om medlemmarna i besvärsnämnderna. Domstolarnas chefsdomare ska dessutom ha rätt att trots sekretessbestämmelserna få sådana uppgifter som ska hemlighållas som avses i 18 § 5 mom. i statstjänstemannalagen. Dessutom föreslås bestämmelser om att samma aktörer ska ha rätt att trots sekretessbestämmelserna även få andra uppgifter som den anmälningsskyldige har anmält. Dessa aktörer ska således få alla uppgifter som den anmälningsskyldige har anmält, oavsett om uppgifterna exempelvis är sekretessbelagda enligt offentlighetslagen. De uppgifter som omfattas av anmälningsskyldigheten definieras i 8 a § 1 mom. i statstjänstemannalagen. Bestämmelserna i den paragrafen är avsedda att vara uttömmande (RP 187/2021 rd, s. 20). Den anmälningsskyldige ska således med stöd av statstjänstemannalagen inkludera dessa uppgifter i redogörelsen för sina bindningar. Med beaktande av bestämmelserna i statstjänstemannalagen och den lagens syfte måste det anses nödvändigt att den utnämnande myndigheten och det ministerium som bereder utnämningen ska ha rätt att få alla uppgifter som den anmälningsskyldige har anmält om sina bindningar. Dessutom måste det anses nödvändigt att också domstolens chefsdomare och den besvärsnämnd där den anmälningsskyldige är medlem ska ha rätt att få alla uppgifter i redogörelsen för bindningarna, i syfte att klarlägga och övervaka bindningar. 

Enligt 4 mom. ska det liksom hittills vara möjligt att lämna ut uppgifter i form av kopior av anteckningar i registret och via det allmänna datanätet. Via det allmänna datanätet ska det liksom hittills endast vara möjligt att söka uppgifter genom en enskild sökning på personens namn. Registret för bindningar och bisysslor har enligt förslaget karaktären av ett register som uttryckligen tillhandahålls i det allmänna datanätet. Syftet med registret ska vara att i enlighet med den föreslagna lagen göra det lättare för allmänheten att få tillgång till information om de registrerades bindningar och bisysslor samt att skapa öppenhet. Det är alltså inte fråga om att registret innehåller en offentlig informationstjänst, utan registret ska i sin helhet utgöra en offentlig informationstjänst som regleras i den föreslagna lagen. Därför föreslås det inte någon separat bestämmelse om en offentlig informationstjänst som en del av registret. Vilka uppgifter som lämnas ut till allmänheten kommer dock att begränsas på det sätt som anges ovan genom sekretessbestämmelser och genom de begränsningar av utlämnandet av uppgifter som anges i paragrafens 2 mom. Till allmänheten ska således ur registret få lämnas ut den registrerades namn och tjänste- eller uppgiftsbenämning samt uppgifter om den domstol eller besvärsnämnd där den registrerade arbetar. Dessutom ska registrerade uppgifter om bindningar, tillstånd för bisyssla och inkomst från bisysslor få lämnas ut. För att uppgifter om bindningar ska få lämnas ut ska det dock krävas att uppgifterna inte är sekretessbelagda med stöd av speciallagstiftning eller allmän lagstiftning eller att de inte omfattas av begränsningar av utlämnandet enligt 2 mom. Uppgifter om datumet när en bindning uppstod eller bisyssla inleddes och när bindningen eller bisysslan upphörde ska få lämnas ut, om uppgifterna med stöd av 3 § har förts in i registret och uppgifter om bindningen i fråga kan lämnas ut. 

