Utskottet tillstyrker propositionen, men med vissa ändringar.
Den föreslagna regleringen innehåller både en tillfällig skatt på 30 procent på elföretagens vinster skatteåret 2023 och en tillfällig skatt på 33 procent på vinster i företag inom sektorn för fossila bränslen skatteåret 2023.
Utskottet har ingenting att anmärka med anledning av den föreslagna tillfälliga skatten för företag inom sektorn för fossila bränslen. Inte heller vid utfrågningen av sakkunniga har det framförts några invändningar. Enligt uppgift har man i Finland inte identifierat några företag som med säkerhet skulle omfattas av den föreslagna tillfälliga skatten för företag inom sektorn för fossila bränslen.
Nedanstående kommentarer från utskottet gäller den föreslagna tillfälliga skatten på elföretagens vinster.
I sitt utlåtande (GrUU 97/2022 rd) om propositionen anser grundlagsutskottet att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Bakgrund
Beredningen av propositionen har föranletts av en EU-rättsakt som förutsätter genomförande. Syftet med propositionen är att komplettera och precisera EU-förordningen (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna. Även om förordningarna i sig är direkt tillämpliga på nationell nivå innehåller EU-förordningen sådana helheter som på grund av sina särdrag kräver separata genomförandeåtgärder på nationell nivå. I förordningen föreskrivs det bland annat om en övre gräns för de marknadsintäkter som producenterna av vissa elproduktionsformer har fått, alltså ett så kallat intäktstak, och om det solidaritetsbidrag som ska betalas av vissa olje- och gasbolag. Både intäktstaket och solidaritetsbidraget har i konstitutionellt hänseende bedömts vara skatter. Syftet med intäktstaket och solidaritetsbidraget är att samla inkomster till staten som kan användas för finansiering av stödåtgärder som kompenserar det höga energipriset.
De föreslagna bestämmelserna om ett intäktstak och ett solidaritetsbidrag är av allmän karaktär i EU-förordningen. De bedöms inte uppfylla de krav som ställs på skatter i 81 § 1 mom. i grundlagen. Därför förutsätter det nationella genomförandet av dem närmare nationella bestämmelser på lagnivå.
Propositionen hänför sig dessutom till det paket som regeringen enades om vid budgetförhandlingarna hösten 2022 för att lindra konsekvenserna av de höga elpriserna. Hösten 2022 antecknades det i protokollet från regeringens budgetförhandlingar att det ska beredas bestämmelser om beskattning av elproducenters windfall-vinster.
Finland har redan vidtagit stödåtgärder på grund av de höga energipriserna, såsom sänkningen av mervärdesskatten på elenergi, elavdraget i inkomstbeskattningen samt elstödet till hushåll med låga inkomster.
Utfrågning av sakkunniga
Vid utskottets sakkunnigutfrågning ansåg många att det är motiverat att samla in extra vinster från företag inom elbranschen och att den föreslagna modellen är en motiverad lösning i det exceptionella läget.
Särskilt näringslivet och aktörerna inom elbranschen understödde inte den föreslagna temporära skatten på elföretagens vinster för skatteåret 2023 och ansåg att finländska aktörer inom branschen får sämre konkurrensvillkor än aktörerna i andra länder. Här hänvisades det till att den föreslagna modellen till många delar avviker från den modell för ett tak för marknadsintäkter som fastställs i förordningen och till att den föreslagna modellen är överdimensionerad och striktare än den modell som anges i förordningen. Vid utfrågningen ansågs det också vara ett problem att skatten inte enbart gäller överstora intäkter. Den föreslagna skattefria andelen, 10 procent, av avkastningen på eget kapital ansågs också vara för låg. Vidare riktades kritik mot att främmande kapital inte beaktas. Flera ansåg att skatten är problematisk med tanke på investeringar och lyfte särskilt fram behovet av att investera i ren energi.
Många av dem som hördes betonade att den föreslagna skatten på vinster inom elbranschen bör vara av engångsnatur. Detta ansågs ha betydelse framför allt i fråga om de negativa investeringseffekterna. I en situation där skatten skulle vara permanent eller det fanns utsikter för att skatten skulle återinföras ansågs skatten ha negativa konsekvenser för investeringarna.
Vid utfrågningen framfördes även synpunkten att en årlig skattefri avkastning på 5 procent på eget kapital enligt utkastet till proposition hade varit tillräcklig och att andelen inte hade behövt höjas till 10 procent. Likaså kritiserades sänkningen av skattesatsen till 30 procent från 33 procent enligt utkastet. Dessutom påpekades det att man med en skattesats på 30 procent bör se till att överstora vinster används för investeringar i förnybar energi och grön omställning och inte för ökade vinstutdelningar eller belöning till företagsledningen.
