7.1
Mervärdesskattelagen
26 c §. I paragrafen föreskrivs det om de villkor i fråga om köpare och säljare som gäller definitionen av gemenskapsinternt förvärv. I 3 mom. anges de situationer där det inte är fråga om gemenskapsinternt förvärv. Den nuvarande 3 mom. 2 punkten gäller återbäring för diplomatförvärv och 3 mom. 3 punkten gäller återbäring till internationella organisationer. Enligt dessa punkter är det inte fråga om gemenskapsinternt förvärv, om förvärvet av varan skulle berättiga till återbäring för diplomatförvärv enligt 127 § om försäljningen skulle ske i Finland, eller förvärvaren är en internationell organisation eller dess personal, som enligt avtalet om grundande av organisationen eller värdlandsöverenskommelsen skulle ha rätt till återbäring för den skatt som ingår i förvärvet, om försäljningen skulle ske i Finland.
Till 3 mom. 2 punkten fogas en hänvisning till en ny 129 c §, som gäller försvarsinsatser inom unionen. Det är således inte heller fråga om gemenskapsinternt förvärv när förvärvet av varan skulle berättiga till återbäring enligt 129 c §, om försäljningen skulle ske i Finland. Bestämmelsen är förenlig med artikel 3.1 a i mervärdesskattedirektivet.
Enligt 72 b § 3 mom. 2 punkten i mervärdesskattelagen är det inte fråga om gemenskapsintern försäljning när köparens förvärv inte med stöd av en bestämmelse som i medlemsstaten i fråga motsvarar 26 c § 3 mom. utgör ett skattepliktigt gemenskapsinternt förvärv. I fråga om undantag från skatteplikt för försäljning enligt ändringsdirektivet är det således inte nödvändigt att införa någon särskild bestämmelse om avgränsning utanför begreppet gemenskapsintern försäljning Bestämmelserna i 72 b § 3 mom. 2 punkten i mervärdesskattelagen motsvarar artikel 139.1 i mervärdesskattedirektivet.
26 j §. I ett nytt första stycke i artikel 22, som fogats till mervärdesskattedirektivet genom ändringsdirektivet, föreskrivs det att om de väpnade styrkorna i en medlemsstat, som deltar i en försvarsinsats (tidigare: försvarsansträngning) som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, för eget bruk eller för bruk av den civilpersonal som åtföljer dem, använder varor vars anskaffning inte skett enligt de allmänna regler om beskattning som gäller för en medlemsstats hemmamarknad, ska användningen likställas med ett gemenskapsinternt förvärv av varor mot ersättning, när import av dessa varor inte skulle omfattas av undantaget från skatteplikt enligt artikel 143.1 ga. Bestämmelsen motsvarar den nuvarande artikel 22 i mervärdesskattedirektivet som gäller Nato och som i och med ändringarna av direktivet blir artikel 22 andra stycket. Enligt artikel 23 ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att transaktioner som skulle ha betraktats som leverans av varor om de hade genomförts inom deras territorier av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap, betraktas som gemenskapsinternt förvärv av varor.
Det föreslås att det till mervärdesskattelagen fogas en ny 26 j §, i vilken det tas in en bestämmelse som motsvarar det nya första stycket i artikel 22 i direktivet. Om försvarsmakten i en medlemsstat, för användning av de väpnade styrkorna eller av den civilpersonal som åtföljer dem, använder varor som inte skulle vara berättigade till skattefrihet enligt 94 § 1 mom. 24 punkten om det var fråga om import till Finland likställs användningen med gemenskapsinternt varuförvärv mot vederlag. Detta gäller endast varor vars förvärv eller import ursprungligen har befriats från skatt med stöd av 72 d § 5 mom., 94 § 1 mom. 24 punkten eller 129 c § eller motsvarande bestämmelser i en annan medlemsstat.
