Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar. 

Propositionen innehåller ett förslag till lag om inkomstskatteskalan för nästa år. I skalans struktur och inkomstgränser görs de ändringar som föranleds av uppdateringen av finansieringskalkylerna för social- och hälsovårdsreformen. I skattegrunderna för förvärvsinkomster görs också vissa andra ändringar till följd av uppdateringen av finansieringskalkylerna för social- och hälsovårdsreformen. I enlighet med regeringsprogrammet görs det också en indexjustering i skattegrunderna för förvärvsinkomster. Dessutom föreslås vissa andra ändringar i inkomstskattelagen och lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst. 

I det följande tar utskottet i korthet upp de viktigaste ändringsförslagen. Utskottet har ingenting att invända mot ändringarna i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst. 

Beskattningsändringar i samband med social- och hälsovårdsreformen

I samband med den social- och hälsovårdsreform som genomförs från ingången av 2023 överförs finansieringsansvaret för social- och hälsovården samt räddningsväsendet från kommunerna till staten. Därför måste statens inkomster ökas och kommunernas på motsvarande sätt minskas i enlighet med det överförda finansieringsansvaret. I reformen ökas statens skatteinkomster genom att statens förvärvsinkomstbeskattning blir strängare. Kommunernas skatteinkomster minskas däremot huvudsakligen genom lägre kommunalskatt. Dessutom sänks kommunernas samfundsskatteandel med en tredjedel och statens andel höjs lika mycket. 

Ökningen av statens skatteinkomster och sänkningen av kommunernas skatteinkomster har genomförts inom det nuvarande skattesystemet genom ändringar i statens inkomstskatteskala och ett flertal olika parametrar för avdrag i förvärvsinkomstbeskattningen. Dessutom slås skattebaserna för statsbeskattningen och kommunalbeskattningen samman så att de avdrag som görs från inkomsterna ska beviljas på samma grunder och till samma belopp vid både statsbeskattningen och kommunalbeskattningen. 

På grund av social- och hälsovårdsreformen bestämdes skatteskalan för 2023 undantagsvis redan sommaren 2021 genom lag 620/2021. Det gjordes i samband med att lagstiftningen om social- och hälsovårdsreformen antogs. Samtidigt ändrades bland annat parametrarna gällande pensionsinkomstavdraget, grundavdraget, förvärvsinkomstavdraget och arbetsinkomstavdraget i inkomstskattelagen genom lag 619/2021. Dessutom ändrades strukturen för pensionsinkomstavdraget och arbetsinkomstavdraget. Ändringarna i avdragen är avsedda att träda i kraft den 1 januari 2023 och tillämpas första gången vid beskattningen för 2023. Bestämmelser om inkomstskatteskalan för 2023 och avdragens parametrar antogs sommaren 2021 utifrån de tillgängliga uppgifter om finansieringsansvaren. Avsikten var att uppdatera uppgifterna under 2022, och till följd av detta även uppdatera skattegrunderna genom en proposition som lämnas hösten 2022. 

Omfattningen av den skatteinkomst som överförs från kommunerna till staten i samband med social- och hälsovårdsreformen har uppdaterats på grundval av de finansieringskalkyler som gjordes våren 2022. På basis av uppdateringen gjordes nya kalkyler av en del av de beskattningsändringar som anknyter till social- och hälsovårdsreformen, det vill säga av den procent med vilken kommunalskatten för 2023 minskades samt av de grunder för förvärvsinkomstskatten som ska tillämpas 2023 efter det att social- och hälsovårdsreformen trätt i kraft. Genom lag 702/2022 föreskrevs det att kommunalskattesatsen för 2023 ska minskas med 12,64 procentenheter. Beräkningarna gjordes på nivån för 2022. Det föreskrevs dock inte om de grunder för förvärvsinkomstskatten som ska tillämpas från och med 2023 samtidigt som minskningen av kommunalskattesatsen för 2023 och andra finansieringsbestämmelserna för social- och hälsovårdsreformen ändrades. 

