1.1
1.1 Lag om regionutveckling och tillväxttjänster
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Lagens tillämpningsområde. I paragrafen föreslås bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Lagen tillämpas på i 2 kap. avsedd regionutveckling inom olika förvaltningsområden och i regionerna och på ordnande av i lagen avsedda tillväxttjänster inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. I 2 kap. föreslås bestämmelser om regionutveckling. Regionutveckling är en sektorsövergripande verksamhet på flera nivåer för att utveckla de olika regionerna i landet. Verksamheten bygger på samverkan mellan ministerierna, landskapen, kommunerna och andra aktörer inom regionutveckling såsom organisationer, företag samt högskolor och andra läroinrättningar. Bestämmelserna om förfarandena inom regionutvecklingen tillämpas omfattande inom olika förvaltningsområden. Sådana vedertagna samhällspolitiska delområden som inverkar på regionutvecklingen är näringar och sysselsättning, landsbygdsutveckling, välfärd, kompetens, kultur, livsmiljö, tillgänglighet och säkerhet. I denna proposition har tillväxttjänster föreslagits som ett nytt delområde inom regionutvecklingen. Tillväxttjänsterna omfattar integration. Statsrådets regionutvecklingsbeslut har redan under flera regeringsperioder beretts i samarbete mellan ministerierna i början av regeringsperioden. Beslutet är det mest centrala dokumentet i regionutvecklingssystemet som anger riktlinjerna för regionutvecklingen. Den föreslagna lagen ersätter lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (7/2014), med undantag av de bestämmelse i lagen som ska bibehållas till och med utgången av den nuvarande strukturfondsperioden i Europeiska unionen. Dessa bestämmelsers giltighetstid fortsätts enligt den införandelag som ingår i denna regeringsproposition. De bestämmelser som behövs för nästa strukturfondsprogramperiod bereds i det skedet när det finns tillräcklig information om de unionsrättsakter som gäller den nya strukturfondsprogramperioden och om finansieringen. Beredningen görs i ett omfattande samarbete mellan regionutvecklingsaktörer och särskilt strukturfondsaktörer. Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska havs- och fiskerifonden som förvaltas av jord- och skogsbruksministeriet, är inte Europeiska unionens strukturfonder.
Utöver på regionutveckling tillämpas lagen på organiseringen av verksamheten i de i landskapslagen ( / ) avsedda landskapen när det gäller de arbets- och näringsministeriets uppgifter som överförs till landskapen med stöd av 6 § i landskapslagen, och som är uppgifter för att främja en hållbar ekonomisk tillväxt, förtagande samt förutsättningarna för företagsverksamhet, en fungerande arbetsmarknad och integration (tillväxttjänster). Dessa tjänster som definieras som tillväxttjänster bildar ett enhetligt delområde inom regionutvecklingen, och utnyttjandet av dem främjar resurserna och effektiviteten inom regionutvecklingen.
Det är inte nödvändigt att i denna lag föreskriva om de riksomfattande tillväxttjänsterna och om kommunernas livskraftsuppgifter, eftersom staten och kommunerna har allmän kompetens och redan har befintliga tjänster och strukturer för tjänsteproduktionen, exempelvis kommunala och regionala utvecklingsbolag. Kommunerna producerar livskraftstjänster och genomför den lokala näringspolitiken inom ramen för sin allmänna kompetens. Lagen ska inte ingripa i organiseringen av kommunernas livskraftsuppgifter eller de lokala tjänster som ordnas i samband med dem. Landskapen ska endast besluta om organiseringen av tillväxttjänster på landskapsnivå.
Landskapet Ålands folkrättsligt erkända ställning som självstyrt område fastställs i 120 § i grundlagen, och i självstyrelselagen för Åland som utfärdats med stöd av den. Ålands näringspolitik, inklusive företagsstöd och sysselsättningsfrågor, hör till landskapets behörighet. Landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapets integrationsfrämjande åtgärder. Landskapet Åland har dessutom själv föreskrivit om vilka bestämmelser i rikets lagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa som är tillämpliga i landskapet. Eftersom det i självstyrelselagen för Åland finns uttömmande bestämmelser om fördelningen av lagstiftningsbehörigheten, ska det inte i en rikslag särskilt föreskrivas om lagens tillämplighet på Åland. I fråga om regionutveckling tillämpas lagen endast på Fastlandsfinland.
2 §.Definitioner. I paragrafen föreslås definitioner av de begrepp som används i lagen. Enligt 1 mom. 1 punkten avses med tjänsteproducent en sammanslutning, stiftelse och enskild näringsidkare som producerar tillväxttjänster för landskapet. Sammanslutningar är t.ex. aktiebolag, kommanditbolag, öppna bolag, andelslag och föreningar. Samfundsformen för enskilda aktörer som är producenter begränsas inte i lagen. Om landskapet producerar tillväxttjänster i en situation där det råder marknadsbrist, ska landskapet grunda ett bolag för det ändamålet. Landskapet ska själv få bestämma om placeringen av bolagets ägarstyrning inom landskapets organisation. Avsikten är att också kommunala bolag som verkar på marknadsvillkor ska kunna producera tillväxttjänster i landskapet. I lagen föreslås ingen definition av producenter av riksomfattande tjänster, utan alla ämbetsverk och bolag som hör till arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde och som har uppgifter med anknytning till tillväxttjänster ska kunna vara sådana producenter.
Enligt 2 punkten avses med region landskapens områden enligt den i 5 § i landskapslagen ( / ) avsedda områdesindelningen och i riksomfattande verksamhet Fastlandsfinland.
Enligt 3 punkten avses med strukturfondsprogram det operativa programmet Hållbar tillväxt och jobb 2014–2020 och Finlands garantiprogram för att förbättra tillgången till finansiering för tillväxtföretag. Dessa program är nationella strukturfondsprogram som genomförs och förvaltas i Finland.
Enligt 4 punkten ska med förordningen om allmänna bestämmelser avses Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006.
Enligt 5 punkten avses med tjänstehelhet en helhet av sådana olika tillväxttjänster som kundens behov förutsätter. Landskapen kan också ha mer omfattande helheter som består av tjänster inom olika förvaltningsområden. Med tanke på effektiviteten hos landskapets tjänster är det viktigt att tjänster som produceras av olika aktörer produceras och tillhandahålls så, att de bildar en enhetlig helhet för kunden.
Landskapen kan på basis av sina egna särdrag, sitt regionutvecklingsläge och kundernas behov tillhandahålla sådana tillväxttjänster och tjänstehelheter som består av tillväxttjänster som de önskar. Med stöd av den föreslagna lagen har landskapet prövningsrätt i fråga om att bilda tjänstehelheter. Landskapet kan vid konkurrensutsättning bereda tjänsteproducenterna möjlighet att producera innovativa lösningar, om landskapet inte definierar tjänsteprocesserna detaljerat i anbudsbegäran. Tjänster som främjar företagsverksamhet och företagande kan omfatta tjänster i samband med företagande och grundande av företag, utveckling och omorganisering av företagets affärsverksamhet samt tjänster som avser kompetensutveckling och åtgärder för att främja kvaliteten och produktiviteten i arbetslivet. Landskapen kan via olika servicekanaler tillhandahålla mångsidiga rådgivnings- och träningstjänster för personer för inledande av företagsverksamhet och för företag för utvecklande av företagsverksamheten och till stöd för företag för att klara av brytningsskeden på grund av ägararrangemang och generationsväxlingar eller i samband med ekonomiska störningar.
Genom tjänster som anknyter till företagande och grundande av företag vill man skapa en positiv inställning till företagande och öka antalet nya företag som grundas bl.a. genom att stödja egenföretagande. Avsikten är att nya företagare ska kunna få rådgivning och träning med att utveckla en affärsidé och inleda affärsverksamhet. Målgrupperna är personer som planerar att inleda företagsverksamhet och företag som varit verksamma en tid (privatkunder och företagskunder). Tjänsterna ska skräddarsys efter kundens behov, och vid behov ska kunden hänvisas till de riksomfattande tjänsterna inom nätverket Team Finland.
Med rådgivnings- och träningstjänster för att utveckla och omorganisera företagets affärsverksamhet och tjänster som avser kompetensutveckling kunde man eftersträva att företagen utvecklar en lönsam affärsverksamhet som växer och kan internationaliseras och att företagens verksamhetsförutsättningar ska förbättras. Kunderna i dessa tjänster ska vara verksamma företag (företagskunder). Avsikten är att tjänsterna också ska kunna tillhandahållas digitalt och i form av avgiftsbelagd service. I tjänsterna ska beaktas också möjligheterna att få internationella experters sakkunskap och nätverk att kanaliseras så att de främjar företagens tillväxt och internationalisering.
Utvecklingstjänsterna ska bestå av mångformiga tjänster som produceras via flera olika servicekanaler. I tjänsterna ska i allt större utsträckning kunna tillämpas valfrihet för kunderna. Utvecklingstjänsterna ska skräddarsys enligt företagens behov och samordnas med de riksomfattande tjänsterna.
Via tjänster somsyftar till att främja kvaliteten och produktiviteten i arbetslivet i landskapet ska företagen kunna få hjälp med att agera på ett resultatrikt sätt, genom stöd för utvecklande av rutinerna inom företagen. Målet är att det i framtiden på allt fler arbetsplatser ska finnas en verksamhetskultur och en ledning som stöder förnyelse och utveckling. Den verksamhet som avser kvaliteten och produktiviteten i arbetslivet bör utöver allmän utveckling (affärsverksamhet, ledning, personalens kompetens, mångsidighet, produktivitet) också fokusera på att utveckla välbefinnandet i arbetet i arbetsorganisationerna på ett helhetsbetonat sätt. Avsikten är att tjänsterna också ska kunna tillhandahållas digitalt och i form av avgiftsbelagd service. De tjänster som avser arbetslivets kvalitet och produktivitet ska skräddarsys enligt företagens behov och samordnas med de riksomfattande tjänster som avser arbetslivets kvalitet och produktivitet.
Avsikten är att landskapet ska kunna skapa förutsättningar för utveckling av innovationer och för innovationsdriven tillväxt, i synnerhet ny affärsverksamhet. Landskapet ska beakta behoven och målen för högskolorna, utbildningsanordnarna, forskningsinstitutionerna, företagen samt städerna och kommunerna inom landskapets område. Samtidigt skapar landskapet förutsättningar för utveckling av innovationer i ett nära samarbete med aktörer på riksomfattande nivå såsom Business Finland. På riksnivå erbjuder Business Finland företagen och forskningsinstitutionerna, oavsett var de är belägna, finansiering för innovationsverksamhet och sakkunskap när det gäller att skapa ny affärsverksamhet.
Landskapet kan ordna den rådgivning till privatkunder som behövs för att utveckla uppfinningar. Rådgivningstjänsterna kan omfatta åtgärder för att aktivera uppfinningsverksamheten och vidareutveckla den samt stöd för kommersialisering av uppfinningar. För att aktivera privatkunder och företagskunder till innovationsverksamhet och till att kommersialisera uppfinningar behövs det rådgivningstjänster på landskapsnivå och en stark koppling till Business Finlands riksomfattande experttjänster och finansiella tjänster. Landskapens tjänster till såväl privatkunder som företagskunder som avser innovation och uppfinningar ska i huvudsak innefatta aktivering och rådgivning och informationsförmedling i samband med dem. I tillväxttjänsterna ingår också andra tjänster till privatkunder som avser nytt företagande. Därför lämpar sig denna uppgift väl för landskapen. Avsikten är att det stöd som behövs för att utveckla uppfinningar som ökar företagskundernas affärsverksamhet ska tillhandahållas av Business Finland på riksomfattande nivå. Tjänsterna ska genomföras i ett nära samarbete med såväl riksomfattande som kommunala aktörer.
Genom innovationsverksamhet främjas förnyelse inom landskapets näringsstruktur, i synnerhet när det gäller tillväxtförutsättningarna för nystartade företag och företag på hemmamarknaden. För att genomföra den uppgift att främja utländska investeringar som ålagts landskapen ska i varje landskap finnas en Team Finland tillväxt- och internationaliseringssamordnare. Utöver att främja utländska investeringar ska samordnaren dessutom på ett övergripande sätt samordna internationaliseringsarbetet i landskapet och ordna och anskaffa de tjänstehelheter som behövs för genomförandet av de uppgifter som ålagts landskapet, i syfte att skapa en attraktiv regional verksamhetsmiljö. De åtgärder som syftar till att främja utländska företags etablering i landskapet bör beredas i samarbete med aktörerna på riksnivå. Samtidigt bör man genom riksomfattande åtgärder och finansiering sörja för att den profilerade verksamhetsmiljön förnyas, dvs. utreda hur man kan göra Finland till en attraktiv verksamhetsmiljö. I detta sammanhang ska också beaktas hur de internationella experternas sakkunskap och innovationspotential ska kanaliseras så att de stöder företagens tillväxt och uppkomsten av innovationsmiljöer.
I de åtgärder genom vilka man skapar förutsättningar för nya innovationer i landskapet ska, utöver ökat samarbete såväl mellan företagen som mellan företagen och de olika aktörerna, ingå användarorienterad innovationsverksamhet, utveckling av IP-intensiv företagsverksamhet, nya slags lösningar/verksamhetsmodeller för kompetensöverföring och nyttiggörande av forskningsresultat (inbegripet forskningsinfrastruktur som främjar ny affärsverksamhet samt företagsacceleratorer) samt främjande av innovationsverksamhet med hjälp av offentliga investeringar, innovativ offentlig upphandling och öppna data.
Avsikten är att landskapet ska utveckla förutsättningarna för nya innovationer inom sitt eget område i ett nära samarbete med de övriga aktörerna och för egen del skapa förutsättningar för innovationsdriven tillväxt. Vid ordnandet av tillväxttjänster ska det beaktas att aktörer inom immateriell produktion, skapande ekonomi och andra IP-intensiva branscher kan få tillväxttjänster på olika håll i Finland jämlikt och till jämn kvalitet.
Tjänsterna för internationalisering kan innefatta stödjande av företag för att främja internationalisering, anknytande tjänster som främjar användningen av riksomfattande tillväxttjänster samt stöd för arbetskraftens internationella rörlighet.
Internationaliseringstjänsterna för företagen kunde huvudsakligen genomföras riksomfattande i form av Team Finland-nätverkets tjänster. Landskapens internationaliseringstjänster ska i huvudsak innefatta tjänster som främjar större beredskap för export och internationalisering i små och medelstora företag samt åtgärder som främjar arbetstagarnas internationella rörlighet. Dessutom kan landskapen för egen del bidra till att främja turism från utlandet till Finland. Tjänsterna ska genomföras i ett nära samarbete med såväl riksomfattande som kommunala aktörer.
Landskapen kunde särskilt ta fram information om internationella affärsmöjligheter, partnerskap och nätverk för företagen i landskapet och i det arbetet utnyttja all den expertis som finns inom Team Finland-nätverket, samt samordna gränssnittet mellan tillväxttjänsterna på landskapsnivå och Team Finland-tjänsterna i samarbete med Business Finland, som svarar för den operativa ledningen och utvecklingen av Team Finland-nätverket. Landskapen kan också genomföra annan kommunikation som främjar företagens internationalisering och turism från utlandet till Finland, och ordna evenemang som utöver att de ökar företagens kunskaper om affärsmöjligheter även syftar till att stödja företagen genom att förmedla information om Team Finland-tjänster samt till att aktivera och uppmuntra företagen att söka tillväxt genom internationalisering. Landskapen kan även stödja ökningen av den internationella affärskompetensen i företagen överlag, samordningen av de regionala Team Finland-nätverken i hemlandet, betjäning av företagskunder med rådgivning och sparrning samt med vägledning av företag som bereder sig på att inleda internationell verksamhet till tjänsterna inom det riksomfattande Team Finland-nätverket. Landskapen kan i samarbete med tjänsterna i det riksomfattande Team Finland-nätverket kanalisera internationella experters sakkunskap och nätverk till stöd för tillväxten och internationaliseringen av företagen i regionen.
Inom ramen för de tjänster som avser främjande av arbetstagarnas internationella rörlighet kan landskapen ordna sådana tjänster som tillhandahålls av det europeiska arbetsförmedlingsnätverket Eures. Med hjälp av tjänsterna i nätverket främjas matchningen mellan arbete och arbetstagare över landets gränser genom att arbetstagarna erbjuds internationella arbetstillfällen och arbetsgivarna erbjuds kunnig internationell arbetskraft. Dessa tjänster ordnas centraliserat och koordineras av arbets- och näringsministeriet. Bestämmelser om detta föreslås i 39 §. Dessutom ska landskapen kunna ordna andra tjänster som stöder internationell rekrytering och som är avsedda för arbetssökande, arbetsgivare och företag. Dessa tjänster kan avse exempelvis utbildning i avgångslandet, finska och svenska för arbetsplatsen, arbetsplatsträning för internationella arbetsgemenskaper och yrkeskunskapsprov. Den kommunikation om Finlandsbilden som ges inom ramen för Team Finland-verksamheten kan användas för att locka internationell arbetskraft till Finland.
För att främja företagens internationalisering, turismen från utlandet till Finland, utländska investeringar och arbetskraftens rörlighet i landskapet, ska det i varje landskap finnas en egen Team Finland tillväxt- och internationaliseringssamordnare. Samordnaren ska ha i uppgift att samordna den helhet av tillväxttjänster och internationaliseringstjänster som tillhandahålls företagen och att fungera som en länk mellan företagen i regionen och det riksomfattande Team Finland-nätverket.
I 6 punkten definieras kunder inom tillväxttjänster. Kunder inom tillväxttjänster är fysiska personer samt juridiska personer vilkas verksamhet främjar ekonomisk tillväxt och sysselsättning, forskning och utveckling i anknytning till tillväxttjänster, utvecklingen av näringslivet och innovationsmiljöer i områdena, utbildning i anknytning till tillväxttjänster, eller kompetensutveckling eller integration av invandrare. En aktör kan samtidigt vara kund både inom riksomfattande tillväxttjänster och inom tillväxttjänster på landskapsnivå. En tjänstehelhet kan t.ex. inom internationaliseringstjänster bildas så att kunden hänvisas från tillväxttjänster på landskapsnivå till kund inom riksomfattande tillväxttjänster. Kunden ska också kunna utnyttja vilket som helst annat landskaps tillväxttjänster på landskapsnivå, t.ex. om kunden har som avsikt att sysselsätta sig i det landskapet där han eller hon söker tjänsten, eller om viss utbildning tillhandahålls endast i ett visst landskap eller en företagstjänst utvecklar näringslivet i landskapet i fråga. Kunden ska emellertid inte kunna kräva att landskapet ordnar någon viss tjänst eller något visst sätt att betjäna kunden på den grunden att något annat landskap erbjuder tjänsten, om tjänsten i fråga inte hör till det berörda landskapets tjänsteutbud. En grundlagsenlig jämlik tillgång till tjänster tryggas genom bestämmelserna i 16 § om de tjänster som landskapet åtminstone ska se till att är tillgängliga. Bestämmelser om de riksomfattande målen för lika tillgång till tjänster föreslås i 21 §.
3 §.Språk som tjänster ska tillhandahållas på. I paragrafen föreslås bestämmelser om det språk ska användas vid tillhandahållandet av tjänster. Enligt paragrafen ska landskapet ordna tjänsterna så att var och en har rätt att använda finska eller svenska.
I samband med landskapsreformen har det fastställts att överföringen av uppgifter från staten till landskapen inte får försämra de språkliga rättigheterna. Regleringen om de språkliga rättigheterna avser den miniminivå som ska tryggas genom lag. Bestämmelser om rätten att använda, bli hörd och få expeditioner på finska eller svenska samt om rätten till tolkning vid användningen av dessa språk hos myndigheterna finns i 10, 18 och 20 § i språklagen (423/2003) och i fråga om invandrare i lagen om främjande av integration. I samiska språklagen (1086/2003) föreskrivs det om rätten att använda samiska.
I språklagen finns bestämmelser om myndighetens skyldigheter att betjäna och informera på finska och svenska. Myndigheterna ska i sin verksamhet självmant sörja för att de språkliga rättigheterna förverkligas i praktiken. Skyldigheterna gäller i synnerhet tvåspråkiga kommuner och samkommuner. Språklagens 24 § ålägger bolag där en eller flera tvåspråkiga kommuner eller kommuner med olika språk har bestämmanderätt att betjäna och informera allmänheten på finska och svenska i den omfattning det behövs med tanke på verksamhetens art och saksammanhanget och på ett sätt som enligt en helhetsbedömning inte kan anses oskäligt för bolaget. I samiska språklagen föreskrivs det om motsvarande rättigheter för samer i samernas hembygdsområde, dvs. i Enontekis, Enare, Sodankylä och Utsjoki kommuner och i sådana samkommuner till vilka någon av dessa kommuner hör. Enligt 3 § i teckenspråkslagen ska myndigheterna i sin verksamhet främja möjligheterna för dem som använder teckenspråk att använda och få information på sitt eget språk. Med teckenspråk avses det finska och det finlandssvenska teckenspråket.
I 25 § i språklagen föreskrivs det att när en offentlig förvaltningsuppgift genom lag eller med stöd av lag hör till en enskild, gäller för denne i uppdraget det som i denna lag sägs om myndigheter. Om en sådan uppgift uppdras åt en enskild med stöd av ett beslut eller någon annan åtgärd av en myndighet eller ett avtal mellan myndigheten och den enskilde, ska myndigheten försäkra sig om att den enskilde i uppdraget ger sådan språklig service som förutsätts i lagen. Myndigheten ska försäkra sig om detta också när den anförtror en enskild någon annan uppgift än en offentlig förvaltningsuppgift, om detta är nödvändigt för att upprätthålla den servicenivå som lagen förutsätter.
En tvåspråkig statlig myndighet ska betjäna allmänheten på finska och svenska. En enspråkig statlig myndighet är således inte skyldig att betjäna allmänheten på båda nationalspråken. Däremot får den anlita tolk, om den inte kan betjäna en person på det språk som han eller hon valt. Myndigheten ska då på tjänstens vägnar se till att tolk inkallas (RP 92/2002 rd, s. 74–75).
Enligt 5 § i lagen om främjande av integration ska myndigheten ordna tolkning eller översättning i ett ärende om invandraren inte behärskar det språk, finska eller svenska, som enligt språklagen ska användas hos myndigheten eller om han eller hon på grund av handikapp eller sjukdom inte kan bli förstådd i ett ärende som avses i lagen om främjande av integration och som kan inledas på myndighetens initiativ. Myndigheten ska i den mån det är möjligt ordna tolkning och översättning även i andra ärenden som gäller invandrarens rättigheter och skyldigheter. Enligt 5 § 2 mom. kan ärendet tolkas eller översättas till ett språk som invandraren kan konstateras förstå tillräckligt väl med hänsyn till ärendets art.
2 kap. Regionutveckling
4 §.Målen för regionutvecklingen. I 1 mom. föreslås definitionen att regionutveckling är sådan sektorsövergripande verksamhet på flera nivåer för att utveckla de olika regionerna i landet som bygger på samverkan mellan ministerierna, landskapen, kommunerna och andra aktörer. Regionutvecklingsperspektivet innebär att olika förvaltningsområdens och landskaps mål och åtgärder betraktas som en helhet, och också ur ett riksomfattande och regionalt perspektiv. Detta innefattar både särskilda åtgärder och resurser för regionutveckling och ett perspektiv på att det samhälleliga beslutsfattandet har effekter på regionutvecklingen.
Enligt 2 mom. ska regionutvecklingen ha som mål att
1) att stärka förnyelsen, en balanserad utveckling, konkurrenskraft och en hållbar ekonomisk tillväxt i regionerna,
2) att på ett hållbart sätt stärka regionernas livskraft och tillväxtfrämjande näringsstruktur och göra dem mångsidigare, samt att främja den ekonomiska balansen,
3) att främja en hållbar sysselsättning samt befolkningens välfärd, kompetens, lika möjligheter och sociala delaktighet samt integrationen av invandrare,
4) att minska skillnaderna i utveckling mellan och inom regionerna och uppmuntra till fullskaligt utnyttjande av tillgängliga resurser på ett hållbart sätt,
5) att utveckla regionernas starka sidor och höja deras specialiseringsgrad samt främja deras kultur, och
6) att förbättra kvaliteten hos livsmiljön och främja en hållbar region- och samhällsstruktur samt tillgänglighet.
En av prioriteringarna enligt statsminister Sipiläs regeringsprogram och regionutvecklingsbeslut är att stärka livskraften och öka tillväxten. Målen för regionutvecklingen preciserades därför senast 2016 utifrån regeringsprogrammet för statsminister Sipiläs regering och det regionutvecklingsbeslut som statsrådet antog våren 2016 (RP 54/2016). Vid preciseringen av målen betonade man förnyelsen i regionerna och målet att stärka och diversifiera regionernas livskraft och tillväxtfrämjande näringsstruktur. I övrigt motsvarar regionutvecklingsmålen målen enligt 4 § i lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (7/2014). Nästa gång blir en översyn av målen aktuell 2019 efter de följande riksdagsvalen, utifrån det nya regeringsprogrammet. Regionutvecklingsmålen kommer att preciseras så att de är tillämpliga på den praktiska verksamheten, och genomföras genom riksomfattande beslut och program och beslut och program som avser regionutveckling på landskapsnivå.
I 2 mom. 1 punkten föreslås som det första målet att stärka förnyelsen av regionerna, regionernas balanserade utveckling och konkurrenskraft samt den hållbara ekonomiska tillväxten i alla regioner. Förnyelse av regionerna och särskilt regionernas balanserade utveckling med beaktande av deras särdrag har redan länge varit ett mål för regionutvecklingen. Den finländska nationalekonomin och företagen är verksamma i en internationell miljö. Det väsentliga är att skapa ny tillväxt som baserar sig på en hållbar utveckling genom att diversifiera och förnya näringsstrukturen. När de resurser som används för regionutvecklingen minskar bör åtgärdernas effektivitet förbättras. Det är också viktigt att förbättra verksamhetsförutsättningarna när det gäller företagande och företagsverksamhet. Detta förutsätter nya samarbetsformer, att de regionala aktörerna bildar internationella och nationella nätverk, samt att man bättre utnyttjar de starka sidor som är centrala med tanke på Finlands konkurrenskraft. De stora stadsregionerna har en central roll i att förverkliga den nationella innovationsstrategin och som innovationsplattformer. Faktorer som ökar regionernas konkurrenskraft är bl.a. produktivitet, humankapital, innovativitet och regionens tillgänglighet.
Som andra mål föreslås att på ett hållbart sätt stärka regionernas livskraft och tillväxtfrämjande näringsstruktur och göra dem mångsidigare, samt att främja den ekonomiska balansen. Tjänsternas betydelse har ökat kraftigt. Också många nya branscher, såsom växande branscher som anknyter till bio- och cleantech, välfärd, kultur, skapande branscher, turism och miljö ska stödas för att stärka och diversifiera Finlands näringsstruktur. Ekonomisk balans eftersträvas genom att främja en stabil utveckling av ekonomin, sysselsättningen och företagsverksamheten. Hållbar utveckling är utgångspunkten för all verksamhet. Till hållbar utveckling hör ekologisk, social, kulturell och ekonomisk hållbarhet.
