För förvaltningen av Europeiska unionens fonder för inrikes frågor föreslår regeringen att det stiftas en ny lag som innehåller de kompletterande bestämmelser om det nationella genomförandet av fonderna för programperioden 2021–2027 som unionslagstiftningen förutsätter. Inom området för inrikes frågor har tre fonder inrättats för den här programperioden: Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF), Fonden för inre säkerhet (ISF) och, som en del av fonden för integrerad gränsförvaltning, instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (BMVI). Bestämmelser om fonderna finns i de fondspecifika EU-förordningarna, som trädde i kraft den 15 juli 2021. På fonderna inom området för inrikes frågor tillämpas dessutom de finansiella bestämmelserna i den allmänna förordningen om fonder som förvaltas gemensamt av medlemsstaterna och Europeiska kommissionen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060). 

De här EU-förordningarna är direkt tillämplig rätt. Enligt förordningarna får närmare nationella bestämmelser utfärdas om beviljande, utbetalning och övervakning av fondernas finansiering, inklusive nationella bestämmelser om grunderna för stödberättigande kostnader. Nationell lagstiftning förutsätts dessutom bl.a. för definition av de nationella myndigheter som ansvarar för fonderna och av deras ansvarsfördelning i fråga om vissa uppgifter som tilldelats medlemsstaterna i förordningarna, behörigheten för och sammansättningen hos övervakningskommittéerna för fonderna, det nationella förfarandet för beredning och ändring av programmen och genomförandeplanerna för fonderna samt användningen och förvaltningen av det tekniska bistånd som anvisas för fondernas förvaltning. Dessutom bör nationella bestämmelser utfärdas om förvaltningen och fördelningen av det anslag som avses i artiklarna 19 och 20 i förordningen om Asyl-, migrations- och integrationsfonden. Den föreslagna lagen innehåller bestämmelser om dessa frågor. Dessutom tillämpas statsunderstödslagen (688/2001) på fonderna. 

Av Europeiska unionens lagstiftning följer skyldigheter i fråga om medlemsstaternas program och förvaltningen när det gäller användningen av unionens medel. Enligt den föreslagna lagen ska inrikesministeriet svara för beredningen av programmet. Programförslaget ska godkännas av statsrådet innan det sänds till Europeiska kommissionen. Programmet kompletteras och preciseras av en plan för genomförandet. Den allmänna förordningen förutsätter ingen genomförandeplan, men den anses vara nödvändig nationellt för genomförandet av programmen. Planen ska godkännas av inrikesministeriet. Genomförandeplanen är ett mer flexibelt verktyg vid genomförandet av programmet än det genomförandeprogram som var i bruk under programperioden 2014–2020. 

Under den nya programperioden förenklas förvaltningen av fonderna och myndigheternas ansvarsfördelning förtydligas. Inrikesministeriet är liksom under den nuvarande perioden förvaltande myndighet för programmen och svarar för redovisningsfunktionen. Uppgifterna som revisionsmyndighet övertas av finansministeriets controllerfunktion, som sedan tidigare svarar för uppgifterna som revisionsmyndighet för EU:s regional- och strukturpolitiska fondprogram. Också övervakningskommitténs roll förtydligas. Övervakningskommittén ska följa upp genomförandet av programmet och får en viktigare roll än tidigare när programmet ändras. Kommittén deltar inte längre i valet av enskilda insatser som ska understödas. 

De sätt på vilka programmen genomförs enligt de fondspecifika förordningarna förblir i huvudsak desamma under den nya programperioden som under perioden 2014–2020. Den största förändringen är att driftsstödet kommer att tas i bruk i alla tre fonderna. Driftsstödet avser programmets anslag, som kan användas för att stödja de myndigheter som ansvarar för genomförandet av offentliga uppgifter och tjänster till förmån för Europeiska unionen. I fonderna ingår också ett tematiskt finansiellt instrument genom vilket kommissionen riktar finansiering till olika prioriteringar i form av särskilda åtgärder eller bistånd i nödsituationer. En del av den finansiering som kommer från det tematiska instrumentet kommer att ingå i medlemsstaternas program. 

