1  Bakgrund och beredning

2  Nuläge och bedömning av nuläget

3  Remissvar

Utlåtanden om propositionen begärdes av följande instanser: Riksdagens justitieombudsman, Finlands näringsliv rf, Regionförvaltningsverket i Södra Finland, Finanssiala ry, Finansinspektionen, Suomen Isännöintiliitto ry, Centralhandelskammaren, centralkriminalpolisen, Konkurrens- och konsumentverket, Konsumentförbundet rf, Lotteriinspektionen, justitiekanslersämbetet, justitieministeriet, Patent- och registerstyrelsen, Polisstyrelsen, Verket för finansiell stabilitet, inrikesministeriet, skyddspolisen, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Finlands Advokatförbund, Finlands Bank, Suomen Perimistoimistojen Liitto ry, Finlands Revisorer rf, Företagarna i Finland rf, Dataombudsmannens byrå, Tullen, arbets- och näringsministeriet, utrikesministeriet, Utsökningsverket, Veikkaus Ab, Skatteförvaltningen och Ålands landskapsregering. 

Riksdagens justitieombudsman, Konkurrens- och konsumentverket samt Konsumentförbundet rf meddelade att de inte hade någonting att kommentera i frågan. Tullen konstaterar i sitt utlåtande att de kompletteringsbehov som nämns i den aktuella regeringspropositionen inte har någon betydande inverkan på Tullens verksamhet och att Tullen inte har något mer att kommentera i frågan. 

Utrikesministeriet, arbets- och näringsministeriet, Regionförvaltningsverket i Södra Finland, Finansinspektionen, centralkriminalpolisen, skyddspolisen, Utsökningsverket och Skatteförvaltningen meddelade i sina yttranden att de understöder de föreslagna ändringarna. Polisstyrelsens lotteriförvaltning understöder de kompletterande ändringarna. Företagarna i Finland rf meddelade att de i princip förhåller sig positivt till att den proposition som lämnats till riksdagen kompletteras när det gäller de uppdagade bristerna. 

Enligt justitiekanslersämbetets utlåtande är med stöd av 71 § i grundlagen och grundlagsutskottets tolkningspraxis det rätta förfarandet när propositionen ändras avsevärt i sak att lämna en kompletterande regeringsproposition, istället för att kompletteringen görs genom ministeriets svar till utskottet. Enligt utlåtandet bör avsnitt 7 (Propositionens förhållande till den proposition som föreslås bli kompletterad) vara mer exakt än det föreslagna avsnittet i utkastet till proposition, och samtidigt bör ändringarna specificeras ytterligare. Dessutom konstateras det i utlåtandet att ikraftträdandebestämmelsen i fråga om både lagförslag 1 och 2 och motiveringen till dem behöver ses över och preciseras vid den slutliga beredningen av den kompletterande propositionen. I utlåtandet konstateras det också att det i motiven till lagstiftningsordning bör framgå aningen tydligare vilka konsekvenser ett bredare tillämpningsområde för kundkontroll och längre preskriptionstider har som helhet för förslagets proportionalitet. Justitiekanslersämbetets utlåtande har beaktats i huvudsak i den fortsatta beredningen av propositionen. 

Enligt utlåtandet från Finanssiala ry bör man vid den fortsatta beredningen av utkastet till proposition och vid riksdagsbehandlingen beakta konsekvenserna av de lagstiftningsförslag om effektiviserad bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som behandlas i Europeiska unionen. Finanssiala ry anser att det är viktigt att det i detta skede inte görs sådana ändringar i den nationella lagstiftningen som upphävs eller måste dras tillbaka när de lagstiftningsförslag som behandlas i Europeiska unionen träder i kraft. Vid den fortsatta beredningen av propositionen har man försökt säkerställa att propositionen inte innehåller bestämmelser som står i strid med den EU-lagstiftning om penningtvätt som är under beredning. Innan tillämpningen av den eventuella kommande EU-lagstiftningen inleds är det viktigt att det i Finland finns tydliga och konsekventa nationella bestämmelser om administrativa påföljder. 

Kundkontroll i anslutning till iakttagandet av sanktionsbestämmelserna (3 kap. 16 § i penningtvättslagen) 

Utrikesministeriet betonar i sitt utlåtande att det är viktigt att de verkställande myndigheterna har tillräckliga befogenheter för att kunna verkställa sanktionerna och övervaka verkställigheten. Till följd av Rysslands olagliga anfallskrig har EU infört mycket omfattande finansiella sanktioner, och finansinstituten har en viktig roll och ett betydande ansvar när det gäller verkställigheten av sanktionerna. Den lagstiftning som gäller tillsynen över iakttagandet av dessa sanktioner, och även andra sanktioner som tillämpas i Finland, behöver enligt utrikesministeriet vara uppdaterad. 

