Allmän motivering
Med hänvisning till propositionen och övrig
utredning finner utskottet propositionen vara nödvändig
och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men
med följande ändringar och anmärkningar.
Bakgrund.
Grundandet av Senatfastigheter startade våren 1998
med utgångspunkt i statens fastighetsstrategi.
Syftet var att effektivisera förvaltningen av statens fastighetsverksamhet och
att koncentrera de fastigheter som omfattas av statens budgetekonomi
till ett nytt affärsverk, det nuvarande Senatfastigheter.
Det var meningen att den fastighetsförmögenhet
som myndigheterna och statsbolagen inte längre behövde
skulle överföras på ett nytt bolag, Kapiteeli
Oy. Redan samma år avlät regeringen en propostion (RP
108/2003 rd) med förslag till lag om
Statens fastighetsverk. Syftet med propositionen var att ge fastighetsverket
en administrativ ställning som bättre motsvarar
dess position och verksamhet som en inrättning som producerar
avgiftsbelagda tjänster och som konkurrerar enligt företagsekonomiska
principer och tillhandahåller lokaler för i första
hand statens ämbetsverk och inrättningar.
När affärsverket inrättades 1999 övertog
Senatfastigheter de anläggnings- och omsättningstillgångar
som ämbetsverket Statens fastighetsverk innehaft och vars
gängse värde uppskattades till 3 141,7 miljoner
euro. Lokaler med anslutande jordområden som de statliga
verksamheterna förutsätter har vid flera tillfällen överförts
på Senatfastigheter under affärsverksperioden. År
2000 överfördes kulturbyggnader inom undervisningsministeriets
förvaltningsområde till ett sammanlagt värde
av 235,5 miljoner euro i Senatfastigheters besittning. År
2001 överfördes fångvårdsväsendets
fastighetsförmögenhet till ett värde
av 218,6 miljoner euro, och 2002 fastighetsförmögenhet
som övergått från Kriminalvårdsföreningen
i statlig ägo till ett värde av 4 miljoner
euro. Det senaste beslutet fattades i anknytning till innevarande års
budget och då överfördes fastighetsförmögenhet
som varit i försvarsministeriets besittning till ett värde
av 1 009 miljoner euro. Alla dessa överföringar
har skett genom riksdagens beslut.
Det påpekas i den allmänna motiveringen till propositionen
att Senatfastigheter är den största innehavaren
av fastighetsförmögenhet i Finland. Senatfastigheter
besitter 11 500 byggnader, vars yta är sammanlagt ca 8
miljoner m2. Fastighetsförmögenhetens
balansvärde är ca 5 miljarder euro. Bokföringsvärdet
på statens hela fastighetsförmögenhet är
ca 26 miljarder euro.
Till den koncern som Senatfastigheter bildar hör 47
dotterbolag i fastighetsaktiebolagsform och 38 intressebolag. Av
dotterbolagen är 12 helt statsägda. Utöver
dotterbolagen innehar Senatfastigheter aktier i sammanlagt 152 andra
bostads- och fastighetsaktiebolag.
Statens fastighetsförmögenhet förvaltas
förutom av Senatfastigheter av tre andra statliga affärsverk,
18 ämbetsverk och två fonder som står utanför
statsbudgeten. Inom fastighetsbranschen verkar också det
ovan nämnda helt statsägda fastighetsinvesteringsbolaget
Kapiteeli Oy till vilket man bl.a. har koncentrerat statens personalbostäder,
och Sponda Oyj, varav staten äger 47,2 procent.
Den allmänna affärsverkslagen.
Lagen om statliga affärsverk (1185/2002),
nedan kallad den nya allmänna lagen, trädde i
kraft i början av februari i år. Det rör
sig om en ramlag som enligt avsikt ska innehålla de bestämmelser
som är centrala för affärsverksmodellen.
Som statliga affärsverk verkar för närvarande utöver
Senatfastigheter även Luftfartsverket, Forststyrelsen och
Vägverket. Dessa affärsverk sysselsätter över
8 000 personer och deras sammanlagda omsättning när
den nya allmänna lagen antogs var ca 1 380 miljoner
euro.