Vid utfrågningen framfördes också att skatten skulle behandla företagen ojämlikt och slumpmässigt beroende på kapitalstrukturen.
Skattens förhållande till EU-förordningen
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 97/2022 rd) uppmanat finansutskottet att noga försäkra sig om att regleringen är förenlig med den EU-lagstiftning som ska genomföras. Också ekonomiutskottet har i sitt utlåtande (EkUU 72/2022 rd) uppmanat finansutskottet att ytterligare bedöma förslagets EU-rättvisa och skatteintäktsutfallet i förhållande till miniminivån enligt EU-förordningen.
I EU-förordningen föreskrivs å ena sidan åtgärder som medlemsstaterna är skyldiga att vidta för att minska efterfrågan på och den totala förbrukningen av el (artiklarna 3–5) och som ska sänka energipriset, och å andra sidan åtgärder för att medlemsstaterna ska samla in intäkter för att stödja slutförbrukarna av el. Den rättsliga grunden för förordningen är artikel 122 i EUF-fördraget. Utan att det påverkar tillämpningen av övriga förfaranden som föreskrivs i fördragen får rådet på förslag av kommissionen i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna besluta om lämpliga åtgärder med hänsyn till den ekonomiska situationen, särskilt om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor, särskilt på energiområdet, står det i artikel 122.1. Artikeln ingår i avdelningen om ekonomisk och monetär politik i fördraget. Syftet med förordningen är således inte att harmonisera den inre marknaden för el och energiproduktion eller att harmonisera medlemsstaternas beskattning, utan att besluta om krisrelaterade ekonomiska frågor.
Förordningarna är normalt direkt tillämpliga i medlemsstaterna och kräver eller möjliggör i allmänhet inte ett separat nationellt genomförande. Den aktuella EU-förordningen är exceptionellt vagt formulerad och ger medlemsstaterna omfattande prövningsrätt på liknande sätt som ett direktiv. Formuleringarna i förordningen kan rentav i jämförelse med ett direktiv anses vara vaga. Detta kan bedömas öka den nationella lagstiftarens handlingsutrymme i förhållande till ovillkorligt och strikt formulerade förordningar.
Avsikten är enligt propositionen att med tillräcklig säkerhet samla in åtminstone samma intäkter från varje elproducent som en övre gräns för marknadsintäkter, dvs. ett intäktstak enligt artikel 6 i förordningen, skulle samla in. De nationella åtgärderna ska i större utsträckning än vad som avses i artikel 7 riktas inte enbart mot de elproducenter som anges i artikeln utan mot all elproduktionsverksamhet samt elförsäljningen från koncernbolaget. En nationell vinstskatt bedöms i propositionen uppfylla de krav som ställs på nationella åtgärder i artikel 8 och dess verkningar motsvarar kraven enligt artikel 6 och 7. Sådan beskattning av vinst från elaffärsverksamhet som avses i propositionen är en åtgärd som förvränger verksamheten på marknaden i mindre utsträckning än åtgärderna i artikel 6 och 7.
Enligt utredning kan det också bedömas att den avkastningsgräns på 180 euro/MWh som föreskrivs i EU-förordningen inte är någon absolut övre gräns för medlemsstaternas nationella åtgärder, utan den handlar snarare om medlemsstaternas minimiskyldighet att begränsa elproducenternas marknadsintäkter. Detta framgår av artikel 8 i EU-förordningen, enligt vilken medlemsstaterna bland annat får bibehålla eller införa åtgärder som ytterligare begränsar marknadsintäkterna för producenter som producerar el från de källor som förtecknas i artikel 7.1, inbegripet möjligheten att göra skillnad mellan olika tekniker, samt marknadsintäkterna för andra marknadsaktörer, inbegripet dem som bedriver elhandel. Förordningen har således ansetts tillåta att elproducenternas marknadsintäkter begränsas strängare än enligt intäktstaket i artikel 6.
Utskottet noterar också att direkt beskattning inte är harmoniserad med undantag för situationer där det finns särskilda bestämmelser om harmonisering på EU-nivå. Medlemsstaterna har därför omfattande suveränitet i fråga om direkt beskattning. Regleringen av den direkta beskattningen, som utan åtskillnad gäller både gränsöverskridande och inhemska situationer, har endast undantagsvis ansetts problematisk med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna, såsom etableringsfriheten.
Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att propositionen åtminstone inte omedelbart i sig verkar ha till syfte att uppnå det mål som anges i förordningen. Grundlagsutskottet hänvisar till en utredning enligt vilken det i EU-rättsligt hänseende kan vara av betydelse att propositionen främst påverkar de överstora vinsterna, medan det primära syftet med förordningen är att sänka elpriset. Till denna del konstaterar finansutskottet att bestämmelserna om intäktstak i förordningen förpliktar medlemsstaterna att skära ner elproducenternas marknadsintäkter och att använda de medel som samlats in på detta sätt för att stödja slutkunderna. I detta avseende är det inte fråga om ett pristak för partimarknadspriset eller detaljhandelspriset, utan om en mekanism för inkomstöverföring. Syftet med intäktstaket är således inte att påverka elpriset utan att samla in elbolagens marknadsintäkter för att finansiera stödåtgärder. Således kan den föreslagna vinstskatten bedömas fylla samma syfte som intäktstaket enligt EU-förordningen.
Dessutom påpekar utskottet att intäktstaket i förordningen trots sitt mål inte verkar vara en särskilt enhetlig åtgärd för att sänka marknadsintäkterna inom elbranschen. I förordningen finns uttryckliga bestämmelser om medlemsstaternas möjligheter till flexibilitet både nedåt och uppåt samt om vid vilken transaktionstidpunkt intäktstaket kan fastställas. De medlemsstater som redan har en intäktsgräns eller en regleringsåtgärd enligt vilken inkomster överförs till kunderna kommer inte att omfattas av intäktstaket (artikel 7.2). Dessutom tillåts nationella åtgärder på vissa villkor i förordningen (artikel 8). Enligt erhållen utredning varierar verkställandet av intäktstaket avsevärt i olika medlemsstater i fråga om både intäktsgränsen och tillämpningsperioden. Taket varierar mellan 70 och 240 euro/MWh i de olika medlemsstaterna, beroende på produktionsform. Giltighetstiden är mellan 4 och 24 månader.
Exempelvis i Danmark gäller intäktstaket produktionsanläggningar med mer än en megawatt enligt förordningen, där 90 procent av den inkomst som överstiger 180 euro per megawattimme skärs ner, och intäktstaket har fastställts för den period som förutsätts i EU-förordningen, alltså den 1 december 2022–30 juni 2023. Intäktstaket väntas generera drygt 50 miljoner euro. Sveriges modell med ett intäktstak är under beredning och avses vara i kraft den 1 mars—30 juni 2023. Enligt den svenska modellen omfattas till exempel balansmarknaderna inte av bestämmelserna om pristak. På grund av den svenska modellens korta giltighetstid har man valt som utgångspunkt att granska intäktsöverskottet per timme för att åtminstone samla in någon inkomst med intäktstaket. I Sverige beräknas de insamlade intäkterna stanna på 25 miljoner euro.
Beräkningsgrunden för skatten samt exakthet och noggrann avgränsning
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande ansett att den föreslagna regleringen på behörigt sätt beaktar räckvidden för skattskyldigheten, skattebeloppet och beräkningen av det samt den skattskyldiges rättsskydd och att regleringen till dessa delar uppfyller de krav som 81 § i grundlagen ställer på skattelagar.
Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande att särredovisade bokslut enligt elmarknadslagen inte upprättats för beskattningsbehoven under rådande förhållanden och vid upprättandet av det har det inte på samma sätt som för det bokslut som används som beskattningsunderlag bildats ändamålsenliga, förutsägbara och exakta standarder. Utskottet konstaterar att regleringen bör preciseras.
Den skatt på vinster som föreslås i propositionen ska inte direkt grunda sig på det bokföringsmässiga resultatet av elaffärsverksamheten utan på det beskattningsbara resultatet av elaffärsverksamheten. I fråga om skatteplikt och avdragsrätt för inkomsten samt periodiseringsfrågor hänvisar 6 § i lagförslaget till lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet och till bestämmelser i den lagen.
Den föreslagna skatten baserar sig således inte, liksom inte heller den allmänna näringsbeskattningen, direkt på bokföringen utan på en skattelag. I lagförslaget är bestämmelserna om skattegrunderna i stor utsträckning formulerade med samma exakthet som till exempel bestämmelserna om beräkningen av resultatet av näringsverksamheten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Finansutskottet anser att förslaget på behörigt sätt uppfyller kraven i grundlagens 81 § 1 mom. på noggrann avgränsning av skattelagar.
