Regeringen föreslår att beskattningen av arv och gåvor lindras på alla nivåer i skatteskalorna, vilket minskar statens årliga skatteintäkter med cirka 58 miljoner euro. En sänkning av arvsskatten på 6—10 procent och av gåvoskatten på 12—14 procent kan på intet sätt motiveras när statsfinanserna hela tiden uppvisar underskott. Det är heller inte rättvist i ett läge där regeringen samtidigt skär i låginkomsttagarnas lägsta förmåner. Regeringen lägger inte fram några som helst sysselsättande eller tillväxtfrämjande effekter som motivering.
Stöd inte de rika, inför solidaritetsskatt på miljonarv i stället
Det går inte att statsfinansiellt motivera extra stöd för de förmögna. Det gagnar heller inte samhällsekonomin på något sätt, och medborgarna upplever med rätta att stödet är orättvist och ökar ojämlikheten. Regeringen pläderar för solidaritet i en tid av svag ekonomisk tillväxt, men undergräver samtidigt allvarligt känslan av samhörighet genom detta förslag.
Socialdemokraterna föreslår i stället att också de som ärver miljoner ska delta i den gemensamma insatsen för att balanserna upp ekonomin, precis som de med höga löneinkomster gör genom solidaritetsskatten. Vi föreslår att arvs- och gåvoskatten höjs med två procentenheter i de högsta skatteklasserna. Skatteintäkterna ökar då med mer än 10 miljoner euro.
Samtidigt sänker regeringen skatten för förmögna yrkesutövare genom ett ”företagaravdrag”, och sänkningen kan vara på flera tusen euro per år. Vidare gynnar den de största skogsägarna genom ett skogsgåvoavdrag. Sänkningen av arvsskatten och gåvoskatten blir därmed ett tredje samtidigt skattebidrag till de välställda. Sammanlagt rör det sig om en inkomstöverföring på nästan 200 miljoner euro från finansieringen av offentlig service och de minde bemedlades förmåner till regeringspartiernas egna intressegrupper, vilket med fog kan kallas kompiskapitalism.
Dödsfallsförsäkringen som säkerhet för den efterlevande maken och barnen
För att jämna ut den drastiska ökning av inkomstskillnaden som den sänkta arvs- och gåvoskatten får föreslår regeringen samtidigt att den skattefria andelen (35 000 euro) av dödsfallsförsäkringen slopas. Detta ska delvis kompenseras med en höjning av makeavdraget och minderårighetsavdraget, men då kommer emellertid barn i ålder 19—21 år som omfattas av ersättningar från grupplivförsäkring att förlora förmånen helt och hållet medan även andra än försäkringstagarens arvingar erhåller nyttan. Den övergångstid på ett år som utskottet föreslår kommer ytterligare att minska den skattemässiga nytta som ändringen ger.
Socialdemokraterna har redan länge ansett att gränsen för skattefrihet för livförsäkringar är alltför hög eftersom den erbjuder förmögna familjer orimliga möjlighet till skatteplanering. En mer rättvis modell är att gränsen för skattefrihet sänks till 15 000 euro för att trygga den efterlevande makens och barnens ställning, i stället för att ändra arvsbeskattningens makeavdrag och minderårighetsavdrag. De ändringar vi föreslår minskar statens skatteinkomster med högst 5,5 miljoner euro netto.
Beskattningens disproportionalitet beror på den rundhänta skattelättnaden
Redan i dagens läge får gårdar och affärsföretag stöd för fortsatt verksamhet genom oskäligt rundhänta skattelättnader, vilket också regeringen öppet kallar ”en rätt omfattande förmån” i propositionen (s. 8). Bestämmelser om skattelättnaderna finns i 55—57 § i lagen om skatt på arv och gåva. Enligt propositionen var den effektiva skattesatsen per mottagare bara 1,6 procent vid överlåtelse av gårdsbrukstillgångar och endast 3,5 procent i fråga om andra företagstillgångar.