5 §. Avförande av uppgifter ur registret. Paragrafen motsvarar till relevanta delar 5 § i lagen om registret över domares bindningar och bisysslor. I ordalydelsen för den gällande bestämmelsen stryks dock såsom onödigt omnämnandet av att uppgifter ska gallras ur det allmänna datanätet. Detta omnämnande är onödigt och delvis också vilseledande, eftersom den personuppgiftsansvarige avför de berörda uppgifterna ur ett register som är tillgängligt för allmänheten via det allmänna datanätet, varvid uppgifterna samtidigt också avförs ur det allmänna datanätet. Enligt förslaget ska den personuppgiftsansvarige avföra uppgifter om bindningar eller bisysslor ur registret tre år efter det att bindningarna eller bisysslorna har upphört. Dessutom föreslås bestämmelser om att alla uppgifter om den registrerade ska avföras ur registret tre år efter det att personens verksamhet i anställning hos domstolsväsendet eller medlemskap i en besvärsnämnd har upphört, om inte personens i 2 § 1 mom. avsedda skyldighet att anmäla sina bindningar och bisysslor därefter har inträtt på nytt. Vid den tidpunkt som avses i bestämmelsen ska alla uppgifter om en person som förts in i registret med stöd av 3 § i den föreslagna lagen och som inte tidigare har avförts ur registret avföras ur registret. När uppgifterna avförs ur registret avförs de samtidigt ur det allmänna datanätet. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att uppgifterna om den berörda personen avförs ur registret över bindningar och bisysslor inom föreskriven tid. Den föreskrivna tiden på tre år ska beräknas enligt den rättsliga tidpunkt då tjänsten, tjänsteförhållandet eller uppdraget upphör. Uppgifterna om en person ska dock inte avföras ur registret enligt denna tidsfrist, om personen före utgången av de tre åren på nytt börjar omfattas av anmälningsskyldighet enligt 2 § 1 mom. i den föreslagna lagen. Så kan ske exempelvis när en domare som varit anställd i tjänsteförhållande för viss tid förordnas till ett nytt tjänsteförhållande eller en ny tjänst som domare, eller när en medlem i en besvärsnämnd förordnas för en ny period före utgången av tidsfristen på tre år. Tidsfristen på tre år ska alltid räknas från utgången av den tjänst, det tjänsteförhållande eller den uppgift som ligger till grund för den senaste anmälningsskyldigheten. I fråga om registret över domares bindningar och bisysslor har man i praktiken iakttagit motsvarande tidsfrist på tre år för gallring av uppgifter om den registrerade. Paragrafen utesluter inte att arkivlagen (831/1994) tillämpas som en allmän lag. 

Uppgifterna kommer inte att behöva bevaras längre än så, eftersom syftet med registret är att möjliggöra en övervakning i realtid av bindningar och bisysslor. Också principerna för behandling av personuppgifter i artikel 5 i EU:s allmänna dataskyddsförordning förutsätter att obehövliga uppgifter raderas. När behandlingen baserar sig på en grund enligt artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen, dvs. på fullgörande av en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige, ska grunden för behandlingen fastställas antingen i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Den nationella lagstiftningen kan då enligt förordningen innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen, bland annat i fråga om lagringstiden för uppgifterna, förutsatt att regleringen uppfyller ett mål av allmänt intresse och är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Det föreslagna registret måste anses vara förenligt med ett allmänt intresse. Samtidigt måste det anses vara förenligt med den registrerades intresse att det genom en nationell bestämmelse preciseras när uppgifterna ska betraktas som obehövliga i den meningen att de kan avföras ur registret. Eftersom syftet med registret är att möjliggöra fortlöpande övervakning av bindningar och bisysslor och därmed stödja öppenheten i utövningen av offentlig makt och i beslutsfattandet, behöver i registret endast bevaras uppgifter om sådana personer som deltar i eller nyligen har deltagit i domstolarnas eller nämndernas beslutsfattande. Tidsfristen har dimensionerats så att den gör det möjligt att få uppgifter om eventuella bindningar och bisysslor även efter beslutsfattandet. Den föreslagna lagringstiden ska anses vara proportionell när den begränsas till den period under vilken uppgifter om bindningarna för den som deltagit i beslutsfattandet fortfarande kan behövas, utan att tiden emellertid är oskäligt lång med tanke på grunderna för registrering och den registrerades ställning. Avsikten är att den personuppgiftsansvarige genom den registrerades anmälningsskyldighet ska få information om att bindningar och bisysslor har upphört. Uppgiften om att den registrerades arbete inom domstolsväsendet har upphört ska liksom hittills förmedlas till den personuppgiftsansvarige av domstolen eller av den anmälningsskyldige själv. Uppgiften om att en registrerad inte längre är medlem i en besvärsnämnd ska förmedlas till den personuppgiftsansvarige av social- och hälsovårdsministeriet. 

