Motivering

Bakgrund

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner det ramavtal som euroländerna och det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentets specialfinansieringsbolag har ingått. Avtalet innehåller bestämmelser om förfarandena vid beslut om finansieringen av bolaget, lån som bolaget beviljar, saneringsprogram för länder som ansökt om lån osv. Ramavtalet är samtidigt ett delägaravtal mellan euroländerna om det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet.

Propositionen har anknytning till Ecofinrådets beslut från den 9 och 10 maj 2010 om ett omfattande åtgärdspaket för att stabilisera ekonomin i Europa. Det består av tre element, nämligen den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (60 miljarder euro) och det nu aktuella europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet vars finansiering euroländerna har beslutat garantera upp till 440 miljarder euro. Av de ovan nämnda är stabiliseringsmekanismen primär och finansiering ur finansieringsbolaget kan sökas först när de nämnda 60 miljarderna har använts. Vid sidan av de bägge instrumentet finns som ett tredje element dessutom IMF-finansiering till ett belopp om 250 miljarder euro.

Regeringen har redan lämnat en proposition till riksdagen om statsborgen för ett europeiskt finansiellt stabiliseringsinstrument (RP 71/2010 rd). Första behandlingen av propositionen avslutades i plenum 16.6.2010. Enligt lagförslaget uppgår Finlands borgensansvar till högst 7,9 miljarder euro, vilket motsvarar Finlands andel av det tecknade kapitalet i Euroepiska centralbanken. Finansutskottet ansåg i sitt betänkande FiUB 22/2010 rd det nödvändigt att godkänna lagförslaget eftersom statsborgen är ett viktigt element i det knippe av åtgärder som syftar till att säkerställa den finansiella stabiliteten på euroområdet.

Det ramavtal som nu behandlas är en förutsättning för att finansieringsbolaget ska komma igång med sin verksamhet. Utskottet anser därför att också ramavtalet måste godkännas och förordar regeringens proposition.

Ramavtalets innehåll

Ramavtalet mellan de 16 medlemsstaterna i euroområdet och det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet godkändes den 7 juni 2010, då samtidigt ett specialfinansieringsbolag med namnet det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet grundades. Ramavtalet behandlar de förfarande som ska iakttas ifall en stat inom euroområdet begär lånefinansiering av de andra staterna inom euroområdet. Dessutom innehåller det bestämmelser om finansieringen av det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet och om borgen.

Ramavtalets utgångspunkt i all väsentlighet är att det land som begär lånefinansiering blir tvunget att inleda noga överenskommna åtgärder för att balansera sin offentliga ekonomi. Enligt avtalet ska kommissionen i samarbete med ECB och IMF förhandla fram ett samförståndsavtal med den presumtiva låntagaren. De andra medlemsstaterna i euroområdet måste godkänna avtalet varefter kommissionen i samförstånd med ECB lämnar förslag om de viktigaste villkoren i det låneprogram som kommer att föreslås till låntagaren, på grundval av en bedömning av marknadsförhållandena.

Innan varje utbetalning av ett lån enligt ett låneprogram ska kommissionen, i samarbete med ECB, inge en rapport som analyserar hur den berörda låntagaren efterlever de villkor och bestämmelser som anges i samförståndsavtalet och rådets eventuella beslut som angår det. Borgensmännen utvärderar efterlevandet av reglerna och fattar ett enhälligt beslut om utbetalning av lånet ska tillåtas eller inte. Om borgensmännen enhälligt anser att låntagaren har uppfyllt villkoren för låneprogrammet och är nöjda med uppfyllande av villkoren i samförståndsavtalet ska det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet uppmanas ge ett förslag till detaljerade villkor för lånet. Om förslaget godtas ombes det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet tillkännage ett godkännande som bekräftar villkoren för lånet till låntagaren. Därefter ska det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet inleda processen för utfärdande av eller tecknande av finansieringsinstrument.

Den borgen som euroländerna har åtagit sig att ställa är väl tilltagen eftersom de utgör 120 procent av de ifrågavarande finansieringsinstrumentens justerade åtaganden. Syftet med det här är att garantera ett så bra kreditbetyg som möjligt för de skuldebrev som bolaget emitterar.

Ramavtalet innehåller också detaljerade bestämmelser om hur ett saneringsprogram ska följas upp. Om bolaget får vetskap om att låntagaren underlåter att följa villkoren i programmet ska det omedelbart underrätta borgenärerna och föreslå åtgärder på grund av försummelsen.

Kravet på enhällighet i beslutsfattandet i ärenden som berör bolaget och som har betydelse för borgensmännens ansvar ska fattas enhälligt av euroländerna. Varje euroland har en representant i bolagets styrelse.

Man har också berett sig på att Grekland i sin nuvarande ekonomiska kris inte kommer att delta i programmet och inte heller det land som eventuellt ber om lånefinansiering eller får motsvarande stöd genom något annat program. Trots det kommer inget enskilt lands borgensansvar att överstiga det maximibelopp som framgår av avtalet och som för Finlands vidkommande är 7,9 miljarder euro.