Som tredje mål föreslås främjande av en hållbar sysselsättning samt befolkningens välfärd, kompetens, lika möjligheter och sociala delaktighet samt integrationen av invandrare. Hållbar sysselsättning eftersträvas genom att stabilisera efterfrågan på och tillgången till arbetskraft. Med mångsidig och högklassig utbildning skapas förutsättningar för stärkande av kompetens, innovativitet, kreativitet och förnyelse. De ändringar i kvaliteten och omfattningen av kompetensen som orsakats av den förnyade näringsstrukturen ställer stora krav på ordnandet av utbildning. Av denna orsak är det viktigt att stärka samarbetet mellan de som ansvarar för ordnandet av utbildningen och regionernas myndigheter, universitet och andra läroinrättningar samt näringslivet. Det är allt viktigare att kunna förutse behovet av utbildning. Målet för alla regionutvecklingsåtgärder är att minska ojämlikhet och utslagning samt att främja vars och ens rätt att delta, utvecklas och få tjänster. Den mångsidighet som bygger på olikheter bör ses som en resurs som ska utnyttjas. Till social delaktighet hör delaktighet i ett sammanhang och ett liv som delaktig i det. Social delaktighet som ett mål för regionutvecklingen innefattar bl.a. delaktighet i arbetslivet. Motsatsen till social delaktighet är social utslagning. Med utslagning avses att någon hamnar utanför samhällelig verksamhet. Ökning av delaktighet kan innebära både aktivering av en individ och ökning av möjligheterna till delaktighet och deltagande i ett sammanhang.
Syftet med integration av invandrare är att främja invandrares lika delaktighet i samhällets olika delområden och att stärka utnyttjandet av invandrares kompetens som en livskraftsfaktor. Såsom en del av integrationen främjas också styrningen till kommunerna av personer som får internationellt skydd. Integration omfattar aktiva åtgärder av olika myndigheter och tredje sektorn, såsom undervisning i finska eller svenska, aktiva åtgärder som stöder sysselsättning och kompetensutveckling samt främjande av hälsa och välfärd.
Det fjärde målet är att minska skillnaderna i utveckling mellan och inom regionerna och uppmuntra till fullskaligt utnyttjande av tillgängliga resurser på ett hållbart sätt. Åtgärder som minskar utvecklingsskillnader mellan regioner kan vara tryggande av infrastrukturen, olika tjänsters tillgänglighet och tillräckliga data- och trafikförbindelser i regionen. Centrala åtgärder för att minska utvecklingsskillnader mellan regioner är också utvecklande av företagsverksamhet som är lämplig i regionen och tillhandahållande av behövlig utbildning. I sådana områden som har blivit eller håller på att bli efter utvecklingen i resten av landet är de svåraste problemen arbetslöshet och utslagning. Ibruktagandet av olika resurser ska effektiviseras.
Det femte målet är att utveckla regionernas starka sidor och höja deras specialiseringsgrad samt att främja deras kultur. Regionerna är olika, och den mest framgångsrika regionutvecklingen är sådan som identifierar respektive områdes styrkor och där specialisering sker enligt de starka sidorna. När en region specialiserar sig på sådan kompetens och utnyttjandet av sådan kompetens i fråga om vilken regionen på basis av sin näringsstruktur och sina förutsättningar har en möjlighet till tillväxt, stärker den sin konkurrenskraft.
Som sjätte mål föreslås att förbättra kvaliteten hos livsmiljön och främja en hållbar region- och samhällsstruktur och tillgänglighet. Livsmiljön består av den byggda miljön och naturmiljön. Till livsmiljön hör också sociala och funktionella faktorer som inverkar på livskvaliteten och levnadsförhållandena. En högklassig livsmiljö bildar en helhet där olika befolkningsgrupper har möjlighet att ordna sitt dagliga liv på ett smidigt sätt, till boende, arbete, användning av tjänster och hobbyn, uteliv och också möjlighet till privatliv. Livsmiljön påverkas bl.a. genom planläggning och styrning av byggandet. Regioners tillgänglighet främjas genom tryggande av regionens infrastruktur, olika tjänsters tillgänglighet och tillräckliga data- och trafikförbindelser, samt genom utveckling av logistiken.
5 §.Ansvaret för regionutvecklingen. I paragrafen sammanfattas ansvaret för regionutvecklingen och de viktigaste uppgifterna i samband därmed. Enligt 1 mom. svarar landskapen och kommunerna för regionutvecklingen inom sina områden. I 1 mom. anges de aktörer som svarar för regionutvecklingen. Staten ansvarar för den riksomfattande regionutvecklingen på samma sätt som i nuläget. Enligt 6 § 1 mom. 9 punkten i förslaget till landskapslag ska landskapet ansvara för utveckling av regionen och regionutvecklingsmyndighetens uppgifter. Med landskapets ansvar för regionutvecklingen avses i lagen landskapets uppgifter som regionutvecklingsmyndighet och regionutvecklingsarbete på landskapsnivå.
Med regionutvecklingsmyndighetens uppgifter avses alla de uppgifter som i nuläget åläggs landskapsförbunden i lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten. Landskapet ska därtill sköta sådana uppgifter inom helheten regionutveckling av vilka en del tidigare har hört till landskapsförbundets uppgifter som regionutvecklingsmyndighet och en del till närings-, trafik- och miljöcentralernas uppgifter i samband med utvecklingen av näringslivet. Sådana uppgifter är bl.a. inom undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde utbildning och kompetensutveckling samt kulturfrämjande uppgifter i samband med utveckling och finansiering av näringsliv och innovationsmiljöer i regionerna enligt 6 § 9 punkten i landskapslagen.
Med utbildning och kompetensutveckling avses i landskapet särskilt livslång handledning och koordination av tjänster för livslång handledning. Med livslång handledning bidrar man till införskaffning av kompetens som är viktig med tanke på sysselsättningen och skapandet av utbildnings- och arbetskarriärer, minskar man avbrutna studier, försnabbar man övergången till arbete, förlänger man arbetskarriärerna och förbättrar man medborgarnas delaktighet. Med främjande av kultur avses åtgärder med vilka man i landskapet främjar förutsättningarna för uppkomsten, tillväxten och distributionen av immateriell produktion samt en mångsidig utveckling av dessa och produktifiering av kulturturism. Kulturfrämjande åtgärder anknyter till strävan att stärka förutsättningarna för utvecklingen av kreativa näringar i landskapet. Inom undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde styrs verktygen för regionutveckling i hög grad av undervisnings- och kulturministeriet, särskilt styrningen av aktörer inom förvaltningsområdet såsom högskolor och utbildningsanordnare.
Enligt förslaget ska regionutvecklingsmyndigheterna samarbeta med kommunerna i regionen. Eftersom regionutveckling är ett mångfasetterat arbete som involverar många aktörer och bedrivs på såväl riksomfattande som på regional och lokal nivå, konstateras det i lagen att kommunerna fortfarande ska ha ansvar för att utveckla sina egna områden. Bestämmelsen är informativ. Kommunerna sköter många delområden som är viktiga med tanke på regionutvecklingen, exempelvis uppgifter som gäller livskraften och den fysiska verksamhetsmiljön samt kultur, utbildning och annan lokal utveckling. Landskapet samordnar dessa uppgifter för att utveckla helheten inom landskapets område.
Också kommunernas olika samarbetsorganisationer kan ha uppgifter inom regionutvecklingen, och det är viktigt att deras sakkunskap beaktas. Kommunerna överför ofta betydande uppgifter inom den övergripande regionutvecklingen exempelvis till de kommunala utvecklingsbolagen. Kommunerna är också enligt Europeiska unionens lagstiftning centrala partner i Europas struktur- och investeringsfonder.
Med stöd av 2 mom. ska arbets- och näringsministeriet svara för regionutvecklingen på riksomfattande nivå och för samordningen i samband med den. Enligt reglementet för statsrådet (262/2003, sådant det lyder i reglemente 905/2009) hör regionutvecklingen till arbets- och näringsministeriets ansvarsområde. Regionutveckling är till sin karaktär vittomfattande både när det gäller innehållet och aktörerna. Arbets- och näringsministeriets viktigaste uppgift kommer därför att vara att samordna de frågor som gäller regionutvecklingen och koordinera samarbetet. Samarbete bedrivs bl.a. med ministerier, landskap, kommuner, organisationer, högskolor, anordnare av yrkesutbildning och forskningsinstitutioner, på samma sätt som nu. Avsikten är att arbets- och näringsministeriet ska ansvara för utarbetandet av de viktigaste dokumenten som gäller regionutveckling i samarbete med andra aktörer inom regionutveckling. Till exempel bereds de riksomfattande prioriteringarna i regionutvecklingen, som utarbetas för regeringsperioden, i samarbete med ministerierna och vid beredningen hörs landskapen och andra centrala parter med tanke på regionutvecklingen på vid basis. Alla ministerier, i synnerhet finansministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, kommunikationsministeriet och miljöministeriet, ska inom sina respektive förvaltningsområden ansvara för regionutvecklingen och genomförandet av åtgärderna. Arbets- och näringsministeriet ska dessutom i partnerskap och samverkan med ministerierna, landskapen och andra aktörer som är centrala med avseende på regionutvecklingen ansvara för utarbetandet av de nationella strukturfondsprogrammen. Finlands ståndpunkter i fråga om EU:s sammanhållningspolitik fastställs i regeringens ministerutskott för EU-ärenden. De ärenden som förs till ministerutskottet bereds i den av arbets- och näringsministeriet ledda sektionen 4 (regional- och strukturpolitik) under kommittén för EU-ärenden, där utöver ministerierna också landskapen och organisationer som företräder det sociala och näringslivet kommer att vara företrädda på ett centralt sätt.
De uppgifter som avser strukturfonderna gäller programperioden 2014–2020. För den programperiod som inleds 2021 bereder arbets- och näringsministeriet i samarbete med andra aktörer de riksomfattande strukturfondsprogrammen, och tar härvid hänsyn till landskapens självstyre. Närmare bestämmelser om saken utfärdas när utgångspunkterna för programperioden har preciserats på EU-nivå.
Enligt 3 mom. ska arbets- och näringsministeriet svara för medlemsstatens ansvar i fråga om strukturfondsprogrammet, Europeiska unionens program för samarbete vid de yttre gränserna och programmet för det europeiska territoriella samarbetet samt fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt. Dessutom föreslås det att landskapen ska svara för utarbetandet av förslag till regionala strukturfondsprogram för sina områden. Avsikten är att arbets- och näringsministeriet ska bereda de nationella förslagen för behandling i statsrådet tillsammans med landskapen, ministerierna och de övriga aktörer som är centrala med tanke på regionutvecklingen, i ett partnerskap enligt artikel 5 i förordningen om allmänna bestämmelser.
Enligt 4 mom. ska arbets- och näringsministeriet sköta uppgifterna som förvaltningsmyndighet och attesterande myndighet för fondprogrammet på nationell nivå, till den del uppgifterna inte har överförts till förmedlande organ. Ministeriet ska också samordna beredningen och genomförandet av de landskapsprogram som anknyter till landskapens regionutvecklingsuppgift. Ministeriets uppgift ska emellertid vara begränsad till att samordna förfaranden och tidsplaner och andra praktiska frågor, och således inte gälla exempelvis landskapsprogrammens egentliga innehåll.
I 5 mom. föreslås bestämmelser om att landskapen inom sitt område ska svara för regionutvecklingen som strategiskt helhet och för landskapets allmänna utveckling samt för det internationella samarbetet i anknytning till det, och för samarbetet med statliga myndigheter, regionens centralstäder samt andra aktörer som deltar i regionutvecklingen samt i landskapet Lappland med sametinget och vid behov med andra landskap. Landskapet ska utveckla verksamhetsförutsättningarna för näringslivet inom sitt område med beaktande av de behov och starka sidor som beror på kommunernas olika utgångslägen. Landskapet ska också svara för den regionala prognostiseringen och samordningen i samband med den på ett sådant sätt att resurserna för prognostiseringen används så effektivt som möjligt.
Landskapets uppgift att svara för regionutvecklingen som strategisk helhet hänför sig till landskapets uppgift som regionutvecklingsmyndighet enligt 1 mom. Regionutvecklingsmyndighetens uppgift är avsedd att tolkas extensivt. I denna lag föreskrivs det om en del av uppgifterna. I regionutvecklingsmyndighetens uppgifter ingår också ett ansvar för att utveckla regionen utifrån regionens egna utgångspunkter i den mån det anses vara nödvändigt. Uppgifterna i anslutning till regionutveckling är mångsidiga, och flera olika aktörer deltar i genomförandet av dem. Därför är det viktigt att utvecklingsarbetet sker i samarbete med de olika aktörerna. De viktigaste aktörerna är kommunerna, statliga myndigheter och olika organisationer samt företagen i regionen. Även internationella aktörer kan vara viktiga parter. Vilka samarbetsparterna är ska emellertid bestämmas utifrån den fråga som behandlas; exempelvis de organisationer som svarar för utvecklingen av städerna och den lokala utvecklingen på landsbygden är vid sidan av kommunerna viktiga utvecklare av den lokala verksamheten. Landskapets centralstäder har central betydelse för landskapets näringsliv, och landskapet och centralstäderna måste samarbeta för att bägge parterna ska kunna sköta sina uppgifter. Eftersom utvecklingen i landskapet i stor utsträckning grundar sig på att man vid planeringen av utbildningen också beaktar de regionala behoven, är det viktigt att högskolorna, anordnarna av yrkesutbildning och de övriga läroanstalterna samarbetar. I landskapet Lappland bör samarbetet med sametinget vara på så sätt regelbundet att sametinget har möjlighet att i enlighet med grundlagen påverka frågor som rör det egna språket och den egna kulturen. Den i momentet föreslagna uppgiften för landskapet att utveckla verksamhetsförutsättningarna för näringslivet inom sitt område gäller i praktiken prognostisering, uppföljning och utvärdering av utvecklingen inom regionen samt strategiska val och åtgärder med anledning av detta. Enligt paragrafen ska vid utvecklingsarbetet särskilt beaktas kommunernas olika behov och styrkor beroende på utgångsläget, men i den globala ekonomin inverkar på landskapens utveckling det huruvida det kan stöda företagens nätverksbildande och konkurrenskraft både på den nationella och den internationella marknaden. Enligt momentet ska den regionala prognostiseringen och samordningen i samband med den höra till landskapets uppgifter. Det regionala prognostiseringsarbetet har tidigare varit fördelat på bl.a. landskapsförbunden och närings-, trafik- och miljöcentralerna, medan förbunden har svarat för samordningen. Att det regionala prognostiseringsarbetet i landskapsförbunden och vid närings-, trafik- och miljöcentralerna nu koncentreras till landskapen skapar goda förutsättningar för en tydligare regional prognostisering och ett mångsidigare sakinnehåll i framtiden. I 6 § 10 punkten i landskapslagen fastställs det dessutom att framsynsverksamhet som avser framtida regionala utbildningsbehov hör till landskapets uppgifter.
I 6 mom. föreslås bestämmelser om uppföljning och bedömning av program som anknyter till regionutvecklingen. Huvudprincipen är att när program utarbetas avtalas det om de centrala målen och de resultat som eftersträvas samt om indikatorer med hjälp av vilka resultaten mäts. Den som svarar för utarbetandet av programmet svarar för det praktiska ordnandet av bedömningen och uppföljningen och för att bedömningen och uppföljningen är tillräckliga. I program som finansieras ur Europeiska unionens strukturfonder iakttas därtill Europeiska unionens rättsakter.
6 §.Förvaltning av Europeiska unionens strukturfondsprogram. I paragrafen föreslås bestämmelser om förvaltning av strukturfondsprogrammet. Det föreslås att bestämmelser i den gällande lagstiftningen om programmen inom det europeiska territoriella samarbetet tas in i övergångsbestämmelserna.
I 1 mom. föreslås det att arbets- och näringsministeriet ska vara förvaltande myndighet och attesterande myndighet i fråga om strukturfondsprogrammen. Bestämmelser om dessa uppgifter finns främst i Europeiska unionens rättsakter, i denna lag eller i lagen om finansiering av regionutveckling och tillväxttjänster ( / ).
I 2 mom. föreskrivs det att revisionsmyndigheten i anslutning till finanscontrollerfunktionen vid finansministeriet sköter de uppgifter som revisionsmyndigheten ska sköta enligt Europeiska unionen lagstiftning samt denna lag och lagen om finansiering av regionutveckling och tillväxttjänster. Revisionsmyndigheten ska också ansvara för uppgifterna för det oberoende revisionsorgan som avses i artikel 124.2 i förordningen om allmänna bestämmelser.
I 3 mom. fastställs uppgifterna för ett förmedlande organ på en allmän nivå. Uppgifterna gäller beviljande, utbetalning och övervakning av stöd. Närmare bestämmelser om uppgifterna finns i lagen om finansiering av regionutveckling och tillväxttjänster.
I 4 mom. anges vilka de förmedlande organen är, nämligen landskapen, arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet samt Innovationsfinansieringsverket Business Finland, en statlig myndighet (finansieringsverk) som det tidigare Innovationsfinansieringsverket Tekes ändrades till vid ingången av 2018. De förmedlande organen ska uppfylla de krav som ställs på dem i Europeiska unionens rättsakter och annanstans i nationell lagstiftning innan de kan verka i uppgiften som förmedlande organ.
I 5 mom. föreslås det att närmare bestämmelser om den förvaltande myndighetens, den attesterande myndighetens och revisionsmyndighetens uppgifter och om de krav som ställs på de förmedlande organen och om de uppgifter som dessa ska ha får utfärdas genom förordning av statsrådet.
7 §.Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekterär att stöda arbetstagare som blivit arbetslösa på grund av globaliseringen eller den globala ekonomiska krisen. Från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter beviljas stöd för att återintegrera i arbetslivet sådana europeiska arbetstagare som såsom en direkt följd av genomgripande strukturförändringar i världshandeln har blivit arbetslösa, med syftet att de ska hitta en ny fast arbetsplats.
Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) bildades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 för tiden för finansieringsramen för perioden den 1 januari 2007 till den 31 december 2013. Förordningens tillämpningsområde utvidgades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 546/2009 som en del av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. För närvarande finns bestämmelser om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013, med vilken de ovannämnda tidigare förordningarna upphävdes. Förordningen tillämpas på ansökningar från medlemsstaterna om ekonomiskt stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för åtgärder som inriktar sig på i artikel 2.1 angivna mål. Enligt artikel 21 är det i första hand medlemsstaternas uppgift att förvalta de åtgärder som får stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och att svara för den finansiella kontrollen av åtgärderna. Medlemsstaterna ska inrätta förvaltnings- och kontrollsystem på det sätt som närmare anges i artikel 59.3 i budgetförordningen. Dessa organ ska ta i bruk ett verkningsfullt och effektivt kontrollsystem och säkerställa dess funktion. De utsedda organen ska använda ett sådant bokföringssystem som producerar systematisk, fullständig och tillförlitlig information i rätt tid. De utsedda organen ska därtill lämna den information som avses i artikel 59.5 i budgetförordningen och säkerställa att informationen offentliggörs i efterhand enligt artikel 35.2 i budgetförordningen. I de utsedda organen ska det sörjas för att utanordnandet har i arbetsordningen getts endast åt vissa personer. I arbetsordningen ska det anges om dessa utanordnare ska ha rätt att överföra sin behörighet att utanordna. Vid arbets- och näringsministeriet utses avdelningen för regioner och tillväxttjänster till det organ som svarar för fondens förvaltning och arbets- och näringsministeriets interna revision till kontrollorgan. Dessa förs in i ministeriets arbetsordning. Enligt 3 mom. är landskapen stödmottagare för stöd ur globaliseringsfonden, och de ska använda medlen på det sätt som närmare föreskrivs i Europeiska unionens lagstiftning.
8 §.Delegationen för förnyelse i regionerna. Enligt 1 mom. finns i anslutning till arbets- och näringsministeriet en delegation för förnyelse i regionerna. Enligt 1 mom. har delegationen till uppgift att samordna och dra upp riktlinjer för den strategiska helheten när det gäller regionutvecklingen, och i anknytning till det främja genomförandet av strategiska riktlinjer för delområden som på ett centralt sätt påverkar regionutvecklingen, exempelvis tillväxttjänster, integration, landsbygdsutveckling, välfärd, kompetens, kultur, livsmiljö samt tillgänglighet och säkerhet, och dessutom enligt 2 mom. att främja samarbete mellan riksomfattande och regionala aktörer. Med dessa aktörer avses i synnerhet de ministerier som är centrala för regionutvecklingen samt landskapen och övriga instanser. Delegationens riktlinjer ska inte vara juridiskt bindande. Enligt 1 mom. 3 punkten sammanställer och förmedlar delegationen information om den regionala lägesbilden och information om utvecklingsbehov. Delegationen ska följa och förutse utvecklingen inom regionerna och åtgärdernas genomslag. Därtill ska delegationen enligt 4 punkten behandla centrala reformer som anknyter till regionutveckling i syfte att samordna lagstiftningen och avveckla normer. Med behandling av reformer avses att delegationen ska få kännedom om reformer som inverkar på regionutvecklingen som bereds av olika aktörer, diskuterar dem, och att de olika aktörerna för sin del ska främja genomförandet av reformerna. Avsikten är att det i 14 § i landskapslagen ska föreskrivas om delegationen för landskapsekonomi, som ska sammanträda i samband med beredningen av planen för de offentliga finanserna och budgetpropositionen samt vid behov. Utöver detta behövs emellertid en förvaltningsövergripande delegation, som ska möjliggöra ett brett strategiskt samarbete kring regionutveckling (inklusive tillväxttjänster), där utöver representanter för centralförvaltningen och landskapen även företrädare för organisationer ska kunna delta.
Enligt 2 mom. ska statsrådet tillsätta delegationen och utse dess ordförande. Arbets- och näringsministeriet ska besluta om ändringar i fråga om delegationens medlemmar. Delegationen ska kunna tillsätta sektioner för att behandla t.ex. ärenden som kräver noggrannare beredning, såsom frågor i anslutning till nya strukturfondsperioder eller utveckling av tillväxttjänster. Eftersom delegationen är avsedd att vara ett samarbetsorgan för de olika förvaltningsområdena och landskapen är det motiverat att den utses vid statsrådets allmänna sammanträde. Delegationen ska inte ha någon självständig beslutanderätt, men den kommer att vara ett viktig samarbetsforum inom den nya förvaltningsstrukturen.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om ett bemyndigande att utfärda förordning i fråga om delegationen. Bestämmelser om delegationens sammansättning, mandatperiod och närmare bestämmelser om de uppgifter som avses i 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.
9 §.Landskapets samarbetsgrupp. I 1 mom. föreskrivs det att det i landskapet ska finnas en samarbetsgrupp för strategisk samordning av genomförandet av det regionutvecklingsbeslut som avses i 10 § 1 mom., landskapsstrategin och landskapsprogrammet, övriga planer och avtal som påverkar regionutvecklingen samt för samordning av genomförandet av de nationella programmen och de program som medfinansieras av Europeiska unionen. En viktig uppgift för samarbetsgruppen ska dessutom vara att vara partnerskapsorgan enligt artikel 5 i förordningen om allmänna bestämmelser. Bestämmelserna i artikel 5 i förordningen om allmänna bestämmelser ska också tillämpas på samarbetsgruppens sammansättning. Landskapet ska sörja för att det för beredningen av verksamheten och besluten i landskapets samarbetsgrupp försäkras tillräcklig sakkunskap i fråga om olika förvaltningsområden och aktörer.
Enligt paragrafen ska på medlemmarna av samarbetsgruppen och dess sektioner tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar och skadeståndsansvar. Eftersom landskapets samarbetsgrupps uppgifter omfattar sådana uppgifter som innebär utövning av offentlig makt, tillämpas på dess verksamhet också de allmänna förvaltningslagarna. För tydlighetens skull föreslås också bestämmelser om att den som står i ett anställningsförhållande av permanent natur till landskapet kan väljas till medlem av samarbetsgruppen. En del av de bestämmelser som gäller landskapets samarbetsgrupp föreslås i 3 § 1 mom. 1 och 3 punkten i lagen om införande av lagen om regionutveckling och tillväxttjänster och lagen om ordnande av tillväxttjänster i landskapet Nyland bli i kraft till dess att strukturfondsperioden avslutas.
10 §.Prioriteringarna i regionutvecklingen samt landskapsprogrammet. Enligt 1 mom. ska statsrådet besluta om de riksomfattande prioriteringarna i regionutvecklingen (regionutvecklingsbeslut). Arbets- och näringsministeriet ska inleda beredningen av regionutvecklingsbeslutet vid varje regeringsskifte. Regionutvecklingsbeslutet ska beredas över förvaltningsgränserna i samarbete med ministerierna. Avsikten är att också mer omfattande samråd med intressentgrupperna ska ingå i beredningsförfarandet. Det föreslås att varje regering under sin egen regeringsperiod vid behov ska kunna se över prioriteringarna t.ex. i förhållande till översynen av regeringens strategi.
Enligt 2 mom. ska landskapet utöver de långsiktiga målen i den landskapsstrategi som föreskrivs i 35 § i landskapslagen utarbeta ett landskapsprogram, där verkställigheten under de närmaste åren av landskapets uppgifter som anknyter till regionutvecklingen preciseras. Landskapsprogrammet ska godkännas av landskapsfullmäktige, som också godkänner landskapsstrategin. Avsikten är att landskapsprogrammet ska utarbetas i samverkan med kommunerna, andra myndigheter i landskapet samt andra aktörer som deltar i regionutvecklingen. I landskapet Lappland ska avsnittet om samekultur beredas av sametinget. Utarbetandet av ett landskapsprogram som preciserar landskapsstrategin är en del av den regionutvecklingsuppgift som landskapet ansvarar för. I landskapsprogrammet ska mer ingående än i landskapsstrategin beskrivas de mål och prioriteringar utifrån vilka olika myndigheter och andra aktörer ska utveckla regionen under de närmaste åren. Med tanke på den riksomfattande regionutvecklingen som helhet är det viktigt att man i landskapsprogrammet granskar de delområden som allra mest påverkar regionutvecklingen, såsom utvecklande av tillväxttjänster, landsbygden, välfärden, kompetensen, kulturen, livsmiljön, tillgängligheten och säkerheten i landskapet. Förfarandet med landskapsprogram skulle främja samarbetet mellan de olika aktörerna i landskapet. Avsikten är att man med landskapsprogrammet ska kunna påverka de åtgärder som myndigheterna inom landskapets område vidtar. Landskapsprogrammet är en del av systemet för regionutveckling, och det är landskapet som ska besluta om utarbetandet och genomförandet av programmet och om dess innehåll.