6 §. Ikraftträdande. I paragrafen föreslås en bestämmelse om ikraftträdandet av lagen och om att den gällande lagen om registret över domares bindningar och bisysslor upphävs. I fråga om de anställda vid domstolsväsendet ersätts registret över domares bindningar och bisysslor med det register över bindningar och bisysslor som avses i den föreslagna lagen. I det registret ska enligt förslaget också föras in uppgifter om bindningarna för medlemmarna i besvärsnämnden för social trygghet, besvärsnämnden för olycksfallsärenden, besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och trafik- och patientskadenämnden. I paragrafen föreslås dessutom bestämmelser om hänvisningar någon annanstans i lagstiftningen till lagen om registret över domares bindningar och bisysslor och till det register som avses i den lagen. Om det någon annanstans i lagstiftningen hänvisas till den lagen och det registret, ska efter ikraftträdandet av den föreslagna lagen iakttas motsvarande bestämmelse i den föreslagna lagen och hänvisningen ska gälla registret över bindningar och bisysslor enligt den lagen. 

7.2  Lagen om besvärsnämnden för arbetspensionsärenden

3 §. Förordnande av ordförandena och medlemmarna. I det reviderade 4 mom. i paragrafen föreslås en bestämmelse om skyldigheten för medlemmarna i besvärsnämnden att lämna en redogörelse för sina bindningar. Med medlemmar ska avses alla medlemmar i besvärsnämnden, oberoende av om de är exempelvis ordinarie medlemmar eller suppleanter eller har uppdraget som huvud- eller bisyssla och oavsett den benämning under vilken de arbetar i sitt uppdrag i nämnden. 

Enligt förslaget ska den som föreslås bli förordnad till medlem i besvärsnämnden före förordnandet lämna social- och hälsovårdsministeriet en sådan redogörelse för sina bindningar som avses i 8 a § 1 mom. i statstjänstemannalagen. Detta motsvarar gällande praxis. Den gällande regleringen i momentet föreslås dock bli preciserad genom en bestämmelse om den aktör som tar emot redogörelserna för bindningar. Även laghänvisningen i momentet ändras så att den direkt avser 8 a § 1 mom. i statstjänstemannalagen, från vilket anmälningsskyldigheten får sitt innehåll. Den som utnämns till medlem ska dessutom vara skyldig att sända för kännedom till besvärsnämnden den redogörelse som han eller hon gett före utnämnandet. Denna skyldighet är ny. Dessutom ska medlemmen utan dröjsmål anmäla sådana förändringar i bindningarna som sker under uppdraget till social- och hälsovårdsministeriet och till besvärsnämnden, och även i andra fall lämna en redogörelse för sina bindningar om social- och hälsovårdsministeriet eller besvärsnämnden begär en sådan. Skyldigheten att anmäla sådana förändringar i bindningarna som sker under medlemskapet hänför sig till bestämmelserna i 8 a § 1 mom. i statstjänstemannalagen, och i bestämmelsen föreslås en precisering av de aktörer som tar emot en redogörelse som lämnas under medlemskapet. Bestämmelsen om medlemmarnas skyldighet att på social- och hälsovårdsministeriets eller besvärsnämndens begäran lämna en redogörelse för sina bindningar är ny. I en sådan situation ska medlemmen lämna en redogörelse för sina bindningar till den som begär en sådan. 

I paragrafen föreslås ett nytt 5 mom., enligt vilket bestämmelser om registrering av bindningar finns i lagen om ett register över bindningar och bisysslor. Det rör sig om en hänvisning av informativ karaktär. 

7.3  Lagen om besvärsnämnden för social trygghet

3 §. Medlemmarnas behörighet och utnämning av dem. I det reviderade 6 mom. i paragrafen föreslås en bestämmelse om skyldigheten för medlemmarna i besvärsnämnden att lämna en redogörelse för sina bindningar. Med medlemmar ska avses alla medlemmar i besvärsnämnden, oberoende av om de är exempelvis ordinarie medlemmar eller suppleanter eller har uppdraget som huvud- eller bisyssla och oavsett den benämning under vilken de arbetar i sitt uppdrag i nämnden. 

