Motivering

Allmänt

Med hänvisning till propositionsmotiven och övrig utredning anser utskottet att propositionen är behövlig och ändamålsenlig. Utskottet förordar lagförslaget utan ändringar.

Anställningsförhållanden för viss tid

Arbete för viss tid skapar osäkerhet om försörjning och försvårar framtids- och familjeplanering. De som har ett anställningsförhållande för viss tid upplever att deras påverkningsmöjligheter på jobbet är sämre än andras och att de inte kommer i fråga för utbildningssatsningar. Regeringen har ända sedan slutet av 1990-talet haft som mål att minska det atypiska arbetet och förbättra situationen för dem som fastnat i sådana jobb.

En orsak till att dessa anställningsförhållanden har blivit allt vanligare är regressionen under 1990-talet. Läget kulminerade 1997. När sysselsättningsläget försämrades var antalet arbetsavtal för viss tid lägre 2009 än en enda gång sedan 1997.

Av alla löntagare 2009 hade 14,6 % ett arbetsavtal för viss tid. Bland män var antalet 10,6 % och bland kvinnor 18,4 %. Antalet arbetsavtal för viss tid har minskat med nästan två procent sedan 2000. Samtidigt har deltidsarbetet ökat med drygt en procent. År 2009 jobbade 13,3 % av alla löntagare halvtid och av dessa var 7,9 % män och 18,4 % kvinnor.

Bland de som jobbar halvtid finns många studerande och andra som befinner sig i en livssituation där halvtidsjobb fungerar bra. Undersökningar visar ändå att ungefär tvåtredjedelar av de som jobbar halvtid hellre skulle ha ett heltidsjobb. Antalet deltidsanställda är särskilt högt bland kvinnor i fertil ålder, vilket avspeglar arbetsgivarens ovilja att ge fast anställning till kvinnor som kan tänkas utnyttja möjligheten till familjeledigt i större utsträckning.

Utskottet upplever det som viktigt att fortsätta arbeta på att minska bruket av anställningsförhållanden för viss tid. Utskottet betonar vikten av att sprida bästa praxis och påpekar att t.ex. inom social- och hälsovårdssektorn och undervisningssektorn borde vikariatsfrågan skötas genom lösningar av typen "vikariatsbank" med utnyttjande av fast anställd personal.

Precisering av arbetsavtalslagen

Enligt arbetsavtalslagen ska arbetsavtal i första hand gälla tills vidare om det inte av en i lagen avsedd grundad anledning har ingåtts för viss tid. Arbetsavtal som på initiativ av arbetsgivaren har ingåtts för viss tid liksom också på varandra följande arbetsavtal som utan grundad anledning har ingåtts för viss tid ska anses gälla tills vidare.

Lagen definierar inte begreppet grundad anledning. Den förteckning med exempel på grunder för arbetsavtal för viss tid som ingick i 1970 års arbetsavtalslag upphävdes när den gällande arbetsavtalslagen stiftades 2000. I motiveringen konstaterades det dock att man vid bedömningen av begreppet grundad anledning fortsättningsvis ska beakta de grunder som avses i 2 § 2 mom. i lagen om arbetsavtal från 1970, dvs. 1) arbetets art, 2) vikariat, 3) praktik eller någon annan därmed jämförbar omständighet eller 4) någon annan med företagets verksamhet eller det arbete som ska utföras förknippad anledning. Begreppet grundad anledning ska granskas utifrån arbetsgivarens behov av arbetskraft. Om arbetsgivaren har ett fortgående behov av arbetskraft ska tidsbestämda arbetsavtal inte anses tilllåtna. Kravet gäller redan det första tidsbegränsade arbetsavtal som ingås. Flera på varandra följande tidsbegränsade avtal förutsätter att det finns en grundad anledning för vart och ett av de tidsbegränsade avtalen och att arbetsgivarens behov av arbetskraft inte är permanent när det gäller det aktuella arbetet. Arbetsgivaren får inte genom flera på varandra följande tidsbegränsade avtal försöka kringå det uppsägningsskydd som är förenat med arbetsavtal som gäller tills vidare.Från de gångna tio åren finns det gott om rättspraxis där man tolkat begreppet grundad anledning. I regel har rättspraxis tydligt följt de avsikter som fanns när lagen stiftades.

I sin dom HD 2010:11 stannade emellertid högsta domstolen efter omröstning för ett avgörande som avvek från praxis dittills. Efter detta har man i arbets- och näringsministeriets trepartsarbetsgrupp dryftat avgörandets eventuella konsekvenser för möjligheten att ha arbetsavtal för viss tid. Gruppens arbete resulterade i den nu aktuella propositionen.

Det föreslås att arbetsavtalslagens bestämmelse delas upp på två moment så att det finns separata moment för å ena sidan grunderna för tidbestämda arbetsavtal och å andra sidan för begränsningarna i rätten att ingå sådana avtal. Det ska inte vara tillåtet med tidsbestämda avtal när antalet sådana eller den sammanlagda avtalstiden eller den helhet som avtalen bildar visar att arbetsgivarens behov av arbetskraft är permanent.

Enligt utskottet är det viktigt och påkallat att precisera arbetsavtalslagen på det sätt som regeringen föreslår. Ändringen understryker lagstiftarens avsikt att förhindra att normala affärsekonomiska risker vältras över på arbetstagarna. Även om uppdragen kan vara tidsbestämda och orderstocken fluktuerar får det uppsägningsskydd som tillkommit för att skydda arbetstagarna inte kringgås genom upprepade tidsbestämda avtal, om det kan anses att behovet av arbetskraft är fortgående.

Utskottet anser det viktigt att regeringen noggrant följer effekten av lagändringen på antalet tidsbestämda arbetsavtal samt praxis och tar upp saken på nytt om ändringen inte leder till önskat resultat.

Begränsningarna i möjligheten att ingå tidsbestämda avtal ska tillämpas i alla uppgifter och branscher. Också statstjänstemannalagen () och lagen om kommunala tjänsteinnehavare () har bestämmelser med villkor för tjänsteförhållanden för viss tid. Utskottet anser att regeringen bör överväga om det finns behov att komplettera de nämnda lagarna på det som arbetsavtalslagen nu kompletteras.