Allmänt

Regeringen föreslår att det stiftas en ny lag om allmänt stöd. Allmänt stöd betalas enligt propositionen till en arbetslös arbetssökande som inte har rätt till inkomstrelaterad dagpenning eller som redan har fått inkomstrelaterad dagpenning för maximitiden. För att få allmänt stöd krävs dessutom att det finns ett behov av ekonomiskt stöd. Det innebär att det allmänna stödet är behovsprövat. Det allmänna stödet ersätter grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002), och det föreslås att lagstiftningen om dem upphävs. I fortsättningen tryggas alltså den arbetslösas försörjning genom allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd och inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Allmänt stöd betalas för att främja och förbättra arbetslösa arbetssökandes förutsättningar att söka sig till eller återvända till arbetsmarknaden. Den som får allmänt stöd utifrån arbetslöshet omfattas i huvudsak av samma allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningar för att få förmånen, sysselsättningsfrämjande service och påföljder enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa som en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning. Folkpensionsanstalten svarar för verkställigheten av det allmänna stödet. Det föreslås att lagstiftningen om allmänt stöd träder i kraft den 1 maj 2026.  

Propositionen grundar sig på regeringsprogrammets mål om att genomföra en reform av grundskyddet som ska göra det mer lönsamt att arbeta, göra den sociala tryggheten smidigare och förenkla förmånerna med beaktande av rekommendationerna och utredningarna i mellanrapporten från kommittén för social trygghet (Statsrådets publikationer 2023:26), som utarbetades under föregående valperiod. De nu föreslagna ändringarna utgör det första steget i en större reform av den sociala tryggheten. Syftet är ytterst allmänt stöd som omfattar en grunddel för levnadskostnader, en boendedel för boendet och en behovsprövad del som ett sistahandsskydd. Avsikten är att man ska övergå till en enda grundskyddsförmån stegvis genom att kombinera bestämningsgrunderna för de olika bidragen. 

Social- och hälsovårdsutskottet anser att målen för reform av den sociala tryggheten är viktiga och tillstyrker lagförslagen, men med anmärkningarna och ändringarna nedan. Att förtydliga och förenkla den sociala tryggheten gör systemet mer hanterbart och kan förbättra dess incitamentseffekter, minska underutnyttjandet av förmåner och öka systemets legitimitet. I likhet med arbetslivs- och jämställdhetsutskottet (AjUU 10/2025 rd) betonar social- och hälsovårdsutskottet att det allmänna stöd under arbetslösheten som föreslås i propositionen är ett steg i reformen av den sociala tryggheten och anser det viktigt att reformen av den sociala tryggheten fortsätter utifrån detta i riktning mot en enda grundskyddsförmån. 

Grundlagsutskottet granskade i sitt utlåtande (GrUU 41/2025 rd) lagförslaget med avseende på rätten till grundläggande försörjning enligt 19 § 2 mom. i grundlagen. Enligt utlåtandet motsvarar de föreslagna bestämmelserna i huvudsak den gällande regleringen om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd, som har kommit till med grundlagsutskottets medverkan, och lagförslagen kan enligt utlåtandet behandlas i vanlig lagstiftningsordning.  

Nivån på det allmänna stödet och behovsprövning

Förutsättningarna för att få allmänt stöd och stödets egenskaper motsvarar i många avseenden egenskaperna hos det nuvarande arbetsmarknadsstödet, såsom väntetid, behovsprövning, partiellt allmänt stöd till personer som bor i föräldrarnas hushåll och stödets obegränsade varaktighet. Dessa egenskaper hos arbetsmarknadsstödet utvidgas enligt propositionen till att gälla också personer som för närvarande får grunddagpenning. I fortsättningen tillämpas alltså väntetid, behovs-prövning och partiellt allmänt stöd till personer som bor i föräldrarnas hushåll också på det allmänna stödet till arbetslösa arbetssökande som uppfyller arbetsvillkoret. Till skillnad från den nuvarande maximala utbetalningstiden för grunddagpenning är det allmänna stödet för en arbetslös arbetssökande som uppfyller arbetsvillkoret obegränsat, på samma sätt som det nuvarande arbetsmarknadsstödet. 

