Motivering

I propositionen föreslås det att lagen om utkomstskydd för arbetslösa, lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner och en lag om ändring och temporär ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska ändras. Det föreslås att beräkningsregeln för den inkomstrelaterade dagpenningen ändras så att förtjänstdelen sjunker hos de personer vars lön överstiger 3 115 euro i månaden. Dessutom föreslås en sänkning av den förhöjda förtjänstdel som betalas för 90 dagar sedan en lång arbetshistoria avslutats. Det gäller också tiden för sysselsättningsfrämjande service. Sammantaget är målsättningen att spara tiotals miljoner euro i statens utgifter för arbetslöshetsdagpenning på så sätt att besparingarna riktas mot medelinkomsttagare och dem som får högre arbetslöshetsdagpenning.

Sannfinländarnas utskottsgrupp anser att det i sig är ett steg i rätt riktning att gå in för att förtydliga finansieringen av utkomstskydd för arbetslösa. Också i övrigt anser både vår utskottsgrupp och vår riksdagsgrupp att det är bra att försöka minska den utsvällande regleringen och byråkratin inom olika förvaltningssektorer.

Men vi är inte övertygade om att regeringens sätt att bereda denna proposition är välva#60; det gäller nämligen ett omfattande lagförslag som berör sysselsättningspolitiken. Vi anser att det är mycket illa att det försvagade utkomstskyddet för arbetslösa drabbar den inkomstrelaterade dagpenningen för dem som blir utan jobb. Följden blir nämligen en extra bestraffning för arbetslöshet, och det menar vi att ger helt fel signaler.

Denna omställning försvagar ytterligare ersättningsgraden enligt tidigare inkomster för utkomstskyddet för arbetslösa. Syftet med det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa är bl.a. att jämna ut de ekonomiska följderna av plötsligt påkommen arbetslöshet. Därför anser vi att det är en väldigt dålig metod att öka den ekonomiska nöden genom att rikta nedskärningarna till utkomstskyddet för arbetslösa. Nedskärningarna försvagar ytterligare försörjningen för de arbetslösa och deras familjer och gör i fortsättningen att allt fler som förlorar jobben särskilt i huvudstadsregionen, men också på annat håll i landet, blir beroende av övrig social trygghet såsom bostadsbidrag och utkomststödet.

I propositioner av detta slag ser vi hur utomordentligt viktigt det hade varit att också fråga ut de olika arbetsmarknadsorganisationerna i landet om sparbetingen. Nu har det inte blivit gjort, och det ogillar vi som utskottsgrupp. Vår utskottsgrupp ser det också som en ogynnsam utveckling att vissa sektorer inom politikområdet ständigt ändras, såsom lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Med det hänvisar vi till att ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa återigen drabbar de förmåner som regeringen nyss höjde från början av 2014. För att ärendena ska kunna föras vidare är det viktigt att iaktta konsekvens och öppenhet. Ständiga lagändringar inom de berörda sektorerna gör det svårare för medborgarna att greppa hur systemet med utkomststöd för arbetslösa utvecklas i vårt land.

Slutligen vill vår utskottsgrupp fästa uppmärksamhet vid att propositionen eventuellt också kan få betydligt mer långtgående verkningar än vad vi i dag kan föreställa oss. Vad händer härnäst om ekonomin fortsätter att försvagas? Kommer regeringen i så fall att ingripa också i arbetslöshetsförmånerna hos andra medelinkomsttagare samt lägre avlönade grupper? Så kan det i praktiken gå nu när "Pandoras ask" redan har öppnats. En sådan utveckling är inte gynnsam eller önskvärd, anser vi. Som utskottsgrupp ser vi faktiskt detta som en principiell fråga ur ett samhällsperspektiv.