2.1  Lagstiftning och praxis

Gällande värnpliktslag totalreviderades år 2007. Målet med revideringen var att få värnpliktslagen att uppfylla kraven i grundlagen och även annars att bli modernare och fungera bättre än tidigare. Ett försvarssystem som grundar sig på allmän värnplikt har visat sig vara väl lämpat för vårt demokratiska system, där försvaret angår hela folket. Denna princip realiseras genom den allmänna värnplikten. Värnpliktslagen innehåller grundläggande bestämmelser bl.a. om beväringstjänst, repetitionsövningar, extra tjänstgöring och tjänstgöring under mobilisering. 

Om syftet med repetitionsövning föreskrivs i 48 § i lagen. Vid reservens repetitionsövningar upprätthålls den militära kunskap och förmåga som inhämtats under beväringstjänsten samt ges utbildning för mera krävande uppgifter, görs de värnpliktiga förtrogna med de förändringar som utvecklingen inom det militära försvaret för med sig, övas trupphelheterna i den sammansättning som är planerad för dem och möjliggörs en flexibel höjning av den militära beredskapen. 

I 32 § i lagen föreskrivs om förordnande till repetitionsövning. En värnpliktig som hör till reserven kan förordnas till repetitionsövning. Förordnandet att delta i en repetitionsövning sänds till den värnpliktige minst tre månader innan övningen börjar. Med den värnpliktiges medgivande kan avvikelse göras från den föreskrivna tiden. 

Eftersom det är frågan om att uppfylla en medborgarskyldighet, som påverkar också den värnpliktiges övriga tidsanvändning, är det motiverat att förordnandet ges i god tid. Från tidsfristen kan man dock avvika med samtycke av den värnpliktige. Detta är ändamålsenligt, eftersom å ena sidan en del av de inkallade inte kommer till övningen på grund av att de fått befrielse och å andra sidan finns det värnpliktiga som är villiga att komma till en övning också med kort varsel.  

I 34 § föreskrivs om befrielse från en repetitionsövning. Från en repetitionsövning kan en värnpliktig befrias på ansökan, om befrielsen är synnerligen nödvändig av familjeskäl eller på grund av den ekonomiska situationen eller av orsaker som har samband med utövande av yrke eller näring, eller den värnpliktiges inledande av eller framsteg i studierna kännbart skulle bli lidande om befrielse inte ges eller om den värnpliktiges deltagande i repetitionsövningen skulle orsaka hans arbetsgivare särskilt allvarlig olägenhet eller skada i verksamheten eller på grund av den värnpliktiges andra särskilda personliga orsaker. Befrielsen söks skriftligt hos den regionalbyrå som utfärdat förordnandet. 

Eftersom repetitionsövningarna är korta, i allmänhet en eller två veckor, bör de olägenheter som övningen orsakar vara mycket kännbara för att befrielse ska kunna beviljas. Den olägenhet som arbetsgivaren orsakas är i första hand motiverad när det är frågan om en nyckelperson i företaget eller om ett litet företag. I praktiken beviljas befrielse dock sällan. 

I 50 § föreskrivs det om skyldigheten att delta i repetitionsövningar. En värnpliktig som hör till reserven är skyldig att delta i repetitionsövningar. Den sammanlagda maximitiden för övningarna är för manskapet 40 dagar, för den som har utbildats till en sådan uppgift inom manskapet som förutsätter speciella färdigheter eller till en sådan specialuppgift inom manskapet som ställer de högsta kraven 75 dagar, för underofficer, institutofficer och officer 100 dagar. 

Utöver dessa bestämda tider kan en värnpliktig med sitt samtycke förordnas till repetitionsövning vid en trupp enligt sin krigstida placering för högst 20 dagar per kalenderår, om den värnpliktige är oumbärlig för försvarsmakten när det gäller att leda eller utbilda truppen. Förordnandet till tjänstgöring förutsätter dessutom skriftligt samtycke av den värnpliktiges arbetsgivare, om övningen äger rum under arbetstid. 

I 111 § föreskrivs om hur besvär och rättelseyrkande påverkar verkställigheten av beslut. Ett beslut om förordnande till tjänst, avbrytande av utbildning, avbrytande av tjänstgöring och förordnande till undersökning som klarlägger bruk av narkotika verkställs trots att rättelseyrkande och besvär har anförts. 

