7.1
7.1 Lagen om ordnande av social- och hälsovård
34 §.Universitetssjukhus. Det föreslås att paragrafen ändras så att också Helsingfors universitet nämns i paragrafen. Enligt nuvarande bestämmelse ska de välfärdsområden där Åbo universitet, Uleåborgs universitet och Tammerfors universitet och hälsovetenskapliga fakulteten vid Östra Finlands universitet ligger samt HUS-sammanslutningen ha ett universitetssjukhus. Universitetssjukhusens geografiska läge och deras uppgifter är starkt förankrade i närheten till universitetens medicinska eller hälsovetenskapliga fakulteter och i samarbetet med dessa. Helsingfors universitet har i likhet med de övriga universiteten som nämns i paragrafen ett nära samarbete med universitetssjukhuset i sitt område. I den gällande paragrafen hänvisas dock inte till Helsingfors universitet, som är beläget i Nyland, inom HUS-sammanslutningens verksamhetsområde. För att paragrafen ska vara konsekvent och exakt föreslås att det i paragrafen ska nämnas att HUS-sammanslutningen ska vara förman för ett universitetssjukhus i Nyland, där Helsingfors universitet ligger.
Dessutom föreslås det att bestämmelsens ordalydelse ändras så att det i paragrafen föreskrivs att välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen ska vara huvudmän för ett universitetssjukhus. Den nuvarande ordalydelsen i paragrafen säger att välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen ska ha ett universitetssjukhus. Avsikten med den föreslagna formuleringen är inte att förändra nuläget, utan att understryka välfärdsområdenas och HUS-sammanslutningens ansvar att fungera som huvudmän för ett universitetssjukhus. Den föreslagna ändringen motsvarar också bättre den terminologi som används i lagstiftningen om social- och hälsovårdsreformen. I paragrafen ersätts dessutom ordet och med ordet eller och paragrafens text delas upp i två meningar, för att göra texten tydligare. Paragrafen motsvarar i övrigt till sitt innehåll 34 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård och 24 § i lagen om specialiserad sjukvård, det vill säga den tidigare lagen, vilken har upphävts från och med den 1 januari 2023, då det i fortsättningen är välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen som ska svara för uppgifterna vid de universitetssjukhus som sjukvårdsdistrikten är huvudmän för.
34 a §. Universitetssjukhusens uppgifter. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 34 a § med bestämmelser om universitetssjukhusens huvudsakliga uppgifter. Enligt förslaget ska det i paragrafens 1 mom. föreskrivas att universitetssjukhusens huvudsakliga uppgifter är tillhandahållande av specialiserad sjukvård på grundläggande nivå, krävande specialiserad sjukvård och högspecialiserad sjukvård såväl som sådan utbildnings-, forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet som bedrivs vid universitetssjukhusen samt uppgifter som enligt den lag som förslaget gäller eller någon annan lag ska skötas av ett universitetssjukhus. De föreslagna bestämmelserna om de uppgifter som ska skötas av universitetssjukhusen är inte uttömmande, detta för att lämna tillräckligt med spelrum för styrningen av verksamheten vid universitetssjukhusen, eftersom beslutsfattandet på regional nivå och styrningen på nationell nivå samt den medicinska vetenskapen och omvärlden kontinuerligt utvecklas. Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att inom de nya strukturerna för social- och hälsovården stärka förutsättningarna för universitetssjukhusens centrala verksamhet. De uppgifter som nämns i 1 mom. är inte nya, utan de är redan nu uppgifter som ska utföras vid universitetssjukhusen. Genom att föreskriva om universitetssjukhusens huvudsakliga uppgifter stöder man det att uppgifterna fullgörs jämlikt inom välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen och att tillräckliga resurser riktas till dessa uppgifter. Paragrafens 1 mom. inverkar inte på behörigheten för det välfärdsområde som är huvudman för ett universitetssjukhus eller HUS-sammanslutningen att besluta om organiseringen av verksamheten vid universitetssjukhuset inom sitt område.