Enligt förslaget ska den som föreslås bli förordnad till medlem i besvärsnämnden före förordnandet lämna social- och hälsovårdsministeriet en sådan redogörelse för sina bindningar som avses i 8 a § 1 mom. i statstjänstemannalagen. Detta motsvarar nuvarande praxis. Den gällande regleringen i momentet föreslås dock bli preciserad genom en bestämmelse om den aktör som ska ta emot redogörelserna för bindningar. Även laghänvisningen i momentet ändras så att den direkt avser 8 a § 1 mom. i statstjänstemannalagen från vilket anmälningsskyldigheten får sitt innehåll. Den som utnämns till medlem ska dessutom vara skyldig att sända för kännedom till besvärsnämnden den redogörelse som han eller hon gett före utnämnandet. Denna skyldighet är ny. Dessutom ska medlemmen utan dröjsmål anmäla sådana förändringar som sker i bindningarna under uppdraget till social- och hälsovårdsministeriet och till besvärsnämnden och även i andra fall lämna en redogörelse för sina bindningar, om social- och hälsovårdsministeriet eller besvärsnämnden begär en sådan. Skyldigheten att anmäla sådana förändringar i bindningarna som sker under medlemskapet hänför sig till bestämmelserna i 8 a § 1 mom. i statstjänstemannalagen, och i bestämmelsen föreslås en precisering av de aktörer som tar emot en redogörelse som lämnas under medlemskapet. Bestämmelsen om medlemmarnas skyldighet att på begäran av social- och hälsovårdsministeriet eller besvärsnämnden lämna en redogörelse för sina bindningar är ny. I en sådan situation ska medlemmen lämna en redogörelse för sina bindningar till den som begär det. 

I paragrafen föreslås ett nytt 7 mom., enligt vilket bestämmelser om registrering av bindningar finns i lagen om ett register över bindningar och bisysslor. Det rör sig om en hänvisning av informativ karaktär. 

7.4  Lagen om besvärsnämnden för olycksfallsärenden

5 §. Förordnande av besvärsnämnden. I det reviderade 5 mom. i paragrafen föreslås en bestämmelse om skyldigheten för medlemmarna i besvärsnämnden att lämna en redogörelse för sina bindningar. Med medlemmar ska avses alla medlemmar i besvärsnämnden, oberoende av om de är exempelvis ordinarie medlemmar eller suppleanter eller har uppdraget som huvud- eller bisyssla och oavsett den benämning under vilken de arbetar i sitt uppdrag i nämnden. 

Enligt förslaget ska den som föreslås bli förordnad till medlem i besvärsnämnden före förordnandet lämna social- och hälsovårdsministeriet en sådan redogörelse för sina bindningar som avses i 8 a § 1 mom. i statstjänstemannalagen. Detta motsvarar nuvarande praxis. Den gällande regleringen i momentet föreslås dock bli preciserad genom en bestämmelse om den aktör som ska ta emot redogörelserna för bindningar. Även laghänvisningen i momentet ändras så att den direkt avser 8 a § 1 mom. i statstjänstemannalagen från vilket anmälningsskyldigheten får sitt innehåll. Den som utnämns till medlem ska dessutom vara skyldig att sända för kännedom till besvärsnämnden den redogörelse som han eller hon gett före utnämnandet. Denna skyldighet är ny. Dessutom ska medlemmen utan dröjsmål anmäla sådana förändringar som sker i bindningarna under uppdraget till social- och hälsovårdsministeriet och till besvärsnämnden och även i andra fall lämna en redogörelse för sina bindningar, om social- och hälsovårdsministeriet eller besvärsnämnden begär en sådan. Skyldigheten att anmäla sådana förändringar i bindningarna som sker under medlemskapet hänför sig till bestämmelserna i 8 a § 1 mom. i statstjänstemannalagen, och i bestämmelsen föreslås en precisering av de aktörer som tar emot en redogörelse som lämnas under medlemskapet. Bestämmelsen om medlemmarnas skyldighet att på begäran av social- och hälsovårdsministeriet eller besvärsnämnden lämna en redogörelse för sina bindningar är ny. I en sådan situation ska medlemmen lämna en redogörelse för sina bindningar till den som begär det. 

