1  Inledning

I Finland är den sociala tryggheten för lantbruksföretagare, liksom för andra företagare, inkomstrelaterad. Lantbruksföretagare har rätt till arbetspensionsskydd enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006; LFöPL) samt skydd mot olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015; OFLAL). Stipendiater har omfattats av nämnda lagar från ingången av 2009 i fråga om stipendiatarbete. Stipendiaters skydd mot olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar finansieras som en del av systemet med olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring för lantbruksföretagare, men stipendiaters pensionsskydd finansieras för närvarande helt och hållet med stipendiaternas arbetspensionsförsäkringspremier. Lantbruksföretagares och stipendiaters arbetspensionsskydd och skydd mot olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar kompletteras av det grundskydd som Folkpensionsanstalten sörjer för. 

På grund av särdragen i lantbruksföretagarnas verksamhet svarar staten delvis för finansieringen av lantbruksföretagarnas socialförsäkringsförmåner. På så vis har det varit möjligt att säkra en ändamålsenlig utvidgning av pensionsskyddet samt skyddet mot olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar till att också omfatta lantbruksföretagare och från ingången av 2009 även stipendiater. 

Finansieringsandelarna för totalkostnaderna för systemet med olycksfalls- och yrkessjukdomarförsäkring för lantbruksföretagare och fördelningen av dem mellan de olika finansieringsparterna har utretts med ett antal års mellanrum och de justerade procentuella andelar som utredningen visat har skrivits in i lagen. 

2  Nuläge

I OFLAL 146 § föreskrivs om totalkostnaderna för försäkringsskyddet. Enligt den räknas till totalkostnaderna ersättningskostnader, utgifterna för skydd i arbetet och skäliga kostnader för vård. I totalkostnaderna beaktas inte kostnaderna för frivillig försäkring för fritiden enligt OFLAL 124 § med undantag av de höjningar som görs enligt 98—100 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) i förmåner som betalas på grundval av försäkringen i fråga till den del som avkastningen på motsvarande placeringar inte räcker till för dem. Till de skäliga kostnaderna för vård räknas även de kostnader som orsakas av uppgifterna enligt LFöPL115 § och enligt OFLAL 154 §. För utgifterna för skydd i arbetet reserveras 1,75 % av totalkostnaderna. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på ansökan av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt de grunder enligt vilka de ovan avsedda totalkostnaderna ska räknas ut. 

Alla finansiärer av totalkostnaderna har från och med 2004 deltagit i fonderingen av systemet med olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring för lantbruksföretagare, då man vid uträkningen av totalkostnaderna övergick till fondering av de fortlöpande ersättningarna (lag om ändring av lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare 924/2003; RP 67/2003 rd). Genom fonderingen av fortlöpande ersättningar bereder man sig på kommande ersättningsutgifter. Fonderingen sker så att man i fråga om fortlöpande ersättningar årligen bokför det ändrade kapitalvärdet för de berörda förmånerna som ersättningskostnader som ingår i totalkostnaden. Förmåner som ska kapitaliseras är fortlöpande olycksfalls- och familjepensioner, klädtillägg och mentillägg, menersättning och vårdbidrag enligt OFLAL. 

I OFLAL 148 § föreskrivs om finansiering av totalkostnaderna. Enligt 1 mom. finansieras totalkostnaderna genom en grundskyddsandel, lantbruksföretagarnas och stipendiaternas försäkringspremieandel, statens andel och avkastningen av placeringar. Försäkringspremieandelen och statens andel benämns tilläggsskyddsandel. Avkastningen av placeringar beräknas enligt de grunder som social- och hälsovårdsministeriet har fastställt med stöd av LFöPL 135 § 3 mom. Innan finansieringsandelarna fastställs avdras från totalkostnaderna den nettoavkastning av placeringarna som överstiger den räntesats som använts som grund. Om avkastningen av placeringarna inte når en nivå som motsvarar den räntesatsen, fogas underskottsbeloppet på motsvarande vis till totalkostnaderna. 