I 3 mom. föreslås det att närmare bestämmelser om utarbetandet av regionutvecklingsbeslut och om innehållet i dem får utfärdas genom förordning av statsrådet.
11 §.Regionutvecklingsdiskussioner. Enligt 1 mom. ska statsrådet och landskapen årligen diskutera målen för och genomförandet av regionutvecklingen. Även andra kan kallas att delta i diskussionerna. Diskussionerna utgör ett stöd för samarbetsprocessen inom regionutveckling mellan staten och landskapen samt för de samråd som avses i 13 § i landskapslagen. Innehållet i och omfattningen av diskussionerna och vilka förvaltningsområden som deltar i dem ska kunna variera under olika år. Vid regeringsskiften ska diskussionerna vara mer omfattande och i första hand gälla beredningen av regionutvecklingsbeslutet. Det rör sig om ett förberedande partnerskapsförfarande där inga bindande avgöranden eller beslut fattas. Som underlag för diskussionerna ska användas bl.a. lägesbilden för regionutvecklingen på riksomfattande nivå och i landskapen, regeringsprogrammet, regeringens regionutvecklingsbeslut, ministeriernas centrala strategier som påverkar regionutvecklingen samt landskapsstrategin och landskapsprogrammet. Diskussionerna ska gälla horisontella teman som lyfts fram av landskapen och olika förvaltningsområden från de delområden som centralt påverkar regionutvecklingen (tillväxttjänster inklusive integration, landsbygdsutveckling, välfärd, kompetens, kultur, livsmiljö, tillgänglighet och säkerhet). Arbets- och näringsministeriet ska samordna beredningen av diskussionerna och utarbetandet av slutsatserna. Slutsatserna fungerar som beredningsmaterial för de samråd om avses i 13 § i landskapslagen. Slutsatserna ska gälla frågor och uppgifter som är centrala med tanke på landskapsutvecklingen och som kräver särskild uppmärksamhet, samt genomförande av centrala strategier i landskapet och resursbehov.
Enligt 2 mom. ska syftet med diskussionerna vara att uppnå statens och kommunernas gemensamma uppfattning om målen för regionutvecklingen och om verksamhetsförutsättningarna. Vid diskussionerna ska behandlas aktuella regionutvecklingsfrågor och regionutvecklingsmål som har innehållsmässig och ekonomisk betydelse och som gäller olika förvaltningsområden, och som är horisontellt sett betydande. De ska anknyta till regionutvecklingsbeslutet och på en aktuell lägesbild av regionutvecklingen. Sådana frågor och uppgifter är t.ex. frågor som anknyter till plötsliga eller positiva strukturförändringar, digitalisering, medborgarinitierad lokalutveckling samt växelverkan mellan landsbygden och städer, i vilka man behöver synpunkter från flera olika förvaltningsområden. Ministerierna deltar i regionutvecklingen med verktygen inom det egna ansvarsområdet. Avsikten är att de diskussioner som gäller regionutveckling ska föras före de ekonomiska samråd som avses i 13 § i landskapslagen.
Staten och landskapet ska på var sitt håll förbereda sig för diskussionerna genom att utarbeta egna, samordnade förslag till teman som ska tas upp vid diskussionerna. I förslagen ska också mål över landskapsgränserna beaktas, såsom utveckling av tillväxtzoner. Landskapen ska försäkra sig om att kommunerna och andra centrala aktörer i regionen har tillräckliga möjligheter att påverka landskapets förslag. Utifrån förslagen ska arbets- och näringsministeriet bereda landskapsvisa teman för diskussionerna. I diskussionerna ska landskapens initiativ och utvecklingsarbete granskas i förhållande till de riksomfattande målen och tvärtom.
Den innehållsmässiga diskussion om regionutvecklingen som anges i paragrafen utgör tillsammans med det ekonomiska samråd som avses i landskapslagens 13 § den primära förhandlingsprocessen i anknytning till den ekonomiska styrningen och planeringen av de offentliga finanserna, och främjar samarbetet mellan landskapen och statsrådet.
12 §.Samarbetsavtal. För genomförandet av målen för regionutvecklingen föreslås i paragrafen att ett samarbetsavtalsförfarande enligt 45 § i den gällande lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (7/2014) ska tillämpas också i fortsättningen. Paragrafen preciseras genom föreskrifter om syftet med avtalspraxis. Samarbetsavtal enligt paragrafen är exempelvis städernas tillväxtavtal. Samarbetsavtal kan göras upp i samverkan mellan staten, kommunerna och de andra myndigheter som deltar i finansieringen av åtgärderna och andra parter som deltar i regionutvecklingen. Samarbetsavtalet ska liksom för närvarande överensstämma med regionutvecklingsbeslutet och landskapsprogrammet i fråga. För att säkerställa detta ska landskapet i fråga delta i beredningen av avtalet. De som undertecknar avtalet ska beakta avtalet i de planer som gäller deras verksamhet inom de ekonomiska ramarna.
13 §.Områdesindelningar. I paragrafen föreslås bestämmelser om områdesindelningar. I 1 mom. föreslås det att statsrådet ska genom förordning av statsrådet kunna utse landets svagast utvecklade områden till stödområde I eller stödområde II på basis av deras utvecklingsbehov. Områdesindelningen ska basera sig på områden som utgörs av hela kommuner och vid behov också av kommundelar. Områdena ska bestämmas med beaktande av Europeiska unionens nomenklatur för standardindelning av territoriella enheter (Nuts) och av identifiering av områden oberoende av administrativa gränser samt, på en mer detaljerad nivå, med beaktande av åtminstone arbetspendling, servicependling, interkommunalt samarbete och trafikförbindelser inom området. Med Nuts-nomenklatur avses den europeiska statistikbaserade områdesindelning (Nomenclature des Unités Territoriales Statistiques) i enlighet med vilken Europeiska unionens harmoniserade regionala statisk upprättas. I Nuts-nomenklaturen för Finland tillhör fastlandet och Åland nivån Nuts 1 och storområdena nivån Nuts 2. Med en områdesindelning oberoende av administrativa gränser avses ett förfarande där områdena klassificeras i stads- eller landsbygdstyper enligt den geografiska informationen och oberoende av kommungränserna. Eftersom besluten om områdesindelning direkt påverkar vilka stödnivåer som tillåts i olika områden, föreslås det att besluten ska fattas av statsrådet. Ett beslut om stödområde gäller olika ministeriet och andra aktörer, och det är viktigt att beredningen vid arbets- och näringsministeriet är omfattande. Innan ett förslag lämnas för behandling i statsrådet ska om förslaget begäras utlåtanden i enlighet med normalt förvaltningsförfarande.
I 2 mom. föreslås en utvidgning av bestämmelsen i 47 § i den gällande lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten, enligt vilken statsrådet kan till områden med akuta strukturomvandlingsproblem utse sådana områden som har drabbats eller bedöms komma att drabbas av kraftiga ändringar i antalet arbetstillfällen eller av andra omständigheter med en plötslig inverkan på ekonomin i området. Med område avses den kommun, det landskap eller det pendlingsområde som huvudsakligen drabbas av verkningarna.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan strukturomvandlingen gälla områden som har drabbats eller bedöms komma att drabbas av kraftiga ändringar i antalet arbetstillfällen. Alltså kan ett sådant område där antalet arbetstillfällen har minskat avsevärt till följd av ändringar i industrin eller serviceproduktionen eller någon annan strukturomvandling, eller där näringslivets tillväxt- och sysselsättningsutsikter är exceptionellt goda och kräver samarbete mellan olika aktörer för att förhindra flaskhalsar som hotar tillväxten, för viss tid förklaras som ett område med akuta strukturomvandlingsproblem (positiv strukturomvandling). I praktiken berör en strukturomvandling ibland en hel bransch, och strukturomvandlingens verkningar kan riktas samtidigt till flera områden. Ändringarna ska ha betydande och omfattande verkningar. Avsikten är att arbets- och näringsministeriet i egenskap av det ministerium som svarar för regionutvecklingen på nationell nivå ska samordna de åtgärder som gäller plötslig strukturomvandling.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om att skärgårdsområden kan utses till stödområden på samma sätt som enligt 47 § 4 mom. i den gällande lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten. Enligt bestämmelsen kan statsrådet utse en kommun och en skärgårdsdel i en annan kommun som statsrådet har beslutat att bestämmelserna om skärgårdskommuner ska tillämpas på, till stödområde I eller stödområde II. Före behandling i statsrådet ska i ärendet höras den i 14 § i lagen om främjande av skärgårdens utveckling (494/1981) avsedda skärgårdsdelegationen.
3 kap. Tillväxttjänster och ordnandet av dem
14 §.Tillväxttjänster och ordnandet av samarbete. I paragrafen föreslås bestämmelser om samordning av uppgifterna att ordna tjänster. I 1 mom. föreslås bestämmelser om att tillväxttjänsterna ska ordnas och produceras både på riksomfattande nivå och på landskapsnivå. Med riksomfattande tillväxttjänster ska avses sådana tjänster som ämbetsverk samt aktörer i bolagsform inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde tillhandahåller och som främjar målen enligt denna lag. Dessa tjänster ska inte definieras i denna lag, utan de definieras i den speciallagstiftning som gäller varje aktör eller i samband med resultatstyrningen eller ägarstyrningen. Arbets- och näringsministeriet kommer också i framtiden att via styrningen av sitt förvaltningsområde säkerställa att sådana tjänster som är relevanta i varje enskilt fall finns att tillgå och att tjänsteleverantörernas verksamhet är enhetlig. De viktigaste aktörerna är Team Finland-aktörerna, dvs. Innovationsfinansieringsverket Business Finland (före 1.1.2018 Tekes ), Business Finland Ab (före 1.1.2018 Finpro Ab), Finnvera Abp och Finlands Industriinvestering Ab. Också andra aktörer, exempelvis Patent- och registerstyrelsen, kan ha uppgifter som räknas till tillväxttjänster. De som tillhandahåller riksomfattande tillväxttjänster bör samarbeta för att säkerställa att tjänsteutbudet är konsekvent och svarar mot kundernas behov, och arbeta i nära kontakt med de funktioner på landskapsnivå som ordnar tillväxttjänster.
Landskapet ska ordna tillväxttjänster inom ramen för de tillgängliga anslagen så att de till innehåll, omfattning och kvalitet motsvarar kundernas behov. Tillväxttjänsterna är beroende av prövning, och de som använder tjänsterna har inte subjektiv rätt till dem. Vid bedömning av behovet ska olika kundgruppers och enskilda kunders behov beaktas för att främja en hållbar ekonomisk tillväxt, företagandet, förutsättningarna för företagsverksamhet, arbetsmarknadens funktion och integrationen. Med behov avses inte det behov av tjänster som enskilda kunder upplever.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om samordning av tillväxttjänster mellan olika aktörer och om beaktande av kommunernas liknande livskraftsuppgifter som omfattas av kommunernas allmänna kompetens vid ordnandet av tillväxttjänster. Tillväxttjänster ska ordnas genom att av tjänster som staten, landskapet och kommunen ordnar bilda sådana kombinationer av tjänster och tjänsteanordnare som är ändamålsenliga med tanke på behoven hos befolkningen och företagen i regionen. Landskapen ska när de ordnar och producerar tillväxttjänster beakta de uppgifter som kommunerna i området i enlighet med 7 § i kommunallagen (410/2015) åtagit sig med stöd av självstyrelsen (kommunens allmänna kompetens) och samordna tillväxttjänsterna och kommunernas livskraftsuppgifter på ett effektivt sätt. Tillväxttjänster på landskapsnivå kan också omfatta sådana tjänster som även ordnas av staten på riksomfattande nivå eller inom landskapens områden av kommunerna, och som är mycket motsvarande. Livskraftstjänster hör till kommunernas allmänna kompetens. Med samordning avses också att landskapet inte på ett oändamålsenligt sätt utvidgar sitt utbud av tjänster till att omfatta sådan verksamhet som exempelvis kommunen redan bedriver i en viss region. Lagförslaget syftar till att föra de olika nivåerna inom organiseringen av offentliga tjänster (kommunen-landskapet-staten) närmare varandra genom att samordna de offentliga insatserna och på så sätt skapa större mervärde med tanke på kunderna och den ekonomiska tillväxten. Kommunerna och i synnerhet de större städerna satsar inom ramen för sin allmänna kompetens i stor utsträckning på åtgärder som främjar livskraften och konkurrenskraften. Därför är det viktigt att landskapen och kommunerna tillsammans planerar helheten av åtgärderna i regionen, så att landskapets uppgift med avseende på tillväxttjänster och kommunernas uppgift med avseende på livskraften stöder och kompletterar varandra. Den föreslagna lagen begränsar eller ingriper dock inte i kommunernas möjligheter att erbjuda egna tjänster inom sina egna områden.
Bestämmelsen förpliktar inte kommunerna. Med samordningen begränsas inte kommunernas möjligheter att ordna egna tjänster, men landskapet ska beakta de tjänster som kommunerna ordnar när de ordnar tjänster för kunden.
Syftet med samordningen av uppgifterna att ordna tillväxtfrämjande tjänster är att förebygga onödig överlappning mellan riksomfattande tillväxttjänster och tillväxttjänster på landskapsnivå. I 2 mom. föreslås också bestämmelser om beaktandet av elektroniska tjänster vid samordningen av tjänsteanordnarnas inbördes uppgifter. Tjänsterna ska i första hand tillhandahållas i form av e-tjänster. Ordnandet av tillväxttjänsterna kräver därför smidiga digitala lösningar som beaktar dels de förutsättningar som finns hos kunderna, dels servicemålen. E-tjänsterna ska vara tillgängliga.
I 2 mom. föreskrivs det också om att tjänsteanordnarna och tjänsteproducenterna kan planera, utveckla och genomföra helheter som bildas av landskapens och kommunernas tjänster. Som en samarbetsform för anskaffningen av tjänster kan en alliansmodell utnyttjas. I verksamhetsmodellen avtalar landskapet om anskaffning av planeringen, utvecklandet och genomförandet av tillväxttjänster och kommunernas livskraftstjänster med kommunerna inom regionen med hjälp av alliansmodellen. Med alliansmodellen kan landskapets och kommunernas resurser och mål kombineras. Modellen möjliggör en effektiv samordning av landskapets företags- och sysselsättningstjänstsresurser och kommunernas livskraftsresurser. I alliansen kan också fogas landskapens social- och hälsotjänster och kommunernas välfärds- och hälsotjänster. Landskapet och de kommuner som vill vara med i alliansen upphandlar i enlighet med 21 § i upphandlingslagen gemensamt de tjänsteproducenter som tas med. Enligt 24 § 3 mom. kan kommunen inte vara tjänsteproducent för landskapet. Landskapet och kommunen kan avtala om till vilken del landskapets egen produktion av tillväxttjänster och kommunernas egen produktion av livskraftstjänster tas med för att ordnas inom alliansen. Parter i alliansprojektet skulle vara landskapet, kommunerna samt privata sektorns och tredje sektorns tjänsteproducenter, som planerar och genomför projektet tillsammans.
15 §.Riksomfattande tillväxttjänster. Enligt paragrafen ska arbets- och näringsministeriet i egenskap av anordnare svara för de tillväxttjänster som produceras på riksomfattande nivå. I lagen föreslås inga bestämmelser om innehållet i de riksomfattande tillväxttjänsterna eller om verksamheten hos aktörerna på riksnivå inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde, som exempelvis Finnvera Abp eller Innovationsfinansieringsverket Business Finland. Bestämmelser om aktörerna på riksnivå inom tillväxttjänster inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde och om de tjänster som de producerar och om t.ex. Finnveras, Tes och Innovationsfinansieringsverket Business Finlands behörighet att fatta finansieringsbeslut utfärdas separat. Andra aktörer med riksomfattande verksamhet är t.ex. Business Finland Ab och Finlands Industriinvestering Ab.
16 §.Tillväxttjänster på landskapsnivå. I paragrafen föreslås bestämmelser om de tillväxttjänster som landskapet ordnar. Bestämmelser om landskapets uppgiftsområde finns i 6 § 1 mom. i landskapslagen, och landskapet saknar allmän kompetens. Tillväxttjänster på landskapsnivå omfattar uppgifter inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde som avses i 6 § 1 mom. 9 punkten i landskapslagen. I denna lag begränsas inte kommunernas möjligheter att tillhandahålla egna tjänster inom sitt område.
I 1 mom. föreslås bestämmelser om tillväxttjänster på landskapsnivå som landskapet är skyldigt att tillhandahålla. Till dessa minimitjänster hör tjänster för att trygga en fungerande arbetsmarknad och tillgången till kompetent arbetskraft samt för att främja integrationen av invandrare. Bestämmelsen syftar till att säkerställa att de internationella förpliktelser som är bindande för Finland iakttas till denna del. De International Labour Organization (ILO) konventioner som Finland har ratificerat ålägger bl.a. signatärerna att ordna arbetsförmedling, yrkesvägledning och utbildning som stöder sysselsättningen. ILO:s konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning vid utvecklingen av mänsklig resurser från år 1975 förutsätter omfattande och samordnade riktlinjer och program för yrkesvägledning och yrkesutbildning i nära anslutning till sysselsättningen särskilt genom den offentliga arbetsförmedlingen (FördrS46/1978).
Bestämmelser om tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar ska finnas i lagen om offentliga rekryterings- och kompetensutvecklingstjänster. Landskapet ska inom sitt område också som tillväxttjänster ordna integrationsfrämjande tjänster på det sätt som föreskrivs i lagen om främjande av integration. Regeringspropositioner om rekryterings- och kompetensutvecklingstjänster och om främjande av integration ska lämnas till riksdagen i maj 2018.
Rekryteringstjänsterna ska motsvara arbetsförmedlingsservice för arbetsgivar- och personkunder enligt den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Som kompetensutvecklingstjänster ska landskapet ordna vägledning för yrkesval och karriär samt tillväxttjänstutbildning. Tillväxttjänstutbildningen ska ersätta den nuvarande arbetskraftsutbildningen till den del som det är fråga om yrkesinriktad utbildning vars mål inte är avläggande av en examen eller en del av den. Därtill ska som tillväxttjänstutbildning ordnas företagarutbildning och integrationsutbildning på det sätt som ska föreskrivas i lagen om främjande av integration.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om landskapets skyldighet att reservera anslag för beviljande av lönesubvention. Särskilda bestämmelser om beviljande av lönesubvention ska finnas i lagen om finansiering av regionutveckling och tillväxttjänster.
I det föreslagna 3 mom. finns bestämmelser om andra tjänster som landskapet kan ordna eller också låta bli att ordna, om det anser att områdets tjänstebehov fylls t.ex. med de tjänster som kommunerna ordnar. Landskapet kan besluta att ordna tillväxttjänster för att främja företagsverksamhet och företagande samt för främjande av internationalisering samt tjänster som skapar förutsättningar för utveckling av innovationer. Om dessa tjänster föreskrivs inte separat. Dessa tjänster kan omfatta t.ex. rådgivning och träning.
I 4 mom. finns en hänvisning till lagen om finansiering av regionutveckling och tillväxttjänster, där det ska föreskrivas om de stöd och bidrag som beviljas enligt prövning. En regeringsproposition med förslag till lag om finansiering av regionutveckling och tillväxttjänster ska lämnas till riksdagen i maj 2018. Landskapen kan tillhandahålla finansiella tjänster till företag för företagsutveckling samt i anknytning till dem handledning till riksomfattande tillväxttjänster, stöd för företagens transportkostnader, stöd för offentligrättsliga och privaträttsliga juridiska personers utvecklings- och investeringsverksamhet samt lönesubvention, startpeng och stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen.
Finansieringstjänsterna blir en del av de andra tillväxttjänsterna på landskapsnivå. Finansieringen kan bestå av nationell offentlig finansiering och av finansiering från Europeiska unionen samt av landskapens allmänna finansiering. Finansieringen kan också innehålla privat finansiering.
17 §.Skyldighet att använda riksomfattande datasystem och plattformar. Enligt 1 mom. ska landskap och sådana dottersammanslutningar till landskap som inte bedriver verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden använda i 31 § 1 mom. avsedda datasystem och plattformar som stöder tillväxttjänster, om det inte är nödvändigt att anlita en annan tjänsteproducent i en bestämd verksamhet eller ett bestämt ärende eller en del därav av en grundad anledning som sammanhänger med ekonomiska, verksamhetsmässiga, tekniska eller motsvarande omständigheter. Användningsskyldigheten harmonierar med den i 119 § i landskapslagen avsedda användningsskyldigheten i fråga om servicecentrets tjänster. Med hjälp av användningsskyldigheten säkerställs funktionen hos och utnyttjandet av enhetliga system som samlar, producerar och förmedlar uppgifter t.ex. i syfte att främja tillgången till tjänster och arbetskraftens rörlighet.
I 2 mom. finns ett bemyndigande att utfärda förordning. Närmare bestämmelser om i 31 § 1 mom. avsedda statens och landskapens gemensamma datasystem och plattformar får utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning föreskrivs det t.ex. om en systemplattform för flerkanalig kundservice för tillväxttjänster. Med flerkanalig kundservice avses rådgivningstjänster som tillhandahålls person-, företags- och arbetsgivarkunder via stödet för elektronisk ärendehantering på nätet, telefontjänster, chat-tjänster, videolänkar, sociala medier och webbplattformar. Landskapen och i behövlig omfattning landskapens dottersammanslutningar ska höras innan en förordning av statsrådet utfärdas.
18 §.Landskapets organiseringsansvar. I paragrafen föreslås bestämmelser om uppgifter som ska höra till landskapets organiseringsansvar. Enligt 1 mom. hör till ordnandet av tillväxttjänster utöver vad som föreskrivs i 7 § i landskapslagen också val av tjänsteproducenter och säkerställande av att tillväxttjänsterna finns tillgängliga så att kunden i fråga om så många tjänster som möjligt kan välja en producent för den tjänst som kunden behöver bland fler än ett alternativ. Alltså ska landskapet bygga upp ett system som stöder konkurrens. Bestämmelsen i 1 mom. anknyter till 22 § om tjänsteproduktionens struktur. Valet och ordnandet av valmöjligheter beror på den produktionsstruktur som landskapet väljer. I den föreslagna 22 § finns ett urval möjligheter för att ordna produktionen av landskapets tjänster, och utnyttjandet av dem beror på landskapets strategi och andra beslut. Omfattningen på valfriheten kan förverkligas i olika utsträckning i olika landskap beroende på hur landskapet bygger upp sin tjänsteproduktion och hur tjänstemarknaden fungerar inom landskapets område.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om landskapets skyldigheter gentemot kunden. Landskapet ska sörja för information om kundens rättigheter, skyldigheter och förmåner i anknytning till tillväxttjänster på det sätt som föreskrivs i 28 § i landskapslagen samt för vägledning och rådgivning i anslutning till användningen av tjänster i enlighet med 8 § i förvaltningslagen. Landskapet ska också stöda kunderna vid användningen av valfriheten i samband med tillväxttjänster. Landskapet stöder kunden i användningen av valfriheten genom att upprätthålla den i 26 § 1 mom. avsedda förteckningen över godkända tjänsteproducenter och t.ex. genom att informera effektivt om de tjänster som omfattas av tillväxttjänsterna och genom att rådgiva om val av tjänster. Information som gäller alla tjänsteproducenter i landskapet ska finnas tillgänglig på ett tydligt och jämlikt sätt.
I regel hänvisas kunden till tjänsteproducenter enligt kundgruppen (kundsegmentet). Landskapet ska i synnerhet se till att sådana kunder som har en särskilt svag ställning på arbetsmarknaden får rådgivning och vägleds till ändamålsenliga tjänster, genom att tydligt ange vilka tjänsteproducenter de kan välja bland. Bestämmelser om information till arbetssökande utfärdas separat i lagen om offentliga rekryterings- och kompetensutvecklingstjänster och i fråga om invandrarkunder dessutom i lagen om främjande av integration. I lagen om främjande av integration föreslås bestämmelser om rådgivning i början av integrationen och om hänvisande av invandrare till behövliga integrationsfrämjande tjänster.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om att landskapet vid ordnandet av tjänsterna ska beakta de internationella förpliktelser som är bindande för Finland, särskilt när det gäller förverkligandet av principen om likabehandling och tillgänglighet i fråga om tillgången till tjänster samt icke-diskriminerande behandling av olika kundgrupper och enskilda kunder. Vad dessa förpliktelser innefattar fastställs i praktiken huvudsakligen i den övriga lagstiftningen, men landskapet kan i egenskap av myndighet också i enskilda fall bli tvungen att bedöma innehållet i och betydelsen av förpliktelserna. Bakom bestämmelserna om likabehandling ligger ILO-konventionen nr 111 angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning (FördrS 63/1970), som är en allmän konvention som gäller all diskriminering på arbetsmarknaden och vid yrkesutövning. Enligt artikel 1 i konventionen är det förbjudet att diskriminera människor på grund av ras, hudfärg, kön, religion, politisk uppfattning samt nationell härstamning eller socialt ursprung. Konventionen förutsätter att varje medlemsstat förbinder sig att utforma och tillämpa en sådan nationell politik som genom metoder som är anpassade för landets förhållanden och praxis syftar till att främja lika möjligheter och jämlikt bemötande i fråga om anställning och yrkesutövning.
När landskapet ordnar tjänster ska det beakta bestämmelserna i diskrimineringslagen (1325/2014). I diskrimineringslagen förbjuds diskriminering på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Bestämmelserna i diskrimineringslagen ålägger landskapet att både bedöma och främja likvärdigheten inom tillväxttjänsterna. Diskrimineringslagen ålägger också den som producerar tillväxttjänster att agera på ett icke-diskriminerande sätt och att främja likabehandling.
I lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986) föreskrivs det om myndighetens skyldighet att förebygga diskriminering på grund av kön och främja jämställdheten mellan kvinnor och män. Främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män bör beaktas också när det gäller tillgången till och utbudet av tjänster.
Av relevans med tanke på hur tillväxttjänsterna ordnas på landskapsnivå är bl.a. den artikel i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som gäller arbete och sysselsättning samt Europarådets sociala stadga. Dessutom påverkas organiseringen av tillväxttjänsterna av ILO-konventionen nr 88, som gäller arbetsförmedlingens organisation, och av ILO-konventionen nr 142, som gäller yrkesvägledning och yrkesinriktad utbildning.
19 §.Främjande av sysselsättningen. I 1 mom. ställs för landskapet en skyldighet att inom ramen för de tillgängliga anslagen inom dess område ordna tillräckligt med tillväxttjänster på landskapsnivå tillgängliga, som främjar möjligheterna för arbetslösa att få arbete. Landskapet ska särskilt sörja för att med tillväxttjänster på landskapsnivå stöds sysselsättningen för personer med svag ställning på arbetsmarknaden. Landskapet ska rikta allmän finansiering med icke-öronmärkta medel så, att den till sin del främjar sysselsättningen i enlighet med 18 § 2 mom. i grundlagen (731/1999). Landskapet ska särskilt säkerställa tjänster som främjar sysselsättningen för personer med svag ställning på arbetsmarknaden eller som behöver sektorsövergripande tjänster, samt tjänsternas tillgänglighet. Sektorsövergripande tjänster avser samordning av tillväxttjänster, social- och hälsotjänster samt Forskningsanstaltens rehabiliteringstjänster och andra myndigheters eller aktörers tjänster som en arbetssökande behöver.
