Bakgrund
Genom propositionen kompletterar regeringen en tidigare godkänd ändring (815/2015) av lagen om utkomststöd. Genom den ändringen tar Folkpensionsanstalten (FPA) över ansvaret för att bevilja och betala ut det grundläggande utkomststödet från kommunerna vid ingången av 2017. Genom propositionen preciseras dels arbetsfördelningen mellan FPA och kommunerna i fråga om handläggningen av ansökningarna om utkomststöd, dels förfarandet vid ansökan samt myndighetsprocessen för överföring av en ansökan från FPA till kommunen. Propositionen gäller inte grunderna för beviljande av utkomststöd eller stödets struktur.
När utskottet godkände den reform som gällde hur utkomststödet ska verkställas ansåg det samtidigt att det innan lagen träder i kraft måste finnas en färdig handlingsmodell för hur FPA och kommunerna ska samarbeta för att klienterna ska få smidig och övergripande service (ShUB 54/2014 rd). Det är beklagligt, menar utskottet, att propositionen har dröjt och att de preciserande ändringarna i lagstiftningen inte stadfästs förrän strax innan den lagstiftning träder i kraft som medför betydande förändringar i myndighetsprocesserna. Tidtabellen ställer de anställda vid FPA inför en svår situation, eftersom de måste kunna avgöra ärenden och ge klienterna råd omedelbart efter årsskiftet.
Övergångsbestämmelsen i lagförslaget om utkomststöd ger FPA möjlighet att fatta beslut som gäller 2017 redan från början av december, men samtidigt står det klart att lagarna i den nu aktuella propositionen inte hinner träda i kraft före det. Därför är det bra att övergångsbestämmelsen möjliggör beslut i kommunerna fram till slutet av mars nästa år i fråga om ansökningar som görs innan de nu aktuella lagarna träder i kraft.
I sitt betänkande om lagförslaget om överföring av ansvaret för utkomststödet ansåg utskottet det vara nödvändigt att i verkställigheten fokusera på att bygga upp tydliga mekanismer för kontakterna med myndigheterna, hänvisningen av klienter till socialt arbete, rådgivningen om hur förmåner ansöks, smidigare samarbete mellan myndigheterna och bättre information. Utskottet såg problem ur klienternas synvinkel i fråga om hur socialt arbete ska kopplas till beviljandet av grundläggande utkomststöd, hur man ska sörja för deras behov som är utsatta och befinner sig i en svår livssituation och hur brådskande utkomststöd ska tryggas.
Brådskande utkomststöd
Sett ut klientens synvinkel är det positivt att lagen nu föreslås få en ny bestämmelse som innebär att en kommun kan bevilja utkomststöd för att trygga brådskande och nödvändig hjälp i exceptionella lägen utan att FPA före det bedömt och avgjort frågan om klientens rätt till grundläggande utkomststöd, menar utskottet. Genom bestämmelsen säkerställs det att en klient får hjälp i särskilda situationer utanför FPA:s öppettider. Kommunerna bör se till att ha tydlig praxis som tryggar brådskande behov av hjälp, slår utskottet fast.
Överföring av ansökningar till kommunerna
Överföringen av verkställigheten gäller bara det grundläggande utkomststödet, dvs. grunddelen enligt 7 a § och övriga grundutgifter enligt 7 b § i lagen om utkomststöd. Av dem som får utkomststöd ansöker emellertid mer än 40 procent också om kompletterande utkomststöd, och där ligger verkställigheten fortfarande på kommunerna. När överföringen av verkställigheten godkändes föreskrevs det samtidigt att om sökanden i sin ansökan uppger sådana utgifter som inte kan beaktas vid beslut om grundläggande utkomststöd ska Folkpensionsanstalten utan dröjsmål sända ansökan till den kommun som är behörig i ärendet. Det ska då vara fråga om kompletterande eller förebyggande utkomststöd och översändandet ska ske efter det att FPA har fattat beslut om grundläggande utkomststöd.
Enligt förslaget ska tidigare antagen lagstiftning ändras så att Folkpensionsanstalten är skyldig att överföra en ansökan till kommunen endast om klienten särskilt begär detta i samband med ansökan om utkomststöd eller när beslutet meddelats. Dessutom krävs det att sökanden i sin ansökan uppger andra utgifter än sådana som nämns i 7 a eller 7 b § i lagen om utkomststöd, dvs. utgifter som hör till grunddelen eller övriga grundutgifter. Genom den föreslagna ändringen begränsas antalet ansökningar som överförs på så sätt att bara sådana ansökningar ska överföras till kommunen på sökandens begäran som kommunerna beviljat kompletterande utkomststöd för enligt etablerad rättspraxis och praxis för beviljande. Enligt propositionsmotiven gäller överföringsskyldigheten främst engångsutgifter i anslutning till en persons särskilda livssituation.
