Allmänt

Syftet med propositionen är att stärka djurskyddet, djurens välfärd och respekten för djur. Det är enligt utskottet viktiga utgångspunkter för lagstiftningen om djurhållning och behandlingen av djur. Propositionen täcker såväl djur i människans vård som vilda djur. 

Regeringen föreslår att det i lagen tas in bestämmelser (8 och 9 §) om de djurarter och djur som får hållas som produktionsdjur, sällskaps- och hobbydjur eller cirkusdjur eller i ambulerande djurutställningar (en s.k. positiv förteckning). Ett av syftena med bestämmelserna är att begränsa utnyttjandet av individer av vilda djurarter i nöjesföreställningar. Det ska enligt propositionen i fortsättningen inte vara tillåtet att använda till exempel delfiner för sådan verksamhet. Utskottet anser att förslaget är befogat. 

Utskottet välkomnar att nya vetenskapliga forskningsrön om djurs väsentliga beteendemässiga behov har utnyttjats vid beredningen av lagförslaget. Otillfredsställda beteendemässiga behov förorsakar ständig frustration och stress, försvagar djurens välfärd och minskar också den allmänna acceptabiliteten för djurproduktionen. Ett djur är i likhet med människan en kännande varelse med fysiska och psykiska behov samt förmåga att uppleva positiva och negativa känslor. 

Utskottet ser det som nödvändigt att trygga djurens välfärd genom effektivare tillsyn och en mer precis lagstiftning om tillsynen (10 kap.). Likaså välkomnar utskottet bestämmelsen (7 § 3 mom.) om skyldighet att hjälpa vilda djur som är skadade eller annars i hjälplöst tillstånd. 

Utskottet menar att propositionens förslag att ersätta djurskyddslagen med en lag om djurens välfärd är ett steg i rätt riktning, i och med att lagstiftningen därmed fokuserar mer än tidigare på djurens behov. Utskottet tillstyrker propositionen, men vill att jord- och skogsbruksutskottet beaktar följande synpunkter. 

Tillgång till vatten

Huvudregeln är enligt lagförslaget (21 §) att för de däggdjur och fåglar som står under människans vård ska tillgången till vatten säkras på den permanenta djurhållningsplatsen. Såväl födan som drycken ska enligt förslaget anpassas till djurarten samt till djurets ålder, livsfas och kondition samt ändamålet med djuret. Djuret ska ha kontinuerlig tillgång till vatten eller ges vatten regelbundet, beroende på djurets specifika behov. Beroende på djurarten kan, vilket påpekas i propositionen, det lämpliga sättet att ge vatten variera. 

Avvikelser från huvudregeln att tillgången till vatten måste säkras kan göras i de situationer som närmare anges i lagen. Genom förordning av statsrådet ska det utfärdas närmare bestämmelser om undantag från skyldigheten att ordna kontinuerlig tillgång till vatten där det är orimligt svårt av orsaker som har att göra med djurhållningsformen och väderförhållandena. På dessa grunder föreslås det att undantag från skyldigheten att ordna kontinuerlig tillgång till vatten ska kunna göras bland annat i fråga om så kallade iglookalvar, draghundar och pälsdjur. 

Utskottet erkänner å ena sidan behovet av att ordna kontinuerlig tillgång till vatten och å andra sidan svårigheterna att ordna detta exempelvis under köldperioder. Några forskningsrön finns inte på området. Likväl orsakar också en måttligt begränsad tillgång till vatten en törstkänsla hos djuret, vilket ger upphov till oro och på sikt minskar foderförbrukningen, även om direkta förändringar som tyder på uttorkning ännu inte kan upptäckas. Utskottet understryker att djurets behov av tillgång till vatten måste säkras. En eventuell begränsning av vattentillgången måste grunda sig på vetenskapliga rön om djurartens vattenbehov och motivation att dricka i olika situationer. Utskottet framhåller att det i det här avseendet kan finnas stora skillnader mellan olika djurarter och exempelvis även mellan olika hundraser. 

Djurens behov av att röra sig och bygga bo

Regeringen föreslår ett förbud mot att hålla djur fortlöpande uppbundet på sin plats och begränsa djurets möjligheter att vända sig, med vissa undantag (37 och 38 § samt övergångsbestämmelsen i 119 §). Efter en övergångstid på 15 år blir det enligt förslaget förbjudet att hålla suggor och gyltor i insemineringshäckar. Enligt propositionen blir det förbjudet att hålla andra kor och kvigor än sådana som hålls för mjölkproduktion fortlöpande uppbundna efter en övergångstid på fem år. Regeringen föreslår ett förbud mot att hålla mjölkkor och kvigor fortlöpande uppbundna. För det ändamålet införs också vissa ekonomiska styrinstrument. Bland annat beviljas det från ingången av 2019 inte längre investeringsstöd för byggande av ladugårdar där korna hålls uppbundna. Det här är viktigt, menar utskottet. Avsikten är att utvidga skyldigheten att rasta mjölkkor och kvigor som hålls uppbundna genom en ändring av den tillämpliga förordningen. Det kommer att vara tillåtet att hålla suggor och gyltor i grisningshäckar även i fortsättningen. Genom jordbrukspolitiska åtgärder uppmuntras branschen att övergå till fri grisning. 