Bristen på proportion mellan nivån på den allmänna arvs- och gåvoskatten och skattenivån företagstillgångar med skattelättnad uppstår således till följd av denna ”rätt omfattande förmån”. Det innebär att den sänkning som regeringen föreslår av skattesatsen i den högsta arvsskatteklassen från 20 till 19 procent och i den högsta gåvoskatteklassen till 17 procent inte märkbart rättar till disproportionaliteten. Med andra ord motsvarar det regeringen föreslår inte ens regeringens egen motivering, att göra det lättare att överlåta företags- och gårdsbrukstillgångar. Om regeringen vill åtgärda de situationer där normal arvsbeskattning av en enda arvtagare som inte omfattas av skattelättnaden skapar tryck på att sälja företaget till en utomstående borde den åtgärda situationen för dem som har rätt till skattelättnad i 55—57 § i lagen om skatt på arv och gåva. Av orsaker som vi går närmare in på i det följande lät regeringen ändå bli att granska de bestämmelserna.
Situationen i fråga om överlåtelse av jordbruk och företagstillgångar kommer således inte att förändras till följd av propositionen. Däremot leder en jämn sänkning av skatteskalorna till att andra mottagare helt oförtjänt drar nytta av det. Det går exempelvis att ur propositionen (RP 175/2016 rd) på sidan 22 utläsa att en person som får en bostad värd 2 miljoner euro nästa år kommer att betala nästan 50 000 euro mindre i skatt. Beskattningen av en aktieportfölj på 500 000 euro som erhålls i gåva minskar med nästan 10 000 euro. Det är uppenbart att så här pass omfattande fördelar för dem som redan har det väl ställt inte kan motiveras.
En konstig vändning: Skattelättnaderna för generationsväxlingar förenliga med grundlagen?
Syftet med den ursprungliga propositionen (RP 175/2016 rd) var att utvidga tillämpningen av 55 § i lagen om skatt på arv och gåva på ett sätt som beaktar minderåriga arvtagares skattelättnad vid företagsindrivning. En minderårig arvtagare skulle vid företagarens död ha kunnat få skattelättnad om övriga lagstadgade kriterier var uppfyllda, om han eller hon fortsätter med näringsidkarens eller jordbrukarens verksamhet efter det att hans eller hennes intressebevakare varit verksam i aktiebolaget. Med andra ord skulle en 15-årig företagare kunna fortsätta med en död förälders företagsverksamhet på samma villkor som en vuxen arvtagare.
När proposition RP 175/2016 rd behandlades i finansutskottets skattedelegation aktualiserades fråga om huruvida 55 § är förenlig med grundlagen. Sakkunniga som delegationen hörde påpekade att samma bestämmelse hade behandlats av grundlagsutskottet 2008 (RP 53/2008 rd). De konstitutionella experterna hade då påpekat att det går att också överföra annan egendom än den som behövs för ett företags affärsverksamhet, exempelvis betydande värdepappersinnehav, enligt samma nedsatta skattesats.
I utskottets utkast till utlåtande 2008 kritiserades det att man som företagstillgångar kan överlåta till och med stora mängder sådana placeringstillgångar som inte hör samman med den del av företagets produktion som generationsväxlingen gäller. I utkastet sades det att jämlikhetsproblemet medför att man bör överväga att omformulera regleringen för att helt utesluta sådana placeringstillgångar från skattelättnaden i samband med generationsväxling som inte bidrar till produktionsverksamheten enligt företagets balansräkning.
I det skedet drog den borgerliga regeringen Vanhanen tillbaka hela propositionen i rädsla för att värdepappersinnehav eller bolag med värdepappershandel som huvudsaklig verksamhet av konstitutionella skäl och helt i linje med den allmänna rättskänslan skulle ha uteslutits från en omfattande skatteförmån. Också gårdar med betydande skogsegendom i förhållande till jordbruksintäkterna skulle ha kunnat bli föremål för närmare analys.