Utskottet understryker att den föreslagna ändringen inte begränsar klientens rätt att separat ansöka om kompletterande eller förebyggande utkomststöd av kommunen. Behovet av kompletterande stöd kan bero på väldigt många typer av särskilda behov eller förhållanden hos en person eller familj eller på många typer av särskilda utgifter. Ansökningar om kompletterande stöd gäller ofta boenderelaterade utgifter.
Om ansökan gäller boendeutgifter överförs den inte från FPA till kommunen eftersom kostnader för boendet nämns i lagens 7 b §. Om utgifterna för boendet överstiger ett belopp som kan anses vara behövligt ska FPA i enlighet med 7 b § anvisa klienten att ta kontakt med socialvårdsmyndigheterna för genomgång av bostadsfrågan. Behovet att ansöka om kompletterande stöd för alltför stora boendeutgifter beror i stor utsträckning på hur stora boendeutgifter FPA godkänner. Det inverkar också på hur många handläggare kommunerna behöver.
Rådgivning och styrning
Den lösning som föreslås i fråga om överföring av ansökningar kommer att minska antalet överföringar och det administrativa arbete som avslagsbeslut kräver, konstaterar utskottet. Samtidigt garanterar den att kommunerna kan placera sin yrkesutbildade socialvårdspersonal på ett ändamålsenligt sätt. Anställda som annars skulle vara upptagna med att handlägga ansökningar och meddela avslag kan nu utföra annat social arbete.
Att en ansökan kan överföras från FPA till kommunen bara på klientens egen begäran understryker klientens självbestämmanderätt och valfrihet som sökande av utkomststöd, precis som regeringen anför. Klienten måste själv vara aktiv för att ansökan ska överföras till kommunen, och därför krävs det enligt utskottets mening aktiv rådgivning och vägledning till klienterna. Det är mycket svårt för klienter att få grepp om vilken del av utkomststödet de ska ansöka om av kommunen.
Det som avgör om klienternas rättigheter tillgodoses på ett jämlikt sätt är i vilken utsträckning FPA lägger resurser på information och rådgivning och hur pass heltäckande information klienterna får om sina rättigheter och de olika alternativen. Exempelvis inser en klient inte nödvändigtvis att han eller hon kan be om att få sin ansökan överförd till kommunen efter att ha fått avslag från Folkpensionsanstalten. Utkomststödet är ett ekonomiskt stöd inom socialvården som beviljas i sista hand, och därför måste FPA ägna särskild uppmärksamhet åt hur det motiverar sina avslag.
Utskottet noterar att principen om rådgivning i sig framgår på många ställen i lagen om utkomststöd och dess tillämpningsanvisningar. Enligt 4 § 3 mom. i lagen om utkomststöd ska Folkpensionsanstalten vid behov ge den som ansöker om grundläggande utkomststöd handledning och rådgivning om hur man ansöker om kommunens socialvårdstjänster. Vid behov kan FPA i enlighet med 35 § i socialvårdslagen underrätta kommunen om att någon är i behov av stöd.
Vidare innehåller 14 e § 4 mom. i lagen om utkomststöd en bestämmelse som innebär att Folkpensionsanstalten har en skyldighet att informera klienter om deras rätt till personligt samtal med en socialarbetare eller socialhandledare i kommunen. En utkomststödsklient ska ges tillfälle till ett personligt samtal med en socialarbetare eller socialhandledare i kommunen eller, när det gäller beviljande av grundläggande utkomststöd, med en tjänsteman vid Folkpensionsanstalten senast den sjunde vardagen efter det att klienten har begärt detta.
Myndighetssamarbete och uppföljning
Att utkomststödet delas upp i av Folkpensionsanstalten och av kommunerna beviljade delar accentuerar behovet av ett nära samarbete mellan myndigheterna och av god samarbetspraxis. Det krävs fungerande informations- och kommunikationstekniska (IKT) lösningar för att samarbetet och en smidig kundtjänst ska lyckas. När reformgenomförandet väl har inletts är det enligt utskottets mening viktigt att följa och utvärdera hur samarbetet mellan FPA och kommunerna, arbetsfördelningen när det gäller ärendeöverföringen och den valda modellen fungerar. Det är också viktigt att kommunerna ger akt på hur man sörjer för behovet av social arbete i fråga om dem som omfattas av utkomststöd.
Riksdagen förutsatte i samband med att den godkände att verkställigheten av det grundläggande utkomststödet överförs att det sker en uppföljning av bland annat vilka konsekvenser reformen har för antalet personer som får utkomststöd och för stödperiodernas längd. Dessutom förutsatte riksdagen då att lagen om utkomststöd ses över i sin helhet (RSv 374/2014 rd). Utskottet välkomnar att Folkpensionsanstalten i egenskap av verkställande myndighet börjar samla in heltäckande statistiska uppgifter i hela landet och att reformen kommer att följas upp noggrant. Dessutom är det positivt att en total översyn av lagen om utkomststöd inleds genast när överföringen av verkställigheten skett vid ingången av 2017.