4.1
Ekonomiska konsekvenser
Statens ersättningar för Finnveras kredit- och borgensförluster har under de senaste åren uppgått till cirka 18-36 miljoner euro och förlustprocenten till cirka 2-3 procent av låne- och borgensstocken. Den ansvarsstocks som omfattades av kredit- och borgensförlustförbindelsen uppgick till 1,9 miljarder euro år 2019. I statsbudgeten och inom ramarna för statsfinanserna har det med tanke på den nuvarande låne- och ansvarsstocken för närvarande reserverats cirka 36 miljoner euro för de kredit- och borgensförluster som årligen ska betalas till Finnvera.
Kredit- och borgensförlusterna förväntas öka på grund av det exceptionella läget åtminstone av två skäl. Å ena sidan bedöms ökningen av finansieringsvolymen till följd av den ökade efterfrågan vara avsevärt stor och då ökar förlusterna eftersom ansvarsstocken blivit större. Det är dock mycket svårt att uppskatta hur mycket finansieringsvolymen ökar. I dagens läge kan det endast göras uppskattningar av den.
Å andra sidan är det också mycket svårt att förutspå den exakta utvecklingen av de risker som är förenade med ansvarsstocken. Ersättningsprocenten har under de senaste åren legat på 2-3 procents nivå i förhållande till ansvarsstockens storlek, men det kan förväntas att pro-centandelen kommer att stiga jämfört med tidigare till följd av den mycket exceptionella situationen. När kassaflödet krymper plötsligt ökar företagens kostnader i förhållande till inkomsterna. Också den tilläggsfinansiering som har ansökts för att trygga likviditeten ökar kostnaderna jämfört med normala förhållanden. De belastar företagens verksamhet ännu i det skede då den ekonomiska verksamhetsomgivningen har återställts till det normala. Av denna anledning uppskattas det att ersättningsprocenten i samband med beviljade lån och borgen kommer att stiga till 4–5 procent av de lån och borgen som beviljats.
På basis av den onormalt höga förlust- och ersättningsprocenten kan det uppskattas att varje beviljad finansiering på en miljard euro kommer under finansieringens giltighetstid att orsaka staten förlustersättningsutgifter på cirka 100–120 miljoner euro. Om tilläggsfullmakterna på 10 miljarder används till fullo, kommer detta enligt bedömning att orsaka staten utgifter på totalt cirka 1–1,2 miljarder euro i form av kredit- och borgensförlustersättningar. Förlusterna bedöms sannolikt inträffa huvudsakligen under de tre år som följer efter det år då krediten eller borgen beviljades. Om ansvarsstocken ligger på en nivå av 10 miljarder euro en längre tid, kommer detta enligt bedömning att orsaka staten utgifter på cirka 320–400 miljoner euro per år i form av förlustersättningar om förlustnivån är 4–5 procent.
Nedan bedöms med hjälp av tre scenarier vilka ekonomiska konsekvenser höjningen av den procentuella ersättningsandelen vid kredit- och borgensförluster kunde ha för statsbudgeten åren 2021–2024. Konsekvenserna beror på ansvarsstockens faktiska storlek och ersättningsbeloppet vid förluster. Det är för närvarande en stor utmaning att uppskatta sannolikheten av hur olika scenarier kommer att förverkligas.
Enligt det första scenariot uppskattas det att om den finansiering som omfattas av kredit- och borgensförlustförbindelsen år 2020 uppgår till cirka 2,5 miljarder euro och år 2021 till cirka 1,5 miljarder euro, skulle ansvarsstocken åren 2021–2024 som högst uppgå till cirka 4,9 miljarder euro och de årliga förlustersättningarna till cirka 143–158 miljoner euro om förlustnivån är 4 procent och till cirka 178–197 miljoner euro om förlustnivån är 5 procent.
Enligt det andra scenariot uppskattas det att om den finansiering som beviljas åren 2020 och 2021 å sin sida är 20 procent större, dvs. sammanlagt cirka 4,8 miljarder euro, skulle ansvars-stocken åren 2021–2024 som högst uppgå till cirka 5,6 miljarder euro och de årliga förlustersättningarna i genomsnitt till cirka 168 miljoner euro om förlustnivån är 4 procent. Om förlustnivån antas vara 5 procent, skulle de årliga förlusterna i genomsnitt uppgå till cirka 211 miljoner euro.
