UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Ekonomiutskottet tillstyrker lagförslagen, men med ändringar i lagförslag 1 och 2. Dessutom föreslår utskottet att riksdagen godkänner ett uttalande.
Det huvudsakliga syftet är att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/56/EU angående ändring av revisionsdirektivet (nedan kallat ändringsdirektivet) i den nationella lagstiftningen och att vidta de lagstiftningsåtgärder som Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 angående lagstadgad revision (nedan kallat revisionsförordningen) kräver. Propositionen innefattar således de ändringar som måste göras i revisionslagen till följd av EU-regelverket.
Enligt utredning till utskottet har det under beredningen av propositionen kommit fram att det behövs vissa ändringar i den nationella lagstiftningen som dock inte kunnat tas upp i det här sammanhanget eftersom de skulle krävt en omfattande bedömning av regleringen i dess helhet. Arbets- och näringsministeriet har tillsatt en arbetsgrupp (tillsättningsbeslut ANM/699/00.04.01/2016) för den uppgiften. Arbetsgruppen ska bland annat bedöma granskningen av förvaltningen som revisionsobjekt, revisionsskyldighetens räckvidd och hur den slopade revisionsskyldigeten för verksamhetsberättelser påverkar bokföringslagstiftningen. Ekonomiutskottet anser att uppdraget är motiverat och ser det som viktigt att arbetet slutförs så snabbt som möjligt och påpekar följande.
En rättvisande bild.
Ekonomiutskottet konstaterar att då den behandlade de ändringar i bokföringslagen (1336/1997 och senare ändringar) som föreslogs i propositionen RP 89/2015 rd (regeringens proposition till riksdagen med förslag till ändring av bokföringslagen och vissa lagar som har samband med den samt en ny lag om offentliggörande av sådana betalningar till myndigheter som gjorts av företag som är verksamma i utvinningsindustrin eller inom avverkning av naturskog) aktualiserades frågan om revisionsobjekt och begreppet rättvisande bild. Enligt den propositionen ska bokslutet och verksamhetsberättelsen ”ge en rättvisande bild” av den bokföringsskyldigas verksamhetsresultat och ekonomiska ställning i enlighet med väsentlighetsprincipen samt med beaktande av arten och omfattningen av den bokföringsskyldigas verksamhet. En del av de sakkunniga ifrågasatte kopplingen mellan bokslut och verksamhetsberättelse och ansåg att propositionen strider mot årsbokslutsdirektivet och internationell praxis. Kopplingen ansågs utgöra ett hinder för att utveckla innehållet i verksamhetsberättelserna, inte minst de icke-ekonomiska rapporterna. De som hade en kritisk inställning ansåg att revision av verksamhetsberättelsen inte ska ingå i bokföringen och att bokföringen i sig ska ge en rättvisande bild av verksamheten.
Ekonomiutskottet menade att synpunkterna var motiverade, men ansåg (EkUB 16/2015 rd) å andra sidan att nuvarande praxis inte går att ändra bara med en översyn av bokföringsbestämmelserna, utan att det i första hand handlar om att begränsa revisionsskyldigheten. Utskottet påpekade i betänkandet att revisionslagen måste ändras, om den löpande revisionen helt och hållet ska kunna inriktas på bokslutet. För att garantera tydliga regler ansåg utskottet det motiverat att de nödvändiga ändringarna i olika lagar görs inom ramen för den då aktuella revideringen av revisionslagen, som nu alltså slutförts och behandlas här. Riksdagen godkände på förslag av ekonomiutskottet följande uttalande: Riksdagen förutsätter att regeringen i en proposition med förslag till lag om ändring av revisionslagen gör nödvändiga ändringar för att löpande revision uteslutande ska kunna gälla bokslut och verksamhetsberättelser bara behandlas enligt det som direktiven föreskriver.