Enligt justitieministeriets utlåtande försvåras bedömningen av den föreslagna paragrafen en aning av att specialmotiveringen inte innehåller någon beskrivning av vad som ingår i de förordningar och beslut som avses i sanktionslagen. Det förblir i synnerhet oklart om de till alla delar medför sådana förpliktelser som de rapporteringsskyldiga faktiskt kan uppfylla. Motiveringen bör till denna del kompletteras på ett koncist sätt. Enligt justitieministeriets utlåtande ger utkastet till paragrafen också intrycket att bestämmelser om kundkontroll och förfaranden för kundkontroll finns både i Europeiska unionens förordningar, som är direkt tillämpliga, och i de nationella förordningar och beslut som avses i sanktionslagen. Enligt justitieministeriets uppfattning innehåller de förordningar som utfärdas med stöd av sanktionslagen och de beslut som fattas med stöd av frysningslagen i allmänhet inga förpliktelser som gäller rapporteringsskyldiga, även om de ska beaktas vid kundkontroll. Under den fortsatta beredningen finns det skäl att säkerställa att ordalydelsen i utkastet till paragrafen bättre beaktar innehållet i de förordningar som utfärdas med stöd av sanktionslagen och de beslut som fattas med stöd av frysningslagen. Dessutom finns det skäl att i fråga om ordalydelsen i den föreslagna 16 § beakta att ”bestämmelser” i allmänhet avser endast lagar och de förordningar som utfärdats med stöd av lagarna, dvs. inte administrativa beslut såsom de beslut som meddelas med stöd av frysningslagen. Bestämmelsen kan preciseras till denna del till exempel med en separat hänvisning till frysningsbesluten. En eventuell precisering i fråga om detta bör beaktas också i de bestämmelser i 8 kap. som gäller administrativa påföljder. Vid den fortsatta beredningen av propositionen har de aspekter som justitieministeriet framfört i sitt utlåtande bedömts och motiveringen till förslaget samt paragrafformuleringarna ändrats. 

Enligt utlåtandet från dataombudsmannens byrå kan skyldigheter till följd av sanktionsbestämmelserna när det är fråga om förpliktelser som gäller kundkontroll förutsätta inhämtande av personuppgifter, informationsutbyte och annan behandling av personuppgifter. Enligt dataombudsmannens byrås uppfattning förutsätter sektorspecifika sanktioner inte behandling av personuppgifter, men den som exempel nämnda identifieringen av andra parter i kundens affärstransaktioner i syfte att tillämpa förpliktelserna enligt sanktionslagstiftningen kan förutsätta att ytterligare uppgifter inhämtas utöver nuvarande praxis. Till dessa delar har preciseringens inverkan när det gäller inhämtande av personuppgifter, informationsutbyte och annan behandling av personuppgifter inte enligt dataombudsmannens byrå behandlats närmare i konsekvensbedömningen och därigenom inte heller den administrativa börda som preciseringen kan medföra för de rapporteringsskyldiga. Vid den fortsatta beredningen kompletterades konsekvensbedömningen utifrån dataombudsmannens byrås kommentarer. 

Arbets- och näringsministeriet anser att det är viktigt att sanktionsbestämmelserna fungerar och är förenliga med internationella krav samt att förpliktelserna är tydliga och noggrant avgränsade både för de rapporteringsskyldiga och för de myndigheter som utövar tillsyn över dem. Enligt utlåtandet bör det dock säkerställas att det är tydligt för de rapporteringsskyldiga på vilket sätt de förpliktelser som gäller kundkontroll skiljer sig från varandra i fråga om bekämpningen av penningtvätt och i fråga om sanktionsbestämmelserna. Arbets- och näringsministeriet konstaterar vidare att det vid bedömningen av konsekvenserna också är skäl att beakta att de rapporteringsskyldiga utgör en synnerligen heterogen grupp, som även består av t.ex. ensamföretagare, övriga SMF-företag och företag inom olika sektorer. Propositionens konsekvenser för stora aktörer inom finansbranschen är inte nödvändigtvis jämförbara med konsekvenserna för andra rapporteringsskyldiga. Dessutom kan konsekvenserna indirekt även omfatta företagsfältet i vidare bemärkelse. Kommentarerna i arbets- och näringsministeriets utlåtande har beaktats i bedömningen av konsekvenserna för företag och myndigheter. 

Enligt Finansinspektionens utlåtande förtydligar de föreslagna ändringarna i den nya 3 kap. 16 § i penningtvättslagen de rapporteringsskyldigas förpliktelser inom ramen för penningtvättslagen. Finansinspektionen anser att de föreslagna ändringarna är motiverade och viktiga. Dessutom anser Finansinspektionen att den uttryckliga skyldighet som föreslås för rapporteringsskyldiga att ordna sin verksamhet så att den har effektiva verksamhetsprinciper, förfaranden och intern kontroll för att säkerställa att sanktionsbestämmelserna iakttas är en viktig precisering som bör understödas och som förtydligar de rapporteringsskyldigas förpliktelser. Finansinspektionen kommer enligt sitt utlåtande att meddela sina egna tillsynsobjekt ännu noggrannare anvisningar och föreskrifter för hur effektiva verksamhetsprinciper, förfaranden och intern kontroll ska ordnas med beaktande av omfattningen och den geografiska räckvidden av de rapporteringsskyldigas verksamhet samt arten och omfattningen av de produkter och tjänster som de tillhandahåller. 

