Motivering

I propositionen om ändring av lagstiftningen om energibeskattning föreslås höjningar för bl.a. skatt på drivmedel och el.

Vi sannfinländare menar att en rationalisering av energipolitiken måste stå högst på agendan i vår strävan att lösa problemen med exportindustrins konkurrenskraft. En konsekvent energipolitik som siktar till skäliga energipriser stöder sysselsättningen, den ekonomiska tillväxten, konkurrenskraften och köpkraften och ökar dessutom den sociala jämlikheten.

Finlands energiintensiva industri har lidit betydande skada i fråga om sin konkurrenskraft på grund av regeringens höjningar av energibeskattningen. Internationella studier visar att ett lågt energipris är ett viktigt argument för att investera i ett land. Finlands konkurrenskraft har redan kringskurits genom genomförandet av det s.k. svaveldirektivet och i samma andetag tänker regeringen fastställa windfallskatten och höja beskattningen på el. Dessa åtgärder står i strid med regeringsprogrammet som utlovar bättre omvärldsvillkor för industrin.

Energiskatter i form av platt skatt bestraffar låginkomsttagarna till och med mer än en momshöjning, enligt finansministeriets egna beräkningar. De skatteförhöjningar som Katainens och Kiviniemis regeringar har genomfört har lett till att vi också i Finland har en ökande mängd s.k. energifattiga, dvs. personer som har svårigheter att betala kostnaderna för värme och el. I Finland hotar energifattigdomen främst ensamföräldrar och pensionärer utanför tätorterna: deras energikostnader kan överskrida de disponibla inkomsterna med upp till 20 procent.

Det främsta målet med Sannfinländarnas energipolitik är att stärka den inhemska energins ställning jämfört med importenergin. Regeringens överilade beslut att skära ned stödet för inhemskt bioenergi, däribland torv och träbaserad energi, har lett till att det nu är förmånligare att producera kondensel med stenkol än med ved. Ett flertal energibolag har därför ersatt inhemsk bioenergi med stenkol. Såväl ekonomin som miljön lider till följd av regeringens misslyckade energipolitik, som dessutom står i strid med regeringsprogrammet. Dessa lagändringsförslag bidrar till att påskynda den ofördelaktiga utvecklingen. Sannfinländarna vill påminna om att det till och med bland regeringens egna led har uttryckts offentliga löften om att betoningarna i energibeskattningen ska ses över på nytt.

För att vända denna utvecklingen bör därför skattestödet för torv och stödet för skogsflis återställs på 2012 års nivå. Enligt konsultföretaget Pöyrys kalkyler skulle en sådan lösning ge 850 nya årsverken, en sänkning av koldioxidutsläppen med 1,5 miljoner ton per år och en förbättring av bytesbalansen på över 50 miljoner euro.

En förbättring av den inhemska energins ställning kräver också ändringar i byråkratin kring energipolitiken. Tillstånd för nya torvmossar som länge malts i byråkratins kvarnar måste bifallas med det snaraste. Dessutom måste de praktiska och legislativa hindren för småskalig energiproduktion nedmonteras.

Motivering

Riksdagen godkände ett s.k. rörligt produktionsstöd för vedproducerad energi som ett led i det stora energipaket som bereddes under föregående valperiod. Syftet med lagen var att tillförsäkra energiproducenten ett pris för veden som är konkurrenskraftigt jämfört med torv, som den främsta konkurrerande energikällan.

Enligt lagen kunde produktionsstödet som varierar enligt priset på utsläppsrätten uppgå till högst 18 euro/MWh då det genomsnittliga marknadspriset för tre månaders utsläppsrätt är högst 10 euro per ton. Stödbeloppet sjönk gradvis allt eftersom priset på utsläppsrätt steg så att stödet upphörde om priset på utsläppsrätten uppgår till 23 euro per ton.

Reformen ledde i praktiken till att utvecklingen blev den önskade. Konkurrenskraften för en blandning av trä och torv förbättrades betydligt i förhållande till stenkol. Användningen av stenkol minskade betydligt 2012.

