Motivering

Människor med kreativa yrken hamnar mellan två stolar i arbets- och sociallagstiftningen

Arbets- och sociallagstiftningen har inte till alla delar lyckats hålla jämna steg med de snabba förändringarna i arbetslivet och utvecklingen i arbetsprocesserna. Många av dem som arbetar inom nya anställningsformer har sämre villkor än andra. Det kommer fram till exempel vid sjukdom, arbetslöshet och pensionering. Arbets- och sociallagstiftningen bör ses över för att olika former av arbete ska vara så jämställda som möjligt.

I sitt program understryker statsminister Vanhanens andra regering starkt betydelsen av kreativ ekonomi och kreativt arbete och av en omvärld som uppmuntrar till innovativitet. I kreativa yrken skiljer sig arbetet från traditionellt lönearbete och företagsamhet, särskilt bland forskare och konstnärer.

Konstnärer och forskare spelar en stor roll för vårt samhälle. De skapar nytt och utvecklar den finländska kompetensen och tryggar i många hänseenden det framtida välståndet i vårt land.

För att skapande arbete ska vara ett attraktivt sätt att försörja sig på och ställa sin kompetens till förfogande måste det sociala trygghetsnätet ge en viss stabilitet. Många konstnärer och forskare lever på stipendier under någon period av sitt liv och det görs mycket betydelsefull konst och vetenskaplig forskning med hjälp av stipendier. En del täcker en stor del av sin yrkeshistoria och sin försörjning med stipendier.

I Finland är den sociala tryggheten uppdelad på dels inkomstrelaterade sociala förmåner som i relativt stor utsträckning tryggar samma konsumtionsnivå som vid förvärvsaktivitet, dels grundtrygghet som kompletterar de inkomstrelaterade sociala förmånerna och garanterar en minimiförsörjning. De som arbetar på stipendier har vanligen ingen anställning och verksamheten kan inte direkt jämställas med företagsamhet. Dessutom är stipendierna ofta små och betraktas som skattefri inkomst. Därför är stipendiater ofta beroende av de grundläggande trygghetsförmånerna och de flesta av dem har ingen företagshälsovård.

Strukturer som uppmuntrar till innovativitet och kreativitet och en atmosfär som uppmuntrar till skapande verksamhet är viktiga förutsättningar för att Finland ska skörda framgångar i den hårdnande internationella konkurrensen, påpekar utskottet. Där spelar den sociala tryggheten en viktig roll och systemet måste därför ge människor med skapande arbete bättre villkor än nu.

Det är således angeläget att fortsatt förbättra villkoren för människor med kreativt arbete för att deras arbetsprocesser ska vara jämställda med andra typer av arbete.

Den sociala tryggheten för stipendiater

Regeringens reformförslag är både mycket viktigt och mycket välkommet. Det har länge varit känt att det brister i den sociala tryggheten för människor som lever på stipendier och förbättringar har varit aktuella flera gånger tidigare. Följaktligen är det viktigt att systemet nu äntligen åtgärdas och att villkoren blir någotsånär rimliga.

Regeringen föreslår att stipendiater ska ha sin arbetspensions- och olycksfallsförsäkring i Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt (LPA) eftersom anstalten är den enda av de privata pensionsanstalterna som verkställer både lagstadgad arbetspensionsförsäkring och olycksfallsförsäkring. Tanken är att LPA ska kunna utnyttja existerande informationssystem och andra strukturer. Därmed kan man spara in kostnader för att inrätta och förvalta de inkomstrelaterade trygghetsförmånerna för stipendiater. Förslaget beror delvis på att villkoren är desamma för båda trygghetssystemen beträffande till exempel de försäkrades ålder, minsta inkomster och kravet på förvärvstid.

Stipendiater ska vara skyldiga att försäkra sig i Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt om de har fått stipendium från Finland och därmed kan arbeta utan avbrott i minst fyra månader. Ett annat villkor är att stipendiebeloppet omvandlat i årliga arbetsinkomster kommer upp till åtminstone den nedre gränsen för inkomst enligt lagen om pension för lantbruksföretagare, det vill säga 3 093,33 euro enligt nivån för 2008.