Regionförvaltningsverket i Södra Finland anser i sitt utlåtande att det är nödvändigt att till 3 kap. i penningtvättslagen foga en ny 16 § om kundkontroll i anslutning till iakttagandet av sanktionsbestämmelserna. Enligt utlåtandet har sanktionslagstiftningen, trots att sanktionslagstiftningen redan nu är förpliktande för de rapporteringsskyldiga, i hög grad förblivit okänd för en del av de rapporteringsskyldiga som regionförvaltningsverket utövar tillsyn över. Det har upptäckts stor variation i kännedomen om och iakttagandet av sanktionslagstiftningen. Därför skulle en uttrycklig bestämmelse i penningtvättslagen om förpliktelsen att beakta sanktionslagstiftningen förtydliga situationen för de rapporteringsskyldiga. Eftersom skyldigheten att beakta sanktionsbestämmelserna inte uttryckligen är inskriven i penningtvättslagen, har de tillsynsmyndigheter som avses i penningtvättslagen enligt regionförvaltningsverket inte behörighet att övervaka om de rapporteringsskyldiga som de utövar tillsyn över iakttar sanktionslagstiftningen. För att sanktionerna ska kunna verkställas effektivt bör tillsynsmyndigheterna ha behörighet att utöva tillsyn i ärendet och befogenhet att påföra administrativa påföljder för underlåtenhet att iaktta bestämmelserna. Regionförvaltningsverket önskar att de föreslagna ändringarna godkänns och träder i kraft så fort som möjligt och anser att det nya förslaget till paragraf är tydligt. 

Enligt utlåtandet från Finlands Advokatförbund kan 16 § i och med den föreslagna ändringen anses bättre motsvara också det ursprungliga syftet med propositionen, enligt vilket penningtvättslagstiftningen ska motsvara FATF:s rekommendationer. Advokatförbundet anser att propositionen är ändamålsenlig till denna del. 

Enligt utlåtandet från Polisstyrelsens lotteriförvaltning är det ytterst viktigt att den föreslagna 16 § fogas till penningtvättslagen. Polisstyrelsens lotteriförvaltning anser att en mer exakt formulering både förtydligar de rapporteringsskyldigas situation och ger övervakarna ett tydligare mandat att övervaka efterlevnaden av sanktionsbestämmelserna och vid behov påföra administrativa påföljder för underlåtenhet att iaktta bestämmelserna. Polisstyrelsens lotteriförvaltning påpekar att de åtgärder för kundkontroll som anges i 3 kap. i penningtvättslagen enligt 3 kap. 1 § 3 mom. i den lagen ska iakttas utifrån den riskbaserade bedömningen så länge kundförhållandet består. Eftersom iakttagandet av sanktionsbestämmelserna redan är förpliktande lagstiftning och det i propositionen nämns att det i princip inte finns någon riskbaserad prövningsrätt inom skyldigheten att iaktta sanktionsbestämmelserna, kan ordalydelsen i 3 kap. 16 § i den kompletterande propositionen enligt Polisstyrelsens lotteriförvaltning leda till oklarheter i tolkningen av lagen bland de rapporteringsskyldiga och därmed utgöra ett hinder för det effektiva arbetet för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Enligt Polisstyrelsens lotteriförvaltning bör saken förtydligas i den kompletterande propositionen, till exempel genom ett tillägg till 3 kap. 16 § eller en komplettering av den gällande 1 kap. 3 mom. Polisstyrelsens lotteriförvaltnings kommentarer har beaktats i den nya utformningen av 3 kap. 16 § och i specialmotiveringen.  

Finanssiala ry anser i sitt utlåtande att bestämmelserna i den föreslagna 3 kap. 16 § är problematiska med tanke på både de rapporteringsskyldiga och kunderna. Finanssiala ry föreslår att man i motiveringen till bestämmelsen stryker omnämnandet av avsaknaden av riskbaserad prövningsrätt och istället betonar att den rapporteringsskyldiga ska beakta kraven i de sanktionsbestämmelser som avses i 3 kap. 16 § vid efterlevnaden av de normala förpliktelserna enligt penningtvättslagen. Enligt utlåtandet från Finanssiala ry verkar de föreslagna bestämmelserna i 3 kap. 16 § i penningtvättslagen skilja den förpliktelse i fråga om kundkontroll som hänför sig till iakttagandet av sanktionsbestämmelserna samt verksamhetsprinciper, förfaranden och intern kontroll i anknytning till den från motsvarande förpliktelser som hänför sig till bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism. Det förblir då oklart om även ordnings- och påföljdsavgifter på grund av försummelse av bestämmelserna om kundkontroll ska påföras separat. Finanssiala ry anser inte att en sådan slutsats är möjlig, men påpekar att det också med tanke på ett enhetligt påföljdssystem är viktigt att de bestämmelser som tas in i penningtvättslagen bildar en konsekvent helhet tillsammans med bestämmelserna om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Iakttagelserna i utlåtandet från Finanssiala ry har beaktats vid den fortsatta beredningen av propositionen genom preciseringar såväl i 3 kap. 16 § som i specialmotiveringen. 

Enligt utlåtandet från Företagarna i Finland rf överförs de förpliktelser i fråga om kundkontroll som gäller de som faktiskt är rapporteringsskyldiga i huvudsak till kunderna. Kunderna ska lämna den information som behövs till de rapporteringsskyldiga. Enligt utlåtandet innebär de föreslagna ändringarna i praktiken en betydande ökning av kundföretagens administrativa börda. Till exempel förutsätter identifieringen av andra parter i kundens affärstransaktioner i syfte att tillämpa förpliktelserna enligt sanktionslagstiftningen att ytterligare uppgifter inhämtas i betydande grad jämfört med nuvarande praxis. Förslaget har en särskilt stor inverkan på små och medelstora företag som bedriver exporthandel. Enligt Företagarna i Finland rf är det fullt möjligt att en del företag blir tvungna att avstå från en del av exportverksamheten på grund av de nya förpliktelserna. De iakttagelser som framförs i utlåtandet från Företagarna i Finland rf har uppmärksammats vid den fortsatta beredningen av propositionen i bedömningen av konsekvenser för företagen och i specialmotiveringen. 