I paragrafen föreslås ett nytt 6 mom., enligt vilket bestämmelser om registrering av bindningar finns i lagen om ett register över bindningar och bisysslor. Det rör sig om en hänvisning av informativ karaktär. 

7.5  Lagen om trafik- och patientskadenämnden

5 §. Förordnande av ordförandena och medlemmarna, befrielse från medlemskap i nämnden och avgångsålder. I det reviderade 2 mom. i paragrafen föreslås en bestämmelse om skyldigheten för medlemmarna i nämnden att lämna en redogörelse för sina bindningar. Med medlemmar ska avses alla medlemmar i nämnden, oberoende av om de är exempelvis ordinarie medlemmar eller suppleanter eller har uppdraget som huvud- eller bisyssla och oavsett den benämning under vilken de arbetar i sitt uppdrag i nämnden. 

På motsvarande sätt som i den gällande bestämmelsen ska den som föreslås bli förordnad till medlem i nämnden före förordnandet till uppdraget lämna social- och hälsovårdsministeriet en i 8 a § 1 mom. i statstjänstemannalagen avsedd redogörelse för sina bindningar, och utan dröjsmål underrätta social- och hälsovårdsministeriet och nämnden om förändringar i bindningarna som sker under medlemskapet. Nytt är däremot att den som förordnats till medlem ska åläggas en skyldighet att sända för kännedom till nämnden den redogörelse som han eller hon gett före utnämnandet, samt att det dessutom föreslås en bestämmelse om en skyldighet för en medlem att även i andra fall lämna motsvarande redogörelse, om social- och hälsovårdsministeriet eller nämnden begär en sådan. I den sistnämnda situationen ska medlemmen lämna en redogörelse för sina bindningar till den som begär det. 

I paragrafen föreslås ett nytt 5 mom., enligt vilket bestämmelser om registrering av bindningar finns i lagen om ett register över bindningar och bisysslor. Det rör sig om en hänvisning av informativ karaktär. 

12.1  Grunderna för bedömningen

Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade. Dessutom utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag. Bestämmelsen har karaktären av en generalklausul, genom vilket man velat undvika att sådana delområden som är viktiga för individen hamnar utanför skyddet på definitionsmässiga grunder. I motiveringen till bestämmelsen konstateras det bland annat att familjelivet omfattas av skyddet för privatlivet. Utgångspunkten för skyddet för privatlivet är enligt motiveringen att individen har rätt att leva sitt eget liv utan godtycklig eller ogrundad inblandning av myndigheter eller andra utomstående. Det är emellertid svårt att klart definiera gränserna för privatlivet (RP 309/1993 rd, s. 56). 

I sin bedömning av bestämmelserna om behandling av personuppgifter har utskottet i sin etablerade praxis ansett att bestämmelserna bör granskas med hänsyn till 10 § 1 mom. i grundlagen. Enligt grundlagsutskottets uppfattning begränsas lagstiftarens handlingsutrymme förutom av kravet på att bestämmelser om skydd för personuppgifter ska utfärdas genom lag även av att skyddet för personuppgifter delvis ingår i skyddet för privatlivet, som regleras i samma moment. På det hela taget handlar det om att lagstiftaren måste tillgodose rätten till skydd för privatlivet och skyddet för personuppgifter som en del av det på ett sätt som är godtagbart med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna överlag (GrUU 14/2018 rd, s. 2). 

