1.1  Bakgrund

I Kina utbröt i början av 2020 en epidemi av den smittsamma sjukdomen covid-19, som orsakas av ett nytt coronavirus. Sjukdomen spred sig snabbt utanför Kina. I mitten av mars hade det konstaterats sammanlagt över 150 000 fall i hela världen. Sammanlagt 141 länder har rapporterat om smitta. Världshälsoorganisationen WHO betecknade coronavirusepidemin som en pandemi den 11 mars 2020.  

För att bromsa spridningen av epidemin fattade regeringen den 12 mars 2020 beslut om rekommendationer och beredskap. Regeringen rekommenderade bl.a. att stora offentliga tillställningar inhiberas och att även arrangörer i fråga om mindre tillställningar gör en riskbedömning innan de ordnar sådana. Det rekommenderades att de som återvänder från ett epidemiområde ska avtala om tidpunkten för återgång till arbetet och om frånvaro från arbetet (två veckor) med sin arbetsgivare. Distansarbete rekommenderades också i större utsträckning, om det är möjligt med tanke på arbetsuppgifterna. Dessutom rekommenderades det att andra än nödvändiga arbetsresor inhiberas och att semesterresor senareläggs.  

Det rekommenderades att all verksamhet som inte är nödvändig, bl.a. närkontakt i hobby- och fritidsverksamhet, begränsas i syfte att minska smittspridning. Detta anses vara särskilt viktigt för att skydda personer som hör till riskgrupper. Medborgarna ska agera med omdöme och särskild försiktighet i sina kontakter med riskgrupper. Riskgrupperna omfattar äldre personer och personer med en primärsjukdom.  

Till följd av den mycket exceptionella situationen gav utrikesministeriet den 14 mars 2020 en rekommendation om att man tills vidare ska undvika att resa utomlands. Flera länder hade redan då stängt sina gränser och infört begränsningar för rörligheten inom landet.  

I mitten av mars sammankallade statsministern till ett parlamentariskt möte där det förhandlades om beredskapsåtgärder inför epidemin och ibruktagande av eventuell beredskapslagstiftning. Statsrådet konstaterade den 16 mars 2020 i samverkan med republikens president att undantagsförhållanden råder i Finland på grund av coronavirusutbrottet. Med stöd av 6 § i beredskapslagen (1552/2011) lämnades till riksdagen på grund av detta statsrådets förordning om ibruktagning av befogenheter i enlighet med 86, 88, 93—95 och 109 § i beredskapslagen den 17 mars 2020.  

Epidemin och åtgärderna för att begränsa den samt medborgarnas rädsla för sjukdomen minskar avsevärt den ekonomiska verksamheten i samhället. Detta har haft en betydande inverkan på företagslivet, när företagen inte har haft kunder. Dessutom är flera företag beroende av gränsöverskridande leveranskedjor som har störts i och med att coronavirusepidemin har spridit sig från kontinent till kontinent och från land till land. Även företagens finansiella ställning och ekonomiska verksamhetsförutsättningar har försämrats kraftigt på en mycket kort tid. Med anledning av det som konstaterats ovan har arbetsgivarens förutsättningar att erbjuda sina anställda arbete försämrats i snabb takt.  

Företagen har inte kunnat anpassa sin verksamhet till de förändrade förhållandena utan åtgärder för att minska arbetskraften. De meddelanden till arbets- och näringsbyråerna som avses i 48 § i lagen om samarbete inom företag (334/2007) började öka snabbt under första hälften av mars. Utifrån meddelandena om permittering uppgick antalet permitterade den 19 mars 2020 till 98 000 arbetstagare. Dessutom har en del företag i stället för permitteringar blivit tvungna att ty sig till uppsägningar. Enbart i Nyland har det inletts samarbetsförhandlingar i vilka behovet av personalminskning gäller sammanlagt 4 200 arbetstagare. Lagen om samarbete inom företag gäller endast arbetsgivare som har minst 20 anställda. När mindre företag än så beaktas, finns det ännu fler personer som hotas av permittering. I denna exceptionella situation är det sannolikt att också kommuner och samkommuner blir tvungna att permittera och säga upp arbetstagare. Redan innan coronavirusepidemin utbröt bedömde de kommuner som är i ett svårt ekonomiskt läge att de skulle vara tvungna att permittera arbetstagare under 2020. Enligt svaren i en färsk enkät, som genomfördes av KT Kommunarbetsgivarna, omfattas nästan 23 000 personer inom kommunsektorn av permitteringar eller avbrott i löneutbetalningen. Om trenden är densamma i sådana kommuner och samkommuner som inte besvarade enkäten kan antalet personer vara högre än detta. 

Arbetsmarknadens centralorganisationer Finlands näringsliv, KT Kommunarbetsgivarna, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC, STTK och Akava lade den 18 mars 2020 fram ett förslag till regeringen om åtgärder för att trygga företagsverksamheten, sysselsättningen och försörjningen i den ekonomiska kris som coronaviruset orsakar. Organisationerna anser att Finlands ekonomi till följd av coronavirusepidemin har hamnat i en situation som äventyrar förutsättningarna för företagsverksamhet, sysselsättningen och människornas försörjning. Arbetsmarknadens centralorganisationer har därför tillsammans utarbetat ett förslag till åtgärder för att sänka kostnaderna för sysselsättning, göra arbetslagstiftningen flexiblare och förbättra den sociala tryggheten för löntagare som blivit arbetslösa eller permitterade. Åtgärdspaketet består bl.a. av en tillfällig sänkning av arbetsgivares pensionsavgifter, uppskov med betalningen av arbetspensionsförsäkringsavgifter och flexiblare arbetslagstiftning inom den privata sektorn. Dessutom föreslog organisationerna åtgärder för att stärka utkomstskyddet för dem som blir permitterade eller arbetslösa. Arbetsmarknadens centralorganisationer föreslog att de nämnda åtgärderna ska vara i kraft temporärt och tillämpas till utgången av 2020.  

