Allmänt
Regeringen föreslår att långtidsarbetslösa ska kunna anställas för viss tid utan krav på grundad anledning enligt 1 kap. 3 § 2 mom. i arbetsavtalslagen (55/2001). Vidare föreslås prövotiden bli förlängd och återanställningsskyldigheten vid uppsägning av produktionsmässiga och ekonomiska orsaker bli förkortad till fyra respektive sex månader. Tanken är att minska arbetsgivarens rättsliga och ekonomiska risker vid nyanställningar.
Syftet är att ge långtidsarbetslösa bättre möjligheter att få anställning, men också att sänka anställningströskeln genom att motivera i synnerhet små och medelstora företag att nyanställa och därmed förbättra sysselsättningen. Den här typen av reformer har inte dokumenterats särskilt mycket. Därför har det enligt propositionen och uppgifter till utskottet varit svårt att göra en exakt bedömning av vilka sysselsättningseffekter ändringarna kommer att ha. Vid utfrågningen av de sakkunniga bedömde Företagarna i Finland rf att ändringarna kan medverka till att skapa upp till 10 000 arbetstillfällen. Utskottet anser att ändringar som ökar flexibiliteten på arbetsmarknaden, sänker sysselsättningströskeln och skapar nya arbetstillfällen är riktiga och nödvändiga åtgärder för att få fart på tillväxten i samhällsekonomin. Följaktligen anser utskottet att propositionen behövs och tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.
Minskad långtidsarbetslöshet
Arbets- och näringsministeriets arbetsförmedlingsstatistik från september i år visar att antalet arbetslösa som varit arbetslösa utan avbrott i mer än ett år fortsätter att stiga, trots att det i övrigt har skett ett litet men positivt trendbrott i sysselsättningen. Det fanns 125 400 långtidsarbetslösa i slutet av september i år, vilket är 12 400 fler än ett år tidigare. Bland de långtidsarbetslösa fanns det 6 400 fler män och 5 900 fler kvinnor än i fjol. Vidare hade 58 600 långtidsarbetslösa varit utan arbete i mer än två år utan avbrott. Det är 9 000 fler än för ett år sedan.
Möjligheterna att få arbete minskar klart i takt med att arbetslösheten fortsätter. Det finns alltså ett tydligt behov av att finna metoder för att sysselsätta långtidsarbetslösa. Utskottet ställer sig bakom förslaget att underlätta villkoren för att ingå visstidsavtal med långtidsarbetslösa och anser att det sänker sysselsättningströskeln och därmed ger långtidsarbetslösa bättre möjligheter att få jobb på den öppna arbetsmarknaden och rentav bli fast anställda.
Med hjälp av den kompletterande arbetsmarknaden kan personer som av en eller annan orsak har svårt att få jobb på den öppna arbetsmarknaden erbjudas anställningsmöjligheter. Det är ofta fråga om visstidsanställningar, som ibland kan strida mot arbetsavtalslagens bestämmelser om visstidsanställning. Ändringen förtydligar möjligheterna att utnyttja visstidsanställning på den kompletterande arbetsmarknaden.
Av en utredning som lades fram vid utfrågningen av de sakkunniga framgår det att ökande skillnader i bestämmelserna om tidsbegränsad och fast anställning resulterar i att tidsbegränsade anställningar utnyttjas på bekostnad av framför allt fasta anställningar. Därmed kan sysselsättningseffekterna för hela ekonomin vara små utan att det finns några garantier för att sysselsättningen ökar. Den vetenskapliga litteratur som utredningen hänvisar till gäller dock huvudsakligen andra typer av reformer än den aktuella reformen med enklare regler för den som ingår avtal för viss tid med långtidsarbetslösa. Uppgifter från företag som är medlemmar i näringslivsorganisationerna stöder uppfattningen att nyrekryteringarna ökar när villkoren för anställningar för viss tid underlättas rent generellt. Utskottet framhåller att effekterna av tidsbegränsade avtal med långtidsarbetslösa måste följas upp och att det måste utredas vilken betydelse de har för långtidsarbetslösheten och den totala sysselsättningen.
Vidare vill utskottet påpeka att arbetslösa lätt får en omotiverat negativ stämpel på sig, särskilt när arbetslösheten pågår länge. Samtidigt understryker utskottet att de arbetslösa är en grupp med stor mångfald vad beträffar kunskaper, arbetsförmåga och kompetens. I det rådande arbetsmarknadsläget kan nästan vem som helst drabbas av arbetslöshet och allt fler är arbetslösa i mer än ett år. På arbetsplatsen måste långarbetslösa som utan särskild grund anställs för viss tid behandlas på samma sätt som de övriga medarbetarna, och anställningsvillkoren i övrigt måste följa normala regler på arbetsmarknaden, framhåller utskottet.