Förslag som gäller administrativa påföljder (penningtvättslagen och lagen om Finansinspektionen)  

Justitieministeriet har i sitt utlåtande lyft fram de administrativa påföljdernas förhållande till straffbestämmelserna. Justitieministeriet fäster uppmärksamhet vid bestämmelserna om straffbarhet i lagarna 659/1967 och 325/2013, där det hänvisas till regleringsbrott. Det är motiverat att i propositionen redogöra för förhållandet mellan 8 kap. 1 § och 3 § i lagförslag 1 i propositionsutkastet och dessa straffbestämmelser, med beaktande av strävan efter att undvika överlappande sanktionssystem och en eventuell ne bis in idem-effekt. En underlåtelse för vilken administrativa påföljder påförs verkar enligt justitieministeriet närmast gälla andra än den rapporteringsskyldigas egna förfaranden som avses i rekvisitet för regleringsbrott. Enligt justitieministeriets uppfattning uppstår det således inte nödvändigtvis någon ne bis in idem-effekt. Enligt justitieministeriet är det vid den fortsatta beredningen dessutom skäl att fästa uppmärksamhet vid de krav på exakthet och noggrann avgränsning som bör ställas på reglering som gäller den administrativa påföljdsavgiften (t.ex. GrUU 10/2016 rd, s. 7). Vid den fortsatta beredningen av propositionen har iakttagelserna i justitieministeriets utlåtande beaktats och avsnittet Förhållande till grundlagen och lagstiftningsordning preciserats. 

Finanssiala ry fäster i sitt utlåtande uppmärksamhet vid de förslag som gäller administrativa påföljder i 8 kap. i penningtvättslagen. Finanssiala ry fäster uppmärksamhet vid att de föreslagna administrativa påföljderna inte enbart omfattar sådana överträdelser eller försummelser som hänför sig till sanktioner som gäller bank-, finans- eller försäkringssektorn, utan de kan till exempel grunda sig på att den rapporteringsskyldiga trots behöriga utredningar har beslutat genomföra ett betalningsuppdrag vars bakomliggande transaktion senare visar sig strida mot Europeiska unionens bestämmelser om exportkontroll. Finanssiala ry anser att det är inkonsekvent och oskäligt att rapporteringsskyldiga inom finanssektorn i en sådan situation genom administrativt förfarande kan påföras en påföljdsavgift på upp till flera hundra miljoner euro, samtidigt som ett företag som gjort sig skyldigt till regleringsbrott kan dömas till en samfundsbot på högst 850 000 euro. Finanssiala ry anser att det är viktigt att lagstiftaren vidtar nödvändiga åtgärder för att korrigera situationen. Under den fortsatta beredningen har synpunkterna från Finanssiala ry bedömts och i anslutning till det framförs att en näringsidkare och en sammanslutning som uppsåtligen eller av oaktsamhet allvarligt, upprepade gånger eller systematiskt försummar eller bryter mot en förpliktelse som avses i 3 kap. 16 § kan påföras en administrativ påföljdsavgift.  

Enligt utlåtandet från Regionförvaltningsverket i Södra Finland understöder och anser verket att det är nödvändigt att foga en ny 5 a § till 8 kap. i penningtvättslagen. Inom näringslivstillsynen förekommer ofta situationer där ett företag som har varit delaktigt i en överträdelse eller försummelse inte längre existerar som en följd av olika företagsarrangemang. Många av de rapporteringsskyldiga som regionförvaltningsverket utövar tillsyn över har vuxit kraftigt särskilt i och med företagsförvärv, men för de rapporteringsskyldiga har det varit oklart i vilken utsträckning de är ansvariga för att de uppgifter som gäller kundkontroll som överförts till dem i och med företagsförvärvet är tillräckliga och uppdaterade. Regionförvaltningsverket anser att det är viktigt att det inte är möjligt att genom bolagsrättsliga arrangemang i efterhand undgå påföljder som påförs på grund av överträdelser och anser därför att den nya 5 a § förtydligar ansvarsbestämmelserna i situationer med företagsarrangemang såväl ur tillsynsmyndighetens som ur den rapporteringsskyldigas synvinkel.  

Regionförvaltningsverket understöder den föreslagna formuleringen enligt vilken en administrativ påföljd kan påföras den som till följd av ett företagsförvärv eller något annat företagsarrangemang har övertagit en näringsverksamhet. Medan en rapporteringsskyldigs näringsverksamhet kan ha övertagits av någon annan till exempel som en följd av företagsförvärv eller fusion, kan den rapporteringsskyldiga också till exempel ha delats upp i flera nya företag. Enligt regionförvaltningsverkets uppfattning ska en administrativ påföljd kunna påföras i alla dessa situationer. Regionförvaltningsverket anser att det är viktigt att lagstiftningen är tydlig när det gäller påförande av påföljder. Av regeringspropositionen framgår det inte om man vid utformandet av lagstiftningen har funderat på situationer där till exempel ett aktiebolag upplöses och delas upp i flera olika bolag. Enligt regionförvaltningsverket bör man i sådana situationer i propositionen beakta vilken aktör som påförs en administrativ påföljd, om näringsverksamheten har övertagits av flera olika aktörer till följd av ett företagsarrangemang. Vid den fortsatta beredningen har förslaget inte ändrats utifrån utlåtandet från Regionförvaltningsverket i Södra Finland för att den föreslagna bestämmelsen ska överensstämma med motsvarande bestämmelser i lagen om Finansinspektionen och konkurrenslagen. 