Det är enligt utskottet viktigt att djuren får röra sig regelbundet och tillräckligt mycket. Produktionsformen behöver inte vara något hinder för att tillfredsställa rörelsebehovet och utgör därför inte en tillräcklig grund för att utifrån vetenskapliga rön konstatera att en viss djurhållning inte tryggar djurens välfärd. Det enklaste sättet att tillfredsställa rörelsebehovet är att låta djuren beta fritt. Flertalet av våra husdjur är ursprungligen betande växtätare, framför allt lamm, getter, hästar och nötdjur, som hålls friskare och mår bättre när de får beta. Att djuren får beta och röra sig fritt innefattar samtidigt många andra positiva element. Djuren får gå på mjukt underlag, de kan obehindrat lägga sig ned och ställa sig upp, sträcka på sig, umgås socialt utan hinder eller i stället själva välja större avstånd till andra djur. Likaså kan de äta på det arttypiska sättet och allmänt taget få stimulerande sinnesintryck. 

Nötdjur får på bara några dagar ett uppdämt rörelsebehov, som i båsladugårdar under stallfodringsperioden kan tillfredsställas antingen genom att låta djuren regelbundet gå ute eller i täckta hallar. Möjlighet att regelbundet gå ute under stallfodringsperioden gör det lättare att tillfredsställa kornas sociala behov och behov av kroppsvård. Det stärker på många sätt också deras hälsa genom att bland annat förebygga kalvningsrelaterade sjukdomar och befrämja klövhälsan. 

I praktiken byggs det inte längre nya båsladugårdar, men de utgör fortfarande flertalet av ladugårdarna. Genom den pågående förändringen kommer båsladugårdarna sannolikt att relativt snart ersättas av lösdriftsladugårdar. Utskottet välkomnar denna utveckling. Det är motiverat att avancera utifrån frivilliga metoder, det vill säga genom ekonomiska styrinstrument och andra lämpliga verktyg. Att kräva en plötslig och snabb omvälvning kan ge oskäliga kostnader och därmed försvaga den finländska köttproduktionens konkurrenskraft. 

Smärtlindring

Enligt propositionens lagförslag 1 ska smärtlindring användas i samband med smärtsamma ingrepp (16 §). Man kan avvika från kravet på smärtlindring bara när ingreppet orsakar endast lindrig eller kortvarig smärta eller om det är fråga om en nödsituation. Avsikten är att genom förordning föreskriva om smärtlindring i samband med till exempel förstöring av hornanlagen hos kalvar och kastrering av grisar. Liksom i nuläget ska ett ingrepp få utföras endast av den som utövar veterinäryrket eller någon annan person som har utbildning eller annan tillräcklig kompetens för att utföra ingreppet. Enligt propositionen ska dessa krav preciseras på förordningsnivå i fråga om olika ingrepp. Utskottet ser det som behövligt att i lagstiftningen införa bestämmelser om smärtlindring. Lagförslaget behandlar dock inte olika djurarter lika på den här punkten. Att vid exempelvis kastrering av grisar endast ge ett antiinflammatoriskt läkemedel är inte en tillräcklig behandling och motverkar inte tillräckligt den smärta som följer av åtgärden. Kastrering av hangrisar kan undvikas bland annat genom att i slakterierna utveckla metoder för avskiljning av galtlukt och genom ändringar i djurskötseln, utfodringen och aveln. Immunokastrering kan vara en temporär lösning. Det skulle också vara möjligt att avskilja kött med galtlukt från annat kött på slakteriet och använda det i produkter där lukten inte påverkar kvaliteten. Om de kända alternativen till kastrering av grisar inte är praktiskt genomförbara måste strävan vara att vidareutveckla dem. Utskottet anser att den för grisarna smärtsamma kastreringen måste överges efter en lång övergångsperiod, vilket också unionen har haft som mål en längre tid. Det finns också anledning att se närmare på hur en säker smärtlindring vid kastrering av renar kan skötas i fältförhållanden. Det föreslås att bestämmelserna om slakt av djur ändras så att djur alltid ska bedövas före blodavtappningen. Livsmedelsverket kan vid behov införa kameraövervakning på slakterierna. Utskottet anser att förslagen är motiverade. 

