Motivering
1 Lissabonstrategin
Europeiska rådet i Lissabon 2000 antog en strategi
för att förbättra Europeiska gemenskapens konkurrenskraft
2000—2010. Målet var att göra unionen
till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsekonomi
fram till 2010. Meningen har varit att främja konkurrenskraften i
lika delar inom områdena ekonomi, sociala frågor
och hållbar utveckling. Under årens lopp har redan
inemot tvåhundra separata mål ställts
upp och verkställts dels genom gemenskapslagstiftning,
dels genom den öppna samordningsmetoden, dvs. ett visst
mått av politiskt tryck från andra medlemsstater.
I Lissabon avtalade Europeiska rådet om sex politiska
pelare, dvs. allmän ekonomisk utveckling, sysselsättning,
innovationer och forskning, ekonomisk reform, social sammanhållning
och miljö. För vart och ett område har
Europeiska rådet årligen ställt upp kompletterande
tidsmässiga mål vid sina möten. Framstegen
följs upp med hjälp av indikatorer. Både
mängden mål och indikatorerna har kritiserats
och det har betvivlats att de ger en riktig uppfattning om den verkliga konkurrenskraften.
Det råder i alla fall enighet om att unionen inte har gjort
förväntade framsteg. Bara ett litet fåtal
medlemsstater, däribland Finland, har i huvudsak lyckats
genomföra åtgärderna i strategin och
se över sina strukturer på önskat vis.
Kortsiktiga intressen har bara alltför ofta gått
före det europeiska intresset i medlemsstaternas beslutsfattande.
EU:s utvidgning har betytt nya utmaningar för processen, också om
de positiva möjligheterna på längre sikt
har ökat.
Processen är förknippad med en rad problem som är
mycket väl beskrivna bl.a. i rapporten från arbetsgruppen
Wim Kok, "Facing the Challenge - the Lisbon strategy for growth
and employment". De otaliga rapporteringsförfarandena har
gjort genomförandet administrativt mycket tungt. Det har
delvis förekommit dubbelarbete och effektiviteten har blivit
lidande på grund av kommissionens oklara roll. Men det största
problemet har varit att medlemsstaterna har visat så lite
intresse för att genomföra målen.
Utskottet anser att målen med strategin fortfarande är
i högsta grad lovvärda. Utan en konkurrenskraftig
ekonomi kan vi inte upprätthålla vår nuvarande
välfärdsmodell, som inom den närmaste
framtiden kommer att möta viktiga nya utmaningar i form
av låg befolkningstillväxt i kombination med en åldrande
befolkning.
Måluppnåelsen kräver i alla fall
en betydande attitydförskjutning och omprövning
av arbetsmetoderna i medlemsstaterna. Faktum är dessutom
att det är svårt för 25 medlemsstater
att gå framåt i samma takt inom varje delområde
av strategin. Unionen måste dels kunna ställa
upp nationella måttsydda mål, dels bedöma
inom vilka sektorer det är absolut viktigast att gå vidare just
nu.
2 Styrkor och svagheter
Europeiska unionen
EU kämpar för tillfället med problem
som bristande balans i den offentliga ekonomin, vilket avspeglas
i den pågående debatten om den europeiska stabilitets-
och tillväxtpaktens framtid. Ett annat problem är
en långsam sysselsättningsutveckling och en avsevärt
mycket långsammare produktivitetstillväxt inte
minst inom den traditionella industrin och servicenäringarna än
i det viktigaste konkurrentlandet USA. EU har dessutom förlorat
konkurrensfördelar i relation till Kina och Indien.
Bland enskilda orsaker till situationen nämns en låg
investeringsgrad och ett sämre utnyttjande av informations-
och kommunikationsteknik. Bidragande orsaker är den oklara
lagstiftningen, den finansiella marknadens heterogena struktur och
mindre satsningar på kompetens.
