Allmänt

I planen för de offentliga finanserna beräknas bruttonationalprodukten öka med 2,6 procent 2021, 2,5 procent 2022 och 1,5 procent 2023. Till följd av coronaviruspandemin är den ekonomiska tillväxten enligt planen långsam i början av 2021 men börjar småningom tillta under sommaren. Prognosen bygger på antagandet att incidensen av sjukdomsfall inom coronaviruspandemin kommer att sjunka till en låg nivå inför sommaren 2021 till följd av restriktioner, framsteg i vaccinationsprogrammet och säsongsvariationer i epidemins förlopp. 

I planen för de offentliga finanserna konstateras att helhetsbilden av Finlands ekonomi och finanspolitiska behov avviker avsevärt från situationen i oktober 2019 när ramen för valperioden uppställdes, och därför har regeringen som en del av lösningarna vid halvtidsöversynen beslutat höja ramen med 900 miljoner euro 2022 och 500 miljoner euro 2023. De direkta coronarelaterade kostnaderna täcks som utgifter utanför ramen åren 2021—2023. Den mekanism för exceptionella konjunkturlägen som ingår i rambestämmelsen enligt regeringsprogrammet aktiveras dessutom åren 2021 och 2022 och gör det möjligt att rikta 500 miljoner euro per år till utgifter av engångsnatur. 

Riktlinjer för främjande av sysselsättningen

Det viktigaste målet för regeringens ekonomiska politik i regeringsprogrammet är att under normal ekonomisk utveckling höja sysselsättningsgraden till 75 procent och att öka antalet sysselsatta med minst 60 000 personer före utgången av 2023. I och med coronakrisen har målet justerats så att man eftersträvar en sysselsättningsgrad på 75 procent före mitten av årtiondet och strävar efter att öka antalet sysselsatta med 80 000 personer genom sysselsättningsåtgärder före utgången av årtiondet. 

För att nå sysselsättningsmålet beslutade regeringen vid sin halvtidsöversyn om åtgärder genom vilka man eftersträvar ytterligare 40 000—44 500 sysselsatta. Till de viktigaste åtgärderna hör en överföring av arbets- och näringstjänsterna till kommunerna, en finansieringsmodell som skapas i samband med överföringen och som ska sporra kommunerna att utveckla sin verksamhet så att den främjar sysselsättningen, en utvidgning av programmet för arbetsförmåga samt en reform av systemet med lönesubvention och en reform av det kontinuerliga lärandet. Dessutom har regeringen för avsikt att före utgången av regeringsperioden fatta beslut om sysselsättningsåtgärder som stärker den offentliga ekonomin med 110 miljoner euro. Före halvtidsöversynen våren 2021 har regeringen tidigare fattat beslut om en sammanlagd effekt på uppskattningsvis 31 000—33 000 sysselsatta personer fram till 2029. De viktigaste enskilda åtgärderna är utvidgningen av läroplikten, slopandet av tilläggsdagarna inom utkomstskyddet för arbetslösa samt den nordiska arbetskraftsmodellen, sänkningen av avgifterna för småbarnspedagogik, kommunförsöken med sysselsättning, reformen av lönesubventionen och åtgärder som stärker sysselsättningen för partiellt arbetsföra. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet understöder regeringens åtgärder för att öka sysselsättningen och betonar att man vid genomförandet av reformerna måste se upp med silotänkande. Även det mål om ekologiskt och socialt hållbar tillväxt som ingår i planen för de offentliga finanserna kan uppnås endast om de olika dimensionerna beaktas inom alla sektorer. För närvarande syns den ekologiska dimensionen i praktiken inte alls i sysselsättningsåtgärderna. 

Utskottet anser det viktigt att man övergår till en aktivare arbetskraftspolitik på samma sätt som i de övriga nordiska länderna, men påpekar samtidigt att Finland fortfarande satsar mindre på en aktiv arbetskraftspolitik som stöder arbetsmarknadens funktion än de övriga nordiska länderna. 

