Motivering
Ekonomiutskottet föreslår att förslaget
om en andra tilläggsbudget för 2010 godkänns
enligt propositionen.
Läget på marknaden
Det ekonomiska läget i Grekland har försämrats mycket
snabbt och landets möjligheter att få utländska
lån till ett rimligt pris är uttömda.
I slutet av 2009 var statsskulden cirka 300 miljarder euro (andel
skuld av bnp 115,1 %). Räntorna på lånen
har stigit snabbt ända sedan i december 2009. Då var
räntan på tvååriga referenslån
under 2 procent, och den 7 maj var den uppe i cirka 18 procent.
Också priset på kreditrisken (CDS-spread) steg
kraftigt i början av maj.
Den ekonomiska krisen i Grekland visar redan nu tecken på att
sprida sig. Räntorna på staliga lånepapper
har stigit trots att räntenivån fortfarande är
relativt låg jämfört med läget
i Grekland. Efter att problemen tillspetsades i Grekland sjönk
eurokursen med sjunkande aktiekurser i hela EU som följd.
Frankrikes och Tysklands beslut att godta Greklandspaketet lugnade
inte marknaden och därför kom finansministrarna
i EU den 9 maj 2010 överens om att inrätta en
stabiliseringsfond på 750 miljarder euro (inkl. IMF:s andel).
Marknaden har reagerat positivt på nyheten. Figurerna visar
hur den den har påverkats. Senare ska frågan behandlas av
parlamenten.
Bilden finns bara i pdf-format Bild 1
Bilden finns bara i pdf-format Bild 2
Experter hävdar att symptomen på marknaden
i hög grad liknar dem som signalerade början på den
nyss genomlevda finanskrisen. Men konsekvenserna av en eventuellt
utvidgad kris beräknas vara betydligt allvarligare, inte
minst för att ekonomierna till följd av de massiva
stimulansinsatserna helt nyligen och de svaga tecknen på en
ekonomisk återhämtning inte har tillräckligt
med ammunition för nya stimulansåtgärder.
Det som gör situationen mer problematisk än tidigare är
att osäkerheten nu beror på de statliga lånepapperen,
som man vant sig vid att hålla för de allra säkraste
placeringsobjekten. Om krisen sprider sig, resulterar det ytterst
sannolikt i en ny bankkris och stora ekonomiska svårigheter.
Konsekvenserna bedöms som mer omfattande än efter
finanskrisen. Finland drabbades då hårdare än
andra och vår bnp sjönk med inemot 8 procent på grund
av krisen.
De finländska placeringarna i Grekland är
rekativt små jämfört med de totala placeringarna. Finansinspektionen
uppger att de totala placeringarna ligger kring 1,8 miljarder euro.
Finländska bankers andel är omkring 0,4 miljarder och
försäkringsbolags (inkl. Statens Pensionsfond
och Kommunernas pensionsförsäkring) omkring 1,4
miljarder euro. I jämförelse med bank- och försäkringssektorns
totala placeringar utgör placeringarna i Grekland under
en procent.
Överenskomna åtgärder
Operationen för att rädda Grekland har utöver lån
från euroområdet och Internationella valutafonden
(IMF) fått betydande uppbackning från Europeiska
centralbanken (ECB) i och med att banken den 3 maj 2010 gick ut
med ett meddelande om att den avstår från kreditvärdering
av säkerhetsvärdet på grekiska statens
skuldpapper. Tillvägagångssättet betyder
att euroländerna också deltar i hanteringen av
den grekiska krisen. ECB meddelade den 9 maj att banken också börjar
köpa upp staternas lånepapper.
Greklands parlament gjorde den 6 maj 2010 ett åtagande
om nedkrärningar för totalt 30 miljarder euro.
Staten söker extra inkomster framför allt genom
att dra åt beskattningen och genom att skära i
löner och pensioner. De tilltänkta åtgärderna,
som omspänner tre år, är synnerligen
krävande. Det ska vidtas såväl finans-,
finansierings- som strukturpolitiska åtgärder.
De räcker emellertid inte till i sig, utan det måste
till mer djupgående strukturella förändringar
i den grekiska ekonomin. För att råda bot på den
svarta sektorn och korruptionen krävs det stora omställningar
både i offentlig och privat sektor. Att grekiska staten
bedriver affärsverksamhet i stor skala ses också som
ett strukturellt problem som snedvrider marknaden. Man har ansett
att Grekland bör inskränka sin verksamhet till
uppdrag som hör till en välfärdsstat.
IMF:s lånebidrag till Grekland (30 miljarder euro) är
betydande. Lånet är nästan dubbelt så stort
som IMF:s tidigare beviljade krediter om man ställer det
i relation till samhällskonomin. Precis som vid andra utlåningsprojekt
har IMF gjort en skuldtålighetsanalys av Grekland och skulle
knappast gå med i projektet, om den inte ansåg
att Grekland med stor sannolikhet sköter sin skuld. Erfarenheterna
av liknande IMF-projekt för att bryta den nedåtgående
ekonomiska spiralen och hindra att effekterna sprids till andra
länder har på senare tid varit positiva (Lettland,
Island, Ungern och Rumänien). Finland har bidragit till
lån till Island och Lettland med 320 miljoner euro var.