Sakkunniga har också påpekat att det i lagförslaget är fråga om att resultatet av elaffärsverksamheten på sätt och vis ska åtskiljas från den övriga affärsverksamheten. Det är således fråga om en liknande situation där olika inkomster och utgifter ska fördelas mellan företagets olika inkomstkällor. I lagförslaget är bestämmelserna om vilka inkomster och utgifter som ska höra till elaffärsverksamheten formulerade med samma exakthet som till exempel bestämmelserna om vilka inkomster och utgifter som hänför sig till näringsverksamheten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet.
Ekonomiutskottet fäster i sitt utlåtande uppmärksamhet vid vilka konsekvenser skillnaderna i bokföringspraxis har för beräkningsgrunden. Ekonomiutskottet anser det vara viktigt att bedöma om det är möjligt att lindra skillnaderna mellan olika bokföringspraxis exempelvis så att tillgångarna kan värderas för beräkning av intäktsprocenten i enlighet med de principer som ska följas vid beräkning av nettoförmögenhet vid beskattningen. Om beskattningsprinciperna för nettoförmögenhet iakttas vid beräkningen, avses med elaffärsverksamhetens nettoförmögenhet då skillnaden mellan tillgångarna och skulderna i företagets elaffärsverksamhet. Det kan bidra till att lindra inverkan av skillnaderna i värderingspraxis på hur intäktsandelen på 10 procent räknas ut. Ändringen ökar i någon mån den administrativa bördan i anslutning till beräkningen av skatten både för de skattskyldiga och för Skatteförvaltningen. Beroende på skillnaden mellan de skattskyldigas eget kapital och nettoförmögenhet kan ändringen lindra beskattningen för vissa, men det är också möjligt att ändringen kan skärpa beskattningen för vissa skattskyldiga. Eftersom det inte är klart hur ändringen påverkar enskilda skattskyldigas situation, anser utskottet att det inte är motiverat att göra ändringen.
Allmänna kommentarer till propositionen
Syftet med propositionen är att genomföra de tillfälliga skatteåtgärder som EU-förordningen förutsätter på ett sätt som beaktar särdragen hos den finska energimarknaden utan att orsaka störningar på elmarknaden och i investeringarna och som behandlar aktörerna i branschen så jämlikt som möjligt. Målet är också att åtgärderna ska vara administrativt genomförbara, i synnerhet med beaktande av att de åtgärder som EU-förordningen förutsätter är brådskande och ska göras på kort tid.
Samtidigt är syftet att minska elföretagens vinster genom en skatt av engångsnatur till staten i en situation där elbranschen gör betydande vinster samtidigt som höjningen av elpriset har lett till att hushållens ekonomiska situation försämrats.
Vid dimensioneringen av skattenivån har man enligt propositionen beaktat det nationella målet att minska elproducenternas vinster samt intäktstaket enligt EU-förordningen så att den föreslagna skatten med tillräcklig säkerhet medför att för varje elproducent som omfattas av förordningen minskar de inkomster som skatten gäller i minst lika stor utsträckning som intäktstaket enligt EU-förordningen. Tillämpningen av skatten på vinster hela skatteåret 2023 kompenserar med tillräcklig säkerhet för att skatten inte tillämpas i enlighet med förordningen från december 2022, då elpriset har varit klart högre än det på basis av terminerna hade varit under den senare hälften av 2023. Intäkterna från den extra skatten på vinster beror på elprisutvecklingen.
Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet betonar att det är fråga om en skatt av engångsnatur i den rådande undantagssituationen.
Nedan behandlas vissa frågor som aktualiserades vid utfrågningen.
Tillämpning av skatten på Mankala-strukturer
I sitt utlåtande uppmanar ekonomiutskottet finansutskottet att bedöma om den föreslagna vinstskatten på behörigt sätt och tillräckligt jämlikt tar hänsyn till elproduktionen i Mankala-strukturer. Ekonomiutskottet föreslår dessutom att finansutskottet ytterligare bedömer om den modell som föreslås i propositionen i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till de olika strukturerna för elproduktion så att systemet inte omotiverat diskriminerar olika slags bolagsstrukturer.
Beskattningen är i princip alltid i viss mån summarisk och schematisk. Kapital- eller företagsstrukturen kan också i annan skattelagstiftning inverka på beräkningen av den beskattningsbara inkomsten. Det gör inte skattelagen diskriminerande, eftersom principerna tillämpas lika på alla skattskyldiga. Utskottet instämmer i grundlagsutskottets utlåtande om förslagets förhållande till jämlikhetsprincipen i grundlagen. I fråga om den föreslagna skatten görs ingen godtycklig eller orimlig åtskillnad mellan företag som är verksamma inom olika kapitalstrukturer eller affärsmodeller.