Överföring av arbets- och näringstjänsterna till kommunerna

Kommunernas roll och ansvar inom arbets- och näringstjänsterna utökas. Den första åtgärden var kommunförsöken med sysselsättning för tiden 1.3.2021—30.6.2023, då en del av arbets- och näringsbyråernas kunder övergick på försökskommunernas ansvar och en del av byråernas personal underställdes arbetsledningen i försökskommunerna. Regeringen har vid sin halvtidsöversyn fastställt att arbets- och näringstjänsterna överförs till kommunerna under 2024. I planen för de offentliga finanserna konstateras att överföringens ekonomiska konsekvenser preciseras när beredningen framskrider och att de inkluderas i planen för de offentliga finanserna först senare. 

Genomförandet av ändringen förutsätter förutom en reform av lagstiftningen även rikligt med regional och lokal beredning. Utskottet betonar att särskild uppmärksamhet ska fästas vid planeringen, tidtabellen, projektionen och resursfördelningen av arbets- och näringstjänsternas permanenta servicestruktur såväl nationellt som regionalt. Vid överföringen av arbets- och näringstjänsterna till kommunerna är det dessutom viktigt att genomföra en förnyad finansieringsmodell som verkligen sporrar dem som ordnar sysselsättningstjänster. 

Inom skötseln av sysselsättningen som helhet pågår nu och under de kommande åren flera reformer. En utmaning vid den samtidiga beredningen och genomförandet av nya sysselsättningsåtgärder och omfattande förvaltningsreformer är att upprätthålla servicenivån i brytningsskedet. Utskottet anser det vara viktigt att man under den ekonomiska återhämtningen efter coronakrisen och den ökade efterfrågan på arbetskraft ser till att sysselsättningstjänsterna är så funktionsdugliga som möjligt och främjar arbetsförmedlingen på bästa sätt. 

Modell för nordisk arbetskraftsservice

Arbets- och näringstjänsternas funktionsförmåga har under coronakrisen understötts genom att för viss tid öka arbets- och näringsbyråernas omkostnader fram till utgången av 2021. Från och med 2023 är avsikten enligt planen för de offentliga finanserna att stärka arbets- och näringstjänsternas omkostnader med 70 miljoner euro som en del av genomförandet av den nordiska modellen för arbetskraftsservice. Arbets- och näringsministeriet bereder som bäst en regeringsproposition om den nordiska modellen för arbetskraftsservice. Målet med modellen är bland annat att avsevärt öka antalet möten med arbetssökande i synnerhet i början av arbetslösheten samt senare, om arbetslösheten förlängs, under intensiva serviceperioder. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att övergången till den nordiska modellen för arbetskraftsservice är en central reform med tanke på sysselsättningsmålet. Utskottet fäster dock uppmärksamhet vid att även om ökningen av de permanenta omkostnaderna för arbets- och näringstjänsterna med 70 miljoner euro är betydande, kommer ökningen inte nödvändigtvis att vara tillräcklig för att möjliggöra att servicenivån enligt modellen genomförs fullt ut. Med tanke på genomförandet av modellen kommer det att vara av avgörande betydelse bland annat om det i lagstiftningen kommer att förutsättas personliga möten, eller om det också är möjligt att föra diskussioner på distans. Utskottet betonar att införandet av den nordiska modellen för arbetskraftsservice över huvud taget förutsätter betydande satsningar på att utveckla digitala lösningar, informationssystem och digitala serviceplattformar. 

Kontinuerligt lärande

Syftet med reformen av det kontinuerliga lärandet är att förnya de kompetenstjänster som är riktade till befolkningen i arbetsför ålder, utveckla prognostiseringen av förändringar i arbetslivet samt rikta utbildning och handledning särskilt till branscher med strukturomvandlingar samt till underrepresenterade grupper. I samband med reformen av det kontinuerliga lärandet är målet särskilt att säkerställa och etablera ett tillräckligt riktat utbildningsutbud, uppsökande verksamhet och stöd för befolkningen i arbetsför ålder. Dessutom görs en utredning om hur möjligheterna för arbetslösa att studera kan utvecklas och görs en bedömning av de behov av ändringar i lagstiftningen som hänför sig till detta. 