Ekonomiutskottet konstaterar att i den nu aktuella propositionen har den av ekonomiutskottet avsedda begränsningen av revisionsobjektet genomförts (3 kap. 1 §), men det har gjorts asymmetriskt på så sätt att begreppet ”rättvisande bild” inte överensstämmer i bokföringslagen och den nu föreslagna revisionslagen. Bokföringslagen har inte ändrats på det sätt som krävs till följd av ändringarna i revisionslagen. Enligt den föreslagna revisionslagen ska revisorn granska att bokslutet i sig ger en rättvisande bild. Samtidigt tillåter dock bokföringslagen att ett företag i verksamhetsberättelsen i stället för i bokslutet kan ge uppgifter som utgör en del av den rättvisande bilden. En sådan reglering får inte vara möjlig. Det får inte ställas upp olika krav för en revisor och ett bokföringsskyldigt företag.
Ekonomiutskottet anser att rättsläget, om denna situation uppkommer, är otillfredsställande och föreslår därför att riksdagen godkänner ett uttalande där det förutsätts att regeringen snabbt bereder en ändring av bokföringslagen, separat från den nämnda arbetsgruppens uppdrag, för att undanröja den oavn avsedda asymmetrin. (Utskottets förslag till uttalande)
Granskning av förvaltningen.
Ekonomiutskottet konstaterar i fråga om samma lagrum (3 kap. 1 §) att den granskning av förvaltningen som avses där är tämligen oklar till sitt innehåll. Utskottet välkomnar att granskningen av förvaltningen hör till objekt som den ovan nämnda arbetsgruppen ska utvärdera. Den internationella harmoniseringen av revisionsobjektet är en central fråga när regleringen av revisionsverksamheten utvecklas. Nationella undantag ökar ofta den administrativa bördan och kan upprätthålla en praxis som gör det svårare att utveckla den ekonomiska rapporteringen på det sätt som den internationella verksamhetsmiljön kräver.
Yttranden i revisionsberättelsen.
Under sakkunnigutfrågningen har det framförts inbördes motstridiga uppfattningar om huruvida revisionsberättelsen bör innehålla yttranden. Den arbetsgrupp som behandlade genomförandet av direktivet om ändring av revisionsdirektivet och revisionsförordningen konstaterade i sitt betänkande (Ändringen av revisionsdirektivet samt revisionsförordningen 2014, ANM 66/2015) att yttrandena blivit ett bestående fenomen trots att de slopats i lagstiftningen. I den nu aktuella propositionen föreslår regeringen att det på lagnivå föreskrivs att yttrandena på nytt blir obligatoriska, dock så att de endast ges på begäran av bolagsstämman eller ett motsvarande organ och att de ska grunda sig på den utförda revisionen och inte får leda till oskälig administrativa börda. Utskottet ser det som viktigt att effekterna av bestämmelsen bevakas och att åtgärder i förekommande fall vidtas för att ändra bestämmelserna.
Revisors övergång till anställning hos en granskad sammanslutning.
I propositionen föreslås att en revisor inte får övergå till anställning hos en granskad sammanslutning eller bli medlem i en granskad sammanslutnings förvaltningsorgan förrän ett år har förflutit från det att revisionsuppdraget upphörde. Karenstiden för en revisor i ett företag av allmänt intresse ska vara två år. Förslaget grundar sig på artikel 22 a i revisionsdirektivet. Avsikten har varit att säkerställa att revisorn är oavhängig i förhållande till den granskade sammanslutningen. Förbudet gäller endast anställning hos och medlemskap i förvaltningsorgan i den granskade sammanslutningen och begränsar alltså inte anställning hos eller medlemskap i styrelsen för andra sammanslutningar än den granskade sammanslutningen.
Ekonomiutskottet konstaterar att de karenstider direktivet förutsätter är tämligen långa med hänsyn till de finska förhållandena. Med tanke på den nationella arbetsmarknaden för revisorer kan karensbestämmelserna, särskilt utanför huvudstadsregionen, medföra avsevärda hinder för revisorernas professionella utveckling och för en optimal användning av deras yrkesfärdigheter. Utskottet konstaterar att bestämmelsen leder till ett otillfredsställande rättsläge i de finländska förhållandena. Det är likväl fråga om en miniminivå som fastställts i tvingande EU-regler och det går därför inte att nationellt föreskriva om något annat. För att minimera konsekvenserna av detta otillfredsställande läge ser ekonomiutskottet det som nödvändigt och ändamålsenligt att tillämpa nationell prövning i fråga om påföljderna för brott mot karenstiden på det sätt som beskrivs närmare i detaljmotiven.