Enligt det tredje scenariot uppskattas det att om ansvarsstocken stiger till 7,0 miljarder euro som högst, skulle de årliga förlustersättningarna i genomsnitt uppgå till cirka 208 miljoner euro om förlustnivån är 4 procent och till cirka 260 miljoner euro om förlustnivån är 5 procent.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att om finansiering i år beviljas till ett värde av 2,5 miljarder euro och nästa år till ett värde av 1,5 miljarder euro skulle detta, beroende på förlustnivån, orsaka staten årliga utgifter på cirka 143–197 miljoner euro i form av förluster-sättningar. Om finansiering beviljas under de båda åren till ett belopp som överskrider det ovan nämnda med 20 procent, dvs. sammanlagt 4,8 miljarder euro, skulle de årliga utgifter i form av förlustersättningar som orsakas staten uppgå till 168–211 miljoner euro. Siffrorna är bedömningar som gjordes i slutet av mars 2020 där det som grund användes det ökade antalet finansieringsansökningar i allmänhet och gjorda bedömningar av efterfrågan på finansiering från storföretagen, särskilt från mid cap -företagen, i synnerhet. Om grunderna för uppskattningarna förändras, förändras också resultaten. Uppskattningarna är således förenade med osäkerhet.
När det gäller beviljandet av finansiering år 2020 har det uppskattats att cirka 0,9 miljarder euro av finansieringen kommer att riktas till SMF-företag och cirka 600 miljoner euro till storföretag, i praktiken till mid cap -företag. När det gäller storföretagen bedöms det maximala beloppet av Finnveras ansvar i regel uppgå till högst 30 miljoner euro. Med mid cap -företag avses i allmänhet sådana storföretag vars omsättning på koncernnivån är högst 300 miljoner euro.
Höjningen av Finnveras bevillningsfullmakt ska enligt propositionen vara en tidsbestämd åt-gärd. Finnveras gällande ansvarsstock har varit 1,9–2,8 miljarder euro mellan åren 2010 och 2019. Som högst har ansvarsstocken varit 2,8 miljarder euro åren 2010–2011 till följd av finanskrisen år 2008. Ansvarsstocken förväntas öka betydligt till följd av krisåtgärderna. I da-gens läge uppskattas ansvarsstocken stiga till cirka 7 miljarder euro. Uppskattningen kan visa sig vara för låg. På grund av de undantagsförhållanden som coronavirusepidemin har orsakat finns det behov att höja bevillningsfullmakten till 12 miljarder euro för att undvika en situation där det på grund av bristande bevillningsfullmakter kunde uppstå ett avbrott i beviljandet av finansiering. I undantagsförhållanden är det viktigt att säkerställa tillgången till finansiering. När den ekonomiska verksamhetsomgivningen återgår till det normala kan det bedömas att ansvarsstocken på lång sikt kommer att sjunka till en lägre nivå. Under normala förhållanden framhävs också Finnveras kompletterande roll i marknadens funktion och bolagets verksamhet på den del av finansieringsmarkanden där det finns brister.
De förluster som finansieringsverksamheten medför påverkar för sin del Finnveras soliditet och därigenom dess förmåga att bevilja finansiering. Enligt läget vid utgången av 2019 var soliditeten hos Finnverakoncernens inhemska verksamhet hög, dvs. 29,4 procent. Fonden för inhemsk verksamhet som ingår i bolagets balansräkning hade vid utgången av 2019 medel till ett värde av 266 miljoner euro. Det kan uppskattas att om Finnveras ansvar som omfattas av kredit- och borgensförlustförbindelsen på basis av de ovannämnda scenarierna uppgår till högst 4,9 miljarder euro, skulle bolagets soliditet med beaktande av det nuvarande kapitalet vara 12,4 procent.
För att bolagets soliditet skulle kunna kvarhållas på den nuvarande 15 procentsnivån i enlighet med den gällande förbindelsen, skulle bolaget behöva ett kapitaltillskott på sammanlagt 120 miljoner euro. Om Finnveras ansvar inom kredit- och borgensförlustförbindelsen på basis av de ovannämnda scenarierna å andra sidan uppgår till högst 7,0 miljarder euro, skulle bolagets soliditet med beaktande av det nuvarande kapitalet vara 8,8 procent. I en sådan situation skulle bolaget behöva ett kapitaltillskott på sammanlagt 350 miljoner euro för att bolaget skulle kunna bibehålla sin soliditetsnivå på 15 procent. I det skede då man fått erfarenhet av behovet av och efterfrågan på finansiering till följd av undantagsförhållandena, ska det göras en bedömning av vilken nivå av soliditet som kan anses vara tillräcklig och ändamålsenlig med beaktande av Finnveras självförsörjningsmål och det att Finnvera ska kunna fullgöra sina uppgifter på tillbörligt sätt.