För närvarande behandlar riksdagen regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning och till lagar som har samband med den (RP 76/2021 rd). Avsikten är att inom undervisnings- och kulturministeriets huvudtitel överföra 1,1 miljoner euro till centrets permanenta omkostnader i den tredje tilläggsbudgeten för 2021. I budgeten för 2021 utökades det kontinuerliga lärandet med 40 miljoner euro, som i synnerhet riktas till kompetensutveckling för befolkningen i arbetsför ålder, stärkande av kompetensen hos personer med svaga grundläggande färdigheter samt underlättande av sysselsättningen av äldre. Det föreslås att detta anslag överförs till servicecentret. 

Enligt den preliminära planen för återhämtning och resiliens som ingår i Finlands program för hållbar tillväxt anvisas sammanlagt 70 miljoner euro för reformen av kontinuerligt lärande. Genom tidsbegränsad finansiering skapas bland annat de strukturer och verksamhetsmodeller som reformen förutsätter för servicecentret, utvecklas prognostiseringen och digitala tjänster för kontinuerligt lärande samt ökas de utbildningar och andra tjänster för kompetensutveckling som är nödvändiga med tanke på återhämtningen efter coronakrisen. 

Utskottet konstaterar att genomförandet av åtgärderna i reformen av det kontinuerliga lärandet intar en nyckelroll när det gäller att höja kunskapsnivån och förbättra sysselsättningen. Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning gör det för sin del möjligt att utveckla och rikta utbildningar och sysselsättningsfrämjande tjänster noggrannare än tidigare. 

Välittäjä Oy

Regeringen har beslutat att grunda ett bolag med specialuppgifter, Välittäjä Oy, för att förbättra sysselsättningen av partiellt arbetsföra med den allra svåraste ställningen på arbetsmarknaden. För statsunderstödet för detta ändamål reserveras 10 miljoner euro per år. Utskottet understöder inrättandet av Välittäjä Oy och en tillräcklig resurstilldelning till bolaget och påpekar samtidigt att underlättandet av sysselsättningen av partiellt arbetsföra har ett sådant egenvärde att åtgärden inte kan bedömas enbart utifrån i vilken mån den stärker den offentliga ekonomin. 

Linjär modell för partiell invalid- och sjukpension

Statsrådet har redan under en längre tid berett genomförandet av den linjära modellen för partiell invalid- och sjukpension. I den modell som föreslås bli införd 2023 samordnas partiell invalid- och sjukpension och förvärvsinkomsterna så att pensionen gradvis minskar när arbetsinkomsterna överstiger det skyddade beloppet. Det är en viktig reform, anser utskottet. 

Arbetarskyddsmyndighetens resurser

Tillsynen över utländsk arbetskraft och myndighetssamarbetet bör effektiviseras. Av arbetarskyddsmyndighetens tillsynsresurser hade cirka 20 årsverken år 2020 riktats till tillsynsuppgifter som gäller utländsk arbetskraft. Tillsynsuppgifterna för utländsk arbetskraft har organiserats som en särskild uppgift. En del av inspektörerna är utlänningsinspektörer på heltid, en del av arbetsuppgifterna omfattar också andra tillsynsuppgifter, såsom exempelvis tillsynen över efterlevnaden av beställaransvarslagen eller tillsynen över arbetsförhållandena. 

I budgeten för 2021 stärktes arbetarskyddsmyndighetens resurser med 975 000 euro för inrättande av 15 nya tjänster. Syftet med stärkandet av resurserna var att öka fältövervakningen och myndighetssamarbetet, att bättre utnyttja förhandsmeddelanden och kontrolltips från utstationerade arbetstagare och att effektivisera rådgivningen och styrningen. Ansvarsområdena för arbetarskyddet rekryterar till största delen de personer som behövs för de tjänster som tilläggsanslaget förutsätter under våren 2021. Det är viktigt enligt utskottet att detta tilläggsanslag tryggas också i framtiden. 

Utskottet fäster dessutom uppmärksamhet vid att behovet av övervakning av utländsk arbetskraft kommer att öka ytterligare genom den nyligen antagna lagen om den rättsliga ställningen för utlänningar som plockar naturprodukter. Avsikten är att de årsverken som anvisas för tillsynen över efterlevnaden av lagen ska täckas med tilläggsanslag som anvisats för tillsynen över utländsk arbetskraft. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet betonar att arbetarskyddsmyndigheten ska ha tillräckliga resurser för att övervaka och förebygga arbetsrelaterat utnyttjande i den omfattning som arbetsmarknaden förutsätter. 