Enligt 31 § i förvaltningsprocesslagen (586/1996) har besvär uppskjutande verkan på verkställighet av ett beslut. Enligt paragrafens 2 mom. får ett beslut dock verkställas innan det har vunnit laga kraft, om beslutet till sin natur är sådant att det bör verkställas omedelbart, eller om ett allmänt intresse kräver att verkställigheten av beslutet inte uppskjuts. 

Gränsbevakningsväsendet deltar utgående från 3 och 25 § i gränsbevakningslagen (578/2005) i rikets försvar. Ändringen i det säkerhetspolitiska läget och de allt mångsidigare hot som den medför framhäver mera än tidigare gränsbevakningsväsendets betydelse som en viktig del av försvarssystemet och av en höjning av försvarsberedskapen. Gränsbevakningsväsendets deltagande i det militära försvaret har beaktats vid försvarsmaktens och gränsbevakningsväsendets gemensamma operativa planering. 

I en situation som förutsätter att försvarsberedskapen höjs, är det gränstruppernas första uppgift att effektivera upprätthållandet av gränssäkerheten och utöver detta att trygga rikets territoriella integritet och förbereda militära försvarsuppgifter. Om försvarsberedskapen kräver det, kan gränstrupperna eller delar av dem genom förordning av republikens president anslutas till försvarsmakten. Detta är ändamålsenligt i det skede då användning av direkta militära maktmedel riktas mot rikets territorium och det inte längre finns förutsättningar att sköta gränssäkerhetsuppgiften. 

I gränstrupperna finns utöver värnpliktiga i reserven ett ansenligt antal personer i tjänst hos gränsbevakningsväsendet. Gränsbevakningsväsendet svarar för repetitionsövningarna för sina krigstida gränstrupper. I praktiken förordnar försvarsmakten de värnpliktiga till gränsbevakningsväsendets planenliga repetitionsövningar, utrustar trupperna och svarar för kostnaderna för reservisterna.  

2.2  Den internationella utvecklingen samt lagstiftningen i utlandet och i EU

Målet med den internationella jämförelsen var att reda ut användningen av värnpliktiga och deras rättigheter i olika uppgifter. I granskningen strävade man efter att koncentrera sig på länder som till sina förhållanden och sin samhälleliga utveckling påminner mest om Finland. Jämförelsen var emellertid en utmaning, eftersom redan begreppen militärtjänst, värnpliktig, beväring och beredskap förstås på olika sätt i olika länder. 

Den allmänna värnplikten är inte längre särskilt allmän i Europa. Värnplikt i större skala används utöver i Finland också i Schweiz, Österrike, Grekland och Turkiet. I mindre skala är värnplikt i användning i Norge, Danmark och Estland. Värnplikten är allmän också i Mel-lanöstern, Sydamerika samt Central- och Sydostasien.  

För den internationella jämförelsen valdes Sverige, Norge och Estland. I jämförelsen har man särskilt koncentrerat sig på hur länderna i fråga har berett sig på att flexibelt höja beredskapen. I fråga om Sverige och Norge har man i jämförelsen koncentrerat sig särskilt på det svenska hemvärnet och det norska heimevernet och i fråga om Estland på den skyddskårsverksamhet (kaitseliit) som är i användning i landet. 

Dessa truppers betydelse har framhävts bl.a. därför att mera än tidigare har satsats på deras utrustning och utbildning. I trupperna ingår enheter som till beredskap och kunnande utgör den skarpaste spetsen av sina länders stridskrafter. Dessa trupper bildar en kärntrupp inom ländernas försvar, och de täcker hela landet och står snabbt i aktionsberedskap.  

Sverige 

De svenska hemvärnstrupperna, som täcker hela landet och har en styrka på cirka 22 000 soldater, har till huvuduppgift att skydda kritisk infrastruktur när beredskapen höjs. Dessa är till exempel objekt som sammanhänger med tryggandet av samhällets vitala funktioner. I fredstid kan hemvärnstrupperna också ge andra myndigheter handräckning. 

Alla som är placerade i hemvärnet är frivilliga. Hemvärnssystemet erbjuder följaktligen ett synnerligen flexibelt verktyg för den grå fasen i en kris. Hemvärnstruppernas beredskap kan höjas genom ett larm som regeringen ger och som kallas Home Guard Alert och hemvärnstruppernas beredskap kan vid behov höjas innan den allmänna beredskapen höjs. 