Det allmänna stödets fulla belopp är lika stort som den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel, det vill säga lika stort som grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd enligt den gällande lagen. År 2025 är beloppet på grunddagpenningen 37,21 euro/dag (i genomsnitt 800 euro/månad). Beloppet justeras årligen med folkpensionsindex. På grund av sparbesluten i statsfinanserna justeras inte de förmåner som är bundna till folkpensionsindex under åren 2024—2027, med undantag av det grundläggande utkomststödet. Nästa justering görs först 2028. Eventuella arbetsinkomster för den som får allmänt stöd medför en jämkning på samma sätt som arbetsinkomsterna för den som får inkomstrelaterad dagpenning. 

Enligt propositionen ändrar det allmänna stödet inte förmånsbeloppet för flertalet, det vill säga cirka 526 100 förmånstagare. Behovsprövningen i samband med det allmänna stödet, det vill säga beaktandet av kapitalinkomster och vissa andra inkomster, avviker dock från den nuvarande behovsprövningen av arbetsmarknadsstödet och utvidgas till att även omfatta nuvarande mottagare av grunddagpenning. Samtidigt utvidgas tillämpningsområdet av förenklingen av behovsprövningsreglerna, såsom slopandet av åldersgränsen på 55 år, användningen av en inkomstgräns och en enhetlig minskningsgrad. Därmed kommer rätten till grundskydd för fler arbetslösa personer i fortsättningen att bestämmas på grundval av behovsprövning. Enligt propositionen minskar ändringarna i behovsprövningen förmånen för 4 997 förmånstagare, och den genomsnittliga förändringen är 1 166 euro per år. Förmånsbeloppet stiger däremot för cirka 2 662 förmånstagare och den genomsnittliga ökningen är 617 euro i månaden. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande utgör bestämmelsen om grundläggande försörjning i 19 § 2 mom. i grundlagen inget hinder för att också bestämmelser om behovsprövning kan tas in i systemen. Social- och hälsovårdsutskottet anser det i och för sig ändamålsenligt att utbetalning av allmänt stöd förutsätter behov av ekonomiskt stöd, på samma sätt som det nuvarande arbetsmarknadsstödet, och att minskningar av arbetslöshetsförmånen till följd av behovsprövning riktas till personer som har andra inkomster. Utskottet noterar dock att ändringarna enligt propositionens konsekvensbedömningar (s. 45) särskilt gäller barnfamiljer och personer som fyllt 55 år, eftersom det föreslås att de särskilda bestämmelserna om dem stryks. Dessutom noterar utskottet att utvidgningen av behovsprövningen till att gälla också de nuvarande mottagarna av grunddagpenning bidrar till att komplicera systemet ur både förmånstagarens och verkställandets synvinkel. Utskottet betonar dock att konsekvenserna är måttliga och gäller ett relativt litet antal förmånstagare. Också konsekvenserna för verkställigheten har bedömts vara små. De ändringar som föreslås i propositionen beräknas öka Folkpensionsanstaltens omkostnader med 0,5 miljoner euro per år. 

