Allmän motivering

Ekonomiutskottet föreslår att lagförslagen godkänns med de ändringar som föreslås i bokföringslagen, kreditinstitutslagen och lagen om andelslag.

Bokföringslagstiftningen kompletteras och ändras så att den motsvarar gemenskapsrätten. I bokföringslagen ingår bestämmelser om obligatorisk och frivillig tillämpning av internationella redovisningsstandarder. Samtidigt ändras reglerna för värdering och periodisering. Dessutom justeras bestämmelserna om bokslut och verksamhetsberättelser. De gränsvärden som definierar en liten bokföringsskyldig justeras uppåt, vilket innebär att allt fler företag kommer i åtnjutande av lättnader avsedda för små bokföringsskyldiga. Dessa behöver t.ex. enbart göra sammandrag av balansen och behöver inte upprätta koncernbokslut, om inte utdelning av medel ur ett aktiebolag eller andelslag förpliktar till ett sådant bokslut.

Ekonomiutskottet föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande som förutsätter att regeringen utan dröjsmål utreder hur ändringarna i bokföringslagstiftningen påverkar skattelagstiftningen samt lämnar behövliga lagförslag till riksdagen (Utskottets förslag till uttalande).

Internationella bokslutsstandarder

IAS-kommittén (International Accounting Standards Committee, sedan 2001 International Accounting Standards Board) är ett organ som består av ledande bokslutsexperter och som står utanför gemenskapen. Organets syfte är att skapa en övergripande helhet av bokslutsstandarder som tillämpas över hela världen. Kommittén har utfärdat bokslutsstandarder med tillhörande tolkningar sedan 1973. Med internationella bokslutsstandarder avses IAS-standarder (International Accounting Standards). IFRS-standarder (International Financial Reporting Standards, till vilka hänförs de nya standarder som utfärdats sedan 2003) samt tolkningar av dessa (SIC-tolkningarna, numera IFRIC-tolkningarna, givna av IASB:s ständiga tolkningskommitté).

I EU-förordningen om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (IAS-förordningen) föreskrivs om tillämpningen av internationella redovisningsstandarder i EU. Förordningen, som trädde i kraft 14.9.2002, förpliktar noterade bolag i medlemsländerna att utarbeta sina koncernbokslut för räkenskapsperioder som börjar den 1 januari 2005 och därefter i enlighet med de internationella redovisningsstandarderna. Utöver den obligatoriska tillämpningen kan medlemsstaterna tillåta eller kräva att noterade företag gör också sina årsbokslut enligt standarderna. Medlemsstaterna kan likaså tillåta eller kräva att också onoterade företag gör sina koncernbokslut och/eller årsbokslut enligt standarderna.

Enligt IAS-förordningen syftar godkännandet och tillämpningen av internationella bokslutsstandarder till att förenhetliga bokslutsuppgifterna i noterade företag inom EU och därmed säkerställa en hög nivå när det gäller bokslutens genomskinlighet och kompabilitet och att trygga effektiviteten på kapitalmarknaden inom EU och den inre marknaden.

Frivillig tillämpning av internationella redovisningsstandarder samt revisorn

I 7 a kap. 2 § i lagförslaget föreskrivs om obligatorisk tillämpning av internationella redovisningsstandarder. En i lagrummet avsedd noterad bokföringsskyldig skall upprätta koncernbokslut enligt internationella redovisningsstandarder. Om en sådan bokföringsskyldig inte är skyldig att upprätta koncernbokslut skall den upprätta bokslutet enligt standarderna. I 12 § i revisionslagen finns bestämmelser om ett sådant bolags skyldighet att välja en av Centralhandelskammaren godkänd revisor eller revisionssammanslutning (CGR-revisor eller CGR-sammanslutning).

Enligt 3 § 1 mom. i samma kapitel får en ovan avsedd bokföringsskyldig frivilligt upprätta sitt bokslut med iakttagande av internationella redovisningsstandarder. I 2 mom. i samma paragraf tillåts även andra bolag än sådana som avses i 7 a kap. 2 § upprätta sina koncernbokslut eller årsbokslut med iakttagande av internationella redovisningsstandarder förutsatt att de har en CGR-revisor eller CGR-sammanslutning som revisor.