När den nya allmänna lagen stiftades påpekade
finansutskottet att det är viktigt att den reviderade lagen
om statliga affärsverk innebär att affärsverksmodellen
blir en allt mer permanent form för affärsverksamheten.
Utskottet hänvisade då till att ombildningen till
affärsverk i praktiken ofta kommit att bli en mellanetapp
för övergång till bolagsform. Utskottet
påpekade att affärsverksmodellen garanterar ramarna
för i synnerhet sådan statlig affärsverksamhet
som av samhällspolitiska eller andra orsaker bör
regleras.
Enligt 2 § 2 mom. i den nya allmänna lagen ska
ett affärsverk skötas enligt företagsekonomiska
principer samt enligt de mål för affärsverkets
tjänster och övriga mål för
verksamheten som riksdagen har ställt upp för
det. Det föreslås inga undantag för Senatfastigheter
i detta avseende.
Enligt detaljmotiveringen till den nya allmänna lagen
ska affärsverken inte bedriva sin kärnverksamhet
i aktiebolagsform. I den nu aktuella propositionen påpekas
det i den allmänna motiveringen att det är typiskt
för fastighetsbranschen att verksamheten bedrivs i aktiebolagsform.
Bestämmelserna om affärsverkskoncern i den nya
allmänna lagen är enligt propositionen inte lämpade
för fastighetsbranschen. I motiveringen sägs det
också att Senatfastigheter bör ha rätt
att välja det mest ändamålsenliga sättet
att bedriva sin verksamhet. Senatfastigheter har under hela sin
affärsverksperiod bedrivit kärnverksamhet i bolagsform.
Finansutskottet utgår entydigt från att ändringen
av affärsverkslagen avseende Senatfastigheter medför
att det är onödigt att bolagisera koncernen. Affärsverksamheten
inom koncernen måste ordnas så att den på bästa
sätt tjänar kundkretsens intressen.
Finansutskottet instämmer i förvaltningsutskottets
utlåtande FvUU 11/2003 rd om
att det är motiverat att Senatfastigheter kan bedriva sin verksamhet
enligt företagsekonomiska principer när det är
fråga om verksamhet i en faktisk konkurrenssituation. Det är
långt ifrån alltid fråga om en sådan
situation när det gäller Senatfastigheter, vilket
framgår av det som sägs nedan.
Finansiering med särskilda medel.
Senatfastigheter ska inte enligt propositionerna bedriva myndighetsverksamhet
eller ha egentliga myndighetsuppgifter. Den nya allmänna
lagens 7 § är emellertid tillämplig på Senatfastigheter.
Enligt den kan det i statsbudgeten intas "ett anslag för finansiering
av företagsekonomiskt olönsamma uppgifter som
föreskrivits för affärsverken". En tillämpning
av denna paragraf är nu aktuell eftersom det i kompletteringen
av budgetpropositionen för 2004 (RP 145/2003 rd)
föreslås ett tilläggsanslag på 1 178 000
euro som kompensation för de kostnader som hyrorna för
studentbostadstomterna medför. Det nu aktuella lagförslaget
innebär också att Senatfastigheter inte längre
ska kunna besluta om arrendena för studentbostadstomter
ska lämnas oindrivna.
Den särskilda finansiering som avses i 7 § i den
nya allmänna lagen kommer i fortsättningen antagligen
att behövas för bland annat byggnads- och kulturhistoriskt
värdefulla byggnader. I situationer där det för
ombyggnad av en sådan byggnad krävs omfattande
investeringar och där normalanvändning av byggnaden
inte ger någon möjlighet att betala den hyra som
investeringen kräver blir det antagligen nödvändigt
att tillgripa förfarandet enligt 7 § i den nya
allmänna lagen, till exempel genom att i statsbudgeten
införa de anslag som behövs för investeringarna.
På samma sätt kan det behövas särskild
finansiering för till exempel vissa beredskapslokaler.
Förbud mot korssubventioner.