Den nya bestämmelsen gäller situationer där en medlemsstats väpnade styrkor har deltagit i unionens gemensamma försvarsinsatser i en annan medlemsstat och de med stöd av bestämmelserna i ändringsdirektivet skattefritt har förvärvat eller importerat varor för att användas i dessa försvarsinsatser. Bestämmelsen gäller till exempel sådana situationer där den finska försvarsmaktens väpnade styrkor har deltagit i unionens gemensamma försvarsinsatser i en annan medlemsstat och då skattefritt har köpt varor för att användas i den medlemsstaten och varorna i fråga överförs för att användas av den finska försvarsmakten i Finland. Med stöd av bestämmelsen ska försvarsmakten betala skatt för bruk av sådana varor på finskt territorium. Bestämmelsen gäller också situationer där en annan medlemsstats väpnade styrkor tar varor i sådant bruk som inte berättigar till skattefrihet redan när de befinner sig i Finland.
72 d §. I paragrafen föreskrivs det om skattefri försäljning av varor och tjänster till i andra medlemsstater belägna diplomatiska beskickningar, organ inom Europeiska unionen, internationella organisationer och försvarsmakterna i stater som är medlemmar i Atlantpakten. Enligt 4 mom. betalas skatt inte på försäljning av varor och tjänster som tillhandahålls väpnade styrkor i en annan medlemsstat när styrkorna tillhör en stat som är medlem i Atlantpakten och deltar i gemensamt försvar eller när varorna och tjänsterna tillhandahålls civilpersonal som åtföljer dessa styrkor eller de är avsedda för styrkornas mässar och marketenterier, under motsvarande förutsättningar som skattefrihet beviljas i destinationsstaten. Skattefriheten gäller inte destinationsstatens eget försvar. Enligt 5 mom. ska förutsättningarna för skattefrihet påvisas så som föreskrivs genom förordning.
Enligt en ny punkt bb som genom ändringsdirektivet fogats till artikel 151.1 i mervärdesskattedirektivet ska medlemsstaterna undanta från skatteplikt leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till en annan medlemsstat, avsedda för väpnade styrkor tillhörande någon annan medlemsstat än destinationsmedlemsstaten samt avsedda att användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem, eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier, när dessa styrkor deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.
Enligt artikel 151.1 andra stycket i mervärdesskattedirektivet ska undantagen enligt artikeln tillämpas inom de gränser som fastställs av värdmedlemsstaten. Bestämmelsen gäller också den nya skattefrihet som gäller förvärv i samband med försvarsinsatser inom unionen. I enlighet med detta konstateras det i 5 mom. att skattefrihet beviljas under motsvarande förutsättningar som den beviljas i destinationsstaten.
Enligt artikel 151.2 i direktivet får undantaget när det gäller varor som inte försänds eller transporteras ut ur den medlemsstat där leveransen äger rum och när det gäller tillhandahållande av tjänster beviljas i form av rätt till återbetalning av mervärdesskatten. Detta innebär att i gränsöverskridande situationer ska undantag från skatteplikt i fråga om varor beviljas genom att man tillämpar direkt undantag från skatteplikt. Finland tillämpar för närvarande direkt undantag från skatteplikt vid försäljning av varor och tjänster i situationer där till exempel organ inom Europeiska unionen eller försvarsmakterna i stater som är medlemmar i Atlantpakten är belägna i en annan medlemsstat. Enligt förslaget ska undantaget på motsvarande sätt gälla också i fråga om försvarsinsatser inom unionen genom att direkt skattefrihet tillämpas när det är fråga om försäljning av varor och tjänster till väpnade styrkor som är belägna i en annan medlemsstat.
Det föreslås att 5 mom. ändras så att det i momentet tas in en bestämmelse som motsvarar den nya punkten bb i 151.1 i ändringsdirektivet. I momentet föreskrivs det att skatt inte betalas på försäljning av varor och tjänster till försvarsmakten i en medlemsstat för användning av försvarsmaktens väpnade styrkor i en annan medlemsstat än Finland eller av den civilpersonal som åtföljer dem, eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier, när dessa styrkor deltar i en försvarsinsats som görs inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utanför sin medlemsstat. Skattefriheten gäller inte destinationsstatens eget försvar. Skattefrihet beviljas under motsvarande förutsättningar som den beviljas i destinationsstaten. Paragrafens nuvarande 5 mom. föreslås bli 6 mom.