För propositionen har skattegrunderna för förvärvsinkomstbeskattningen uppdaterats utifrån de senaste prognoserna och med avseende på att målen för beskattningsändringarna i samband med social- och hälsovårdsreformen även ska uppnås beräknade enligt nivån för 2023. Minskningen av kommunalskattesatsen uppdateras inte i detta skede. Det föreslås heller inte några ändringar i utdelningen av samfundsskatten. 

Propositionen innehåller ett förslag till lag om inkomstskatteskalan för nästa år. Dessutom föreslås det ändringar i inkomstskattelagens bestämmelser om pensionsinkomstavdrag, förvärvsinkomstavdrag, grundavdrag och arbetsinkomstavdrag samt vissa andra ändringar i skattegrunderna för förvärvsinkomster. Det föreslås att den lag om inkomstskatteskalan för 2023 som stiftades sommaren 2021 genom lag 620/2021 i samband med lagstiftningen om social- och hälsovårdsreformen upphävs när den nya lagen stiftas. På motsvarande sätt föreslås det att de ändringar i inkomstskattelagen upphävs som antogs genom lag 619/2021, som gäller pensionsinkomstavdraget, förvärvsinkomstavdraget, grundavdraget och arbetsinkomstavdraget och som är avsedda att träda i kraft den 1 januari 2023. 

Utgångspunkten för skatteändringarna i social- och hälsovårdsreformen har varit regeringens målsättning att förändringar i skattestrukturen inte får leda till en skärpt beskattning. Också propositionen bygger på denna utgångspunkt. Som skattesystemet är uppbyggt har det dock varit omöjligt att genomföra reformen på ett sätt där skattesatsen inte påverkas för en enda enskild person. Det var tvunget att införa skattelättnader i samband med reformen för att säkerställa att inkomstbeskattningen inte skärps. Sammantaget uppskattas skatteinkomsterna minska med totalt cirka 310 miljoner euro till följd av social- och hälsovårdsreformen. Reformen har genomförts i enlighet med regeringens målsättning så att beskattningen skärps med högst 0,2 procentenheter sett till den genomsnittliga kommunalskattesatsen. Skärpta och lindrade skatter drabbar slumpmässiga inkomstnivåer. 

Utskottet ser det som en viktig princip att de ändringar i skattestrukturen som görs till följd av social- och hälsovårdsreformen inte leder till skärpta skatter, och enligt utskottets uppfattning har regeringen lyckats relativt väl med detta. Med beaktande av ändringens omfattning och skattesystemets struktur är det dock inte möjligt att nå en situation där skattesatsen inte skulle ändras för en enda person. Utskottet anser därför att den nu valda infallsvinkeln är motiverad. Enligt den skärps beskattningen med högst 0,2 procentenheter om man ser till den genomsnittliga kommunalskattesatsen. 

Utskottet anser det vara viktigt att följa ärendet. Om det senare visar sig att reformen har lett till oförutsedda ändringar i beskattningen som avviker från denna princip, anser utskottet att det är viktigt att dessa åtgärdas så snabbt som möjligt. 

Övriga ändringar i grunderna för förvärvsinkomstskatten

Enligt regeringsprogrammet föreslås det att grunderna för förvärvsinkomstskatten indexjusteras på alla inkomstnivåer enligt en förvärvsinkomstindex på 3,5 procent. På basis av prognosen för hösten 2022 uppskattar finansministeriet att ändringen av konsumentprisindexet är 3,2 procent och ändringen av förtjänstnivåindexet är 3,5 procent 2022. Indexjusteringen ska göras genom att höja den progressiva inkomstskatteskalans alla inkomstgränser samt genom att öka grundavdragets maximibelopp. Dessutom föreslås det att arbetsinkomstavdragets maximibelopp, inkomstgränsen och inflödes- och minskningsprocenterna höjs. 

En samlad bedömning visar att beskattningen blir strängare på alla inkomstnivåer med undantag av inkomstintervallen 23 400—28 600 och 34 400—43 800 euro per år, då man tar i beaktande den ökade inkomstnivån och ändringarna i löntagarnas avgifter av skattekaraktär. För en medelinkomsttagare åtstramas beskattningen med cirka 0,05 procentenheter och högst med cirka 0,39 procentenheter. 