EU:s inre marknad fungerar inte som den borde. Det är
svårt att se att EU skulle kunna försvara eller
uppnå förlorade positioner i världsekonomin
om den inre integrationen är behäftad med så många
brister. Gemenskapslagstiftningen är underutvecklad inom
många ekonomiskt viktiga politikområden, som den
finansiella marknaden. Dessutom finns det en lång rad enskilda
initiativ som tjänstehandeln, energimarknaden, immaterialrättigheterna
och den offentliga upphandlingen där det behövs
reformer på gemenskapsnivå. Också i de
sektorer där gemensamma regler har åstadkommits,
som finansiella tjänster, går det otillbörligt
långsamt med det nationella genomförandet.
Finland
Finland har i flera internationella konkurrenskraftsutredningar
under de senaste åren profilerat sig som ett föregångarland
i världen, ofta till och med i den absoluta toppen. Vi
hör till de mest konkurrenskraftiga länderna i
EU också med indikatorerna i Lissabonstrategin som måttstock.
Trots att indikatorerna och korrelationen mellan dem och den verkliga
konkurrenskraften på goda grunder kan kritiseras ger resultatet
i alla fall en klar antydan om att våra åtgärder
i grunden har gått i rätt riktning. Till våra
styrkor hör att hela befolkningen har god grundkompetens,
en positiv attityd till teknik, en öppen marknad och säkra
samhällsförhållanden. Men vi kan bli
bättre och vi måste också kunna räkna med
nya och snabba förändringar i vår internationella
och varför inte också nationella referensram.
Utmaningarna för Finland har framför allt med
globaliseringen, kunskapskonkurrensen samt en åldrande
och minskande befolkning att göra. Utskottet anser att
en av Finlands styrkor är förmågan att
anpassa sig till nya förhållanden. Den förmågan är
viktigare än någonsin ju mer omvärlden
förändras. Finland är en liten ekonomi
och kan inte påverka nya trender, men vi måste
snabbt kunna lägga om våra verksamhetsmetoder
så att vi får bästa möjliga
nytta av dem.
Det här gäller också globaliseringen.
Våra företag kommer också i framtiden
att söka tillväxt på marknaden i tredje
länder och det ligger i vårt intresse att stödja
en sådan ambition. På denna punkt är
det viktigt att göra skillnad mellan insatser för
att förbättra en samhällsekonomisk relativ
konkurrensförmån och företagens konkurrenskraft.
Också om vår nationella konkurrenskraft ökar
betyder det inte nödvändigtvis en bättre
omgivning för företagen på marknaden
i tredje länder. I takt med att tulltarifferna sjunker drabbas
handeln på dessa marknader i allt större utsträckning
av olika icke-tariffära handelshinder. För att
minska dem och förebygga dem behövs det både
nationella och internationella åtgärder.
Såväl internationella som nationella utredningar
har lyft fram klara brister; den höga arbetslösheten
och koncentreringen av den till den del av befolkningen som är
mindre väl utbildad är ett av våra största
problem. Finlands litenhet och perifera läge gör
ingenting för att förbättra den ekonomiska
tillväxten. Vi klarar oss inte på egen hand utan är
beroende av andra. Investeringarna både från vår
egen industri och från utlandet är låga
och den senaste tidens utredningar lovar ingen större ökning
där. Produktiviteten inte minst i tjänstesektorn
ligger på europeisk medelnivå. Vi är
bra på att producera informationsteknik men vi kunde gärna
bli effektivare på att utnyttja den både i den
privata och den offentliga sektorn. Trots att vår allmänbildning är på en
hög nivå börjar vi sacka efter när
det gäller spetskunskap. Det finns en risk för
att inte bara produktionen utan i allt högre grad också produktplaneringen
flyttar ut ur landet. Hotbilden förstärks av att
länder stadda i utveckling börjar specialisera
sig på exportbranscher som traditionellt varit viktiga
för oss.
3 Metoder
På senare tid har det producerats en mängd
konkurrenskraftsutredningar både på EU-nivå och nationellt.
Bland de allra senaste finns arbetsgruppen Wim Koks rapport om Lissabonstrategin
och slutrapporten om den nationella utredningen Finland i världsekonomin.
Den allra senaste rapporten är kommissionens meddelande om
halvårsöversynen av Lissabonstrategin.
