Förslaget till ändring av lagen om småbarnspedagogik

Allmänt

Utskottet välkomnar den föreslagna ändringen i lagen om småbarnspedagogik. Den förtydligar vissa bestämmelser som inte preciserades i samband med lagstiftningen om social- och hälsovårdsreformen. Bestämmelserna gäller ansvaret för att ordna och betala småbarnspedagogik för barn som på grund av en barnskyddsåtgärd med stöd av barnskyddslagen bor någon annanstans än i sin hemkommun. 

Skyldighet att ordna småbarnspedagogik för barn som placerats utanför sin hemkommun

Småbarnspedagogiken är en lagstadgad uppgift som hör till kommunernas organiseringsansvar och för vilken kommunerna får kalkylerad statlig finansiering. Välfärdsområdena ansvarar för ordnandet av barnskyddet. Med stöd av barnskyddslagen kan välfärdsområdet som stödåtgärd inom öppenvården eller i samband med placering i vård utom hemmet eller i eftervård besluta att barnet ska bo någon annanstans än i sin hemkommun. I dessa situationer ändras barnets hemkommun enligt lagen om hemkommun (201/1994) inte i och med ändringen av bostadsorten (3 § 2 punkten i lagen om hemkommun). Ansvaret för att ordna småbarnspedagogiska tjänster för barnet övergår däremot till den kommun inom vars område barnet faktiskt bor. 

Enligt den gällande lagstiftningen grundar sig skyldigheten att ordna småbarnspedagogik i fråga om de ovannämnda barnskyddsåtgärderna på 6 § 3 mom. i lagen om småbarnspedagogik, det vill säga kravet föranleds av att fallet är brådskande eller av omständigheterna. Regeringen föreslår att det till lagen om småbarnspedagogik (6 § 1 mom.) fogas en bestämmelse om att den kommun där barnet på grund av barnskyddsåtgärden faktiskt bor är skyldig att ordna småbarnspedagogik. Utskottet anser att förslaget förtydligar ansvaret för att ordna småbarnspedagogik och stärker tillgodoseendet av den subjektiva rätten till småbarnspedagogik för barn som omfattas av barnskyddet. Förslaget är således motiverat. 

Kostnadsansvar för att ordna småbarnspedagogik

I propositionen föreslås det att bestämmelserna om kostnadsansvar för ordnande av småbarnspedagogik preciseras för situationer där ett barn deltar i småbarnspedagogisk verksamhet som ordnas av någon annan än barnets hemkommun. I och med att vårdreformen genomförts har det uppstått oklarheter i kommunerna och välfärdsområdena om huruvida en kommun som ordnat småbarnspedagogik för ett barn som placerats med stöd av barnskyddslagen har rätt att fakturera kostnaderna av placerarvälfärdsområdet. 

Enligt 16 b § 1 mom. i den gällande barnskyddslagen har den kommun där barnets placeringsplats finns samt boningskommunen för barnet i eftervård rätt till ersättning av placerarvälfärdsområdet för sina kostnader för att ordna den service och de stödåtgärder som behövs för omsorgen om eller vården av barnet. Bestämmelsen har kunnat tolkas så att den gör det möjligt att inkludera kostnaderna för småbarnspedagogiken i kostnaderna för barnskyddet och att ta ut dem hos det välfärdsområde som placerat barnet. Men bestämmelsen är inte avsedd att utgöra ett undantag från kommunens organiserings- och kostnadsansvar enligt lagen om småbarnspedagogik. För att förtydliga detta föreslås det i propositionen att det till slutet av 16 b § 2 mom. i barnskyddslagen fogas en hänvisning till lagen om småbarnspedagogik, där 60 § får ett nytt moment för att precisera fördelningen av kommunernas kostnadsansvar. Hemkommunen för ett barn som blivit placerat som stödåtgärd inom barnskyddets öppenvård, i vård utom hemmet eller i eftervård blir skyldig att till den kommun där barnet är placerat och till den kommun där barnet i eftervård är bosatt betala en ersättning som motsvarar kostnaderna för barnets småbarnspedagogik. Utskottet anser att den föreslagna ändringen behövs. 

Förslaget till ändring av barnskyddslagen

Allmänt

I propositionen föreslås det att åldersgränsen för eftervård inom barnskyddet sänks från nuvarande 25 till 23 år. Åldersgränsen har tidigare höjts från 21 till 25 år genom en ändring av barnskyddslagen som trädde i kraft den 1 januari 2020 (542/2019). Åldersgränsen enligt förslaget är dock fortfarande högre än vad den var 2019. Efter ändringen kan en ung person som fyllt 18 år vid behov fortfarande omfattas av stödåtgärder inom eftervården i 5 år. Lagförslaget innebär inga ändringar i eftervårdens innehåll. 

Propositionen om ändring av barnskyddslagen har vid sakkunnigutfrågningen bedömts ha konsekvenser för studier och behov av ungdomstjänster för personer som fyllt 23 år. Kulturutskottet har därför behandlat också denna del av propositionen ur sitt eget fackområdes perspektiv. 