I propositionens motiveringsdel nämns principerna i
den nya allmänna lagen, enligt vilka s.k. korssubvention inte är
tillåten. I enlighet därmed stryks motsvarande
bestämmelser om korssubvention i 5 § i affärsverkslagen
om Senatfastigheter. Enligt den bestämmelsen har Senatfastigheter
i sin besittning kunnat ha sådan egendom som inte omfattas
av vinstanspråk.
Finansutskottet påpekar att förbudet mot korssubventioner
inte ingått i paragraferna i den nya allmänna
lagen, utan endast i dess motiv. I sitt utlåtande i FiUB
31/2002 rd om den nya allmänna lagen
ansåg finansutskottet det vara viktigt att dessa motiveringar
inte begränsar möjligheterna att i lagar om enskilda
affärsverk ta in bestämmelser som avviker från
principerna i den allmänna lagen, om de anses lämpliga.
Om man i beredningen av de verkspecifika lagarna i alla fall stannar
för att slopa korssubventionering ställer detta
större krav på beredningen av statsbudgeten, påpekade
utskottet.
Förbudet mot korssubventioneringar används i
propositionen som motivering för att prissätta all
fastighetsförmögenhet i Senatfastigheters besittning
enligt företagsekonomiska principer. Denna princip avses
också gälla jordområden som erhållits
som donationer. I enlighet med vad som påpekas i propositionen
har fastighetsförmögenhet som erhållits
som donationer antecknats i statens balansräkning för
1998 enligt samma principer som annan statlig fastighetsförmögenhet
och överförts för gängse värde
till affärsverket när det grundades. Undervisningsministeriet
anser det vara viktigt att det i fråga om universitet ska
gå att använda ett lägre avkastningskrav
på kapitalet när det gäller donerade
jordområden.
Utskottet påpekar att staten har fått donationer även
för annat än universitetsverksamhet. Riksdagen
har inte gett donerade jordområden en annan ställning än
jordområden som staten förvärvat när
den överfört fastigheter i Senatfastigheters besittning
och antecknat dem i affärsverkets balansräkning.
Den nya allmänna lagen och lagen om Senatfastigheter ger
i princip möjlighet till ett lägre avkastningskrav
för dessa jordområden, om det så beslutas.
Utskottet återkommer till detta problem i detaljmotiveringen till
2 §.
De centrala sevicemålen.
Flera sakkunniga har konstaterat att Senatfastigheter endast
eftersträvar att maximera vinsten utan att beakta kundernas
behov. Det anses att hyresförhandlingarna är mycket
tidskrävande. Finansutskottet anser att riksdagen årligen
i samband med budgetbehandlingen har möjlighet att ta ställning även
till Senatfastigheters centrala servicemål och andra verksamhetsmål.
I det sammanhanget går det att uppställa även
andra mål parallellt med rent företagsekonomiska
mål, till exempel servicemål som utgår
från kundernas behov. Riksdagen kan i samband med budgetbehandlingen även
ta ställning till affärsverkets resultatmål
och mål för intäktsföringen.
Enligt uppgift har Senatfastigheter årligen gjort kundförfrågningar
för att få veta hur nöjda kunderna är
med affärsverket. Enligt dessa förfrågningar
har kunderna under den senaste tiden varit mer nöjda med
fastighetsskötseln, medan kundservicen har ansetts bli
något sämre. Sakkunnigutlåtandena och
annan information till utskottet stöder uppfattningen att
kunderna förhåller sig kritiskt till Senatfastigheters
nuvarande verksamhet. Detta bör antagligen tolkas så att Senatfastigheter
i sin verksamhet mer bör utgå från kundernas
behov och gå in för att utveckla partnerskap med
alla sina hyresgäster.
Övrigt.
Försvarsutskottet har i sitt utlåtande inte ansett
det befogat att i motiveringen nämna att Senatfastigheters
huvudkontor måste förbli i Helsingfors. Detta
strider enligt försvarsutskottet mot strävandena
att regionalisera den statliga verksamheten. Finansutskottet håller
med försvarsutskottet.
Försvarsministeriet har i sitt utlåtande till
utskottet påpekat att det på grund av ärendets
brådskande karaktär inte har erbjudits möjlighet
att sätta sig in i propositionen. Å andra sidan
har försvarsministeriet deltagit i beredningen av lagen
och då yttrat sig. Ministeriet har också behandlat
reformen i samband med förhandlingar med finansministeriet.
