Motivering
Allmänt
Alterneringsledighet är ett arrangemang där
en anställd, i överensstämmelse med ett
alterneringsavtal som han eller hon ingått med sin arbetsgivare,
för viss tid befrias från de uppgifter som hör
till anställningen och arbetsgivaren samtidigt, för
motsvarande tid, förbinder sig att anställa en
arbetslös arbetssökande vid en arbets- och näringsbyrå som
vikarie. Den som är alterneringsledig får alterneringsersättning
under frånvaron.
Systemet med alterneringsledighet inleddes i Finland som tvåårigt
försök i början av 1996 då lagen
om försök med alterneringsledighet trädde
i kraft. Försökslagen gällde till slutet
av 2002 då en temporär lag om alterneringsledighet
stiftades. Systemet etablerades i början av 2010 genom
att lagen om alterneringsledighet blev permanent.
Regeringen föreslår att lagen om alterneringsledighet ändras
till de delar som handlar om den alterneringslediges arbetshistoria
(tid i förvärvslivet) som villkor för
alterneringsledighet, ändring av tidpunkterna för
perioder med alterneringsledighet, alterneringsavtalet och utbetalning
av alterneringsersättning samt vikarien för den
alterneringsledige. I lagen föreslås dessutom
en bestämmelse om en övre åldersgräns
för den som tar ut alterneringsledighet.
Sysselsättningseffekter
Propositionen hänför sig till regeringen Katainens
uppdaterade strukturpolitiska program för att stärka
förutsättningarna för ekonomisk tillväxt
och åtgärda hållbarhetsunderskottet i
den offentliga ekonomin av den 29 augusti 2013. Genom de programenliga
strukturella reformerna för arbetsmarknadens del eftersträvas
bl.a. högre sysselsättningsnivå.
De mest centrala ändringarna i lagen om alterneringsledighet
med avseende på sysselsättningen är att
den tid i förvärvslivet som är villkoret för
ledigheten höjs från 10 till 16 år, att
det fastställs en övre åldersgräns
för den alterneringsledige och att längden på vikariens
arbetslöshet höjs till 90 dagar under de 14 månader
som föregår alterneringsledighetens början.
De föreslagna ändringarna beräknas
minska alterneringsledigheterna särskilt å ena
sidan bland dem som inte fyllt 40 år och å andra
sidan bland dem som fyllt 60 år, vilket skulle öka
antalet sysselsatta på årsnivå med ca
1 200 årsverken. Dessutom beräknas det att alterneringsledigheterna
till följd av ändrade villkor minskar i branscher
där antalet långtidsarbetslösa är
litet. Enligt en grov uppskattning kan en ändring av villkoren
för vikarier öka sysselsättningen med cirka
600 årsverken, då man beaktar effekten av de s.k.
omkörningsfilerna. Totalt skulle de nya villkoren således öka
sysselsättningen med ca 1 800 årsverken.
Uppskattningen baseras på att det inte sker ändringar
i antalet alterneringsledigheter och att vikarierna utan alterneringsledigheten
hittar annat arbete. Utgifterna av ersättningar för
alterneringsledighet beräknas minska med 20 procent. Detta
innebär på årsnivå 10—12 miljoner
euro i budgetbesparingar och en totalbesparing på 22—26
miljoner euro.
Vi har inga detaljerade statistiska uppgifter om de alterneringsledigas
tid i förvärvslivet, antalet personer som tar
ut alterneringsledighet på nytt eller antalet vikarier.
Därför är beräkningarna av lagändringens
ekonomiska konsekvenser och konsekvenser i fråga om sysselsättningen enligt
propositionen endast riktgivande.
Enligt Folkpensionsanstaltens statistik har antalet personer
som fått alterneringsersättning åren
2005—2012 varierat mellan 16 800 och 22 500. År
2013 har alterneringsledighet enligt erhållen utredning
används klart mindre än tidigare år,
vilket anses bero på det svåra ekonomiska läget
och sysselsättningsläget. Utskottet finner det
möjligt att bedömningarna i propositionen om sysselsättningseffekterna
och besparingarna är överdimensionerade på kort
sikt och i det nuvarande ekonomiska läget och i vår
tid av hög arbetslöshet.
