Allmän motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet förslaget nödvändigt och angeläget. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Allmänt

Samhället måste få bättre möjligheter att komma åt den strukturella arbetslösheten och påverka sysselsättningsutvecklingen. Många länder har goda erfarenheter av sociala företag, särskilt när det gäller att sysselsätta handikappade. I många av sina utlåtanden har arbetslivs- och jämställdhetsutskottet efterlyst snabba insatser från regeringens sida för att också Finland ska få socialt företagande.

Den föreslagna lagen är nödvändig för att sociala företag ska få en etablerad ställning i vårt land och för att begreppet sociala företag inklusive företagens rättigheter och skyldigheter ska förtydligas, understryker utskottet. Med avseende på de redan existerande sociala företagen i vårt land är det angeläget att begreppet definieras och separeras från sociala sammanslutningar. När den företagsverksamhet som bedrivs i sociala sammanslutningar klart och tydligt definieras som en separat verksamhet ökar insynen och öppenheten samtidigt som misstankar om konkurrenssnedvridningar skingras.

Sociala företag eftersträvar nya arbetsmöjligheter framför allt för arbetslösa handikappade och långtidsarbetslösa. Tack vare arbetserfarenheten från sociala företag blir de mer anställbara och får bättre möjligheter att hävda sig på den öppna arbetsmarknaden. Tanken är att de sociala företagen ska vara en inkörsport till den öppna arbetsmarknad i synnerhet för långtidsarbetslösa. Med öppen arbetsmarknaden avses här dels andra företag, dels den andel på högst 70 % som övriga anställda utgör i ett socialt företag. En del av de handikappade arbetstagarna kan dessutom erbjudas permanent, samhällsstött arbete i sociala företag. Om man ser till den samlade sysselsättningen ligger sociala företag längst borta på vägen mot sysselsättning.

I motiven till propositionen säger regeringen att det behövs andra instrument vid sidan av en lagstadgad definition på sociala företag och ekonomiskt stöd till sociala företag. Kompletterande åtgärder förbereds för närvarande inom olika förvaltningar. Det utreds bland annat om sysselsättningsstödet kan ses över och förenklas och om ett långvarigt, kanske permanent stöd till handikappade kan tas fram.

Stöd till etablering av sociala företag

Utskottet förutsätter att man effektivt går ut med information om lagstiftningen om sociala företag och att flera olika massmedier och informationskanaler utnyttjas. Detta är viktigt för att alla potentiella företagare ska nås av informationen om förutsättningarna för sociala företag och existerande stödformer. Dessutom bör olika typer av föreningar, till exempel företagarorganisationer, arbetslösas föreningar och handikapporganisationer engageras i informationsspridningen. Det är extra viktigt att myndigheterna får utbildning om dessa frågor för att de ska kunna ge råd och vägleda potentiella företagare i hur verksamheten kan etableras (Utskottets förslag till uttalande 1).

Många organisationer kan erbjuda nyetablerade företag en rad finansiella tjänster och rådgivning. För att underlätta tillgången till rådgivningstjänster pågår det för närvarande ett utvecklingsprojekt. Inom ramen för projektet ska 50 regionala företagstjänster inrättas. Det är tänkt att de beroende på de regionala förhållandena ska vara knutna till exempelvis arbetskrafts- och näringscentralen eller arbetskraftsbyrån. Enligt utskottet är det viktigt att företagstjänsterna redan från början har goda kunskaper om socialt företagande för att nyetablerade företag ska kunna få all nödvändig service på ett och samma ställe.

Utskottet påpekar att handels- och industriministeriets förvaltningsområde och arbetskrafts- och näringscentralerna över lag har ett ansvar och stor betydelse för att sociala företag inrättas samt för att backa upp och stödja verksamheten. Utskottet menar att sociala företag och de tjänster som de behöver måste tas upp i resultatmålen för arbetskrafts- och näringscentralerna.

Dessutom är det angeläget att sociala företag behandlas på samma sätt som övriga företag när det gäller lån och andra företagsstöd. Organisationer inom den tredje sektorn eller till exempel sammanslutningar bestående av arbetslösa eller handikappade som vill starta sociala företag har sällan tillräckligt mycket startkapital eller tillgångar som kan ställas om säkerhet för lån. I finansiellt hänseende har offentliga finansiärer som Finnvera, Sitra och arbetskrafts- och näringscentralerna ett särskilt ansvar.