Bestämmelser om möjlighet att få sådan integrationsutbildning som ordnas som tillväxttjänst och om samordning av den med andra sysselsättningsfrämjande tjänster finns i lagen om främjande av integration.
Enligt 2 mom. ska arbets- och näringsministeriet följa sysselsättningsutvecklingen och sysselsättningen samt tillgången till tjänster som främjar kompetensutveckling på riksomfattande nivå, och landskapet ska följa dessa inom sitt eget område. Om sysselsättningsläget eller tillgången till tjänster i ett landskap avsevärt avviker från andra landskap eller är olika mellan olika delar av ett landskap, behandlar staten och landskapet behövliga åtgärder och de resurser som dessa kräver i samband med de regionutvecklingsdiskussioner som avses i 11 § i denna lag, och landskapet beslutar om genomförandet av de åtgärder om vilka det avtalats vid behandlingen. De diskussioner om behövliga åtgärder och resurser som avses i bestämmelsen ska också föras i situationer där det mellan kommunerna i landskapet finns ovan beskrivna avsevärda avvikelser. Landskapet ska sörja för att den har tillgång till tillräcklig information för att säkerställa detta. Diskussioner om behövliga åtgärder och de resurser som de kräver ska hållas enligt den föreslagna 11 § och slutsatserna ska utgöra beredningsmaterial för samråden enligt 13 § i landskapslagen. Avvikelser i tillgången till tjänster bedöms genom att granska användningsgraden i fråga om tjänstekanaler samt nätverket av landskapets kundbetjäningsställen i förhållande till kundgruppernas behov. Som en avvikelse i sysselsättningsläget anses ett sådant försämrat sysselsättningsläge eller avstannande av sysselsättningsutvecklingen som inte förklaras med faktorer i verksamhetsmiljön.
20 §.Riksomfattande mål för tillväxttjänster. I paragrafen föreslås bestämmelser om samarbete mellan staten och landskapet i fråga om de riksomfattande målen. Statsrådet kan vid behov precisera målen i regionutvecklingsbeslutet genom att i fråga om tillväxttjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar fastställa åtminstone följande:
1) målen för att säkerställa samordningen av och en lika tillgång till samt valfriheten i fråga om tjänster, och för att trygga språkliga rättigheter, och
2) allmänna riktlinjer om gemensamma system och utnyttjande av olika produktionssätt samt föremålen för utveckling inom informationshanteringen.
De strategiska målen för tillväxttjänsterna ska utarbetas med utgångspunkt i uppföljningsuppgifter om sysselsättningen, arbetskraften och företagens tillväxt och uppgifter om servicebehovet. Också de möjligheter som ekonomin öppnar för ska beaktas i de riksomfattande strategiska målen för tillväxttjänsterna. Ur ett ekonomiskt perspektiv påverkas de strategiska målen för tillväxttjänsterna både av statsfinanserna och av uppföljningsuppgifterna för landskapens finanser och hur de inverkar på tjänsterna. I de riksomfattande strategiska målen för tillväxttjänsterna bör dessutom beaktas de finanspolitiska mål som statsrådet har satt för den offentliga ekonomin. Genom dessa anknyter de riksomfattande målen i betydande utsträckning också till planeringen av de offentliga finanserna överlag.
Enligt 1 mom. 1 punkten ska statsrådet sätta mål för hur tjänsteanvändarna ska beaktas när tjänster planeras och tillhandahålls. Till de centrala målen för den reform som gäller tillväxttjänster hör att tillhandahålla sådana tjänster och integrerade tjänster som stöder tillväxten i regionen och som utgår från behoven hos dem som bor och verkar i regionen. Också tryggandet av lika tillgång till tjänster, möjligheten att välja tjänsteproducent och att delta i och påverka tjänsterna samt tryggandet av kundernas språkliga rättigheter anknyter till dessa mål.
Med de allmänna riktlinjerna om gemensamma system enligt 1 mom. 2 punkten preciseras målen för genomförande av 31 §. Avsikten är att det ska kunna utarbetas allmänna riktlinjer för nyttiggörandet av olika produktionssätt, i synnerhet när detta främjar lika tillgång till tjänster.
Enligt 2 mom. ska arbets- och näringsministeriet i samarbete med landskapen bereda ett förslag till riksomfattande mål och riktlinjer. Målen och riktlinjerna behandlas vid de regionutvecklingsdiskussioner som avses i 11§. Vid diskussionerna kan bl.a. utvecklingen av en servicestruktur för tillväxttjänster som stöder regionutvecklingen eller andra behov att inrikta tillväxttjänster behandlas. Diskussionerna ska också främja utvecklingen av servicestrukturen med hjälp av informationsstyrning. I diskussionerna ska därför behandlas de centrala målen för landskapets tillväxttjänster samt arbetsfördelningen inom tjänsteproduktionen och landskapets samarbete med de övriga landskapen. Vid diskussionerna kan också utfallet av landskapets egenkontroll granskas. I diskussionerna ska vidare utvärderas måluppfyllelsen i fråga om de riksomfattande målen, utvecklingen i fråga om landskapets tjänster och de regionala utvecklingsbehoven, förändringar i verksamhetsmiljön och servicebehovet samt produktivitetsökningar. Vid diskussionerna kan även andra ärenden som gäller organiseringen och genomförandet av tillväxttjänster behandlas, såsom utvecklingen av sysselsättningsläget som avses i 19 § 2 mom.
21 §.Samordning av tillväxttjänster. Enligt 1 mom. kan vid olika anordnares tjänster utnyttjas samma information om kundgruppers behov och sörjas för samordning av tillväxttjänster så att kunden upplever tjänsterna som smidiga. Landskapet ska sörja för att de kundgrupper och kunder som behöver samordnade tjänster identifieras och att de tjänstehelheter som de behöver fastställs, samt för att information om kunderna nyttiggörs mellan tjänsteproducenterna. Landskapets ska identifiera olika kundgruppers eventuella behov av tjänster och bygga upp hänvisandet till tjänster så att t.ex. en arbetssökande och de aktörer som betjänar honom eller henne känner de andra tjänster som den arbetssökande eventuellt behöver. De olika aktörerna ska i enlighet med kundens samtycke kunna så bra som möjligt utnyttja gemensamma kundinformationssystem. En producent av tillväxttjänster ska enligt 28 § 1 mom. 3 punkten i sista hand säkerställa att kundens uppgifter om de tjänster som det avtalas om för kunden och det hur tjänsterna fortskrider antecknas till behövliga delar i den arbetssökandes uppgifter.
Tjänstehelheten kan omfatta också tjänster som ordnas av kommunen eller någon annan myndighet eller aktör. Samordningen av landskapets och kommunens tjänster kan genomföras t.ex. med en alliansmodell. Det finns flera tillämpningsområden för projekt som landskapet, kommunerna och tjänsteproducenter tillsammans planerar och genomför, såsom tjänster för unga, utveckling av arbetssökandes kompetens, tjänster för att förebygga långtidsarbetslöshet, integrationstjänster eller företagsrådgivning och företagstjänster. Alliansmodellen kan också användas vid planering och genomförande av en åtgärdshelhet för att svara på en plötslig strukturomvandlingssituation i regionen. Parter i alliansprojektet skulle vara landskapet, kommunerna samt privata sektorns och tredje sektorns tjänsteproducenter, som planerar och genomför projektet tillsammans. Landskapet och kommunerna skulle finansiera det gemensamma projektet med sina egna anslag. Beslut om projektet ska göras inom ramen för den gemensamma projektorganisationen.
Landskapen bör också tillsammans säkerställa att tillväxttjänster finns att få i flera olika landskap, och de ska också samarbeta i synnerhet i sådana regionutvecklingsfrågor och frågor som gäller tillväxttjänsterna som berör flera landskap gemensamt eller på samma gång. Samarbete mellan landskapen kan exempelvis i hög grad bidra till att få fram lösningar på problemet med att matcha utbudet och efterfrågan på arbetskraft. Ett exempel på sådan koordination är koordinatorer för livslång vägledning i landskapen (ELO-grupperna). ELO-grupperna samlar ihop regionala aktörer inom väglednings- och rådgivningstjänster. Regional koordination i kombination med riksomfattande stöd och handledning har fungerat resultatrikt t.ex. när det gäller utvecklandet av Ohjaamo-serviceställenas verksamhet.
Skyldigheten att samordna tjänster som avses i 1 mom. är omfattande och täcker såväl de tillväxttjänster och social- och hälsotjänster som en och samma kund behöver som olika andra landskapstjänster som har samband med tillväxttjänsterna. För att tillväxtinstrumenten och anslagen för tillväxttjänster ska utnyttjas effektivt krävs det att landskapen samordnar tillväxttjänsterna inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde med de övriga tjänster som erbjuds invånarna och företagen, exempelvis tjänsterna för företag på landsbygden som hör till jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde samt ungdomstjänster och examensinriktad utbildning och andra tjänster som avser utbudet av utbildning som hör till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. Målet bör vara att landskapet har flera olika slags kunder och att kunderna får de tjänster de behöver sådana de behöver dem och så att de som helhet är relevanta, oberoende av vad tjänsterna kallas eller vilket förvaltningsområde de hänför sig till.
Landskapet ska sörja för att eventuella socialtjänster eller tjänster som ges mot kundsedel eller en personlig budget, tjänster som produceras av social- och hälsocentralerna, FPA:s tjänster, tjänster som omfattas av landskapets offentliga förvaltningsuppgift och tillväxttjänstproducenternas tjänster integreras så, att de bildar en effektiv och verkningsfull tjänstehelhet för sysselsättning av arbetstagaren. Ett exempel på sätt att samordna tjänster är Ohjaamo-serviceställena som erbjuder en samarbetsplattform för aktörer inom landskapet, kommunerna, privata sektorn och tredje sektorn. Ohjaamo-serviceställena erbjuder tillgängliga tjänster för unga under 30 år i ärenden som gäller arbetssökning, utbildning och livshantering. Därtill ska landskapet sörja för att också eventuella andra tjänster som ordnas av andra tjänsteproducenter och som hör till arbetssökandens tjänstehelhet är en del av tjänsthelheten. Det kan t.ex. vara fråga om aktörer enligt 8 § i lagen om främjande av integration, såsom tjänster inom ungdomsväsendet som kommunen har organiseringsansvaret för, eller tjänster som undervisningsmyndigheterna har ansvaret för.
Behov av samordnade tjänster har t.ex. arbetslösa personer som har en svag ställning på arbetsmarknaden och ofta också invandrarkunder. Bestämmelser om sektorsövergripande behov av tjänster och om samordning av social- och hälsotjänster eller rehabiliteringstjänster som hör till Folkpensionsanstaltens organiseringsansvar ska finnas i lagen om offentliga rekryterings- och kompetensutvecklingstjänster. Landskapet ska också ansvara för samordnandet av tillväxttjänster samt social- och hälsotjänster med kommunens ungdomstjänster, bildningsväsendets samt andra aktörers tjänster för att främja ungas sysselsättning och integration på arbetsmarknaden (Ohjaamo-verksamhetsmodellen). Ohjaamo-serviceställena erbjuder personlig service med låg tröskel utan tidsbeställning.
Skyldigheten att vägleda kunden till tjänster och samordna tjänster accentueras i synnerhet i fråga om sådana invandrarkunder som har varit i en utsatt ställning när de kommit till Finland. Enligt lagen om integrationsfrämjande ordnas tjänster som främjar integration som en del av den kommunala basservicen och arbets- och näringsförvaltningens tjänster samt i form av andra åtgärder som främjar integration. Efter landskapsreformen kommer invandrarkunder att behöva samordnade tillväxttjänster och social- och hälsotjänster som hör till landskapets organiseringsansvar samt kommunal basservice och andra kommunala integrationsfrämjande tjänster, och dessutom utbildning som tillhandahålls inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. En del invandrare får arbete snabbt, medan en del behöver mer omfattande och långsiktig kompetensutveckling och stöd för att integreras och komma in på arbetsmarknaden. I fråga om dem som behöver långsiktigt integrationsstöd vore det av största vikt att tjänsterna samordnas och att man skapar lämpliga servicehelheter i synnerhet tillsammans med social- och hälsotjänsterna och de kommunala tjänsterna.
Enligt 2 mom. ska landskapet och tjänsteproducenterna sörja för att kunden får tjänster som landskapet eller någon annan aktör svarar för som en ändamålsenlig helhet och att kunden hänvisas till ändamålsenliga tjänster. Kundens behov av tjänster ska ha någon anknytning till det landskap där kunden ansöker om tjänster som ordnas av landskapet. En personkund är t.ex. en person som är bosatt i landskapet eller en person som söker arbete inom landskapets område. Ett företag har t.ex. ett verksamhetsställe, ett projekt eller någon annan verksamhet eller avsikt att utvidga sin verksamhet inom landskapets område. I andra fall hänvisar landskapet och landskapets tjänsteproducent kunden till tjänster som ordnas av ett annat landskap.
Enligt 3 mom. ska det landskap som ansvarar för att ordna tjänsterna se till att tjänsteproducenterna samarbetar sinsemellan så, att kunderna har tillgång till samordnade tjänster. I praktiken sörjer det landskap som har organiseringsansvar i villkoren för tjänsteproduktionen för att tjänsteproducenterna samarbetar sinsemellan för att samordna kundens tjänsteprocess. Landskapet ska beakta skyldigheten t.ex. när det planerar landskapets servicesystem och upphandlingspolitik samt det hur tjänsteproducenternas arvoden bestäms. Genom alliansavtal mellan landskapet, kommunerna och privata tjänsteproducenter kan landskapet effektivt säkerställa samarbetet mellan olika tjänsteproducenter.
22 §. Produktionsstruktur för tillväxttjänster på landskapsnivå. I paragrafen föreslås bestämmelser om produktionsstrukturen för tillväxttjänster. I den föreslagna 22 § finns ett urval möjligheter för att ordna produktionen av landskapets tjänster, och utnyttjandet av dem beror på landskapets strategi och andra beslut. Omfattningen på valfriheten kan förverkligas i olika utsträckning i olika landskap beroende på hur landskapet bygger upp sin tjänsteproduktion och hur tjänstemarknaden fungerar inom landskapets område.
Enligt 1 mom. kan landskapet välja produktionssätt antingen genom att producera tillväxttjänster själv eller i en dottersammanslutning eller genom att skaffa tjänsterna från externa producenter. Landskapet kan i stället för eller utöver egen produktion välja en eller flera andra tjänsteproducenter. Landskapet kan besluta att den egna produktionen och de tjänster som skaffas från marknaden kompletterar varandra. Landskapet beslutar om omfattningen på sin egen tjänsteproduktion och om omfattningen på användningen av köpta tjänster i sin strategi. En mångsidig produktionsstruktur främjar små och medelstora företags möjligheter att delta i produktionen av tillväxttjänster.
Landskapet kan välja externa tjänsteproducenter på två olika sätt. Enligt 1 punkten kan landskapet konkurrensutsätta tjänsteproducenter i enlighet med lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016) för att ingå ett ramavtal eller ett upphandlingskontrakt med tjänsteproducenten. Landskapet kan välja flera tjänsteproducenter till ramavtalet, av vilka kunden kan välja den producent han eller hon önskar.
Landskapet kan enligt 2 punkten i ett förfarande som anges närmare i 26 § ingå ett avtal med respektive tjänsteproducent, bland alla de tjänsteproducenter som uppfyller de i 24 § 1–3 mom. angivna förutsättningarna. Förfarandet med godkännande av tjänsteproducenter som uppfyller förutsättningarna motsvarar delvis förfarandet enligt lagen om kundens valfrihet inom social- och hälsovården (valfrihetslagen). Landskapets förvaltningsbeslut om förutsättningarna för produktion av tillväxttjänster motsvarar de i 42 § i valfrihetslagen avsedda villkoren som ställs på landskapets tjänsteproducenter. Förutsättningarna ska vara samma för alla företag, sammanslutningar och yrkesutövare som producerar likadana tjänster inom samma område, samt för landskapets egen tjänsteproduktion. Landskapet fattar ett förvaltningsbeslut om förutsättningarna för produktion av tillväxttjänster på samma sätt som om produktion av social- och hälsotjänster.
I 2 mom. föreskrivs det om hur landskapet kan bygga upp en helhet av landskapets tillväxttjänster av olika tjänsteproducenters tjänster. Landskapet kan enligt 1 punkten utnyttja tjänster av producenter som valts enligt 1 mom. 1 och 2 punkten på olika sätt i olika delar av landskapet och enligt 2 mom. genom att utnyttja de valda producenternas tjänster i vissa helheter av tillväxttjänster eller i delar av dem. Landskapet kan i områden med ett rikligt utbud av tillväxttjänster godkänna alla de tjänsteproducenter som anmält sig och som uppfyller förutsättningarna i det i 26 § avsedda förfarandet, och ordna tjänsterna på områden med mindre utbud genom upphandling och genom att välja en eller några tjänsteproducenter. I områden med mindre utbud kan en extern tjänsteproducent sköta produktionen av tillväxttjänster helt och håller eller komplettera landskapets egen tjänsteproduktion. Kundens valfrihet kan ordnas genom att erbjuda kunden möjlighet att välja antingen landskapets egen produktion eller en extern producents tjänster. Enligt 2 punkten landskapet kan bygga upp helheten av landskapets tillväxttjänster genom att använda genom konkurrensutsättning valda och i ett godkännandeförfarande valda producenter för vissa helheter av tillväxttjänster eller delar av dem. Landskapet kan t.ex. välja genom konkurrensutsättning en tjänsteproducent för skötseln av sysselsättningen i landskapet, men begränsa yrkesvalspsykologers tjänster som avser yrkesvägledning utanför konkurrensutsättningen. Landskapet kan ordna tjänster inom yrkesvägledning genom att godkänna sådana yrkesvalspsykologer som anmält sig. Tjänsteproducenter som valts på olika sätt kan således producera tjänster inom samma område i olika tjänstehelheter eller delar av dem.
Enligt 3 mom. ska landskapet behandla tjänsteproducenter jämlikt. Jämlikhetskravet gäller alla tjänsteproducenter oberoende av om det är fråga om egen tjänsteproduktion, direktupphandling av kommunen i situationer med marknadsbrist eller en extern tjänsteproducent som har valts genom upphandling eller genom att godkänna alla sådana tjänsteproducenter som uppfyller kraven. Jämlikhetskravet anknyter till upphandling och till produktionskostnadernas transparens. Alla tjänsteproducenter ska uppfylla de förutsättningar för produktion av tillväxttjänster som landskapet ställt. Förutsättningarna ska vara lika för alla företag, sammanslutningar och yrkesutövare som producerar likadana tjänster inom samma område, samt för landskapets egen tjänsteproduktion. Bestämmelsen motsvarar innehållet i 42 § 2 mom. i valfrihetslagen.
4 kap. Produktion av tillväxttjänster
23 §.Landskapet som tjänsteproducent. I paragrafen föreslås bestämmelser om landskapets skyldighet att i sin egen verksamhet skilja åt ordnande och produktion av tillväxttjänster samt om bokföringsmässig särredovisning. Syftet med paragrafen är att säkerställa produktionskostnadernas transparens och att möjliggöra landskapets egen tjänsteproduktions jämförbarhet med externa tjänsteproducenter och på riksomfattande nivå. Med ordnande avses uppgifter enligt 7 § i landskapslagen och i 3 kap. i denna lag. Ordnandet ska åtminstone omfatta t.ex. fastställande av de tjänster som ska produceras och vilka resurser som ska reserveras för dem, upphandling av tjänster eller godkännande av tjänsteproducenter samt säkerställande av att de ersättningar som betalas till producenterna samt grunderna för dem är korrekta. Med tanke på kvaliteten på utbudet av tillväxttjänster och kostnadseffektiviteten i tjänsterna är det viktigt att landskapen anvisar resurser för ordnandet på ett ändamålsenligt sätt. Ordnandefunktionen bör kunna kartlägga behovet av olika tjänster och tjänsteformer, fatta beslut eller lämna välmotiverade förslag om de tjänster som ordnas, välja tjänsteproducenterna samt bedöma kvaliteten på produktionen och hur kundernas rättigheter tillgodoses. Ordnandefunktionen ska också ansvara för att de anslag som anvisats för landskapets tillväxttjänster används effektivt och för att marknaden för tjänsteproduktionen kontinuerligt utvärderas.
I 2 mom. föreslås en hänvisning till 15 § i landskapslagen om hur landskapet ska verka när det producerar tillväxttjänster i ett konkurrensläge på marknaden. Inga bestämmelser per uppgiftsområde föreslås i fråga om landskapet som tjänsteproducent.
Bestämmelserna i landskapslagen motsvarar bestämmelserna i 126–128 § i kommunallagen och de anknyter till avlägsnandet av stödelement som strider mot EU:s bestämmelser om statligt stöd, dvs. avlägsnandet av konkursskydd och eventuella skatteförmåner, samt till förverkligandet av konkurrensneutralitet när landskapet bedriver verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden. Landskapet kan i alla lägen själv producera tillväxttjänster, men när de verkar i ett konkurrensläge på marknaden ska det bolagisera sin tjänsteproduktion. Det är möjligt att avvika från bolagiseringsskyldigheten när verksamheten är marknaden är ringa eller tillfällig och grundande av ett separat bolag skulle medföra en oskälig administrativ börda. Då räcker det att landskapet separerar i bokföringen försäljning till en sådan marknad från den övriga verksamheten. Försäljningen ska därtill vara prissatt på marknadsmässiga grunder. På landskapets produktion tillämpas konkurrenslagen (948/2011), och tillsynen över iakttagandet av den lagen i landskapskoncernens produktion tillfaller konkurrens- och konsumentverket.
I 112 § i landskapslagen finns en huvudregel att landskapet har bolagiseringsskyldighet när det sköter uppgifter i ett konkurrensläge på marknaden. Ett landskap anses inte sköta en uppgift i ett konkurrensläge på marknaden om landskapet producerar tjänster med stöd av lag genom egen verksamhet för landskapets invånare och andra som landskapet enligt lag ska ordna tjänster för, om uppgiften sköts i samarbete eller samlat i landskapet på grundval av en laggrundad skyldighet, eller om det är fråga om verksamhet som bedrivs av anknutna enheter enligt 15 § i upphandlingslagen eller av andra upphandlande enheter enligt 16 § i den lagen eller om skyldigheten att konkurrensutsätta verksamheten inte i övrigt tillämpas på samarbetet. Landskapet bedriver verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden om det deltar i ett anbudsförfarande.
I 113 § i landskapslagen finns det bestämmelser om vissa undantag då landskapet får trots bolagiseringsskyldigheten sköta uppgifter genom egen verksamhet. Ett sådant undantag föreligger bl.a. när verksamheten ska anses vara obetydlig.
I 114 § i landskapslagen finns det bestämmelser om särredovisning av landskapets produktion och om prissättning i ett konkurrensläge på marknaden. Med särredovisning av verksamheten skapar man förutsättningar för transparent prissättning. Med bestämmelsen säkerställer man att det inte i fall som avses i 113 § bedrivs underprissättning som förvränger prissättningen och att landskapet när det producerar tjänster på basis av bolagiseringsskyldigheten prissätter sina tjänster på marknadsgrunder. I motiveringen till 114 § i landskapslagen konstateras det att med marknadsmässig prissättning avses den prisnivå som motsvarande privata aktör skulle ha.
I 115 § i landskapslagen föreskrivs det om lån, borgen eller annan säkerhet som landskapet kan bevilja. I 116 § i landskapslagen finns det bestämmelser om skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster, som landskapet kan temporärt ålägga en tjänsteproducent i ett konkurrensläge på marknaden att sköta. I 117 § i landskapslagen föreskrivs det om tillämpning av konkurrenslagen och om Konkurrens- och konsumentverkets rätt att ingripa när ett landskap eller en sammanslutning som landskapet har bestämmande inflytande över använder förfaranden eller tillämpar verksamhetsstrukturer som strider mot konkurrenslagen. Konkurrens- och konsumentverkets behörighet enligt 30 a § i konkurrenslagen utvidgas i samband med landskapsreformen till ingripande i landskapets verksamhet som strider mot konkurrenslagen. Konkurrens- och konsumentverket kan ingripa när ett landskap eller en sammanslutning som landskapet har bestämmande inflytande över använder förfaranden eller tillämpar verksamhetsstrukturer som strider mot konkurrenslagen, om verksamheten eller strukturen förvränger eller är ägnad att förvränga konkurrensen, hindrar eller är ägnad att hindra uppkomsten eller utvecklingen av ekonomisk konkurrens eller är i strid med kravet på marknadsmässig prissättning enligt 114 § i landskapslagen.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om landskapets skyldighet att i sin bokföring särredovisa tillväxttjänsterna också när landskapet inte producerar tillväxttjänster i ett konkurrensläge på marknaden. Skyldigheten att särredovisa i bokföringen är mer omfattande än skyldigheten att särredovisa enligt 114 § i landskapslagen. Utgångspunkten för den bokföringsmässiga särredovisningen är att verksamhetens inkomster och utgifter samt tillgångar och kapital hålls åtskilda från landskapets övriga verksamhet och ekonomi. Detta ska göras så att det av uppgifterna kan visas vad som gäller ordnande och produktion av tillväxttjänster samt inom produktionen vad som gäller egen produktion och köpta tjänster.
För produktionen av tillväxttjänsterna ska landskapet för varje räkenskapsperiod upprätta en balansräkning, resultaträkning och finansieringsanalys samt uppge noter till dem. Enligt 1 mom. ska vid upprättandet av balansräkningen och resultaträkningen iakttas bestämmelserna i landskapslagen och bokföringslagen. Med detta säkerställer man att grunderna för värdering och periodisering av beräkningarna för tillväxttjänsterna baserar sig på enhetliga principer och att resultaträkningen och balansräkningen för de tillväxttjänster som landskapet producerat blir jämförbar med aktiebolagens bokslut. Särredovisningen av produktionen av tillväxttjänster kan i praktiken genomföras t.ex. i ett aktiebolag, ett separat affärsverk, inom landskapet eller ett affärsverk i en bokföringsmässig balansenhet. Om landskapet producerar tillväxttjänster i aktiebolagsform så att endast en del av verksamheten är produktion i ett konkurrensläge, ska denna del särredovisas i enlighet med 114 § i landskapslagen. I övrigt tillämpas på ett landskaps aktiebolag bokföringslagen.
