Allmän motivering

Ekonomiutskottet föreslår att lagförslagen godkänns, men med ändringar i lagen om konkurrensbegränsningar.

I förslaget till lag om konkurrensbegränsningar ingår dels ändringar i den nationella lagstiftningen till följd av förordningen av tillämpning av EG:s konkurrensregler, dels andra viktiga nya inslag. De största ändringarna handlar om de vertikala konkurrensbegränsningarna och slopandet av dispenser. Andra än särskilt allvarliga konkurrensbegränsningar kan vara tillåtna, om den uppnådda vinsten är större än de konkurrensbegränsande effekterna. Genom ändringarna i lagen harmoniseras gemenskapsrätten och den nationella konkurrenslagstiftningen. Syftet med konkurrenslagstiftningen är att konkurrensen på marknaden totalt sett kan anses fungera och att konsumenterna får en andel av de uppnådda fördelarna.

Befogenhetsfördelningen mellan Konkurrensverket och marknadsdomstolen ändras så att Konkurrensverket som första instans fattar beslut om att näringsidkare skall upphöra med ett förfarande som är förbjudet enligt lag eller beslut om åläggande av leveransskyldighet. Konkurrensverkets beslut kan överklagas hos marknadsdomstolen. Marknadsdomstolen ska också efter revideringen av lagen som första instans fatta beslut om bestämmande av påföljdsavgift, utdömande av vite och förbud mot företagsförvärv. I ett beslut som marknadsdomstolen har meddelat med stöd av lagen om konkurrensbegränsningar får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen.

Konkurrensverkets roll

De föreslagna ändringarna i lagen om konkurrensbegränsningar stärker Konkurrensverkets roll. Konkurrensverket ska undersöka konkurrensförhållandena och klarlägga konkurrensbegränsningar. I och med att konkurrenslagstiftningen harmoniseras med EG:s konkurrensregler och systemet med dispens frångås måste Konkurrensverket gå ut med handledning och information. Ändringarna innebär att Konkurrensverkets rätt att som första instans fatta självständiga beslut breddas. Rätten att avgöra ärenden kräver att Konkurrensverket fattar konsekventa och tydliga beslut med övertygande motivering. I 29 § i lagen om konkurrensbegränsningar föreskrivs det att Konkurrensverket för att klargöra sin tillämpningspraxis vid behov kan utfärda riktlinjer som baserar sig på gruppundantagsförordningar och riktlinjer som har antagits av EG:s kommission. I och med att systemet med dispens frångås och det i stället är näringsidkarna själva som ska avgöra om kriterier för undantag föreligger eller inte, får Konkurrensverkets tydligt motiverade beslut, instruktionsskyldighet och allmänna styrning ännu större tyngd. Detta är något som följer av det krav på förutsebarhet som ingår i rättssäkerheten.

Syftet med riktlinjerna är att underlätta för näringsidkarna att tolka kommissionens ibland rätt så komplicerade och svårtydda gruppundantagsförordningar. Formellt sett är riktlinjerna inte rättsligt bindande. Näringsidkarna måste trots allt kunna lita på riktlinjerna och anvisningarna i den mån att om de följer dem har de handlat lagenligt.

Undantag och dispenser

Enligt 19 § i den gällande lagen om konkurrensbegränsningar kan Konkurrensverket på ansökan bestämma att lagen om konkurrensbegränsningar inte ska tillämpas på en konkurrensbegränsning, om begränsningen genererar nytta och nyttan huvudsakligen kommer kunderna eller konsumenterna till godo. Enligt 19 a § kan Konkurrensverket på ansökan utfärda ett icke-ingripande besked, enligt vilket ett avtal, beslut eller förfarande inte omfattas av förbjudna konkurrensbegränsningar.

I EG slopas förfarandet med undantag som bevilja av kommissionen när förordningen om tillämpning av konkurrensreglerna träder i kraft. Näringsidkarna ska då direkt tillämpa bestämmelsen om undantag i artikel 81.3 i EG-fördraget och själva bedömma om deras avtalsarrangemang är tillåtna eller inte.

Bestämmelserna om dispens och icke-ingripandebesked upphävs även i lagen om konkurrensbegränsningar trots att förordningen om tilllämpning av EG:s konkurrensregler inte formellt förutsätter det. Kriterierna för undantag anges i lagens 5 §. I framtiden är det näringsidkarna själva som ska bedöma om deras verksamhet kan godtas.

Användningsområdet för det nationella systemet med dispens krymper avsevärt när dispens bara beviljas om arrangemanget inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Enligt uppgift till utskottet uppfylls sannolikt handelskriteriet i samtliga större dispenser som beviljats hittills. Om dispensbestämmelserna fick stå kvar i lagen kunde det leda till tolkningsproblem och rättstvister om huruvida en handelseffekt föreligger eller inte.

EG-rådet har antagit en lång rad gruppundantagsförordningar och kommissionen meddelanden om tillämpning av konkurrensreglerna. EG-domstolen har en flera decennier lång praxis att falla tillbaka på i tillämpningen av konkurrensreglerna. Enligt propositionsmotiven bör förordningarna och meddelandena användas som hjälp vid tolkningen av hur 4 och 5 § i lagen om konkurrensbegränsningar ska tillämpas. Konkurrensverket utfärdar i sin tur till den nationella lagen anpassade riktlinjer för horisontellt samarbete, vertikala begränsningar och avtal av mindre betydelse.

Med hänvisning till det ovan sagda anser utskottet det vara motiverat att bestämmelserna om dispens och icke-ingripandebesked upphävs och att detta inte äventyrar företagens rättssäkerhet.