DETALJMOTIVERING
1. Lag om ändring av revisionslagen
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §. Tillämpningsområde.
Paragrafen gäller revisionslagens räckvidd. Ekonomiutskottet fäster uppmärksamhet vid att det i 4 mom. finns en hänvisning till lagens 10 kap. 5 och 6 §. I propositionen föreslås att reglerna om påföljdsavgift vid brott mot bestämmelserna om tidsfrister ska gälla också andra uppgifter än egentliga revisionsuppgifter. Utskottet konstaterar att direktivet inte kräver det, utan att det är ett nationellt tillägg. Utskottet föreslår därför att 2 och 4 mom. ändras som följer:
2 mom.: "På verksamhet som omfattas av lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (1142/2015) tillämpas 2 kap. 7 § 3 mom., 4 kap. 2, 4 och 5 §, 6—8 kap., 9 kap. 1 § 1 mom. 1—3 punkten, 10 kap. 1—4 och 7—8 § samt 11 kap. i denna lag.”
4 mom.: ”När en revisor i denna egenskap utövar annan verksamhet än sådan som avses i 1, 2 eller 3 mom. tillämpas på verksamheten bestämmelserna i 4 kap. 1—3 och 8 §, 7 och 8 kap., 9 kap. 1 §, 10 kap. 1—4 och 7—8 § samt 11 kap. 1 §.”
Härigenom tillämpas påföljdsavgiften för brott mot bestämmelsen om karenstid endast på verksamhet som utövas i egenskap av revisor.
3 kap. Revisionens innehåll
5 § Revisionsberättelse.
I paragrafen finns det bestämmelser om revisionsberättelsen. I 2 mom. räknas det upp vilka omständigheter det ska finnas yttranden om i revisionsberättelsen. Enligt artikel 34 i bokslutsdirektivet ska revisorn uttala sig om huruvida förvaltningsberättelsen är konsistent med de finansiella rapporterna för samma räkenskapsår och huruvida förvaltningsberättelsen har upprättats enligt gällande rättsliga krav. I artikel 28.2 i revisionsdirektivet sägs det å andra sidan bland annat att det i revisionsberättelsen klart ska revisorns uppfattning om huruvida bokslutet ger en sann och rättvisande bild i enlighet med det bokslutsregelverk som följts och, när det är tillämpligt, huruvida bokslutet uppfyller de lagstadgade kraven. Vidare sägs att medlemsstaterna får föreskriva ytterligare krav med avseende på innehållet i revisionsberättelsen.
I propositionen föreslås att det i revisionsberättelsen ska konstateras huruvida bokslutet har upprättats i enlighet med det bokslutsregelverk som följts. Ekonomiutskottet ser det som ändamålsenligt att ändra ordalydelsen i 2 mom. 2 punkten som följer: "bokslutet uppfyller de lagstadgade kraven”.
Härigenom motsvarar den nationella bestämmelsen bättre formuleringarna i bokslutsdirektivet och revisionsdirektivet.
4 kap. Övriga bestämmelser om revisorer
1 §. Yrkesetiska principer.
Under sakkunnigutfrågningen fästes uppmärksamhet vid de termer som i paragrafen används i den finska språkdräkten. Enligt ekonomiutskottets uppfattning har finskans ”objektivisuus” fått en etablerad ställning i det finska rättssystemet och lämpar sig bättre i samband med revision än ”puolueettomuus”, och utskottet föreslår därför att paragrafen ändras som följer: "Tilintarkastajan on suoritettava tässä laissa tarkoitetut tehtävät ammattitaitoisesti, rehellisesti, objektiivisesti ja ammatillinen kriittisyys säilyttäen sekä huolellisesti yleinen etu huomioon ottaen.” Ändringen påverkar inte den svenska språkdräkten.
12 §. Organisering av revisorers verksamhet.
