Allmän motivering
Allmänt
Propositionen har samband med genomförandet av regeringens
strukturpolitiska program. Den syftar främst till att minska
arbets- och näringsbyråernas uppgifter vid genomförandet
av systemet med utkomstskydd för arbetslösa, varvid
byråerna i stället kunde fokusera på effektivare
arbetsförmedling och aktivering av kunderna. Avsikten är
att främja arbetskraftens rörlighet genom att
under vissa förhållanden utvidga skyldigheten
att ta emot arbete också utanför pendlingsregionen.
Familjedagvårdare och vissa andra som utan självförvållande är
förhindrade att utföra arbete, ska få arbetslöshetsförmån
under bestämda förutsättningar.
Utskottet anser att propositionens utgångspunkter och
mål är bra och lämpliga. Med hänvisning
till propositionsmotiven och annan utredning tillstyrker utskottet
lagförslaget, men med följande kommentarer.
Utskottet anser det nödvändigt att effektivera arbets-
och näringsbyråernas verksamhet genom att föra över
uppgifter till de som betalar ut ersättningar och genom
att förenkla utkomstskyddbestämmelserna. Utskottet
understryker att de resurser som frigörs till följd
av de föreslagna rationaliseringarna bör inriktas
på personlig service till arbetssökande. I synnerhet
för unga personer, långtidarbetslösa
och kunder som inte känner till byråernas service
och sätt att arbeta är det viktigt att få personlig
service Utskottet påpekar att alla kunder inte har möjlighet att
använda elektroniska tjänster eller att de av en
eller annan orsak upplever det som svårt att använda
sådana tjänster.
Det är viktigt med åtgärder som främjar
arbetskraftens rörlighet men utskottet anser ändå att
det finns skäl att precisera de bestämmelser som
föreslås i propositionen.
Det måste finnas tydliga anvisningar för hur de
nya bestämmelserna ska sättas i verket och praxis
bör vara överensstämmande i hela landet.
Kundrelation som bygger på förtroende
Propositionen tar ett steg mot att skapa kundrelationer som
bygger på förtroende då man avstår från
kravet på att arbete i företag, sysselsättning i
eget arbete och avslutade studier ska bevisas med betyg och utredningar.
Utskottet anser detta vara mycket välkommet och lämpligt
och påpekar att ett ömsesidigt förtroende
mellan den arbetssökande och arbets- och näringsbyråerna gör
det lättare att beakta individuella behov och snabbare
komma fram till hur varje kund ska kunna hitta lämplig
sysselsättning. Utskottet noterar också att det
nya sättet att arbeta kan leda till ofrivilliga misstag
eller uppsåtligt missbruk som undergräver tilltron
till och acceptansen för systemet med utkomstskydd och
som på grund av eventuella återkrav har negativa
följder för dem som får arbetslöshetsförmåner.
Det är angeläget att effekterna av reformen följs
upp och att missförhållanden rättas till
i förekommande fall.
Familjedagvårdares rätt till arbetslöshetsförmåner
Normalt permitteras inte kommunala familjedagvårdare
under den tid kommunen inte har reserverat vårdplatser
hos dem trots att ingen lön betalas för sådana
perioder. Eftersom familjedagvårdarna inte permitteras
har de inte heller rätt till arbetslöshetsförmåner
på grund av ett existerande arbetsförhållande.
I propositionen föreslås det att vårdarna
i dessa situationer ska ha rätt till förmånerna
av skäl som kan jämföras med permittering.
Utskottet anser att förslaget är viktigt och bra
men fäster ändå uppmärksamhet vid
att reformen inte tryggar familjedagvårdarnas rätt
till arbetslöshetsförmåner då förtjänsten minskar
på grund att så få barn har anvisats
dem. Utskottet menar att familjedagvårdarnas rätt
till jämkad arbetslöshetsförmån
vid minskad förtjänst som inte beror på vårdaren
själv måste utredas.
Rätt till arbetslöshetsförmåner
för en ung person under 25 år utan utbildning
En person under 25 år utan utbildning har vid arbetslöshet
inte rätt till arbetslöshetsförmåner
om han eller hon låter bli att söka till en utbildning som
ger yrkesfärdigheter eller till gymnasiet och som inleds
på hösten. Arbetslöshetsförmånen upphör
trots att den unga eventuellt i början av höstterminen
skulle delta i sysselsättningsfrämjande service.