Att långtidsarbetslösa behandlas olika kan betraktas som att de särbehandlas av en orsak som gäller deras person, alltså längden på den oavbrutna arbetslöshetsperioden, anser grundlagsutskottet i sitt utlåtande (GrUU 40/2016 rd). Bestämmelserna kan enligt grundlagsutskottet ändå anses ha en sådan godtagbar grund som krävs i 6 § 2 mom. i grundlagen och som också är kopplad till grundlagens 18 § 2 mom. om det allmännas skyldighet att främja sysselsättningen. Regleringen kan heller inte betraktas som problematisk i fråga om kravet att särbehandlingen ska vara proportionerlig.
Ett arbetsavtal som ingås med en långtidsarbetslös för viss tid och utan grundad anledning får löpa i högst ett år. Avtalet får förnyas högst två gånger inom ett år efter att det första avtalet började löpa. Den sammanräknade avtalstiden får dock inte vara längre än ett år. Ett tidsbegränsat avtal får alltså inte förnyas om den längsta tiden för avtalet eller avtalen har gått ut eller det har gått mer än ett år efter att det första avtalet ingicks. Enligt motiven till propositionen får det mellan avtalen förekomma avbrott eller ett avtal för viss tid som ingås av grundad anledning. Utskottet menar att bestämmelsen är en aning svår att tyda och kan leda till tolkningsproblem. För att lagligheten med avtalen ska kunna utredas måste personens yrkesbakgrund utredas. Enligt uppgifter till utskottet går det inte att göra det vid en normal arbetarskyddsinspektion, och det kan försvåra övervakningen.
Anmälan om arbetslöshetens längd
För att ingå arbetsavtal för viss tid ska det inte krävas att det finns en grundad anledning, om den som anställs är en person som enligt uppgifter från arbets- och näringsbyrån har varit arbetslös arbetssökande utan avbrott de senaste 12 månaderna. En person betraktas som arbetslös arbetssökande i enlighet med vad som föreskrivs i 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012). Enligt propositionen (s. 23) kan enarbetsgivare höra sig för på arbets- och näringsbyrån om det finns lämpliga arbetslösa arbetssökande.
Kundrelationer vid arbets- och näringsbyrån är sekretessbelagda uppgifter. Därför kan byrån lämna ut uppgifter till arbetsgivaren bara om det finns bestämmelser i lag och om arbetssökanden har gett skriftligt samtycke. Samtycke eller förbud registreras i byråns kundinformationssystem (URA-registret). Uppföljningsdata från september 2015 visar att 93 procent har gett samtycke.
För att uppgifter om arbetslöshetens längd ska kunna lämnas ut för ett nytt jobb föreslår regeringen att detta nämns i förteckningen över nödvändiga uppgifter (13 kap. 6 §, ny 6 punkt i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice). När arbetsgivaren har fått informationen att personen har varit arbetslös utan avbrott de senaste 12 månaderna kan personen anställas i ett anställningsförhållande för viss tid utan grundad anledning. Anställningsförhållandet är giltigt utifrån uppgiften från arbets- och näringsbyrån, också om det senare skulle komma fram att uppgiften inte stämmer.
Den långtidsarbetslöse kan också själv begära ett intyg eller någon annan handling från byrån som visar att han eller hon är långtidsarbetslös. Arbetsgivare kan lita på intyget bara om det är utställt nyligen. Utskottet påminner om att arbetsavtal för viss tid och utan grundad anledning är tillåtna redan nu, om det är arbetstagaren som tar initiativet.
Arbetsförvaltningen kommer inte att upprätta någon ny förteckning eller något nytt register över långtidsarbetslösa, framhåller utskottet. Uppgifterna om arbetslöshetens längd finns i URA-registret. Arbetsgivaren får bara uppgifter om lämpliga långtidsarbetslösa för respektive jobb, och bara om den arbetslöse har gett skriftligt samtycke till att utgifterna lämnas ut. Det är viktigt att arbetssökandena redan när de registrerar sig som arbetssökande blir klart och tydligt informerade om hur uppgifter om dem kommer att behandlas och vilka rättigheter de har visavi uppgifter om sig själva. Det bör noteras att en arbetssökande kan återta sitt samtycke när som helst. Personen kan inte åläggas en frist utan ersättning, alltså karens, med hänvisning till vägran att lämna ut uppgifter.
Förlängd prövotid och bedömning av konsekvenserna för kvinnor och män
Regeringen föreslår att prövotiden förlängs från fyra till sex månader. Villkoren för att häva prövotiden ändras inte utan båda parterna har rätt att häva arbetsavtalet under prövotiden. Avtalet får emellertid inte hävas på diskriminerande grunder eller på grunder som i övrigt är ovidkommande med tanke på syftet med prövotiden.