En av universitetssjukhusets huvudsakliga uppgifter ska enligt förslaget, i enlighet med nuvarande praxis, vara produktion av tjänster inom den specialiserade sjukvården på grundläggande nivå, den krävande specialiserade sjukvården och den högspecialiserade sjukvården. Enligt 3 § i hälso- och sjukvårdslagen är specialiserad sjukvård verksamhet inom medicinska och odontologiska verksamhetsområden. Den specialiserade sjukvården delas enligt förarbetena till hälso- och sjukvårdslagen in i specialiserad sjukvård på grundläggande nivå (basnivå), krävande specialiserad sjukvård och högspecialiserad sjukvård. Med specialiserad sjukvård på grundläggande nivå avses undersökningar som görs på sjukhusets poliklinik och den vård som ges där samt sådan dagkirurgisk specialiserad sjukvård som i regel inte leder till att patienten tas in för vård på sjukhusets vårdavdelning. Med krävande specialiserad sjukvård avses sådan specialiserad sjukvård som består av jour, vård på vårdavdelning och intensivvård inom medicinska och odontologiska specialiteter. Krävande specialiserad sjukvård innebär jour och vårdavdelningsvård inom medicinska och odontologiska specialiteter på sjukhus, inklusive direkt anslutna undersökningar. Den specialiserade sjukvården omfattar undersökning, diagnostisering och behandling av yrkessjukdomar och arbetsrelaterade sjukdomar.
Inom det finländska servicesystemet för hälso- och sjukvården fungerar universitetssjukhuset som centralsjukhus i sitt område och tillhandahåller då befolkningen i området de tjänster inom den specialiserade sjukvården på grundläggande nivå och inom den krävande specialiserade sjukvården som i andra välfärdsområden produceras av områdets centralsjukhus. Universitetssjukhuset svarar dessutom för produktionen av tjänster inom den högspecialiserade sjukvården, det vill säga den specialiserade sjukvården på tertiär nivå, för hela befolkningen i sitt samarbetsområde samt för uppgifter inom den specialiserade sjukvården som det föreskrivs om med stöd av bland annat hälso- och sjukvårdslagen eller som det annars avtalats om. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska en del av de undersökningar, åtgärder och behandlingar som är sällan förekommande eller krävande och därför ska kunna upprepas, eller som kräver specialkompetens inom flera områden för att förvärva och upprätthålla den kunskap och kompetens som krävs eller betydande investeringar i anordningar och utrustning för att säkerställa kvaliteten, patientsäkerheten, genomslaget, produktiviteten och effektiviteten inom hälso- och sjukvården, sammanslås till de större enheterna, och den specialiserade sjukvård som centraliseras nationellt ska sammanslås till färre än fem universitetssjukhus. Produktionen av tjänster inom den högspecialiserade sjukvården skiljer universitetssjukhusen från centralsjukhusen. Dessutom är uppgiften som tjänsteproducent inom den högspecialiserade sjukvården även ur internationella definitioners synvinkel kännetecknande för ett universitetssjukhus. Med avseende på graderingen är gränserna mellan specialiserad sjukvård på grundläggande nivå, krävande specialiserad sjukvård och högspecialiserad sjukvård glidande och förändras hela tiden i takt med utvecklingen och vårdpraxis inom det medicinska området. Det är således varken möjligt eller ändamålsenligt att i lagstiftningen uttömmande ange vilken vård som hör till vilken nivå av specialiserad sjukvård. Genom produktionen av tjänster inom den specialiserade sjukvården och genom en patientvolym som är mångsidig och tillräckligt stor och som representerar flera nivåer möjliggörs att andra huvudsakliga uppgifter kan skötas vid universitetssjukhuset.