Bestämmelsen gäller situationer där försvarsmaktens väpnade styrkor i en EU-medlemsstat deltar i unionens gemensamma försvarsinsatser utanför sin stat i någon annan medlemsstat än Finland och köper varor eller tjänster från Finland för att användas utanför den egna staten. Bestämmelsen ska enligt förslaget också gälla försäljning av varor och tjänster till den finländska försvarsmakten i situationer där försvarsmaktens väpnade styrkor deltar i unionens gemensamma försvarsinsatser utanför Finland och köper varor eller tjänster från Finland för att användas i det landet. I annat fall försätts förvärv som den finska försvarsmakten gjort i Finland i en sämre ställning än förvärv från andra medlemsstater eller länder utanför EU.
I artikel 51.1 i rådets genomförandeförordning (EU) N:o 282/2011 av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, nedan genomförandeförordningen, föreskrivs det att om mottagaren av en leverans av varor eller ett tillhandahållande av tjänster är etablerad inom gemenskapen, men inte i den medlemsstat där leveransen eller tillhandahållandet äger rum, ska intyget om undantag från mervärdesskatte- och/eller punktskatteplikt som fastställs i bilaga II till förordningen, tjäna som en bekräftelse på att transaktionen är berättigad till ett sådant undantag enligt artikel 151 i mervärdesskattedirektivet. I enlighet med förordningen ska försvarsmakten i de övriga medlemsstaterna således använda intyget i fråga vid köp av varor eller tjänster från Finland. Enligt artikel 51.3 i genomförandeförordningen ska leverantören eller tillhandahållaren införskaffa intyget från mottagaren av varorna eller tjänsterna och behålla intyget som en del av sina räkenskaper.
Enligt det gällande 5 mom. ska förutsättningarna för skattefrihet påvisas så som föreskrivs genom förordning. Bestämmelsen i 3 § 3 mom. i statsrådets förordning om mervärdesskatten (1356/2016), nedan förordningen om mervärdesskatten, gäller påvisande av förutsättningarna för skattefrihet vid förvärv som görs av stater som är medlemmar i Atlantpakten. Enligt bestämmelsen ska i fall som avses i 72 d § 4 mom. i mervärdesskattelagen säljaren av varor och tjänster ha en skriftlig bekräftelse från den behöriga myndigheten i destinationsstaten på att sådan försäljning är skattefri eller att förvärvet berättigar till återbäring av skatt när försäljningen sker i destinationsstaten. Avsikten är att det till 3 § 3 mom. i förordningen fogas en hänvisning till 72 d § 5 mom. i lagförslaget, som gäller försvarsinsatser inom unionen.
94 §. I paragrafen föreskrivs det om skattefrihet för varor som importeras.
Enligt ett nytt led ga som genom ändringsdirektivet fogas till artikel 143.1 i mervärdesskattedirektivet ska medlemsstaterna från skatteplikt undanta import av varor till en medlemsstat som görs av väpnade styrkor tillhörande andra medlemsstater för användning av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem, eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier, när dessa styrkor deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.
Det föreslås att 94 § 1 mom. 24 punkten i mervärdesskattelagen ändras så att det i punkten tas in en bestämmelse som motsvarar det nya ledet ga i 143.1 i ändringsdirektivet. Enligt punkten är import av varor som importerats för användning av en annan medlemsstats försvarsmakt skattefri, om varorna importeras för användning enligt 129 c § i lagförslaget.
Paragrafens 1 mom. 22 punkt gäller varor som importeras för officiellt bruk av organ inom EU och paragrafens 1 mom. 23 punkt varor som importeras under de förutsättningar och med de begränsningar som har fastställts i avtalet om grundande av en internationell organisation eller i värdlandsöverenskommelsen. Skattefrihet i det förstnämnda fallet förutsätter att grunden för den skatt som ska betalas på importen av en vara, ökad med mervärdesskattens andel, är minst 80 euro och skattefrihet i det senare fallet att grunden för den skatt som ska betalas på importen, ökad med mervärdesskattens andel, är minst 170 euro. De gränsvärdena för skattefrihet som ingår i bestämmelserna är desamma som i de paragrafer som gäller återbäring av skatt som ingår i inhemska försäljningar till motsvarande parter. Enligt motiveringen till den regeringsproposition som gäller saken (RP 162/2010 rd) grundar sig förutsättningarna för återbetalning i fråga om organ inom EU på protokollet om immunitet och privilegier och dess genomförandebestämmelser. Enligt motiveringen finns det i avtalen om grundande av internationella organisationer eller i värdlandsöverenskommelserna i regel bestämmelser om att skattefriheten endast gäller anskaffningar av större värde och om att gränsbeloppet på 170 euro i praktiken har tillämpats på ett enhetligt sätt i fråga om internationella organisationer. Enligt motiveringen överensstämmer gränsen dessutom med den gräns som tillämpas i fråga om diplomatförvärv. Av administrativa skäl och i överensstämmelse med de gällande bestämmelserna om internationella organisationer och diplomatförvärv föreslås det i fråga om försvarsinsatser inom unionen att en förutsättning för att importen ska vara skattefri är att grunden för den skatt som ska betalas på importen ökad med mervärdesskattens andel är minst 170 euro.