Grundlagsutskottet har med hänsyn till skyddet för personuppgifter ansett det vara viktigt att reglera åtminstone syftet med registreringen av uppgifterna, uppgifternas innehåll, det tillåtna användningsändamålet inklusive rätten att överlåta registrerade uppgifter, den tid uppgifterna finns kvar i registret och den registrerades rättsskydd. Utskottet har tidigare förutsatt att regleringen av dessa faktorer på lagnivå ska vara heltäckande och detaljerad. Med anledning av att EU:s allmänna dataskyddsförordning har börjat tillämpas har utskottet dock justerat sin tidigare ståndpunkt i fråga om regleringsobjekten och ansett att dataskyddsförordningens detaljerade bestämmelser överlag utgör en tillräcklig rättslig grund även med avseende på skyddet för privatlivet och personuppgifter enligt 10 § i grundlagen. Skyddet för personuppgifter ska härefter i första hand tillgodoses med stöd av den allmänna dataskyddsförordningen och den nationella allmänna lagstiftningen. Således är det inte längre av konstitutionella skäl nödvändigt att speciallagstiftningen inom förordningens tillämpningsområde heltäckande och detaljerat föreskriver om behandling av personuppgifter. Enligt EU-rättens principer tolkas och tillämpas förordningen i enlighet med de rättigheter som garanteras i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Korrekt tolkade och tillämpade motsvarar bestämmelserna i förordningen enligt utskottets uppfattning också den nivå på skyddet för personuppgifter som bestäms utifrån Europakonventionen (GrUU 14/2018 rd, s. 4). 

Enligt grundlagsutskottet bör man även med tanke på tydligheten förhålla sig restriktivt när det gäller att införa nationell speciallagstiftning. Sådan lagstiftning bör vara avgränsad till nödvändiga bestämmelser inom ramen för det nationella handlingsutrymme som dataskyddsförordningen medger. Vid bedömningen av behovet av speciallagstiftning ska man samtidigt, i enlighet med det riskbaserade synsätt som krävs enligt allmänna dataskyddsförordningen, också beakta de hot och risker som behandlingen av uppgifterna medför. Ju större risk fysiska personers rättigheter och friheter utsätts för på grund av behandlingen, desto mer motiverat är det med mer detaljerade bestämmelser. Dessa synpunkter är av särskild betydelse när det gäller behandling av känsliga personuppgifter. Även lagstiftningen om behandling av känsliga personuppgifter bör enligt utskottet vara så tydlig och begriplig som möjligt. (GrUU 14/2018 rd, s. 5—6). Grundlagsutskottet har särskilt i fråga om sådana bestämmelser som är av betydelse med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna dessutom förutsatt att det i regeringens proposition redogörs för ramarna för det nationella handlingsutrymmet. Enligt grundlagsutskottet bör det när det nationella handlingsutrymmet utnyttjas tas hänsyn till de krav som följer av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna (GrUU 1/2018 rd, s. 3). 

Grundlagsutskottet har bedömt att det att man tillåter behandling av i synnerhet känsliga personuppgifter berör själva kärnan i skyddet för personuppgifter som hör till privatlivet (GrUU 37/2013 rd, s 2/I). Enligt grundlagsutskottets praxis måste det finnas exakta och noga avgränsade bestämmelser om att det är tillåtet att behandla känsliga uppgifter bara om det är absolut nödvändigt (så enligt exempelvis GrUU 3/2017 rd, s. 5, på finska, där det rörde sig om bland annat uppgifter om den registrerades hälsotillstånd och eventuella brott, och enligt GrUU 15/2018 rd, s. 40, där det rörde sig om bland annat patientuppgifter). I sina analyser av omfattning, exakthet och innehåll i lagstiftning om rätten att få och lämna ut uppgifter trots sekretess har utskottet även lagt vikt vid att de uppgifter som lämnas ut är av känslig art (GrUU 14/2018 rd, s. 5). I fråga om register har utskottet lyft fram riskerna med behandlingen av känsliga uppgifter och bedömt att omfattande databaser med känsliga uppgifter medför allvarliga risker för informationssäkerheten och missbruk av uppgifter, som i sista hand kan utgöra ett hot mot personers identitet (se GrUU 7/2019 rd, s. 4 och de utlåtanden som där hänvisas till och som avser omfattande databaser som innehåller biometriska kännetecken, exempelvis fingeravtryck). 