Bestämmelserna om organisering av revisorers verksamhet har betydelse med avseende på grunderna för individens rättigheter och skyldigheter. De ger upphov till skyldigheter och ansvar för eventuella försummelser. I propositionen föreslås att bestämmelser om dessa skyldigheter kan utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet.
Ekonomiutskottet konstaterar att bestämmelser om individens rättigheter och skyldigheter ska föreskrivas genom lag och föreslår att de viktigaste bestämmelserna om organisering av verksamheten tas in i lagen. I 1 mom. föreskrivs om de delområden som revisorn ska organisera och vars organisering ska dokumenteras av revisorn. En revisor ska alltså dokumentera principerna och metoderna för hur verksamheten organiseras. Revisorn måste också se till att riskhanteringssystemet är tillräckligt utbyggt med hänsyn till verksamhetens hela omfattning. Revisorn ska också varje år utvärder det interna kvalitetskontrollsystemet och dokumentera resultaten av utvärderingen och eventuella ändringar i förfarandena. Revisorn ska använda lämpliga metoder för att säkerställa kontinuiteten och enhetligheten i revisionsverksamheten. Med kontinuitet i verksamheten avses att affärsverksamheten kan fortgå utan avbrott. Revisorn ska enligt bestämmelsen ha lämpliga och effektiva organisatoriska och administrativa arrangemang för att behandla och registrera händelser som har eller kan ha allvarliga följder för förtroendet för revisorns lagstadgade revisionsverksamhet. Vidare ska revisorn ha sådana belöningsgrunder som ger tillräckliga incitament för att säkerställa revisionskvaliteten. Incitament som äventyrar revisionskvaliteten anses vara olämpliga. Enligt bestämmelsen ska revisorn spara uppgifter om förseelser inom verksamheten som inte är obetydliga och om de åtgärder förseelser lett till. En revisor ska också göra upp en årlig rapport om förseelserna och om eventuella klagomål över verksamheten. Revisorn ska också dokumentera verksamheten i fråga om varje uppdrag.
Enligt 2 mom. kan man avvika från vissa skyldigheter enligt 1 mom. i fråga om revision av sådana små företag som avses i 1 kap. 4 a § i bokföringslagen. En revisor i ett litet företag behöver inte nödvändigtvis utvärdera det interna kvalitetskontrollsystemet varje år och behöver inte heller göra upp en årlig rapport om förseelser och klagomål eller säkerställa kontinuiteten genom en enhetlig revisionsverksamhet. Revisorn behöver i det här fallet inte nödvändigtvis dokumentera resursanvändningen för varje särskilt uppdrag.
Utskottets förslag till 12 § lyder som följer:
1 mom.: ”En revisor ska organisera sin verksamhet i enlighet med god revisionssed med beaktande av verksamhetens omfattning och komplexitet samt dokumentera de sätt på vilka detta säkerställs. Verksamhetsmetoderna ska omfatta tillräckliga principer angående riskhantering, intern kvalitetskontroll som utvärderas årligen, dokumentering av uppdragsmaterial per uppdrag, tillräcklig resurstilldelning för revisionsuppdrag, belöning, årlig uppföljning av förseelser och klagomål och förfarande för anmälan av misstänkta förseelser.”
2 mom.: ”Trots vad som föreskrivs i 1 mom. behöver en revisor vid revision av små företag som avses i 1 kap. 4 a § i bokföringslagen (1336/1997) inte 1) utvärdera det interna kvalitetskontrollsystemet årligen, 2) säkerställa kontinuiteten i verksamheten genom enhetliga verksamhetsmetoder, 3) göra upp uppdragsspecifik dokumentering över resurstilldelningen för revisionsuppdragen, 4) upprätta principer för belöningen, 5) göra upp en årlig rapport om förseelser och klagomål.”
13 §. Anmälan om misstankar. (Ny)
Ekonomiutskottet föreslår dessutom att det på de nämnda grunderna angående författningars hierarki fogas en ny 13 § till lagen. Enligt 1 mom. ska en revisor tillhandahålla sina anställda ett internt förfarande som säkerställer att personerna anonymt kan anmäla sina misstankar om brott mot bestämmelserna om revision.