Det framgår av motiveringen till propositionen att
den affärsverksspecifika lagen för Senatfastigheter
har beretts av en arbetsgrupp där även försvarsministeriet
varit representerat. Finansutskottet anser därför
att en del av den kritik som framförts under riksdagsbehandlingen är synnerligen
speciell. Kritiken torde delvis bero på att de olika ministerierna
bereder lagar på olika sätt. Utskottet påpekar
att det även framförts motiverad kritik mot propositionen,
och denna kritik har utskottet i mån av möjlighet
beaktat i betänkandet.
Detaljmotivering
2 §. Verksamhetsområde och uppgifter.
Enligt 2 § 1 mom. ska Senatfastigheter producera
och utveckla lokalservice och andra tjänster med nära
anknytning till den främst för statliga ämbetsverk
och inrättningar. Enligt detaljmotiveringen bör
Senatfastigheter producera och utveckla lokalservice som stöder
statliga ämbetsverk och inrättningar när
de sköter sin kärnverksamhet. Kundernas behov
och livscykeltänkande tillsammans med fastigheterna ska
styra Senatfastigheters investeringar jämsides
med de företagsekonomiska målen.
Enligt den allmänna motiveringen befinner sig Senatfastigheter
i en konkurrenssituation med andra alternativa tillhandahållare
av lokaler, eftersom statliga ämbetsverk och inrättningar
har rätt att välja producent av lokalservice. Samtidigt
påpekas det att Senatfastigheter i egenskap av affärsverk
dock i första hand bör tillhandahålla
statliga ämbetsverk och inrättningar sina tjänster.
Senatfastigheters verksamhet är uppdelad i fyra delområden
utifrån kundkrets:
- universitetsfastigheter
- kontorsfastigheter
- specialfastigheter
- försvarsfastigheter.
Förvaltningsutskottet har i sitt utlåtande
påpekat att fastighetsbeståndet med undantag av
kontorsfastigheterna i huvudsak består av användarbundna
fastigheter. Sådana byggnader har i allmänhet
byggts för ett visst ändamål. Hyran fastställs ändå enligt
avkastningskrav som uppställs enligt företagsekonomiska
principer, även om det inte förekommer något
faktiskt alternativ eller någon faktisk konkurrenssituation
i fråga om lokalerna. De typiska användarbundna
fastigheterna utgörs till stor del av universitetsfastigheter
och de statliga konstmuseernas fastigheter, vilka utgör
en tredjedel av Senatfastigheters hela fastighetsförmögenhet.
Utskottet hänvisar till den gällande lagen
om Senatfastigheter, som innehåller en bestämmelse
om särskild egendom. Den gäller sådan
fast och lös egendom som staten äger och för
vilken det på grund av dess historiska karaktär
eller särskilda användningsändamål
inte kan uppställas ekonomiska mål. Med hyrorna
och de övriga intäkterna för sådana
fastigheter täcks endast de löpande kostnaderna
för verksamheten (skötsel och underhåll).
Exempelvis universiteten och statens konstmuseer har ett sådant
särskilt användningsändamål,
vilket borde beaktas i hyresnivån.
När fastighetsverket i början av 1999 ombildades
till affärsverk blev utgångspunkten företagsekonomisk
prissättning. Trots detta har Senatfastigheter ändå möjlighet
att till vissa delar använda ett lägre avkastningskrav.
Finansutskottet anser att detta i synnerhet bör gälla
användarbundna fastigheter.
Finansministeriet tillsatte i augusti 2002 en arbetsgrupp som
ska utarbeta ett förslag till hyresprinciper mellan Senatfastigheter
och universiteten. Riksdagen förutsatte i samband med behandlingen
av budgeten för 2003 att regeringen påskyndar åtgärder
genom vilka det för fastigheter avsedda för universitetsutbildning
tas ut en lägre hyra än vad Senatfastigheters
allmänna avkastningsmål förutsätter.