Stöd till sociala företag och konkurrenssnedvridning

I budgetpropositionen för 2004 höjs anslaget till sysselsättningspolitiskt projektstöd med 4,2 miljoner euro. Anslaget ska gå till inrättande av sociala företag och etablering av verksamheten. Enligt utskottet är det viktigt att anslaget på 4,2 miljoner euro går till stöd för sociala företag och att stödet beviljas samtidigt som kostnaderna uppstår eftersom ett efterhandsstöd kan medföra onödiga finansiella problem för nyetablerade företag. Vidare är det viktigt att stödet är flexibelt, dvs. att stödet kan beviljas allt eftersom företagen behöver stöd och för de kostnader eller projekt som är angelägna med avseende på företagets verksamhet. Projektstödet får inte bli ett hinder för företagen att få företagsstöd.

Sociala företag behöver ekonomiskt bistånd för att klara av sina kostnader för löner till handikappade och långtidsarbetslösa och för att därmed kunna konkurrera med andra företag. Det är motiverat att ekonomiskt stödja ett företag som sysselsätter handikappade och långtidsarbetslösa när det mervärde som den sysselsatte tillför företaget är lägre än vad en normal arbetstagare hade tillfört.

När sociala företag anhåller om sysselsättningsstöd eller sammansatt stöd gäller inte samma regler för prövning av konkurrensläget som när andra företag anhåller om stöd. Stödet beviljas för en längre tid för att de sociala företagen ska kunna etablera långsiktig verksamhet. En annan skillnad är att flera arbetstagare med stöd kan arbeta i ett och samma företag. Det är uppenbart att sociala företag inte ska få ekonomiskt stöd om stödet medverkar till att förstöra det offentliga tjänsteutbudet. Sammantaget sett anses sociala företag inte vara något hot mot den allmänna konkurrensen på marknaden om man ser till antalet sociala företag och stödbeloppen. Inom någon snäv sektor kan risken vara verklig på det lokala planet. Men de lokala arbetskraftsbyråerna, som beviljar stöden har vanligen en fingertoppskänsla för det lokala näringslivet och är kapabla att väga in de eventuella konkurrenssnedvridningar som kan uppstå regionalt. Det är dock viktigt att eventuella konkurrenssnedvridningar följs upp och utvärderas både på lokal nivå och på initiativ av regeringen och att snabba åtgärder vidtas.

Nätverksbygge och stödorganisationer

För etablering och utveckling av sociala företag och för en framgångsrik verksamhet är det viktigt att företagen bildar nätverk, understryker utskottet. Arbetskrafts- och näringscentralerna samt arbetsmarknadsmyndigheterna bör dels med hjälp av projektstöd, dels på många andra sätt stödja och uppmuntra företagen att etablera fungerande nätverk. En stödorganisation kan hjälpa de sociala företagen att gå samman i nätverk också med företagare och företag i andra regioner och inom andra branscher. Stödorganisatonen kan också främja möjligheterna att bygga upp fasta relationer med annat företagande. Goda förbindelser och regelbundna kontakter med andra företag kan vara till hjälp för de anställda vid sociala företag när de vill komma ut på den öppna arbetsmarknaden.

En stödorganisation för sociala företag kan dessutom vara behjälplig vid satsningar på breddat innehåll för socialt företagande och utarbeta modeller för god praxis för hur sociala företag kan hjälpa sina anställda att förbättra sin anställbarhet och följa upp deras rehabilitering samt hjälpa de anställda att komma in på den öppna arbetsmarknaden.

Målgrupper

Med lagförslaget om sociala företag eftersträvas nya arbetsmöjligheter för framför allt arbetslösa handikappade och långtidsarbetslösa. År 2002 var sammanlagt 67 000 handikappade arbetslösa arbetssökande och 147 500 långtidsarbetslösa registrerade hos arbetskraftsbyråerna. Det handlar således om en mycket stor målgrupp även om ungefär 20 % av de långtidsarbetslösa i statistiken betraktas som handikappade.

I propositionen är personkretsen indelad i grupper enligt nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom, lyte eller skada å ena sidan och långvarig arbetslöshet å andra sidan. Under behandlingen i utskottet lyftes det fram att också andra svårsysselsatta grupper, till exempel frigivna fångar, personer med alternativa straff, skuldtyngda, utlänningar och etniska minoriteter, kunde räknas in i andelen sysselsatta. Dessutom har det föreslagits att lagen bör ge de lokala arbetskraftsbyråerna större prövningsrätt för att de vid ansökningar om sysselsättningsstöd från fall till fall ska kunna bedöma om en person är så svårsysselsatt att han eller hon bör räknas in i sysselsättningskvoten för ett socialt företag. I samband med uppföljning och utvärdering är det skäl att granska om målgruppen kunde omfatta också andra än handikapade och långtidsarbetslösa, anser utskottet.

