Syftet med propositionen är att förtydliga lagstiftningen om reparationsunderstöd genom att stifta en ny lag om reparationsunderstöd för bostadsbyggnader och bostäder. Med stöd av den nya lagen ska understöd kunna beviljas för två syften: dels för installation av hiss i efterhand i befintliga flervåningshus och för undanröjande av hinder för tillgänglighet i bostadsbyggnader, dels för reparation av bostäder för äldre och personer med funktionsnedsättning för att främja möjligheterna att bo hemma. 

Regeringen föreslår att lagen om reparationsunderstöd upphävs. Den har det funnits flera former av understöd: avloppsvattenunderstöd, understöd för sanitära olägenheter, energiunderstöd, understöd för planmässig reparationsverksamhet plus hissunderstöd, tillgänglighetsunderstöd och understöd till att bygga om bostäder för äldre och personer med funktionsnedsättning. Det nuvarande systemet har ansetts vara svåröverskådligt och ineffektivt. Stödvillkoren har ansetts delvis oklara och därför har det inte ansetts ändamålsenligt att bevara de separata formerna för understöd. Användningen av understöden har i statsbudgeten också under en följd av år begränsats så att en del understöd inte har kunnat beviljas alls och andra ytterst begränsat. I praktiken har det inte avsatts medel för flera av understöden efter 2014.  

För installation av hissar avsätts i budgeten cirka 25 miljoner euro och för renovering av bostäder för äldre och personer med funktionsnedsättning cirka 10 miljoner euro. Utskottet konstaterar att nivån på understöden förblir i stort sett oförändrad, men att den åldrande befolkningen gör att problemen förknippade med att bo hemma så länge som möjligt ständigt ökar. 

Reparationsunderstöden beviljas enligt prövning: utöver de allmänna villkoren ska understödstagaren socialt och på grund av låga inkomster och liten förmögenhet vara i en sådan situation att understödet behövs för att reparationerna eller åtgärderna ska kunna genomföras. 

Understödet för installation av hiss i efterhand och undanröjande av hinder för tillgänglighet kan vara högst 45 procent av de godtagbara kostnaderna och understödet för reparation av bostäder kan vara högst 50 procent eller undantagsvis upp till 70 procent av de godtagbara kostnaderna. Utskottet ser det som speciellt viktigt att 70 procent kan beviljas i stöd i särskilt svåra situationer. Att höja den huvudsakliga maximiandelen från 40 till 50 procent gör det lättare för äldre och personer med funktionsnedsättning som har låga inkomster och små tillgångar att klara av självrisken och förbättrar på så sätt deras möjligheter att genomföra förbättringar som är nödvändiga för att de ska kunna bo hemma. Att främja hemmaboende så länge som möjligt är eftersträvansvärt både med avseende på välmåendet och självbestämmanderätten och med avseende på de offentliga finanserna: anstaltsboende är mångfaldigt dyrare. 

Utskottet välkomnar att man i det nya understödssystemet övergår från de nuvarande separata ansökningstiderna till möjligheten att söka understöd när som helst, det vill säga fortlöpande ansökan. Det är ändamålsenligt och befogat med tanke på de praktiska behoven. 

Utskottet ställer sig positivt till att beviljandet av understöd överförs från kommunerna till Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA). Handläggningen av ansökningarna beräknas kosta kommunerna 3,5—4 miljoner euro per år och en grund för överföringen är att gallra i kommunernas uppgifter. Att koncentrera uppgiften till ARA är befogat med avseende på kostnadseffektivitet och ändamålsenligt också för att trygga likabehandling av medborgarna. 

Reparationsunderstöd beviljas för reparationer som är nödvändiga för att äldre eller personer med funktionsnedsättning ska kunna bo hemma och anknyter exempelvis till bättre tillgänglighet eller renovering av wc- eller tvättutrymmen. De sökande är privatpersoner och understöd beviljas årligen cirka 3 500 personer. I handläggningen av ansökningarna ingår således en hel del rådgivning, handledning och kundtjänst. Utöver det behövs ett datasystem för att hantera helheten. Utskottet vill betona att ARA bör garanteras tillräckliga anslag för uppdraget, särskilt i övergångsfasen när också anskaffning av ett separat it-system medför extra kostnader. 

Utskottet understryker att särskild uppmärksamhet bör ägnas informationen om ändringen och smidighet mellan kommunerna och ARA när det gäller samarbete och rådgivning. En del av rådgivningen faller fortfarande oundvikligen på kommunerna när kunderna ska styras över till ARA. Inom hemtjänsten och annan omsorg ser man de praktiska behoven på närmare håll, och trycket på rådgivning kan delvis riktas dit i stället för till byggsektorn eller motsvarande. Med hänvisning till förvaltningslagen vill utskottet också påminna om den där angivna skyldigheten för myndigheter att i mån av möjlighet hänvisa kunden till den behöriga myndigheten. 

Slutligen vill utskottet fästa uppmärksamhet vid den svåra situationen för personer som har insjuknat till följd av sanitära olägenheter i byggnader. Den som äger ett fukt- eller mögelskadat hus och har insjuknat på grund av skadan råkar ofta in i en ekonomiskt återvändsgränd då försäkringsvärdet rasar och de inte får lån för att reparera en värdelös byggnad. Dessutom tar det ofta tid både att få sjukdomarna diagnostiserade och att få vård, vilket kan leda till att personer som inte är arbetsförmögna lämnas utanför alla möjligheter till stöd. 

Utskottet finner det angeläget att regeringen så snart som möjligt reder ut ett ersättande alternativ för att i rätt tid få effektivt stöd för att lindra de svåraste situationerna för personer som insjuknat på grund av dålig inomhusluft. Detta problemkomplex bör erkännas och beaktas också i samband med vårdreformen.