Hemvärnstrupperna har en åldersfördelning från 18 till 70 år. Medelåldern är cirka 40 år och 14 % av soldaterna i hemvärnet är kvinnor. Soldaterna får utbildning i 4–13 dagar per år beroende på uppgift. Hemvärnstruppernas beväpning består främst av infanteriets lätta vapen. Hemvärnstrupperna har sin personliga utrustning hemma, men i huvudsak förvaras vapnet inte hemma. 

Hemvärnet har en viktig roll vid organiserandet av den frivilliga försvarsutbildningen och samordningen av frivilligorganisationernas utbildning. 

Norge 

Norge har i användning en selektiv värnplikt och utöver detta håller landet på att utvidga värnplikten så att den också kommer att gälla kvinnor. Efter fullgjord militärtjänstgöring styrs beväringarna först till försvarsmaktens s.k. styrkepool, från vilken ett behövligt antal personer efter några år flyttas över till hemvärnstruppernas reserv. Syftet är att verksamheten ska utvecklas så att beväringarna efter militärtjänsten styrs direkt till antingen reserven eller hemvärnstrupperna utan någon mellanfas. En del av reserven ska vara frivilliga som vid behov kan kallas i tjänst och som ska öva t.ex. tre veckor per år. Resten av dem som fullgjort militärtjänsten ska överföras direkt till hemvärnstrupperna. 

Hemvärnstrupperna har en viktig roll i Norges territorieförsvar och i upprätthållandet av samhällets säkerhet. Avvikande från de andra nordiska länderna grundar de sig i regel på värnplikt. Endast en liten del av personalen i hemvärnstrupperna är frivilliga. Hemvärnstrupperna fördelas mellan arméns, marinens och flygvapnets enheter. I deras uppgifter ingår att skydda människor och samhällets funktioner, övervaka lokalområden samt att ge olika myndigheter och civila aktörer stöd. 

Hemvärnstrupperna har en styrka på cirka 45 000 soldater. Den avlönade personalens andel är bara cirka en procent av hela styrkan och resten fullgör en del av sin värnplikt i hemvärnstrupperna eller har redan fullgjort sin värnplikt och sedan önskat fortgå i hemvärnstrupperna som frivilliga.  

Tack vare systemet finns det i Norge ett stort antal soldater i reserven, vilkas beredskap är på en mycket god nivå till följd av att de regelbundet övar med sina trupper. Det har kunnat ses att hemvärnstruppernas betydelse fortsättningsvis har blivit större, eftersom de till följd av sin lokala karaktär och höga beredskap lämpar sig särskilt väl också för att avvärja s.k. hybridkrigföringsmetoder. 

Estland 

I Estland är beväringstjänstgöringen obligatorisk för alla manliga estniska medborgare. Enligt lagstiftningen är beväringssystemets viktigaste uppgift att ge militär utbildning. I utbildningsinnehållet beaktas behoven under både fredstid och krigstid. 

I Estland är en skyddskår i bruk och den är en militär försvarsorganisation som grundar sig på lag. Skyddskåren är en organisation som lyder under kommendören för landets försvarsmakt. Verksamheten är frivillig och det sammanlagda medlemsantalet i skyddskårens olika delar är cirka 17 400 personer. 

Kaitseliit indelas i läger, vilkas uppgift är att forma och utbilda en stridsavdelning som vid behov kan underställas stridskrafterna. Stridsavdelningarna planeras så att de i första hand ska användas på sitt eget ansvarsområde. Skyddskårerna övar huvudsakligen cirka fyra gånger per år och övningar görs också tillsammans med stridskrafterna. 

2.3  Bedömning av nuläget

Försvarsministeriet bad huvudstaben ge sina synpunkter på den nuvarande lagstiftning som anknyter till försvarsmaktens beredskap och den behörighet som grundar sig på denna samt på behovet av nya befogenheter till följd av den säkerhetspolitiska omgivningen. Enligt huvudstabens syn är den lagstiftning som anknyter till försvarsmaktens beredskap huvudsakligen fungerande. Den förändrade säkerhetspolitiska omgivningen orsakar dock behov att justera i synnerhet värnpliktslagen (1438/2007). 

Försvarsmaktens prestationsförmåga och dess trovärdighet grundar sig på förmågan att i kris- och hotsituationer reglera försvarsberedskapen på ett flexibelt sätt enligt vad situationen förutsätter. Försvarssystemets beredskap och aktionssäkerhet förebygger kriser och möjliggör en flexibel höjning av försvarsmaktens prestationsförmåga till den nivå som kriser och hot förutsätter. 