Enligt förslaget ska universitetssjukhusets andra huvudsakliga uppgiftshelhet omfatta utbildnings-, forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet som bedrivs vid universitetssjukhuset. Det är fråga om sådana oberoende utbildnings-, forsknings- och utvecklingsuppgifter som med stöd av lagen om ordnande av social- och hälsovård och hälso- och sjukvårdslagen ligger på välfärdsområdenas ansvar och som har en nära koppling till verksamheten vid universitetssjukhusen och till universitetssamarbetet. Universitetssjukhuset bildar en funktionell helhet, där forskning, vård och rehabilitering som baserar sig på stora patientvolymer med stor variation och anknytning till flera specialiteter i en genuin sjukhusmiljö på ett oskiljbart sätt förenas med grundutbildning, fortsatt utbildning, specialiseringsutbildning och fortbildning inom många vetenskaps- och yrkesområden, med forsknings-, utvecklings-, innovations- och försöksverksamhet på universitetsnivå inom många vetenskapsområden och branscher och med ett omfattande och långsiktigt samarbete med ett universitets medicinska eller hälsovetenskapliga fakultet. Dessa faktorer tillsammans skiljer universitetssjukhuset från andra sjukhus och verksamhetsenheter.
De uppgifter som nämns i 1 mom. har en nära koppling till varandra. Medicinsk och annan sektorsspecifik klinisk utbildning och forskning kan inte bedrivas utan patienter. Utbildnings- och forskningsverksamheten sammansmälter med vården av patienter, och vårdsituationerna är samtidigt undervisnings- och forskningssituationer. Mångsidig utbildning, och i synnerhet medicinsk och annan hälsovetenskaplig forskning på universitetsnivå, leder å andra sidan för sin del till sådan specialkompetens inom vården av patienter som är kännetecknande för ett universitetssjukhus.
Universitetssjukhusen säkerställer en vetenskaplig, evidensbaserad och tidsenlig grundutbildning i synnerhet för läkare och tandläkare, men även grundutbildning, fortsatt utbildning, specialiseringsutbildning och fortbildning för ett stort antal andra studerande inom hälso- och sjukvården och för branschens personal. Utbildningsverksamheten inom hälso- och sjukvården gagnar och stöder hela servicesystemet i Finland. Betydelsen av universitetssjukhusen framhävs särskilt i grundutbildningen i medicin och odontologi, vilken inte kan genomföras på ett heltäckande sätt vid andra sjukhus, eftersom den förutsätter ett omfattande och långsiktigt samarbete med ett universitets medicinska eller hälsovetenskapliga fakultet. Utan undervisnings- och utbildningsverksamheten vid universitetssjukhusen är det inte möjligt att avlägga grundexamen för läkare. Dessutom avläggs inom flera specialiteter en betydande del av de studier som hänför sig till specialiseringsutbildningarna för specialistläkare uttryckligen vid universitetssjukhusen.
Universitetssjukhusen erbjuder synnerligen goda förhållanden för medicinsk och vårdvetenskaplig klinisk forskning och kliniska läkemedelsprövningar på universitetsnivå, vilket garanterar patienterna modern och högklassig vård. Nya diagnos- och behandlingsmetoder som på vetenskaplig väg visat sig vara effektiva och säkra tas snabbt i bruk. Samtidigt kan man i takt med att nya forskningsrön görs avstå från icke-verksamma eller skadliga metoder och förfaringssätt. Vid universitetssjukhusen används dessutom de senaste vårdmetoderna, sådana som ännu befinner sig i testsfasen, i vården av patienter, redan innan vårdmetoderna börjar användas mer allmänt. Forskningen har en väsentlig betydelse för verkningsfullheten och kostnadseffektiviteten inom hälso- och sjukvården. Från universitetssjukhusen sprids de nya förfaringssätten till andra enheter och gagnar så hela landets patienter och befolkning. Genom att fastställa forskningen som en av universitetssjukhusens uppgifter framhävs universitetssjukhusens roll som utövare av oberoende vetenskaplig forskning. Ett universitetssjukhus är en central forskningsenhet oberoende av var det placeras i organisationsstrukturen för HUS-sammanslutningen eller det välfärdsområde som är huvudman för sjukhuset. Även om universitetssjukhuset till sin karaktär inte är en juridisk person eller en fristående organisation, är det i det internationella forskarsamhället och för utomstående finansiärer ett fattbart begrepp.