Alterneringsledighetens betydelse
Syftet med alterneringsledighet är att öka
arbetstagarnas motivation och arbetshälsa med hjälp av
kortvarig frånvaro från arbetet och samtidigt skapa
bättre sysselsättningsförutsättningar
för arbetslösa arbetssökande genom att
erbjuda dem tidsbundna arbetslivserfarenheter. Det bottnar i tanken
att arbetstagarna efter en ledighet på 3—12 månader är
friskare och fortsätter jobba längre än
utan möjligheten till ledighet.
Alterneringsledigheten används till varierande syften
och orsakerna till ledighet är individuella. Ledigheten
används bl.a. till utbildning, vila, resor och fritidsaktiviteter,
rehabilitering samt vård av barn eller föräldrar.
Det finns också tecken på att ledigheten i viss
mån tas ut i situationer då arbetstagaren annars
skulle tillgripa sjukfrånvaro eller andra system som finns
till för eventuell arbetsoförmåga. Utskottet
vill betona att alterneringsledigheten inte är avsedd att
ersätta sjukskrivning utan att ledigheten är avsedd för
att arbetstagare ska kunna få rekreation och förnyad
arbetsförmåga.
Enligt arbets- och näringsministeriets utredningar
från 2005 och 2009 har alterneringsledigheten inte medfört
längre tid i arbetslivet eller ökat sysselsättningen.
Däremot har systemet haft en gynnsam verkan på sysselsättningen
av vikarier.
Utskottet anser att de föreslagna ändringarna av
villkoren för alterneringsledighet är betydande
skärpningar. Trots att villkoret för tiden i arbete
förlängs anser utskottet att alterneringsledighet
fortfarande är ett bra sätt att främja
arbetshälsan. Utskottet vill betona att det kan vara nyttigt
och behövligt för en arbetstagare att ta paus
efter 16 år i arbetslivet av många andra orsaker än
främjandet av arbetshälsan och anser det angeläget
att löntagarna också i fortsättningen
har tillgång till ett flexibelt och individuellt sätt
att samordna arbetstiderna med de krav som den aktuella livssituationen
ställer.
Kvinnor tar oftare ut alterneringsledighet än män.
Cirka 70 procent av dem som tar ut alterneringsledighet är
kvinnor, och alterneringsledighet används inom hälso-
och sjukvården, undervisningen, sekreterar- och kontorsyrken
samt socialsektorn, som alla är kvinnodominerade branscher.
Det är således möjligt att skärpningen
av villkoren inverkar mer på kvinnors än på mäns möjligheter
att ta ut alterneringsledighet.
Vikarien
Lagförslaget skärper också villkoren
för vikarien. Som vikarie ska anställas en arbetslös
arbetssökande som varit arbetslös arbetssökande
i minst 90 kalenderdagar antingen utan avbrott eller periodvis under
de 14 månader som föregått alterneringsledigheten.
Trots villkoret om arbetslöshet ska som vikarie kunna anställas
en arbetslös arbetssökande som inte fyllt 30 år,
om högst ett år har förflutit sedan denne
avlagt yrkes- eller högskoleexamen, eller en arbetslös
arbetssökande som är antingen under 25 år
eller över 55 år när alterneringsledigheten
börjar. Målet med det skärpta villkoret
för vikarien är att förbättra
sysselsättningsmöjligheterna för dem som
varit arbetslösa en längre tid.
Mer än hälften av vikarierna har varit arbetslösa
mindre än två veckor och ca 40 procent av dem
har varit arbetslösa mindre än en vecka. Trots
bestämmelsen om företräde vid anställning
av vikarier enligt den gällande lagen har långtidsarbetslösa
i praktiken således inte anställts som vikarier.
Utskottet ser positivt på avsikten att förbättra sysselsättningsförutsättningarna
för personer som varit arbetslösa en längre
tid och anser att den föreslagna reformen bättre än
förr riktar vikariaten till personer som behöver
stöd för att få jobb. Ändringarna
stödjer också genomförandet av ungdomsgarantin
och sysselsättningen av äldre, eftersom vikariatet
kan ges en nyligen utexaminerad eller en arbetslös person
under 25 eller över 55 år. Utskottet anser att
systemet med alterneringsledighet är ett viktigt arbetskraftspolitiskt
redskap och att reformen stärker dess arbetskraftspolitiska
karaktär.
Villkoren för alterneringsledighet är desamma
i alla branscher, men utnyttjandet av ledigheten varierar stort.