En bestämmelse som motsvarar den nuvarande 1 mom. 24 punkten tas in i den nya 26 punkten. Dessutom ändras utrikesministeriets finskspråkiga namn ulkoasiainministeriö i den nuvarande 1 mom. 23 punkten så att det motsvarar ministeriets nuvarande finskspråkiga namn ulkoministeriö. Denna ändring berör inte svenskan.
128 §. Det föreslås att utrikesministeriets finskspråkiga namn ulkoasiainministeriö i det nuvarande 1 mom. ändras så att det motsvarar ministeriets nuvarande finskspråkiga namn ulkoministeriö. Denna ändring berör inte svenskan.
129 §. I paragrafen föreskrivs det om återbetalning av skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster till i Finland belägna organ inom Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen. Enligt 3 mom. återbetalas skatten kvartalsvis på basis av en ansökan som gjorts till Skatteförvaltningen. Paragrafen innehåller inte någon bestämmelse om den tidsfrist inom vilken ansökan om återbetalning ska göras. Enligt 128 § 1 mom., som gäller diplomatförvärv, ska ansökan om skatteåterbäring lämnas senast inom ett år efter betalningsdagen för fakturan. Denna tidsfrist har i praktiken iakttagits också i situationer som gäller Europeiska unionen och andra internationella organisationer. Till 3 mom. fogas för tydlighetens skull ett omnämnande av att ansökan ska göras inom ett år efter betalningsdagen för fakturan.
129 a §. I paragrafen föreskrivs det om återbetalning till Europeiska unionen av den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster i situationer som gäller beställda undersökningar. Enligt 3 mom. återbetalas skatten kvartalsvis på basis av en ansökan som gjorts till Skatteförvaltningen. Paragrafen innehåller inte någon bestämmelse om den tidsfrist inom vilken ansökan om återbetalning ska göras. Enligt 128 § 1 mom., som gäller diplomatförvärv, ska ansökan om skatteåterbäring lämnas senast inom ett år efter betalningsdagen för fakturan. Denna tidsfrist har i praktiken iakttagits också i situationer som gäller Europeiska unionen och andra internationella organisationer. Till 3 mom. fogas för tydlighetens skull ett omnämnande av att ansökan ska göras inom ett år efter betalningsdagen för fakturan.
129 b §. I paragrafen föreskrivs det om återbetalning av skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster till internationella organisationer som är belägna i Finland och som har erkänts av Finland samt till deras personal. Enligt gällande 3 mom. återbetalas skatten kvartalsvis på basis av en ansökan som gjorts till utrikesministeriet. Paragrafen innehåller inte någon bestämmelse om den tidsfrist inom vilken ansökan om återbetalning ska göras. Enligt 128 § 1 mom., som gäller diplomatförvärv, ska ansökan om skatteåterbäring lämnas senast inom ett år efter betalningsdagen för fakturan. Denna tidsfrist har i praktiken iakttagits också i skatteåterbäringssituationer som gäller Europeiska unionen och andra internationella organisationer. Till 3 mom. fogas för tydlighetens skull ett omnämnande av att ansökan ska göras inom ett år efter betalningsdagen för fakturan. Dessutom ändras utrikesministeriets finskspråkiga namn ulkoasiainministeriö i det nuvarande 3 mom. så att det motsvarar ministeriets nuvarande finskspråkiga namn ulkoministeriö. Denna ändring berör inte svenskan.