Enligt propositionen kan det allmänna stödet betalas som partiellt stöd till en person som bor i sina föräldrars hushåll och som inte har uppfyllt arbetsvillkoret, på samma sätt som det nuvarande partiella arbetsmarknadsstödet. Minimibeloppet av partiellt arbetsmarknadsstöd sänktes vid ingången av 2025 från 50 till 35 procent av det arbetsmarknadsstöd som i övrigt betalas till mottagaren. Således är det partiella allmänna stödet lika stort som det nuvarande partiella arbetsmarknadsstödet, det vill säga cirka 280 euro i månaden. Utskottet fäste i samband med sänkningen av det partiella arbetsmarknadsstödet uppmärksamhet vid den låga inkomstgränsen för föräldrar (ShUB 19/2024 rd) och välkomnar att den inkomstgräns för föräldrarnas inkomster som påverkar stödets belopp nu föreslås bli höjt från 1 781 till 2 500 euro. Inkomstgränsen för det partiella arbetsmarknadsstödet är inte bunden till lönekoefficienten och har inte höjts i takt med den allmänna lönenivån. Att inkomstgränsen inte har förändrats när den allmänna löne- och prisnivån har stigit har lett till att effekten av föräldrarnas inkomster har skärpts. 

Det allmänna stödet omfattar också en väntetid på 21 veckor för arbetssökande som saknar yrkesutbildning. Väntetiden gäller också den som har sökt till utbildning men inte blivit antagen. Utskottet välkomnar väntetidens centrala mål att effektivisera ansökan till yrkesutbildning, men påpekar att väntetiden kan leda till behov av utkomststöd i sista hand och utestängning från aktiv arbetskraftsservice. Enligt uppgifter till utskottet betalades grundläggande utkomststöd 2023 till sammanlagt 106 000 unga i åldern 16—29 år, alltså till 12 procent av åldersgruppen, till ett belopp av sammanlagt 273 miljoner euro. Enligt uppgift får merparten av de unga dock utkomststöd endast för en kort tid för tillfälligt behov. I den proposition om revidering av lagen om utkomststöd (RP 116/2025 rd) som är under behandling i riksdagen stärks skyldigheten för den som ansöker om utkomststöd att anmäla sig som sökande av heltidsarbete, vilket kan bidra till att minska beroendet av utkomststöd. Utskottet anser det vara viktigt att man i den fortsatta utvecklingen av det allmänna stödet söker fler metoder för att minska de ungas beroende av utkomststöd. 

Förmånens varaktighet och aktiveringsperioder

Det allmänna stödet är enligt propositionen liksom det nuvarande arbetsmarknadsstödet obegränsat i fråga om sin varaktighet. Utskottet anser att det med tanke på grundskyddets primära karaktär är motiverat att en person inte övergår till utkomststöd som en sista utväg enbart på grund av att förmånens varaktighet begränsas, i situationer där övriga förutsättningar för att få förmånen fortfarande är uppfyllda. Social- och hälsovårdsutskottet fäster dock i likhet med arbetslivs- och jämställdhetsutskottet uppmärksamhet vid att ett av problemen med den sociala tryggheten i Finland är sådana långa passiva perioder med penningförmåner som inte är förenade med möjligheter eller skyldigheter att delta i tjänsterna (Statsrådets publikationer 2023:26). 

Mot denna bakgrund välkomnar utskottet att det i propositionen föreslås en aktiveringsperiod för dem som länge varit arbetslösa och får allmänt stöd. Aktiveringsperioden genomförs genom samtal om jobbsökning ansikte mot ansikte i arbetskraftsmyndighetens lokaler. Syftet med aktiveringsperioden är att aktivera den arbetssökande, utreda orsakerna till arbetslösheten och mer individuellt stödja dem som får allmänt stöd att få arbete. Att öka den personliga kontakten med långvarigt arbetslösa stöder också målet med den reform av lagen om utkomststöd (RP 116/2025 rd) som är under behandling i riksdagen, det vill säga att skärpa utkomststödtagarens skyldighet att anmäla sig som arbetssökande och söka service. 