Som en följd av den ekonomiska recessionen och lågkonjunkturen har priserna på utsläppsrätter dock gått starkt nedåt. Den senaste prisnivån är bara några euro/MWh. Bara därför är stenkolet nu avsevärt mer konkurrenskraftigt.

Det fanns skäl att reagera på konkurrenssituationen beträffande de inhemska bioenergialternativen. Men regeringen Katainen reagerade på rakt motsatt sätt. Från början av 2014 har regeringen skärpt beskattningen på torv betydligt, från 2,9 euro/MWh till 4,9 euro/MWh, och från början av 2015 ska den skärpas ytterligare till 5,9 euro/MWh. När skatten på torv stiger ansöks i motsvarande förhållande om rörligt stöd för ved för att den ömsesidiga konkurrenskraften för torv och ved ska förbli oförändrad. Maximalt innebär nedskärningen en nedgång från 18 euro/MWh till 13 euro/MWh.

Slutresultatet av dessa beslut av regeringen Katainen är att i jämförelsen mellan råvaror hos de energibolag som använder ved och torv stiger priset på blandningen av ved och torv betydligt precis när priset på stenkol har rasat. Det har medfört att ett flertal finländska energiverk som redan har hunnit minska på användningen av stenkol nu har återgått till att använda det. Sådana förberedelser genomförs i många anläggningar. Finland är på väg mot en kolsvart energipolitik. Finlands agerande är ett slag i ansiktet på det inhemska arbetet och självförsörjningen i fråga om energi. Beskattningen och stöden för trä och torv är fullständigt bakvänd och helt felaktig.

Under 2013 har konsumtionen av stenkol ökat med otroliga 47 procent. Finland har också utmärkt sig med att utveckla nya innovativa transportrutter på ett rent utsagt historiskt sätt. Det första kommersiella fartyget seglade längs nordvästpassagen, dvs. havsvägen från norra Kanada till Europa, i höstas. Fartyget hette MV Nordic Orion och var lastat med stenkol och avgick från Vancouver för att anlöpa det fjärran Björneborg i Finland.

Skillnaden mellan import- och exportinkomsterna för energi är för närvarande ca sju miljarder euro. Finlands handelsbalans som nu visar underskott skulle i sin helhet uppvisa överskott om "energihandelsbalansen" kunde återfås ens till nivån under 2000-talets första år då underskottet för energins del var ca tre miljarder euro. Det har en enorm nationalekonomisk betydelse om den energi vi använder är inhemsk eller utländsk. Regeringen Katainen gjorde en klar värdeprioritering där varken den inhemska sysselsättningen eller det globala klimatet tar hem några vinster.

Centern har tidigare i riksdagsledamot Mauri Pekkarinens lagmotion (LM 30/2013 rd) framställt att de beslut om skärpning av torvskatten och villkoren för inmatningstariff på ved, dvs. det rörliga produktionsstödet, ska återställas på den nivå som gällde innan lagen ändrades. Ändringen minskar statens skatteinflöde med ca 50 miljoner euro.

Höjd skatt på stenkol

Centerns modell för att finansiera skattelättnaden för torvskatten och höjningen av inmatningstariffen för trä är att skärpa skatten på stenkol. Genom att förbättra konkurrenskraften för inhemska alternativ och samtidigt försvaga konkurrenskraften för stenkol som importeras från utlandet kan vi nå det önskade slutresultatet då inhemsk energiproduktion passerar stenkolet i fråga om konkurrenskraft. På så sätt förbättras både bytesbalansen och den inhemska sysselsättningen. Skattenivån på stenkol är för närvarande 132,71 euro per ton inklusive försörjningsberedskapsavgiften. Enligt Statistikcentralens energistatistik förbrukades 3 554 000 ton stenkol 2012. Om förbrukningen av stenkol är på samma nivå 2014 som den var 2012 får vi in ca 25 miljoner euro mer i skatter genom att höja skatten på stenkol till 139,7 euro per ton. Genom denna skatteskärpning kan vi finansiera ca hälften av kostnaderna i riksdagsledamot Mauri Pekkarinens lagmotion ovan.