Statsminister Sanna Marins regering fattade den 20 mars 2020 beslut om den åtgärdshelhet som genomförs. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet. Under arbetets gång har man hört Finlands näringsliv, KT Kommunarbetsgivarna, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC, STTK, Akava, Företagarna i Finland rf, Folkpensionsanstalten, Arbetslöshetskassorna Samorganisation, finansministeriet och arbets- och näringsministeriet. 

2.1  Självrisktid

Bestämmelser om självrisktiden enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) finns i 5 kap. 13 § i fråga om arbetslöshetsdagpenning (grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning) och i 7 kap. 10 § i fråga om arbetsmarknadsstöd. Enligt bestämmelserna betalas arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd ut efter det att en person har varit arbetslös arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån en tid som motsvarar sammanlagt fem fulla arbetsdagar under högst åtta på varandra följande kalenderveckor. 

Vid utbetalning av arbetslöshetsdagpenning föreläggs självrisktiden i princip alltid när maximitiden för utbetalning av arbetslöshetsdagpenning börjar, oberoende av orsak till erhållande av förmånen (t.ex. anställningsförhållandets upphörande eller permittering). Det finns två undantag från denna huvudregel där självrisktiden inte föreläggs. Det första gäller en situation där dagpenningsperiodens maximitid kommer att börja igen inom ett år från det att föregående maximitid började och självrisktiden har förelagts när den föregående dagpenningsperiodens maximitid började. I denna situation börjar maximitiden för utbetalning löpa från början utan självrisktid. Det andra gäller en situation där maximitiden för utbetalning börjar löpa på grund av att en person förhindras att arbeta till följd av en sådan stridsåtgärd som inte står i samband med personens anställningsvillkor eller arbetsförhållanden och om han eller hon i övrigt uppfyller villkoren för erhållande av arbetslöshetsdagpenning. Även i denna situation börjar maximitiden för utbetalning löpa utan självrisktid.  

Det senare undantaget som gäller självrisktiden gäller också arbetsmarknadsstöd. I fråga om arbetsmarknadsstöd föreläggs inte heller någon självrisktid i en situation där utbetalningen av en persons arbetsmarknadsstöd börjar omedelbart efter det att maximitiden för utbetalning av arbetslöshetsdagpenning har löpt ut. I andra fall föreläggs självrisktid i fråga om arbetsmarknadsstöd när utbetalningen av stödet börjar och personen i fråga har varit arbetslös arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån en tid som motsvarar sammanlagt fem hela arbetsdagar under högst åtta på varandra följande kalenderveckor. Självrisktiden för arbetsmarknadsstödet föreläggs inte på nytt, utan den gäller tills personen uppfyller det arbetsvillkor som är en förutsättning för arbetslöshetsdagpenning.  

Självrisktidens innebörd inom utkomstskyddet för arbetslösa är att förbättra sysselsättningsincitamenten i början av arbetslösheten genom att minska förmånen precis i början av arbetslösheten. Med andra ord utgör självrisktiden en del av det som syftar till att förebygga att arbetslösheten börjar inom systemet med utkomstskydd för arbetslösa. Den har också en traditionell innebörd inom försäkringssystemen, som bygger på att ringa ekonomisk skada inte ersätts.  

I den situation som för närvarande påverkar arbetsmarknaden och sysselsättningen fungerar självrisktiden dock inte nödvändigtvis i enlighet med sitt syfte. Den pågående epidemin lamslår marknaden och ökar enligt erhållna förhandsberäkningar permitteringar och övrig arbetslöshet i snabb takt, och vissa förslag till ändringar i arbetsavtalslagen (55/2001) och i annan arbetslivslagstiftning försvagar löntagarnas möjligheter att förbereda sig på att arbetslösheten börjar genom en förkortning av den förhandlingstid som det föreskrivs om i lagen om samarbete inom företag och genom en förkortning av tiden för meddelande om permittering, under vilken en arbetstagare har rätt att få lön. 

2.2  Löntagares arbetsvillkor och den lön som ligger till grund för löntagares inkomstrelaterade dagpenning

En arbetslös som har uppfyllt arbetsvillkoret har rätt till arbetslöshetsdagpenning. Syftet med arbetsvillkoret är att visa att personen i fråga har varit stadigvarande på arbetsmarknaden och fått sin försörjning av sitt förvärvsarbete. 

Det föreskrivs om arbetsvillkoret i 5 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. En löntagares arbetsvillkor blir uppfyllt då han eller hon under de närmast föregående 28 månaderna (granskningsperiod) har varit 26 kalenderveckor i sådant arbete som uppfyller arbetsvillkoret. I fråga om en sådan försäkrad som inte är en sådan företagare som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa men som arbetar i ett företag eller en sammanslutning där hans eller hennes familjemedlem är en sådan företagare som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, uppfylls arbetsvillkoret för löntagare dock när personen under de föregående 28 månaderna har varit 52 kalenderveckor i sådant arbete som uppfyller arbetsvillkoret.  