De ändringar som föreslås i propositionen utöver ändringarna till följd av social- och hälsovårdsreformen beräknas sammanlagt minska skatteinkomsterna med cirka 787,5 miljoner euro. Justeringen av beskattningsgrunderna för förvärvsinkomster enligt förtjänstnivåindexet beräknas minska förvärvsinkomstskatten med omkring 684 miljoner euro. 

I enlighet med regeringsprogrammet kompenseras kommunerna för ändringen i skatteinkomsterna till nettobelopp. De ändringar som föreslås i propositionen minskar kommunernas skatteinkomster med sammanlagt 48 miljoner euro. I beloppet beaktas inte de ändringar i skatteintäkterna som social- och hälsovårdsreformen medför. Ändringen av skatteinkomsterna kompenseras via statsandelssystemet. 

Utfrågade sakkunniga har bland annat lyft fram att indexjusteringen är för liten, att de föreslagna inflationsjusteringarna inte beaktar inflationen i år och att det i ett läge med hög inflation finns skäl att se till att den nominella indexhöjningen i synnerhet inte skärper beskattningen. Vid utfrågningarna hänvisades det dessutom till de sammantagna effekterna av höjningen av folkpensionsindex 2022 och den föreslagna indexhöjningen av beskattningen för 2023 på pensionärernas skattesatser. Sakkunniga har också påpekat att de genomsnittliga totala skattesatserna har sjunkit med sammanlagt 5,5 procentenheter mellan 1995 och 2018. Dessutom har det hänvisats till att överföringen av inkomsttagarna från kommunalbeskattningen till progressiv statsinkomstbeskattning inte enbart är en teknisk uppgift. 

Enligt vedertagen praxis dimensioneras indexjusteringen i beskattningen av förvärvsinkomster utifrån hur mycket inkomstnivån stiger eller inflationen förändras nästa år enligt finansministeriets makroekonomiska prognos i augusti. Indexjusteringarna har inte korrigerats i efterhand på basis av utfallsuppgifterna. Det är fullt begripligt, menar utskottet. Utskottet fäster dock uppmärksamhet vid den nuvarande inflationsutvecklingen och vid att man i fortsättningen också bör överväga möjligheten till en mellanjustering på grund av inflationen. 

Höjning av arbetsinkomstavdraget för personer som fyllt 60 år

I propositionen föreslås det att arbetsinkomstavdraget höjs åldersbaserat så att avdragets maximibelopp stegvis höjs för personer över 60 år enligt följande: för dem som fyllt 60 år före skatteårets början 200 euro, för dem som fyllt 62 år för skatteårets början 400 euro och för dem som fyllt 65 år före skatteårets början 600 euro. Avsikten är att främja sysselsättningen bland personer som uppnått någon av de nämnda åldrarna. Syftet är att såväl förlänga tiden i arbetslivet som att motivera personer som redan gått i pension att ta emot tillfälligt arbete eller deltidsarbete. En åldersbaserad höjning av maximibeloppet för arbetsinkomstavdraget är en av regeringens åtgärder för att främja sysselsättningen, arbetshälsan och arbetsförmågan bland personer över 55 år och att stärka kompetensen och omställningsskyddet. 

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 54/2022 rd bedömt den åldersbaserade höjningen av arbetsinkomstavdraget med avseende på jämlikhetsbestämmelsen och diskrimineringsförbudet i 6 § i grundlagen och ansett att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Grundlagsutskottet konstaterar att propositionens syften motsvarar de mål som utskottet har ansett vara godtagbara grunder för särbehandling enligt 6 § 2 mom. i grundlagen. Den åldersbaserade särbehandlingen har enligt utskottet ett sakligt och fast samband med regleringens syfte. Grundlagsutskottet konstaterar dessutom att med tanke på proportionaliteten i den föreslagna särbehandlingen är det inte oviktigt att det förhöjda arbetsinkomstavdraget för personer över 60 år inte är särskilt stort. 

