Allmän motivering

Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med vissa ändringar av teknisk natur.

Bakgrund

Syftet med propositionen är att lagtekniskt slutföra den reform som den 1 maj 2008 gjorde Skatteförvaltningen till en enhetlig myndighet med nationell behörighet. De behörighetsbestämmelser enligt den regionala förvaltningsstrukturen som då blev kvar i olika skattelagar ska nu uppdateras. Därför är det meningen att Skatteförvaltningen i allt väsentligt ska bli behörig myndighet i olika skattelagar. Dessutom föreslår regeringen att den gällande lagen om Skatteförvaltningen ersätts med en ny lag med samma namn.

Det är således i stor utsträckning fråga om att utifrån de mål och koncept som bestämdes under den första etappen se till att lagstiftningen blir sådan man avsett.

Också i den föreslagna nya lagen om Skatteförvaltningen ligger man mycket nära principerna i den gällande lagen. Lagen avses utgöra en lagstiftningsram som ger möjlighet att organisera Skatteförvaltningens verksamhet flexibelt utifrån olika behov och de tillgängliga resurserna. Som andra regleringsinstrument kvarstår statsrådets förordningar och arbetsordningarna för Skatteförvaltningen och dess enheter. Saker som regleras genom förordning av statsrådet avses liksom nu vara bl.a. antalet enheter inom Skatteförvaltningen, deras namn, verksamhetsområden och huvudsakliga uppgifterDessa enheter ska enligt ett av de förordningsutkast som bifogats till propositionen vara bl.a. Företagsbeskattning, Skattegranskning, Skatteuppbörd och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, som alla ska ha hela landet som verksamhetsområde. Dessutom planeras följande fem skatteverk för verkställande och grundkontroll av personbeskattningen: Nylands, Östra Finlands, Västra Finlands, Centrala Finlands respektive Norra Finlands skatteverk. Deras verksamhetsområden ska tills vidare vara de landskapsbaserade regioner som nämns i förordningen. Det är ändå meningen att även personbeskattningen med tiden ska bli en egen riksomfattande enhet.. Skatteförvaltningens enheternas respektive arbetsordning ska närmare ange Skatteförvaltningens organisation, uppgiftsfördelningen mellan enheterna o.a. utifrån behov och prioriteringar.

En nyhet sakligt sett är en ändring som gäller skatterättelsenämndens ställning och behörighet. Det är meningen att också i detta sammanhang övergå till ett enda organ med nationell behörighet i stället för de nuvarande rättelsenämnderna på varje skatteverk. Samtidigt avses nämnden bli ett permanent organ med tjänster som ordförande.

Enligt förslaget ska nämnden ha flera sektioner, och den ska liksom nu ha medlemmar föreslagna av Skatteförvaltningen, kommunerna och olika organisationer som representerar skattebetalarna. Bestämmelser om antalet sektioner, sektionernas huvudsakliga uppgifter och deras placeringsorter ska finnas i Skatteförvaltningens arbetsordning och om organiseringen av verksamheten i nämndens egen arbetsordning. Detta innebär exempelvis att man kan koncentrera de ärenden som kräver särskild sakkunskap till egna sektioner och därmed främja en enhetligare praxis när det gäller avgöranden. Som exempel på sådana ärendegrupper har nämnts rättelseyrkanden som gäller arvs- och gåvoskatt och prissättning vid intern överlåtelse.

En föreslagen lagteknisk ändring är att bestämmelserna om centralskattenämnden förs över till lagen om Skatteförvaltningen. Samtidigt upphävs den särskilda lagen om centralskattenämnden. Denna ändring kommer emellertid inte att påverka nämndens behörighet, självständiga ställning eller sammansättning.

Utskottets överväganden

Propositionen ligger i linje med och är en motiverad fortsättning på arbetet med att se över Skatteförvaltningens administrativa struktur. Den ursprungliga tanken med reformen var inte bara att avskaffa onödig byråkrati, utan att omorganisera funktionerna på ett sätt som är vettigt med avseende på Skatteförvaltningens kärnuppgift. Man eftersträvade effektivitet, men samtidigt skulle arbetet få mer genomslag och beskattningen bli enhetligare. Reformen gav också en möjlighet att reagera på omvärldsförändringar som lett till att behovet av bl.a. service, kunskaper och övervakning samt tillgången till kompetent arbetskraft varierar på olika håll i landet. Reformen motiverades också av det långsiktiga utvecklingsarbete för att dels stegvis förändra den administrativa strukturen, dels också göra betydande ändringar i beskattningsförfarandet och förvaltningens rutinerBland ändringarna kan nämnas utvidgningen av utomståendes skyldighet att lämna uppgifter, införandet av förhandsifyllda skattedeklarationer och möjligheten att mer flexibelt rätta till ett fel i beskattningen också till skattetagarens fördel. Utskottets syn på dessa ändringar finns att läsa i följande betänkanden: FiUB 4/2004 rd — RP 57/2004 rd, FiUB 22/2005 rd — RP 91/2005 rd, FiUB 33/2006 rd — RP 189/2006 rd och FiUB 5/2008 rd — RP 148/2007 rd..

Reformen gör det över lag lättare att organisera Skatteförvaltningens arbete på ett ändamålsenligt sätt och stöder förvaltningens nya sätt att bedriva verksamheten rikstäckande. Till detta anknyter å sin sida möjligheten att främja betydande rättsliga dygder såsom expertis, kundspecifik rådgivning och enhetlighet i beskattningen. Väsentligt i detta avseende är bland annat att styrningen koncentreras till enhetsnivå och att egna anvisningar på lägre nivå frångås. Också skatterättelsenämndens förändrade behörighet utgör ett viktigt steg mot en enhetligare praxis när det gäller avgöranden.

Enligt lagen om Skatteförvaltningen ska Skatteförvaltningen dessutom sörja för tillgågen på tjänster och för att de språkliga rättigheterna tillgodoses när den organiserar enheternas och organens verksamhet. Dessutom ska skattskyldiga alltid ha rätt att få veta vilka tjänstemän och andra personer som behandlat deras ärenden, trots att det alltid är Skatteförvaltningen som är behörig myndighet. Utskottet finner dessa synpunkter motiverade när det gäller att förverkliga god förvaltning och det allmänna tjänsteansvaret vid tjänsteutövning.