I arbetsvillkoret räknas in de kalenderveckor under vilka personens arbetstid har varit minst 18 timmar och lönen har följt kollektivavtalet. Om det inte finns något kollektivavtal inom branschen, ska lönen för heltidsarbete vara minst 1 236 euro i månaden (år 2020). Förutsättningen för arbetstiden per vecka kan frångås genom förutsättningar som föreskrivs närmare genom förordning av statsrådet inom branscher med atypiska arbetstidsarrangemang. 

I enlighet med 5 kap. 4 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inräknas i arbetsvillkoret vid lönesubventionerat arbete 75 procent av de kalenderveckor då löntagaren har varit i sådant arbete som uppfyller arbetsvillkoret. En eventuell avrundning görs nedåt till närmaste fulla kalendervecka. Om lönesubventionerat arbete har ordnats med stöd av 11 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012), räknas dock alla kalenderveckor som uppfyller arbetsvillkoret in i arbetsvillkoret.  

I arbetsvillkoret inräknas även sådana fulla kalenderveckor under vilka personen i fråga sedan han eller hon fyllt 60 år har omfattats av sådan sysselsättningsfrämjande service som arbets- och näringsbyrån ordnar med stöd av 11 kap. 1 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 

I arbetsvillkoret inräknas inte arbete som en person utfört medan han eller hon fått partiell sjukdagpenning. I arbetsvillkoret inräknas inte heller den tid för vilken en person har betalats sänkt lön för sjukdomstid med stöd av arbets- eller tjänstekollektivavtal. 

Granskningsperioden förlängs med den tid som en person är förhindrad att vara på arbetsmarknaden på grund av sjukdom, institutionsvård, rehabilitering, värnplikt eller civiltjänstgöring, heltidsstudier, barnafödsel eller vård av barn som är högst 3 år, stipendieperiod eller på grund av någon annan orsak som kan jämföras med dessa. Granskningsperioden förlängs också med den tid som med stöd av 4 § 4 mom. eller 4 a § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte räknas in i arbetsvillkoret eller under vilken personen i fråga omfattas av sysselsättningsfrämjande service. Dessutom förlängs granskningsperioden med den tid under vilken personen i fråga har skött ett uppdrag som riksdagsledamot eller minister. Granskningsperioden förlängs med högst sju år. 

Lön som ligger till grund för en löntagares inkomstrelaterade dagpenning beräknas utifrån personens stabiliserade lön för den tid som omedelbart föregått arbetslösheten. Tiden mellan slutet av den sista löneperiod som föregår arbetslösheten och arbetslöshetens början kan vara högst 30 dagar. Vid beräkningen av den lön som ligger till grund för dagpenningen beaktas löneinkomsterna för minst den tid som arbetsvillkoret förutsätter, dvs. 26 kalenderveckor. Om arbetet och löneinkomsten har varit av säsongsbetonad natur, beräknas den inkomstrelaterade dagpenningen dock på årsinkomsten. Som den lön som ligger till grund för dagpenningen beaktas lön och annat vederlag som ska betraktas som förvärvsinkomst och som har betalts som ersättning för arbete. 

En löntagares arbetsvillkor enligt Finlands system för utkomstskydd för arbetslösa är internationellt sett förhållandevis kort och det är möjligt att ackumulera en relativt lång maximitid för utbetalning av arbetslöshetsdagpenning. De förändringar på arbetsmarknaden som följer av epidemin — temporära eller långvariga — kan dock påverka sysselsättningen för de löntagare eller företagare som nu är permitterade eller som blir permitterade och som blir helt arbetslösa eller som i framtiden blir arbetssökande. Under dessa omständigheter och på grund av utvidgningen av de alternativ till hävning av arbetsavtalsförhållanden och permitteringar som föreslås i arbetsavtalslagen, ger de gällande bestämmelserna om arbetsvillkoret och maximitiden för utbetalning inte nödvändigtvis ett tillräcklig skydd i händelse av arbetslöshet och uppmuntrar inte heller nödvändigtvis till att ta emot arbete i tillräcklig utsträckning. 

2.3  Dagpenningsperiodens maximitid

Grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning betalas för sammanlagt högst  

1) 300 arbetslöshetsdagar till en person som efter att ha fyllt 17 år har varit i arbete sammanlagt högst tre år innan rätten till arbetslöshetsdagpenning började, 

2) 400 arbetslöshetsdagar till en person som efter att ha fyllt 17 år har varit i arbete sammanlagt över tre år innan rätten till arbetslöshetsdagpenning började, 

3) 500 arbetslöshetsdagar till en person vars arbetsvillkor har uppfyllts efter det att personen har fyllt 58 år och som, när arbetsvillkoret uppfylls, under de senaste 20 åren har minst fem år tid i arbete. 

Maximitiden avser betalda förmånsdagar och inte kalenderdagar. Varje betald full dagpenning minskar maximitiden för arbetslöshetsdagpenning med en dag. Dagpenning betalas för högst fem dagar per kalendervecka. Om dagpenningen betalas jämkad, ändras den jämkade dagpenningen så att den motsvarar full dagpenning innan den dras av från maximitiden. I praktiken innebär detta att maximitiden löper långsammare. Maximitiden löper på samma sätt oberoende av grunden för arbetslösheten. 