En del forskare och konstnärer får stipendier från flera olika ställen och kan därför ha till exempel fyra stipendier för tre månader. Med avseende på målet med propositionen är det därför problematiskt att personer med stipendier från flera olika ställen går miste om sociala trygghetsförmåner också när de arbetar utan avbrott i fyra månader och kommer upp till en årsinkomst som överstiger minimikravet.

Kravet på stipendium för arbete i minst fyra månader utesluter en betydande del av scenkonstnärerna. Till exempel bara en fjärdedel av stipendierna från Centralkommissionen för konst och statens konstkommissioner uppfyller fyramånadersregeln. Inom scenkonsten arbetar man mycket med stipendiestödda projekt där projekten på grund av konstartens särdrag ohjälpligen är kortare än fyra månader. Exempel på detta är dansproduktioner, experimentell teater och uppsättningar i tillfälliga grupper. Grupperna står för nyskapande och experimentell teater och dans och de har en vitaliserande effekt på scenkonsten i vårt land.

Det är alltså angeläget att personer med stipendier för mindre än fyra månaders arbete så snart som möjligt införlivas i våra sociala trygghetssystem. Det gör systemet rättvisare för människor som arbetar med konst och vetenskap.

Utskottet föreslår att social- och hälsovårdsutskottet överväger att utvidga försäkringsskyldigheten till att gälla på varandra följande stipendier som omfattar minst fyra månader och ger en årlig inkomst på minst 3 093,33 euro enligt nivån 2008. Dessutom föreslår utskottet att social- och hälsovårdsutskottet i sitt betänkande tar in ett uttalande om att nästa steg i reformen ska starta genast för att stipendier omfattande mindre än fyra månader så snart som möjligt ska kunna omfattas av de sociala trygghetsförmånerna, om deras sammanlagda tid motsvarar minst fyra månader under ett kalenderår.

Vidare påpekar utskottet att självständiga konstnärer och forskare som lever på stipendier vanligen inte har någon företagshälsovård. I den fortsatta behandlingen av frågan är det därför av största vikt att utreda hur de bättre ska kunna införlivas i företagshälsovården.

Vidare är det viktigt att informera ordentligt om reformen och att följa upp reformens effekter och försäkringen av stipendiater.

Bättre villkor för samiska stipendiater

Reformen gäller visserligen också samiska vetenskaps- och konstutövare som får stipendier, men den har en del negativa effekter för samiska stipendiater. Detta hänger samman med att samiska stipendiater också får stipendier från våra grannländer. Enligt lagförslaget ska finska samer inte få räkna sådana stipendier till godo i den sociala tryggheten eftersom propositionen bara gäller stipendier från Finland.

Grundlagen ger samerna tryggad ställning som urfolk med egen kultur och eget språk. Samerna består av olika grupper med egen kultur och eget språk och de är bosatta i områden som sträcker sig över statsgränserna i Finland, Sverige, Norge och Ryssland.

Litteratur och teater på nordsamiska skapas för att läsas och framföras i Finland, Sverige och Norge. Och till exempel litteratur och teater på skoltsamiska vänder sig till en publik i Finland och Ryssland. Också annan samisk konst, exempelvis musik med ursprung i jojktraditionen, bildkonst, dans, traditionellt konsthantverk och film tilltalar samer över riksgränserna eftersom de bygger på en gemensam kulturtradition.

I den fortsatta reformen är det således extra viktigt att ta fasta på problemen i ett samiskt perspektiv och utreda om samiska forskare och konstnärer med stipendier från de övriga nordiska länderna kan få rätt att försäkra sig i det sociala trygghetssystemet för stipendiater.