Arbetsgruppens viktigaste förslag var att man i samband
med beredningen av lagen som gäller högskoleutvecklingen
som en dimensioneringsfaktor beaktar det behov av ytterligare anslag
som beror på hyreskontrakt och deras indexering.
Försvarsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att
det endast finns en kund för de fastigheter som planeras
för försvarsförvaltningens försvarsuppgifter,
och efter fastighetsreformen kvarstår Senatfastigheter
som enda hyresvärd. Ur försvarsmaktens synpunkt
har Senatfastigheter monopolställning när det
gäller lokaler som försvarsmakten behöver.
Kunden har ingen faktisk möjlighet att i valet av fastigheter
låta hyresvärdarna konkurrera med varandra när
det gäller användarbundna fastigheter. Att låta
dessa fastigheter omfattas av marknadsvillkor har snedvridit situationen
eftersom det inte finns någon faktisk kund och marknad.
Bestämmelser om de statliga ämbetsverkens beslutanderätt
och förfarande vid förvärv av lokaler
finns i 3 och 4 § i statsrådets förordning
om förvärv, besittning och skötsel av
statlig fastighetsförmögenhet (1070/2002).
Enligt förordningen har ämbetsverken rätt
att själva välja hyresvärd, men så som
framgår av det ovan sagda är denna möjlighet
i flera situationer i praktiken synnerligen formell.
Det viktigaste enligt finansutskottet är att de ämbetsverk
och inrättningar som hyr av Senatfastigheter har tillräckliga
anslag för att klara av lokalkostnaderna så att
de inte behöver använda anslagen för
den egentliga verksamheten till lokalkostnader. Det är
viktigt att hyresutgifterna kan specificeras tillräckligt
exakt i budgetförfarandet så att det går
att bedöma hur mycket pengar det finns för den
egentliga verksamheten. Detta är väsentlig information även
för riksdagen och den bör framgå av motiveringen
till ämbetsverkens och inrättningarnas omkostnadsmoment.
Enligt uppgift är det möjligt att lokalerna
för de finländska kulturinstituten utomlands kommer
att börja förvaltas av Senatfastigheter. Utskottet
har under flera år varit tvunget att öka anslagen
för kulturinstituten när budgeten behandlats i
riksdagen. Det finns således risk för att dessa
institut kommer att utgöra en ny grupp som måste
täcka hyreskostnader med medel avsedda för verksamheten.
I synnerhet undervisningsministeriet, universiteten och försvarsministeriet
har i sina sakkunnigutlåtanden uttryckt oro för
om anslagen räcker till och motsatt sig indexbundna hyror.
Enligt finansministeriet beror emellertid hyreshöjningarna
i huvudsak på investeringar i lokaler. De slutförda
investeringar som universiteten beställt har under åren
1999—2003 uppgått till cirka 268 miljoner euro.
Värdet på de påbörjade projekten är
enligt uppgift cirka 170 miljoner euro.
Även försvarsförvaltningen har ett
omfattande investeringsbehov på grund av skulder för
reparation och anskaffning av försvarsmateriel. Därför
infattar budgetramarna en årlig anslagsökning
på tre miljoner euro för hyresutgifter på grund
av investeringar. Investeringsprogrammet kommer enligt inkommande
utredning att kosta över 70 miljoner euro vilket innebär
att investeringsvolymen fördubblas jämfört
med det tidigare systemet.
Exempelvis statens konstmuseum har haft ett särskilt
problem med höga hyror och exceptionellt stora indexhöjningar
av hyrorna på grund av det. Indexhöjningarna har
hittills kunnat finansieras i sista hand genom tilläggsbudgeten, men
det är mycket svårt att planera verksamheten om
osäkerheten beträffande anslagen upprepas varje år.
Senatfastigheter har utgått ifrån att fastigheterna
underhålls och repareras efter behov om hyrorna knyts till
index hundraprocentigt. Finansministeriet har omfattat denna ståndpunkt. Den
genomsnittliga indexregleringen för universitetens hyreskontrakt
ligger för närvarande enligt uppgift på 68
procent, i fråga om försvarsförvaltningen
diskuteras indexreglering. Ramarna för statsekonomin har
fastslagits enligt 2004 års prisnivå och det är
meningen att de årligen ska justeras enligt prisnivån
för att bland annat kompensera för tilläggsutgifter
på grund av hyrornas indexreglering.