I maximitiden räknas också in sådana arbetslöshetsdagar för vilka en person har fått en arbetslöshetsförmån i en sådan stat som tillämpar rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (förordningen om social trygghet) eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (grundförordningen) eller med vilken Finland har ingått en överenskommelse om utkomstskydd för arbetslösa. 

Det finns ingen maximitid för utbetalning av arbetsmarknadsstöd.  

Såsom ovan konstateras förbrukar varje förmånsdag som betalats i form av arbetslöshetsdagpenning maximibetalningstiden oberoende av om förmånen betalas på grund av permittering eller arbetslöshet. Arbetslöshetsdagpenning som redan betalats för permitteringstid förkortar maximitiden för dagpenning som betalas för arbetslöshetstiden, om permitteringen avslutas på så sätt att personen inte kan återgå till sitt arbete utan blir arbetslös. I en situation där antalet permitteringar förutspås öka även på grund av de åtgärder som syftar till att hålla epidemin under kontroll, samtidigt som man strävar efter att trygga arbetsmarknadens funktion genom de sätt som föreslås i regeringens proposition RP 26/2020 rd, är det inte nödvändigtvis helt förenligt med målen för maximitiden för utbetalning av utkomstskyddet för arbetslösa att maximitiden löper under permitteringstiden. 

2.4  Definition av permittering

I 1 kap. 5 § 6 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa konstateras det att med permittering avses av arbetsgivaren verkställd permittering av produktionsorsaker eller av ekonomiska orsaker.  

I social- och hälsovårdsministeriets tillämpningsanvisningar till arbetslöshetskassorna konstateras det med stöd av 5 kap. i arbetsavtalslagen att permittering också kan grunda sig på ett avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Vidare konstateras det med stöd av arbetsavtalslagen att en förutsättning för avtalsbaserad permittering dock är att permitteringen är tidsbunden och behövlig på grund av arbetsgivarens verksamhet eller ekonomiska situation. Även i situationer med permitteringsavtal uppstår det rätt till arbetslöshetsdagpenning under förutsättning att permitteringen grundar sig på produktionsorsaker och ekonomiska orsaker och att, liksom i allmänhet, permitteringen sker på arbetsgivarens initiativ. Anvisningarna motsvarar arbetsavtalslagens bestämmelser om permittering. Under beredningen har det framkommit att inom tillämpningspraxis kan det råda osäkerhet. I denna kritiska situation bör därför arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten stödas i tillämpningen av bestämmelsen.  

2.5  Finansiering av arbetslöshetsförmåner

Löntagarnas inkomstrelaterade dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa finansieras genom en statsandel som motsvarar grunddagpenningens belopp, genom arbetslöshetsförsäkringspremier som betalas till Sysselsättningsfonden och genom medlemsavgifter som betalas till arbetslöshetskassorna. Enligt 4 § 1 mom. i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998) betalas som statsandel till en arbetslöshetskassa för varje inkomstrelaterad dagpenning ett belopp som motsvarar grunddagpenningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Om inkomstrelaterad dagpenning betalas jämkad eller minskad enligt 4 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, betalas i statsandel ett belopp som motsvarar grunddagpenningens relativa andel av varje full inkomstrelaterad dagpenning enligt 6 kap. 2 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Arbetslöshetskassans finansieringsandel är 5,5 procent av de inkomstrelaterade dagpenningarna. Sysselsättningsfonden finansierar den del som återstår efter det att statens och arbetslöshetskassans andelar dragits av. 

För inkomstrelaterade dagpenningar för permitteringstid, för inkomstrelaterade dagpenningar som grundar sig på väderhinder enligt 1 kap. 5 § 1 mom. 12 punkten och orsak som jämställs med permittering enligt 1 kap. 5 § 1 mom. 14 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och för tilläggsdagar enligt 6 kap. 9 § i den lagen betalas inte statsandel. Som Sysselsättningsfondens andel betalas 94,5 procent av dessa dagpenningsutgifter till arbetslöshetskassan, medan arbetslöshetskassan finansierar den återstående delen. 

Företagarnas inkomstrelaterade dagpenning finansieras genom en statsandel som motsvarar grunddagpenningens belopp och genom medlemsavgifter och intäkter från medlemsavgifter till arbetslöshetskassor som försäkrar företagare. Bestämmelser om finansieringen av inkomstrelaterad dagpenning till företagare finns i 25 § i lagen om arbetslöshetskassor (603/1984). 

Grunddagpenningen finansieras genom en andel som motsvarar andelen för löntagare som inte hör till arbetslöshetskassan av intäkterna av löntagarnas arbetslöshetsförsäkringspremie och genom statsandelen. Staten finansierar utgifterna för arbetsmarknadsstödet. 

I propositionen ökas Sysselsättningsfondens, arbetslöshetskassornas och Folkpensionsanstaltens kostnader för utkomstskyddet för arbetslösa genom att självriskdagarna slopas. Utan ändringar skulle de gällande bestämmelserna om finansiering av arbetslöshetsförmåner tillämpas på finansieringen av det utkomstskydd för arbetslösa som betalas för dessa dagar. 