HUS-sammanslutningen och de välfärdsområden som är huvudmän för ett universitetssjukhus får inom de gränser som fastställs i 12 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård besluta vilka tjänster de skaffar av privata tjänsteproducenter samt besluta om en sådan struktur för produktionen av tjänsterna som är ändamålsenlig och uppfyller behoven hos invånarna i det aktuella området. Universitetssjukhusets huvudsakliga uppgifter enligt 1 mom. bildar en fast helhet. Om ett välfärdsområde eller HUS-sammanslutningen skaffar tjänster inom den specialiserade sjukvården av en privat tjänsteproducent, ska de enligt förslaget också kunna avtala om utbildnings-, forsknings-, utvecklings- och innovationsrelaterade uppdrag enligt 1 mom. som anknyter till den anskaffade tjänsten, till den del det är möjligt att skaffa sådana tjänster av den privata tjänsteproducenten i enlighet med lagen om ordnandet av social- och hälsovård och lagen om välfärdsområden. HUS-sammanslutningen och de välfärdsområden som är huvudmän för ett universitetssjukhus ska dock se till att anskaffningen av tjänster av privata tjänsteproducenter inte kan äventyra fullgörandet av universitetssjukhusets huvudsakliga uppgifter eller det stadigvarande samarbetet med universitetets medicinska eller hälsovetenskapliga fakultet.
I förslagets 2 mom. föreskrivs det om universitetssjukhusets möjlighet att utföra även andra uppgifter än de som avses i 1 mom. Med andra uppgifter avses till exempel uppgifter som hör till primärvården eller uppgifter som hänför sig till forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet och som gäller hela välfärdsområdet eller samarbetsområdet.
Den oberoende utbildnings-, forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet som bedrivs vid universitetssjukhusen och som ger positiva effekter för samhället säkerställer att tjänsterna och servicesystemet kontinuerligt utvecklas och att de är kostnadseffektiva. Vid universitetssjukhusen kan man utöver allmännyttig utbildnings-, forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet också bedriva sådan verksamhet i form av företagssamarbete och med hjälp av extern finansiering.
Beslut om utförandet av andra uppgifter ska enligt förslaget fattas av det välfärdsområde som är huvudman för universitetssjukhuset i fråga. På motsvarande sätt ska Nylands välfärdsområden, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen tillsammans inom ramen för sina befogenheter kunna avtala om utförandet av andra uppgifter vid universitetssjukhuset. När det gäller Nyland ska man i arbetsfördelningen och samarbetet i fråga om uppgifterna inom hälso- och sjukvården beakta Nylandslagens bestämmelser om inbördes arbetsfördelning, samarbete och samordning av verksamheten genom organiseringsavtalet för HUS. Det ska också vara möjligt att avtala om universitetssjukhusens övriga uppgifter inom de samarbetsområden för social- och hälsovården som avses i 35 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. De välfärdsområden som är huvudmän för ett universitetssjukhus samt HUS-sammanslutningen ska då kunna beakta universitetssjukhusens eventuella övriga uppgifter i de samarbetsavtal mellan välfärdsområden som avses i 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård.
I den föreslagna paragrafens 2 mom. föreskrivs även att de andra uppgifterna till sin omfattning inte får vara sådana att de äventyrar skötseln av de huvudsakliga uppgifterna enligt 1 mom. De välfärdsområden som är huvudmän för ett universitetssjukhus samt HUS-sammanslutningen ska således säkerställa att de övriga uppgifter som utförs vid universitetssjukhuset inte på grund av sin funktionella eller ekonomiska omfattning kan försämra universitetssjukhusets verksamhetsförutsättningar och därigenom äventyra skötseln av de huvudsakliga uppgifter som avses i 1 mom.