Utskottet anser att indexjusteringen av hyrorna ska kompenseras
fullt ut. Kompensationen ska gälla alla delar av fastighetsbranschen
där indexjustering görs.
Senatfastigheter kan producera tjänsterna själv,
men också köpa eller förmedla dem. Enligt
motiveringen till lagförslaget producerar eller skaffar
Försvarsförvaltningens byggverk underhållsservicen
för de fastigheter som försvarsförvaltningen
använder. Detta är viktigt också med
tanke på säkerhetssynpunkterna, vilka behandlas
nedan.
Enligt lagförslagets 2 § 3 mom. ska Senatfastigheter
ha beredskap att sköta sina uppgifter i fråga
om försvarsfastigheter också under undantagsförhållanden.
Detta ska ske enligt vad försvarsministeriet bestämmer.
I praktiken ska Senatfastigheter sköta beredskapen för
undantagsförhållanden och den tillhörande
planeringen och de tillhörande förberedelserna
i samarbete med försvarsministeriet och försvarsmakten. Enligt
uppgift har Senatfastigheter åtagit sig att utarbeta en
beredskapsplan för försvarsmaktens fastighetsbestånd.
Planen ska utarbetas med utgångspunkt i försvarsmaktens
instruktioner och i samarbete med Försvarsförvaltningens
byggverk. Den ska vara klar senast den 1 januari 2007. Senatfastigheter
ska se till att försvarsmakten har sådana lokaler
som den behöver för sina uppgifter i fredstid
och under undantagsförhållanden.
Utskottet påpekar att 40 § i beredskapslagen (1080/1991)
utgår från att förberedelserna för undantagsförhållanden
leds, övervakas och koordineras av statsrådet
samt av ministerierna inom sitt förvaltningsområde. Även
i den nya allmänna lagen är utgångspunkten
att sådan formbunden styrning av affärsverken
och ägarstyrning som bygger på bestämmelser
koncentreras till det behöriga ministeriet, som i fråga om
Senatfastigheter är finansministeriet. Utskottet pekar
därför på att det är två ministerier, finansministeriet
och försvarsministeriet, som styr Senatfastigheter i förberedelserna
för undantagsförhållanden. Deras inbördes
förhållande när det gäller denna
styrning bör klarläggas i syfte att undvika oklarheter.
Försvarsministeriet har betonat att särskilt stränga
och heltäckande säkerhetskrav måste gälla
försvarsfastigheterna som en del av landets försvar.
När det gäller sekretess som har samband med landets
säkerhet eller försvarets intresse hänvisas
det i motiveringen till förslaget till lag om offentlighet
i myndigheternas verksamhet (621/1999), som konstateras
gälla även affärsverkens personal. Försvarsförvaltningen
har ansett att Senatfastigheter inte kan ges rätt att fritt
avgöra om någon utan att försvarsmakten
tillfrågas kan ges tillträde till försvarsmaktens
säkerhetsklassificerade lokaler, om uppgifter som väsentligen
gäller försvaret kan lämnas ut eller
om fri tillgång kan ges till register som gäller
försvarsfastigheter enligt affärsverkets egen
bedömning. Utskottet föreslår därför
att 2 § 3 mom. ska kompletteras så att det sägs
att Senatfastigheter i fråga om försvarsfastigheter
och servicen avseende dessa lokaler ska följa försvarsministeriets
säkerhetsbestämmelser.
4 §. Upptagande av lån och beviljande av
borgen.
Ett av de viktigaste undantagen från den nya allmänna
lagen anses vara att Senatfastigheter ska ha rätt att med
stöd av samtycke som riksdagen gett i samband med budgeten
ställa borgen för lån som upptas av intressebolag
eller för lån som upptas av dotter- eller intressebolag
som kontrollerar ett fastighetsdotterbolag. Dessutom avses Senatfastigheter
ges rätt att inom ramen för riksdagens samtycke
också bevilja lån till det dotter- eller intressebolag
i fastighetsbolagsform som hör till affärsverkskoncernen.