Finansinspektionen anser i sitt utlåtande att den föreslagna ändringen i fråga om administrativa påföljder vid företagsarrangemang är viktig. 

Det föreslås att 8 kap. 7 § 2 mom. i penningtvättslagen ändras så att preskriptionstiderna för rätten att påföra en administrativ påföljdsavgift förenhetligas till tio år i fråga om både en fortsatt överträdelse eller försummelse och en överträdelse eller försummelse av engångskaraktär. Det föreslås att motsvarande ändring utförs också i 42 a § 2 mom. i lagen om Finansinspektionen. Finansinspektionen påpekar i sitt utlåtande att det är fråga om att korrigera en inkonsekvens i gällande lagstiftning. Finansinspektionen anser att ändringen är synnerligen viktig och har lyft fram detta missförhållande i gällande lagstiftning i sina utlåtanden om RP 236/2021 rd till ekonomiutskottet den 9 februari 2022. Enligt Finansinspektionens utlåtande är ovannämnda ändringsförslag av betydelse med tanke på Finansinspektionens och de övriga nationella övervakarnas praktiska tillsynsarbete. Inom Finansinspektionens tillsyn har det uppdagats situationer där försummelser har pågått under flera år, men där det på grund av preskriptionsbestämmelserna inte har varit möjligt att påföra en administrativ påföljd för denna fortsatta gärning. Dessa gärningar av engångsnatur var tillräckligt allvarliga för att det skulle ha varit möjligt att påföra en administrativ påföljd. 

Enligt utlåtandet från Polisstyrelsens lotteriförvaltning är förslaget som gäller ändring av 8 kap. 7 § 2 mom. i penningtvättslagen i hög grad värt att understödja. Tillsynsarbetet utförs riskbaserat och brott mot eller försummelser av penningtvättslagen kan upptäckas med fördröjning. Polisstyrelsens lotteriförvaltning anser att en förlängning av preskriptionstiden för försummelser och överträdelser som pågått länge effektiviserar det arbete som syftar till förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Det ökar verkningsfullheten i övervakarnas kontrollverksamhet. Även enligt utlåtandet från Finlands Advokatförbund gör förslaget det möjligt att ingripa i försummelser som pågått länge och det har bedömts öka verkningsfullheten i övervakarnas kontrollverksamhet.  

Finanssiala ry konstaterar att en effektiv myndighetstillsyn är en central del av säkerställandet av att bestämmelserna om penningtvätt och sanktioner iakttas men anser att det förslag i utkastet till regeringsproposition att fördubbla preskriptionstiden för fortsatta överträdelser eller försummelser från fem till tio år är orimligt och allvarligt med tanke på de rapporteringsskyldigas rättsskydd i enlighet med de motiveringar som särskilt framförs i utlåtandet. De synpunkter som Finanssiala ry framfört i sitt utlåtande har bedömts vid den fortsatta beredningen av propositionen, men propositionen har inte ändrats utifrån utlåtandet. Motiveringen till förslaget framgår av specialmotiveringen. 

Övrigt 

Ålands landskapsregering konstaterar i sitt utlåtande att landskapsregeringen endast har fått en kortfattad del av propositionsutkastet, eftersom alla delar inte har översatts till svenska. Enligt anvisningarna som framgår av finansministeriets begäran om utlåtande, ombeds remissinstanserna fästa uppmärksamhet vid propositionens huvudsakliga konsekvenser och särskilt vid konsekvenserna av de förslag som gäller påförande av administrativa påföljder. Ålands landskapsregering konstaterar i sitt utlåtande att bland annat de avsnitt som handlar om propositionens konsekvenser inte har översatts till svenska. Enligt landskapsregeringen leder det här till att landskapsregeringens utlåtande inte kan vara komplett och att utlåtandet endast omfattar de delar av propositionen som översatts till svenska. Enligt 36 § 1 mom. i självstyrelselagen för Åland är landskapet enspråkigt svenskt och ämbetsspråket i Ålands landskapsregering är svenska. Enligt 38 § i självstyrelselagen är riksmyndigheterna skyldiga att kommunicera med Ålands landskapsregering på svenska. Landskapsregeringen konstaterar dessutom i sitt utlåtande att formuleringen av ikraftträdandebestämmelsen i den föreslagna penningtvättslagen behöver ses över (s. 17 propositionsutkastet). I övrigt tar landskapsregeringen inte ställning till propositionsutkastet. Vid den fortsatta beredningen av propositionen har formuleringen av ikraftträdandebestämmelsen i den föreslagna penningtvättslagen setts över. 

I fråga om närmare detaljer hänvisar Finlands Näringsliv rf i sitt utlåtande till sitt medlemsförbund Finanssiala ry:s utlåtande. Finlands Näringsliv rf hänvisar också till arbets- och näringsministeriets och Företagarna i Finland rf:s utlåtanden i vilka det fästs uppmärksamhet vid att de rapporteringsskyldiga är en synnerligen heterogen grupp. Finlands Näringsliv rf fäster i sitt utlåtande uppmärksamhet vid att när företagens administrativa börda ökas genom förpliktelser bör man samtidigt se till att myndigheternas verksamhet är effektiv så att de samhälleliga målsättningarna för lagstiftningen som helhet kan nås och så att den ökade satsningen på verksamheten inte främst leder till att företagens administrativa börda ökar. 