I propositionen föreslås att bestämmelsen ändras
så att den unga personens rätt till arbetslöshetsförmån
kvarstår under den tid den sysselsättningsfrämjande
servicen pågår. Utskottet anser att förslaget är
mycket bra och ett viktigt incitament för att få unga
personer in i sysselsättningsfrämjande service.
Från början av 2013 slopades skyldigheten
för unga personer utan utbildning att söka utbildningsplats
för vårterminen eftersom det fanns så väldigt
få platser och alternativ. Nu föreslås
ingen ändring i detta förhållande men
unga personers rätt till arbetslöshetsförmåner
skärps i fråga om utbildning som inleds på våren
så till vida att rätten till förmåner
går förlorad om personen låter bli att
inleda en utbildning som startar på våren och
där han eller hon har tagit emot studieplatsen. Avsikten är
att uppmuntra unga personer att i stället för
att gå sysslolösa inleda studier, om arbetslöshet är
det enda alternativet till skolgång.
Utskottet menar att det är viktigt att unga styrs mot
yrkesutbildning och att utbildningen är central när
det gäller att säkra unga personers position på arbetsmarknaden.
För de flesta ungdomar är utbildning ett relevant
och bättre alternativ än arbetslöshet.
Men ändringsförslaget är inte alldeles
lätt att genomföra, anser utskottet, eftersom
det försätter de unga i en ojämlik situation
beroende på om de har sökt till någon
utbildning eller inte. Utskottet befarar också att ändringen
kan leda till att mindre bemedlade och unga som har svårt
att hitta sin egen bransch undviker att söka sig till en
utbildning vid hot om att förlora det ekonomiska bidraget.
Vägran att ta emot ett jobb på grund av arbetsresa
En person har rätt att utan förlust av arbetslöshetsförmåner
vägra ta emot ett jobb som befinner sig 80 kilometer från
personens faktiska bostad, om de dagliga resorna vid heltidsarbete skulle överstiga
i genomsnitt tre timmar och vid deltidsarbete in genomsnitt två timmar.
Vid bedömningen av den tid som går åt
till den dagliga arbetsresan beaktar man förutom kollektivtrafiken
till exempel möjligheten att använda egen bil
och cykel samt möjligheten att gå till fots. Enligt
2 kap. 6 § 2-4 mom. i lagen om utkomstskydd för
arbetslösa är man skyldig att ta emot jobb utanför
pendlingsregionen bland annat då arbetet är varaktigt
och utkomsten tryggad, det på den nya orten finns en bostad
som är lämplig för personen och dennes
familj och då den arbetssökande inte har vägande
personliga skäl att vägra ta emot arbetet.
Påföljdssystemet vid utkomstskydd för
arbetslösa skulle enligt propositionen i större
omfattning än för närvarande stödja
arbetslösa att ta emot arbete också utanför
pendlingsregionen, när detta är möjligt
med hänsyn till trafikförbindelserna. Det föreslås
därför att en arbetslös, utöver
de omständigheter som nämns ovan och som förpliktar
till att ta emot erbjudet arbete, också skulle vara skyldig
att ta emot arbete utanför sin pendlingsregion om de dagliga
arbetsresorna med kollektiva trafikmedel eller transport som arbetsgivaren
ordnar inte skulle överstiga tre timmar i genomsnitt vid
heldagsarbete och två timmar vid deltidsarbete.
Enligt sakkunnigutredning till utskottet som hänvisar
till ett utlåtande av grundlagsutskottet (GrUU 11/2010
rd) är utvidgningen av skyldigheten att ta emot arbete
problematisk med hänsyn till den fria rörlighet
som tryggas i 9 § i grundlagen. Grundlagsutskottet anser
i sitt utlåtande att skyldigheten att ta emot arbete även inom
en pendlingsregion utan fallspecifik tillämpning kan leda
till ett slutresultat som står i strid med bestämmelsen
om den grundläggande friheten att välja bostadsort.
De fallspecifika omständigheterna beaktas emellertid i
tillräcklig omfattning med de begränsningar i
fråga om arbetsresornas utsträckning i tid som
föreslås.