Utskottet påpekar att det inte bara är handikappade och långtidsarbetslösa som behöver särskilda insatser för att få arbete. Också de grupper som nämns ovan kräver särskilda insatser. I det rådande läget har utskottet dock gått in för att anta den tydliga avgränsning som regeringen föreslår i propositionen. Vidare påpekar utskottet att definitionen på handikappad och långtidsarbetslös bör tolkas generöst och till klienternas fördel. I ett försök med sammansatt stöd bör aktiva sysselsättningsinsatser sättas in på de svårsysselsatta personer som inte uppfyller kriterierna för långtidsarbetslös.

Det har uttryckts en viss oro för vilka möjligheter personer i psykisk rehabilitering har att få anställning på sociala företag. De klassificeras som handikappade och räknas således in i sysselsättningskvoten på 30 %. Däremot beviljas det normalt inget sysselsättningsstöd för dem eftersom de redan får invaliditetsförmåner.

Utskottet understryker att arbetsverksamhet och anställning spelar en stor roll för mentalvårdspatienters rehabiliteringsprocess och är en väg för dem tillbaka till den öppna arbetsmarknaden. De sociala företag som avses i lagförslaget är tänkta att ligga i slutet av sysselsättningslinjen, att sysselsätta arbetsföra handikappade och långtidsarbetslösa. Det hör till kommunerna att tillhandahålla arbetsverksamhet för mentalvårdspatienter som genomgår rehabilitering. Samtidigt anser utskottet det viktigt att arbetskraftsbyråerna vid handläggningen av ansökningar om sysselsättningsstöd går in för en flexibel tolkning av reglerna för att så många som möjligt av de mentalvårdspatienter i rehabilitering som befinner sig långt bak på sin väg mot sysselsättning ska kunna få arbete i ett socialt företag.

Att sysselsätta handikappade

Funktionshindrades lika möjligheter att få arbete är ett viktigt mål för sysselsättningspolitiken och åtnjuter ett brett godtagande. I handikappolitiska program har ambitionen varit att varje förvaltning ansvarar för tjänsteutbudet för alla medborgare inom sin sektor. Det ligger i linje med denna normalitetsambition att det huvudsakligen är arbetsmarknadsmyndigheterna som svarar för sysselsättningsfrämjande insatser för handikappade. Målet är att handikappade ska få anställning på den öppna arbetsmarknaden på allmänna anställningsvillkor samt med hjälp av allmän arbetskraftsservice och normala stödåtgärder.

Förvaltningarna måste ha ett välfungerande samarbete för att sysselsättning av handikappade ska främjas. Vid sidan av arbetsförvaltningen är kommuner, social- och hälsovårdssektorn och undervisningsförvaltningen samt privata företag, kommuner och statliga myndigheter som tillhandahåller arbetsplatser viktiga aktörer i detta sammanhang. För ett gott slutresultat, arbete eller anställning krävs det i många fall att arbetsliv och rehabilitering samordnas, individuell planering av tjänster och sysselsättningsmöjligheter samt samarbete mellan ett flertal aktörer.

Sociala företag beräknas kunna sysselsätta några tusen handikappade och långtidsarbetslösa. Det innebär samtidigt att sociala företag bara är en lösning på en liten del av den strukturella arbetslösheten bland handikappade och långtidsarbetslösa. Det måste fortfarande vara vanliga företag som har huvudansvaret för att dessa grupper får arbete. Företagen bör uppmuntras och motiveras att ge svårsysselsatta grupper arbete. Utskottet anser att samhällets stödformer bör omformas utifrån regeln att långvarigt eller permanent stöd till sysselsättning av handikappade också ska kunna ges ut till vanliga företag som anställer handikappade.

Enligt regeringsprogrammet kommer det att undersökas om ett mycket långvarigt, kanske permanent sysselsättningsstöd kan ges ut till arbetsgivare som anställer handikappade arbetstagare. Stödet ska kunna skräddarsys enligt graden av nedsatt arbetsförmåga. Det är viktigt att vi får ett individuellt, permanent stöd för dessa fall, anser utskottet och efterlyser snabba åtgärder. Samtidigt efterlyser utskottet snabba åtgärder för att mildra den sista arbetsgivarens ansvar för pensioner i företag med fler än 50 anställda. Detta är viktigt för att pensionsåtagandet inte ska bromsa upp tillväxten i sociala företag och för att handikappade och äldre lättare ska få jobb i vanliga företag.

Kommunal arbetsverksamhet och sociala företag

Inom ramen för social- och hälsovård ordnas verksamhet i rehabiliteringssyfte och anknytande arbete i anställningsförhållande samt arbetsverksamhet för arbetsoförmögna personer som då får invaliditetspension. Bestämmelser om arbetsverksamhet ingår i socialvårdslagen och lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda.