Om arbetstagaren under prövotiden har varit frånvarande från arbetet på grund av arbetsoförmåga eller familjeledighet, har arbetsgivaren rätt att förlänga prövotiden med en månad för varje period av 30 kalenderdagar som arbetsoförmågan eller familjeledigheten fortgår. Vid ett arbetsavtal för viss tid kan prövotiden emellertid bara vara högst hälften av avtalstiden, och inte längre än sex månader. Syftet med bestämmelsen är att prövotiden ska fylla sitt syfte också i de fall där det till följd av omständigheterna inte går att göra en bedömning av arbetstagarens arbetsprestation eller lämplighet för arbetet. Ett annat syfte är att prövotiden ska bidra till att sänka arbetsgivarnas sysselsättningströskel. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att kriterierna för förlängd prövo-tid är godtagbara.
Enligt förslaget är det bara arbetsgivaren som har rätt att förlänga prövotiden. Utskottet påpekar att syftet med prövotiden är att ge båda parterna tid att fundera om arbetsavtalet motsvarar förväntningarna. Samtidigt menar utskottet att också arbetstagaren bör har möjlighet att förlänga prövotiden, om han eller hon vill.
Största delen av familjeledigheterna utnyttjas av kvinnor. Följaktligen kommer eventuella följder av prövotider förlängda med hänvisning till familjeledighet att drabba i synnerhet kvinnor. Regeringen anser (RP, s. 19) att möjligheten att förlänga prövotiden för en familjeledig anställd kan ge arbetsgivaren större incitament att anställa gravida kvinnor och kvinnor i fertil ålder, när arbetsgivaren inte behöver oroa sig för att prövotiden går förlorad. Det kan minska diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden, menar regeringen. Om prövotiden förlängs till sex månader kan det å andra sidan leda till att fler arbetsavtal hävs under prövotiden på grund av graviditet eller familjeledighet trots att avtal inte får hävas under prövotiden på diskriminerande grunder. Utskottet noterar att bedömningen av de könsrelaterade konsekvenserna inte är entydig i propositionen.
Förslaget att prövotiden ska kunna förlängas på grund av familjeledighet får enligt grundlagsutskottet plats inom ramen för den prövningsrätt som jämlikhetsbestämmelsen i 6 § i grundlagen tillskriver lagstiftaren. Utskottet anser emellertid att regeringen bör ge akt på vilka konsekvenser genomförandet av lagstiftningen får för dem som tar ut familjeledighet och för jämställdheten, som det allmänna enligt 6 § 4 mom. i grundlagen har särskild skyldighet att främja.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet håller med grundlagsutskottet och förutsätter att regeringen följer upp hur de familjeledigas situation och jämställdheten påverkas av den förlängda prövotiden.
Återanställning av arbetstagare
Fristen för att återanställa en medarbetare som blivit uppsagd av produktionsmässiga och ekonomiska orsaker föreslås bli förkortad från nio till fyra månader. Vid långa anställningar som pågått längre än tolv år är återanställningsskyldigheten sex månader. Smidigare återanställningsskyldighet minskar enligt regeringen den administrativa bördan samtidigt som arbetsgivaren får större valfrihet i lönesättningen.
Det är omöjligt att bedöma om kortare återanställningsskyldighet har några verkliga effekter för sysselsättningströskeln eller inte, enligt propositionen (s. 20). Däremot bedöms lagändringen öka rotationen inom arbetskraften. Dessutom kan det hända att produktionen ökar när arbetsgivaren får frihet att välja en lämplig person utan restriktioner.
Syftet med skyldigheten är att skydda arbetstagaren mot arbetslöshet och ge personen möjlighet att återgå i ett arbete som motsvarar yrkesfärdigheterna, när situationen förändras för arbetsgivaren. Skyldigheten att återanställa efter att anställningen tagit slut understryker arbetsgivarens skyldighet att vara lojal gentemot arbetstagaren och den är en del av anställningstryggheten.
Enligt 7 kap. 3 § 1 mom. i arbetsavtalslagen får arbetsgivaren säga upp ett arbetsavtal om det till buds stående arbetet av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker eller av orsaker i samband med omorganisering av arbetsgivarens verksamhet har minskat väsentligt och varaktigt. Enligt 2 mom.1 punkten anses grund för uppsägning åtminstone inte föreligga, om arbetsgivaren antingen före eller efter uppsägningen har anställt en ny arbetstagare för liknande uppgifter trots att inga förändringar i arbetsgivarens verksamhetsbetingelser inträffat under samma tid. Utskottet påpekar att en uppsägning kan vara grundlös om arbetsgivaren en kort tid efter att återanställningstiden på fyra månader gått ut nyrekryterar personer för liknande arbete. Rekrytering några månader efter uppsägning kan således avstyras om arbetsgivaren vill undvika att angripa lagligheten i uppsägningsgrunden.