Med regleringen i 9 kap. i landskapslagen om affärsverkets förvaltning och ekonomi strävar man efter att trygga att beslutsfattandet i affärsverket är separat och självständigt och att finansieringen är transparent. Ett affärsverk är inte en självständig juridisk person och inte på det sätt som avses i bokföringslagen en självständigt bokföringsskyldig, utan det hör till landskapets organisation. Med tanke på en ekonomisk granskning av affärsverket är det viktigaste draget balanskontinuitet och det att alla kapitalutgifter som anknyter till verksamheten syns på ett jämförbart sätt. Balanskontinuiteten säkerställer en eventuell kumulation av över- eller underskott i anknytning till verksamheten, dvs. visar på att utgifterna och finansieringen motsvarar varandra årligen.
En bokföringsmässig balansenhet möjliggör inom landskapet eller affärsverket att skötseln av uppgifter åtskiljs ekonomiskt så att en åtskillnad av bokföringen och balanskontinuiteten förverkligas. En balansenhet kräver inte på samma sätt som ett affärsverk en egen direktion, utan den är administrativt sett underställd affärsverkets direktion.
I kommunerna och samkommunerna har man som medel för ekonomisk särredovisning använt också kalkylmässiga balansenheter och kalkylmässigt åtskiljande av utgifterna. Enbart bokslutskalkylerna för en kalkylmässigt åtskild enhet är dock inte jämförbara med kalkylerna för aktiebolag på marknaden särskilt när det gäller balanskontinuiteten. En kalkylmässig åtskillnad av utgifterna möjliggör inte heller tillräcklig transparens och jämförbarhet i fråga om utgifterna. Kalkylmässigt åtskiljande av utgifterna kan i bokföringen göras med olika uppgiftsbeteckningar eller separata konton. Då uppgörs inte något särredovisat egentligt bokslut för någon större helhet eller administrativ enhet, utan man lyfter fram utvalda utgifter för enskilda tjänster. I praktiken betyder detta att utgifterna för en tjänst som produceras kan samlas från flera separata administrativa enheter, när man vid bokföringen av utgifterna har använt samma signum eller separata konto. Då kan t.ex. en enskild arbetstagares arbetsinsats delas på flera olika administrativa enheter. För att alla utgifter ska kunna riktas på ett transparent och jämförbart sätt på en viss tjänst, bör också andra än enbart årliga driftsekonomiutgifter kunna fördelas. För att utgifterna ska de facto kunna jämföras bör man dela också de kapitalutgifter som anknyter till tjänsten i fråga och också få kumulativt synligt det årliga eventuella underskott eller överskott som uppkommer av tjänsteproduktionen. I fråga om detta bör bl.a. gemensamma regler om övervältring av administrativa utgifter och stöduppgifter följas.
Endast ett kalkylmässigt åtskiljande av utgifterna för tillväxttjänsterna skulle enligt lagen inte vara tillräckligt, eftersom det inte säkerställer att utgifterna för de tillväxttjänster som landskapet producerar är transparenta och jämförbara. Den i lagen förutsatta särredovisningen, tillämpningen av bokföringslagen och framläggandet av bokslutskalkyler leder tillsammans till att bokslutet för landskapets tillväxttjänster är tillräckligt jämförbart för att man ska kunna bedöma huruvida landskapets egen produktion av tillväxttjänster är ändamålsenlig.
Landskapet ska också uppge noterna till balansräkningen och resultaträkningen för tillväxttjänsterna. Noterna innehåller uppgifter som behandlar utgiftsfördelningen för de gemensamma kostnaderna för internt åtskilda funktioner, grunderna för debiteringen av tjänster och eventuella använda låneräntor. När resultat- och balansräkningar presenteras första gången t.ex. när tillväxttjänster åtskiljs från landskapets övriga funktioner eller när verksamhetsformen ändras, ska som räkningarnas noter uppges en redogörelse för de principer enligt vilka den ingående balansräkningen har gjorts upp.
24 §.Allmänna förutsättningar för tjänsteproducenter. I paragrafen föreslås bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för tjänsteproducenter som en tjänsteproducent alltid ska uppfylla. Med de allmänna förutsättningarna för tjänsteproducenter avses sådana faktorer på basis av vilka landskapet ska låta bli att godkänna en tjänsteproducents anmälan som avses i 26 § 1 mom.
Enligt 1 mom. ska en tjänsteproducent ha förmåga att producera sådana tillväxttjänster som uppfyller de i 1 mom. 2 punkten avsedda förutsättningarna för produktion av tjänster på det sätt som behoven i landskapet förutsätter. Tjänsterna ska vara av hög kvalitet och tillgängliga för kunderna. Om kvaliteten på tjänsterna och om deras tillgänglighet fattas det beslut i förvaltningsbeslutet om förutsättningarna för tjänsteproduktionen, och föreskrivs det om i 28 §. De handlingar som avses utgör tillsammans de centrala styrdokumenten för landskapets tjänsteproducenter.
Landskapet ska med stöd av paragrafen kunna skäligen säkerställa sig om att tjänsteproducenten har förmåga att uppfylla förutsättningarna för tjänsteproduktionen i fråga om den tjänst som tjänsteproducenten producerar. Tjänsteproducenten ska t.ex. säkerställa sig om att det vid planeringen och användningen av tjänsteproducentens verksamhetsmiljö beaktas de krav som i förutsättningarna för tjänsteproduktion har ställts på lokaler, tillgänglighet och skyddet för kundernas integritetsskydd.
I 2 mom. föreskrivs det om de skyldigheter som är ett hinder för val till tjänsteproducent om de försummas. Som producent kan inte väljas en aktör för vilken gäller en i 80 § i upphandlingslagen avsedd obligatorisk grund för uteslutning, eller som under de senaste fem åren väsentligen har försummat sina skyldigheter i anknytning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkringspremier eller avgifter som tullen tar ut. Landskapet kan dock godkänna en sådan tjänsteproducent om tjänsteproducenten vidtagit korrigerande åtgärder eller om försummelsen är ringa, eller om landskapet av andra särskilda skäl anser det vara ändamålsenligt att välja en sådan tjänsteproducent.
I 3 mom. föreslås en bestämmelse om kommunernas och deras anknutna enheters ställning som tjänsteproducenter för landskapet. Enligt bestämmelsen kan en aktör som producerar tjänster för landskapet inte vara en kommun eller en i 15 § i upphandlingslagen avsedd till en kommun anknuten enhet annat än i situationer med marknadsbrist. På samarbete mellan landskapet och kommunen som avses i 14 § 2 mom. kan inte tillämpas i 16 § i upphandlingslagen avsett undantag från tillämpningen av upphandlingslagen. Fastän landskapet och kommunen skulle i ett upphandlingssamarbete eller annat samarbete av allianstyp för att uppnå gemensamma mål genomföra offentliga tjänster som de svarar för, kan landskapet inte skaffa dessa tjänster från kommunen eller dess anknutna enhet annat än i situationer med marknadsbrist. I situationer med marknadsbrist kan landskapet göra en direktupphandling enligt 40 § i upphandlingslagen med vilken som helst aktör, också med kommunen eller dess anknutna enhet. Kommunen behöver enligt 127 § 1 mom. 2 punkten i kommunallagen inte bolagisera produktionen i sådana fall.
Bestämmelsen om kommuner i 3 mom. avviker från 16 § i upphandlingslagen, enligt vilken upphandlingslagen inte tillämpas på upphandling mellan upphandlande enheter genom vilken de upphandlande enheterna i samarbete och för att uppnå gemensamma mål genomför sådana offentliga tjänster i det allmännas intresse som de ansvarar för. I annan upphandling mellan landskapet och en annan upphandlande enhet tillämpas undantaget i 16 § i upphandlingslagen. Till exempel kan landskapets upphandling från ett annat landskap vara sådan upphandling mellan upphandlande enheter som avses i 16 § i upphandlingslagen, på vilken upphandlingslagen inte tillämpas.
Marknadsbrist kan konstateras genom konkurrensutsättning. Om inga anbud inkommit eller om det i branschen finns endast en aktör som kan i praktiken bestämma prisnivån, är det fråga om marknadsbrist. Om en viss tjänst inte alls finns att få på marknaden, råder på marknaden en i bestämmelsen avsedd marknadsbrist. Landskapet kan också få respons om att marknaden inte fungerar via kundenkäter eller samarbetet med olika intressentgrupper.
Landskapet kan bedöma marknadens funktionsduglighet på olika sätt, exempelvis genom ett öppet samrådsförfarande på landskapets webbplats eller i en facktidning, genom att begära en bedömning av marknadsläget av en utomstående sakkunnig eller genom annonsering av en kartläggning av marknaden på portalen för offentlig upphandling HILMA.
När landskapet utreder huruvida det råder en marknadsbrist kan det inte göra avgränsningar med avseende på placeringen av tjänsteproducenternas verksamhetsställen. Däremot får landskapet i fråga om tillhandahållandet av den tjänst som erbjuds också ställa sådana villkor som gäller tillgången till tjänsterna och, i fråga om privatkunder, villkor som gäller placeringen av tjänsteproducentens verksamhetsställen. Landskapet ska produktifiera sitt tjänsteutbud på ett ändamålsenligt sätt och verifiera marknadsbristen produktvis eller områdesvis. Produktifieringen kan göras t.ex. enligt typ av tjänst, såsom utbildning, arbetsförmedling och företagsrådgivning. Produktifieringen kan också göras enligt kundsegment, varmed tjänsterna indelas enligt kundbehovet t.ex. i företagstjänster, eller tjänster för personer som byter arbete, integrationstjänster och tjänster för långtidsarbetslösa. En marknadsbrist kan inte konstateras utifrån en sådan kartläggning av marknaden där tjänsteleverantören ska kunna tillhandahålla samtliga samlade tillväxttjänster i landskapet. Landskapet är dock inte skyldigt att med hänsyn till en enskild tjänsteproducents intressen dela upp tjänsteproduktionen i ur landskapets synvinkel oändamålsenliga eller alltför små delar.
Landskapens konkurrenssituationer kan vara olika. I fråga om vissa tjänsteprodukter eller kundsegment kan marknaden redan färdigt vara nationell, och i vissa tjänsteprodukter eller kundsegment kan marknaden fungera i vissa landskap eller delar av landskap. Produktifieringen av tjänster inverkar på uppkomsten av ett konkurrensläge eller en marknadsbrist. Landskapet kan t.ex. konkurrensutsätta hela arbetsförmedlingen eller arbetsförmedlingar för vissa branscher eller deluppgifter i arbetsförmedlingen. För vissa tjänsteuppgifter finns för närvarande ingen marknad, men det går också att skapa en marknad för tjänsterna.
I 4 mom. föreskrivs det att landskapet har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar av rätten att få uppgifter rätt att avgiftsfritt få nödvändiga uppgifter av myndigheter och andra som sköter offentliga uppdrag för att utreda de omständigheter som avses i 1-3 mom. Uppgifterna får hämtas genom en teknisk anslutning eller på något annat elektroniskt sätt och utan samtycke av den vars intressen sekretessplikten är avsedd att skydda. Landskapet kan utnyttja en i 5 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010) avsedd fullgöranderapport.
Landskapet behöver för sin organiseringsuppgift information om hur tjänsterna förverkligas. Landskapet har rätt att trots sekretessbestämmelserna få uppgifter som är nödvändiga för dess uppgift att ordna kontroll av förutsättningarna för att tjänsterna produceras på behörigt sätt och för att genomföra tillsynen. Det är dock inte fråga om rätt att få uppgifter om tjänsteproducenternas kunder.
25 §. Förutsättningar för tjänsteproduktion. I paragrafen föreslås bestämmelser om förutsättningarna för tjänsteproduktionen. Landskapet ska fatta ett förvaltningsbeslut om förutsättningarna för produktion av tillväxttjänster. Förutsättningarna ska vara lika för alla företag, sammanslutningar och yrkesutövare som producerar likadana tjänster inom samma område, samt för landskapets egen tjänsteproduktion. Alla tjänsteproducenter ska när de producerar tjänster enligt denna lag uppfylla de förutsättningar som landskapet ställt upp. Bestämmelser om landskapets rätt att ensidigt ändra förutsättningarna finns i 28 § 3 mom.
Landskapet godkänner ett beslut om förutsättningarna för produktionen av tillväxttjänster i landskapet. Förutsättningarna för tjänsteproduktionen anknyter till de i 28 § reglerade skyldigheterna för tjänsteproducenter och de gäller t.ex. tjänsternas kvalitet, resurser och tillgänglighet, samordning av tjänster, beredskap för störningssituationer och undantagstillstånd. I förutsättningarna för tjänsteproduktionen kan det ingå tjänstebeskrivningar.
Landskapets förvaltningsbeslut om förutsättningarna för produktion av tillväxttjänster motsvarar de i 42 § i valfrihetslagen avsedda villkoren som ställs på landskapets tjänsteproducenter. Förutsättningarna ska vara samma för alla företag, sammanslutningar och yrkesutövare som producerar likadana tjänster inom samma område, samt för landskapets egen tjänsteproduktion. Landskapet fattar ett förvaltningsbeslut om förutsättningarna för produktion av tillväxttjänster på samma sätt som om produktion av social- och hälsotjänster.
26 §.Godkännande av tjänsteproducenter. I paragrafen föreslås bestämmelser om godkännande av alla tjänsteproducenter som uppfyller förutsättningarna. Sammanslutningar, stiftelser och näringsidkare som vill bli landskapets tjänsteproducenter ska lämna landskapet behövliga uppgifter för bedömning av förutsättningarna för produktionen. Bestämmelser om bedömning av förutsättningarna för produktionen finns i 24 § 1−3 mom. Därtill ska tjänsteproducenten meddela att den förbinder sig till de villkor för tjänsteproduktion som landskapet godkänt. Det krävs alltid ett avtal med den enskilda producenten för att den ska bli tjänsteproducent i landskapet. I ett separat avtal med en enskild tjänsteproducent fastställs tjänsteproducentens tillväxttjänster, som tjänsteproducenten sköter i egenskap av landskapets tjänsteproducent. I de separata avtalen med enskilda tjänsteproducenter kan man inte avvika från de förutsättningar för tjänsteproduktionen som landskapet godkänt. I de separata avtalen med enskilda tjänsteproducenter avtalas det t.ex. om tidpunkten för när tjänsteproduktionen inleds, om verksamhetsställena och det antal kunder som producenten förbinder sig till att ta emot, och om sörjandet för kontinuiteten med tanke på störningssituationer och med tanke på beredskap för undantagstillstånd som avses i beredskapslagen (1552/2011). Landskapet ska föra en förteckning över de tjänsteproducenter vilkas avtal är i kraft. Uppgifter om godkända tjänsteproducenter, tjänsternas tillgänglighet (tjänsteproducentens kapacitet) samt om kontaktuppgifter ska fogas till förteckningen över tjänsteproducenter, som ska hållas tillgänglig för alla. I praktiken kräver uppfyllandet av kravet på tillgänglighet att förteckningen publiceras i det allmänna datanätet och också på något annat effektivt sätt.
I 2 mom. föreskrivs det om landskapets skyldigheter med vilka det säkerställs att kunder inom tillväxttjänster har tillräckligt med information om de tillgängliga tjänsterna. Landskapet ska inom skälig tid fatta beslut om huruvida en tjänsteproducent uppfyller förutsättningarna. Med skälig tid avses i 23 § i förvaltningslagen (434/2003) avsedd behandling utan dröjsmål, vilket innebär att förfarandet för godkännande av tjänsteproducenter alltid ska vara tillgängligt. Man kan t.ex. inte sätta årligen återkommande ansökningstider för godkännandet. För att öppna marknaden för tillväxttjänster och främja valfriheten är det viktigt att tjänsteproducenter godkänns utan dröjsmål.
I 3 mom. föreskrivs det om landskapets skyldighet att fatta ett negativt beslut när de i 24 § 1–3 mom. avsedda förutsättningarna saknas och när landskapet har fått sådan information som leder till att förutsättningarna måste bedömas på nytt. Landskapet kan också återta ett tidigare beslut om godkännande av en tjänsteproducent eller ändra det när landskapet fått ny utredning om tjänsteproducentens allmänna förutsättningar.
I 4 mom. föreslås bestämmelser om rättegångsförfarandet i tvistemål mellan landskapet och tjänsteproducenten. Ett avtal mellan landskapet och en tjänsteproducent är i regel ett förvaltningsavtal. Ett avtal mellan landskapet och en tjänsteproducent behandlas som förvaltningstvistemål på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).
27 §.Kundens rätt att välja tjänsteproducent. I paragrafen föreslås bestämmelser om valfrihet i fråga om landskapens tillväxttjänster. Enligt 1 mom. har kunderna inom landskapets tillväxttjänster rätt att välja den tjänsteproducent som de önskar bland de tjänsteproducenter som landskapet har valt, om inte något annat föreskrivs i denna lag eller någon annan lag.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om byte av tjänsteproducent. När kunden har valt en tjänsteproducent kräver byte av tjänsteproducent tillstånd av landskapet. Landskapet kan på ansökan bevilja tillstånd om kunden har en grundad anledning att byta tjänsteproducent. Eftersom särskilt sådana tillväxttjänster som tillhandahålls arbetssökande kan vara långvariga tjänstehelheter där tjänsteproducentens ersättning baserar sig på ett visst resultat, är det ändamålsenligt att kräva en grundad anledning för byte av tjänsteproducent. En grundad anledning kan t.ex. vara objektivt sett konstaterbara olösliga konflikter och brist på förtroende mellan kunden och tjänsteproducenten.
I 3 mom. föreslås det att landskapet också ska kunna ålägga kunden att välja en ny tjänsteproducent när kundens tjänstebehov eller informationen om det har ändrats, och den nuvarande tjänsteproducenten enligt landskapets bedömning inte längre motsvarar kundens behov. Kundens servicebehov kan ha ändrats på grund av förlängd arbetslöshet eller ändringar i kundens kompetens, arbetsförmåga eller någon annan omständighet som inverkar på kundens sysselsättning. Också landskapets bedömning av kundens behov av tjänster kan ändras på grund av ny information i saken. Bestämmelser om landskapets skyldighet att ge rådgivning och stöd åt kunden vid användning av valfriheten finns i 18 § 2 mom.
28 §.Tjänsteproducentens skyldigheter. I 1 mom. föreskrivs det om minimiinnehållet för förutsättningarna för landskapets tjänsteproduktion. Med detta säkerställs tillräcklig riksomfattande jämlikhet mellan landskapets tjänsteproducenter. Landskapet ska i de i 25 § avsedda förutsättningarna för tjänsteproduktionen och i tjänsteavtalet fastställa vad tjänsteproducenten ska göra för att:
1) iaktta landskapsstrategin,
2) säkerställa integrationen av tjänstehelheterna,
3) föra in kunduppgifterna i riksomfattande datasystem och de datasystem inom landskapet som landskapet har fastställt,
4) trots sekretessbestämmelserna lämna de uppgifter som landskapet förutsätter för kontroll av förutsättningarna för att tjänsterna produceras på behörigt sätt och för att genomföra tillsynen, och
5) sköta beredskaps- och kontinuitetshanteringen när det gäller tillväxttjänster och med tanke på kris- och störningssituationer. Landskapet ska iaktta förutsättningarna i sin egen tjänsteproduktion och hänvisa till dem i anbudsbegäran. Också ett godkännande av en tjänsteproducent enligt 26 § förutsätter att tjänsteproducenten förbinder sig till att iaktta förutsättningarna.
Bestämmelser om den landskapsstrategi som nämns i 1 punkten finns i 35 § i landskapslagen. I landskapsstrategin ska bl.a. beaktas hur invånarnas välfärd ska främjas inom landskapets uppgiftsområde samt beaktas servicemålen. Bestämmelser om den integration av tjänstehelheterna som avses i 2 punkten finns i 21 § 2 mom. enligt vilken landskapet ska se till att tjänsteproducenterna samarbetar sinsemellan så, att kunderna har tillgång till samordnade tjänster. Landskapet kan avtala om eller ställa villkor också för det hur tjänsteproducenten ska säkerställa integrationen av tjänstehelheterna och samarbeta med andra tjänsteproducenter på det sätt som integrationen kräver. I förutsättningarna kan det ingå element som gäller hänvisande till landskapets andra tjänster och till andra tjänsteproducenters tjänster.
Förverkligandet av bestämmelsen kräver i praktiken att landskapet har fastställt hur integrationen av kundens tjänster genomförs i olika situationer på ett sätt som motsvarar kundens behov. Därtill ska landskapet fastställa hur dessa tjänstehelheter i praktiken genomförs när kunderna behöver flera olika tjänster och tjänster som produceras av olika tjänsteproducenter. Tjänsteproducenterna ska samarbeta på ett sätt som säkerställer att det inte blir fördröjningar i tjänsterna eller avbrott i tjänstehelheterna.
En tjänsteproducent kan förpliktas att ta fram sådan information som gör att andra tjänsteproducenter smidigt kan ta över i tjänstehelheten. En tjänsteproducent ska kunna åläggas att exempelvis informera kunden om andra tjänsteproducenter och om de tjänster som landskapet producerar i egenskap av myndighet.
Med tanke på integrationen av tjänster är det ytterst viktigt att tjänsteproducenten har tillgång till tillräckliga kunduppgifter. På basis av 1 mom. 3 punkten fastställer landskapet i avtalet eller villkoren för tjänsteproduktionen vilka uppgifter tjänsteproducenten ska föra in i riksomfattande system för kunduppgifter. Bland annat sådana viktiga anmälningar som anknyter till inledandet och avslutandet av jobbsökning samt förutsättningarna för utkomstskydd för arbetslösa ska samlas i ett riksomfattande register, så att uppgifter om arbetslösa finns tillgängliga för beslut om utkomstskydd för arbetslösa, för att skapa en bild av det allmänna arbetslöshetsläget samt för att planera och genomföra tjänster och bedöma genomförandet. Därtill kan information inhämtas för att säkerställa samordningen av de tjänster som avses i 21 § 1 mom. Vid beredningen av lagstiftningen om informationsförvaltningen inom tillväxttjänster kommer det att preciseras vilka uppgifter som tjänsteproducenterna kan åläggas att föra in i det riksomfattande registret och vilka krav som behandlingen av personuppgifter ställer.
Landskapet behöver för sin organiseringsuppgift information om hur tjänsterna förverkligas. I 4 punkten föreskrivs det om tjänsteproducentens skyldighet att trots sekretessbestämmelserna till landskapet lämna de uppgifter som är nödvändiga för dess uppgift att ordna kontroll av förutsättningarna för att tjänsterna produceras på behörigt sätt och för att genomföra tillsynen. Det är dock inte fråga om rätt att få uppgifter om tjänsteproducenternas kunder. Landskapen har själva tillgång till systemets kunduppgifter och bestämmelser om de rättigheter och skyldigheter som anknyter till detta utfärdas separat i informationsförvaltningslagen. Det är fråga om uppgifter som gäller tjänsteproducentens tjänsteproduktion och verksamhetsmodeller.
I 5 punkten föreskrivs det att tjänsteproducenten ska tillsammans med landskapet säkerställa beredskaps- och kontinuitetshanteringen när det gäller tillväxttjänster med tanke på kris- och störningssituationer. I 52 § 2 mom. i landskapslagen föreskrivs det om landskapets skyldighet att säkerställa tjänsternas kontinuitet också när de skaffas från privata tjänsteproducenter. Landskapet och tjänsteproducenterna kan t.ex. avtala om hur tjänsteproducenterna deltar i eventuella allmänna övningar, hur tjänsteproducenterna beskrivs i beredskapsplanen och vilken roll de har i kris- och störningssituationer.
I 2 mom. föreskrivs det att landskapet får ensidigt ändra ett avtal om tjänster och de allmänna förutsättningarna för tjänsteproduktionen på grund av ändrad lagstiftning.
29 §. Återkallande av godkännande. I 1 mom. föreskrivs det om återkallande av godkännande av en tjänsteproducent på grund av försummelse att iaktta förutsättningarna för tjänsteproduktionen eller någon annan väsentlig brist. Grundlagsutskottet har ansett att skötseln av förvaltningsuppgifter som i regel hör till myndigheter inte omfattas av den i 18 § 1 mom. i grundlagen tryggade näringsfriheten (GrUU 40/2002 rd). Utskottet har dock då ansett att det med tanke på proportionaliteten hos den reglering som gäller rättigheter och skyldigheter för en privat aktör som inte hör till myndighetsmaskineriet vara nödvändigt att möjligheten att återkalla godkännande ska vara kopplad till allvarliga eller väsentliga överträdelser eller försummelser, och till det att till en privat aktör givna anmärkningar och varningar inte har lett till avhjälpande av de brister som framkommit i verksamheten (GrUU 20/2006 rd).
Landskapet ska först ge tjänsteproducenten en anmärkning och ställa en skälig tid inom vilken försummelsen eller bristen ska avhjälpas. Om producenten inte åtgärdar bristerna eller försummelserna inom utsatt tid, ska landskapet återkalla sitt godkännande. När en tidsfrist sätt ut för avhjälpande av en brist ska det beaktas hur allvarlig brist det är fråga om. Ett återkallande av godkännande kan i stället för tjänsteproducentens hela verksamhet, avse också en enskild tjänsteenhet. Landskapet ska återkalla sitt godkännande också om producenten har gått i konkurs eller om det endast är en av tjänsteproducentens tjänsteenheter som uppfyller villkoren för återkallande av godkännandet, ska godkännandet återkallas för den tjänsteenheten.
I 2 mom. föreskrivs det att landskapet återkallar godkännandet av en tjänsteproducent eller dess tjänsteenhet också på grundval av en anmälan från producenten eller om producenten slutar tjänsteproduktionen.
Enligt 3 mom. ska landskapet se till att kunderna, trots att ett godkännande av en tjänsteproducent eller dess tjänsteenhet har återkallats, får de tjänster som de behöver utan avbrott. Utgångspunkten är att kunden själv väljer en ny tjänsteproducent eller byter tjänstenhet. Landskapet ska särskilt sörja för kontinuiteten i fråga om sådana tjänster som kan ha samband med kundens utkomstskydd för arbetslösa eller utkomst.
5 kap. Gemensamma stödtjänster och datasystem
30 §.Mångformiga tillväxttjänster samt interoperabilitet. I paragrafen föreslås bestämmelser om att vid ordnandet av tillväxttjänster ska det strävas efter verksamhetsmodeller för tillväxttjänster som är mångformiga och som möjliggör främst ett digitalt tjänsteutbud och användning av e-tjänster. Bestämmelser om minimikrav på personkunders ärendehantering utfärdas separat.