Med grundskyddsandelen täcks sådana socialförsäkringsförmåner som en lantbruksföretagare och stipendiat har rätt till oberoende av systemet med olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring för lantbruksföretagare, men som på grund av prioritetsordningen i förmånssystemen betalas via detta system. De övriga kostnaderna för systemet med olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring för lantbruksföretagare, såsom menersättning, vårdbidrag, ersättning för inkomstbortfall under undersökningstid samt mentillägg och klädtillägg, hör till tilläggsskyddet, eftersom dessa förmåner inte betalas från andra förmånssystem inom sjukförsäkringen. Till tilläggsskyddet räknas dessutom utgifterna för skydd i arbetet (1,75 procent av totalkostnaderna) samt skäliga kostnader för vård. I tilläggsskyddets kostnadsandel, som är större än grundskyddets, syns också att ersättningsnivån inom systemet med olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring för lantbruksföretagare i princip är högre än inom den övriga socialförsäkringen. I finansieringen av grundskyddet deltar de anstalter som svarar för grundskyddets förmåner, Folkpensionsanstalten och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. Folkpensionsanstalten finansierar de förmåner enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004; SFL) (sjukvård och dagpenningar enligt SFL) och folkpensionslagen (568/2007; FPL) (pensionsutgifter och familjepensionsutgifter enligt FPL) som återstår i systemet. Lantbrukarnas pensionsanstalt betalar de förmåner enligt LFöPL (arbetspensionsutgifter) som återstår i systemet. 

I OFLAL 148 § 2 och 3 mom. anges direkt de procentuella andelar varmed kostnaderna för systemet med olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring för lantbruksföretagare täcks. Enligt 2 mom. anses i grundskyddsandelen av totalkostnaderna 13,4 procent utgöra utgifter för dagpenning enligt SFL och 6,6 procent sjukvårdsutgifter enligt den lagen, 6,7 procent pensionsutgifter eller motsvarande utgifter enligt FPL, 0,9 procent familjepensionsutgifter enligt FPL samt 9,4 procent pensionsutgifter enligt LFöPL. I 3 mom. föreskrivs om finansieringsandelarna för tilläggsskyddet och enligt det är lantbruksföretagarnas och stipendiaternas försäkringspremieandel 33,5 procent och statens andel 29,5 procent av totalkostnaderna. Staten är med och täcker totalkostnaderna direkt via tilläggsskyddet men också indirekt via grundskyddet, eftersom staten deltar i finansieringen av lantbruksföretagarnas och stipendiaternas grundskyddsförmåner. 

Kostnadsandelarna enligt den gällande lagen och de eurobelopp som motsvarar dem framgår av följande tabell på 2020 års nivå (totalkostnaden 2020 har uppskattats till 35,8 miljoner euro). 

För tilläggsskyddets del har det i de olika stora procentuella andelar som skrivits in i lagen för staten och de försäkrade beaktats att via tilläggsskyddet deltar staten endast i kostnaderna för den obligatoriska försäkringen för arbetstiden. Staten deltog i tiden också i finansieringen av den frivilliga arbetsskadeförsäkringen med samma proportionella andel som i kostnaderna för den obligatoriska försäkringen, men från ingången av 1997 har staten inte längre deltagit i kostnaderna för den frivilliga försäkringen via tilläggsskyddet (lag om ändring av lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare 902/1996; RP 175/1996 rd). Före 2004 var de försäkrades och statens finansiella andelar av tilläggsskyddet lika stora i lagen, men då föreskrevs i lagen att de procentuella andelarna justerades vid beräkningen av de slutliga andelarna så att till de försäkrades försäkringspremieandel fogades en procentsats som motsvarade den andel som de sammanlagda arbetsinkomsterna i fråga om frivilliga försäkringar för arbetstiden utgjorde av de sammanlagda arbetsinkomsterna i alla försäkringar, och motsvarande belopp drogs av från statens andel. Regleringen av finansieringen av systemet förenklades genom en lagändring (lag om ändring av lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare 924/2003; RP 67/2003 rd) från ingången av 2004 så att man avstod från förfarandet med efterhandsjustering av de procentuella andelarna och i stället ändrades de försäkrades och statens procentuella andelar så att de blev olika stora, vilket direkt beaktade det faktum att staten inte deltar i utgifterna för de frivilliga försäkringarna för arbetstiden via tilläggsskyddet. Till skillnad från den frivilliga försäkringen för arbetstiden har kostnaderna för den frivilliga försäkringen för fritiden aldrig betraktats som en del av totalkostnaderna för systemet och dessa kostnader har således aldrig beaktats vid kontrollräkningen av finansieringsandelarna. De frivilliga försäkringarna för fritiden har alltid betalats helt och hållet av de försäkrade. 