Enligt propositionen börjar aktiveringsperioden för personer under 25 år efter 180 betalningsdagar och varar cirka 15 månader. För personer över 25 år börjar aktiveringsperioden efter 400 betalningsdagar och fortsätter cirka ett halvt år. Arbetskraftsmyndigheten ska ordna en aktiveringsperiod minst en gång under en 24-månadersperiod, om mottagarens arbetslöshet blir långvarig. Innehållet i samtalen om jobbsökning kompletteras med en utredning av orsakerna till den utdragna arbetslösheten. Dessutom fokuserar samtalet på att effektivisera hänvisningen till service och effektivare stödja den arbetslösas jobbsökning och förutsättningar att få arbete.  

Utskottet anser att det är ändamålsenligt att det är möjligt att avvika från fysiska möten av vägande skäl, såsom rörelsehinder, familjeledighet eller värnplikt eller civiltjänstgöring. Utskottet betonar att de skäl som nämns i specialmotiveringen (s. 122) utgör exempel och att det i motiveringen uttryckligen nämns att vägande skäl även kan vara annat än vad som angetts på ett exemplifierande sätt i motiveringen. 

Sakkunniga har påpekat att propositionen inte anvisar tilläggsresurser för personlig service ansikte mot ansikte. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att möten ansikte mot ansikte inte ökar antalet möten som arbetskraftsmyndigheten ordnar för arbetssökande kunder, utan den nuvarande processen ändras så att den effektivare svarar mot behoven hos dem som får allmänt stöd på grund av långvarig arbetslöshet. Ett ökat antal möten ansikte mot ansikte kan enligt utlåtandet ha en liten inverkan på arbetskraftsmyndigheternas arbetsmängd. Enligt propositionen (s. 149) minskar arbetskraftsmyndigheternas arbetsmängd dock med cirka 450 årsverken till följd av det föreslagna allmänna stödet, reformen av utkomststödet (RP 116/2025 rd) och reformen av arbetskraftsservicen (RP 108/2025 rd), även om en del av de ändringar som föreslås i dessa propositioner ökar arbetsmängden. Utskottet ser det som positivt att man i samband med samarbets- och uppföljningsdiskussionerna enligt 23 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice följer hur de lokaler som arbetskraftsmyndigheterna förfogar över räcker till för genomförandet av de föreslagna ändringarna. 

Utskottet noterar att det trots aktiveringsperioderna även i fortsättningen finns personer inom ramen för det allmänna stödet som i praktiken saknar möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Det allmänna stödet omfattar exempelvis personer som fått sjukdagpenning under 300 maximidagar och som fått ett negativt beslut om sjukpension. Utskottet framhåller att enligt en utfästelse i regeringsprogrammet ska man i samband med utvecklandet av modellen för det allmänna stödet fästa särskild uppmärksamhet vid tryggandet av en tillräcklig försörjning och tillräckliga tjänster för dem som de facto är arbetsoförmögna till exempel på grund av sjukdom. Utskottet anser det nödvändigt att det i det fortsatta arbetet med att utveckla det allmänna stödet utarbetas förutsättningar för att få förmånen som i högre grad stöder deltagande i tjänster och delaktighet samt syftar till att stärka funktionsförmågan och välbefinnandet för personer som är mycket svåra att sysselsätta och som har varit arbetslösa under lång tid, för vilka arbetskraftsmyndigheternas sysselsättningsåtgärder som syftar till heltidsarbete och det tillhörande sanktionssystemet i praktiken inte stöder sysselsättningen. 

Självrisktid

Enligt propositionen kan självrisktiderna för allmänt stöd och inkomstrelaterad dagpenning inte kombineras på samma sätt som självrisktiderna för grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning kombineras. Därmed kan en självriskperiod i vissa situationer komma att fastställas två gånger inom en kort tidsperiod, eftersom beräkningen av arbetsvillkoret och medlemsvillkoret i arbetslöshetskassan sker på olika sätt. 