Liksom under programperioden 2014–2020 är de sätt för genomförande av programmen och de understödsformer som baserar sig på de fondspecifika förordningarna för fonderna inom området för inrikes frågor och den allmänna förordningen i den föreslagna lagen placerade inom den nationella ramen för de understödsformer som avses i statsunderstödslagen, så att beviljandet av understöd ska vara så samordnat som möjligt med de nationella understöden. Avsikten är således att förtydliga understödens karaktär för dem som ansöker om understöd. Enligt indelningen i statsunderstödslagen är understödsformerna specialunderstöd för projekt och riktat allmänt understöd för verksamhet som finansieras med driftsstöd. 

Förvaltningen av fonderna förenklas också genom att användningen av förenklade kostnadsmodeller utökas betydligt i de projekt som får understöd. Idén med de förenklade kostnadsmodellerna är att avgifterna betalas på basis av att de uppställda villkoren uppfyllts i stället för på basis av de faktiska kostnaderna. Syftet med detta är att minska både understödstagarnas och den förvaltande myndighetens administrativa börda. Utskottet framhåller att flexibla förfaranden och en minskad administrativ börda bör beaktas även i anvisningar och rutiner. 

I Finland har vi använt resurser från fonderna inom området för inrikes frågor bland annat för olika informationssystemprojekt, andra utvecklingsprojekt och anskaffning av utrustning till myndigheter. Utskottet ser det som positivt att finansieringen från fonderna inom området för inrikes frågor till Finland ökar under programperioden 2021–2027 jämfört med den föregående perioden. Varje medlemsstat får en andel (utdelning) av fonderna som fastställs på grundval av vissa kriterier och som allokeras i medlemsstaten genom programmet. Enligt utredning har kommissionen i början av oktober 2021 meddelat att Finlands andelar blir följande: AMIF cirka 67,9 miljoner euro, ISF cirka 36,6 miljoner euro och BMVI cirka 78,0 miljoner euro. I samband med halvtidsutvärderingen är det möjligt att få extra finansiella resurser för programmen. 

För landskapet Ålands del är avsikten att arrangemanget i enlighet med överenskommelseförordningen ska fortsätta på samma sätt som under perioden 2014—2020. Arrangemanget gör det möjligt för åländska projekt att ansöka om understöd ur fonderna oberoende av om ärendet hör till landskapets eller rikets lagstiftningsbehörighet. 

Den allmänna förordningen förutsätter att ett elektroniskt system för datautbyte används mellan understödstagarna och de myndigheter som ansvarar för förvaltningen av fonderna. Systemet ska finnas att använda från och med den 1 januari 2023. Utskottet beklagar att man vid förvaltningen av fonderna inom området för inrikes frågor inte kan utnyttja det gemensamma informationssystem som utvecklas inom ramen för projektet för utveckling och digitalisering av statsunderstödsverksamheten, eftersom projektet blir fördröjt. Enligt utredning ska det därför utvecklas ett eget elektroniskt informationssystem för fonderna inom området för inrikes frågor, och avsikten är att en separat proposition med förslag till bestämmelser om detta ska beredas under 2022. Innan det egna nya systemet tas i bruk kommer handläggningen av understöd och ansökningar om utbetalning att utföras med hjälp av elektroniska formulär. Vid behandlingen av uppgifterna används statsrådets gemensamma ärendehanteringssystem. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Myndighetens behörighet att ingå avtal enligt lagförslaget är enligt utlåtandet inte problematisk med tanke på grundlagen. Förvaltningsutskottet behandlar nedan i detaljmotiveringen vissa övriga frågor som lyfts fram i utlåtandet. 

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.