Beskattningen av inkomster som består av lön och pension är redan nu vanligtvis förmånligare än om samma totala inkomst skulle bestå av enbart lön eller pension. Höjningen av arbetsinkomstavdragets maximibelopp för personer över 60 år gör det lönsammare för personer i pension att ta emot arbete, om löneinkomsten överstiger 17 500 euro per år. 

Vid utskottets sakkunnigutfrågning understöddes allmänt främjandet av sysselsättningen bland personer som fyllt 60 år. Sakkunniga pekade emellertid särskilt på ändringens uppskattade stora minskande effekt på skatteintäkterna jämfört med den uppskattade nyttan av ändringen. Höjningen av arbetsinkomstavdraget beräknas minska skatteinkomsterna med cirka 76 miljoner euro. Man har försökt bedöma höjningens sysselsättningseffekter med hjälp av en mikrosimuleringsmodell och bedömt att en höjning av maximibeloppet för arbetsinkomstavdraget på lång sikt skulle öka sysselsättningen med knappt 1 000 personer. 

Utskottet anser att den föreslagna åldersbaserade graderingen av arbetsinkomstavdraget är motiverad för att förlänga tiden i arbetslivet och sporra dem som redan gått i pension till tillfälligt arbete och deltidsarbete. Utskottet påpekar dock att man i fortsättningen bör sträva efter mer kostnadseffektiva åtgärder för att nå målen. 

Ändringar i resekostnadsavdraget

Det föreslås att de temporära bestämmelserna för skatteåret 2022 om maximibeloppet av avdraget som beviljas på basis av kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen förlängs så att de även gäller skatteåret 2023. Det maximala beloppet av resekostnadsavdraget är under skatteåret 8 400 euro. Förslaget innebär att inkomstskattelagen även för skatteåret 2023 får bestämmelser om det kilometerbaserade avdraget för användning av egen bil och bruksförmånsbil. Beloppet av avdraget för användning av egen bil föreslås vara 0,30 euro per kilometer. Beloppet av avdraget för användning av bruksförmånsbil ska vara 0,24 euro per kilometer. Avdragsbeloppen föreslås förbli oförändrade jämfört med skatteåret 2022. Syftet med ändringarna är att såväl svara på det höga bränslepriset som stödja de skattskyldiga i deras arbete. 

Vid utskottets utfrågning av sakkunniga uttrycktes generellt stöd för förslaget att de temporära ändringarna i resekostnadsavdraget 2022 ska fortsätta skatteåret 2023. En precisionsåtgärd av det slag som föreslås i propositionen ansågs också motiverad för att kompensera plötsliga och överraskande stigande energipriser, men det framfördes också att propositionen inte i sig främjar fossilfria transporter. I enskilda yttranden aktualiserades bland annat frågan om det nu föreslagna kilometerspecifika avdraget för egen bil är tillräckligt när kostnaderna eventuellt stiger, varvid endast den nedre gränsen för avdraget per kilometer bör fastställas i lagen. 

Utskottet anser att den föreslagna höjningen av maximibeloppet för tillfälliga resekostnadsavdrag och den föreslagna förlängningen av bestämmelserna om kilometeravdrag också för skatteåret 2023 är motiverade för att kompensera för höjningen av bränslepriset och stödja arbetet. Utskottet fäste redan i sitt betänkande FiUB 9/2022 rd om ändringarna för skatteåret 2022 uppmärksamhet vid behovet av att övervaka att de tillfälliga ändringar som nu görs är tillräckliga i förhållande till den framtida utvecklingen av bränslepriserna och även med beaktande av eventuella större utvecklingsbehov inom systemet med avdrag för resekostnader. 

Det föreslås att självrisken för resekostnadsavdrag sänks, om den skattskyldige under skatteåret har fått moderskapspenning, särskild moderskapspenning, faderskapspenning, graviditetspenning, särskild graviditetspenning, föräldrapenning eller partiell föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004). Självrisken sänks på motsvarande sätt som i nuläget gäller för personer som erhåller arbetslöshetsförmåner. Det föreslås att självriskandelen för den skattskyldiga minskas med 70 euro för varje hel ersättningsmånad. Självriskandelen är dock minst 140 euro. 