Avel

Det föreslås att bestämmelserna om avel preciseras och förtydligas jämfört med nuläget (25 §). I lagförslaget förbjuds användning av avelskombinationer som sannolikt överför sjukdomar eller andra egenskaper som medför betydande men för avkommans välfärd. Det är också förbjudet att använda sådana djur för avel som på grund av en ärftlig egenskap eller en sjukdom inte kan föröka sig på naturligt sätt eller förökningen sannolikt medför betydande men för djurets välfärd. Dessutom föreslås det att den som äger eller håller däggdjur ska vara skyldig att hindra sina djur från att föröka sig okontrollerat. 

De föreslagna bestämmelserna om förbud mot avel som försvagar djurens välfärd är välkomna. Uppfyllandet av målen kan befrämjas genom att veterinärerna åläggs att underrätta tillsynsmyndigheten om kirurgisk korrigering av ärftliga, osunda strukturella förändringar eller följderna av sådana. Hit hör exempelvis upprepade kejsarsnitt och operationer som vidgar de övre luftvägarna. 

Avel som leder till oönskade egenskaper och försvagar djurens välfärd kan förebyggas bland annat genom tillräcklig kontroll och effektiv information. 

Registrering av hundar och katter

Antalet upphittade djur kan minskas genom effektivare ID-märkning och registrering av djur. När ett djur är ID-märkt och ägarens aktuella kontaktuppgifter hittas i ett register, kan djuret återbördas snabbare till sin ägare. Enligt propositionsmotiven (s. 36) är avsikten att föreskriva om obligatorisk ID-märkning och registrering av hundar genom författningar på lägre nivå med stöd av lagen om ett system för identifiering av djur. I propositionen konstateras det att bestämmelser om katter kan tas in senare i lagen om ett system för identifiering av djur. 

Utskottet anser att det behövs lagbestämmelser om ID-märkning av hundar. Identifiering av hundar och deras ägare är ett sätt att bättre förebygga att hundar skaffas och sköts på ett ansvarslöst sätt. Det motverkar också skadliga följdfenomen som exempelvis hundattacker. En lagfäst ID-märkning och registrering gör det möjligt att få en helhetsbild av hundbeståndet, hundarnas hälsotillstånd och varifrån de kommer. Samtidigt kan myndigheterna utöva tillsyn också över blandrashundar och importerade hundar och ingripa mot valpfabriker och gränsöverskridande handel med hundar. Utskottet menar att ID-märkning och registrering också av katter är motiverat, särskilt för att förebygga att katter överges. Vidare anser utskottet att näthandeln med djur bör regleras. 

Fiskar

När det gäller fiskar tillämpas endast kraven i artikel 3.1 i avlivningsförordningen. Enligt den ska djur förskonas från all smärta, plåga eller lidande som kan undvikas vid tidpunkten för avlivning och därmed sammanhängande verksamhet. 

Utskottet påpekar att de senaste forskningsrönen visar att fiskarnas upplevelse av smärta inte på något väsentligt vis skiljer sig från exempelvis däggdjurs upplevelse. När fiskarna upplever smärta är det inte frågan om en enbart reflexmässig, mekanisk reaktion. Exempelvis lär de sig att undvika platser där de upplevt smärta. En smärtupplevelse kan förändra fiskarnas beteende i flera dagar. Dessa beteendeförändringar kan lindras genom smärtstillande läkemedel. Det har dessutom i försöksförhållanden påvisats att fiskar med smärta är redo att arbeta för att få smärtlindring. Fiske med krok förorsakar såväl smärta och stress som större eller mindre vävnadsskador. 

Utskottet konstaterar att fiske har långa kulturella anor i Finland. Fånga-släpp-fiske (catch and release) ingår inte i denna tradition, utan är en form av fritidsfiske som spridit sig sedan 1990-talet. Fånga och släpp har fått betydelse också för vildmarksturismen. Under utskottets sakkunnigutfrågning framfördes krav på en begränsning av fånga-släpp-fisket, med motiveringen att ny vetenskaplig kunskap om fiskens smärtupplevelser inte stödjer den formen av fiske. Utskottet menar att frågan om fånga-släpp-fiske bör bedömas i ett övergripande och brett perspektiv, och att beslutet om att tillåta eller förbjuda den fiskeformen måste grunda sig på forskning. 

Veterinärtjänster

Utskottet anser att lagen om djurvälfärd och de förordningar som utfärdas med stöd av lagen måste säkerställa veterinärtjänster till skäligt pris i hela landet också utanför tjänstetid. Också betingelserna för tillsynen måste förbättras. Myndigheterna måste ges tillräckliga resurser, eftersom de för närvarande inte har adekvata förutsättningar att ingripa mot dålig behandling av hundar eller övervaka att förbud mot djurhållning följs.