Utskottet noterar att de nämnda ändringarna är
viktiga i enlighet med vad som konstaterats i motiveringen till
lagförslaget dels för att investeringarna ska
kunna genomföras flexibelt, dels också för
att det då i fråga om finansieringen alltid går
att välja det mest ändamålsenliga sättet. Enligt
utskottets uppfattning innebär dessa ändringar
att det inte kommer att behövas någon bolagisering
av Senatfastigheter.
6 §. Särskilda bestämmelser.
I denna paragraf har de fastighetstillgångar i Senatfastigheters besittning
som hyrts ut till försvarsmakten getts en särskild
ställning så till vida att dessa tillgångar
inte får överlåtas utan försvarsmaktens samtycke,
om inte statsrådet i enskilda fall beslutar något
annat. Undervisningsministeriet har föreslagit tillägg
av en liknande bestämmelse enligt vilken universitetsområden
inte skulle få användas för andra ändamål än
universitetsverksamhet utan undervisningsministeriets samtycke,
om inte statsrådet i enskilda fall beslutar något
annat.
Utskottet noterar på grundval av inhämtad
utredning att universitetsområden inte tidigare definierats
i lagstiftningen och att det är tämligen omöjligt
allmänt sett. Man skulle bli tvungen att i motiveringen
till lagförslaget förteckna universitetsområdena
så att antingen arealen eller den enskilda fastigheten
inklusive uppgifterna i fastighetsregistret uppges. Universitetsområdena har
inte några sådana särdrag enligt lag-
och byggbestämmelserna som områden som planerats
för försvarsändamål, på vilka
det bland annat är tillåtet att bygga utan bygglov.
En annan skillnad i förhållande till försvarsförvaltningen är
att försvarsförvaltningens fastigheter är
kopplade till sekretessbelagda saker som har att göra med
försvarsberedskapen samt till begränsningar som
gäller risk- och säkerhetszoner och som beror
på sprängämnesförvaring. Det är
endast försvarsförvaltningen som har de praktiska
uppgifterna om detta och därför är det
nödvändigt med ett tillståndsförfarande.
Enligt en utredning som utskottet fått från
finansministeriet kommer Senatfastigheter i vilket fall som helst även
i fortsättningen att be om yttrande eller tillstånd
av ett universitet om ett universitetsområde ska överlåtas
för annan verksamhet än universitetsverksamhet.
Detta har beaktats och kommer att beaktas i partnerskaps- och hyreskontrakten
mellan Senatfastigheter och universiteten.
9 §. Övergångsbestämmelser.
Enligt paragrafens 1 mom. övergår de uppgifter
som föreskrivs i lagen och förordningen om Statens
fastighetsverk och med stöd av dem samt Senatfastigheters
rättigheter och skyldigheter på Senatfastigheter
enligt den nu behandlade lagen när den träder
i kraft. I motiveringen till paragrafen sägs det att detta
gäller bl.a. ram- och hyresavtal som Senatfastigheter ingår.
Försvarsutskottet har i sitt utlåtande för
klarhets skull föreslagit att det uttryckligen ska anges
att övergångsbestämmelserna gäller
bland annat avtal mellan ministerier som har att göra med
genomförandet av försvarsförvaltningens
fastighetsreform, om avtalen gäller Senatfastigheters verksamhet.
Finansutskottet håller med försvarsutskottet.
När finansutskottet för ett år sedan
i samband med budgeten godkände den tredje och sista etappen
av försvarsfastighetsreformen och den tillhörande överföringen
av fastighetstillgångarna ställde det vissa mycket
viktiga specialvillkor för reformen. Utskottet anser att
dessa specialvillkor fortfarande gäller. Utskottet
vill också erinra om att riksdagen förutsatte
att det 2006 görs en helhetsbedömning av ändamålsenligheten
när det gäller överföringen
av försvarsfastigheter. En delegation, där även
riksdagens finansutskott och försvarsutskott är
företrädda, följer upp fastighetsreformen.