1.1  Lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden

2 §. Tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det om lagens tillämpningsområde. Lagen ska tillämpas på skötseln av de uppgifter som enligt den lagstiftning som nämns i paragrafen hör till Energimyndigheten. Lagen ska således tillämpas på tillsynen över och uppföljningen av den nationella el- och naturgasmarknadslagstiftningen samt unionens lagstiftning om den inre marknaden för el och naturgas. I bestämmelsen om tillämpningsområde har unionens nya lagstiftning om den inre marknaden för el, dvs. den nya elhandelsförordningen och det nya elmarknadsdirektivet samt den nya förordningen om en byrå för samarbete uppdaterats våren 2019. 

12 §.Materiellrättslig grund för beslutet om fastställande. Det föreslås att hänvisningarna i paragrafen uppdateras så att de motsvarar ändringarna i genomförandeakterna i paketet för ren energi och i de delegerade akterna och den ändrade artikelnumreringen i förordningen om en byrå för samarbete. 

16 §.Påföljdsavgift. Det föreslås att bestämmelserna i 1 mom. uppdateras till följd av de ändringar som gjorts i unionens nya elmarknadslagstiftning och förordningen om en byrå för samarbete som antogs våren 2019.  

Enligt artikel 66.1 i elhandelsförordningen ska medlemsstaterna fastställa påföljder vid överträdelse av nätföreskrifter som antas enligt artikel 59 och riktlinjer som antas enligt artikel 61. Den nya bestämmelsen definierar noggrannare än tidigare medlemsstaternas skyldighet att föreskriva om påföljder i samband med överträdelse av förordningen. Bestämmelsen i 3 punkten föreslås i fortsättningen begränsas så att påföljdsavgift kan påföras för brott mot eller försummelse av skyldigheterna enligt elhandelsförordningen endast i de fall som förutsätts i artikel 66.1 i den förordningen. Enligt 3 punkten kan en näringsidkare påföras en påföljdsavgift, om näringsidkaren uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller underlåter att iaktta bestämmelserna i genomförandeakter eller delegerade akter som antagits med stöd av artikel 59 eller 61 i elhandelsförordningen. Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i underpunkt f i den gällande 3 punkten. 

Det föreslås att 4 punkten upphävs, eftersom de bestämmelser om kommissionens bemyndigande att utfärda förordningar som avses i punkten inte ingår i det nya elmarknadsdirektivet. 

I 8 punkten föreslås det att hänvisningen uppdateras så att den motsvarar den ändrade numreringen av artiklarna i förordningen om en byrå för samarbete. 

30 §.Energimyndighetens rätt att få uppgifter och utföra granskningar. I 2 mom. föreskrivs om Energimyndighetens rätt att utföra granskningar. Det föreslås att hänvisningen i momentet ändras så att den motsvarar den ändrade numreringen av artiklarna i förordningen om en byrå för samarbete. 

1.2  Lagen om Energimyndigheten

1 §. Uppgifter. Det föreslås att bestämmelserna i paragrafen uppdateras till följd av de ändringar som gjorts i unionens nya lagstiftning om den inre marknaden för el och förordningen om en byrå för samarbete som antogs våren 2019 samt så att de motsvarar ändringarna i den nationella lagstiftningen. I paragrafen föreskrivs det om Energimyndighetens uppgifter.  

De nationella bestämmelserna i 2 mom. föreslås bli uppdaterade så att de motsvarar de ändringar som gjorts i lagstiftningen. Det föreslås att lagen om energieffektivitetstjänster hos företag på energimarknaden (1211/2009) ersätts med energieffektivitetslagen (1429/2014), och naturgasmarknadslagen från 2000 med naturgasmarknadslagen från 2017 (588/2017). 

I 3 mom. uppdateras de rättsliga grunderna för de uppgifter som följer av unionslagstiftningen utifrån den nya lagstiftningen om den inre marknaden för el och förordningen om en byrå för samarbete.  

Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där Energimyndigheten som ny uppgift ges uppgifter som behörig myndighet enligt förordningen om riskberedskap inom elsektorn samt myndighetsuppgifter som gäller åtskillnad av innehavare av överföringsnät för naturgas. Samtidigt blir de nuvarande 4–9 mom. 5–10 mom. 

3.1  Administrativa påföljder

Genom den föreslagna ändringen av 16 § i lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden föreskrivs det om påföljdsavgifter. Bestämmelser som förutsätter att det föreskrivs om påföljdsavgift finns i artikel 59.3 d i elmarknadsdirektivet, artikel 41.4 d i naturgasmarknadsdirektivet och artikel 66 i elhandelsförordningen. 

Grundlagsutskottets hävdvunna tolkning är att avgifter av motsvarande slag som de föreslagna med avseende på 81 § i grundlagen varken är skatter eller avgifter, utan administrativa påföljder av sanktionskaraktär för lagstridiga gärningar. I sak jämställer utskottet en ekonomisk påföljd av straffkaraktär med en straffrättslig påföljd (GrUU 9/2012 rd, GrUU 55/2005 rd och GrUU 32/2005 rd). Det ska på det sätt som avses i 2 § 3 mom. i grundlagen föreskrivas om de allmänna grunderna för administrativa påföljder i lag, eftersom bestämmande av påföljder innebär utövning av offentlig makt. Utskottet har också ansett att det är fråga om betydande utövning av offentlig makt. Lagen ska innehålla exakta och tydliga bestämmelser om grunderna för betalningsskyldigheten och avgiftens storlek, lika väl som om den betalningsskyldiges rättsskydd och grunderna för att verkställa lagen (GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 rd, GrUU 57/2010 rd, GrUU 40/2010 rd, GrUU 55/2005 rd och GrUU 32/2005 rd). Även om kravet på exakthet enligt den straffrättsliga legalitetsprincipen i grundlagens 8 § inte i sig gäller bestämmelser om administrativa påföljder, kan det allmänna kravet på exakthet ändå inte förbigås i ett sammanhang som detta (GrUU 28/2014 rd, GrUU 9/2012 rd, GrUU 57/2010 rd och GrUU 74/2002 rd). I bestämmelserna om administrativa påföljder kan hänsyn dock tas till att regleringen i första hand gäller företag som utövar affärsverksamhet och inte enskilda individer (GrUU 9/2008 rd och GrUU 36/2004 rd).  

De föreslagna bestämmelserna om administrativa påföljder anses uppfylla de krav som grundlagsutskottet i sin praxis har ställt på bestämmelser av detta slag. De påföljder som anges i 16 § i förslaget till ändring av lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden grundar sig på kraven i unionens energimarknadslagstiftning och riktar sig till företag som utövar energiaffärsverksamhet. En annan faktor som inverkar på förutsägbarheten av vilka åtgärder och försummelser som föranleder eventuella påföljder är det faktum att Energimyndigheten i många fall med stöd av 10 eller 11 § i lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden för ett företag som är föremål för tillsyn på förhand har fastställt villkoren för tjänster som anknyter till förpliktelsen i fråga samt metoderna för prissättningen av dessa eller deras priser. 

3.2  Granskningsbefogenheter

I 30 § 2 mom. i lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden föreslås bestämmelser om att en behörig tjänsteman vid Energimyndigheten har rätt att utföra granskningar för att fullgöra tillsynsuppgiften enligt den lagen och för att övervaka iakttagandet av beslut som har meddelats med stöd av lagen. Granskningar får utföras i lokaler som innehas av en näringsidkare som bedriver verksamhet underkastad tillsyn. Granskning får emellertid inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur. 

Grundlagsutskottet har granskat myndigheternas granskningsbefogenheter i många utlåtanden (t.ex. GrUU 46/2001 rd, GrUU 40/2002 rd, GrUU 69/2002 rd, GrUU 7/2004 rd, GrUU 16/2004 rd, GrUU 49/2005 rd, GrUU 8/2006 rd och GrUU 40/2010 rd). Grundlagsutskottet har dessutom granskat Energimarknadsverkets granskningsbefogenheter i utlåtandena GrUU 63/2002 rd, GrUU 36/2004 rd och GrUU 37/2004 rd. 

Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis bedömt regleringen av myndigheternas granskningsbefogenheter med tanke på hemfridsskyddet som tryggas i 10 § i grundlagen. Utskottet har ansett att proportionalitetskravet beträffande en begränsning av en grundläggande fri- eller rättighet inte uppfylls när granskningar utförs i affärslokaler som omfattas av hemfriden utifrån misstanke om sådana förseelser som högst leder till böter (GrUU 40/2002 rd). Vid bedömningen av tillåtligheten i fråga om granskningar som utförs för kontroll av hur stöd och bidrag som beviljats av offentliga medel används har utskottet dock ansett att det är acceptabelt att inspektioner utförs också om det finns grundad anledning att misstänka sådana straffbara förseelser som allra högst ger ett bötesstraff (GrUU 69/2002 rd). Utskottet har ansett att det måste föreligga grundad anledning att misstänka att lagen överträtts eller kommer att överträdas på ett straffbart sätt för att inspektion ska vara tillåtlig i konstitutionellt hänseende (GrUU 7/2004 rd). I samma utlåtande ansåg utskottet dessutom att sammankopplandet av inspektionsrätten med ett förfarande som är sanktionerat med en konkurrensbrottsavgift av straffnatur även kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Utskottet har ansett att hemfriden täcker i princip alla utrymmen som används för permanent boende (GrUU 49/2005 rd och GrUU 8/2006 rd). Affärs- och lagerlokaler kan även innehålla utrymmen som är avsedda för boende. Hemfriden som tryggas i grundlagen täcker i princip även de utrymmen i fordon som eventuellt används för permanent boende (GrUU 46/2001 rd). Sådana utrymmen har dock ansetts vara en sorts gråzon när det gäller hemfriden som tryggas i grundlagen (GrUU 17/1998 rd, GrUU 8/1994 rd och GrUU 16/2004 rd). 

Enligt lagförslaget får granskningar inte utföras i utrymmen som används för permanent boende.  

Enligt artikel 13.2 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi ska den nationella tillsynsmyndighetens utrednings- och verkställandebefogenheter omfatta rätten att begära befintliga register över tele- och datatrafik. Enligt 10 § i grundlagen är brev- och telefonhemligheten samt hemligheten i fråga om andra förtroliga meddelanden okränkbar. Genom lag kan bestämmas om begränsningar i meddelandehemligheten som är nödvändiga vid utredning av brott som äventyrar individens eller samhällets säkerhet eller hemfriden, vid rättegång och säkerhetskontroll samt under frihetsberövande. Utanför skyddet för förtroliga meddelanden har i grundlagsutskottets praxis lämnats till exempel tal- och kommunikationstrafik som uppstår i kommunikationsstyrning, till följd av kommunikationens huvudsakliga natur och personernas medvetenhet om registreringen av meddelandena. 

Enligt 24 § i lagen om Finansinspektionen (878/2008) har Finansinspektionen trots sekretessbestämmelserna rätt att på tillsynsobjekts och andra finansmarknadsaktörers verksamhetsställen granska handlingar, upptagningar av telefonsamtal och elektronisk kommunikation, andra datatrafikuppgifter samt datasystem som gäller dessas verksamhet och förvaltning, i den utsträckning som behövs för att den ska kunna fullgöra sitt lagstadgade tillsynsuppdrag. Finansinspektionen har rätt att av tillsynsobjekt avgiftsfritt få behövliga kopior av sådana handlingar och andra upptagningar och datatrafikuppgifter som avses i den paragrafen. Finansinspektionen har dessutom trots sekretessbestämmelserna rätt att av personer och företag som avses i 19, 21 och 23 § för granskning få handlingar och upptagningar som innehåller information av det slag som avses i paragrafen. Värdepappersföretag enligt 10 kap. 12 § i lagen om investeringstjänster (747/2012) ska bevara inspelningar av telefonsamtal som gäller sådana transaktioner och elektronisk kommunikation om tillhandahållande av tjänster som har samband med transaktioner för egen räkning samt tillhandahållande av tjänster som gäller mottagande, förmedling eller utförande av kundorder.  