Förslagets tidsgränser för arbetsresor är
emellertid inte absoluta när den arbetssökande
erbjuds arbete utanför pendlingsregionen, utan för att
vägran att ta emot arbete ska betraktas som giltig borde
den också uppfylla de villkor som ställs i 2 a
kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Det föreslås att bestämmelserna överförs
till den nya 2 a kap. 6 a §. En arbetssökande
blir därmed skyldig att ta emot arbete utanför
pendlingsregionen även om arbetsresan överskrider
den föreskrivna tiden om han eller hon inte kan åberopa
några andra skäl för vägran.
Utskottet anser det nödvändigt att ändra
den föreslagna paragrafen så att en arbetslös
ska ha rätt att vägra ta emot arbete utanför
pendlingsregionen enbart på grunder som sammanhänger med
arbetsresans längd.
Vägran att ta emot arbete på grund av kostnader
Med stöd av 2 a kap. 5 § 1 mom. i lagen om
utkomstskydd för arbetslösa har en arbetslös
rätt att vägra ta emot arbete om det är
fråga om ett deltidsarbete och den jämkade arbetslöshetsförmån
som eventuellt betalas till honom eller henne, efter avdrag av kostnader
för arbetsresor och övriga kostnader som beror
på att han eller hon tar emot arbetet, blir mindre än
den arbetslöshetsförmån som annars betalas
till honom eller henne. Det finns ingen motsvarande bestämmelse
som beaktar kostnader om det rör sig om ett heltidsarbete.
Utskottet noterar att en arbetsplats som i fall av goda trafikförbindelser
faller inom ramen för tretimmarsgränsen gott och
väl kan befinna sig långt från den arbetslösas
boningsort och då kan kostnaderna för arbetsresorna
uppgå till rentav flera hundra euro per månad.
I låglönebranscher kan även ett heltidsarbete
i sådana fall i praktiken vara ekonomiskt olönsamt
på ett sådant sätt att det skulle vara
oskäligt gentemot den arbetslösa att ta emot arbetet.
Samtidigt påpekar utskottet att det med hänsyn
till statsfinanserna vore bra med skäligare priser på pendlarbiljetter hos
t.ex. VR.
Utskottet föreslår att 2 a kap. 5 § 1
mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras
så att en arbetslös har rätt att vägra
ta emot också ett heltidsarbete om den lön och
jämkade arbetslöshetsförmån
som eventuellt betalas till honom eller henne, efter avdrag av kostnader
för arbetsresor och övriga kostnader som beror
på att han eller hon tar emot arbetet, blir mindre än
den arbetslöshetsförmån som annars betalas
till honom eller henne.
Utskottet påpekar att en person på grundval av
2 a kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa
har giltig orsak att lämna arbetet inom tre månader
från det att anställningsförhållandet inleddes,
under förutsättning att arbetsplatsen är belägen
utanför pendlingsregionen eller att de dagliga arbetsresorna
vid heltidsarbete överstiger i genomsnitt tre timmar och
vid deltidsarbete i genomsnitt två timmar. Enligt utskottet är det
inte ändamålsenligt att ge förpliktande
arbetserbjudanden i en situation där kostnaderna till följd
av att den arbetslösa tar emot arbetet blir så höga
att slutresultatet blir oskäligt. Därför
bör förpliktande arbetserbjudanden i första hand
koncentrera sig till pendlingsregionen.
Sysselsättningsplan per telefon
En arbetssökande behöver inte nödvändigtvis
infinna sig personligen på en arbets- och näringsbyrå för
att utarbeta eller justera sin sysselsättningsplan utan
saken kan skötas per telefon vid en tidpunkt som byrån
har meddelat på förhand, om parterna kommit överens
om ett sådant förfarande. Om en arbetssökande
inte nås per telefon vid den överenskomna tidpunkten
betraktas detta som vägran att utarbeta sysselsättningsplan
(2 a kap. 10 §) och en karens om 30 dagar kan därmed
utsättas för den arbetssökande.
I propositionen föreslås det att för
att alla ska behandlas lika ska en arbetssökande som inte nås
per telefon bemötas på samma sätt som
den som inte kommer till det möte där en sysselsättningsplan
ska utarbetas. Påföljden skulle då med avvikelse
från nuvarande praxis bestämmas enligt 2 a kap.