I den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det att en mottagare av grunddagpenning som uppfyller medlemsvillkoret för en arbetslöshetskassa mitt under grunddagpenningsperioden övergår till inkomstrelaterad dagpenning och att ingen självrisktid för inkomstrelaterad dagpenning då föreläggs för honom eller henne. Från maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning dras emellertid av de maximidagar för grunddagpenning som personen betalats, varvid erhållandet av inkomstrelaterad dagpenning, som är högre än grunddagpenningen, påverkas till exempel av tidpunkten för uppfyllandet av medlemskapsvillkoret och arbetslöshetens längd efter övergången till inkomstrelaterad dagpenning. När det gäller allmänt stöd fastställs däremot en självrisktid för den som uppfyllt arbetsvillkoret, och när en sådan person uppfyller medlemsvillkoret i arbetslöshetskassan fastställs en självriskperiod för inkomstrelaterad dagpenning. De dagar som en person som uppfyller arbetsvillkoret fått allmänt stöd dras emellertid inte av från maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning, vilket innebär att personen kan få inkomstrelaterad dagpenning under hela maximitiden om arbetslösheten fortsätter. 

Sakkunniga har framfört att eventuella dubbla självrisktider skulle kunna undvikas om medlemsvillkoret i arbetslöshetskassan ackumulerades på samma sätt som arbetsvillkoret. Enligt uppgifter från social- och hälsovårdsministeriet förutsätter detta dock mer omfattande ändringar i systemet med utkomstskydd för arbetslösa än det som nu föreslås för det allmänna stödet och kan inte genomföras i samband med den nu aktuella propositionen. 

Ekonomiska konsekvenser

Det allmänna stödet finansieras med statliga medel och med den finansieringsandel som beviljas förmånstagarens hemkommun. Stödet finansieras också med intäkter av arbetslöshetsförsäkringspremierna för löntagare som inte hör till någon arbetslöshetskassa, till den del det handlar om allmänt stöd som betalas personer som uppfyllt arbetsvillkoret enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Finansieringsandelarna för det allmänna stödet motsvarar de nuvarande finansieringsandelarna för arbetsmarknadsstöd och grunddagpenning och propositionen inverkar inte på finansiärernas betalningsandelar. 

Enligt uppgifter som Folkpensionsanstalten lämnat till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet betalas det 1 864 miljoner euro i arbetsmarknadsstöd 2025. Kommunernas andel uppskattas ligga på 669 miljoner euro (cirka 36 %). Vidare beräknas det att grunddagpenning 2025 betalas till ett totalt belopp av 281 miljoner euro, varav kommunernas andel har beräknats vara 38 miljoner euro (cirka 14 %) (AjUU 10/2025 rd). Behovsprövningen av det allmänna stödet beräknas minska förmånsutgifterna med 5,6 miljoner euro och föräldrarnas inkomstgräns för det partiella allmänna stödet höjer förmånsutgifterna med 1,4 miljoner euro. Sammantaget beräknas det allmänna stödet minska förmånsutgifterna med 4,2 miljoner euro jämfört med de nuvarande kostnaderna för arbetsmarknadsstödet och grunddagpenningen. Av besparingen hänför sig 3 miljoner euro till statens finansieringsandel och 1,2 miljoner euro till kommunernas finansieringsandel. 

Utfrågade sakkunniga har påpekat att det allmänna stödet till arbetslösa utöver statens och kommunernas finansieringsandelar delvis finansieras med arbetslöshetsförsäkringspremier. Utskottet anser att det med tanke på försäkringsprincipen är ändamålsenligt att den del som finansieras med arbetslöshetsförsäkringspremier riktas till finansiering av det allmänna stöd som betalas till personer som uppfyller arbetsvillkoret. Arbetslöshetsförsäkringspremier skulle alltså inte användas för att finansiera allmänt stöd för personer som har övergått från inkomstrelaterad dagpenning till allmänt stöd, och då motsvarar finansieringen av det allmänna stödet finansieringen av den nuvarande grunddagpenningen. Utskottet konstaterar dock att man vid den fortsatta utvecklingen av det allmänna stödet också bör fästa särskild uppmärksamhet vid att finansieringen av den sociala tryggheten är tydlig, så att intäkterna från försäkringspremierna i princip endast finansierar det inkomstrelaterade skyddet, medan skatteintäkterna finansierar grundskyddet. 