Skyddspolisen framför i sitt utlåtande att den rätt som Finansinspektionen föreslås få tillgång till uppgifter av myndigheter och av aktörer som sköter offentliga uppdrag för att kunna utföra tillsynsuppdraget enligt 7 kap. 1 § i penningtvättslagen inte enbart räcker till för att garantera ett effektivt informationsutbyte mellan Finansinspektionen och Skyddspolisen för tillsynen över att sanktionsbestämmelserna följs. Inte heller med tanke på förmågan att trygga den nationella säkerheten är det proportionerligt att det enligt gällande lagstiftning är tillåtet att lämna ut uppgifter till förundersökningsmyndigheter för utredning av de allra lindrigaste brotten, men inte till Skyddspolisen för förhindrande av de allvarligaste hoten mot statens suveränitet. Av ovan nämnda skäl anser Skyddspolisen att det till den kompletterande propositionen bör fogas en bestämmelse med stöd av vilken Finansinspektionen ska ha rätt att lämna ut uppgifter till Skyddspolisen för utförandet av dess i lag bestämda uppgifter. Detta kan genomföras till exempel genom att foga till en ny underpunkt till 71 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen. Finansministeriet tillsatte den 21 juni 2022 en arbetsgrupp för att förbättra informationsutbytet i den nationella verksamheten för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Detta behov av lagändringar som Skyddspolisen föreslagit behandlades av en arbetsgrupp i slutet av 2022 och förslaget kommer eventuellt att ingå i den regeringsproposition som arbetsgruppen bereder. 

Finlands Advokatförbund har i sitt utlåtande lyft fram normgivningsbemyndigandet enligt 9 kap. 6 § 1 mom. i penningtvättslagen. Advokatförbundet betraktar det som ett missförhållande att normgivningsbemyndigandet gäller endast myndigheter, och därför kan advokatföreningen inte meddela bindande föreskrifter för sina egna tillsynsobjekt. Den arbetsgrupp som berett en delreform av penningtvättslagen beredde ett förslag enligt vilket Advokatförbundet ska ha rätt att meddela advokater sådana närmare föreskrifter som avses i 9 kap. 6 § 1 mom. i penningtvättslagen. Det här förslaget ströks emellertid vid den fortsatta beredningen av propositionen på grund av remissvar enligt vilket Advokatförbundet inte är en sådan myndighet som avses i 80 § i grundlagen, varvid det enligt grundlagen inte kan föreskrivas om rätt att utfärda rättsnormer som avses i 80 § 2 mom. i grundlagen. 

4  Specialmotivering

5  Ikraftträdande

De lagar som föreslås i regeringens proposition 236/2021 rd avsågs träda i kraft den 1 april 2022, med undantag av de ändringar som gäller 1 kap. 4 § 1 mom. 11 punkten underpunkt i och 3 kap. 3 § 2 mom. 2 punkten och 13 § i penningtvättslagen, vilka föreslogs träda i kraft den 1 april 2023. 

Eftersom den tidpunkt då lagarna enligt förslaget i regeringens proposition 236/2021 rd ska träda i kraft redan har passerat, föreslås det att lagarna träder i kraft den 1 mars 2023. Det föreslås att de ändringar som gäller 1 kap. 4 § 1 mom. 11 punkten underpunkt i och 3 kap. 3 § 2 mom. 2 punkten och 13 § i penningtvättslagen träder i kraft den 1 mars 2024.  

I fråga om påförande av administrativa påföljder som i sak kan jämställas med straffrättsliga påföljder tillämpas det förbud mot retroaktiva straff som hör till den straffrättsliga legalitetsprincipen. Enligt förbudet får inte gärningar som när de begicks inte var straffbara i efterhand retroaktivt straffbeläggas. Därmed föreslås det i fråga om ikraftträdandet av penningtvättslagen att det på en gärning eller underlåtelse som har skett före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.  

På motsvarande sätt föreslås det i fråga om ikraftträdandet av lagen om Finansinspektionen att det på en gärning eller underlåtelse som har skett före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.  

6  Verkställighet och uppföljning

Hur lagen fungerar följs upp av finansministeriet och inrikesministeriet bland annat i de nationella myndighetsarbetsgrupperna för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism samt genom diskussioner med centrala aktörer för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. I synnerhet tillsynsmyndigheterna enligt 7 kap. 1 § i penningtvättslagen och advokatföreningen, som enligt den paragrafen också utövar tillsyn, har vid utförandet av tillsynsuppgifterna möjlighet att upptäcka hur lagändringarna påverkar verkställigheten av bestämmelserna och hur bestämmelserna fungerar samt att ge sina tillsynsobjekt anvisningar till de delar det anses behövligt. 

7  Propositionens förhållande till den proposition som föreslås bli kompletterad

Denna kompletterande regeringsproposition innehåller ändrings- och kompletteringsförslag som gäller de i regeringsproposition 236/2021 rd föreslagna bestämmelserna om iakttagande av internationella ekonomiska sanktioner och nationella frysningsbeslut samt om administrativa påföljder i penningtvättslagen och lagen om Finansinspektionen. 

I den ursprungliga regeringspropositionen föreslås det att en ny 16 § fogas det till 3 kap. i penningtvättslagen. I denna kompletterande proposition föreslås det att rubriken för paragrafen ändras så att den beskriver paragrafens innehåll korrekt och på ett lämpligt sätt. Den föreslagna rubriken är Kundkontroll i anslutning till iakttagandet av sanktionsbestämmelser och frysningsbeslut. Enligt föreslaget i denna kompletterande proposition ska paragrafen ha ett moment i stället för de två moment som tidigare föreslagits. Samtidigt föreslås det att den föreslagna paragrafen i fråga omarbetas.  