4.1  De viktigaste förslagen

De temporära ändringar av arbetsavtalslagen, lagen om sjöarbetsavtal och lagen om samarbete inom företag som föreslås i regeringens proposition RP 26/2020 rd får konsekvenser för löntagarna och deras försörjning i och med att tidsplanen för samarbetsförfarandet samt förfarandet vid anmälan om permittering förkortas. Samtidigt förväntas den aktuella coronavirusepidemin och metoderna för att bromsa den inverka på arbetsgivarnas möjligheter att erbjuda arbete. I denna proposition föreslås i arbetslöshetsförmånerna för permitterade och för dem som av någon annan orsak får utkomstskydd för arbetslösa sådana förbättringar som dels kompenserar förkortandet av tidsfristerna i den ovan nämnda lagstiftningen, dels i situationer där sysselsättningen upphör eller minskar av någon annan orsak än permittering samtidigt också förbättrar försörjningen för dem som får utkomstskydd för arbetslösa.  

I detta syfte föreslås det i propositionen att för den självrisktid som föreläggs i början av arbetslösheten ska arbetslöshetsförmån betalas. Arbetsvillkoret för löntagare ska förkortas i vissa situationer, och den arbetslöshetsdagpenning som betalas på grund av permittering ska inte förbruka maximitiden för utbetalning av arbetslöshetsdagpenning. Dessutom preciseras definitionen av permittering.  

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

I beredningen av propositionen har man försökt bedöma handlingsalternativen utifrån hur ändringarna påverkar arbetslöshetskassornas och Folkpensionsanstaltens arbetsmängd vid verkställigheten av de bestämmelser som är avsedda att tillämpas temporärt. På samma sätt har man utifrån en bedömning av de verkställande myndigheterna försökt beakta hur de ändringar som är avsedda att gälla temporärt kan göras så klara och tydliga som möjligt så att syftet och tillvägagångssättet inte leder till ovisshet bland förmånstagarna. I beredningen bedömdes exempelvis möjligheten att få till stånd en effekt som förlänger maximitiden för den arbetslöshetsdagpenning som betalas ut under permitteringstiden genom att föreskriva att dagpenning som betalas ut under permitteringstiden räknas in i maximitiden samtidigt som maximitiden förlängs. Både Folkpensionsanstalten och vissa arbetslöshetskassor ansåg ett sådant förfarande vara arbetsdrygt och att en sådan reglering kan väntas orsaka förvirring och behov av extra rådgivning.  

Till övriga delar grundar sig propositionen på regeringens beslut att stödja mottagarna av utkomstskydd för arbetslösa som en del av en övergripande lösning och därför har inte några andra alternativ därvidlag klarlagts.  

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

Som nämnts ovan har epidemin orsakad av det nya coronaviruset och de stränga åtgärderna för att förhindra dess spridning lett till att samhällsekonomin i hela Europa och i världen har hamnat i en kris som hotar företagens omvärldsvillkor, sysselsättningen och människors försörjning. Av den anledningen har statsmakten i många länder vidtagit åtgärder som syftar till att lindra de ekonomiska konsekvenserna av krisen och trygga arbetstillfällen, och därigenom löntagarnas och företagarnas försörjning. Här följer en kort beskrivning av vad Sverige och Danmark har gjort för att uppnå dessa mål. Som centrala åtgärder har båda länderna beslutat att stödja arbetsgivarna genom att staten övertar en betydande del av lönekostnaderna. Det är skäl att notera att varken Danmark eller Sverige har något sådant permitteringssystem som vi har i Finland. 

Sverige 

Svenska regeringen har lagt fram ett antal viktiga åtgärder av betydande omfattning för att lindra de ekonomiska konsekvenserna av coronavirusepidemin. Syftet med åtgärderna är att minska uppsägningarna i denna krissituation. 

Det viktigaste förslaget från regeringen är att staten ska bära en stor del av lönekostnaderna för arbetsgivare som hamnar i ekonomiska svårigheter. Den nya stödformen grundar sig på ett stöd för förkortad arbetstid, som har varit i bruk redan tidigare, men ersättningsnivåerna har temporärt höjts avsevärt. Det nya stödet för förkortad arbetstid innebär i praktiken att arbetsgivarens lönekostnader kan minskas med högst cirka 50 procent när arbetstagarens arbetstid minskas med 60 procent. Arbetstagaren ska dock fortfarande få 90 procent av sin lön och skillnaden betalas av staten. Minskningen i arbetsgivarens lönekostnader och beloppet av statens kompensation är beroende av hur mycket arbetstiden minskar. Arbetstiden kan förkortas med 20, 40 eller 60 procent. Denna åtgärd ska gälla till utgången av 2020. 

Som en del av krispaketet har staten också lovat att under april och maj betala alla kostnader för sjukledighet. Detta gäller utöver löntagare också ensamföretagare, som kan få ersättning för sjukfrånvaro under högst 14 dagar. 

Dessutom är det också möjligt för arbetsgivare att skjuta upp betalningen av tre månaders skatter och arbetsgivaravgifter med upp till 12 månader. 

Danmark 

I Danmark har man på trepartsbasis avtalat om ett stödpaket för att stödja företag som hamnar i svårigheter på grund av coronavirusepidemin. Det temporära avtalet ska gälla i tre månader. 

Som en del av avtalet betalar staten upp till en viss gräns tre fjärdedelar av lönen för sådana arbetstagare inom den privata sektorn som annars riskerar att bli uppsagda. Arbetsgivarna betalar en fjärdedel av lönerna. Lönesubventionen gäller företag vars behov av att minska arbetskraften på grund av krisen uppgår till minst 30 procent eller 50 anställda. Samtidigt måste löntagarna avstå från fem semesterdagar. 

I Danmark ökar dessutom analogt med Sverige statens ansvar för sjukledighetsersättning. I Danmark vidtas också andra smärre åtgärder som ökar flexibiliteten på arbetsmarknaden. 