Ekonomiutskottet har ändrat bestämmelsen i 7 a kap. 3 § 2 mom. så att när en bokföringsskyldig frivilligt upprättar bokslut enligt internationella redovisningsstandarder skall revisorn vara en i 2 § revisionslagen godkänd revisor, dvs. antingen en CGR-revisor eller CGR-sammanslutning eller en av handelskammaren godkänd revisor eller revisionssammanslutning (GRM-revisor eller GRM-sammanslutning). Båda revisorskategorierna motsvarar kraven i EU-direktivet på godkända revisorer. Möjligheten att välja bland fler revisorer bidrar till att säkerställa revisorns oavhängighet.

Bokföringslagens bestämmelser om revisor och revision förblir i kraft. I 2 kap. i revisionslagen finns bestämmelser om godkännande och registrering av revisorer. Närmare bestämmelser om krav på studier och praktisk erfarenhet samt innehållet i examina utfärdas genom beslut av handels- och industriministeriet.

I 10 § i revisionslagen ingår föreskrifter om revisors allmänna behörighet. Enligt bestämmelsen skall en revisor ha sådan insikt i och erfarenhet av frågor som gäller redovisning, ekonomi och juridik som med hänsyn till arten och omfånget av sammanslutningens eller stiftelsens verksamhet behövs för uppgiften. I 3 kap. 11—13 § i revisionslagen föreskrivs om när en sammanslutning på grund av sin storlek är skyldig att välja en godkänd revisor eller en CGR-revisor eller CGR-sammanslutning.

Ekonomiutskottet finner det viktigt att utbildningen av revisorer och examenskraven regelbundet ses över så att de motsvarar de nya krav som revisionsbranschen ställer. En revisor skall ha tillräckliga baskunskaper och vara kapabel att sätta sig in i nya bestämmelser och standarder. Ekonomiutskottet framhåller att en revisor bör vara medveten om hur krävande ett revisionsuppdrag är och vilket ansvar det medför. En revisor skall ta emot endast sådana uppdrag som han eller hon är kompetent att sköta. I lagen föreskrivs om vilka påföljder som är förenade med ansvaret.

Enligt en bedömning som framförts till ekonomiutskottet kommer de internationella redovisningsstandarderna (IFRS) att sedan lagen trätt i kraft bli obligatoriska i ungefär 150 börsbolag och senare i ungefär 100 sammanslutningar vilkas masskuldebrev är föremål för offentlig handel. Frivilliga IFRS-bokslut kommer sannolikt att upprättas närmast av bolag som planerar börslistning, utländska börsbolags finländska dotterbolag samt företag där placerarna har en betydande del av innehavet och som möjligen i framtiden kommer att börslistas eller vara föremål för internationell företagshandel.

Frivilliga reserveringar

I 5 kap. 14 § i bokföringslagen föreskrivs om framtida utgifter och förluster samt avsättningar. Enligt paragrafens 1 mom. skall från intäkter dras av de utgifter och förluster som orsakas av framtida förpliktelser om 1) de hänför sig till en räkenskapsperiod eller en tidigare räkenskapsperiod, 2) de skall anses vara säkra eller sannolika vid den tidpunkt då bokslutet upprättas, 3) den inkomst som motsvarar dem inte är säker eller sannolik och 4) de baserar sig på lag eller den bokföringsskyldiges förpliktelse gentemot en utomstående.

I paragrafens 2 mom. fastställs vad som avses med en sådan förtida kostnadsföring som är frivillig. Enligt momentet får från intäkterna dras av även sådana av förpliktelser orsakade framtida utgifter eller förluster som kan specificeras och motsvarar bestämmelserna i 1 mom. 1—3 punkten. Det är alltså frågan om en s.k. av prövning beroende obligatorisk avsättning.

I propositionen föreslås att 2 mom stryks. Av IAS-gruppens slutrapport framgår att det största problemet med avsättningar av denna typ är att de står i strid med de internationella redovisningsstandarderna (IAS/IFRS). Bokföringen av avsättningar har blivit allt brokigare och tendensen väntas öka när en del av företagen inte längre kan göra sådana avsättningar till följd av att IAS/IFRS-standarderna tas i bruk. Bokföringspraxis blir klarare om momentet upphävs.

I motiven till propositionen konstateras att resultatregleringar i framtiden kan ske med en frivillig reservering enligt 5 kap. 15 §. I bokslutet får överföring göras till investerings-, drifts- och andra sådana reserver som är avdragbara i beskattningen. Inga ändringar föreslås i denna paragraf.