Skadliga konkurrensbegränsningar

Enligt 9 § i den gällande lagen om konkurrensbegränsningar anses en konkurrensbegränsning som inte är förbjuden enligt lagen ha skadliga verkningar, om den på ett sätt som är oacceptabelt för en sund och fungerande konkurrens hämmar effektiviteten inom näringslivet, eller om den försvårar någon annans näringsutövning.

Den nuvarande 9 § upphävs. Bestämmelsen utgör i viss mån ett undantag från den strukturella principen i lagen om konkurrensbegränsningar, nämligen att ett förfarande som inte förbjuds i lag är tillåtet. De nya förbudsbestämmelserna motsvarar artikel 81 och 82 i EG-fördraget. Om den gamla bestämmelsen förblev i kraft skulle den gälla endast inhemska företag. Fyra mål har prövats i domstol med åberopande av den paragrafen så följaktligen har den inte varit särskilt effektiv i praktiken.

Utskottet vill än en gång hänvisa till lagen om konkurrensverket. Där står det att konkurrensverket ska undersöka konkurrensförhållandena, klarlägga konkurrensbegränsningar och vidta åtgärder för undanröjande av deras skadliga verkningar. Dessutom ska konkurrensverket ta initiativ till främjande av konkurrensen och avvecklingen av konkurrensbegränsande stadganden och bestämmelser.

Reglerna för små och medelstora företag

Utskottet understryker vikten av att hänsyn tas till små och medelstora företag när lagen tillämpas. Ambitionen med den nya lagen har varit att göra det lättare för små och medelstora företag att stå sig i konkurrensen. Detta har skett genom att reglerna om konkurrensbegränsningar av mindre betydelse setts över. När de nationella dispenserna och icke-ingripandebeskeden frångås, behöver näringsidkarna inte längre på förhand ansöka om tillstånd för sina samarbetsarrangemang. Företagen kan själva bedöma om arrangemangen är sådana att nyttan av dem tillåter undantag från konkurrensförbudet på det sätt som avses i 5 § i lagen om konkurrensbegränsningar.

I den nya lagen finns också bestämmelser som är särskilt väl anpassade till små och medelstora företag. Arrangemang av mindre betydelse är tillåtna på i lagen nämnda villkor, något som i praktiken gagnar särskilt små och medelstora företag. Tack vare de nya bestämmelserna blir det lättare för företagen att vidta lämpliga arrangemang exempelvis kring gemensam upphandling.

De flesta EU-länderna saknar nationella konkurrensrättsliga särregler för små och medelstora företag, utan konkurrenslagstiftningens allmänna bestämmelser gäller också för dessa företag. Egna bestämmelser för företag av en viss storlek kunde leda till osäkerhet i tillämpningen av lagen. Inte heller EG har några konkurrensregler skräddarsydda för små och medelstora företag. Bestämmelserna om konkurrensbegränsningar av mindre betydelse i lagen om konkurrensbegränsningar motsvarar bestämmelserna om konkurrensbegränsningar av mindre betydelse i EG-fördragets artikel 81.3, vilket ger företagen ett bättre rättsskydd.

I lagen om reglering av avtalsvillkor mellan näringsidkare står det att i avtal mellan näringsidkare inte får användas villkor som för de näringsidkare som är den andra parten i avtalen är oskäliga med beaktande av det behov av skydd som sistnämnda näringsidkare har till följd av sin svagare ställning samt övriga omständigheter som inverkar på saken. Vid tillämpningen av lagen ska som näringsidkare betraktas också ett offentligt samfund när det upphandlar varor eller tjänster genom kommersiella åtgärder. Marknadsdomstolen kan förbjuda en näringsidkare att använda villkor i strid mot lagen och förena förbudet med vite.

Enligt lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet får i näringsverksamhet inte användas förfaranden som strider mot god affärssed eller eljest är otillbörliga mot en annan näringsidkare. Marknadsdomstolen meddelar också i denna lag avsett förbud. I vissa fall kan brott mot lagen också behandlas som brottmål.

Många av de utfrågade experterna framhöll behovet av att stärka de små och medelstora företagens villkor i lagstiftningen. Det händer att i synnerhet små företag hamnar i knepiga konkurrenssituationer med stora företag. Det kan vara svårt för ett litet företag att uppnå jämbördig förhandlings- och avtalsposition med en stark part och det är inte alltid ekonomiskt möjligt för ett litet företag att dra saken inför rätta. Ett av de viktigaste målen för konkurrenslagstiftningen är att garantera tillträde till marknaden och en korrekt behandling av marknadsparterna. I regeringsprogrammet utlovas att snedvridningar av konkurrensen minskas och att en fungerande marknad säkerställs också med tanke på de små och medelstora företagen när konkurrenslagstiftningen revideras. Regeringen bör agera utifrån sitt eget program.

Ekonomiutskottet föreslår ett uttalande om att konkurrenslagstiftningen och företagslagstiftningen över lag ska ta hänsyn till att små och medelstora företag måste ha möjligheter att ägna sig åt ekonomiskt lönsam och sysselsättningsfrämjande verksamhet (Utskottets förslag till uttalande).

När de nya konkurrensbestämmelserna trätt i kraft måste konkurrensverket absolut med råd och anvisningar hjälpa små och medelstora företag att anpassa sin verksamhet efter den nya lagens bestämmelser, menar utskottet. Konkurrensverket bör meddela riktlinjer för hur konkurrensbegränsningar av mindre betydelse ska tolkas. Konkurrensverket måste få adekvata resurser för att kunna utföra sina lagfästa uppgifter.

Grundlagsutskottets utlåtande

Grundlagsutskottet varken kräver eller rekommenderar några ändringar i lagförslagen. Lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.