I den ursprungliga regeringspropositionen föreslås det i fråga om 8 kap. om administrativa påföljder i penningtvättslagen att nya underpunkter fogas till 1 mom. i 8 kap. 1 § om ordningsavgift och till 1 mom. i 8 kap. 3 § om påföljdsavgift. I denna kompletterande proposition föreslås det att ordalydelsen i de föreslagna underpunkterna ska motsvara den föreslagna ändringen i innehållet i 3 kap. 16 §. 

I denna kompletterande proposition föreslås det att bestämmelsen om storleken på påföljdsavgiften för kreditinstitut och finansiella institut i 8 kap. 4 § 2 mom. i penningtvättslagen ändras så att det motsvarar bestämmelserna i artikel 59.3 a i fjärde penningtvättsdirektivet. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar således de ändringar som genom lag 521/2021 gjordes i 41 och 41 a § i lagen om Finansinspektionen och vars syfte var att säkerställa ett behörigt genomförande av Europeiska unionens rättsakter. Den ursprungliga regeringspropositionen innehöll inte detta förslag. 

I denna kompletterande proposition föreslås det också att det till 8 kap. i penningtvättslagen fogas en ny 5 a § om påförande av administrativa påföljder i samband med företagsarrangemang. Den gällande lagen innehåller inte bestämmelser om vem som påförs en administrativ påföljd om den rapporteringsskyldiga som har haft del i överträdelsen eller försummelsen inte längre existerar. Det är således fråga om en förtydligande bestämmelse om inverkan av olika företagsarrangemang, till exempel köp av affärsverksamhet eller fusion, på påförandet av administrativa påföljder. Den ursprungliga regeringspropositionen innehöll inte detta förslag. 

I denna kompletterande proposition föreslås det att 2 mom. i penningtvättslagens 8 kap. 7 § om preskription av rätten att påföra administrativa påföljder ändras så att preskriptionstiderna för rätten att påföra en påföljdsavgift förenhetligas så att preskriptionstiden i fråga om fortsatta överträdelser eller försummelser är tio år på samma sätt som i fråga om överträdelser eller försummelser av engångskaraktär. Den ursprungliga regeringspropositionen innehöll inte detta förslag. 

I den ursprungliga regeringspropositionen föreslås det att 3 § 2 mom. 5 punkten i lagen om Finansinspektionen ändras. Med avvikelse från det tidigare förslaget föreslås det i denna kompletterande proposition att punkten ändras så att det är Finansinspektionens uppgift att övervaka att finansmarknadsaktörerna iakttar penningtvättslagen. Den föreslagna nya ordalydelsen innebär att Finansinspektionen övervakar att de i penningtvättslagen föreslagna åtgärder för kundkontroll som hänför sig till säkerställandet av efterlevnaden av sanktionsbestämmelser och frysningsbeslut iakttas på det sätt som avses i den ändring som föreslås i 3 kap. 16 § i penningtvättslagen. 

I den ursprungliga regeringspropositionen föreslås det ändringar i 3 mom. 3 punkten i 20 b § (Rätt att få uppgifter av myndigheter och aktörer som sköter offentliga uppdrag) i lagen om Finansinspektionen. Med avvikelse från det tidigare förslaget föreslås det i denna kompletterande proposition att punkten ändras så att det till punkten fogas en hänvisning till 7 kap. 1 § i penningtvättslagen. Enligt förslaget har Finansinspektionen således rätt att få de uppgifter som avses i 20 b § 1 och 2 mom., om de behövs för att utföra tillsynsuppgifter som avses i 7 kap. 1 § i penningtvättslagen. 

I denna kompletterande proposition föreslås det att 2 mom. i 42 a § (Preskription av rätten att påföra administrativa påföljder) i lagen om Finansinspektionen ändras så att Finansinspektionens rätt att påföra en administrativ påföljdsavgift i fråga om fortsatta överträdelser eller försummelser förlängs från fem år till tio år från den dag då överträdelsen eller försummelsen upphörde. Detta förslag motsvarar den ändring som föreslås i 8 kap. 7 § 2 mom. i penningtvättslagen. Den ursprungliga regeringspropositionen innehöll inte detta förslag. 

De lagar som föreslås i den ursprungliga regeringspropositionen avsågs träda i kraft den 1 april 2022, med undantag av de ändringar som gäller 1 kap. 4 § 1 mom. 11 punkten underpunkt i och 3 kap. 3 § 2 mom. 2 punkten och 13 § i penningtvättslagen, vilka föreslogs träda i kraft den 1 april 2023. Eftersom den tidpunkt då lagarna enligt förslaget i den ursprungliga regeringsproposition 236/2021 rd ska träda i kraft redan har passerat, föreslås det att lagarna träder i kraft den 1 mars 2023. Det föreslås att de ändringar som gäller 1 kap. 4 § 1 mom. 11 punkten underpunkt i och 3 kap. 3 § 2 mom. 2 punkten och 13 § i penningtvättslagen ska träda i kraft den 1 mars 2024. 