Att begränsa skatteåterbäringen för bränslen inom jordbruket till energiinnehållsskatten

Vi godkänner inte regeringens linjeval att utsätta landsbygdsbefolkningen, jordbrukarna och skogsägarna för mångdubbla åtstramningar. Regeringen har gått hårt åt lönsamheten i primärproduktionen i alla sina ekonomiska beslut: i sitt första rambeslut, statsbudgeten för 2013, inkomstpolitiska ramuppgörelsen och förslaget till ramar för statsfinanserna 2013-2016 samt i budgetpropositionen för 2014. Utöver de nedskärningar och höjningar av skatter och avgifter som gäller alla finländare utsätter regeringen åter jord- och skogsbruksproducenterna för direkta nedskärningar.

De tilltänkta nedskärningarna i budgetpropositionen för 2014 står i strid med regeringens program. Nedskärningarna är en risk för lönsamheten i vår matproduktion, för försörjningstryggheten och för åtagandet att öka andelen förnybar energi.

I sitt program utfäster sig regeringen till exempel att genomföra den nationella matstrategi som riksdagen godkänt. Den har som mål att fördubbla värdet av vår livsmedelsproduktion fram till 2030. Och ändå tänker regeringen urholka villkoren för vår inhemska matproduktion genom betydande nedskärningar och kostnadsförhöjningar som drabbar jordbruket.

Utöver de direkta nedskärningar som försämrar lönsamheten i primärproduktionen innehåller budgetpropositionen en lång rad åtgärder som i väsentlig grad kommer att öka kostnads- och skattebördan för jordbrukarna och skogsägarna. I stället bör villkoren för bioekonomi utifrån inhemska förnybara råvaror stärkas. Grön tillväxt genom inhemsk mat, träprodukter och förnybar energi- bioenergi stärker samhällsekonomin, sysselsättningen och bytesbalansen och bidrar den vägen också till att Finland behåller sitt AAA-kreditbetyg som är livsviktigt för statsfinanserna.

Centern finner det oacceptabelt att regeringen föreslår att återbäringen av punktskatt på bränslen inom jordbruket ska begränsas till energiinnehållsskatten. Förslaget skulle öka jordbrukets skattebelastning med uppskattningsvis tre miljoner euro. Regeringen Katainen har genom sin politik framkallat kris inom jord- och skogsbruket också på andra sätt. Det här skulle åter vara en av de konkreta åtgärder genom vilken regeringen Katainen under sin regeringsperiod har försvagat jordbrukarnas ställning i Finland.

Systemet för återbäring av bränsleskatt inom tung trafik

Regeringens beslut om att höja beskattningen på flytande bränslen med 2,71 cent per liter för dieselolja kommer att medföra en årlig extra kostnad om ca 1 000 euro per lastbil med en körprestation om 100 000 kilometer. Sammantaget ökar propositionen kostnaderna för varutrafiken på landsvägarna med nästan 30 miljoner euro per år. När logistiken drabbas av höjd skatt försvagas den finländska industrins konkurrenskraft ytterligare. Samtidigt förbättrar skatteskärpningen de utländska transportföretagens konkurrenssituation.

Det finns skäl för regeringen att vidta åtgärder för att korrigera läget och börja bereda ett system för återbäring av bränsleskatten. Systemet för återbäring av bränsleskatt bör med det snaraste lämnas till riksdagen för behandling. Finland kan trots EU-bestämmelserna ta i bruk ett återbäringssystem av storleksklassen 5 cent per liter. Med hjälp av ett system för återbäring av bränsleskatt kunde vi således sänka de finländska företagens transportkostnader med totalt ca 50 miljoner euro.

Regeringen bör också utreda möjligheten att ta i bruk vägavgifter för tung trafik. På så sätt kunde utländska transportfordon bidra till att täcka finansieringen av Finlands vägnät. Ett alternativ är Vinjet-systemet där vägavgiften är baserad på tid. Finländska företag ska kompenseras för vägavgifterna genom systemet för återbäring av bränsleskatt.