7.1  Lagen om utkomstskydd för arbetslösa

1 kap. Allmänna bestämmelser 

5 §.Definitioner. I propositionen föreslås det att den definition av permittering som finns i 6 punkten i paragrafen ska preciseras. I detta syfte ska bestämmelsen ändras så att det i den hänvisas till begreppet permittering enligt 5 kap. i arbetsavtalslagen. Med permittering avses enligt arbetsavtalslagen att utförandet av arbete och betalningen av lön tillfälligt avbryts genom arbetsgivarens beslut eller med stöd av ett avtal som ingås på initiativ av arbetsgivaren, medan anställningsförhållandet i övrigt består.  

Det föreslås att 6 punkten i den gällande paragrafen ska preciseras så att den bättre motsvarar begreppet permittering enligt arbetsavtalslagen. Detta ska göras på så sätt att punkten kompletteras så att permittering också kan grunda sig på ett avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Även för permittering som grundar sig på ett avtal är förutsättningen dock att den sker på arbetsgivarens initiativ och är behövlig på grund av arbetsgivarens verksamhet eller ekonomiska situation. Den nya formuleringen av bestämmelsen ändrar inte tolkningen av den gällande lagen eller social- och hälsovårdsministeriets tillämpningsanvisningar till arbetslöshetskassorna. 

Arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten har i praktiken inte möjlighet att särskilt noggrant undersöka om arbetsgivaren haft produktionsorsaker eller ekonomiska orsaker till permitteringen, och om bestämmelserna om permittering har tillämpats på rätt sätt på arbetsplatsen. Rätt till arbetslöshetsdagpenning bör nekas endast om man utifrån omständigheterna kan dra slutsatsen att det uppenbarligen inte är fråga om en situation där villkoren för erhållande av förmånen uppfylls. 

5 kap. Förutsättningar för erhållande av arbetslöshetsdagpenning 

3 a §.Löntagares arbetsvillkor i undantagsfall. Paragrafen är ny och innehåller ett temporärt undantag till arbetsvillkoret för löntagare. I propositionen föreslås det att om arbetsvillkoret för löntagare inte annars uppfylls ska det arbetsvillkor som är förutsättningen för att arbetslöshetsdagpenning betalas ut förkortas. 

Enligt 1 mom. i paragrafen ska det arbetsvillkor för löntagare som avses i 2 § 1 och 3 mom. vara 13 kalenderveckor. Bestämmelsen ska tillämpas endast om löntagaren annars inte har tillräckligt med veckor som räknas in i arbetsvillkoret. Denna begränsning är av betydelse för mottagare av inkomstrelaterad dagpenning, eftersom den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen och därmed den inkomstrelaterade dagpenningen bestäms utifrån den inkomst som tjänats in under de veckor som räknas in i arbetsvillkoret. Om alltså det normala arbetsvillkoret på 26 kalenderveckor uppfylls, kan den som ansöker om inkomstrelaterad dagpenning inte välja att arbetsvillkoret prövas utifrån 13 kalenderveckor. Sålunda kan den som ansöker om inkomstrelaterad dagpenning inte till exempel välja att av två visstidsanställningar som innebär att ett normalt arbetsvillkor uppfylls endast de nyaste kalenderveckorna räknas in i arbetsvillkoret och utgör grund för inkomstrelaterad dagpenning.  

Även det arbetsvillkor för en så kallad icke-ägande familjemedlem Med en icke-ägande familjemedlem till en företagare avses en försäkrad som inte är en sådan företagare som avses i 1 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, men som arbetar i ett företag eller en sammanslutning där hans eller hennes familjemedlem är en sådan företagare som avses i 1 kap. 6 § 1 mom. eller 2 mom. 2—4 punkten. till en företagare som avses i paragrafens 2 mom. ska förkortas, varvid arbetsvillkoret är 26 kalenderveckor, om villkoret på 52 kalenderveckor inte uppfylls.  

I övrigt föreslås inga ändringar av arbetsvillkoren för löntagare eller för icke-ägande familjemedlemmar till företagare. Enligt gällande 5 kap. 2 § är en förutsättning för erhållande av inkomstrelaterad dagpenning dock också medlemskap i en arbetslöshetskassa i minst 26 veckor och i fråga om en icke-ägande familjemedlem till en företagare medlemskap i minst 12 månader, under vilka personen ska ha uppfyllt arbetsvillkoret. Även om detta villkor föreskrivs det i 3 a § 1 och 2 mom. på ett sätt som avviker från huvudregeln, och det medlemskap som förutsätts är 13 kalenderveckor och i fråga om en icke-ägande familjemedlem till en företagare sex månader.  

I 3 mom. finns det motsvarande bestämmelser om det arbetsvillkor som tillämpas i fråga om grunddagpenning.  