Enligt 37 § i konkurrenslagen (948/2011) har en tjänsteman som förrättar inspektion rätt att oberoende av lagringsmediet granska och ta kopior av en näringsidkares och en sammanslutning av näringsidkares affärskorrespondens, bokföring, dataregistreringar och andra handlingar och data som kan ha betydelse för tillsynen över att lagen samt de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs. I den ursprungliga motiveringen till paragrafen (RP 88/2010 rd) avses med data uppställning av fakta, uppgifter eller begrepp i en sådan form att de lämpar sig för användning i ett informationssystem inklusive program med hjälp av vilka datorn är kapabel att utföra vissa operationer. Definitionen på data motsvarar det begrepp data som används i bedrägeribestämmelsen i 36 kap. 1 § i strafflagen vilken i sin tur är förenlig med definitionen på data i Europarådets konvention om Internetrelaterad brottslighet. Grundlagsutskottet har behandlat de inspektionsbefogenheter som grundar sig på konkurrenslagen i sitt utlåtande GrUU 40/2010 rd. 

Även den rätt som ingår i Energimyndighetens inspektionsbefogenheter begränsas till näringsidkare som står under tillsyn samt till data som är nödvändig vid utförandet av tillsynsuppgifter enligt lag. Således har Energimyndigheten inte rätt att få tillgång till sådana privata meddelanden som omfattas av skyddet för de förtroliga meddelanden som föreskrivs i 10 § i grundlagen. 

Bestämmelserna i 30 § i tillsynslagen bedöms inte vara problematiska med avseende på 10 § i grundlagen. 

3.3  Uppgifter som ska anförtros myndigheterna

I 1 § i lagen om Energimyndigheten föreslås bestämmelser om Energimyndighetens uppgifter. Enligt 119 § 2 mom. i grundlagen ska de allmänna grunderna för statsförvaltningens organ regleras genom lag, om deras uppgifter omfattar utövning av offentlig makt. Med de allmänna grunderna avses i bestämmelsen närmast namn, bransch och huvudsakliga uppgifter samt dess behörighet (RP 1/1998 rd).  

Bestämmelser om statsbidragsmyndighetens uppgifter i anslutning till stödprogrammet för trafikinfrastruktur och möjliga andra uppgifter i samband med energi- och klimatpolitiska statsunderstöd som eventuellt åläggs Energimyndigheten finns i statsunderstödslagen. Åtminstone en del av uppgifterna är förknippade med betydande utövning av offentlig makt, bl.a. besluten om återkrävande av stöd, avbrytande av utbetalningen av stödet och upphörande av utbetalningen samt om inspektioner som riktar sig mot stödmottagarna (GrUU 44/2016 rd och 50/2017 rd). Enligt 124 § i grundlagen får uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt ges endast myndigheter.  

Av betydelse är dessutom 21 § 1 mom. i grundlagen där det föreskrivs att var och en har rätt att få sin sak behandlad av en myndighet som är behörig enligt lag. Detta förutsätter att det vem den behöriga myndigheten är framgår av lagstiftningen (GrUU 21/2009 rd).  

Det föreslagna 9 mom. i 1 § i lagen om Energimyndigheten innehåller bestämmelser på en relativt allmän nivå. Trots detta bedöms regleringen kunna uppfylla minimikraven i 21 § 1 mom. och 119 § 2 mom. i grundlagen (GrUU 5/2008 rd och 21/2009 rd). Bestämmelsen i momentet föreslås inte bli ändrad i detta sammanhang. 

3.4  Bedömning av lagstiftningsordningen

På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.