Sammantagna konsekvenser och uppföljning

Propositionen inverkar endast måttligt på den arbetslösas försörjning, även om behovsprövningen i och med det allmänna stödet utvidgas till att även omfatta nuvarande mottagare av grunddagpenning, vilket kommer att sänka grundskyddets nivå för vissa arbetslösa. Utskottet fäster dock uppmärksamhet vid att det under en kort tidsperiod har gjorts flera andra ändringar i arbetslöshetsersättningen som påverkar samma förmånstagare och vars samlade effekt på nivån för arbetslöshetsförmåner är betydande. Självrisktiden för utkomstskyddet för arbetslösa har förlängts, barnförhöjningarna och de skyddade beloppen har slopats, arbetsvillkoret och självrisktiden har förlängts (RP 73/2023 rd) och nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen har graderats enligt arbetslöshetens längd (RP 13/2023 rd). Även förhöjningsdelen för aktiv tid har slopats och minimibeloppet av det partiella arbetsmarknadsstödet sänkts (RP 19/2024 rd). Dessutom påverkar ändringar i bostadsbidraget och utkomststödet samt indexfrysningen de arbetslösas försörjning. Enligt halvtidsutvärderingen av hur väl grundskyddet räcker till (THL:s arbetsdokument 18/2025) har anpassningsåtgärderna i fråga om de sociala förmånerna försvagat grundskyddets tillräcklighet, och inkomsterna för dem som får grundskyddsförmåner räcker inte till för att täcka utgifterna enligt referensbudgetarna. 

Social- och hälsovårdsministeriet har årligen bedömt de sammantagna konsekvenserna av förmånsändringarna. En färsk bedömning från hösten 2025 (Arvio hallituksen sosiaaliturvamuutosten yhteisvaikutuksista toimeentulotuen käyttöön ja tulonjakoon, SHM 2025) visar att nedskärningarna i den sociala tryggheten 2024—2025 har drabbat dem som fått utkomststöd mer än det beräknats tidigare. Det är enligt utskottet särskilt oroväckande att den ekonomiska utsattheten bland barn ökar mer än kalkylerna visade. Enligt en beräkning som gjordes hösten 2024 uppskattades lagändringarna 2024—2025 öka den ekonomiska utsattheten bland barn med 1,3 procentenheter, men enligt en färsk kalkyl skulle dessa lagändringars inverkan på den ekonomiska utsattheten bland barn vara 2,7 procent och med beaktande av reformen av utkomststödet (RP 116/2025 rd) totalt 3,3 procent. Därmed beräknas antalet barn som lever under fattigdomsgränsen öka med cirka 31 000 till följd av anpassningsåtgärderna, jämfört med den tidigare beräkningen på cirka 11 000—13 000 barn. 

Utskottet betonar att barnfattigdom enligt undersökningar har betydande långvariga och rentav generationsöverskridande negativa konsekvenser för välbefinnandet och hälsan. En ökad barnfattigdom försvårar också uppnåendet av det nationella mål som Finland har ställt upp som en del av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och EU:s strategi för barnets rättigheter. Enligt målen ska antalet personer som löper risk för fattigdom eller utslagning fram till 2030 minska med 100 000 personer, varav minst en tredjedel ska vara under 18 år. 