När man talar om regleringen av försvarsmaktens beredskap används termerna effektivering av beredskapen och höjning av beredskapen. Vid effektivering av beredskapen är det frågan om åtgärder för att reglera försvarsmaktens beredskap, vilka man vidtar med försvarsmaktens eget beslut, med försvarsmaktens egna resurser och huvudsakligen med de befogenheter som gäller under normala förhållanden. Vid höjning av beredskapen är det frågan om åtgärder för att reglera försvarsmaktens beredskap, vilka sammanhänger med hotet om ett militärt angrepp och vilka inleds i enlighet med beslut av statsledningen och order av kommendören för försvarsmakten. 

När situationen kräver det kan försvarsmakten effektivera sin beredskap med egna interna åtgärder när det gäller bl.a. spaning, övervakning och skydd av objekt. När beredskapen höjs kan reservister kallas till repetitionsövningar eller extra tjänstgöring. Det eftersträvas att beredskapen ska höjas flexibelt så att till tjänstgöring kallas de trupper som behövs i en viss situation. För detta har de värnpliktiga delats in i ordergivningskontingenter, av vilka en del kallas till tjänstgöring genast i begynnelsefasen av beredskapshöjningen.  

De åtgärder som siktar till att höja beredskapen måste vidtas redan innan ett ansenligt väpnat hot riktas mot Finland. Detta beror på att Finlands militära försvar baserar sig på en reservistarmé, som inte är klar att delta i en väpnad aktion genast den trätt i tjänst, utan de trupper som ska sändas ut i strid måste först övas i de sammansättningar som planerats för dem. Följaktligen skulle det med tanke på en flexibel höjning av beredskapen vara ytterst viktigt att de åtgärder som behövs kan vidtas mera flexibelt än vad som är fallet i dag redan innan förutsättningarna för att kalla till extra tjänstgöring uppfylls. I gällande lagstiftning saknas tillräckligt effektiva och flexibla metoder för detta.  

Som en följd av det förändrade säkerhetsläget borde man vad gäller repetitionsövningarna ta upp för utvärdering de i värnpliktslagen föreskrivna minimitiderna för förordnande till repetitionsövningar, regleringen av de sammanräknade maximitiderna för repetitionsövningar samt de värnpliktigas och arbetsgivarens samtycke i vissa fall. 

Till följd av de nya hoten behövs jämsides med de nuvarande metoderna även metoder för att flexibelt höja beredskapen. Det vore viktigt att få en kärntrupp av reservister mobiliserad så flexibelt som möjligt när situationen kräver det. En ändring av tidsgränsen för förhandsanmälan om repetitionsövning och en ändring av begränsningarna i antalet repetitionsövningar skulle underlätta denna sak. 

De första åtgärderna för att höja gränsbevakningsväsendets beredskap vidtas med interna åtgärder, och den ökande intensiteten besvaras genom att de anställda enligt situationen sätts in på de ställen där resurser behövs. Gränsbevakningsväsendets deltagande i det militära försvaret har beaktats i försvarsmaktens och gränsbevakningsväsendets gemensamma operativa planering. För att höja gränsbevakningsväsendets militära beredskap kan man bli tvungen att kalla in värnpliktiga till repetitionsövningar för gränstrupperna. Vid en flexibel höjning av beredskapen med framförhållning är en betydande procentandel av de värnpliktiga som ska kallas till repetitionsövningar värnpliktiga som hör till gränsbevakningsväsendets gränstrupper.  

Även om man närmar sig samhällets säkerhet ur ett militärt perspektiv, utvecklas samtidigt också den allmänna samhälleliga beredskapen, som i sin tur hela samhället drar nytta av. De föreslagna ändringarna underlättar för sin del samhällets verksamhet, eftersom en flexibel höjning av beredskapen normaliserar det förändrade säkerhetsläget, och då belastas inte det övriga samhället. 

3.1  Målsättning

Målet med denna proposition är att genom lagstiftningen bredda de metoder med vilka man kan reagera snabbare än tidigare på ett förändrat säkerhetsläge. 

Målet är att man ska kunna besvara säkerhetslägen med de metoder som gäller under normala förhållanden. Principen är att beredskapen redan nu regleras med de befogenheter som fastslås i gällande lagstiftning om försvarsmakten. 

Avsikten är att det som föreslås ska tas i bruk endast i exceptionella situationer och uttryckligen för att omedelbart få i gång verksamheten. Dessa är ytterst snabba lägesutvecklingar, såsom hybridhot. Det ska vara fråga om ett exceptionellt förfarande, som ska användas endast när det inte är möjligt att upprätthålla säkerheten på annat sätt. 

