Motivering

Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.

Propositionen har väckt debatt främst för att den bland annat handlar om den källskatt som tas ut på dividend på förvaltarregistrerade aktier. Utskottet koncentrerar sig nedan enbart på denna fråga. I övrigt handlar förslaget om att lagfästa sådana på skattebeloppet inverkande omständigheter som nu ingår i förordningen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst och förmögenhet och som utskottet inte har något att anmärka mot.

Flertalet utfrågade experter har talat för det nya källskatteförfarandet som ska tillämpas på dividender på förvaltarregistrerade aktier. Åsikten har varit att förslaget allmänt taget är lyckat och att det är en kompromiss mellan divergerande intressen. Tillstyrkande yttranden har kommit från såväl skatteförvaltningen och Finlands Bank som från aktörer inom värdepapperssektorn. Den främsta drivfjädern har varit hänsynen till att den finska aktiemarknaden ska vara konkurrenskraftig och kapitalfinansieringen räcka till också framöver. För skatteförvaltningens del har argumentet varit en rationell resursanvändning ur skattetagarperspektiv.

Den enda kritiska synpunkten har gällt bekämpningen av ekobrott. En av de utfrågade experterna såg problem i förslaget och föreslog en lång rad ändringar. Den bärande tanken är att man ska kunna försäkra sig om att bara de som har rätt till skatteavtalslättnader får dem, dvs. utifrån en tillförlitligt gjord personidentifikation och uppgift om bosättningsstat. I praktiken skulle detta kräva att den som betalar ut dividend har adekvata uppgifter om den slutliga dividendmottagaren redan när dividenden betalas ut. Om uppgifterna saknas skulle källskatten tas ut enligt 28 procent. Mottagaren av dividenden skulle sedan hos skatteförvaltningen kunna ansöka om skatteavtalsförmåner genom restitutionsförfarande. En förutsättning för återbetalning är att den sökande lägger fram behöriga identifieringsuppgifter för tillämpning av den lägre källskatteprocent skatteavtalet garanterar.

Enligt den så kallade förenklade modellen i förslaget behöver de behövliga uppgifterna inte lämnas förrän i en årsdeklaration. Förfarandet skulle gälla de mottagare av dividend som enligt skatteavtalen har en källskatt på 15—28 procent. Mottagaren får alltså i det fallet skatteavtalsförmånen redan när dividenden betalas ut medan lämnande av adekvata uppgifter är en risk som betalaren får bära. Om uppgifterna inte läggs fram i årsdeklarationen kan källskatten tas ut av den som betalat ut dividend.

Även om syftet med förslagen i och för sig är det rätta, en lämpligt stor källskatt, är de enligt utskottets mening problematiska.

Det stora problemet är sättet på vilket förvaltarregistersystemet är uppbyggt. I kapitalförvaltningskedjan är det bara den sista förvaltaren som känner till ägarens identitet, i övrigt bygger aktieägande och alla anknytande transaktioner på anonymitet. Dessutom är en på ägarregistrering byggande förvaltarregistrering förhärskande i så gott som hela världen. Systemet är tillåtet för utlänningar också i Finland.

Till följd av förvaltarregistersystemets karaktär och position kan exakta identifieringsuppgifter i praktiken inte lämnas i stora mängder, årsspecifikt och i realtid. Med hänsyn till att de ägarrelaterade betalningarna sker utifrån uppgifter i förvaltarregistret, har det inte funnits någon anledning att utveckla ett system som ger information om den slutliga ägarens identitet och som tillåter att uppgiften smidigt flyttas framåt i förvaltarkedjan. Ett sådant system kan inte heller byggas upp enkom för Finlands behov.

Frågan om skattenivån avgörs i och för sig inte av hur noggranna uppgifterna i förvaltarregistret är. Våra nuvarande regler, kodifierade på lagnivå, kunde bibehållas restriktiva. Det skulle i praktiken leda till den i propositionen uppmålade situationen att en källskatt på 28 procent tas ut på alla dividender för förvaltarregistrerade aktier, eftersom skatterisken annars skulle bli alltför stor för betalaren av dividenden. Detta åter skulle få källskatteåterbäringarna att skjuta i höjden. Med beaktande av det exceptionellt stora utländska ägandet i finska företag, antalet emitterade aktier och det avsevärda ekonomiska intresse som är förknippat med de källskatter som tagits ut enligt en högre sats än i skatteavtalen och därför ska återbetalas, kan det bli fråga om upp till tiotals miljoner ansökningar.

Betecknande för intresset är att mer än 90 procent av de utländska dividenderna betalas till skatteavtalsstater och att 15 procent är den vanligaste källskattesatsen i skatteavtal. I en del avtal är den till och med ännu lägre och det finns avtal där källskatten helt slopats också för portfolioakter. Detta är fallet exempelvis i skatteavtalet mellan Finland och Storbritannien. Den källskatt som återbetalas skulle alltså mestadels vara 15—28 procent av dividenden.