I 2 mom. föreskrivs om de åtgärder som anmälningsförfarandet ska omfatta för att skydda den som gjort en anmälan och i enlighet med personuppgiftslagen (523/1999) trygga skyddet för personuppgifter för den som gjort en anmälan och den som är föremål för anmälan. Anmälningsförfarandet ska dessutom innehålla anvisningar för att skydda anmälarens identitet, om det inte föreskrivs annat i lag i syfte att utreda förseelsen eller om myndigheternas rätt till uppgifter. Omfattningen av och komplexiteten i revisorernas verksamhet varierar stort, vilket måste beaktas då förfarandet byggs upp.
Enligt 3 mom. ska en revisor lagra de nödvändiga uppgifterna om en sådan anmälan som avses i 1 mom. Uppgifterna ska enligt momentet raderas fem år efter anmälan, såvida det inte finns skäl att bevara dem för att säkerställa en brottsutredning, en pågående rättegång, en myndighetsutredning eller rättigheterna för den som gjort anmälan eller den som är föremål för anmälan. Behovet av att bevara uppgifterna ska utredas senast tre år efter föregående kontroll. En anteckning om kontroll av saken ska göras.
I 4 mom. föreskrivs om tillämpning av personuppgiftslagen.
Enligt 5 mom. kan Revisionstillsynen utfärda närmare föreskrifter om hur den anmälan som avses i 1 mom. ska göras upp och hur den ska behandlas. När närmare föreskrifter utfärdas ska Revisionstillsynen också beakta att en enskild revisors och ett revisorssamfunds verksamhet skiljer sig till omfattningen.
Den nya 13 § föreslås få följande lydelse:
1 mom.: ”En revisor ska tillhandahålla sina anställda ett internt förfarande som säkerställer att personerna anonymt kan anmäla sina misstankar om brott mot bestämmelserna om revision.”
2 mom.: ”Anmälningsförfarandet ska omfatta åtgärder som skyddar den som gjort en anmälan och i enlighet med personuppgiftslagen (523/1999) tryggar skyddet för personuppgifter för den som gjort en anmälan och den som är föremål för anmälan. Anmälningsförfarandet ska även innehålla anvisningar för skyddande av anmälarens identitet, om det inte föreskrivs annat i lag för att utreda en förseelse eller för att tillgodose myndigheternas rätt till uppgifter.”
3 mom.: ”En revisor ska lagra de nödvändiga uppgifterna om en sådan anmälan som avses i 1 mom. Uppgifterna ska raderas fem år efter anmälan, såvida det inte finns skäl att bevara dem för att säkerställa en brottsutredning, en pågående rättegång, en myndighetsutredning eller rättigheterna för den som gjort anmälan eller den som är föremål för anmälan. Behovet av att bevara uppgifterna ska utredas senast tre år efter föregående kontroll. En anteckning om utförd kontroll ska göras.”
4 mom.: ”Utöver vad som föreskrivs i personuppgiftslagen har den som är föremål för en anmälan enligt 1 mom. inte rätt att granska de uppgifter som avses i 1 och 2 mom., om utlämnande av uppgifterna till honom eller henne kan ska utredningen av misstänkta förseelser. Om rättigheterna för den som är föremål för en anmälan föreskrivs i personuppgiftslagen.”
5 mom.: ”Revisionstillsynen kan utfärda närmare föreskrifter om hur den anmälan som avses i 1 mom. ska göras upp och hur den ska behandlas.”
10 kap. Påföljder
5 §. Påföljdsavgift och påförande av den.
Regeringen har i propositionen strävat efter en så lätt påföljdsmodell som möjligt för att så långt möjligt bevara det gällande sanktionssystemet. Det föreslås att påföljdsavgiften endast ska gälla brott mot den karenstid som avses i 4 kap. 11 §. Direktivet utgår från att påföljderna ska vara tillräckligt stora för att ha en klart avskräckande effekt. De ska också vara proportionerliga. I propositionen föreslås det att påföljdsavgiften för brott mot karenstiden är högst 200 000 euro. Förslaget gör det möjligt att gradera påföljden utifrån den ekonomiska bärkraften hos den som är föremål för påföljden.