3.2  De viktigaste förslagen

För att en tillräckligt snabb förmåga att reagera på ett förändrat säkerhetsläge ska kunna garanteras, föreslås det att värnpliktslagen ska ändras i fråga om användningen av reservister.  

I gällande lagstiftning förutsätts att en värnpliktig förordnas till repetitionsövning minst tre månader innan övningen inleds. I propositionen föreslås att avvikelse ska kunna göras från denna tidsfrist med ett beslut av republikens president, om det är fråga om en övning som syftar till en flexibel höjning av den militära beredskapen och ett behov som framgår av Finlands säkerhetspolitiska omgivning förutsätter detta. 

De föreslagna repetitionsövningarna, som syftar till att flexibelt höja den militära beredskapen, måste vid behov kunna beordras också med en snabb tidtabell och ett täckande deltagande i dem är ytterst viktigt med tanke på att syftet med övningen ska kunna uppnås. Av detta skäl ska man inte kunna ansöka om befrielse från en repetitionsövning som hålls i syfte att flexibelt höja den militära beredskapen på samma grunder som om befrielse från extra tjänstgöring, utan befrielse ska det vara möjligt att bevilja på samma grunder som befrielse från extra tjänstgöring. Befrielse ska därmed kunna beviljas endast om det är nödvändigt med tanke på den värnpliktiges familjeförhållanden eller ekonomiska förhållanden eller yrkes- eller näringsutövande. Om befrielse ska sökas med samma förfarande som vid en vanlig repetitionsövning. Såsom i fråga om övriga repetitionsövningar, ska ansökan om befrielse, rättelseyrkande eller anhängiggjorda besvär inte ge den värnpliktige rätt att utebli från en övning. 

Utöver det som sägs ovan föreslås det att repetitionsövningarnas sammanräknade maximitider inte ska gälla sådana repetitionsövningar genom vilka en flexibel höjning av den militära beredskapen möjliggörs. Med tanke på effekten i och påverkan av en repetitionsövning som ska ordnas i syfte att flexibelt höja den militära beredskapen är det nödvändigt att i lagen föreskrivna tidsfrister inte hindrar ett ändamålsenligt genomförande av övningen. Förordnandet ska dock kunna gälla högst 30 dagar åt gången för en enskild värnpliktig och det ska upphävas omedelbart när förutsättningarna för att ordna övningen inte längre föreligger.  

Tryggandet av de funktioner som är vitala för samhället kräver välutbildade trupper. De sammanräknade maximitiderna för repetitionsövningar i enlighet med gällande lagstiftning uppfylls särskilt i fråga om nyckelpersoner. Vidare kräver teknologin, som är mera komplicerad än tidigare, mera tid för övning än de tidigare vapensystemen. Utbildandet av trupperna och upprätthållandet av deras kunnande förutsätter att de sammanräknade maximitiderna för repetitionsövningarna utökas. I propositionen föreslås det därför att repetitionsövningarnas sammanräknade maximitider ska fördubblas. 

4.1  Ekonomiska konsekvenser

De ekonomiska konsekvenserna av de föreslagna ändringarna orsakas av enskilda repetitionsövningar, dvs. de beror helt på hur många sådana repetitionsövningar som anknyter till en flexibel höjning av den militära beredskapen man blir tvungen att ordna. Möjligheten att förordna reservister till repetitionsövning omedelbart är dock avsedd att vara ett mycket excep-tionellt förfarande. Repetitionsövningarna i fråga ska dessutom i varje fall gälla ett begränsat antal reservister. 

Verksamheten ska huvudsakligen täckas med försvarsmaktens omkostnader, vilket utgör den största begränsningen när det gäller att öka antalet repetitionsövningar. Om en situation eventuellt blir långvarig eller eskalerar, kan det leda till att försvarsmakten måste be statsrådet om mera anslag för att täcka kostnaderna för verksamheten. Kostnaderna för en reservists repetitionsövning är i dagens läge 168 euro per dygn, vilket gör att dygnspriset för 25 000 reservister blir 4,2 miljoner euro. 

4.2  Konsekvenser för myndigheterna

Propositionen har inga stora konsekvenser för myndigheterna. Med tanke på myndigheternas uppgifter och verksamhet klargör den föreslagna regleringen verksamheten och ökar de verksamhetsmodeller som står till buds. 