Ramavtalet träder i kraft när minst fem stater som hör till euroområdet och vars andelar utgör minst två tredjedelar av de sammanlagda borgensförbindelserna har gett det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet en skriftlig bekräftelse på att de har fullgjort de krav som deras nationella lagstiftning ställer för att avtalet ska kunna sättas i kraft. Enligt utredning till utskottet kommer de flesta euroländer inte att behandla ramavtalet i respektive nationella parlament utan avtalet anses vara en del av ikraftsättandet och kan beslutas genom förvaltningsförfarande. I Finland har riksdagen varit mycket involverad i behandlingen av saken för till skillnad från många andra länder måste statsrådet hos oss ge riksdagen ett meddelande i frågan (3 § i lagförslaget om statsborgen). Eftersom meddelandet måste ges i samband med varje enskilt borgensarrangemang kan det i praktiken innebära att riksdagen måste sammankallas också utanför sessionsperioderna.

Borgen ställs för att underlätta finansieringen av låneprogram som ingåtts 30.6.2013 eller tidigare. Ramavtalet gäller tills de skulder som baserar sig på låneavtalen eller på skuldebrev emitterade av det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet har betalats tillbaka och borgensmännen fått alla de betalningar som tillkommer dem.

Slutsatser

Enligt utskottet är det nödvändigt att godkänna ramavtalet för att specialfinansieringsbolaget snabbt ska komma i gång med sin verksamhet. Med tanke på stabiliseringspaketets trovärdighet och stabiliseringen av finansmarknaderna är det också viktigt att åtgärder för att grunda bolaget och inleda dess verksamhet vidtas så snart som möjligt så att det är funktionsdugligt och berett att agera konkret så fort det behövs.

Ramavtalet säkerställer att ett eventuellt beslut om att ställa borgen och finansiera bolaget föregås av en mångskiftande och noga reglerad process som kräver samstämmighet mellan borgensmännen. Om någon blir tvungen att söka lånefinansiering hos bolaget är en viktig utgångspunkt att finansieringen knyts till att låntagaren följer ett strikt ekonomiskt anpassningsprogram. De krav och förpliktelser som finansieringsbolaget dikterar kommer sannolikt att vara så stränga att de klart kringskär låntagarlandets nationella finanspolitiska beslutsfattande. Detta faktum förväntas ha preventiva verkningar och vetskapen om att anpassningsprogrammen blir stränga har förhoppningsvis som följd att euroländerna blir mer benägna att stabilisera sin ekonomi genom nationella åtgärder. De stränga villkoren motverkar sannolikt också en demoralinsering, som möjligheterna till stöd annars lätt kan orsaka.

När det gäller de risker som är förknippade med borgensförbindelserna hänvisar utskottet till propositionen om statsborgen och utskottets betänkande om den, där riskerna har bedömts som små. Men utskottet konstaterade att borgensförbindelser alltid är förenade med risken att borgensansvaret realiseras. Finlands ansvar i förhållande till stabiliseringen av euroländernas ekonomi är redan nu nästan 10 miljarder euro, inklusive lånet till Grekland. Om detta ansvar realiserades skulle det vara en klar försvagning av Finlands offentliga ekonomi.

De sakkunniga som utskottet har hört har emelleritd varit ense om att de risker som hotar den offentliga ekonomin skulle vara mycket större om stabiliseringspaketet inte hade fåtts till stånd. Om de snabba besluten inte hade fattats hade det förelegat en risk för att den finanskris som startade i Grekland skulle ha spridit sig till Europa och i värsta fall till resten av världen. Detta skulle ha inneburit ett slut för det lilla uppsving som nu långsamt kommit igång. Men följderna av en ny finanskris skulle vara allvarligare än förr eftersom de flesta länder inte längre har möjligheter till omfattande stimulansåtgärder.

Verkställandet av Ecofinrådets beslut i början av maj har avancerat snabbt och riksdagen har varit tvungen att behandla regeringens propositioner om saken med en stram tidtabell. Utskottet beklagar detta men konstaterar samtidigt att riskerna blir större om saken drar ut på tiden och att det är förenligt också med Finlands intressen att åtgärder för att stabilisera ekonomierna i euroområdet vidtas snabbt och målmedvetet.

Den europeiska ekonomiska stabiliseringsmekanismen har haft önskvärda effekter och besluten har lungnat ner marknaderna. Men ännu finns det ingen visshet om åtgärderna är tillräckliga. Krisen på euroområdet är resultatet av många samverkande faktorer och i många länder är det en lång, svår och oförutsägbar process att igen bygga upp förtroendet för ekonomin. Viktigt är att många euroländer under de senaste tiderna har fattat stabiliserande beslut och att Europeiska rådet vid sitt möte den 17 juni har lagt fast riktlinjer för vilka åtgärder som krävs för att förbättra bland annat koordineringen av finanspolitiken.

Utskottet konstaterar att stabiliseringen av situationen och motarbetandet av nya kriser kräver mångsidiga finanspolitiska åtgärder som alla euroländer måste förbinda sig till. Det är nödvändigt att bättre än tidigare hålla fast vid avtalade regler. Åtgärder mot överstora underskott måste sättas in snabbare. Utskottet anser att också investerarna och de finansiella instituten i fortsättningen måste agera mera ansvarsfullt och ha en bättre riskhantering.

Slutligen konstaterar utskottet att Konungariket Spanien i egenskap av euroland har godkänt och undertecknat ramavtalet men att landet inte omnämns i lagförslagets rubrik, i 1 § eller i klämmen. Utskottet föreslår att felen korrigeras.