När det gäller personregister som finns i det allmänna datanätet har grundlagsutskottet dessutom förutsatt att det inte ska vara möjligt att söka uppgifter i registret genom olika så kallade massökningar. Utskottet har ansett att utfärdandet av sådan begränsning på lagnivå är en fråga om lagstiftningsordning. (GrUU 32/2008 rd, s. 3). 

Vid bedömningen av bestämmelser som gäller myndigheternas rätt att få och skyldighet att lämna ut uppgifter trots sekretess har grundlagsutskottet noterat bland annat vad och vem rätten att få uppgifter gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut uppgifter har enligt utskottet kunnat gälla ”behövliga uppgifter” för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att "uppgifterna är nödvändiga" för ett visst syfte. Enligt utskottets uppfattning går rätten till information, som går före sekretessbestämmelserna, i sista hand ut på att den myndighet som är berättigad till informationen i och med sina egna behov åsidosätter de grunder och intressen som är skyddade med hjälp av den sekretess som gäller myndigheten som innehar informationen. Ju fullständigare bestämmelserna kopplar rätten till information till materiella villkor, desto mer sannolikt är det att begäran om information måste motiveras (GrUU 17/2016 rd, s 5—6). Kravet på att bestämmelserna ska vara exakta accentueras särskilt om de uppgifter som lämnas ut är av känslig art (GrUU 15/2018 rd, s. 39). 

Inskränkningar i skyddet för privatlivet måste enligt grundlagsutskottet bedömas utifrån de allmänna villkoren för inskränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna och med beaktande av deras sammanhang. Om ett register exempelvis innehåller känsliga personuppgifter, måste inrättandet av ett register med sådana uppgifter bedömas mot dessa villkor, särskilt lagstiftningens acceptabilitet och proportionalitet (GrUU 12/2019 rd, s. 3 och de utlåtanden som nämns där). Med villkor för inskränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna avses de allmänna krav på inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna som härletts ur komplexet av grundläggande fri- och rättigheter och ur rättigheternas karaktär av grundlagsfästa rättigheter, och som lämpar sig för andra grundläggande fri- och rättigheter än sådana som utformats som ett absolut förbud. Till dessa hör ett krav på att bestämmelserna bygger på lag, att lagen är exakt och noga avgränsad, att grunderna för inskränkningarna är godtagbara och förenliga med kravet på proportionalitet, att kärnan i en grundläggande fri- eller rättighet inte får inskränkas, att det finns ett adekvat rättsskydd och att förpliktelser som gäller de mänskliga rättigheterna iakttas (GrUB 25/1994 rd, s. 5). När det gäller personregister som finns i det allmänna datanätet har grundlagsutskottet ansett att bland annat det att man förbättrar medborgarnas tillgång till information och deras rättssäkerhet inom social- och hälsovården är ett godtagbart syfte (GrUU 32/2008 rd och GrUU 65/2014 rd). 

Principen enligt EU:s allmänna dataskyddsförordning är att man vid ordnandet av behandlingen av personuppgifter ska beakta den aktuella behandlingens art, omfattning, sammanhang och ändamål samt riskerna för fysiska personers rättigheter och friheter. Behandlingen och skyddsåtgärderna i samband med den ska dimensioneras i enlighet med dessa. I skäl 51 i dataskyddsförordningen konstateras det dessutom separat att personuppgifter som till sin natur är särskilt känsliga med hänsyn till grundläggande rättigheterna och friheter bör åtnjuta särskilt skydd, eftersom behandling av sådana uppgifter kan innebära betydande risker för de grundläggande rättigheterna och friheterna. Grundlagsutskottet har konstaterat att det inte i dess konstitutionella uppgifter i princip ingår att bedöma regleringen av den nationella verkställigheten med avseende på den materiella EU-rätten. Utskottet har dock hänvisat också till nämnda EU-rättsliga aspekter när det konstaterat att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt behandlingen av känsliga personuppgifter bland annat genom en bedömning av de anknytande riskerna i varje enskilt sammanhang (GrUU 14/2018 rd, s. 5—6). 

12.2  Bedömning