Motivering

Sammantaget sett anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.

Regeringen föreslår tre typer av ändringar i lagen om skatt på arv och gåva. Den viktigaste ändringen, ett temporärt nytt högsta steg i skatteskalan, bidrar till att uppfylla regeringsprogrammets och rambeslutets mål om att stärka statens finanser och minska inkomstskillnaderna. Genom att skattefriheten på 8 500 euro för s.k. försäkringsgåvor slopas blir gåvobeskattningen mer sammanhållen. Den tredje ändringen gäller beskattningen av kvarlåtenskap efter arvlåtare som avlidit utomlands och preciserar lagen enligt krav i EU-lagstiftningen.

Alla de föreslagna ändringarna är relativt små men inte mindre motiverade för den skull. Nedan behandlar utskottet kort de två första. Utskottet har inget att invända mot förslaget att precisera hur skulder efter en arvlåtare som avlidit utomlands ska behandlas i Finland.

Justering av skatteskalorna

Avsikten är alltså att temporärt införa ett högsta steg i arvs- respektive gåvoskatteskalan. Den temporära skalan tillämpas 2013—2015 på arvsandelar eller gåvor som överstiger en miljon euro. Skatten för den överstigande delen föreslås vara 19 procent i skatteklass I och 35 procent i skatteklass II. Den konstanta skatten vid den nedre gränsen är 149 700 euro i skatteklass I och 310 000 euro i skatteklass II. Beroende på förvärvsbeloppet stiger skattesatsen således stegvis från 14,9 till 19 procent i skatteklass I.

Sakkunniga som utskottet hört har kritiserat förslaget för att det försvårar företagsöverlåtelser i samband med generationsväxling. Utskottets bedömning är emellertid att dessa överlåtelser inte kommer att påverkas särskilt mycket av det nya steget, dels för att det verkliga värdet på tillgångar normalt fastställs med iakttagande av försiktighetsprincipen, dels för att generationsväxlingsöverlåtelser redan nu ges ganska stora lättnader i arvs- och gåvobeskattningen.

De existerande lättnaderna bygger på att företagstillgångarna inte värderas till verkligt värde utan i stället till 40 procent av värdet enligt inkomstbeskattningen. Dessutom förlängs betalningstiden för debiterad skatt på begäran till längst fem år. Det tas inte heller ut någon ränta under den förlängda betalningstiden.

Vid generationsväxlingar blir det nya steget tillämpligt först när arvsandelens eller gåvans värde är minst 2,5 miljoner euro. Enligt en förberedande utredning gjord av finansministeriet förekom det ytterst få fall av detta slag 2011. Tilläggsskatten varierade från fall till fall, från något över 1 procent (en arvsandel på ca 2,6 miljoner euro) till 19 procent (en arvsandel på ca 18 miljoner euro). Effekterna kan antas bli små också av den anledningen att lagen är temporär och att de flesta generationsväxlingsöverlåtelserna sker etappvis i form av gåvor.

Som utskottet bedömer det kommer förslaget alltså att gälla endast sådana stora arvsandelar och gåvor där bestämmelserna om generationsväxlingslättnader inte är tillämpliga. I de fallen är det vanligt att mottagaren har skattebetalningskapacitet.

Slopad skattefrihet för försäkringsgåvor

Enligt 18 a § i lagen om skatt på arv och gåva betraktas som gåva även försäkringsersättningar som med stöd av förmånstagarförordnande erhållits ur en försäkring utan vederlag. Sådana gåvor är i dagsläget skattefria när deras sammanlagda belopp under en tid av tre år är högst 8 500 euro. Den förmånen föreslås nu bli slopad.

Skattefriheten godkändes ursprungligen som ett led i en större ändring där försäkringsersättningar som utbetalats med stöd av spar- och livförsäkringar i princip blev skattepliktiga. Ändringen trädde i kraft den 1 januari 1996. Den medgav emellertid vissa små undantag för förvärv, bl.a. gränsen 8 500 euro för gåvor.

Försäkringsgåvor har kommit att bli en allmän skatteplaneringsåtgärd och produkter har marknadsförts med skatteförmånen som morot. Det här sägs rakt ut också i propositionen.

Utskottet anser det befogat att skattefriheten slopas. Bestämmelsen utgör ett undantag från den allmänna gåvoskatteskyldigheten, och det finns inte längre några särskilda skäl att ha kvar skattefriheten.

Ikraftträdandet kräver enligt utskottets mening inte några övergångsarrangemang. Situationen är en annan än då det gäller skatteomläggningar för exempelvis frivilliga pensionsförsäkringar där avdragsrätten för försäkringspremier är kopplad till pensionsåldern i försäkringsavtalet. Den nu föreslagna ändringen påverkar inte på samma sätt avtalsvillkoren. Dessutom gör den gåvobeskattningen mer sammanhållen och får knappt några konsekvenser alls. Utskottet anser därför att det inte behövs någon övergångsbestämmelse.