129 c §. Enligt en ny punkt ba som genom ändringsdirektivet fogas till artikel 151.1 i mervärdesskattedirektivet ska medlemsstaterna från skatteplikt undanta leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster inom en medlemsstat, avsedda antingen för väpnade styrkor tillhörande andra medlemsstater samt avsedda att användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem, eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier, när dessa styrkor deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.
Enligt artikel 151.1 andra stycket i mervärdesskattedirektivet ska undantagen enligt artikeln tillämpas inom de gränser som fastställs av värdmedlemsstaten. Bestämmelsen gäller också den nya skattefrihet som gäller förvärv i samband med försvarsinsatser inom unionen.
Enligt artikel 151.2 i direktivet får undantaget när det gäller varor som inte försänds eller transporteras ut ur den medlemsstat där leveransen äger rum och när det gäller tillhandahållande av tjänster beviljas i form av rätt till återbetalning av mervärdesskatten. Förfarandet med återbetalning tillämpas i Finland för närvarande heltäckande i fråga om förvärv som görs av i Finland belägna diplomatiska beskickningar, organ inom EU och internationella organisationer. Enligt förslaget ska undantaget på motsvarande sätt gälla också i fråga om förvärv i samband med försvarsinsatser inom unionen genom tillämpning av återbetalningsförfarandet, när de väpnade styrkorna befinner sig i Finland. När det gäller försvarsinsatser inom unionen ska återbetalningen av skatt höra till Skatteförvaltningens behörighet.
I gällande 129 c § i mervärdesskattelagen föreskrivs det att om skatt har återburits med stöd av 129, 129 a eller 129 b § till ett för stort belopp, kan det överstora skattebelopp som återburits dras av från ett skattebelopp som återbärs senare. Denna bestämmelse intas i 129 d § i lagförslaget, och i 129 c § i lagförslaget intas en bestämmelse som motsvarar den nya punkten ba i artikel 151.1 i ändringsdirektivet. Enligt bestämmelsen återbetalas till försvarsmakten i en annan medlemsstat den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster som har köpts för officiellt bruk av försvarsmaktens väpnade styrkor i Finland eller av den civilpersonal som åtföljer dem när de väpnade styrkorna deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utanför sin medlemsstat. Enligt förslaget gäller rätten till återbäring även den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster för försörjning av deras mässar eller marketenterier i Finland.
En förutsättning för återbäring är alltså att förvärvet har gjorts och återbäringen söks av en annan medlemsstats försvarsmakt. Återbäringen ska inte i något fall gälla den finska försvarsmaktens förvärv. En förutsättning är också att en annan medlemsstats försvarsmakts väpnade styrkor i Finland eller civilpersonal som åtföljer dem deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Med officiellt bruk avses uttryckligen bruk i uppgifter som hänför sig till denna försvarsinsats. Den förutsättning som gäller officiellt bruk intas av administrativa skäl och för att tydligt avgränsa tillämpningsområdet. En motsvarande avgränsning ingår i 129 § som gäller organ inom Europeiska unionen.
Av administrativa skäl ska förutsättningen för återbäring enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen, på motsvarande sätt som enligt 94 § 1 mom. 24 punkten i lagförslaget, vara att varans eller tjänstens skattebelagda inköpspris är minst 170 euro. Detta motsvarar de förutsättningar för återbäring av skatt som ingår i förvärv som gjorts av diplomatiska beskickningar och internationella organisationer och som det föreskrivs om i 127 och 129 b §.
Enligt 3 mom. i förslaget återbetalas skatten kvartalsvis på basis av en ansökan som gjorts till Skatteförvaltningen. Denna period överensstämmer med de perioder som gäller i fråga om andra internationella aktörers ansökan om återbetalning av skatt. Av administrativa skäl ska ansökan göras inom ett år efter betalningsdagen för fakturan. Detta motsvarar den gällande tidsfristen för diplomatförvärv i 128 §. Tidsfristen har i praktiken iakttagits också i situationer som gäller Europeiska unionen och internationella organisationer. Skatteförvaltningen kontrollerar förutsättningarna för återbäring och återbetalar skatten.