Arbete och arbetsverksamhet inom socialsektorn eller arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte blir inte onödiga när socialt företagande införs. Arbetsverksamhet spelar en mycket viktig roll inte minst för unga handikappade. Tanken är att också gravt handikappade i en eller annan form ska ha tillgång till arbetsverksamhet. På så sätt införlivas arbete i deras livscykel och de får känna att de är delaktiga i samhället. Man ska inte förvänta sig ekonomiska resultat av den typen av arbetsverksamhet utan det är rehabiliterings- och terapiaspekterna som är viktiga. I arbetsverksamhet får de handikappade vänja sig vid kraven i arbetslivet och få nödvändig träning i olika typer av arbetsuppgifter.

Personer som deltar i arbetsverksamhet har inget anställningsförhållande utan de får pension eller någon annan typ av social- och trygghetsförmån. Dessutom får de en flitpeng för sitt arbete. I anställningsförhållanden inom socialvården tillämpas vanligen ett särskilt kollektivavtal som samordnar pensionsinkomster och lön från skyddat arbete.

Socialt företagande ska enligt planerna inte ersätta någon av de nuvarande verksamheterna utan det är fortfarande kommunerna som ansvarar för att arbetsverksamhet ordnas när det behövs. Åtminstone i vissa fall kan det tänkas att sociala företag kan hjälpa personer som deltagit i arbete ordnat av socialvården att komma ut på den öppna arbetsmarknaden eftersom möjligheterna ökar tack vare arbetet.

Uppföljning och utvärdering av lagen

I motiven till propositionen säger regeringen att effekterna av lagen, till exempel utvecklingen i sociala företag och deras möjligheter att tillhandahålla arbete, kommer att följas upp i en uppföljningsstudie. Dessutom kommer ett rikstäckande samarbetsforum för sociala företag att inrättas tillsammans med de viktigaste intressenterna och aktörerna. Forumet ska behandla behoven och möjligheterna att främja verksamheten i sociala företag. Dessutom är det tänkt att forumet ska bevaka eventuella oönskade effekter och lägga fram förslag till hur de kan motverkas.

Utskottet omfattar regeringens synpunkt att uppföljning är nödvändig och förutsätter att regeringen lämnar en redogörelse till utskottet om resultaten av uppföljningen i början av 2006 (Utskottets förslag till uttalande 2).

Lagstiftningen om sociala företag introducerar inga betydande nya stödformer, men utskottet anser lagförslaget vara en viktig broöppnare. Enligt uppgifter till utskottet är det svårt att förutse i vilken omfattning förväntningarna och önskemålen visavi lagförslaget kommer att uppfyllas och socialt företagande växa fram. Utskottet anser att regeringen noga bör följa upp och utvärdera vilka effekter lagstiftningen har på det befintliga sociala företagandet och på personer med intresse för socialt företagande samt snabbt vidta åtgärder om lagstiftningen inte ger önskade effekter. Ett problem för företagen kan vara att det är svårt att få pengar för nödvändiga investeringar. Därför bör regeringen följa upp hur sociala företag får pengar och i förekommande fall vidta åtgärder för att säkerställa finansieringen.

Vidare måste det följas upp vilka konsekvenser de sociala företagen har för arbetsverksamheten och arbete ordnat av socialvården. A och O är att kommunerna fortfarande uppfyller sina förpliktelser enligt socialvårdslagen och annan lagstiftning inom det sociala området vad beträffar handikappade och andra med svårigheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Först när det finns mer erfarenheter av sociala företag går det att bedöma om verksamheten måste avgränsas bättre, funktionerna samordnas i högre grad eller om det behövs några andra åtgärder för ett bättre slutresultat.

Det faktum att målgruppen begränsas till handikappade och långtidsarbetslösa har väckt en del frågor. En del har ansett avgränsningen vara alltför sträng och menat att de sociala företagen får problem med att finna lämplig arbetskraft, medan å andra sidan svårsysselsatta personer utanför målgrupperna får det ännu svårare att få jobb. En del har däremot ansett att målgruppen är för omfattande. Det har uttryckts farhågor om att långtidsarbetslösa får anställning på de handikappades bekostnad. Konsekvenserna av avgränsningen bör följas upp och frågan tas upp på nytt om erfarenheterna ger anledning till det, understryker utskottet.

Under lagberedningens gång påpekades det flera gånger att socialt företagande i vissa fall kan leda till konkurrenssnedvridningar. Regeringen bör bevaka att ingen konkurrenssnedvridning får förekomma.