Syftet med det tidsbundna arbetsvillkoret, som är kortare än det normala, är att trygga tillgången till arbetslöshetsdagpenning när det aktuella exceptionella arbetsmarknadsläget leder till permittering eller arbetslöshet och följden av detta är att den ursprungliga anställningstiden inte blir verklighet eller att det blir svårare att få en ny anställning. Eftersom det är fråga om en undantagsbestämmelse, ska ett kortare arbetsvillkor än normalt inte tillämpas vid uppföljningen av att arbetsvillkoret uppfylls på nytt, om maximitiden ännu löper. Bestämmelser om detta finns i ikraftträdandebestämmelsen på det sätt som beskrivs närmare nedan. Det föreslås att begränsningen införs, eftersom uppfyllande av arbetsvillkoret på nytt medan maximitiden för utbetalning av arbetslöshetsdagpenning ännu löper inleder en ny maximitid för utbetalning av arbetslöshetsdagpenning. Dessutom leder uppfyllandet av arbetsvillkoret till att en självrisktid föreläggs och att den lön och den inkomstrelaterade dagpenning som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning fastställs på nytt, om inte självrisktiden har förelagts och lönen och förmånsbeloppet har fastställts på nytt när arbetsvillkoret senast uppfylldes. Den arbetsmängd som detta medför medan den temporära lagen är i kraft är eventuellt betydande vid verkställigheten och det bedöms att det inte i någon betydande grad skulle öka förmånstagarnas ekonomiska trygghet. 

Bestämmelser om den lön som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning för löntagare och icke-ägande familjemedlemmar till företagare finns i 6 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt paragrafens 2 mom. beräknas den lön som ligger till grund för löntagares inkomstrelaterade dagpenning utifrån personens stabiliserade lön för den tid innan arbetslösheten började under vilken han eller hon har uppfyllt löntagares arbetsvillkor. Även om rätten till inkomstrelaterad dagpenning för löntagare eller icke-ägande familjemedlemmar till företagare börjar på grundval av ett exceptionellt arbetsvillkor, är den lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen fortfarande den stabiliserade lön som tjänats in under det just uppfyllda arbetsvillkoret. Bestämmelserna behöver sålunda inte ändras.  

I 6 kap. 4 § 3 mom. föreskrivs om vissa undantag till exempel i fråga om beräkning av den lön som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning för deltidspensionstagare. Dessa bestämmelser behöver inte ändras på grund av sådana ändringar i arbetsvillkoret som är avsedda att vara temporära.  

13 §.Självrisktid. I propositionen föreslås det att bestämmelserna om självrisktiden i lagens 5 och 7 kap. temporärt ändras i sin helhet. Det centrala målet för propositionen är att självrisktiden inte ska hindra betalning av arbetslöshetsdagpenning när maximitiden för utbetalning av arbetslöshetsdagpenning börjar och inte heller hindra betalning av arbetsmarknadsstöd när utbetalningen börjar. I propositionen föreslås det helt nya temporära paragrafer om självrisktiden för att säkerställa de temporära ändringarna av självrisktiden och helhetsinnehållet i den gällande lagstiftningen.  

I propositionen föreslås det att självrisktiden ska vara fem vardagar, medan den för närvarande är fem helt arbetslösa dagar eller en motsvarande period. I fråga om arbetslöshetsdagpenningen finns det bestämmelser om detta i första meningen i 5 kap. 13 § 1 mom. Momentets andra mening motsvarar nuläget. 

Lagens 5 kap. 2—5 mom. motsvarar nuläget.  

I praktiken föreläggs ingen självrisktid medan den temporära lagen är i kraft, utan när de övriga villkoren uppfylls betalas arbetslöshetsdagpenning omedelbart ut från det att arbetsvillkoret uppfylls eller anmälan som arbetslös arbetssökande lämnats, om det inte finns något annat hinder för användning av självrisken. Bestämmelser om denna rätt till arbetslöshetsförmåner oberoende av självrisktiden och om att beslut om självrisktiden inte behöver fattas finns i fråga om arbetslöshetsdagpenningen i det nya 5 kap. 13 § 6 mom. Bakom rätten till arbetslöshetsförmåner kvarstår dock självrisktiden, eftersom självrisktiden ska kunna beaktas när arbetsvillkoret nästa gång uppfylls, och när det gäller mottagare av arbetslöshetsdagpenning ska det med stöd av 5 kap. 13 § 2 mom. avgöras huruvida en självrisktid inte ska föreläggas.  

Bestämmelsen hänger också samman med den nya statliga finansieringsandel som gäller den arbetslöshetsförmån som betalas ut under självrisktiden och som på grund av gällande finansieringsbestämmelser särskilt gäller inkomstrelaterad dagpenning och grunddagpenning. Bestämmelser om denna statliga finansieringsandel utfärdas genom temporära ändringar av lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner och av lagen om arbetslöshetskassor.  

6 kap. Arbetslöshetsdagpenningens belopp och varaktighet 

7 §.Dagpenningsperiodens maximitid. I paragrafen föreslås nytt ett 4 mom., i vilket det föreskrivs att grunddagpenning eller inkomstrelaterad dagpenning som betalats ut på grund av permittering inte ska räknas in i dagarna för maximitiden för utbetalning av arbetslöshetsdagpenning. De gäller både arbetslöshetsdagpenning som betalas ut till helt permitterade och permitterade med förkortad arbetsvecka och arbetslöshetsdagpenning som betalas ut till permitterade med förkortad arbetsdag. Arbetslöshetsdagpenning som betalas ut på grund av en orsak som kan jämställas med permittering eller på grund av ett väderhinder ska fortfarande räknas in i maximitiden. 

7 kap. Allmänna bestämmelser om arbetsmarknadsstöd 

10 §.Självrisktid. I paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt om självrisktiden och om betalning av arbetsmarknadsstöd trots självrisktiden som i 5 kap. 13 § om självrisktiden för arbetslöshetsdagpenning. 