Jämställdhetsbudgetering

De finanspolitiska riktlinjer på medellång sikt som på ett betydande sätt styr samhällets verksamhet har oundvikligen konsekvenser för jämställdheten. Av planen för de offentliga finanserna framgår inte på vilket sätt jämställdhetskonsekvenserna av fördelningen av inkomster och utgifter har bedömts när riktlinjerna drogs upp. Det är därför svårt att få en helhetsbild av hur planen för de offentliga finanserna påverkar jämställdheten. 

En bedömning av jämställdhetskonsekvenserna är ett viktigt sätt att främja jämställdheten i beslutsfattandet. Utskottet har i sitt utlåtande om statsbudgeten för 2021 (AjUU 8/2020 rd) framfört att granskningen av jämställdheten har utvecklats jämfört med tidigare skeden. Samtidigt har utskottet dock konstaterat att det krävs ytterligare utveckling för att konsekvensbedömningarna ur ett jämställdhetsperspektiv inom specifika förvaltningsområden ska vara jämförbara, konkreta och för att sambandet mellan mål och anslag ska gå att påvisa. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet betonar att det är nödvändigt att delta i bedömningen av jämställdhetskonsekvenserna också när den finanspolitiska linjen planeras och beslut om den fattas för en längre tid än budgetperioden. 

Mätning av sysselsättningen

Sysselsättningsmålet i Finland uttrycks i stället för eller utöver i ändring av antalet sysselsatta dessutom ofta i sysselsättningsgraden, som mäts bland befolkningen i åldern 15—64 år. I ljuset av samhällets långvariga utbildningsmål och i synnerhet förlängningen av läroplikten kan den nedre åldersgränsen anses vara låg. Till exempel den som deltar i utbildning på andra stadiet kan i sig vara sysselsatt, men det är ifrågasatt om det är meningsfullt att höja sysselsättningen för dem som går i gymnasium eller yrkesskola, eftersom deras uppgift på heltid är att studera. 

På motsvarande sätt kan också den övre åldersgränsen granskas kritiskt. Enligt utredning till utskottet visar erfarenheter från Sverige att fler äldre förvärvsarbetar som en reaktion på incitamenten. Om man eftersträvar en högre sysselsättning bland de äldre, kan man med fog överväga om det är ändamålsenligt att beräkningen av sysselsättningsmålet inte omfattar dem. 

Utskottet konstaterar att ett problem med det mål som uppställts för sysselsättningsgraden också är att arbetsinsatsen i arbetskraftsundersökningen räknas som tämligen liten. Därför kan det vara ändamålsenligt att i sysselsättningsmålet vid sidan av sysselsättningsgraden sätta upp ett sysselsättningsmål som baserar sig till exempel på utförda arbetstimmar. 

Utskottet fäster dessutom uppmärksamhet vid att beräkningen av regeringens sysselsättningsåtgärder är bristfällig. Även om alla negativa sysselsättningseffekter av besluten inte har räknats med, har också flera positiva sysselsättningseffekter lämnats utanför beräkningen. En väsentlig brist är att den beslutsbaserade återhämtningen inte beaktas vid beräkningen av sysselsättningen och att den positiva sysselsättningseffekt som de bestående utgiftsökningarna i regeringsprogrammet medför inte beaktas. Andra tydliga brister i beräkningen av sysselsättningsåtgärderna är att man ignorerar satsningar på FoUI, dubbla avskrivningar på investeringar i maskiner och utrustning, EU:s återhämtningspaket och förbättringen av utsökningsgäldenärernas ställning. 

Slutligen noterar utskottet att Statistikcentralen har förnyat sättet att beräkna sysselsättningen i enlighet med europeiska standarder. En arbetskraftsundersökning som gjorts genom Statistikcentralens nya beräkningssätt publicerades först efter att planen för de offentliga finanserna hade utarbetats. Reformen ledde till en minskning av sysselsättningsgraden med cirka en procentenhet.