Inkomstnivån för de personer som arbetar inom de revisionsuppgifter som faller inom bestämmelsens tillämpningsområde varierar avsevärt, enligt uppgift till utskottet. Den föreslagna övre gränsen för påföljdsavgiften har beräknats utifrån ett referensvärde på en årlig nettoinkomst på 500 000 euro. Med hänsyn till att påföljdsbestämmelsen avses gälla också andra anställda vid ett revisionssamfund än den huvudansvariga revisorn menar utskottet att en övre gräns på 50 000 är skäligt. Ekonomiutskottet föreslår att bestämmelsen ändras enligt detta.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.
Till följd av de ovan föreslagna ändringarna föreslår ekonomiutskottet att övergångsbestämmelsen ändras som följer:
”Bestämmelserna i 3 kap. 1 § om revisionsobjekt och i 5 § om revisionsberättelse tillämpas första gången på revisioner av bokslut som görs upp för räkenskapsperioder som utgår den 31 december 2016.
Bestämmelserna i 4 kap. 9 § om klientregister och i 4 kap. 10 § om revisionsdokumentation, i 4 kap. 12 § om organisering av revisorers verksamhet och i 4 kap. 13 § om anmälan av misstankar ska börja tillämpa senast den 1 januari 2017.
Bestämmelserna i 5 kap. 1 § om maximal mandattid för revisorer, i 5 kap. 3 § om begränsning av andra tjänster än revisionstjänster och i 5 kap. 4 § om maximibelopp av andra arvoden än revisionsarvoden tillämpas första gången för den räkenskapsperiod som följer närmast efter att denna lag trätt i kraft.
Bestämmelserna i 10 kap. tillämpas på sådana gärningar eller försummelser av en revisor som har inträffat efter att denna lag trädde i kraft.
2. Lag om ändring av aktiebolagslagen
6 kap. Aktiebolagets ledning och företrädare
16 a §. Styrelsens uppgifter i bolag av allmänt intresse.
Enligt propositionen går alla uppgifter som styrelsen har i ett företag av allmänt intresse ut på att ”följa upp och bedöma”. Det innebär att också bedömningen av revisionen i fortsättningen skulle höra till styrelsen i ett sådant företag. Enligt utskottets bedömning går en sådan skyldighet längre än minimikraven enligt direktivet och en kan utvidga styrelsens uppgifter alltför mycket och leda till tolkningsproblem och oklar ansvarsfördelning. Även om det är styrelsen som har den allmänna skyldigheten att organisera företagets förvaltning omfattar skyldigheten enligt utskottets uppfattning inte någon sådan revisionsbedömning som kräver en tämligen ingående analys av innehållet och som ordalydelsen i den aktuella bestämmelsen skulle innebära.
Utskottet föreslår att 1 och 2 mom. ändras på ett sätt där uppföljnings- och bedömningsuppgifterna tydligt särskiljs från renodlade uppföljningsuppgifter. Med andra ord ska 1 mom. räkna upp de tre uppgifter i fråga om rapportering och granskning som styrelsen särskilt ska ge akt på och granska. Det är inte meningen att göra ändringar i den allmänna fördelningen av styrelsens och revisorernas uppgifter och ansvar, sådan den framgår av bolags- och revisionslagstiftningen och de kompletterande bestämmelserna.
Därmed föreslår utskottet att 1 mom. får följande lydelse: ”Om ett bolag är ett sådant företag av allmänt intresse som avses i 1 kap. 9 § i bokföringslagen har dess styrelse i uppgift att i fråga om bolagets ekonomiska rapporter och granskning särskilt följa upp och bedöma bolagets 1) ekonomiska rapporteringssystem, 2) inre övervakning och granskning samt riskhanteringssystem med hänsyn till effektiviteten, 3) revisors oberoende och särskilt dennes tillhandahållande av andra tjänster än revisionstjänster.”
Utskottet föreslår att 2 mom. får följande lydelse: ”Utöver de uppgifter som nämns i 1 mom. ska styrelsen följa upp bolagets revision och bereda val av bolagets revisor.”