8  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

Den gällande penningtvättslagen har stiftats med grundlagsutskottets medverkan. Regleringens grundlagsenlighet bedömdes i fråga om betydande utövning av offentlig makt, administrativa ekonomiska påföljder, skydd för privatlivet, egendomsskydd, näringsfrihet och rättsskydd i den regeringsproposition som gällde genomförande av fjärde penningtvättsdirektivet (RP 228/2016 rd). Grundlagsutskottet ansåg i sitt utlåtande GrUU 2/2017 rd att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Även lagen om Finansinspektionen har flera gånger bedömts av grundlagsutskottet.  

De ändringar som föreslås i denna proposition preciserar och förtydligar i huvudsak de gällande bestämmelserna i penningtvättslagen och lagen om Finansinspektionen. Ändringarna avser också att revidera vissa bestämmelser som föreslås i RP 236/2021 rd, så att de blir mer exakta och noggrant avgränsade. De ändringar som ingår i förslagen är inte på ett avsevärt sätt till sitt innehåll eller sin karaktär av en ny typ.  

Förslaget enligt denna proposition till 3 kap. 16 § i penningtvättslagen har redan bedömts i förhållande till grundlagen i regeringsproposition 236/2021 rd. Förslagets konsekvenser för dataskyddet har bedömts i avsnitt 2.2.3.1 i denna proposition. De föreslagna ändringarna i 3 kap. 16 § i penningtvättslagen återspeglas i 8 kap. 1 § 1 mom. och 3 § 1 mom. i penningtvättslagen. Därmed föreslås det att dessa moment ändras så att de motsvarar den föreslagna ändringen i ordalydelsen i 3 kap. 16 §. 

I denna proposition föreslås det att 8 kap. 7 § 2 mom. i penningtvättslagen och 42 a § 2 mom. i lagen om Finansinspektionen ändras så att preskriptionstiderna för rätten att påföra en påföljdsavgift förenhetligas så att preskriptionstiden i fråga om fortsatta överträdelser eller försummelser är tio år på samma sätt som i fråga om överträdelser eller försummelser av engångskaraktär. Enligt förslaget ska beslut om påförande av påföljdsavgift i fråga om en fortsatt överträdelse eller försummelse ha fattats inom tio år från den dag då överträdelsen eller försummelsen upphörde. Grundlagsutskottets vedertagna tolkning är att sådana påföljdsavgifter med avseende på 81 § i grundlagen varken är skatter eller avgifter, utan administrativa påföljder av sanktionskaraktär för en lagstridig gärning. I sak jämställer utskottet en ekonomisk påföljd av straffkaraktär med en straffrättslig påföljd (GrUU 10/2016 rd, GrUU 28/2014 rd, GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 rd, s. 2/I).  

De allmänna grunderna för administrativa påföljder ska i enlighet med 2 § 3 mom. i grundlagen fastställas i lag, eftersom det innebär utövning av offentlig makt att påföra sådana avgifter. Grundlagsutskottet har dessutom ansett att det är fråga om betydande utövning av offentlig makt. I lagen måste det exakt och tydligt föreskrivas om grunderna för betalningsskyldigheten och avgiftens storlek, om rättsskyddet för den betalningsskyldige och om grunderna för verkställigheten av lagen (GrUU 10/2016 rd, GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 rd, s. 2/I och GrUU 57/2010 rd, s. 2/II).  

Även om kravet på exakthet enligt den straffrättsliga legalitetsprincipen i grundlagens 8 § inte direkt gäller regleringen av administrativa påföljder, kan det allmänna kravet på exakthet ändå inte förbigås i en reglering av detta slag (GrUU 10/2016 rd, GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 rd, s. 2/II och GrUU 57/2010 rd, s. 2/II). Dessutom ska bestämmelserna uppfylla kraven i fråga om rätt proportion på påföljderna (GrUU 10/2016 rd, GrUU 28/2014 rd och GrUU 15/2014 rd).  

Ordningsavgifter som avses i föreslagna 8 kap. 1 § 1 mom. 9 c-punkten i penningtvättslagen och påföljdsavgifter som avses i föreslagna 8 kap. 3 § 1 mom. 9 c-punkten gäller i praktiken rapporteringsskyldigas försummelser och överträdelser vid sådana åtgärder för kundkontroll som behövs för att säkerställa att sanktionsbestämmelser och frysningsbeslut iakttas. Således anses de föreslagna ändringarna vara tillräckligt exakta och proportionerliga. 

Den straffprocessrättsliga principen ne bis in idem förbjuder dubbla straff för samma gärning. Domstolen får inte ta upp till ny behandling en sådan omständighet som redan har avgjorts genom en lagakraftvunnen dom. Principen är en viktig del av en rättvis rättegång. Det föreskrivs om principen i artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och artikel 14 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. En försummelse eller överträdelse för vilken ordningsavgift enligt föreslagna 8 kap. 1 § 1 mom. 9 c-punkten i penningtvättslagen eller påföljdsavgift enligt föreslagna 8 kap. 3 § 1 mom. 9 c-punkten påförs gäller andra förfaranden vid rapporteringsskyldiga än sådana som avses i rekvisiten för regleringsbrott enligt 46 kap. i strafflagen, så principen ne bis in idem åsidosätts inte. 

Det anses vara rätt proportionerat att enligt förslaget i denna proposition förenhetliga 8 kap. 7 § 2 mom. i penningtvättslagen och 42 a § 2 mom. i lagen om Finansinspektionen så att preskriptionstiden i fråga om fortsatta överträdelser eller försummelser är tio år på samma sätt som i fråga om överträdelser eller försummelser av engångskaraktär.  

De i regeringens proposition föreslagna ändringarna är förenliga med grundlagen och propositionen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.