Utfrågade sakkunniga föreslog att man överväger att sänka självrisken också i det fall att den skattskyldige har fått stöd för hemvård av barn, när stödmottagaren och den förvärvsarbetande personen är förälder till barnet. Enligt propositionsmotiven kan en mottagare av hemvårdsstöd förvärvsarbeta samtidigt som han eller hon får stöd. I detta avseende skiljer sig hemvårdsstödet från föräldradagpenningen, som inte betalas om personen förvärvsarbetar. I fråga om hemvårdsstödet har föräldrarna eller vårdnadshavarna även en bredare möjlighet att påverka vem stödet betalas till. 

Skattefrihet för hederspris

Bestämmelserna om beskattningen av hederspris föreslås bli ändrade så att ett pris som erhållits som erkännande för vetenskaplig, konstnärlig eller allmännyttig verksamhet i sin helhet ska vara skattefritt. Framöver är det inte längre finansministeriet som fattar beslut om hedersprisens skattefrihet. 

Enligt den gällande lagen är hederspris som erhållits av ett offentligt samfund eller Nordiska rådet för vetenskaplig, konstnärlig eller allmännyttig verksamhet skattefria. Hederspris som beviljas av andra parter är skattefria för mottagaren endast till ett visst belopp per år. Skattepliktigt är det belopp med vilket det sammanlagda beloppet av alla stipendier, understöd och priser som personen fått efter avdrag för utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande överstiger konstnärsstipendiets årliga belopp under skatteåret. Finansministeriet kan på ansökan besluta att ett ovan avsett pris som beviljats av någon annan än ett offentligt samfund eller Nordiska rådet till sitt fulla belopp är skattefri inkomst. Regleringen gällande hederspris har i huvuddrag varit i kraft i sin nuvarande form sedan 1975. 

Utskottet instämmer i det som sägs i propositionen om att finansministeriets roll som styrande ministerium för Skatteförvaltningen inte lämpar sig för enskilda skattelösningar, eftersom verkställandet av beskattningen samtidigt entydigt har föreskrivits för Skatteförvaltningen. Den föreslagna ändringen är således motiverad, menar utskottet. Också vid utfrågningen av sakkunniga understöddes ändringen allmänt. Utskottet konstaterar dessutom att det i fortsättningen är motiverat att också granska om skattebehandlingen av understöd och stipendier är aktuell och rättvis. 

Undantag för fonder

Det undantag för fonder som ingår i den så kallade regleringen av ledande poster i inkomstskattelagen föreslås bli förlängt med ett år för att fondsektorn i Finland ska kunna garanteras funktionssäkerhet för den tid möjligheterna att föreskriva om ett permanent undantag för fonder utreds. 

Inkomstskattelagen ändrades genom en lag (1188/2020) som trädde i kraft vid ingången av 2021 så att även samfund som bildats eller registrerats utomlands och vars verkliga ledning utövas i Finland är allmänt skattskyldiga. I regleringen togs in en övergångsperiod på två år för fonderna, enligt vilken den ändrade inkomstskattelagen tillämpas första gången på fonderna först vid beskattningen för 2023. Då konstaterades det också att de aspekter på statligt stöd som ingår i det permanenta undantaget för fonder bedöms närmare under en övergångsperiod på två år (RP 136/2022 rd). Behandlingen av ärendet med kommissionen har dock fördröjts. 

Sakkunniga har föreslagit att tidsfristen förlängs med två år i stället för ett år. Enligt erhållen utredning för finansministeriet för närvarande informella diskussioner med Europeiska kommissionen och de väntas bli genomförda under 2023. Med hänsyn till detta anser utskottet att det tillvägagångssätt som valts i propositionen, således att förlänga undantaget för fonder med ett år, är motiverat. 

Åtgärdsmotionen

Utskottet föreslår att åtgärdsmotionen förkastas.