En arbetslös persons försörjning påverkas framöver också av de ändringar som ingår i propositioner som behandlas samtidigt med propositionen om allmänt stöd, nämligen propositionen med förslag till lagstiftning om utveckling av serviceprocessen för arbetssökande och arbetsförmedlingsservice (RP 108/2025 rd) och propositionen med förslag till lagar om ändring av lagen om utkomststöd, 64 § i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården och 10 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (RP 116/2025 rd). Enligt en bedömning av de sammantagna konsekvenserna av dessa propositioner (VN/8915/2024, 22.9.2025) uppskattas inte enbart sammanslagningen av grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet till ett allmänt stöd medföra behov av utkomststöd. Behovsprövningen av det allmänna stödet påverkar endast personer som har andra inkomster. Ändringarna kommer därför mer sannolikt att ha konsekvenser för de arbetslösa som i princip inte har rätt till utkomststöd.  

Ändringarna i påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa (RP 108/2025 rd) bedöms inte öka antalet påföljder som påförs. Förmånspåföljder påförs dock med avvikelse från nuläget redan för den första försummelsen i anslutning till jobbsökning och arbetskraftsservice. Dessutom ökar antalet föreläggande av skyldighet att vara i arbete, det vill säga tills vidare gällande indragningar av rätten till förmåner. Påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa påförs emellertid inte för närvarande och inte heller om de föreslagna ändringarna genomförs utan att den arbetssökande har erbjudits någon åtgärd som hör till serviceprocessen för arbetssökande och som han eller hon har försummat. De sammantagna konsekvenserna av dessa tre propositioner för de arbetslösas försörjning beror alltså i huvudsak på deras beteende. Syftet med de ändringar som föreslås i propositionen är att påverka arbetslösa arbetssökande så att det inte sker försummelser i anslutning till den arbetssökandes serviceprocess, jobbsökning eller deltagande i service. 

Utskottet konstaterar att de åtstramningar av påföljdssystemet i fråga om arbetskraftsservice och villkoren för utkomststöd som träder i kraft samtidigt som det allmänna stödet kan öka risken för förlust av förmåner, även om förmånstagaren genom sina egna åtgärder kan påverka om påföljderna blir aktuella. Påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa leder till att det allmänna stödet går förlorat för viss tid eller tills vidare och kan leda till att det utkomststöd som den arbetslösa eventuellt får sänks. Utskottet anser det nödvändigt att följa vilka konsekvenser de samtidiga reformer som påverkar förmåns- och servicesystemet för arbetslösa har för den arbetslösa arbetssökandens försörjning och tjänster. Utskottet betonar att en minskning av långtidsarbetslösheten och en höjning av sysselsättningsgraden utöver ett motiverande, tydligt och förutsägbart förmånssystem också förutsätter tillräckliga och tillgängliga tjänster där man individuellt kan stödja människors funktionsförmåga och arbetsförmåga samt arbetslivsfärdigheter. (Utskottets förslag till uttalande 1) 

Utskottet fäster dessutom uppmärksamhet vid att även om målet med den proposition som nu behandlas är att förtydliga förmånssystemet, utgör det allmänna stödet i den form som nu föreslås en delvis svåröverskådlig och svårhanterlig helhet på lagstiftningsnivå, eftersom dess reglering i väsentliga delar bygger på hänvisningar till bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Det allmänna stödet täcker inte heller i sin föreslagna form andra sociala risker än arbetslöshet. Utskottet ser det som nödvändigt att reformen av den sociala tryggheten fortsätter utifrån det föreslagna allmänna stödet för arbetslösa mot en mer omfattande grundtrygghetsförmån, så att systemet blir en tydlig, begriplig och hanterbar helhet. Vid utvecklandet av det allmänna stödet bör man i stor utsträckning utnyttja forskningsrön om samverkan mellan det föreslagna allmänna stödet till arbetslösa och andra förmåner, finansieringen av den sociala tryggheten samt sammanslagningen av grundskyddet och förtjänstskyddet. Utöver att förtydliga och förenkla systemet bör man vid utvecklingen av det allmänna stödet ägna uppmärksamhet åt att grundtryggheten är tillräcklig och att låginkomstgraden minskas, med beaktande av de villkor som det ekonomiska läget ställer.