Koks rapport
I sin rapport understryker arbetsgruppen kraftfullt att medlemsstaternas
regeringar måste binda sig politiskt för att de
gemensamt beslutade reformerna ska kunna sättas i kraft.
En betydande del av de nödvändiga åtgärderna
ingår ju fortfarande i medlemsstaternas nationella behörighet.
Arbetsgruppen föreslår utvecklingsåtgärder på fem
områden: 1. i att bygga upp ett kunskapssamhälle,
speciellt ett informationssamhälle, 2. slutföra
den inre marknaden, 3. skapa ett bättre klimat för
företagande, 4. se över arbetsmarknaden och 5.
förbättra villkoren för en hållbar
utveckling.
Målet bör vara ett informations- och kunskapssamhälle.
Europa måste bli attraktivare för forskare och
vetenskapsmän. FoU ska prioriteras och användningen
av informations- och kommunikationsteknik främjas.
Den inre marknaden ska vidareutvecklas för att garantera
den fria rörligheten för varor och kapital och
för att en tjänstemarknad ska uppstå.
Ett bättre företagsamhetsklimat förutsätter
en lättare administration, bättre lagstiftning
och lättare och snabbare nyetableringar.
Sysselsättningsgruppens (Wim Kok I) rekommendationer
om arbetsmarknaden och den sociala sammanhållningen föreslås
skyndsamt bli genomförda. Likaså gäller
det att satsa på livslångt lärande och
upprätta strategier till stöd för aktivt åldrande.
Inom miljöområdet poängteras ekologiskt
effektiva innovationer och förstärkning av den ekologiska
industrins ledande roll. Vidare bör ekologiskt effektiva
metoder som ger långvariga och hållbara förbättringar
i produktiviteten stödjas.
Utskottet anser att arbetsgruppen har gjort en förtjänstfull
analys av det rådande läget och bristerna i det.
Men som också regeringen framhåller är
rapportens svaghet möjligen att det finns så få konkreta ändringsförslag
och så lite plats för ett globalt betraktelsesätt.
Med tanke på den globala konkurrensen måste EU
noga ge akt på förändringarna i den globala
omgivningen och väga in dem i sin egen verksamhet. EU bör
aktivt arbeta för att liberalisera den internationella handeln
och skapa gemensamma spelregler. Multilaterala ordningar typ WTO är
de viktigaste forumen för detta.
Slutrapporten om utredningen Finland i världsekonomin
Rapporten skissar upp en nationell globaliseringsstrategi som
utgår från starkare kunskap, större öppenhet
i ekonomin och samhället och framför allt en aktiv
beredskap för förändringar.
I rapporten läggs en lång rad förslag
till åtgärder på kort och lång
sikt fram bl.a. beträffande utbildning, vetenskaps- och
teknikpolitik, internationalisering och produktivitetstillväxt.
Ekonomiutskottet vill särskilt lyfta fram innovationspolitiken,
en bättre företagsmiljö och åtgärder
för kompetens och internationalisering. De är
alla centrala områden där vi med nationella insatser
kan förbättra vår konkurrenskraft.
Kommissionens meddelande till Europeiska rådets vårmöte
2005
I sitt meddelande understryker kommissionen ännu starkare än
Kokrapporten att tillväxt och sysselsättning är
de områden som ska prioriteras i det fortsatta arbetet.
Kommissionen räknar upp tre viktiga mål för
arbetet: 1. Europa måste bli en attraktivare plats att
investera och arbeta i, 2. kunskap och innovation utgör
centrala faktorer i Europas tillväxt och 3. politiken måste
utformas så att företagen kan skapa fler och bättre
arbetstillfällen.
Strategin bör ses över med hänsyn
till ett s.k. europeiskt partnerskap för tillväxt
och sysselsättning. För framsteg i arbetet krävs
det större fokusering och ett starkare engagemang för
målen. Metoderna måste också förenklas.
I praktiken ska arbetet bygga på Lissabonhandlingsprogrammet
som kommer att omfatta en lista över åtgärder
på gemenskapsnivå och rekommendationer till nationella åtgärder.