Grundlagsutskottets observationer påverkades sannolikt av tre avgöranden från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) 2002—2006. Eftersom riksdagen inte uttryckligen hade uttryckt sig vilja särskilja olika tillgångsslag hade HFD godkänt skattelättnader för aktieportföljer på 28 miljoner mark, 880 000 euro respektive hela 101 miljoner euro.
Även om HFD sedan dess blivit strängare i sina tolkningar, dvs. på så sätt att placeringstillgångar inte automatiskt får samma skattelättnad som faktisk produktiv företagsegendom, har vi fortsatt ett oklart rättsläge som inte har granskats ur konstitutionell synvinkel.
I fråga om RP 175/2016 rd försökte regeringen först med stöd av Svenska folkpartiet påstå att en utvidgning av tillämpningsområdet för 55 § inte kräver ett ställningstagande från grundlagsutskottet. När detta visade sig vara omöjligt och delegationen redan förberedde en begäran om utlåtande av grundlagsutskottet drog regeringen tillbaka sin proposition. Man ville på detta sätt undvika att grundlagsutskottet skulle ha granskat de gällande skattelättnaderna, särskilt öppnande av balansräkningen, med avseende på jämlikhetsbestämmelserna. Förvärvade rättigheter i miljonklassen låg i farozonen, och detta var viktigare än den omtanke regeringen ursprungligen hade för minderåriga arvtagare.
De minderåriga arvingarnas rättigheter fick ge vika för miljonförmåner
För att undvika en granskning från grundlagsutskottets sida lämnade regeringen efter att ha väntat i nästan en månad en "kompletterande" proposition RP 245/2016 rd där förändrad status för minderåriga arvtagare inte längre ingick som en utvidgning av 55 § i lagen om skatt på arv och gåva.
Vi har krävt en konstitutionell granskning också av den slopade skattefriheten för dödsfallsförsäkringar. Det har under riksdagsbehandlingen uttryckts oro över egendomsskyddet i 15 § i grundlagen. Regeringspartierna fasade för en konstitutionell granskning av företagens skattelättnader så till den grad att de sköt upp skatteändringarna för försäkringsersättningar med ett år och ansåg sig ha löst grundlagsproblemen på detta sätt. Men en sakkunnig som delegationen hörde underströk emellertid att det inte är det behandlande utskottets sak att bedöma hur man sörjer för grundlagsenligheten, utan att det bara är grundlagsutskottet som kan göra det.
Riksdagen borde också i fråga om slopandet av denna skattefrihet ha låtit analysera grundlagsenligheten med avseende på egendomsskyddet i det behöriga utskottet. Socialdemokraterna föreslog både i plenum och under utskottsbehandlingen av den ”kompletterande” propositionen att propositionen skulle remitteras till grundlagsutskottet, men i båda fallen ville majoriteten hålla sig till normal lagstiftningsordning.
Rädslan för grundlagsutskottet stod oss dyrt. Utskottsmajoriteten bestämde om en onödigt lång övergångstid för förändringen i fråga om försäkringsersättningar, och kostnaderna för detta för skatteåren 2017—2018 uppgår till 20 miljoner euro. Grundlagsutskottet skulle däremot ha bestämt minimivillkoren, vilket exempelvis finansministeriet ser som helt onödigt — eftersom man måste skilja mellan den avkastning livförsäkringstagaren förväntar sig från den nytta en annan person, förmånstagaren, får.
Eftersom det fortfarande kommer att vara oklart om 55—57 § i lagen om skatt på arv och gåva följer grundlagen och rättsläget inte etableras går det heller inte att göra sådana ändringar i villkoren för skattelättnaden som anses nödvändiga.
Socialdemokraterna anser att RP 245/2016 rd bör behandlas i grundlagsutskottet så att dess överensstämmelse med grundlagen kan säkerställas i enlighet med 38 § i riksdagens arbetsordning.