9 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa
om uteblivande från möte och kunna vara högst
15 dagar. Ett villkor för karensen är att arbets-
och näringsbyrån på förhand
meddelat den arbetssökande vid vilken tidpunkt telefonsamtalet
ska äga rum. Det ska anses tillräckligt att den
arbetssökande på en dag när får
veta när byrån kommer att ta kontakt och då se
till att hen är anträffbar eller utan dröjsmål
besvarar byråns anmaning att ringa upp.
Utskottet anser att möjligheten att sköta ärenden
per telefon och genom nätförbindelse är
bra och rationellt både för den arbetssökande
och för arbets- och näringsbyrån. Men
det är problematiskt med tanke på den arbetssökandes rättstrygghet
att bestämma en påföljd vid telefonkontakt.
Slumpen kan avgöra om telefonkontakt kan upprättas
och ett misslyckat försök kan vara oberoende av
den arbetssökande t.ex. för att telefonen har
gått sönder eller för att den arbetssökande
befinner sig utanför täckningsområdet. Det
kan dessutom av skäl som beror på arbets- och
näringsbyrån vara svårt eller rentav
omöjligt för den arbetssökande att utan
dröjsmål besvara en anmaning att ringa upp. Enligt
utredning till utskottet har det på många orter
varit svårt att få kontakt med arbets- och näringsbyrån
och den som ringer upp har varit tvungen att göra upprepade
försök eller köa en lång stund. Utskottet
föreslår därför att den ändring
av 2 a kap. 9 § 3 mom. som föreslås i
propositionen stryks.
Utskottet anser att den arbetssökandes rättigheter
och skyldigheter vid telefonkontakt måste vara klart fastställda
och förutsägbara och att praxis ska vara enhetlig
i hela landet. Utskottet ställer sig positivt till det
förslag som framförs i arbets- och näringsministeriets
genmäle till utskottet, där ministeriet föreslår
att förfarandet vid upprättande av en sysselsättningsplan
preciseras så att 2 a kap. 10 § om vägran
att utarbeta sysselsättningsplan kompletteras med en bestämmelse
enligt vilken det att någon inte har kunnat nås
per telefon inte är en påföljdsgrund. En
arbetssökande som inte nås per telefon ska kallas
till arbets- och näringsbyrån för att
utarbeta eller justera sysselsättningsplanen.
Detaljmotivering
1. Lag om ändring av lagen om utkomstskydd för
arbetslösa
2 kap. Allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningar
för erhållande av förmåner
13 §. Rätt till arbetslöshetsförmån
för unga personer som saknar utbildning som ger yrkesfärdigheter.
Paragrafens 2 mom. föreslås få en
tydligare utformning och ordet "hösten" i
c punkten ändras till "höstterminen".
Avsikten är inte att ändra bestämmelsens
innehåll i sak.
2 a kap. Förfaranden som är arbetskraftspolitiskt
klandervärda
5 §. Giltig orsak för vägran att
ta emot arbete.
Utskottet föreslår att 1 mom. ändras
så att en person har rätt att vägra ta
emot inte bara deltidsarbete utan också heltidsarbete om
den jämkade arbetslöshetsförmån
som eventuellt betalas till honom eller henne, efter avdrag av kostnader
för arbetsresor och övriga kostnader som beror
på att han eller hon tar emot arbetet, blir mindre än den
arbetslöshetsförmån som annars betalas
6 a §. Vägran att ta emot arbete utanför
pendlingsregionen.
Av skäl som framgår av den allmänna
motiveringen föreslår utskottet att 2-4 mom. slopas.
9 §. Uteblivande från ett möte där
en sysselsättningsplan utarbetas.
Av skäl som framgår av den allmänna
motiveringen föreslår utskottet att 3 mom. slopas.
10 §.
Utskottet finner det inte motiverat att bestämma en
påföljd för en arbetssökande
på den grunden att arbets- och näringsbyrån
inte har nått personen per telefon för att utarbeta
eller justera en sysselsättningsplan. Utskottet föreslår
ett nytt 2 mom. i paragrafen om detta.
2. Lag om ändring av lagen om offentlig arbetskrafts-
och företagsservice
46 §. Ersättning för kommunens utkomststöd.
Paragrafen har ändrats genom lagen om ändring av
44 och 46 § i lagen om främjande av integration
() efter det att denna proposition lämnades.
Utskottet påpekar att detta bör beaktas.