Ekonomiutskottets synpunkter
Ekonomiutskottet konstaterar att det rådande läget
ställer marknadens stabilitet på spel i hela det ekonomiska
området och kan, om det sprider sig, leda till en oförutsebar
och synnerligen svårhanterlig ekonomisk situation. Det
måste till skyndsamma åtgärder, för
en del av Greklands lån (ca 11 miljarder euro) förfaller
redan den 19 maj 2010 och dem klarar landet inte av. Om det inte går
att få fram medel till dess, försätts
Grekland i likvidation och tvingas börja reglera sina lån. Det
skulle öka osäkerheten på marknaden och ytterst
sannolikt resultera i betydande likviditetsproblem.
Med lånen försöker man inte rädda
vare sig Grekland eller de banker som stått för
lånen till Grekland, utan stabiliteten på finansmarknaden. EU-finansministrarnas
beslut den 9 maj visar att man inte tror sig åstadkomma
stabilitet bara genom att bevilja Grekland lån. Men de
föreslagna insatserna ger lite respit i ett läge
som snabbt kan krisa till sig och den kan användas för
att sätta i gång nödvändiga
extra åtgärder.
Utskottet anser att det på grund av det övergripande
läget är nödvändigt att bevilja
Grekland ett lån på totalt 110 miljarder euro.
Samma slutsats drar alla sakkunniga som hörts i utskottet.
Man måste skyndsamt hindra att situationen eskalerar utom
all kontroll. Finlands lånebidrag kommer uppskattningsvis
att vara 1,5 miljarder euro. Enligt uppgift från Statskontoret är
intresset för finska statens lånepapper mycket
stort och vi har just nu inga problem med att ta upp mer lån.
Utskottet vill ändå framhålla att
man bör hålla hårt på överenskomna
lånevillkor. Det bör ställas som villkor
för den kvartalsvis periodiserade finansieringen att Grekland
genomför överenskomna åtgärder
i rätt tid. Det måste ställas stränga
villkor för lånen, inte bara för att
marknaden ska stabiliseras utan också för att
det ska tjäna som en signal till andra djupt skuldsatta
euroländer. Man bör inte läsa in någon
automatik i lånen. Det beslut som nu ska tas bör
snarare ge en tydlig signal om att djupt skuldsatta länder snabbt
bör vidta frivilliga nationella åtgärder
för att sanera sin ekonomi.
För det nu aktuella lånet krävs det
inga säkerheter. Argumentet är att det är
normal praxis när det gäller statliga lån.
Sakkunniga anser att det inte i sig finns något juridiskt
hinder för att kräva en reell säkerhet
för de nya stödlånen. Som säkerhet
kunde Grekland ställa statlig egendom i andra sektorer än
sådana som hör till välfärdsstaten.
Utskottet menar att man också bör se på det här
alternativet i fortsättningen.
Den grundläggande orsaken till Greklands problem är
en slapp ekonomisk politik och finanspolitik. Också på EU-nivå har
man sett att problemen stockat sig, men ingen har ingripit i dem
på något meningsfullt sätt, dels redan
för att den nuvarande lagstiftningen inte ger tillräckligt effektiva
verktyg för det. Det uppkomna läget bevisar att
Europeiska ekonomiska och monetära unionen (EMU) fungerar
bristfälligt. Den ekonoiska unionen tvingas nu till åtgärder,
genom en kris. Utskottet inskärper att den ekonomiska och
monetära unionen inte kan fungera utan säkerhet
om att åtgärderna genomförs effektivt
enligt det ekonomiska stabilitetsavtalet. Nuvarande praxis har visat
att det inte räcker med uppmaningar, utan att de måste
förstärkas med sanktioner. Insatserna kan också komma
att kräva ändringar i det konstitutionella fördraget.
Den globala marknaden befinner sig i en stark brytningsperiod
som inte utvecklas på ett kontrollerat sätt. Det
krävs ett brett mellanstatligt samarbete i stil med samarbetet
under finanskrisen som fick sin början i USA. Det krävs
också att marknadsaktörerna tar sitt ansvar. Tyska
och franska banker, som har de största kreditriskerna i
Grekland (ca 30 respektive 50 miljarder euro) står i begrepp
att gå med i stödinsatserna genom att åta
sig att behålla nivån på sina fordringar
på Grekland oförändrade. De tyska bankerna deltar
också i tilläggsutlåningen, visserligen åtminstone
delvis med stöd av statsborgen från tyska staten.
I anknytning till marknadsaktörernas ansvar behöver
det också klarläggas vilken effekt till exempel
en skatt på förmögenhetsöverlåtelser
skulle ha för marknaden.