Enligt den föreslagna paragrafens 3 mom. kan ett välfärdsområde som är huvudman för ett universitetssjukhus samt HUS-sammanslutningen och andra välfärdsområden trots vad som föreskrivs i 1 mom. tillhandahålla tjänster inom den specialiserade sjukvården och bedriva utbildnings-, forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet också vid välfärdsområdets övriga sjukhus och inom ramen för dess övriga verksamhet. Genom 3 mom. preciseras verksamhetsmöjligheterna både för de välfärdsområden som är huvudmän för ett universitetssjukhus samt HUS-sammanslutningen och för de andra välfärdsområdena.
Alla välfärdsområden svarar i enlighet med 8 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård för ordnandet av social- och hälsovården inom sitt område samt i enlighet med 32 § i den lagen för utbildnings-, forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamheten inom sitt uppgiftsområde med beaktande av de riksomfattande målen för social- och hälsovården. Dessutom samordnar och styr välfärdsområdena det integrerade utvecklingsarbetet inom tjänsteproduktionen och stöder kommunerna i deras utvecklingsarbete rörande främjandet av hälsa och välfärd. Dessa skyldigheter gäller såväl socialvården som hälso- och sjukvården på såväl basnivå som specialnivå. Genom 3 mom. i den föreslagna paragrafen förtydligas att alla välfärdsområden trots 1 mom. fortfarande kan utföra dessa uppgifter vid sina egna sjukhus och inom ramen för sin egen verksamhet, även om uppgifterna också fastställs som universitetssjukhusens huvudsakliga uppgifter. Exempelvis är det möjligt för ett välfärdsområde att i välfärdsområdet och i förhållande till kompetenscentren inom det sociala området organisera forskningen inom primärvården såväl som forsknings- och utvecklingsverksamheten på det sociala området med beaktande av uppgiftsområdenas förhållande till välfärdsområdets produktionsstruktur. Vetenskaplig forskning på universitetsnivå, tjänster inom krävande specialiserad sjukvård eller undervisnings- och utbildningsverksamhet inom olika områden (t.ex. så kallade ambulerande professurer eller donationsprofessurer) som genomförs någon annanstans än vid ett universitetssjukhus gör dock inte sjukhuset eller verksamhetsenheten till ett sådant universitetssjukhus som avses i 34 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård.
Genom 3 mom. i den föreslagna paragrafen preciseras därtill att ett välfärdsområde som är huvudman för ett universitetssjukhus samt HUS-sammanslutningen kan genomföra de uppgifter som nämns i 1 mom. förutom vid universitetssjukhuset också vid andra sjukhus och inom ramen för annan verksamhet i området. Till uppgifterna för de välfärdsområden som är huvudmän för ett universitetssjukhus hör också sådan produktion av tjänster inom den specialiserade sjukvården och sådan utbildnings-, forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet inom social- och hälsovården som det inte är ändamålsenligt att genomföra enbart vid universitetssjukhusen.
34 b §. Bitjänster och bisysslor vid universitetssjukhus. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 34 b §, där det föreskrivs om gemensamma bitjänster och bisysslor för universitetssjukhus och universitet eller andra högskolor. I 1 mom. föreskrivs det om möjligheten för professorerna vid ett universitets medicinska eller odontologiska utbildningsenhet vid ett universitetssjukhus att efter att ha gett sitt samtycke inneha en bitjänst eller bisyssla som överläkare eller övertandläkare vid universitetssjukhuset. Anställda vid ett universitet eller vid någon annan högskola kan enligt förslaget, efter att ha gett sitt samtycke, inneha en bitjänst eller bisyssla vid ett universitetssjukhus. HUS-sammanslutningen respektive det välfärdsområde som är huvudman för universitetssjukhuset och universitetet eller den andra högskolan avtalar separat om innehavet av bitjänsten eller bisysslan.