Eftersom ändringar i de förmåner som inverkar på fastställandet av finansieringsandelarna samt i de faktorer som inverkar på fastställandet av förmånerna, såsom ändringar i de OFLAL-försäkrades arbetsinkomster, sannolikt också inverkar på finansiering av systemet med olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring för lantbruksföretagare och ändrar förhållandet mellan grund- och tilläggsskyddet samt de olika finansieringsparternas andelar har finansieringsandelarna justerats med ett antal års mellanrum, varvid finansieringsandelarna justeras så att de motsvarar de ändringar som inträffat. En utredning om fördelningen av finansieringsandelarna har senast gjorts 2009. De gällande procentuella andelarna bygger på denna utredning. Ändringarna i finansieringsandelarna trädde i kraft vid ingången av 2010 (lag om ändring av lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare 1003/2009; RP 154/2009 rd), och från och med det har de tillämpats såsom gällande tills vidare. I regeringens proposition med förslag till den nämnda lagen skrevs då in att det vore ändamålsenligt att göra följande kontrollräkning av grunderna för andelarna till exempel 2014. Revideringen av lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/1981) hade emellertid påbörjats redan då och den nya OFLAL trädde i kraft den 1 januari 2016. I regeringens proposition (RP 278/2014 rd) konstateras också att det är ändamålsenligt att göra följande kontrollräkning först då det för minst två år finns uppgifter om utfallet av totalkostnaderna enligt den nya lagstiftningen. 

Denna proposition utgår från den nyaste kontrollräkningen som utfördes 2019 vid Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. Kalkylen har gjorts enligt samma principer som den föregående utredningen 2009. Kalkylen bygger på Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts registeruppgifter om utbetalda olycksfalls- och yrkessjukdomsersättningar samt om de arbetspensioner som Lantbruksföretagarnas betalat 2018. I kalkylen har det fastställts särskilt för varje OFLAL-förmånsslag vilken andel som är grundskydd, dvs. som utan olycksfalls- och yrkessjukdomssystemet för lantbruksföretagare skulle betalas från andra socialförsäkringssystem, varvid resten är tilläggsskydd. Fördelningen av de procentuella andelarna 2020 har beräknats på basis av siffrorna för 2018. Som jämförelse för fördelningen av de nya procentuella andelarna anges de procentuella andelarna 2020 enligt den gällande lagen. Man har inte begärt folk- eller arbetspensionsuppgifter från Folkpensionsanstalten eller Pensionsskyddscentralen för de personer som fått ersättningar enligt OFLAL, men Folkpensionsanstaltens statistikdatabas Kelasto har utnyttjats för att reda ut de sjukvårdsersättningar som Folkpensionsanstalten betalat 2018. 

3  Föreslagna ändringar

Propositionens syfte är att ändra finansieringsandelarna av de totalkostnader som nämns i OFLAL 148 § så att de börjar motsvara de ändringar som den nyaste utredningen från 2019 visar att har inträffat i de förmåner som inverkar på fastställandet av finansieringsandelarna och i de faktorer som inverkar på fastställandet av förmånerna. Utredningen har gjorts på det sätt som förutsätts i regeringens proposition om OFLAL-reformen då det för minst två år finns uppgifter om utfallet av totalkostnaderna enligt den nya lagstiftningen. 