7.2  Lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner

4 b §.Finansiering av inkomstrelaterad dagpenning som betalas för självrisktid. Bestämmelser om finansiering av inkomstrelaterad dagpenning finns i 4 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner. Staten deltar för närvarande inte alls i finansieringen av den inkomstrelaterade dagpenning som betalas på grund av permittering. Eftersom staten finansierar ett belopp som motsvarar grunddelen av den inkomstrelaterade dagpenning som betalas på grund av arbetslöshet, medan Sysselsättningsfonden och arbetslöshetskassorna ansvarar för finansieringen i övrigt, bör det till lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner fogas en tidsbunden bestämmelse om statens finansieringsansvar. I detta syfte fogas till lagen en ny temporär 4 b § där det föreskrivs att den inkomstrelaterade dagpenning som betalas för självrisktiden ska ersättas till fullt belopp ur statens medel.  

Med stöd av bestämmelsen ska staten under lagens giltighetstid till fullt belopp finansiera den dagpenning för fem arbetslöshetsförmånsdagar som betalas ut på grund av att inkomstrelaterad dagpenning har betalats ut för självrisktiden på fem dagar. Statsandelen betalas till Sysselsättningsfonden enligt en uppskattning i samband med förskottet på statsandelen. Det slutliga beloppet av statsandelen ska fastställas kalkylmässigt.  

För att kunna fastställa det exakta beloppet av statsandelen behöver man känna till det totala antalet sådana självrisktider som kommer att inledas och som ska föreläggas enligt 5 kap. 13 § i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa, huruvida det är fråga om full eller partiell arbetslöshet samt det mottagarspecifika dagpenningsbeloppet för varje självrisktid. Det är inte möjligt att inom tidsramen för denna beredning få de uppgifter som behövs för att kunna fastställa exakta ersättningar, eftersom det skulle förutsätta omfattande ändringar i arbetslöshetskassornas informationssystem. Sålunda grundar sig antalet beräknade ersättningsdagar på arbetslöshetskassans det antal anteckningar där självrisktiden bör ha förelagts multiplicerat med fem. Det belopp som ersätts ska grunda sig på antalet beräknade dagar samt på beloppet av den genomsnittliga dagpenning som betalas ut av varje arbetslöshetskassa. Bestämmelser om ersättningens belopp och fastställande utfärdas genom förordning. Ersättningen är inte exakt, men den riktas dock med hänsyn till omständigheterna med tillräcklig exakthet korrekt till varje arbetslöshetskassa, så att den dagpenning som betalas ut för självrisktiden inte ska medföra en oskälig ekonomisk förlust för arbetslöshetskassorna. Den beräknade slutliga statsandelen fastställs i samband med fastställandet av arbetslöshetskassornas slutliga finansieringsandelar på framställning av Finansinspektionen på det sätt som föreskrivs i 4 § i statsrådets förordning om verkställighet av lagen om arbetslöshetskassor (272/2001). 

23 a §.Finansiering av grunddagpenning som betalas för självrisktid. Även den dagpenning som betalas för självrisktiden i fråga om grunddagpenningen ska finansieras med statens medel. Bestämmelser om arbetslöshetsförsäkringspremieintäkt som ska redovisas till grunddagpenningen finns i 23 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner. För att den grunddagpenning som betalas för självrisktiden inte ska finansieras med medel från arbetslöshetsförsäkringspremieintäkter, ska det till lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner fogas en ny temporär 23 a § där det föreskrivs att grunddagpenning som betalas för självrisktiden ska ersättas till fullt belopp ur statens medel. Statens finansiering av grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet för självrisktiden ska beaktas i samband med justeringen av förskotten för detta år på det sätt som föreskrivs i 4 och 5 kap. i statsrådets förordning om verkställigheten av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1330/2002). 

7.3  Lagen om arbetslöshetskassor

25 b §.Finansiering av inkomstrelaterad dagpenning som betalas för självrisktid. Paragrafen är ny och innehåller motsvarande bestämmelser om ersättning av utgifter för självriskdagar till de arbetslöshetskassor som försäkrar företagare som föreslås i fråga om löntagarkassor. 

9.1  Samband med andra propositioner

Propositionen har samband med regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om temporär ändring av arbetsavtalslagen, lagen om sjöarbetsavtal och 51 § i lagen om samarbete inom företag (RP 26/2020 rd), som har överlämnats till riksdagen och vars syfte är att skapa förutsättningar för att arbetsgivare snabbare än för närvarande ska kunna anpassa sin verksamhet till en plötslig och kraftig nedgång i efterfrågan på produkter och tjänster till följd av coronavirusepidemin. I denna proposition föreslås en lindring av de konsekvenser som de ändringar som föreslås i regeringspropositionen i fråga har för arbetstagare som permitteras eller blir arbetslösa. Av detta samband följer att giltighetstiden för de ändringar som föreslås i denna proposition och de förslag som ingår i den nämnda regeringspropositionen RP 26/2020 rd bör upphöra samtidigt. 

9.2  Förhållande till budgetpropositionen

Propositionen hänför sig till den andra tilläggsbudgetpropositionen för 2020. I tilläggsbudgetpropositionen föreslås ett tillägg på 20 miljoner euro år 2020 av statens medel för att trygga arbetslöshetskassornas verksamhet enligt principer som det ska avtalas separat om. Det bör också ses till att FPA:s verksamhet fungerar och FPA har föreslagit ett tillägg på 30 miljoner euro i statsandelen för sina verksamhetsutgifter.