Paragrafens 1 mom. motsvarar till sitt huvudsakliga innehåll de bestämmelser om universitetssjukhusens och universitetens gemensamma bitjänster som finns i 28 och 29 § i den nuvarande lagen om specialiserad sjukvård. Genom den föreslagna 34 b § koncentreras innehållet i 28 och 29 § i lagen om specialiserad sjukvård i en ny paragraf och innehållet uppdateras så att det bättre motsvarar de nya strukturerna och nuvarande praxis mellan universitetssjukhusen och universiteten. I ovan nämnda paragrafer har de tekniska ändringar genomförts som följer av inledandet av välfärdsområdenas verksamhet (582/2022). Det föreslås att 28 och 29 § i lagen om specialiserad sjukvård upphävs genom denna proposition.
För att en professor eller någon annan som ansvarar för undervisning ska kunna undervisa i ett kliniskt ämne måste personen i praktiken inneha en bitjänst eller bisyssla vid ett universitetssjukhus. Undervisningstillfällena sammansmälter med vården av patienter och med behandlings-, undersöknings- eller rehabiliteringstillfällena. Detsamma gäller till stor del också den kliniska forskningen. Utan bitjänster eller bisysslor vid sjukhusen är det inte möjligt att genomföra vården av patienterna. Den föreslagna bestämmelsen gör det även i fortsättningen möjligt för professorerna vid ett universitets medicinska eller odontologiska utbildningsenhet att samtidigt inneha en bitjänst eller bisyssla som överläkare eller övertandläkare vid ett universitetssjukhus. Professorerna inom kliniska studieområden representerar inom sitt eget område högtstående och aktuell vetenskaplig kompetens och lång erfarenhet inom specialiteten i fråga också när det gäller vården av patienter, varför det är motiverat att professorerna i huvudsak innehar bitjänster eller bisysslor som överläkare eller övertandläkare vid universitetssjukhusen.
Genom 1 mom. ingriper man inte i välfärdsområdets rätt att i enlighet med lagen om välfärdsområden i välfärdsområdets förvaltningsstadga besluta om bland annat organ och ledning samt om delegering av beslutanderätten till tjänsteinnehavare eller om välfärdsområdets rätt att bestämma behörighetsvillkoren för tjänster och befattningar. Ett välfärdsområde eller HUS-sammanslutningen kan således välja också någon annan än en professor vid ett universitet till en bitjänst eller bisyssla som överläkare eller övertandläkare vid universitetssjukhuset. Vid ett universitetssjukhus kan det även finnas en annan överläkare som valts av det välfärdsområde som är huvudman för universitetssjukhuset eller av HUS-sammanslutningen än en anställd vid ett universitet. Ett välfärdsområde kan till exempel ha flera överläkare, och det administrativa ansvar och den administrativa makt samt de behörighetsvillkor som hänför sig till respektive tjänst kan variera. Att en professor vid ett universitet innehar en bitjänst eller bisyssla vid ett universitetssjukhus som överläkare eller övertandläkare innebär således inte automatiskt att professorn är administrativ direktör för enheten eller kliniken vid universitetssjukhuset eller att han eller hon annars har administrativ makt inom välfärdsområdets organisation. På grund av universitetssjukhusens särskilda roll är det dock motiverat att det i ledande positioner inom vården, forskningen och utbildningen på sjukhuset finns ett tillräckligt antal personer med högtstående och aktuell vetenskaplig kompetens, såsom professorer och docenter. Den administrativa behörigheten och behörighetsvillkoren i fråga om en bitjänst eller bisyssla ska enligt förslaget bestämmas enligt välfärdsområdets eller HUS-sammanslutningens behörighet och beslut.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i nuläget om att andra anställda vid universitet och högskolor, såsom yrkeshögskolor, kan inneha en bitjänst eller bisyssla (bibefattning) vid ett universitetssjukhus. På detta sätt säkerställs ett ändamålsenligt undervisnings- och forskningsarbete inte bara inom medicin och odontologi utan också inom andra områden, med beaktande av universitetssjukhusens sektorövergripande och tvärvetenskapliga verksamhet. En professor vid en medicinsk eller odontologisk utbildningsenhet ska enligt förslaget också kunna inneha en annan bitjänst eller bisyssla än en sådan som hänför sig till en befattning som överläkare eller övertandläkare, om professorn är verksam inom något annat område än området för sin egen professur. Detta gör det möjligt för professorer att arbeta till exempel som läkare eller tandläkare under specialiseringsutbildning, i fall de inriktar sig på en helt annan specialitet än det studieämne som de är professorer i vid universitetet.