Medlemsstaterna ska lägga upp sina nationella handlingsprogram inom
ramen för handlingsprogrammet från Lissabon.
Kommissionens förslag till Lissabonhandlingsprogram
innehåller tio nyckelområden som det fortsatta
genomförandet av strategin ska koncentreras på.
De omfattar bl.a. att utvidga och fördjupa den inre marknaden,
förbättra lagstiftningen på EU-nivå och
i medlemsstaterna, säkerställa öppna
och konkurrensutsatta marknader i och utanför Europa, öka
och förbättra investeringarna i forskning och
utveckling, underlätta innovation, bidra till en solid
grund för EU:s industri samt få ut fler människor
på arbetsmarknaden och modernisera de sociala trygghetssystemen.
Bland enskilda åtgärder föreslår
kommissionen utredningar av konkurrensförhållandena
i specifika sektorer, inte minst energi- och telesektorn samt finansiella
tjänster. För att få fart på innovationerna
och offentlig-privat samarbetet föreslås innovationscentrum
för högteknologiföretag och högskolor.
Kommissionen gör en ny öppning genom att föreslå ett
europeiskt teknikinstitut.
Kommissionen föreslår betydande förändringar
i förvaltningen av Lissabonstrategin. Mekanismen ska bygga
på ett integrerat tillvägagångssätt
som binder samman de makroekonomiska, mikroekonomiska och sysselsättningspolitiska
strukturerna. I praktiken betyder det här att man i stället
för flera nationella rapporter som nu årligen
utarbetar bara ett nationellt handlingsprogram. De nationella parlamenten
ska vara nära engagerade i beredningen. För uppföljningen
på EU-nivå föreslås också bara
en årlig rapport.
4 Slutsatser
Av det ovan sagda framgår klart att EU för
tillfället står långt från de
mål som ställdes upp för fem år
sedan. Nu behövs det snabba åtgärder både
i EU och nationellt. Utskottet ställer sig i likhet med
regeringen bakom kommissionens meddelande på den punkten
att åtgärder för att stödja
sysselsättningen och ekonomisk tillväxt ska högprioriteras
i genomförandet av strategin. Det betyder inte att de övriga
aspekterna kan glömmas bort. Tvärtom ska de framtida åtgärderna
vara hållbara med tanke både på miljön och
den sociala sammanhållningen.
Den inre marknaden
Utskottet understryker hur viktigt det är att vidareutveckla
framför allt den inre marknaden. Vi är fortfarande
långt från målet för den fria
rörligheten för personer, varor och tjänster.
Ju mer integrationen har utvidgats och fördjupats desto mer
komplicerad har processen blivit. De tilltänkta rättsakterna
om tjänstehandeln, energimarknaden och immaterialrättigheterna
tjänar tyvärr som gott exempel. Trots att det är
allmänt erkänt att t.ex. en öppen tjänstemarknad är
en av de viktigaste faktorerna för ekonomisk tillväxt går
det mycket långsamt framåt på den fronten. När
det är dags att förbereda rättsakter
framträder skillnaderna i medlemsstaternas samhällsstrukturer,
ekonomier och till och med kulturer och någon samsyn om
förändringens riktning är svår
att hitta. En relevant fråga med tanke på uppnåelsen
av Lissabonmålen är därför en
hur djup integration den utvidgade unionen i dagens läge
har kapacitet och beredskap för?
Oberoende av svaret är EU fortfarande det viktigaste
marknadsområdet för Finland. Så kommer
det också att vara, trots att globaliseringen redan har öppnat
och förhoppningsvis i allt högre grad öppnar
nya exportmarknader för våra företag
också utanför EU. Det ligger i Finlands intresse
att arbeta för att utveckla EU:s inre marknad. Finlands
har intagit en positiv hållning t.ex. till tjänstehandelsdirektivet,
med vissa villkor som riksdagen ställt. Att vara medlem
i en dåligt fungerande union kan bli en kvarnsten snarare än
en fördel. Därför anser utskottet att
Finland klart bör gå i täten för
en utveckling av den inre marknaden.
