I propositionen föreslås att riksdagen ska godkänna Parisavtalet som ingicks i Paris i december 2015. Avtalet lyder under Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring. Målet med avtalet är att hålla ökningen i den globala medeltemperaturen betydligt under 2 °C över förindustriell nivå, fullfölja ansträngningarna för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C, öka anpassningsförmågan till skadliga konsekvenser av klimatförändringen och främja klimatmässig motståndskraft och göra finansflöden förenliga med en riktning mot låga utsläpp av växthusgaser på ett sätt som inte hotar livsmedelsproduktionen. Utskottet anser det vara ytterst viktigt att avtalet också omfattar den regionala och globala livsmedelsförsörjningen, som är absolut nödvändig med tanke på mänsklighetens framtid. 

Det är nödvändigt att klimatavtalet ratificeras snabbt, och utskottet understryker behovet av en global dämpning av och anpassning till klimatförändringen. Parisavtalet är en positiv början på de globala insatserna för att minska utsläppen. En bred ratificering av avtalet krävs för att minska utsläppen globalt. I fråga om utsläppsminskningen är målet att nå det globala högsta värdet för utsläpp av växthusgaser så snart som möjligt och att därefter snabbt minska utsläppen för att uppnå en balans mellan antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag av växthusgaser i sänkor under andra hälften av detta sekel.  

För att Parisavtalets mål på lång sikt ska uppnås, förväntas parterna vidta ökade åtgärder för att minska sina utsläpp av växthusgaser. De nuvarande klimatåtgärderna är inte tillräckliga för att hejda ökningen av medeltemperaturen på jorden till mindre än 2 °C, och än mindre för att begränsa ökningen av temperaturen till 1,5 °C. För att uppnå detta mål strävar parterna efter att nå det globala högsta värdet för utsläpp av växthusgaser så snart som möjligt och att vidta snabba minskningar därefter för att uppnå en balans mellan antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag av växthusgaser i sänkor under andra hälften av detta sekel. 

Att så många stater ansluter sig till klimatavtalet leder dock ännu inte till att bidragen är kommensurabla i ett globalt perspektiv. Utskottet framhåller att EU bör driva en aktiv diplomati i klimatfrågor, så att de stora utsläppsländernas bidrag når upp till samma nivå som EU:s. Efter godkännandet av Parisavtalet är det också viktigt att främja uppkomsten av ett internationellt utsläppshandelssystem. För att få till stånd jämlikare konkurrensförhållanden runtom i världen krävs globalt enhetliga skyldigheter och ett gemensamt utsläppspris. Förändringarna på världsmarknaden sker dock långsamt, så EU måste tills vidare fortsätta med åtgärderna för att förhindra kolläckage inom den utsläppshandlande sektorn. Utskottet framhåller att den finländska industrin och särskilt skogsindustrin har effektiviserat sina funktioner och sänkt utsläppen kraftigt och därför klarar sig bra i en rättvis global konkurrens, om kolläckagerisken bekämpas i fortsättningen.  

I Parisavtalets inledning erkänns betydelsen av livsmedelsproduktionen och den globala livsmedelsförsörjningen, liksom att systemen för livsmedelsproduktion är särskilt utsatta för skadliga konsekvenser av klimatförändringen. Det är av avgörande vikt att insatserna för att dämpa klimatförändringen planeras och genomförs på ett sätt som inte äventyrar den för försörjningstryggheten helt nödvändiga produktionen av inhemska livsmedel eller försvagar den globala livsmedelsförsörjningen.  

Utskottet konstaterar att parterna genom Parisavtalet förbinder sig till att uppnå de utsläppsminskningsmål som de själv har fastställt. EU har inför Parisavtalet fastställt de olika medlemsstaternas bidrag och ställt upp som mål att utsläppen ska minska med 40 fram till 2030 (jämfört med 1990). Avsikten är att genomföra bidragsfördelningen mellan staterna genom särskild lagstiftning. Efter att Parisavtalet godkänts och trätt i kraft på internationell nivå, är EU och dess medlemsstater, inklusive Finland, tillsammans ansvariga för att det gemensamma utsläppsminskningsmålet uppnås. Utskottet hänvisar i det här sammanhanget till kommissionens förslag till förordning om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från LULUCH-sektorn i ramen för klimat- och energipolitiken samt till förslaget till förordning om den EU-interna bördefördelningen gällande utsläppsmålen för de sektorer som står utanför utsläppshandeln. Utskottet ser med stor oro på risken för att Finland, ett land som genererar en avsevärd klimatnytta genom skogarnas kolsänka, får en extra utsläppsminskningsbörda inom bördefördelningssektorn till följd av de föreslagna, ojämlika beräkningsreglerna. Utskottet understryker att förslaget under den fortsatta beredningen måste ändras så att det bättre tar hänsyn till det naturvetenskapliga faktumet att skogarna alltid fungerar som sänkor om uttaget är mindre än återväxten. Om frågan avgörs utifrån kommissionens beräkningar får det allvarliga följder för utnyttjandet av skogen och därmed för vårt lands samhällsekonomi.  

Finlands möjligheter att minska utsläppen är i hög grad kopplade till en ökande och mångsidig virkesanvändning. EU:s bokförings- och beräkningsregler för skog måste i sin helhet planeras och genomföras så att de är rättvisa och sporrar till att upprätthålla skogarnas kolsänka men inte i oskälig grad begränsar ett hållbart skogsbruk. Genomförandet av den kommande regleringen måste dessutom vara klart och enkelt. Utskottet ser det som nödvändigt att EU:s avgöranden kring LULUCF-sektorn och bördefördelningen görs så att Finland kan genomföra landets ambitiösa mål för bioekonomin och så att systemet uppmuntrar till hållbar odling och förnyelse av skog. Det är angeläget understryka att man genom att effektivisera återväxten och vården av skog kan såväl öka användningen av trä och träprodukter som utöka skogarnas kolsänka.