Enligt 4 mom. i förslaget ska Skatteförvaltningen bestämma närmare vilka uppgifter som ska ingå i ansökan och vilka handlingar som ska fogas till ansökan. I fråga om diplomatförvärv som avses i 128 § behöver sökanden för närvarande inte foga en faktura till sin ansökan om återbäring, utan fakturan begärs vid behov. I Skatteförvaltningens anvisning (Försäljning till diplomater, internationella organisationer, organ inom Europeiska unionen samt försvarsmakterna i stater som är medlemmar i Atlantpakten, har getts 2.2.2011) förutsätts det att ansökan innehåller en specifikation av fakturorna. Avsikten är att motsvarande förfarande ska tillämpas på ansökningar enligt 129 c § i lagförslaget.
Enligt förslaget ska det till 3 § i statsrådets förordning om mervärdesskatten fogas ett nytt 6 mom., enligt vilket Skatteförvaltningen bekräftar på begäran av en annan medlemsstats försvarsmakts väpnade styrkor i Finland, av den civilpersonal som åtföljer dem eller av deras mässar eller marketenterier, då dessa har för avsikt att förvärva varor och tjänster i en annan medlemsstat, att de är berättigade till återbäring av den skatt som ingår i förvärvet när försäljningen sker i Finland.
129 d §. Det föreslås att man i paragrafen tar in bestämmelsen i den gällande 129 c § om att skatt som återbetalats till ett för stort belopp dras av från ett skattebelopp som återbetalas senare. Till bestämmelsen fogas också en hänvisning till 129 c § i lagförslaget, som gäller försvarsinsatser inom unionen. Paragrafens nuvarande bestämmelse om rätten för Europeiska unionen och andra internationella organisationer att söka ändring och om tidsfristen för begäran om omprövning tas in i en ny 129 e §.
129 e §. Till lagen fogas en ny 129 e §, i vilken den bestämmelse som för närvarande finns i 129 d § tas in. Paragrafens 1 mom. gäller Europeiska unionens och andra internationella organisationers rätt att söka ändring och 2 mom. beräkningen av tidsfristen för begäran om omprövning. Till 1 och 2 mom. fogas också en hänvisning till den nya 129 c § i lagförslaget, som gäller försvarsinsatser inom unionen. Rätten att söka ändring enligt 59 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ gäller också den som är berättigad till återbäring enligt 129 c §. På ändringssökande tillämpas omprövningsförfarandet. På motsvarande sätt ska bestämmelsen i 2 mom. om beräkning av tidsfristen för begäran om omprövning också gälla beslut som fattats med stöd av 129 c §. Tidsfristen beräknas från utgången av det kalenderår som omfattar den period som beslutet gäller.
134 §. I paragrafen föreskrivs om tillämpningen av de särskilda ordningar som avses i 12 a kap. på försäljning som omfattas av dessa ordningar. Paragrafens 2 mom. innehåller en begränsning som gäller den särskilda ordningen för importerade varor. På grund av de ändringar som föreslås i 94 § i mervärdesskattelagen ersätts hänvisningen i 2 mom. till 94 § 1 mom. 24 punkten med en hänvisning till 94 § 1 mom. 26 punkten.
209 r §. I paragrafen föreskrivs det om förvaringen av fakturor som ligger till grund för en sådan ansökan om skatteåterbäring som gäller i 128 § avsedda diplomatförvärv. Enligt bestämmelsen ska fakturan förvaras i tre år från ingången av året efter fakturans betalningsdag. I fråga om diplomatförvärv behöver sökanden inte foga en faktura till sin ansökan om återbäring, utan fakturan begärs vid behov. I Skatteförvaltningens anvisning förutsätts det dock att ansökan innehåller en specifikation av fakturorna.
Den nya 129 c § som föreslås bli fogad till mervärdesskattelagen gäller skattefri försäljning av varor och tjänster till en annan medlemsstats försvarsmakt som finns på finskt territorium. Till 209 r § fogas därför en hänvisning till 129 c §. Till bestämmelsen fogas också en hänvisning till skatteåterbäringssituationer enligt 129 och 129 a § som gäller Europeiska unionen och enligt 129 b § som gäller internationella organisationer. Förvaringstiden för fakturor är således enhetlig i alla de situationer som avses i 128, 129 och 129 a–129 c §.