I paragrafen konstateras det att tillväxttjänsterna ska vara mångformiga och samverkande. Målet för tillväxttjänsterna är en kundorienterad och kostnadseffektiv tjänsteproduktion som ger resultat. För att uppnå detta behövs det obrutna tjänstehelheter som baserar sig på gemensam information, där de enskilda tjänsteproducenterna inte verkar isolerat och där förvaltningsnivåerna samt gränserna mellan myndigheter försvinner. Produktionen av tillväxttjänster syftar till att tillhandahålla kunderna tjänster via flera olika kanaler, där de digitala servicekanalerna är primära medan personliga kundkontakter per telefon, på distans via videobild eller i form av personliga besök ska användas i andra hand. När det gäller tillväxttjänsterna bör man genom att utveckla den digitala tjänsteproduktionen skapa förutsättningar för att ändra rutinerna för kundservicen, ordna tjänster på ett högkvalitativt och kostnadseffektivt sätt och höja graden av digitalisering inom verksamheten så att medborgarna och företagen har möjlighet att uträtta ärenden på egen hand med hjälp av e-tjänster. Produktionen av digitala tillväxttjänster förutsätter åtkomst till gemensam information och därtill anknuten digital ärendehantering och processhantering. Målet är att serviceprocesserna är fullständigt digitaliserade och att de utnyttjar de centraliserade systemen för informationsresurser och kundtjänst. Genom att ge kunderna möjlighet att använda tjänster på eget initiativ och på egen hand och genom att införa digitala tjänstelösningar vill man omvandla den personliga arbetsinsatsen inom experttjänsterna från skötsel av rutinartade uppgifter till krävande experttjänster.
Avsikten är att de som ordnar och producerar tillväxttjänster på riksnivå och på landskapsnivå ska samarbeta så att kunderna har tillgång till samordnade tjänstehelheter, vare sig det gäller gemensamma informationstjänster, rådgivning eller kundkontakter. Med samordnade tjänstehelheter avses i synnerhet funktionella servicehelheter som ordnas för sådana kunder som behöver flera olika tjänster, och som kan innefatta kommunala tjänster eller tjänster som landskapet eller staten ordnar. Tjänsterna ska genomföras så att de bildar en för kunden välfungerande helhet, där samarbetet mellan tjänsteproducenterna och övergången från en tjänst till en annan sker på ett ändamålsenligt sätt utan obefogade fördröjningar eller avbrott. Kunden ska också ha insyn i hur handläggningen av ärendet fortskrider och när beslut om de tjänster kunden ska få kommer att meddelas, samt vilka rättigheter och skyldigheter kunden har. I tjänsterna ska såväl informationshantering som digitala verksamhetsmodeller utnyttjas effektivt, och tjänsteproduktionen ska utgå från principerna om att information ska lämnas endast en gång, informationen ska följa kunden och de som behöver informationen ska ha åtkomst till den.
31 §.Datasystem som stöder ordnande och produktion av tillväxttjänster. I mom. föreslås det bestämmelser om att arbets- och näringsministeriet ska ordna de datasystem och plattformar som stöder tillväxttjänster som staten och landskapen använder gemensamt. Landskapen, det i 122 § i landskapslagen avsedda servicecentret samt bolag som landskapen sinsemellan eller tillsammans med staten äger ska producera, upprätthålla och utveckla datasystem och plattformar som stöder tillväxttjänster. Som servicecenter fungerar Vimana Oy som bildats med bemyndigande av statsrådet, och som tillsvidare ägs av staten.
Landskapet ska se till att tjänsterna för sådana kunder som behöver och anlitar olika slags tjänster bildar en behovsanpassad och samordnad helhet. Lagens syfte är att säkerställa att kunderna inom tillväxttjänster tillhandahålls smidiga och enkla möjligheter till ärendehantering, flerkanaliga stödtjänster för ärendehantering och möjlighet att följa med hur behandlingen av ärendet framskrider samt att granska de skyldigheter som anknyter till förmåner.
För produktionen av de i lagen avsedda integrerade tjänstehelheterna för tillväxttjänster genomförs digitaliseringen i form av ekosystem av tjänster som består av flera olika lager och i form av interoperabla plattformar som gör det möjligt att nyttiggöra gemensam information och förmedla information i realtid. I ekosystemen av tjänster ska den instans som har organiseringsansvaret sörja för att de plattformar som utnyttjas vid tjänsteproduktionen är samordnade med varandra.
System och plattformar som stöder organisering och produktion ska också betjäna vid framställning av uppföljnings- och rapporteringsinformation på tillräcklig nivå. Tjänsteleverantören ska till landskapet lämna de uppgifter om hur tjänsterna har genomförts som krävs med tanke på landskapets organisationsuppgift. Utgångspunkten för uppföljningen och utvärderingen är en tillförlitlig, effektiv och aktuell datainsamling som kan användas vid styrningen av landskapets verksamhet och som främjar dialogen med tjänsteproducenterna. Information behövs också om de avtal som anknyter till tjänsteproduktionen och om den avtalade tjänsteproduktionen, kvaliteten, kostnaderna och genomslaget. Den samlade informationen ska vara enhetlig och jämförbar både på riksomfattande nivå och i landskapen och mellan tjänsteproducenterna. Datainsamlingen ska vara öppen och främja invånarnas påverkansmöjligheter.
Med tanke på integrationen av kundens tjänster är det också viktigt att tjänsteproducenterna har tillgång till exempelvis kunduppgifter. För att säkerställa detta bör varje aktör som producerar tillväxttjänster i landskapet föra in kunduppgifterna i det gemensamma kundregistret med hjälp av de gemensamma riksomfattande informationssystemtjänsterna. På så sätt kommer informationen om varje kund som anlitat sådana tjänster som hör till landskapens organiseringsansvar att finnas samlad i registret och därmed tillgänglig för de övriga tjänsteproducenterna. Med anledning av det som sägs ovan är det nödvändigt att se över den lagstiftning som gäller behandling av klient- och kunduppgifter och registerföring. Översynen ska syfta till att förenkla exempelvis bestämmelserna om sekretess eller fullmakter av klienter eller övriga bestämmelser som gäller åtkomsträttigheter. Målet är att möjliggöra att den som tillhandahåller tjänster alltid ska ha möjlighet att få åtkomst till uppgifter om kunden när tjänsten tillhandahålls. Vid produktionen av tillväxttjänsterna nyttiggörs utöver de gemensamma informationssystemen också den nationella servicearkitekturen, centraliserade, gemensamma och interoperabla lösningar, gemensam information och gemensamma datalager samt gemensamma tekniska komponenter.
Enligt 2 mom. ska landskapet utveckla och vid behov förvalta system och plattformar som stöder tillväxttjänster inom landskapets område samt samarbetet mellan landskapet och kommunerna i regionen. I landskapens organiseringsansvar ingår ansvar för att genomföra integrerade tjänstehelheter för kunderna. Bestämmelsen syftar till att säkerställa att individuellt anpassade tjänster genomförs också i en modell med flera producenter. En del av de tjänster som kunden får kan vara sådana som tillhandahålls av kommunen, landskapet eller staten och som kräver samordning exempelvis med de tjänster som arbets- och näringsmyndigheterna, social- och hälsomyndigheterna eller undervisningsmyndigheterna tillhandahåller.
Arbets- och näringsministeriet har inlett ett lagstiftningsarbete som gäller informationshanteringen och informationssystemen inom regionutvecklingssystemet och tillväxttjänsterna. I lagstiftningen ska samlas sådana bestämmelser om kundorienterad informationshantering och digitaliseringsfrämjande åtgärder som behövs för reformen så, att lagen möjliggör lagring av uppgifter eller handlingar som gäller ordnandet, styrningen och övervakningen av tillväxttjänsterna, utvärderingen och utvecklingen av verksamheten samt informationshanteringen. I lagen ska det föreskrivas om sådan behandling av kunduppgifter och uppgifter som kunderna själva genererar inom tillväxttjänsterna samt utnyttjande av information som garanterar informationssäkerheten.
32 §.Öppna och användbara datasystem. I 1 mom. föreslås bestämmelser om att de system som stöder riksomfattande tillväxttjänster ska verkställas och förvaltas så att de möjliggör och främjar ett gemensamt utbud av tjänster från alla aktörer på riksnivå och så att alla som ordnar och producerar riksomfattande tillväxttjänster kan kunna stödja sig på samma datasystem.
I 2 mom. föreslås ett konstaterande av att de datasystem som stöder riksomfattande tillväxttjänster och tillväxttjänster på landskapsnivå ska verkställas och förvaltas så att de möjliggör och främjar ett gemensamt utbud av tjänster tillsammans med dem som ordnar tillväxttjänster på landskapsnivå, och så att alla landskap när de ordnar tjänster kan stödja sig på samma system.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om att de datasystem som stöder tillväxttjänster på landskapsnivå ska genomföras och förvaltas så att alla landskap i egenskap av tjänsteanordnare kan stödja sig på samma datasystem. Att alla använder enhetliga, riksomfattande system är av största vikt för att kunderna ska få högklassiga tjänster som ger resultat och för att tjänsterna ska gå att utvärdera. Genom enhetliga riksomfattande system kan man också uppnå kostnadsbesparingar.
Paragrafen syftar till att göra det möjligt att införa ekosystem för tjänster och gemensamma tjänsteplattformar så att de öppnar för och främjar gemensamma, riksomfattande tjänster över förvaltningsnivåerna och myndighetsgränserna och så att de som ordnar och producerar tillväxttjänster samt de som använder dem kan stödja sig på gemensamma plattformar och på samma system.
System och arkitekturer för tillväxttjänster som är förenliga med plattforms- eller ekosystemtänkandet är exempelvis gemensamma stödtjänster för digitala tjänster, en gemensam tjänsteplattform för arbetssökande och arbetsgivare inom arbetskraftsservicen, en gemensam plattform för tillväxttjänster för företag, inklusive gemensamma arbetsutrymmen och utvecklingsverktyg för företag och tjänsteproducenter, samt ett gemensamt tjänstelager för nyttiggörande och utbyte av sådan information som behövs för tillstånds- och tillsynsverksamhet och andra skyldigheter som åligger myndigheterna. Gemensamt för alla dessa system är att såväl privata, delvis offentliga som offentliga tjänsteleverantörer kan bygga upp sina tjänster utifrån systemen och de grundläggande tjänster och data som ingår i dem. Avsikten är att i lagens 28 § föreskriva om att arbets- och näringsministeriet ska fastställa gränssnitten mot tredjepartsutvecklarna i fråga om dessa plattformar.
Andra system som är i gemensam användning på riksomfattande nivå är datasystemen EURA2014 och TUKI2014, som används vid förvaltningen av strukturfondsprojekt under strukturfondsperioden 2014–2020. EURA2014 som förvaltas av arbets- och näringsministeriet är en riksomfattande, samlad tjänst för e-tjänster, som har byggts upp så att den uppfyller den förvaltande myndighetens och Europeiska kommissionens krav på heltäckande e-förvaltning vid förvaltningen av strukturfondsprojekt. Enligt lagstiftningen (8/2014, 23 §) ska systemet endast användas elektroniskt. Utöver av dem som utlyser och dem som genomför projekt används systemet av de myndigheter som förvaltar projekten (närings-, trafik- och miljöcentralerna och ministerierna). EURA2014 är också myndigheternas officiella elektroniska arkiv för alla handlingar som uppkommer inom systemet. Dessutom genererar EURA2014 all officiell rapporteringsdata som uppkommer inom förvaltningsprocessen samt uppgifter om begäranden om utbetalning till Europeiska kommissionen. Systemet TUKI2014 förvaltas av arbets- och näringsministeriet och används för att administrera processerna för de företagsstöd som handläggs vid närings-, trafik- och miljöcentralerna. I fråga om projekt för företagsstöd som delfinansieras av Europeiska regionala utvecklingsfonden styrs TUKI2014 av EURA2014-datasystemet, och den information som behövs för rapportering på EU-nivå överförs från TUKI2014 till EURA2014. Systemet används vid närings-, trafik- och miljöcentralerna.
Andra gemensamma, riksomfattande system kan vara exempelvis system som möjliggör utbyte av gemensam kundinformation, telefonrådgivning som genomför ett jämlikt utbud av riksomfattande tjänster via flera kanaler, lösningar för kundbetjäning på distans via videobild samt ett riksomfattande digitalt arbetsmarknadstorg.
Närmare bestämmelser om systemens öppenhet och användbarhet utfärdas som en del av lagen som gäller informationsförvaltning och datasystem avseende tillväxttjänster.
6 kap. Särskilda bestämmelser
33 §.Genomförande och finansiering av försök och särlösningar som anknyter till tillväxttjänster. Genom lag kan det separat föreskrivas om prövning av en ny tillväxttjänstrelaterad verksamhetsmodell eller särlösning i landskapen eller kommunerna. Om ett sådant försök som innebär att en organiserings- eller produktionsuppgift ges åt kommunen ska alltid föreskrivas genom lag, eftersom enligt 24 § 3 mom. i denna lag kan en kommun eller dess anknutna enhet inte producera tjänster åt landskapet.
I 2 mom. föreskrivs det om försök eller arrangemang som inte kräver ändringar i lagstiftningen. Staten kan avtala med landskapen om genomförande av sådana försök eller arrangemang. Ett försök eller ett arrangemang som baserar sig på avtal kan gälla ordnande eller produktion eller båda. För ett försök eller ett arrangemang som baserar sig på avtal kan det anvisas anslag i statsbudgeten.
De kan vara situationer som gäller arbetsmarknadens funktion eller främjande av sysselsättningen, där staten har behov att avvika från principen om allmän finansiering för landskapets tillväxttjänster och anvisa finansiering direkt för en viss uppgift. Avvikelsen beror på att försöket gäller för en viss tid eller att det riktas endast till vissa områden. Inriktningen till vissa områden beror inte på variabler som gäller tillväxttjänstfinansieringen (arbetslösa arbetssökande, sysselsättningsgraden och företagens verksamhetsställen) eller på situationer med plötsliga strukturförändringar enligt 7 § i lagen om landskapens finansiering ( / ), utan staten har något annat intresse som gäller sysselsättningsfrågor för att inrikta försöket eller särlösningen till endast ett visst område. Det kan t.ex. vara fråga om ett pilotförsök som gäller en viss slags ny verksamhetsmodell för sysselsättningsfrågor där det kan anses att det inte är ändamålsenligt att finansiera försöket enbart från den allmänna finansieringen till de landskap som valts till försöket, eller att man i den separata finansieringen till alla områden vill säkerställa att försöket lyckas eller att den nya verksamhetsmodellen etableras genom att man riktar resurser till försöket. Utöver verksamhet som i första hand baserar sig på avtal är det nödvändigt att behålla möjligheten att också genom lag föreskriva om att försök och särlösningar och finansieringen av dem ska höra till landskapen. I sysselsättningsfrågor är det centrala arbetskraftens rörlighet också mellan landskapen, varmed det kan vara nödvändigt att anvisa uppgiften genom lag för att den nya verksamhetsmodellen ska bli tillräckligt täckande.
Huvudprincipen är att verksamheten är för viss tid och att om verksamheten etableras, ska finansieringen överföras till en del av landskapets allmänna finansiering. Det kan också vara typiskt för uppgiften att den inte kan skötas endast av landskapet utan att det är fråga om en åtgärd som behöver skötas av flera aktörer (olika ministerier, landskapet, kommunen eller organisationer). Genom separat finansiering kan staten dock inte överföra ansvaret för förverkligandet av de grundläggande rättigheterna.
På finansieringsformen i fråga kan inte tillämpas 7 § i lagen om landskapens finansiering, eftersom den paragrafen gäller en tillfällig höjning av landskapets finansiering i en situation där landskapet behöver tilläggsfinansiering på grund av en exceptionell eller tillfällig svårighet i landskapsekonomin. Finansieringsbehovet enligt denna paragraf anknyter inte till landskapets förmåga att ansvara för de uppgifter som redan föreskrivits för det, utan till situationer där staten har på grund av ett ansvar som gäller sysselsättningsfrågor ett behov att införa nya verksamhetsmodeller riksomfattande eller att rikta åtgärder till ett visst område.
34 §.Planering, utveckling och allmän styrning. I 1 mom. föreslås bestämmelser om att den allmänna styrningen och strategiska planeringen av tillväxttjänster hör till arbets- och näringsministeriet. Ministeriet svarar för den riksomfattande politiken i fråga om tillväxttjänster, för beredningen av de riksomfattande målen och för beaktandet av dem vid styrningen av landskapens verksamhet.
Enligt 2 mom. ska landskapen svara för tjänsterna samt planera ordnandet och produktionen av tjänsterna. Organiseringsuppgifter samt planerings- och utvecklingsuppgifter i anslutning till detta kan ges till landskapens samarbetsorgan, och produktionsuppgifter till bolag som landskapen äger tillsammans. Också de bolagiserade servicecentren som landskapen och staten tillsammans driver har en viktig roll vid planeringen, utvecklingen och driften av såväl de centrala, gemensamma verksamhetsmodeller som landskapen kommer överens om som de riksomfattande digitala verksamhetsmodellerna. Det är ytterst viktigt att landskapen, servicecentren och staten för en bra dialog.
Landskapen är olika, deras invånare har olika behov och de har olika förutsättningar att ordna och producera tjänster. Därför behövs det samarbete och arbetsfördelning mellan landskapen vid tillhandahållandet och produktionen av tjänsterna. Målen för en sådan arbetsfördelning som överskrider gränserna för landskapen och landskapens samarbetsområden ställs upp med stöd av 2 mom.
Utifrån de nationella mål som anges i 1 mom. kan landskapen i samarbetsområdena granska verksamheten och arbetsfördelningen inom sitt eget område. I de nationella målen kan också åtgärder som främjar samarbetet och arbetsfördelningen mellan landskapens samarbetsområden få en framträdande roll.
Enligt 2 mom. ska landskapet också på förhand bedöma och beakta vilka konsekvenser besluten kommer att ha för olika kundgrupper. Landskapen ska dessutom i sin planering sätta mål som baserar sig på de riksomfattande målen som avses i 20 §, och som gäller ordnandet och produktionen av tillväxttjänster och som främjar utvecklandet av näringarna, sysselsättningen och företagandet, samt definiera de åtgärder som stöder målen och de ansvariga instanserna.
Enligt 3 mom. ska landskapet delta i det nationella utvecklandet av tillväxttjänster och verka i samarbete med kommunerna och organisationer som bedriver verksamhet inom utbildning, utveckling och forskning.
35 §.Uppföljning av tillgången till och kostnadsutvecklingen av tillväxttjänster. Enligt paragrafen ska arbets- och näringsministeriet på riksomfattande nivå och landskapsvis övervaka att tillgången till tillväxttjänster är jämlik och att finansieringsnivån är tillräcklig. Ministeriet kan vid behov av ett eller flera landskap begära utredning om behovet av tillväxttjänster samt om den realiserade och uppskattade framtida utvecklingen när det gäller tillgång och kvalitet på tillväxttjänster. Dessutom ska ministeriet kunna begära att det i utredningen bedöms vilka åtgärder som är nödvändiga med tanke på kostnadskontrollen och vilka eventuella andra åtgärder med vilka tillgången till tjänster och kvaliteten hos tjänsterna kan säkerställas med statlig finansiering och annan inkomstfinansiering.
Paragrafen syftar till att garantera att arbets- och näringsministeriet har tillgång till tillräckligt med information för att det ska kunna bekräfta finansieringen för det politikområde som hör till dess förvaltningsområde. Paragrafen ger inte arbets- och näringsministeriet befogenheter att ingripa i hur landskapet fördelar den allmänna finansieringen. Arbets- och näringsministeriet bör emellertid känna till hur tillväxttjänsterna har finansierats i landskapen. Annars skapas nödvändigtvis inte en helhetsbild av exempelvis användningen av resurserna för tillväxttjänster, och det blir svårt att bedöma finansieringens genomslag och effektivitet på riksnivå. Med hjälp av observationer kan man emellertid uppmärksamma om det förefaller finnas sådana stora skillnader i användningen av finansieringen som kan påverka kundernas lika tillgång till tjänster.
Bestämmelsen kompletterar den föreslagna bestämmelsen i 140 § i landskapslagen om uppföljning av landskapets verksamhet, ekonomi och tjänsteproduktion samt produktion av information. Bestämmelserna i 140 § ålägger landskapet att i stor omfattning följa upp befolkningens hälsa och välfärd samt kvaliteten på, genomslaget i och kostnaderna för genomförandet av de uppgifter som ålagts landskapet, t.ex. tillväxttjänster. Landskapet ska enligt 140 § i förslaget till landskapslag dessutom jämföra sin egen tjänsteproduktion med genomslaget, effektiviteten och ekonomin hos tjänster som produceras av andra. Enligt sista momentet i 140 § ska information lämnas på det sätt som den myndighet som med stöd av lag är berättigad att få informationen fastställer. Syftet med denna 35 § om tillväxttjänster är att precisera bestämmelsen om uppföljning i landskapslagen och att säkerställa att arbets- och näringsministeriet har tillgång till uppgifter om tillväxttjänster.
36 §.Landskapets egenkontroll. I paragrafen föreslås bestämmelser om landskapets egenkontroll. Landskapet ska utarbeta ett program för egenkontroll i fråga om de uppgifter och tjänster som omfattas av dess organiseringsansvar. Med egenkontroll avses ett system för att säkerställa att tillväxttjänsterna ordnas som det föreskrivs i lagstiftningen. Egenkontrollen ska också säkerställa att verksamheten och de tjänster som ordnas är planmässiga. I programmet ska det anges hur tillhandahållandet av, tillgången till och kvaliteten på tillväxttjänsterna samt kundernas jämlikhet ska säkerställas oavsett om det är landskapet eller en annan tjänsteproducent som producerar tjänsten. Dessutom ska det anges hur tillhandahållandet, kvaliteten och jämlikheten samt exempelvis handläggnings- och betalningstiderna i fråga om tjänsterna ska övervakas och upptäckta brister åtgärdas. Via egenkontrollen ska man också kunna få information om faktorer i samband med betalning av ersättning exempelvis i situationer där tjänsteproducenten får ersättning för en kund som den de facto inte betjänar. I 2 mom. föreskrivs det att genom förordning av statsrådet får det utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i och utarbetandet av programmet för egenkontroll och om den plan för främjande av kvalitetsledning och effektivitet som ska ingå i programmet.
37 §.Laglighetsövervakning. I paragrafen föreslås bestämmelser om laglighetsövervakningen i fråga om tillväxttjänster. I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om verkställigheten av landskapsreformen och om omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter (RP 14/2018 rd) föreslås det att regionförvaltningsverken läggs ner och att största delen av deras uppgifter överförs till nya Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Med stöd av 10 § 2 mom. i landskapslagen kan regionförvaltningsverket med anledning av klagomål undersöka om landskapet har iakttagit gällande lagar. Klagomål är ett fungerande förfarande i enskilda fall för att säkerställa att enskilda kunder får tjänster enligt lagen. Via klagomål är det dock svårt att upptäcka problem eller utvecklingsbehov som beror på helheten av tillväxttjänster, samordningen av dem eller andra strukturella orsaker. Med tanke på tjänsternas funktion är det motiverat att Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan övervaka tillväxttjänster också på andra sätt än klagomål. Det föreslås inte att den laglighetsövervakning som anknyter till regionutveckling och förvaltning av strukturfonder som avses i 2 kap i den föreslagna lagen ska höra till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Regionutveckling är ett samarbete mellan olika förvaltningsområden och landskap och andra aktörer, och den är inte till sin natur sådan att dess laglighet ska övervakas. Om inspektioner av strukturfondsverksamheten föreskrivs separat i enlighet med riktlinjerna i Europeiska unionens lagstiftning. Styrningen av tillväxttjänster hör enligt 34 § till arbets- och näringsministeriet. Till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet hör den styrning som anknyter till myndighetens laglighetsövervakning. Den omfattar bl.a. den styrning som behövs för det praktiska genomförandet av inspektioner samt sådan nödvändig styrning i anknytning till övervakningsuppgiften vars syfte är att förhindra lagstridig verksamhet eller genom vilken verksamheten styrs så att den blir lagenlig. För att inspektionerna ska vara oberoende är det viktigt att Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet inte annars styr innehållet i tillväxttjänster, utan ger utan dröjsmål information till arbets- och näringsministeriet om sådana behov och i fråga om saker som verket upptäckt som gäller produktionen också till det landskap som ansvarar för ordnandet av tillväxttjänster.
I 2 mom. föreskrivs det om de administrativa tvångsmedel, dvs. utsättande av viss tid och föreläggande av vite, som är tillgängliga för Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Om denna lag eller någon annan lag som gäller ordnande eller produktion av tillväxttjänster inte har iakttagits vid ordnande eller produktion av tillväxttjänster, kan Statens tillstånds- och tillsynsmyndigheten ge landskapet ett föreläggande att avhjälpa bristerna eller missförhållandena eller att avlägsna dem. När föreläggandet utfärdas ska det sättas ut en viss tid inom vilken åtgärderna ska vidtas. Föreläggandet kan förenas med vite.
I 3 mom. har det tagits in en bestämmelse om rätt att få information. Landskapet ska trots sekretessbestämmelserna lämna arbets- och näringsministeriet och Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet de uppgifter och utredningar som de begärt om för skötseln av de uppgifter som de ska sköta enligt denna lag eller någon annan lag som gäller tillväxttjänster. Uppgifterna och utredningarna behövs för laglighetsövervakningen, men de kan därtill användas mer omfattande för bedömning av om tillväxttjänsterna är tillräckliga och för uppgifter i anknytning till uppföljning. Separata bestämmelser utfärdas om rätten att få personuppgifter.
38 §.Inspektionsrätt. I paragrafen föreslås bestämmelser om inspektion av ett landskaps eller ett landskaps affärsverks eller en tjänsteproducents verksamhet enligt denna lag och av lokaler som används i verksamheten. Inspektionen kan göras utan anmälan i förhand, om Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet bedömer att förhandsanmälan skulle äventyra genomförandet av inspektionen. I regel genomförs inspektioner på basis av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets inspektionsplan. Inspektionsplanen ska omfatta en riskanalys över verksamheten. Inspektioner kan genomföras utöver de inspektioner som omfattas av inspektionsplanen också när det uppkommer behov av en separat inspektion. Ett sådant behov kan vara att Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet fått information t.ex. via klagomål eller uppgifter i medier. Också landskapet och arbets- och näringsministeriet kan begära en separat inspektion om de misstänker otillbörligt förfarande.
När Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet beslutar om inspektion uppgör den ett inspektionsföreläggande i ärendet. I inspektionsföreläggandet antecknas objektet som ska inspekteras, orsakerna till inspektionen, omständigheter som särskilt ska beaktas vid inspektionen samt eventuellt den myndighet som förrättar inspektionen. När inspektionen inleds företer inspektören inspektionsföreläggandet för inspektionsobjektet. Inspektionsföreläggandet är inte till sin juridiska natur ett beslut genom vilket ett avgörande i tillsynsärendet fattas, utan en åtgärd i anslutning till utredningen av ärendet. Därför får besvär inte anföras över inspektionsföreläggandet.