Av 54 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet framgår att beskattningen är bunden till bokföringen. Den skattskyldige har rätt att i enlighet med näringsskattelagens föreskrifter fördela en erhållen inkomstpost över flera skatteår samt att avdra anskaffningsutgift för omsättnings- och investeringstillgångar samt reserveringar såsom kostnad endast om motsvarande poster intagits i bokföringen. Den skattskyldige kan alltså inte i sin beskattning avdra sådana reserveringar som inte har dragits av i bokföringen. Å andra sidan är reserveringar enligt 5 kap. 14 § 2 mom. i bokföringslagen oavdragbara i beskattningen även om de gjorts i bokföringen.

Enligt 22 § i inkomstskattelagen är ett samfund allmännyttigt då 1) det verkar enbart och omedelbart för allmän fördel i materiell, andlig, sedlig eller samhällelig bemärkelse, 2) dess verksamhet inte enbart gäller begränsade personkategorier och 3) det inte genom sin verksamhet bereder dem som är delaktiga i samfundet ekonomisk förmån i form av dividend eller vinstandel eller i form av sådan lön eller annan gottgörelse som är större än skäligt.

Enligt paragrafens 2 mom. kan som allmännyttiga samfund bl.a. anses lantbrukscentraler, lantbrukssällskap och lantmannagillen, arbetarföreningar, arbetsmarknadsorganisationer, ungdoms- och idrottsföreningar, med dem jämförbara föreningar som främjar hobby- och fritidsverksamhet baserad på frivilligt medborgararbete, i partiregistret införda partier samt deras medlems-, parallell eller understödsföreningar, liksom även andra samfund vars egentliga syfte är att påverka statliga angelägenheter eller att bedriva social verksamhet eller understöda vetenskap eller konst.

Allmännyttiga samfund har i sin bokföring utnyttjat möjligheten till frivilliga reserveringar. Avdraget av reserveringen har då ingen betydelse för beskattningen eftersom allmännyttiga samfunds inkomster i regel är skattefria.

Ovan avsedda allmännyttiga samfund är emellertid enligt 23 § i inkomstskattelagen skattskyldiga för inkomst av näringsverksamhet. Dessutom är de skattskyldiga till kommunen och församlingen för inkomst av fastigheter eller delar av fastigheter som använts för andra än allmänna och allmännyttiga ändamål.

I paragrafens 2 mom. föreskrivs om vad som inte anses vara näringsverksamhet i ett allmännyttigt samfund. Som inkomst av näringsverksamhet anses bl.a. inte inkomst som samfundet för finansiering av sin verksamhet har fått genom att anordna lotterier, basarer, idrottstävlingar, dans- och andra nöjestillställningar, varuinsamlingar och annan därmed jämförbar verksamhet, inte heller inkomst som erhållits genom serverings-, försäljnings- och annan sådan verksamhet i samband med ovan nämnda tillställningar.

Mot bakgrunden av detta har upphävandet av 5 kap. 14 § 2 mom. i bokföringslagen ingen betydelse för beskattningen eftersom de reserveringar som nämns i detta lagrum redan nu är icke-avdragbara i beskattningen.

Ett bokslut skall ge riktiga och tillräckliga uppgifter om resultatet av den skattskyldiges verksamhet och ekonomiska ställning, bl.a. om dess förbindelser. Balansen visar den ekonomiska ställningen vid redovisningsperiodens utgång. Om avsikten är att senarelägga användningen av influtna vinstmedel kan medlen t.ex. helt eller delvis fonderas i balansen för ett visst ändamål. Av balansen framgår då att överskottet inte kan användas fritt.

Standarderna och gemenskapslagstiftningen

Ekonomiutskottet konstaterar ytterligare att de internationella redovisningsstandarderna kan leda till att t.ex. andelskapitalet i ett andelslag och aktiekapital som motsvarar ett aktiebolags inlösningsbara aktier måste tas upp som en post under främmande kapital. Behandlingen i bokföringen av poster som enligt gemenskapslagstiftningen är eget kapital påverkar emellertid inte dessa posters juridiska natur som uteslutande bestäms utifrån gemenskapslagstiftningen. Detta gäller också kapitallån vilka t.ex. enligt aktiebolagslagen karakteriseras av att lånet upptas som en separat post under eget kapital.