Unga i eftervård får stöd inom studier och ungdomsarbete

Med eftervård avses det övergripande stöd som erbjuds ett barn eller en ung person efter det att en placering i vård utom hemmet eller i långvarig öppenvård har avslutats. Syftet med eftervården är att stödja barnets återvändande till hemmet efter placeringen och att hjälpa den unga personen att utveckla tillräckliga färdigheter för att börja ett självständigt liv. Majoriteten av klienterna i eftervård är myndiga. 

De unga som överförs till eftervården kan enligt ett sakkunnigyttrande delas in i tre grupper: de som klarar sig med basservice, de som behöver riktat särskilt stöd och de som behöver krävande sektorsövergripande stöd. Lagförslaget berör framför allt den sista gruppen. Utöver socialvård och hälso- och sjukvård är till exempel utbildnings- och sysselsättningstjänsterna samt det uppsökande ungdomsarbetet den typ av tjänster som behövs för att stödja unga som överförs till eftervård. 

Rätten till eftervård är subjektiv, men stödbehovet bedöms och stödet ordnas enligt individuellt behov. I och med den föreslagna ändringen blir de unga som nu omfattas av eftervården inte heller i fortsättningen utan behövliga tjänster, utan deras servicebehov bör också i fortsättningen tillgodoses med stöd av social- och hälsovårdslagstiftningen. Den egna kontaktpersonen ska utses med stöd av socialvårdslagen och i fråga om unga som behöver särskilt stöd ska den egna kontaktpersonen vara socialarbetare. Tjänsterna inom det uppsökande ungdomsarbetet står till förfogande fram till 29 års ålder, så om den unga så önskar har han eller hon möjlighet att bli stöttad även på annat håll än inom social- och hälsovårdstjänsterna. 

För att bygga sin levnadsstig är det väsentligt att den unga i eftervården får en fast koppling till studier och vidare till arbetslivet, anser utskottet. I eftervården har de unga fått ekonomiskt stöd för studiekostnaderna och livet under studietiden så att de inte alltid har behövt ta studielån. Detta stöd försvagas i och med att åldersgränsen för eftervården sjunker. Många klienter inom eftervården har ännu inte slutfört sina studier vid 23 års ålder och det finns en risk för att studierna avbryts. Risken minskar om den unga får behovsprövad eftervård, som utskottet vill uppmuntra till att nyttja enligt den ungas behov. 

Enligt erhållet yttrande har 5,9 procent av de unga som fått eftervård i Finland avlagt examen på andra stadiet, medan andelen som avlagt motsvarande examen i Tyskland har varit 9,1 procent och i Storbritannien 40,9 procent. Sakkunniga har också påpekat att utbildningen bland omhändertagna unga i åldersgrupperna 20–24 år har legat på grundnivå mer än tre gånger oftare än bland andra unga. Dessutom har de unga som varit placerade fått fotfäste på arbetsmarknaden senare än andra. 

Utskottet anser det vara ytterst viktigt att se till att unga som omfattas av eftervården får hjälp genom behövliga stödåtgärder för att söka sig till och slutföra studier samt vidare gå in i arbetslivet. Slutförandet av studierna inom utbildningen på andra stadiet har stärkts genom läropliktsreformen. Det bör noteras att även om läroplikten upphör vid 18 års ålder blir det ett incitament för att slutföra studierna på andra stadiet att man har rätt att slutföra studierna kostnadsfritt fram till 20 års ålder. 

Avslutningsvis

Utskottet välkomnar att lagförslaget innehåller en övergångstid på sex månader enligt vilken eftervården upphör den 30 juni 2024 för de unga som är 23 år eller äldre när lagen trätt i kraft. Syftet med övergångsbestämmelsen är att säkerställa att de unga systematiskt ska få behövliga tjänster och förmåner. Enligt övergångsbestämmelsen är välfärdsområdena skyldiga att ordna stödåtgärder inom eftervården i enlighet med det förvaltningsbeslut som den unga personen fått, även om stödåtgärderna enligt beslutet sträcker sig längre än den föreslagna övergångsperioden. 

Gruppen av unga vuxna som har rätt att få tjänster inom eftervården är inte homogen, och därför hör det till eftervårdens grundläggande uppgift att tillgodose mycket varierande behov av stöd. Utskottet hänvisar till ett sakkunnigyttrande och betonar att man vid ordnandet av eftervårdstjänster bör beakta att stödet ska vara allsidigt och långvarigt: eftervården är en särskild typ av samarbete som bygger på ett klientförhållande där en ung person i behov av stöd får hjälp med att bygga en hållbar väg till studier och sysselsättning. För att reformen ska lyckas krävs det utvecklingsarbete där man beaktar samarbetet mellan välfärdsområdena, utbildningsanordnarna och kommunernas ungdomsarbete samt de ungas egna synpunkter. Det är viktigt att praxis som visat sig fungera också delas med andra. 

Utskottet instämmer i det som sägs i sakkunnigyttrandena och beklagar att de unga inte har hörts om konsekvensbedömningen av den föreslagna ändringen av åldersgränsen. Utskottet betonar att reformens konsekvenser för de ungas studie- och arbetsliv bör följas upp och bedömas noggrant och behövliga åtgärder vidtas för att avhjälpa eventuella missförhållanden.