I propositionen föreslås att på grund av att Folkpensionsanstaltens och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts finansieringsandelar sjunker ska hela grundskyddets relativa andel av finansieringen av totalkostnaderna för systemet med olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring för lantbruksföretagare sänkas från nuvarande 37 procent till 31,6 procent. På motsvarande sätt föreslås tilläggsskyddets andel av totalkostnaderna för systemet öka från 63 procent till 68,4 procent. 

Det föreslås att Folkpensionsanstaltens andel av totalkostnaderna för systemet sänks från 27,6 procent till 24,8 procent. Folkpensionsanstaltens andel är fördelad på fyra olika förmånskategorier liksom för närvarande och i tre kategorier av dessa föreslås att Folkpensionsanstaltens andel sänks medan den ökas i en. Folkpensionsanstaltens andel av pensionsutgifterna enligt FPL och motsvarande utgifter sjunker från 6,7 procent till 3,0 procent medan andelen för familjepensioner enligt FPL sjunker från 0,9 procent till 0,4 procent. Sänkningen av Folkpensionsanstaltens pensionsutgifter förklaras med ökningen av de OFLAL-försäkrades arbetsinkomster som lett till att de pensioner som beviljats enligt systemet med olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring för lantbruksföretagare har stigit medan pensionerna enligt folkpensionssystemet å sin sida har sjunkit. Ingen folkpension beviljas om beloppet av en persons pensionsinkomst per månad överstiger 1 299,88 euro för en ensam person eller 1 157,71 euro för en gift person (2019). I slutet av 2008 var de OFLAL-försäkrade lantbruksföretagarnas genomsnittliga arbetsinkomst 16 100 euro om året, då motsvarande siffra i slutet av 2018 var cirka 21 000 euro om året, dvs. en ökning på cirka 30 procent. 

Folkpensionsanstaltens andel av dagpenningsutgifterna enligt SFL sjunker från 13,4 procent till 11,7 procent. Sänkningen förklaras likaså med att de OFLAL-försäkrades arbetsinkomster har ökat, varför den relativa andelen enligt SFL av en enskild dagpenning minskar. Sänkningen förklaras också av att de försäkrade blivit äldre, för sjukdagpenning med stöd av SFL betalas endast till 16—67-åringar. Sänkningen förklaras också med att grunderna för fastställande av sjukdagpenning ändrades i början av 2017 så att de tidigare tre inkomstgränserna ersattes med två (lag om ändring och temporär ändring av sjukförsäkringslagen 1343/2016; RP 216/2016 rd). 

Folkpensionsanstaltens andel av sjukvårdsutgifterna enligt SFL ökar däremot från nuvarande 6,6 procent till 9,7 procent. I fråga om de egentliga utgiftsersättningarna, med undantag av rehabiliteringsutgifterna, har Folkpensionsanstaltens andel inte ökat procentuellt, men sjukvårdsutgifternas relativa andel av totalkostnaden för systemet har ökat och av denna orsak föreslås att den aktuella förmånskategorins kostnadsandel höjs. Sjukvårdskostnadernas relativa andel har ökat under årens lopp eftersom antalet anmälda skador har stigit. Den ökade skadefrekvensen beror på två centrala ändringar som företogs i systemet i samband med OFLAL-reformen. För det första avstod man i början av 2016 från systemet för nedsättning av försäkringspremien, där lantbruksföretagaren beviljades en nedsättning på 10 procent på det fulla beloppet av försäkringspremien för varje år som företagaren inte hade ersatts för arbetsskador (dock för högst fem år). Systemet med nedsättning ledde till att alla små skador som inträffade inte anmäldes till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt, något som passade dåligt ihop med principerna för systemet. Slopandet av nedsättningssystemet har också lett till att skadeanmälan görs alltid även om små skador till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt. De uppgifter som hänför sig till verkställigheten av OFLAL sköts av lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt, vars uppgifter sköts av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. Den andra ändringen som ökat skadefrekvensen gäller den så kallade apoteksfaktureringen, som i och med den nya lagen upphörde i slutet av 2016 efter en övergångsperiod. Efter att apoteksfaktureringen upphört har läkemedelsutgifterna i högre grad styrts till rätt skada och läkemedelsutgifterna har fått större tyngd har ökat i de obligatoriska försäkringar som finansieras med totalkostnaderna. 

För Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, som likaså finansierar grundskyddet vid sidan av Folkpensionsanstalten, föreslås att andelen av totalkostnaderna för systemet sänks från 9,4 procent till 6,8 procent. Sänkningen förklaras med att höjningarna av LFöPL-arbetsinkomsterna, som inverkat på LFöPL-pensionerna med fördröjning, nu syns i kalkylerna så att de höjer LFöPL-pensionerna med större tyngd än vid föregående kontrollräkning. 

När den andel som finansieras genom tilläggsskyddet ökar föreslås att såväl de OFLAL-försäkrades som statens andel av totalkostnaderna för systemet höjs. De försäkrades andel stiger från 33,5 procent till 37,3 procent och statens kostnadsandel från 29,5 procent till 31,1 procent. 

Ökningen av tilläggsskyddet har sin huvudsakliga förklaring i höjningen av de OFLAL-försäkrades arbetsinkomster, som har ökat de förmåner som beviljats från systemet med olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring för lantbruksföretagare och följaktligen systemets utgifter. Tilläggsskyddet andel av de ökade dagpenningsutgifterna beror åter i enlighet med vad som nämnts ovan inte bara på att arbetsinkomsterna stigit utan också på att de OFLAL-försäkrade blir äldre och på att grunderna för fastställande av sjukdagpenningen har ändrats. Tilläggsskyddets ökade andel av sjukvårdskostnaderna förklaras åter med att skadefrekvensen ökat och med att sjukförsäkringens ersättningsnivå försämrats i fråga om läkararvoden, tandvård samt undersöknings- och vårdutgifter. 

4  Propositionens konsekvenser

5  Beredningen av propositionen

Propositionen har beretts vid social- och hälsovårdsministeriet i samarbete med Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. Yttrande om propositionen har begärts av finansministeriet, Folkpensionsanstalten, Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK, Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC rf., Suomen Kirjailijaliitto, Finlands Skådespelarförbund, Konstnärsgillet i Finland, Teatteri- ja mediatyöntekijöiden liitto samt Forskarförbundet. 

Inom utsatt tid inkom sex yttranden. Folkpensionsanstalten meddelande i sitt yttrande att de ändringar som propositionen medför i förmånernas finansieringsteknik kan genomföras vid Folkpensionsanstalten enligt den angivna tidtabellen och Folkpensionsanstalten har inget att anmärka på propositionen. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt konstaterar i sitt yttrande att de föreslagna ändringarnas innehåll motsvarar resultatet av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts beräkning av finansieringsandelarna och med undantag för en liten teknisk anmärkning har man inget att anmärka på lagförslagets innehåll. Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK rf tar i sitt yttrande upp vikten av den nuvarande sociala tryggheten som bygger på LFöPL- och OFLAL-systemen. Enligt yttrandet upprätthåller och stärker den sociala tryggheten lantbruksföretagarnas sociala uthållighet, men detta förutsätter att de sociala trygghetsavgifterna är skäliga. I yttrandena konstaterar att den nuvarande OFLAL-försäkringen svarar på denna utmaning, trots att det nu föreslås att försäkringspremierna höjs med cirka 15 procent. Suomen Kirjailijaliitto och Konstnärsgillet i Finland konstaterar i sina yttranden att de finner det förståeligt att krav på höjningar riktas mot de försäkrades försäkringspremie, men de påpekar att när den totala effekten bedöms bör man beakta även stipendiaternas övriga lagstadgade avgifter, såsom LFöPL-försäkringspremien. Forskar-förbundet anser i sitt yttrande att en höjning av försäkringspremien med 15 procent är stor med beaktande av att det inte har inträffat någon betydande utveckling av stipendiaternas inkomstnivå. 

Med anledning av responsen i yttrandena har punkt 4.1 (Konsekvenser för de försäkrade) i motiveringen kompletterats och ett skriv-fel i motiveringen har rättats. 

6  Samband med andra propositioner

Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2020 och avses bli behandlad i samband med den. 

7  Ikraftträdande

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2020.