Det ökande antalet repetitionsövningar under de senaste åren har ökat antalet ansökningar om befrielse samt på dem följande rättelseyrkanden och besvär. En enskild repetitionsövning som ordnas i syfte att flexibelt höja den militära beredskapen kan leda till ett plötsligt stort antal ansökningar om befrielse och påföljande rättelseyrkande- och besvärsprocesser. Det är dock fråga om en ytterst sällsynt och exceptionell situation, och därmed har propositionen inga konsekvenser för den normala verksamheten vid regionalbyråerna eller centralnämnden för uppbådsärenden. Det är emellertid skäl för regionalbyråerna och centralnämnden för uppbåds-ärenden att bereda sig på också en dylik exceptionell situation. 

4.3  Samhälleliga konsekvenser

Propositionen kan ha konsekvenser som återspeglar sig på näringslivet, samt generellt på samhällspolitiken. De föreslagna ändringarna kan orsaka utmaningar för arbetsgivaren samt i någon mån olägenhet för en värnpliktigs arbetssökande. En särskild utmaning i fråga om en repetitionsövning som förordnats att börja omedelbart ställer det att de värnpliktiga eller deras arbetsgivare i dessa situationer inte nödvändigtvis har möjlighet att på förhand förbereda sig på den frånvaro som övningen medför. Å andra sidan kan de specialfärdigheter som man lär sig vid repetitionsövningar också vara en möjlighet när man söker sig till vissa uppgifter, vilket gör det svårt att bedöma vilka propositionens slutliga konsekvenser för samhället kommer att vara. De repetitionsövningar som anknyter till en flexibel höjning av den militära beredskapen kommer dessutom huvudsakligen att gälla reservister, vilkas genomsnittliga ålder är 20–25 år. Många värnpliktiga i den här åldersgruppen är inte ännu stadigvarande ute i arbetslivet, vilket gör att de konsekvenser som arbetsmarknaden orsakas bedöms bli små.  

Men de föreslagna ändringarna underlättar för sin del samhällets verksamhet, eftersom en flexibel beredskapshöjning normaliserar det förändrade säkerhetsläget, och då medför detta ingen belastning för det övriga samhället. 

Eftersom om värnplikten har föreskrivis endast för män, gäller propositionens konsekvenser mera män än kvinnor. 

5.1  Beredningsskeden och beredningsmaterial

Utkastet till proposition har beretts vid försvarsministeriet i nära samarbete med försvarsmakten. 

5.2  Remissyttranden och hur de har beaktats

Försvarsministeriet sände propositionsutkastet på remiss till Republikens presidents kansli, statsrådets kansli, finansministeriet, justitieministeriet, inrikesministeriet, försvarsmakten, Gränsbevakningsväsendet, Försvarsutbildningsföreningen, Reserviläisliitto – Reservin Aliupseerien Liitto – Reservistförbundet – Reservunderofficersförbundet ry, Suomen Reserviupseeriliitto – Finlands reservofficersförbund ry, Finlands näringsliv, Statens arbetsmarknadsverk, Kommunarbetsgivarna samt Kyrkans arbetsmarknadsverk. Totalt 12 utlåtanden erhölls. 

Propositionens mål och de grundläggande avgöranden som utgör bakgrund till propositionen ansågs i utlåtandena generellt vara bra och nödvändiga. I flera utlåtanden understöddes allmänt en ändring av värnpliktslagen så att den bättre motsvarar Finlands förändrade militära omvärld. 

De viktigaste påpekandena som fördes fram i utlåtandena gällde beslutsförfarandet i fråga om en repetitionsövning, regleringens noggrannhet och exakta avgränsning, möjligheten att söka ändring, propositionens förhållande till systemet med extra tjänstgöring samt konsekvensbedömningen. Efter remissutlåtandena har propositionen bearbetats i fråga om alla dessa delområden. Utifrån de givna remissvaren har det föreslagna beslutsförfarandet ändrats så att beslutet om att en övning ska ordnas alltid ska fattas av republikens president i beslutsförfarandet för militära kommandomål och med medverkan av försvarsministern. Vidare har förutsättningarna för att ordna en repetitionsövning som möjliggör en höjning av den militära beredskapen preciserats och till förslaget har fogats rätt att söka ändring också i fråga om dessa övningar. Propositionens motiveringar har också preciserats med beaktande av de ställningstaganden som fördes fram i utlåtandena i synnerhet vad gäller konsekvensbedömningen. 

Övriga mera detaljerade anmärkningar som togs upp i utlåtandena har beaktats i mån av möjlighet vid den fortsatta beredningen av ärendet.