Inspektionen ska också få förrättas utan någon förhandsanmälan. Enligt 39 § 1 mom. i förvaltningslagen ska en myndighet underrätta en part som direkt berörs av ärendet om tidpunkten då en inspektion som faller under myndighetens behörighet inleds, såvida syftet med inspektionen inte äventyras av en sådan underrättelse. Inspektionerna enligt den föreslagna paragrafen är ofta av sådan karaktär att en förhandsanmälan kan äventyra syftet med inspektionen. Därför föreslås det i 1 mom. uttryckligen att inspektioner får förrättas utan förhandsanmälan. Borträknat dessa undantagsfall är det för praktiska inspektioner typiskt att man i god tid meddelar om kommande inspektioner. Då går det snabbare att förrätta inspektioner eftersom förhandsanmälan innehåller en beskrivning av de dokument som behövs vid inspektionen och om de personer som ska vara på plats under inspektionen.
I 2 mom. finns närmare bestämmelser om förrättandet av inspektioner. Bestämmelsen går ut på att en inspektör ska ha tillträde till det inspekterade verksamhetsställets alla lokaler samt tillgång till alla uppgifter och dokument som är nödvändiga för inspektionen. Inspektion får dock inte utföras i utrymmen som används för boende av varaktig natur. Rätten att få uppgifter och dokument ska vara möjlig trots sekretessbestämmelserna. Det kan vara nödvändigt att inspektera kunduppgifter vid inspektionen.
I vissa fall kan det vara nödvändigt att inspektören har med sig en utomstående sakkunnig. Det kan t.ex. finnas behov av sakkunskap inom en viss bransch. Därför föreslås det att det i paragrafen tas sin en förtydligande bestämmelse om möjligheten att använda sakkunniga. På sakkunniga som deltar i inspektionen ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas när de sköter uppgifter som avses i paragrafen. I bestämmelsen konstateras det också att bestämmelser om skadestånd finns i skadeståndslagen.
Därtill nämns det i 3 mom. för tydlighets skull att polisen ska vid behov ge handräkning till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet för genomförande av inspektionen. Bestämmelser om den handräckning som polisen ska ge andra myndigheter finns i 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011). Polisen ska på begäran ge andra myndigheter handräckning, om så föreskrivs särskilt.
I det föreslagna 4 mom. finns därtill en hänvisning till 39 § i förvaltningslagen där det finns allmänna bestämmelser om inspektion. I paragrafen finns bestämmelser bl.a. om inspektionsberättelsen och en parts rätt att närvara under inspektionen.
39 §.Uppgifter som sköts centraliserat. I paragrafen föreslås bestämmelser om uppgifter som behöver ordnas över landskapsgränserna eller tjänster vars produktion förutsätter en enhet med ett mer vidsträckt verksamhetsområde för att man på så sätt ska kunna trygga kvaliteten på och tillgången till tjänster, främja tillgodoseendet av språkliga rättigheter, säkerställa tillräckliga personalresurser eller andra resurser eller den specialexpertis som behövs eller för att fylla något motsvarande, välmotiverat behov. Dessa tjänster benämns centraliserade tjänster, även om mer än en organisatör kan vara involverad i att ordna tjänsterna.
I 1 mom. anges de landskap som sköter uppgifter som förmedlande organ i strukturfondernas riksomfattande verksamhet. Närings- trafik- och miljöcentralerna i Södra Savolax, Mellersta Finland och Tavastland och Norra Österbotten sköter för närvarande riksomfattande uppgifter i anslutning till strukturfondernas riksomfattande ESF-verksamhet och närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland de riksomfattande uppgifterna som förmedlande organ för ERUF-verksamheten. De riksomfattande ESF-verksamheterna överförs till följande landskap: Uppgifterna för närings-, trafik- och miljöcentralen i Tavastland övergår till landskapet Päijänne-Tavastland, uppgifterna för närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Savolax övergår till landskapet Mellersta Finland och uppgifterna för närings-, trafik- och miljöcentralen i Norra Österbotten övergår till landskapet Norra Österbotten. Från närings-, trafik- och miljöcentralen i Tavastland övergår uppgifterna i fråga till landskapet Päijänne-Tavastland av den anledningen att närings-, trafik- och miljöcentralens huvudsakliga verksamhetsställe finns i Päijänne-Tavastland. De riksomfattande uppgifterna för ERUF-verksamheten övergår från närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland till landskapet Nyland. Eftersom det är fråga om riksomfattande verksamhet svarar respektive landskap för skötseln av åt den anvisade uppgifter inom strukturfondsprogrammets åtgärdshelheter på riksomfattande nivå.
Det att ovannämnda uppgifter samlas till landskapen Päijänne-Tavastland, Södra Savolax, Mellersta Finland och Norra Österbotten i den riksomfattande ESF-verksamheten och till landskapet Nyland i den riksomfattande ERUF-verksamheten baserar sig på verksamhetslogiken i den pågående programperiodens strukturfondsprogram, på expertis, resurser och de krav som datasystemen ställer. Landskapen i fråga sköter till och med utgången av programperioden uppgifterna som förmedlande organ enligt sina teman. Det att den riksomfattande ESF-verksamheten fortsätter i de landskap där de nuvarande strukturfondsregionförvaltningsverken finns, säkerställer att verksamheten fortsätter smidigt efter landskapsreformen.
Enligt 2 mom. föreskrivs uppgifterna med förvaltning och koordinering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/589 om ett europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar (Eures), om arbetstagares tillgång till rörlighetstjänster och om ytterligare integration av arbetsmarknaderna samt om ändring av förordningarna (EU) nr 492/2011 och (EU) nr 1296/2013 åt arbets- och näringsministeriet. För närvarande produceras och tillhandahålls internationella arbetsförmedlingstjänster inom alla arbets- och näringsbyråers område.
Målen för Eures, som är ett europeiskt gemensamt arbetsförmedlingsnätverk, har ställts upp av EU/EES-länderna gemensamt. Euresnätverket har skapats för att stödja arbetskraftens fria rörlighet inom EU/EES-området. Eures består av ett nätverk för arbetsförmedlingar (1 000 Eures-experter) som omfattar EU/EES-ländernas gemensamma offentliga arbetskraftsservice och av en webbaserad jobbportal (med över 2 miljoner lediga arbetstillfällen och en omfattande CV-databas). Euresförordningen (EU) 2016/589 trädde i kraft sommaren 2016 och ålägger Finland att på lagnivå och enligt principen om likabehandling ge alla arbetstagare och arbetsgivare möjlighet att få sådana internationella arbetsförmedlingstjänster i Europa som avses i förordningen.
Euresnätverket syftar till att förbättra arbetsmarknadernas funktion, sammanhållning och integration inom unionen, inbegripet på gränsöverskridande nivå, samt till frivillig geografisk och yrkesmässig rörlighet inom unionen på rättvis grund och i överensstämmelse med unionsrätten och nationell rätt och praxis. Kommissionen bistår Euresnätverket i dess uppgifter. Nationella samordningsbyråer ansvarar för tillämpningen av förordningen i medlemsstaterna.
Enligt förordningen organiseras Euresnätverket mellan kommissionen och medlemsländerna och man utbyter information om lediga platser, platsansökningar och meritförteckningar. I förordningen fastställs stödtjänster för arbetskraftens rörlighet både i fråga om arbetssökandena och arbetsgivarna. Finlands nationella samordningsbyrå för Eures rapporterar årligen Euresverksamheten i Finland och dess resultat till kommissionen och följer härvid gemensamt överenskomna uppföljningsindikatorer. Kommissionen ansvarar för rapporteringen om Euresresultaten till Europaparlamentet.
Även privata aktörer ska godkännas i nätverkets verksamhet senast från och med den 13 maj 2018.
Euresportalen är kommissionens och EU/EES-ländernas gemensamma ”matchningsverktyg” för kunderna, med en miljon lediga arbetstillfällen och 200 000 jobbansökningar. Portalen fungerar också som mekanism för informationsutbyte mellan EU/EES-länderna och Euresexperterna. Euresnätverket och portalen bildar tillsammans ett underlag för en kundorienterad och jämlik tjänsteproduktion i alla EU/EES-länder. Samtidigt gör Eures det möjligt att beakta regionala och lokala behov och prioriteringar i tjänsterna. Euresportalen och utvecklandet av den är hos oss starkt fokuserad på webb- och telefontjänst, i fråga om vilket man också bereder en riksomfattande organisering. Kommunikationen inom Euresnätverket utgår från kommissionens initiativ och omfattar hela Europa. Kommissionen ordnar regelbundna utbildningar för dem som hör till Euresnätverket.
Den internationella Euresverksamheten förutsätter att medlemsländerna bidrar med tilläggsfinansiering. För närvarande kanaliseras tilläggsfinansieringen via Europeiska socialfonden. Med medel ur Europeiska socialfonden genomförs ett riksomfattande utvecklingsprojekt som avser Eures och som pågår till 2020. Genom projektet stöds på ett enhetligt sätt genomförandet och utvecklingen av Euresverksamheten i Finland.
I 3 mom. föreslås det att närmare bestämmelser om uppgifterna för de landskap som sköter riksomfattande strukturfondsuppgifter får utfärdas genom förordning av statsrådet. Verksamhetsområdet för de landskap som sköter centraliserade ESF- och Euresuppgifter är området för Fastlandsfinland. Avsikten är att för respektive landskap föreskriva om de teman och åtgärdshelheter inom den riksomfattande ESF-verksamheten som landskapet svarar för. Indelningen motsvarar den nuvarande uppgiftsfördelningen mellan närings-, trafik- och miljöcentralerna. Bestämmelsen gäller endast den nuvarande programperioden.
40 §.Ändringssökande. Omprövning av ett beslut som en statlig myndighet eller en landskapsmyndighet har fattat med stöd av denna lag får begäras på det sätt som anges i 7 a kap. i förvaltningslagen.
I ett beslut som har fattats med anledning av en begäran om omprövning får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär bara om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
I 3 mom. föreslås en bestämmelse om ändringssökande i landskapets samarbetsgrupps, landskapsstyrelsens och landskapsfullmäktiges beslut. Med avvikelse från ändringssökande enligt 1 mom. i beslut som landskapsmyndigheten fattat tillämpas på ändringssökande i landskapets samarbetsgrupps beslut bestämmelserna i 17 kap. i landskapslagen. Landskapets samarbetsgrupp är inte en landskapsmyndighet utan ett samarbetsorgan som fungerar under landskapets ledning och ansvar. I momentet nämns det också i informativt syfte om rätt att söka ändring i enlighet med landskapslagen i landskapsstyrelsens och landskapsfullmäktiges beslut.
I 4 mom. föreskrivs det att den statliga myndighetens eller landskapsmyndighetens beslut får verkställas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat.
41 §.Ikraftträdande. I paragrafen föreslås det att bestämmelser om ikraftträdandet av lagen utfärdas genom en särskild lag.
1.3
1.3 Lagen om införande av lagen om regionutveckling och tillväxttjänster och lagen om ordnande av tillväxttjänster i landskapet Nyland
1 §.Författningar som träder i kraft. I paragrafen föreslås bestämmelser om tidpunkten för ikraftträdandet av lagen om regionutveckling och tillväxttjänster och lagen om ordnande av tillväxttjänster i landskapet Nyland. Lagarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 2020.
2 §.Författningar som upphävs. I paragrafen anges de lagar som upphävs genom den föreslagna lagen. Genom den föreslagna lagen upphävs lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (7/2014). Statsrådets förordning om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (356/2014), som utfärdats med stöd av den lag som upphävs, föreslås dock förbli i kraft till dess att den upphävs separat. Det är inte ändamålsenligt att ändra bestämmelserna om det praktiska genomförandet av strukturfondsprogrammet i detta skede när programperioden håller på att gå ut.
3 §.Övergångsbestämmelser om Europeiska unionens strukturfondsuppgifter. I paragrafen föreslås sådana övergångsbestämmelser som behövs för förvaltningen av program som delfinansieras med medel ur Europeiska unionens strukturfondsprogram och fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt. Övergångsbestämmelser behövs för att inte genomförandet av programmen ska fördröjas under programperioden på grund av den reform som avser landskapen och tillväxttjänsterna.
Förvaltningen av de program som nämns i 1 mom. kommer att pågå utan förändringar till dess att programmen avslutas. Något exakt datum för avslutandet av programmen kan inte ges i detta skede.
I 2 mom. förtecknas de frågor där övergångsbestämmelserna inte behöver tillämpas till dess att programmen har avslutats, utan där övergångsbestämmelserna på grund av uppgiftens art tillämpas en kortare tid. Dessa övergångsbestämmelser föreslås gälla till utgången av den tid som programmen är stödberättigande.
För att organiseringen av uppgifterna för de förmedlande organen inom Europeiska unionens strukturfondsprogram och genomförande av strukturfondsprogrammet i landskapen utan alltför stora avbrott ska kunna samordnas med ikraftträdandet av landskapslagen och inledandet av verksamheten i landskapen enligt den lagen, föreslås i 3 mom. att landskapsförbunden och närings-, trafik- och miljöcentralerna efter ikraftträdandet av lagen om regionutveckling och tillväxttjänster ska kunna ingå avtal om hur landskapen ska sköta uppgifterna för de förmedlande organen inom strukturfondsprogrammet från ingången av 2020 fram till avslutandet av strukturfondsperioden 2014–2020. Avtalen bör ingås så att de skapar en grund för de förändringar i fråga om informationssystem och personal som måste genomföras 2019. Avtalsparter är landskapsförbunden och närings-, trafik- och miljöcentralerna. Arbets- och näringsministeriet ska samordna avtalsförhandlingarna i egenskap av förvaltande myndighet för strukturfondsprogrammet. Genom att involvera ministeriet i förhandlingarna vill man säkerställa att den valda förvaltningsmodellen för de förmedlande organen uppfyller kraven enligt lagstiftningen. Avsikten är att avtalen ska gälla till dess att programmet avslutas. Så snart landskapsförvaltningen har kommit i gång ska landskapen avtala om organiseringen av uppgifterna med iakttagande av bestämmelserna om samarbete i 8 kap. i landskapslagen. Innan den nya programperioden inleds 2021 ska det med iakttagande av den lagstiftning som är i kraft vid den tidpunkten beslutas om organiseringen av organen under den berörda perioden. Närmare bestämmelser om de förmedlande organen och deras uppgifter utfärdas med stöd av 6 § i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster genom förordning av statsrådet.
4 §.Övergångsbestämmelser som gäller ärenden som är anhängiga vid landskapsförbunden samt personalen. I paragrafen föreslås bestämmelser om överföring av landskapsförbundets uppgifter och personal till de landskap som inrättas. I landskapsreformen föreslås det att landskapsförbundens uppgifter överförs till landskapen. Personalen vid landskapsförbunden övergår således i sin helhet till anställning hos de nya landskapen. Landskapsförbundens lagstadgade uppgifter enligt 6 § 1 mom. 9 punkten i landskapslagen som avses i denna lag är i lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (7/2014) föreskrivna regionutvecklingsmyndighetens uppgifter, inklusive uppgiften som förmedlande organ. Det föreslås att till dessa ärenden anknytande ärenden som är anhängiga vid ett landskapsförbund, ingångna avtal och förbindelser liksom även de rättigheter och skyldigheter som följer av dem övergår till det behöriga landskapet från och med den 1 januari 2020 enligt förslaget i 2 mom. Det behöriga landskapet bestäms enligt annan lagstiftning. Enligt 19 och 20 § i statsrådets förordning om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (356/2014) har skötseln av uppgifterna som förmedlande organ koncentrerats till vissa landskapsförbund. Enligt regeringens riktlinjer ska alla landskap vara förmedlande organ, och uppgifterna som förmedlande organ ska skötas av alla landskap om inte något annat avtalas. Bestämmelserna om landskapens egendomsarrangemang ska ingå i 4 § i lagen om införande av landskapslagen, lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen ordnande av räddningsväsendet ( / ).
Situationer där arbetsgivaren byts ut regleras i tjänstemanna- och arbetsrätten av principen för överlåtelse av rörelse. Med överlåtelse av rörelse avses enligt 25 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare (304/2003) överlåtelse av en funktionell del i en kommun eller samkommun till en annan arbetsgivare, om den del som överlåts förblir oförändrad eller likartad efter överlåtelsen. Enligt 1 kap. 10 § i arbetsavtalslagen (55/2001) avses med överlåtelse av arbetsgivarens rörelse överlåtelse av ett företag, en rörelse, en sammanslutning eller en stiftelse eller en funktionell del därav till en annan arbetsgivare, om den rörelse som överlåts och som bedrivits som huvud- eller sidoverksamhet eller den överlåtna delen efter överlåtelsen förblir oförändrad eller likartad. I samband med överlåtelse av rörelse övergår de rättigheter och skyldigheter som arbetsgivaren har med anledning av de arbetsavtals- eller tjänsteförhållanden som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen på den nya arbetsgivaren.
I 3 mom. föreslås det att när landskapsförbundens uppgifter överförs till ett nytt landskap eller till landskapens nationella servicecenter, betraktas överföringen av uppgifter och av den personal som sköter uppgifterna som överlåtelse av rörelse. Detta innebär att överföringen av personal betraktas som överföring av rörelse. Således ska bestämmelserna om överlåtelse av rörelse i statstjänstemannalagen och arbetsavtalslagen tillämpas på alla de ändringar i samband med landskapsreformen som innebär byte av arbetsgivare oberoende av om de uppfyller kännetecknen för överlåtelse av rörelse i statstjänstemannalagen och arbetsavtalslagen. Vid landskapsreformen övergår personalen till anställning hos det landskap eller landskapens nationella servicecenter, dit de uppgifter som personen har skött övergår.
Vid överlåtelse av rörelse binds förvärvaren av det tjänste- och arbetskollektivavtal som bundit den tidigare arbetsgivaren till dess att giltighetstiden upphör, fastän arbetsgivaren inte skulle vara medlem i ifrågavarande arbetsgivarorganisation enligt 5 § i lagen om kollektivavtal (436/1946) och 25 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare. Efter detta börjar arbets- och tjänstekollektivavtal som binder förvärvaren tillämpas. Principen gäller också lokala tjänste- och arbetskollektivavtal. Om ett lokalt avtal gäller tills vidare, binder det förvärvaren om inte överlåtaren eller förvärvaren har sagt upp avtalet.
Med stöd av principerna för överlåtelse i statstjänstemannalagen och arbetsavtalslagen övergår personalen vid landskapsförbunden direkt med stöd av denna lag i anställning hos landskapen eller landskapens servicecenter som s.k. gamla arbetstagare och behåller de rättigheter och skyldigheter som tjänste- eller arbetsavtalsförhållandet medför vid tidpunkten för övergången. Den nya arbetsgivaren svarar efter överlåtelsen för de rättigheter och skyldigheter som arbetsgivaren har med anledning av de tjänste- eller arbetsavtalsförhållanden som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen och för de förmåner som anknyter till dem. Enligt 25 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare och 1 kap. 10 § i arbetsavtalslagen ansvarar överlåtaren och förvärvaren solidariskt för en lönefordran eller fordran av annat slag som härrör från anställningsförhållandet, om den har förfallit till betalning före överlåtelsen. Förvärvaren av en rörelse får inte säga upp ett tjänste- eller arbetsförhållande enbart på grund av överlåtelse av rörelse. Med stöd av 39 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare och 7 kap. 5 § i arbetsavtalslagen får en tjänsteman eller arbetstagare i samband med överlåtelse av rörelse utan att iaktta den uppsägningstid som annars ska tillämpas i hans eller hennes anställningsförhållande säga upp anställningsförhållandet så att det upphör på dagen för överlåtelsen eller därefter, dock senast inom en månad från underrättelsen.
Principen om överlåtelse av rörelse tillämpas oberoende av i vilken ordning landskapens organisationer inrättas. Således kan personalen övergå från anställning hos kommunen, samkommunen eller landskapsförbundet direkt till anställning hos landskapet eller hos en sammanslutning som ingår i en landskapskoncern eller som landskapen har bestämmande inflytande i. Om en sammanslutning som hör till landskapskoncernen eller som landskapen har bestämmande inflytande i grundas först efter det att landskapen har inlett sin verksamhet, ska personalen först överföras till landskapet, och därifrån vidare till anställning hos sammanslutningen.
Enligt det föreslagna 4 mom. betraktas som överlåtelse av rörelse också överföringen av stöduppgifter för i 1 mom. avsedda uppgifter och av den personal som sköter dem till landskapen eller landskapens servicecenter, om minst hälften av de faktiska uppgifterna för den person som sköter uppgiften är stöduppgifter för i 1 mom. avsedda uppgifter.
Enligt 25 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare och 1 kap. 10 § i arbetsavtalslagen är överlåtaren gentemot förvärvaren ansvarig för en fordran som förfallit till betalning före överlåtelsen, om inte något annat har avtalats. I landskapsreformen har det dragits upp en riktlinje att kommunerna inte separat betalar till landskapen den semesterlöneskuld som förfaller vid årsskiftet 2019–2020. Landskapen ska svara för semesterlönen och den ingår i den finansiering som övergår till landskapen. Om detta föreslås en bestämmelse i 5 mom.
I 6 mom. föreslås en bestämmelse om en övergångsperiod under vilken en vidareöverföring av uppgifter och personal till en sammanslutning som ingår i en landskapskoncern eller som landskapen har bestämmande inflytande i också ska betraktas som överlåtelse av rörelse. Begreppet landskapskoncern definieras i 4 § 1 mom. i landskapslagen. Landskapet och dess dottersammanslutningar bildar en landskapskoncern. Landskapets dottersammanslutning är en sammanslutning där landskapet har sådant bestämmande inflytande som avses i 1 kap. 5 § i bokföringslagen (1336/1997). Vad som föreskrivs om landskapets dottersammanslutning tillämpas också på en stiftelse där landskapet har bestämmande inflytande. Sammanslutningar som landskapen har bestämmande inflytande i är landskapens nationella servicecenter och andra sammanslutningar i vilka landskapen tillsammans har ett bestämmande inflytande enligt 1 kap. 5 § i bokföringslagen (1336/1997).
Landskapen kan på så vis ordna bolagiseringen av tjänster före den 31 december 2021, och personalen överförs då också vid vidareöverföringen enligt principerna för överlåtelse av rörelse. Personal ska således först kunna överföras till landskapet och därefter vidare till bolaget, och vardera överföringen ska betraktas som överlåtelse av rörelse. Bestämmelsen tryggar personalens ställning och ger i praktiken en övergångsperiod för bolagiseringen. Bolagiseringen kan då göras på ett behärskat sätt och under ledning av landskapsfullmäktige, som utsetts genom val.
5 §. Övergångsbestämmelser som gäller ärenden som är anhängiga vid närings-, trafik- och miljöcentralerna, arbets- och näringsbyråerna samt närings-, trafik- och miljöcentralernas och arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter. I paragrafen föreslås övergångsbestämmelser i fråga om överföringen av ärenden som är anhängiga vid närings-, trafik- och miljöcentralen, arbets- och näringsbyrån samt närings-, trafik- och miljö-centralernas och arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter (utvecklings- och förvaltningscentret). I 1 mom. föreslås en övergångsbestämmelse om anhängiga ärenden som överförs till landskapen. Enligt bestämmelsen ska ärenden som vid ikraftträdandet av lagen är anhängiga vid närings-, trafik- och miljöcentralen, utvecklings- och förvaltningscentret eller arbets- och näringsbyrån överföras till det landskap till vars verksamhetsområde de enligt 5 § i lagen om införande av landskapslagen, lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om ordnade av räddningsväsendet hör, om inte något annat föreskrivs genom lag.
Enligt 2 mom. utfärdas med avvikelse från 1 mom. bestämmelser om i 39 § 3 mom. i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster avsedda uppgifter i anslutning till utbetalning som är anhängiga i utvecklings- och förvaltningscentret separat. Om utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter i anslutning till utbetalning och om ordnandet av datasystems- och plattformsuppgifter som stöder tillväxttjänster ges en separat regeringsproposition.
6 §.Överföring till landskapen av närings-, trafik- och miljöcentralernas, arbets- och näringsbyråernas samt utvecklings- och förvaltningscentrets egendom. I paragrafen föreslås bestämmelser om egendomsarrangemang i samband med överföring av uppgifter från staten till landskapen. Vid överföringen ska iakttas samma principer som vid överföring av egendom samt avtal och ansvarsförbindelser från kommunerna till landskapen.
Enligt 1 mom. övergår till landskapen den 1 januari 2020 närings-, trafik- och miljöcentralernas, arbets- och näringsbyråernas samt utvecklings- och förvaltningscentrets till skötseln av de uppgifter som avses i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster anknytande lösöre, de rättigheter som gäller ägande, besittning och bruk av den lösa egendomen samt immateriella rättigheter och tillstånd. Om i denna lag avsedda uppgifter överförs från en närings-, trafik- och miljöcentral, utvecklings- och förvaltningscentret eller en arbets- och näringsbyrå till fler än ett landskap, ska egendomen överföras till landskapen i samma omfattning som uppgifterna, om inte staten och landskapen avtalar något annat.
I 2 mom. föreskrivs det att med avvikelse från 1 mom. utfärdas bestämmelser om i 39 § 3 mom. i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster avsedda uppgifter i anslutning till utbetalning, samt överföring av utvecklings- och förvaltningscentrets egendom som anknyter till datasystem och plattformar separat. Om utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter i anslutning till utbetalning och om ordnandet av datasystems- och plattformsuppgifter som stöder tillväxttjänster ges en separat regeringsproposition.
7 §.Överföring till landskapen av närings-, trafik- och miljöcentralernas, arbets- och näringsbyråernas samt utvecklings- och förvaltningscentrets avtal och förpliktelser. I paragrafen föreslås bestämmelser om avtal och förpliktelser som överförs till landskapen. Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs i 15 § i lagen om införande av lagstiftningen om verkställighet av landskapsreformen och om omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter.
Staten överför den 1 januari 2020 till landskapen de avtal som anknyter till skötseln av de uppgifter som avses i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster. Närings- trafik-och miljöcentralerna, arbets- och näringsbyråerna samt utvecklings- och förvaltningscentret överför till landskapet de avtal som anknyter till skötseln av de i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster avsedda uppgifterna från och med den 1 januari 2020. Om avtalet också anknyter till de uppgifter som blir kvar hos staten och det inte kan delas, ska staten och landskapet avtala om hur förpliktelserna i anslutning till avtalet ska överföras mellan staten och landskapet. Avsikten är att olika avtal som anknyter till upphandling av tjänster ska överföras till landskapet. De avtal som överförs omfattar bl.a. de avtal som staten har ingått i fråga om produktion av tjänster på landskapsnivå i anknytning till regionutveckling och tillväxttjänster, inklusive upphandlingskontrakt för i 8 kap. 5 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice avsedd service för utveckling av företagsverksamhet (sakkunnigtjänster och utbildningstjänster). I en del situationer kan det vara motiverat att säga upp avtalet.