Alterneringsledighet är nästan lika vanligt inom
kommunsektorn som inom den privata sektorn. Mest används
möjligheten av kvinnor mellan 40 och 59 år inom
hälso- och sjukvården och undervisningssektorn,
där arbetslösheten är låg. Vikarierna
har också varit arbetslösa endast en kort tid
innan alterneringsledigheten börjar.
Utskottet noterar också att den föreslagna skärpningen
kan göra det svårare att finna lämpliga
vikarier särskilt i branscher som kräver särskild
kompetens och där arbetslösheten är låg.
I branscher med låg arbetslöshet har alterneringsledighet
ingen stor arbetskraftspolitisk betydelse, men för en enskild
arbetstagare kan det ha betydelse med avseende på arbetshälsan.
Utskottet vill betona att lagen om alterneringsledighet också efter
reformen ger möjligt att alternera inom branscher där
sysselsättningsläget är gott, eftersom
vikarien fortfarande kan ges också andra uppgifter än
de som den alterneringslediga har skött och eftersom den
s.k. omkörningsfilen för att underlätta
sysselsättning av unga och äldre ska göra
det lättare att finna lämpliga vikarier. Men på grund
av vikarievillkoren kan alterneringsledighet dock oftare än
förr kräva att arbetsgivaren omorganiserar arbetet
och satsar kraftigt på introduktionsutbildning för
vikarien. Utskottet finner det angeläget att möjligheten
att använda alterneringsledighet består och blir
allmän i alla branscher och att möjligheterna
till alterneringsledighet och sysselsättning som alterneringsvikarie är
lika inom alla sektorer.
Vikarierna är oftast kvinnor i åldern 25—34 år.
Således kan de villkor som enligt förslaget ska
uppställas för vikarien minska särskilt
unga kvinnors möjligheter att få jobb som vikarier
för alterneringslediga. Samtidigt kan den relativa andelen
män bland dem som tar ut alterneringsledighet öka.
Verkningar i arbets- och näringsbyråerna
Arbets- och näringsbyrån ska enligt propositionen
lämna ett utlåtande om huruvida det villkor om
90 dagars minimiarbetslöshet som satts upp för
vikarien uppfylls, och också om det är fråga om
en situation som innebär att man kan göra avvikelse
från villkoret angående arbetslöshetens längd
i fråga om unga och 55 år fyllda.
Enligt propositionen kan längden på vikariens
arbetslöshet utredas genom systemet URA som är
tillgängligt vid arbets- och näringsbyråerna.
Utredningen anses enligt propositionen ha små verkningar
på byråernas uppgifter.
Utskottet erfar att utredningarna av villkoren för
vikarier utökar arbets- och näringsbyråernas arbetsbörda.
Att reda ut hur lång en oavbruten arbetslöshet är
går snabbt med hjälp av det nämnda systemet
URA, men om arbetslösheten består av enskilda
dagar måste de räknas separat eftersom informationen
om dem inte alltid finns att tillgå i systemet URA. Också att
reda ut om det har gått högst ett år
sedan en person i åldern 25—29 år har
avlagt examen medför en avgränsning som kräver
beräkning och uppföljning. Vidare har det bedömts
att arbetsgivare till följd av skärpningarna kommer
att kontakta arbets- och näringsbyråerna oftare än
förr för att finna vikarier.
Det är viktigt, anser utskottet, att effektivt informera
alla aktörer om ändringarna i lagen om alterneringsledighet.
Utskottet vill betona att samarbetet mellan arbetsgivare och arbets-
och näringsbyråer måste fungera väl
när alterneringsvikarier söks.
Fortsatta åtgärder och uppföljning
av propositionens verkningar
En utvärdering av ändringarnas verkningar
och måluppfyllelse ska göras två år
efter det att lagen trätt i ikraft. Det är av
största vikt att tillläggsutredningen
genomförs. Utskottet anser att utredningen ska omfatta
en internationell jämförelse samt en bred utvärdering
av alterneringsledighetens effekter bl.a. på arbetshälsa,
tiden i förvärvslivet och sysselsättningen
för vikarier. Dessutom bör det utredas hur målen
för de nu aktuella ändringarna om ökad
sysselsättning och besparingar har uppfyllts och hur ändringana
har inverkat på möjligheterna att ta ut ledighet
i olika branscher.