Ekonomiska yttre förbindelser
Trots att vårt mål primärt bör
vara att utveckla den inre marknaden kommer vi inte att lyckas om
vi inte åtminstone har koll på vad som händer
på den globala marknaden. Det är en annan sektor
där förändringar kräver ett ännu
aktivare ledargrepp. EU bör visa initiativ t.ex. för
att Doharundan ska kunna slutföras. Likaså bör
marknadsområden i närheten av EU typ Ryssland
utnyttjas bättre. Det ligger i Finlands intresse att t.ex.
strategin för EU:s nordliga dimension konkretiseras.
WTO spelar en viktig roll i att skapa internationella handelsregler.
Men EU:s bilaterala och regionala samarbete kommer att spela en
allt större roll i det praktiska arbetet och för
enskilda företag. Idealet vore att handeln kan utvecklas
och problem förebyggas genom direkt dialog. EU har fortfarande
mycket att göra för att få till stånd
fungerande strukturer.
Företags sammanslutning i nätverk utanför EU:s
gränser och spridningen av dotterbolagsekonomi bör
beaktas bättre i beredningen av gemenskapslagstiftning
och bedömningen av konsekvenserna.
Genomförande och uppföljning av strategin
Som utskottet ser det är kommissionens meddelande ett
steg i rätt riktning. Det krävs koncentrering
av det fortsatta arbetet och prioritering av den verkliga verksamheten
i stället för administrering och rapportbehandling.
Men de fina planerna förblir enbart goda idéer
om inte medlemsstaterna betydligt starkare förbinder sig
att genomföra dem.
För att det fortsatta arbetet ska löpa spelar
det en stor roll hur strategin genomförs administrativt
och speciellt hur den följs upp. Utskottet anser att det
föreslagna nationella handlingsprogrammet, ambitionen att
engagera parlament och intressegrupper i beredningen och en lättare
rapporteringsmodell är klara förbättringar
jämfört med nuläget. Men handlingsprogrammen
gör arbetet lättare bara om de fokuseras på de
viktigaste åtgärderna. Kommissionens plan för
ett handlingsprogram som omfattar tio centrala områden av
gemenskapspolitiken uppfyller enligt utskottets mening inte helt
detta kriterium. Det i stort sett femtiosidiga programmet bör ännu
bearbetas och koncentreras på konkreta åtgärder
och för dem bör det klart och tydligt anges vad
som görs, vem som gör det och när.
Kommissionen tar inte klart ställning till den öppna
samordningsmetoden i sitt meddelande. Det är beklagligt,
för utan ett effektivt uppföljningssystem kan
strategin inte genomföras tillräckligt dynamiskt.
Utskottet tillstyrker tanken om resultattavlor som binds vid vissa
indikatorer och som omfattar alla EU-länder har förts fram
i Kokrapporten.
De nationella målen
Utskottet anser att vi bör ställa upp betydligt
mer ambitiösa nationella mål än Lissabonmålen
om vi ska klara oss på den globala marknaden.
Slutrapporten om utredningen Finland i världsekonomin
ger en mycket god grund för det fortsatta arbetet. Utskottet
ser inte minst utvecklingen av företagandeklimatet som
en stor utmaning i sin egen sektor. För att företagen
ska ha en gynnsam miljö gäller det att stödja
tillväxtföretag, säkra kompetensen, utnyttja
FoU och gynna internationalisering. Handels- och industriministeriet
har under de senaste tiden berett flera utvecklingsförslag
i anknytning till detta. Utskottet vill i detta sammanhang påskynda
särskilt strategin för översyn av innovativa
företags såddfinansiering och tjänstesystem.
Innovationer bör också här uppfattas
i ett brett perspektiv så att de gäller skapande
lösningar oberoende om de har med teknik, tjänster
eller t.ex. design att göra.
Med tanke på tillgången till riskfinansiering och
uppkomsten av nya innovationsföretag och existerande företags
tillväxt är det ytterst viktigt att vi kan säkra
tillgången till och hålla kvar spetskunskap och
spetsforskare i Finland.