I 2 mom. föreskrivs det att landskapet kan till den 31 december 2023 använda de upphandlingskontrakt som Senatfastigheter, Hansel Ab, Statens informations- och kommunikationstekniska center, statens ekonomi- och personalförvaltning och utvecklings- och förvaltningscentret har ingått, samt ramavtal och upphandlingskontrakt som Hansel Ab konkurrensutsatt liksom även ramavtal som utvecklings- och förvaltningscentret konkurrensutsatt.
I 3 mom. föreskrivs det om att med avvikelse från 1 mom. utfärdas bestämmelser om i 39 § 3 mom. i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster avsedda uppgifter i anslutning till utbetalning, samt överföring av utvecklings- och förvaltningscentrets avtal och förpliktelser som anknyter till datasystem och plattformar separat. Om utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter i anslutning till utbetalning och om ordnandet av datasystems- och plattformsuppgifter som stöder tillväxttjänster ges en separat regeringsproposition.
8 §.Överföring till samkommunen av egendom, avtal och förpliktelser som anknyter till tillväxttjänster i Nyland. I paragrafen föreslås bestämmelser om överföring av statens egendom, avtal och förpliktelser som anknyter till tillväxttjänster i Nyland till den samkommun som avses i lagen om ordnande av tillväxttjänster i landskapet Nyland. I 1 mom. föreskrivs det på ett sätt som avviker från bestämmelserna i 6 och 7 § om överföring av avtal och förpliktelser som är bindande för närings-, trafik- och miljöcentralerna, arbets- och näringsbyråerna samt utvecklings- och förvaltningscentret, och som anknyter till ordnandet av tillväxttjänster i Nyland. Egendomen övergår till samkommunen i förhållande till Nylands tillväxttjänster, om inte samkommunen och staten avtalar något annat. Staten och samkommunen avtalar om fördelning av ansvaret för avtalen om det inte är möjligt att dela upp avtalen. Detta motsvarar bestämmelserna i 6 och 7 § om fördelning av förpliktelser och ansvar i fråga om egendom och avtal.
I 2 mom. föreskrivs det att samkommunen på samma sätt som landskapet på det sätt som avses i 7 § 2 mom. kan till den 31 december 2023 använda de upphandlingskontrakt som Senatfastigheter, Hansel Ab, Statens informations- och kommunikationstekniska center, Statens ekonomi- och personalförvaltning och utvecklings- och förvaltningscentret har ingått, samt ramavtal och upphandlingskontrakt som Hansel Ab konkurrensutsatt liksom även ramavtal som utvecklings- och förvaltningscentret konkurrensutsatt.
I 3 mom. föreskrivs det om att med avvikelse från 1 mom. utfärdas bestämmelser om i 39 § 3 mom. i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster avsedda till landskapet Nylands tillväxttjänster anknytande uppgifter i anslutning till utbetalning, samt om överföring av utvecklings- och förvaltningscentrets avtal och förpliktelser som anknyter till datasystem och plattformar separat. Om utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter i anslutning till utbetalning och om ordnandet av datasystems- och plattformsuppgifter som stöder tillväxttjänster ges en separat regeringsproposition.
9 §.Ställningen för och övergången av personalen vid närings-, trafik- och miljöcentralerna, arbets- och näringsbyråerna samt utvecklings- och förvaltningscentret. I paragrafen föreslås bestämmelser om personalens ställning vid landskapsreformen.
I landskapsreformen förslås det att de uppgifter som avses i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster och stödtjänstuppgifterna i anslutning till dem överförs från närings-, trafik- och miljöcentralerna, arbets- och näringsbyråerna samt utvecklings- och förvaltningscentret till landskapen. Från servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning överförs stödtjänstuppgifter inom ekonomi- och personalförvaltning som anknyter till närings-, trafik- och miljöcentralernas och utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter som övergår till landskapen. Från servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning överförs stödtjänstuppgifter inom grundläggande datateknik som anknyter till närings-, trafik- och miljöcentralernas och utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter som övergår till landskapen. Genom att dessa uppgifter inte längre kommer att omfattas av de statliga myndigheternas organiseringsansvar kommer också den personal vid statens ämbetsverk som har skött de uppgifter som överförs att överföras till landskapens sammanslutningar, till sammanslutningar som hör till landskapskoncernen eller som landskapen har bestämmande inflytande i.
Bestämmelser om statsanställdas ställning vid omorganisering av verksamheten och arbetsuppgifterna finns i fråga om tjänstemän i statstjänstemannalagen (750/1994) och i fråga om anställda i arbetsavtalsförhållande i arbetsavtalslagen (55/2001). På omorganisering av verksamhet och arbetsuppgifter tillämpas också EG:s överlåtelsedirektiv (2001/23/EG).
Situationer där arbetsgivaren byts ut regleras i tjänstemanna- och arbetsrätten av principen för överlåtelse av rörelse. Med överlåtelse av rörelse avses enligt 5 e § i statstjänstemannalagen överlåtelse av en funktionell del av den statliga verksamheten till en annan arbetsgivare, om den del som överlåts förblir oförändrad eller likartad efter överlåtelsen. Enligt 1 kap. 10 § i arbetsavtalslagen avses med överlåtelse av arbetsgivarens rörelse överlåtelse av ett företag, en rörelse, en sammanslutning eller en stiftelse eller en funktionell del därav till en annan arbetsgivare, om den rörelse som överlåts och som bedrivits som huvud- eller sidoverksamhet eller den överlåtna delen efter överlåtelsen förblir oförändrad eller likartad. I samband med överlåtelse av rörelse övergår de rättigheter och skyldigheter som arbetsgivaren har med anledning av de arbetsavtals- eller tjänsteförhållanden som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen på den nya arbetsgivaren.
I 1 mom. föreslås bestämmelser om att överföringen av uppgifter vid närings-, trafik- och miljöcentralerna, arbets- och näringsbyråerna, utvecklings- och förvaltningscentret, servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning och statens informations- och kommunikationstekniska center och av den personal som sköter dessa uppgifter till landskapet och till landskapens nationella servicecenter ska direkt betraktas som överlåtelse av rörelse. Därmed ska i fråga om överföringen av statstjänstemän bestämmelserna om överlåtelse i statstjänstemannalagen och i fråga om överföringen av statsanställda motsvarande bestämmelser i arbetsavtalslagen tillämpas på alla de förändringar i samband med landskapsreformen som innebär byte av arbetsgivare, oavsett om kriterierna för överlåtelse av rörelse enligt statstjänstemannalagen och arbetsavtalslagen är uppfyllda.
Enligt principen för överlåtelse av rörelse övergår personalen i samband med överföringen av uppgifterna till anställning hos den nya organisationen. Personer som sköter sådana uppgifter vid närings-, trafik- och miljöcentralerna, arbets- och näringsbyråerna, utvecklings- och förvaltningscentret, servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning och statens informations- och kommunikationstekniska center som överförs, kommer i samband med landskapsreformen att övergå till anställning hos det landskap eller det nationella servicecenter i landskapet till vilket de uppgifter överförs som den berörda personen skötte före överföringen. Personal i anställningsförhållande på viss tid som ska överföras övergår till landskapet tills visstidsanställningen upphör.
Vid överlåtelse av rörelse binds förvärvaren av det tjänste- och arbetskollektivavtal som bundit den tidigare arbetsgivaren till dess att giltighetstiden upphör, fastän förvärvaren inte skulle vara medlem i ifrågavarande arbetsgivarorganisation (5 § i lagen om kollektivavtal 436/1946, 5 f § i statstjänstemannalagen). Efter detta tillämpas arbets- och tjänstekollektivavtal som binder förvärvaren. Detta gäller också lokala tjänste- och arbetskollektivavtal. Om ett lokalt tjänste- och arbetskollektivavtal gäller tills vidare, binder det förvärvaren såvida inte överlåtaren eller förvärvaren har sagt upp avtalet.
Med stöd av principerna för överlåtelse i statstjänstemannalagen och arbetsavtalslagen blir personalen direkt anställd i landskapen som s.k. gamla arbetstagare och behåller de rättigheter och skyldigheter som tjänste- eller arbetsavtalsförhållandet medför vid tidpunkten för övergången. Detta gäller dock inte de rättigheter och skyldigheter som uttryckligen följer av ett tjänsteförhållande och som inte är utmärkande för ett arbetsavtalsförhållande när tjänstemannen övergår till anställning i arbetsavtalsförhållande hos förvärvaren.
Avsikten är att den nya arbetsgivaren efter överlåtelsen ska svara för de rättigheter och skyldigheter som arbetsgivaren har med anledning av de tjänste- eller arbetsavtalsförhållanden som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen. Överlåtaren och förvärvaren ska solidariskt svara för en lönefordran eller en fordran av annat slag som följer av ett anställningsförhållande, om fordran har förfallit till betalning före överlåtelsen. Överlåtaren ska dock vara ansvarig gentemot förvärvaren för en fordran som förfallit till betalning före överlåtelsen, om inte något annat har avtalats.
Förvärvaren av en rörelse får inte säga upp ett arbetsavtal eller tjänsteförhållande enbart på grund av överlåtelse av rörelse. Med stöd av 29 a § i statstjänstemannalagen och 7 kap. 5 § i arbetsavtalslagen får en tjänsteman eller arbetstagare utan att iaktta den uppsägningstid som annars ska tillämpas i hans eller hennes anställningsförhållande säga upp anställningsförhållandet så att det upphör på dagen för överlåtelsen eller därefter, dock senast inom en månad från underrättelsen.
De exakta årsverkena för de uppgifter som överförs bör utredas mellan landskapens temporära förvaltning och de statliga ämbetsverken i god tid före den 31 december 2019. När överföringen av personalen bereds är det viktigt att man säkerställer att den nödvändiga tjänsteproduktionen garanteras i överföringsfasen och att man också i övrigt anpassar personalresurserna så att både landskapen och statens ämbetsverk också framöver har en tillräcklig och kunnig personal. För överföringen ska den nuvarande ledningen organisera uppgifter så, att personalens uppgifter övergår i så stor utsträckning som möjligt som helheter till den nya aktören.
Principen för överlåtelse av rörelse ska tillämpas oberoende av i vilken ordning landskapens organisationer inrättas. Enligt principen ska således en person kunna övergå från anställning vid statens ämbetsverk direkt till anställning hos landskapet eller hos en sammanslutning som ingår i en landskapskoncern eller som landskapen har bestämmande inflytande i. Om en sammanslutning som hör till landskapskoncernen eller som landskapen har bestämmande inflytande i grundas först efter det att landskapen har inlett sin verksamhet, ska personalen först överföras till landskapet, och därifrån vidare till anställning hos sammanslutningen.
Enligt 5 f § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare och 1 kap. 10 § i arbetsavtalslagen är överlåtaren gentemot förvärvaren ansvarig för en fordran som förfallit till betalning före överlåtelsen, om inte något annat har avtalats. I landskapsreformen har det dragits upp en riktlinje att sten inte separat betalar till landskapen den semesterlöneskuld som förfaller vid årsskiftet 2019–2020. Landskapen ska svara för semesterlönen och den ingår i den finansiering som övergår till landskapen. Om detta föreslås en bestämmelse i 2 mom.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om överföring av personal till en sammanslutning som ingår i en landskapskoncern eller som landskapen har bestämmande inflytande i, samt om den övergångsperiod under vilken också vidareöverföringen av uppgifter till en sammanslutning som ingår i en landskapskoncern eller som landskapen har bestämmande inflytande i ska betraktas som överlåtelse av rörelse. Begreppet landskapskoncern definieras i 4 § 1 mom. i landskapslagen. Landskapet och dess dottersammanslutningar bildar en landskapskoncern. Landskapets dottersammanslutning är en sammanslutning där landskapet har sådant bestämmande inflytande som avses i 1 kap. 5 § i bokföringslagen (1336/1997). Vad som föreskrivs om landskapets dottersammanslutning tillämpas också på en stiftelse där landskapet har bestämmande inflytande. Landskapen kan på så vis ordna bolagiseringen av tjänster före den 31 december 2021, och personalen överförs då också vid vidareöverföringen enligt principerna för överlåtelse av rörelse. Personal ska således först kunna överföras till landskapet och därefter vidare till landskapets dottersammanslutning, och vardera överföringen ska betraktas som överlåtelse av rörelse. Bestämmelsen tryggar personalens ställning och ger i praktiken en övergångsperiod för bolagiseringen. Bolagiseringen kan då göras på ett behärskat sätt och under ledning av landskapsfullmäktige, som utsetts genom val. Bestämmelser om en övergångsperiod för bolagiseringen föreslås i 44 §. Avsikten är att en person ska övergå till anställning hos en sammanslutning som ingår i en landskapskoncern eller som landskapen har bestämmande inflytande i, om de överförda uppgifterna utgör mer än hälften av personens faktiska arbetsuppgifter.
Vid beredningen ska landskapen utgå från regeringens riktlinjer den 5 april 2016 om att omorganiseringen av uppgifterna ska genomföras så att personalförflyttningarna från en ort till en annan minimeras. För att genomföra riktlinjerna kan landskapen exempelvis utnyttja de frivilliga samarbetsformer som anges i 8 kap. i landskapslagen. Landskapen kan bl.a. inrätta gemensamma tjänster eller avtala om att uppgiften ska skötas av en tjänsteinnehavare i ett annat landskap. Landskapen kan också avtala om att producera tjänster genom samarbete eller enligt modellen med ett ansvarigt landskap så att något landskap sköter en uppgift för ett eller flera landskaps räkning.
I 4 mom. föreskrivs det om överföring av statens personal till den samkommun som avses i lagen om ordnande av tillväxttjänster i landskapet Nyland. Med avvikelse från vad som föreskrivs tidigare i samma paragraf övergår den personal som sköter Nylands tillväxttjänster till den samkommun som kommunerna i huvudstadsregionen Esbo, Helsingfors, Grankulla och Vanda bildar, och som ordnar tillväxttjänster inom Nyland. På motsvarande sätt som enligt 1 mom. betraktas överföringen av den personal som sköter uppgifterna som överlåtelse av rörelse.
I 6 mom. föreslås en informativ bestämmelse om att separata bestämmelser utfärdas om ställningen för och överföringen av personal som vid utvecklings- och förvaltningscentret sköter i 39 § 3 mom. i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster avsedda uppgifter som avser utbetalning samt datasystem och plattformar.
10 §.Tilläggspensionsskydd. I 1 mom. föreslås bestämmelser om att en sammanslutning som hör till en landskapskoncern eller där landskapet har bestämmande inflytande är skyldigt att säkerställa förmåner i nivå med lagstadgade tilläggspensioner inom offentliga sektorn för sådan personal som på grund av landskapsreformen övergår från anställning hos samkommunen eller staten till sammanslutningens tjänst. Begreppet landskapskoncern definieras i 4 § 1 mom. i landskapslagen. Landskapet och dess dottersammanslutningar bildar en landskapskoncern. Landskapets dottersammanslutning är en sammanslutning där landskapet har sådant bestämmande inflytande som avses i 1 kap. 5 § i bokföringslagen. Vad som föreskrivs om landskapets dottersammanslutning tillämpas också på en stiftelse där landskapet har bestämmande inflytande. Sammanslutningar som landskapen har bestämmande inflytande i är landskapens nationella servicecenter och andra sammanslutningar i vilka landskapen tillsammans har ett bestämmande inflytande enligt 1 kap. 5 § i bokföringslagen (1336/1997).
I denna lag avsedd personal övergår som gamla arbetstagare till landskapen eller till sammanslutningar som hör till en landskapskoncern eller där landskapet har bestämmande inflytande och behåller de rättigheter och skyldigheter som tjänste- eller arbetsavtalsförhållandet medför vid tidpunkten för övergången. Vid bolagiseringen av statsförvaltningens tjänster har tilläggspensionsförmånerna säkerställts för den personal som övergår. Också vid genomförandet av bolagiseringsskyldigheten i fråga om kommunernas verksamheter har man förfarit på motsvarande sätt.
Bestämmelserna om pensionstillväxt är numera lika inom offentliga och privata sektorn. De personer som trätt i tjänst inom offentliga sektorn före år 1993 har dock haft ett bättre pensionsskydd än inom den privata sektorn och för dem var pensionstillväxten 2,2 procent i året fram till år 1994. En person får den tilläggspension som han eller hon intjänat i anställning hos kommunen, samkommunen eller staten, om personen fortsätter i anställning hos Kevas medlemssamfund eller hos staten fram till sin personliga eller yrkesbaserade pensionsålder. Arbetstagare födda år 1960 eller senare får tilläggspension, om anställningen fortgår oavbrutet fram till den lägsta ålderspensionsåldern enligt pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016). Likaså får personen tilläggspensionen om han eller hon under sitt anställningsförhållande blir arbetsoförmögen. Bestämmelser om intjänande av pension inom den offentliga sektorn före 1995 och om förutsättningen att en anställning fortgår oavbrutet finns från och med ingången av 2017 i 8 och 9 § i lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn (82/2016).
Det föreslås att lagen om Keva (66/2016) ändras så, att landskapen och Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT direkt med stöd av lagen ska vara medlemssamfund i Keva. Enligt den föreslagna ändringen stannar den personal som övergår i anställning hos landskapen från anställning hos Kevas medlemssamfund inom pensionsskyddet enligt pensionslagen för den offentliga sektorn, och behåller således också eventuellt tilläggspensionsskydd. I fråga om statens personal föreslås det i 2 mom. att den personal som övergår till landskapen behåller rätten till tilläggspensionsskydd. Enligt de ändringar som föreslås i lagen om Keva kan bolag som landskapen äger eller som landskapet har bestämmande inflytande i bli medlemssamfund i Keva på samma sätt som bolag som kommunerna eller samkommunerna äger eller som de har bestämmande inflytande i. Ett bolag som ägs av landskapet kan alltså ansöka om att bli medlemssamfund i Keva eller alternativt försäkra sin personal i enlighet med lagen om pension för arbetstagare. Om bolaget är ett medlemssamfund i Keva, stannar personalen inom den offentliga sektorns pensionsskydd. Om bolaget tar en pensionsförsäkring från ett arbetspensionsbolag, förlorar personalen det lagstadgade tilläggspensionsskyddet och sina lägre pensionsåldrar.
I paragrafen föreslås bestämmelser om att en sammanslutning som hör till en landskapskoncern eller där landskapet har bestämmande inflytande är skyldigt att säkerställa förmåner i nivå med lagstadgade tilläggspensioner inom offentliga sektorn för sådan personal som på grund av landskapsreformen övergår från anställning hos samkommunen eller staten till sammanslutningens tjänst. Ett krav är dessutom att anställningsförhållandet för en person som övergår fortgår i det bolag till vilket personen övergått, utan avbrott fram till pensionsfallet.
Tilläggspensionsförmåner inom offentliga sektorn kan tryggas genom att bli medlemssamfund i Keva eller genom att ta en privat tilläggspensionsförsäkring. Ungefär en tredjedel av den personal som övergår har rätt till tilläggspensionsskydd och dess inverkan på pensionen är ungefär 50 euro i månaden.
I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att de personer som med anledning av landskapsreformen övergår från staten till anställning hos landskapet eller en sammanslutning som hör till landskapskoncernen eller där landskapet har bestämmande inflytande, behåller rätten till tilläggspensionsandel. Rätten till tilläggspensionsskydd bibehålls om personen har rätt till tilläggspensionsskydd vid tidpunkten för övergången, och om kravet på att anställningsförhållandet fortgår oavbrutet till ett medlemssamfund i Keva, dvs. en sammanslutning som hör till landskapskoncernen eller där landskapet har bestämmande inflytande, uppfylls. Om sammanslutningen inte blir ett medlemssamfund i Keva, tillämpas bestämmelserna i 1 mom.
11 §.Tilläggspensionsskydd för personalen vid samkommunen i Nyland. I paragrafen föreslås bestämmelser om tilläggspensionsskydd i den samkommun som avses i lagen om ordnande av tillväxttjänster i landskapet Nyland, på motsvarande sätt som i 10 §.
12 §.Utredning om lösöre och avtal som överförs till landskapen och samkommunen. I paragrafen föreslås bestämmelser om att närings-, trafik- och miljöcentralerna, arbets- och näringsbyråerna och utvecklings- och förvaltningscentret ska senast den 28 februari 2019 lämna en detaljerad utredning om den egendom och de avtal som enligt denna lag övergår till landskapet och till den samkommun som avses i lagen om ordnande av tillväxttjänster i landskapet Nyland
I utredningen ska det preciseras vilka lokaler som närings-, trafik- och miljöcentralerna, utvecklings- och förvaltningscentret eller arbets- och näringsbyrån förfogar över som kommer att överföras i landskapets och samkommunens besittning. I utredningen ska det utöver det att lokalerna preciseras dessutom detaljerat redogöras för huruvida den statliga myndigheten förvaltar lokalerna på basis av äganderätt eller hyresavtal. Om den statliga myndigheten äger lokalerna, ska den redogöra för underhållskostnaderna och för de rimliga kapitalkostnader som hänför sig till lokalerna. Om den statliga myndigheten förvaltar lokalerna på basis av ett hyresavtal eller någon annan koncession, ska avtalet eller koncessionen specificeras så noggrant som möjligt. Också de övriga avtal som överförs till landskapet ska specificeras och förtecknas så detaljerat som möjligt.
Om avtalet är av sådan art att det inte kan överföras eller delas upp, och det inte heller i övrigt är motiverat att säga upp avtalet på ekonomiska eller andra grunder, ska den statliga myndigheten i utredningen ange hur avtalsansvaret kommer att fördelas och hur ansvaret i praktiken ska hanteras mellan den statliga myndigheten och landskapet samt samkommunen. Vid behov ska den statliga myndigheten och landskapet förhandla om saken.
I fråga om det lösöre som överförs från staten krävs inte nödvändigtvis någon detaljerad förteckning, utan utgångspunkten är att till landskapet och samkommunen överförs den lösa egendom som finns i lokalerna och som hör till verksamheten. Till denna del är det motiverat att i den utsträckning det är möjligt använda den bokföring som gäller anläggningstillgångar som underlag för utredningen. Sådan lös egendom vars äganderätt bör registreras, som exempelvis bilar, bör emellertid förtecknas särskilt i utredningen.
13 §.Överföring av organiseringsansvaret. I 1 mom. föreslås bestämmelser om överföringen av de uppgifter på landskapsnivå och det organiseringsansvar som avses i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster från staten till landskapen. Överföringen sker den 1 januari 2020. I 2 mom. föreskrivs det om överföringen av organiseringsansvaret på den samkommun som avses i lagen om ordnande av tillväxttjänster i landskapet Nyland samt om tidsfristen för bildandet av samkommunen. Enligt momentet ska kommunerna i huvudstadsregionen, dvs. Esbo, Grankulla, Helsingfors och Vanda, bilda en samkommun senast den 1 mars 2019, för att organiseringsansvaret ska övergå den 1 januari 2020. I 3 mom. föreskrivs om ordnandet av tillväxttjänster i Nyland i sådana fall då kommunerna i huvudstadsregionen inte bildar samkommunen inom utsatt tid. I sådana fall överförs organiseringsansvaret för tillväxttjänsterna i Nyland från staten till landskapet Nyland.
14 §.Verkställighetsåtgärder som föregår överföringen av organiseringsansvaret. Skapandet av tillväxttjänster är en flerstegsprocess som enligt bedömningar kan ta upp till tio år. Vid sidan av beredningen av den behövliga lagstiftningen inleddes hösten 2016 beredningen av tjänster och beskrivningar av tjänster, utifrån vilka man kan inleda den egentliga omorganiseringen av uppgifterna och överföringen på privata aktörer av de tjänster som för närvarande tillhandahålls som tjänsteuppdrag. I bestämmelsen föreslås en fullmakt för arbets- och näringsministeriet att inleda tillväxttjänstreformen med sådana pilotprojekt som anses vara ändamålsenliga, där tjänster eller samlade tjänster som tillhandahålls vid vissa utvalda närings-, trafik- och miljöcentraler och arbets- och näringsbyråer produktifieras för att sedan avskiljas från statsförvaltningen.
Reformprojekt ska genomföras enligt principer som motsvarar de verksamhetssätt som beaktar personalens ställning och rättigheter som iakttas i landskapsreformen. Personalen ska erbjudas utbildning om exempelvis företagande, upphandling och kvalitetskontroll. Genom att organiseringsuppgifterna skiljs åt redan före 2020 kan de anställdas kompetens utvecklas i synnerhet med avseende på organiseringsuppgifter. Avsikten är att de anställda vid närings-, trafik- och miljöcentralerna och arbets- och näringsbyråerna ska vara med om att planera och bygga upp de funktioner genom vilka organiseringsuppgifterna organiseras i landskapet. Om staten själv bolagiserar funktioner ska principerna för överlåtelse av rörelse iakttas, dvs. att personalen övergår till bolagen som gamla arbetstagare och med sina tidigare löne- och anställningsförmåner. Om staten bildar separata helheter av funktioner och överlåter dem till privata aktörer ska likaså principerna om överlåtelse av rörelse iakttas. Ett tredje alternativ är att anställda övergår från att vara anställda till att vara företagare så, att staten ingår ett avtal om köp av tjänster från den person eller de personer som övergår. Detta alternativ gör det möjligt att inleda verksamheten och tryggar ställningen för den som blir företagare för en bestämd tid. Maximitiden för ett sådant avtal får dock inte överskrida tre år och avtalet får inte ge ensamrätt att tillhandahålla tjänster. Genom detta säkerställer man att landskap som inleder sin verksamhet kan ordna tillväxttjänster efter eget övervägande samtidigt som man förhindrar uppkomsten av konkurrensbegränsande avtalspraxis.
15 §.Övergångsbestämmelser om ändringssökande. Paragrafen innehåller övergångsbestämmelser om ändringssökande. Ändring i ett beslut som fattats före ikraftträdandet av de lagar som nämns i 1 § ska sökas enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Därmed ska ändring i beslut som fattats innan reformen trätt i kraft sökas enligt det tidigare rättsläget, även om till exempel besvär anförs först 2020.
På motsvarande sätt ska vid behandlingen av ärenden som är anhängiga vid en domstol vidikraftträdandet av de lagar som nämns i 1 § vid ändringssökande tillämpas de bestämmelsersom gällde vid ikraftträdandet. Detta innebär att dessa bestämmelser i fortsättningen ska tilllämpas vid ändringssökande även i fråga om beslut som grundar sig på de upphävda bestämmelserna.
Om en domstol däremot upphäver ett beslut som har fattats före ikraftträdandet av de lagarsom nämns i 1 § och återförvisar ärendet att i sin helhet behandlas på nytt, ska ärendet behandlas och avgöras enligt de bestämmelser som införs genom denna lag. Därmed behandlas till exempel ett kommunalt beslut om en uppgift som överförts till landskapet på nytt i landskapet och enligt den lagstiftning som trätt i kraft 2020.
16 §.Ikraftträdande. I paragrafen föreslås det att lagen träder i kraft den x yyy 20xx. Lagens 2 § träder dock i kraft först den 1 januari 2020.