I den föreslagna paragrafens 2 mom. föreskrivs i enlighet med 29 § 2 mom. i den gällande lagen om specialiserad sjukvård om statsrådets beslutanderätt. Det föreslås att bestämmelsens ordalydelse preciseras samtidigt. I förslagets 34 b § 2 mom. föreskrivs således om statsrådets möjlighet att besluta om hur bitjänsterna och bisysslorna ordnas mellan välfärdsområdet respektive HUS-sammanslutningen och universitetet, till den del parterna inte når överenskommelse i de frågor som avses i 1 mom. på ett sådant sätt att skötseln av universitetssjukhusets huvudsakliga uppgifter tryggas. Statsrådets beslut ska vara i kraft tills välfärdsområdet respektive HUS-sammanslutningen och universitetet har nått överenskommelse i saken.
Statsrådet ska alltså i sista hand kunna besluta om ordnandet av bitjänsterna och bisysslorna, om välfärdsområdet respektive HUS-sammanslutningen och universitetet inte kan komma överens om dem. Bristande överenskommelse skulle kunna äventyra universitetssjukhusets verksamhet och fullgörandet av dess uppgifter. Genom statsrådets beslutanderätt tryggas i synnerhet genomförandet av utbildningen, exempelvis i situationer där ett universitet inte anvisar tillräckliga arbetsinsatser för bitjänsterna och bisysslorna vid ett universitetssjukhus eller där ett välfärdsområde eller HUS-sammanslutningen inte tar emot arbetsinsatserna eller anvisar tillräckliga resurser för dem. En situation där parterna inte når överenskommelse kan leda till att universitetssjukhusets uppgifter och verksamhet äventyras. Därigenom kan situationen påverka befolkningens möjligheter att få tillräckliga och högklassiga tjänster inom den specialiserade sjukvården och göra det svårare att få tillgång till tillräcklig och kompetent personal för servicesystemets behov. Ett avbrott i samarbetet mellan universiteten och universitetssjukhusen kan dessutom avsevärt försämra den forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet som främjar befolkningens hälsa.
Statsrådets beslutanderätt är till sin karaktär en statlig styrningsmekanism och genom denna proposition utvidgas inte dess nuvarande tillämpningsområde. Syftet med statsrådets beslutanderätt är i första hand att styra parterna till att nå en överenskommelse. Avsikten är inte att det genom statsrådets beslutanderätt ska gå att ingripa i avtal som hänför sig till en enskild arbetstagares bitjänst eller bisyssla, utan beslutanderätten ska gälla situationer där samarbetet mellan ett universitetssjukhus och ett universitet med medicinsk utbildning äventyras eller riskerar att avbrytas helt till exempel till följd av otillräcklig undervisningspersonal i kliniska studieämnen. En sådan situation kunde ha betydande konsekvenser för servicesystemets funktionsförmåga och befolkningens möjligheter att få tillgång till tillräckliga och högklassiga tjänster inom den specialiserade sjukvården. Statsrådets behörighet ska vara tidsbunden, det vill säga statsrådets beslut ska gälla till dess att HUS-sammanslutningen respektive det välfärdsområde som är huvudman för universitetssjukhuset i fråga och universitetet har nått en överenskommelse i saken. Parterna kan således när som helst på nytt komma överens om gemensamma förfaringssätt med avseende på bitjänster och bisysslor, där de förutsättningar som anges i lagen beaktas i tillräcklig utsträckning.