Arbetslöshetsersättning för forskare och konstnärer

I 2 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa jämställs arbete med företagsamhet som är ekonomisk verksamhet i bolag eller som yrkesutövare. Också eget arbete anses begreppsmässigt vara jämställt med företagsverksamhet eftersom det i princip utförs utan ledning och tillsyn enligt arbetsavtalslagen. Eget arbete kan dock bestå av självständigt vetenskapligt eller konstnärligt arbete i många olika former utan att det primära målet är att eftersträva vinst. Följaktligen har det ansetts vara ett problem att tilllämpa företagsamhetsrisken på eget arbete när arbetet tar slut.

Detta har resulterat i att arbetssökande med konstnärligt eller forskningsrelaterat arbete har haft svårt att bli antagna i systemet för arbetslöshetsersättning. Deltidsanställning har ansetts pågå fram till dess att verksamheten bevisligen är avslutad eller utan avbrott har legat nere i fyra månader.

Extra problematiskt har det varit när konstnärer eller forskare inte har kunnat visa att deras arbete har avslutats eller ändrats. Det har varit svårt att få arbetslöshetsersättning till exempel när stipendietiden går ut och det måste bedömas om den vetenskapliga eller konstnärliga verksamheten är slut i den mening som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Dessutom har det varit ett problem att arbetsvillkoret kvarstår utifrån tidigare anställningar.

I ett brev från april 2008 ger arbets- och näringsministeriet arbetskrafts- och näringscentralerna anvisningar om utkomstskydd för forskare och konstnärer. Anvisningarna går ut på att de arbetskraftspolitiska utlåtandena om avslutad och avbruten verksamhet ska utgå från efterhandskontroll i stället för förhandskontroll som tidigare. Beslutet ska grunda sig på sökandens egen anmälan om hur omfattande och bindande verksamheten har varit. I propositionen har regeringen tagit med det viktigaste innehållet i brevet i de föreslagna paragraferna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreslås få en bestämmelse som säger att arbetslöshetsskyddet grundar sig på att verksamheten har avslutats, det vill säga att det "är uppenbart att verksamheten inte fortsätter". Kruxet är bara att det också kan visa sig vara svårt att få en samordnad tolkning av den nya bestämmelsen. Forskare och konstnärer kan få svårt att förstå vilken typ av uppgifter arbetskraftsbyrån kräver av dem för att verksamheten ska anses ha upphört. Uteblir uppgifterna, kan det leda till att arbetslöshetsersättningen återkrävs.

Utskottet anser att bestämmelsen blir lättare att förstå om rätten till utkomstskydd direkt kopplas ihop med att sysselsättningen i eget arbete har upphört och att personen är beredd att tacka ja till annat heltidsarbete. Både arbetskraftsbyråerna och klienterna måste få tydliga och entydiga anvisningar om hur bestämmelsen ska tolkas. Dessutom måste man följa upp hur ersättning beviljas och vid problem vidta åtgärder för att förtydliga bestämmelsen.

Utskottet påpekar vidare att det finns liknande problem med utkomstskyddet för företagare och deras familjemedlemmar. Den 22 september 2008 tillsatte social- och hälsovårdsministeriet en arbetsgrupp för att utreda resterande brister i den sociala tryggheten för företagare och lägga fram förslag till förbättringar. Utskottet påpekar att det brådskar med förbättringarna.

Den arbetslöshetsersättning som stipendiater vanligen får är behovsprövat arbetsmarknadsstöd eftersom arbetsvillkoret inte fylls på när de lever på stipendium. På grund av behovsprövningen har de ofta blivit helt utan ersättning om partnern förvärvsarbetar.

Regeringen föreslår lindrigare villkor för behovsprövning. Stipendiater ska kunna få arbetsmarknadsstöd utan behovsprövning de första 130 arbetslöshetsdagarna om de har haft stipendium i sammanlagt 24 månader under den senaste 48-månadersperioden. Utskottet menar att villkoret är så strängt att bara få stipendiater kommer att uppfylla det. För löntagare är villkoret 43 veckor under 28 månader. I den fortsatta reformen bör det utredas om försäkringsvillkoret för stipendiater kan samordnas med villkoret för löntagare.