När det gäller den finansiella krisen 2008 kan det konstateras att Finnveras soliditet stärktes genom att bolaget beviljades ett kapitallån på 50 miljoner euro, så att Finnverakoncernens soliditet var 15 procent och Finnvera Abp:s soliditet 14,4 procent efter kapitaltillskottet.
Propositionen har också konsekvenser i fråga om resurserna. Målet är att säkerställa att beslutsfattandet sker effektivt i en situation där antalet ansökningar ökar betydligt jämfört med normala förhållanden. Vid sidan av ett snabbare beslutsfattande är avsikten också att i betydlig omfattning utöka Finnveras personalresurser vid genomförandet av finansieringen i syfte att trygga en effektiv behandling av finansieringsansökningarna.
Vid utarbetandet av planen för de offentliga finanserna för 2021-2024 har Finnveras utgifter i form av förlustersättningar uppskattats utifrån det första scenariot, så att utgifterna för 2021 uppskattas enligt det valda scenariot uppgå till 155 miljoner euro, utgifterna för 2022 till 161 miljoner euro, utgifterna för 2023 till 155 miljoner euro och utgifterna för 2024 till 142 miljoner euro.
4.2
Utvecklingen av statens ansvar
De viktigaste posterna i statens ansvar är statsskulden samt statsborgen och -garantierna. Vid utgången av 2019 uppgick statsskulden till 106,4 miljarder euro. Vid utgången av året uppgick statsborgens- och statsgarantistocken enligt statens bokslutsrapportering till 60,2 miljarder euro. Statsskulden och borgensansvaret har båda ökat under hela 2010-talet. År 2010 uppgick statsskulden till 75,2 miljarder euro och borgens- och garantistocken till 23,2 miljarder euro. Den sammanlagda andelen av statsskuld samt statsborgen och -garantier av bruttonationalprodukten har ökat på 2010-talet från 52,1 procent till 69,2 procent fram till utgången av 2019. De största posterna inom borgens- och garantiansvaret utgörs av de borgen och garantier som gäller Finnvera och exportfinansieringen samt borgen inom bostadsfinansieringen.
Vid utgången av 2019 uppgick maximibeloppet av det borgens- och garantiansvar som riksdagen godkänt till 106,5 miljarder euro. Från ingången av 2020 steg maximibeloppet till följd av höjningen av de borgensfullmakter som gäller exportgarantier och Finnveras medelanskaffning med 16 miljarder euro, vilket innebär att maximibeloppet vid ingången av 2020 uppgick till 122,5 miljarder euro.
En heltäckande internationell jämförelse av beloppen för borgensansvar är utmanande delvis beroende bl.a. på olika praxis vid rapporteringen och de olika sätten att tillhandahålla offentligt stöd. Av den statistik över statsgarantier år 2018 som Eurostat publicerat framgår det att Finlands statsgarantiansvar är det högsta bland EU-länderna i förhållande till bruttonationalprodukten. Enligt Eurostat-statistiken var också ökningen av borgensansvaret i förhållande till BNP i Finland den snabbaste bland EU-länderna mellan åren 2013 och 2018.
Enligt bedömning kommer statens borgensansvar att fortsätta att öka med beaktande av bl.a. den tilläggsfullmakt på 16 miljoner euro för exportgarantier och Finnveras medelanskaffning som trädde i kraft vid årsskiftet. Av den höjda fullmakten riktar sig 11 miljarder euro till ex-portgarantier och 5 miljarder euro till den statsborgen som beviljas för Finnveras medelanskaffning. Också garantistocken för den sociala bostadsfinansieringen fortsätter sannolikt att öka.
Coronavirusepidemin medfört nytt oförutsett tryck på statens borgensansvar. Utöver det att Finnveras inhemska finansieringsfullmakter ökas är det dessutom aktuellt med andra enskilda borgensbehov för att krisen skulle kunna bemötas. På EU-nivån planeras det dessutom krisprojekt för vilka garantier från medlemsstaterna önskas. Också statsskulden ökar mer än beräknat till följd av den kris som coronaviruset orsakat. Sammanfattningsvis är det i dagsläget inte möjligt att uppskatta hur djup och hur lång coronaviruskrisen kommer att vara, och inte heller alla dess direkta och indirekta konsekvenser för statsfinanserna.