En annan sak som sannolikt skulle göra återbetalningsmetoden vanligare är att det kan vara lättare att få uppgifter i efterhand genom ansökan än i realtid i samband med utbetalningen av dividend. Uppgiftslämnaren, exempelvis en ägare, behöver inte tillhandahålla andra uppgifter än sina egna. Uppgifterna kan levereras manuellt, samtidigt med ansökan och rentav på en gång för alla ägarår.

Ett ökat antal återbetalningsansökningar är inte det enda hotet. Det finns risk för att det komplicerade restitutionsförfarandet får i synnerhet småinvesterarna att tappa intresset för finska aktier. Trots att återbetalningsförfarandet är allmänt på annat håll, åtminstone på författningsnivå, är det praxis, källskattenivån överlag och organisationens beredskap att behandla en uppsjö ansökningar om återbetalning som blir det utslagsgivande. Sett ur detta perspektiv finns det risk för att andra länder kör förbi Finland.

Detta var exempel på vilka negativa effekter restitutionsförfarandet kan få om det vinner insteg. Dessa negativa effekter bör enligt utskottets mening vägas mot fördelarna. Den stora frågan lyder då: Vilken är skattetagarens saldo, dvs. nettobehållning, efter återbetalningarna. I ljuset av uppgifterna ovan kan man räkna med att den är avsevärt mindre än vad man låtit förstå.

I vilken utsträckning förvaltarregistren i allmänhet används för kriminell verksamhet eller exempelvis för att dölja vinning av skattebrott är en fråga för sig. Den får inte vara utslagsgivande för denna proposition, i synnerhet som ett på förvaltarregister baserat ägarskap uttryckligen är tillåtet på lagfästa villkor såväl i Finland som på annat håll. I Finland är förvaltarregistreringen dessutom begränsad såtillvida att den bara gäller utländska aktieägare. Finländska ägares aktier får alltså enligt lag inte upptas i förvaltarregister här.

Mot bakgrund av all inkommen utredning anser utskottet propositionen vara en balanserad kompromiss med hänsyn till för- och nackdelar. Den tillvaratar också på ett förnuftigt sätt skattetagarens intressen i och med att det alltid tas ut minst 15 procent i källskatt på förvaltarregistrerade aktier när dividenden betalas ut enbart på basis av skattelandsuppgifter. I de flesta fall kan detta förmodas leda direkt till rätt resultat. Exempelvis av de tio länder dit merparten av utländska dividender betalades 2004 har med sju ingåtts avtal om en källskattesats på uttryckligen 15 procent. Dessa länder är Sverige, USA, Nederländerna, Tyskland, Danmark, Luxemburg och Belgien. Med de tre övriga länderna har i skatteavtalen överenskommits om en lägre skattesats, med Storbritannien och Irland 0 och med Ryssland 12 procent. Framöver ska enligt propositionen källskatten vara 15 procent också för dividend som betalas ut till dessa länder och skillnaden återfås efter ansökan om återbetalning.

Utskottets resonemang har också delvis påverkats av att det sitter en av Europeiska kommissionen tillsatt grupp, FISCO (The European Commission’s Clearing and Settlement Fiscal Compliance) och grunnar på en paneuropeisk lösning på källbeskattningen av dividender. Gruppens mandat handlar egentligen om en bred avveckling av hindren för aktierelaterade transaktioner. I bakgrunden ligger ett meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet "Clearing och avveckling i Europeiska unionen, förslag till åtgärder och strategier", KOM(2004) 312 slutlig. Med hänvisning till de fiskala hindren noterar kommissionen i meddelandet bl.a. en växande tendens att övergå från källskatter till ett ökat utnyttjande av informationsutbyte. Kommissionen understryker att detta gör det möjligt för skattemyndigheterna att ha tillgång till korrekt information för att utkräva rätt skattebelopp av rätt person. Kommissionen hänvisar också till direktivet om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar där källbeskattningen slopats uttryckligen för att utbytet av information ökat. Vidare, framhåller kommissionen, pågår det just nu en modernisering av direktivet om ömsesidigt bistånd för indrivning. Den nya situationen erbjuder enligt kommissionen ett bra tillfälle att undersöka de ytterligare möjligheter som nu finns för att ta reda på om en del av de befintliga bestämmelserna kunde ändras för att förenkla läget för branschen, samtidigt som medlemsstaternas rättigheter med avseende på skatteuppbörden garanteras.

Enligt tillgänglig information har FISCO-gruppen gått in för att förenkla förfarandena. Kommissionens preliminära modell påminner i många stycken om förfarandena i propositionen och kan till vissa delar vara till och med ännu liberalare. Inte heller mot bakgrund av detta förefaller det motiverat med en återgång till ett fullskaligt återbetalningssystem.

Avslutningsvis har utskottet diskuterat frågan om lagen ska vara temporär eller inte. Inte minst ändamålsenlighetsprövningen ovan fick utskottet att omfatta regeringens proposition. Dessutom har Finlands Bank ansett att lagändringen bör vara permanent för att osäkerhet visavi beskattningsförfarandet ska undvikas och kapitalmarknaden kunna fungera effektivt. Utskottet instämmer i denna synpunkt. Utskottet anser också det på sin plats att propositionens konsekvenser följs upp på det sätt regeringen föreslagit i propositionen.