Mankala-bolagen är inte uttryckligen befriade från skatt på vinster. Eftersom beskattningen gäller vinster i elaffärsverksamheten skulle skatten i praktiken inte gälla Mankala-bolagen själva, vilket beror på Mankala-bolagens självkostnadsprissättning. Den föreslagna vinstskatten för delägarna skulle gälla när de säljer el från Mankala på elmarknaden. Skatten ska inte gälla el som förbrukas i delägarens egen verksamhet.
Eftersom Mankala-bolagets elaffärsverksamhet inte genererar skattepliktig inkomst, kan man vid beskattningen inte räkna sig till godo den skattefria andelen på 10 procent som räknas ut på basis av bolagets eget kapital. I dessa situationer anser utskottet att det på den här punkten är motiverat att föreskriva att Mankala-bolagets eget kapital kan beaktas i beskattningen av aktieägare i Mankala-bolaget. Därför föreslår utskottet att det till 12 § fogas ett nytt 2 mom. och till 6 § ett nytt 4 mom.
Till 12 § 2 mom. fogas en specialbestämmelse om så kallade Mankala-bolag. Enligt bestämmelsen ska en anskaffningsutgift för Mankala-bolaget läggas till det egna kapitalet för en delägare i Mankala-bolaget. Eftersom anskaffningsutgiften för aktierna då beaktas två gånger i delägarens eget kapital, ska det från det kalkylerade beloppet av eget kapital efter tillägget dras av en andel av beloppet av posterna för bundet eget kapital och inbetalt fritt eget kapital i den skattskyldiges elaffärsverksamhet. Avdraget motsvarar den andel som anskaffningsutgiften för aktierna utgör av balansomslutningen i det särredovisade bokslutet för den skattskyldiges elaffärsverksamhet. De föreslagna 2 och 3 mom. blir då 3 och 4 mom.
Genom den föreslagna ändringen ska hela anskaffningsutgiften för Mankala-bolaget läggas till grunden för avkastningen på eget kapital oberoende av om aktieförvärvet har finansierats med eget eller främmande kapital. Det innebär att kostnaden för främmande kapital omvandlas till kostnad för eget kapital. Det finns därför inte längre någon grund för att dra av ränteutgifterna. Räntorna kan inte vara avdragsgilla, om också den skuldfinansierade Mankala-investeringen får en kalkylerad skattefri avkastning på 10 procent. Utskottet föreslår att det till 6 § 4 mom. fogas en bestämmelse om att ränteutgifterna inte får dras av.
De föreslagna ändringarna lindrar det faktum att Mankala-bolagens affärsmodell överför intäkter från elaffärsverksamheten från bolagens skattefria elproduktion så att intäkterna blir skattepliktig inkomst för ägaren om ägarföretaget säljer el på marknaden.
Intern elaffärsverksamhet
Vid utskottets utfrågning påpekade många att 10 § i den föreslagna lagen är för strikt då den kopplar definitionen av intern elaffärsverksamhet till en ägarandel på 90 procent enligt lagen om koncernbidrag vid beskattningen. I stället bör man använda definitionen av koncerngemenskap i 31 § i lagen om beskattningsförfarande, dvs. en ägarandelsgräns på 50 procent. Med beaktande av att det i fråga om den interna elaffärsverksamheten är fråga om en rättelse som görs enbart för beskattningen och som inte är förknippad med aspekter på skyddet för minoritetsaktieägare på samma sätt som i lagstiftningen om koncernbidrag, anser utskottet att det är motiverat att ändra den föreslagna 10 § till denna del.
Utskottet anser dock att det är motiverat att bestämmelsen innehåller ett krav på att koncerngemenskapen ska ha varat hela skatteåret för att man genom olika företagsomstruktureringar inte ska kunna påverka uppfyllandet av villkoret. Eftersom skatten endast gäller inhemsk verksamhet, föreskrivs det i paragrafen på motsvarande sätt att ett företag som är i koncerngemenskap med den skattskyldige ska vara inhemskt. Ett ytterligare villkor är att nettokostnaderna för elanskaffningen i de övriga verksamheterna i det företag som är i koncerngemenskap inte samtidigt har beaktats någon annanstans vid beräkningen av resultatet av elaffärsverksamheten. En bestämmelse om detta ingår redan i 5 mom. i den paragrafen i propositionen.
Till följd av dessa ändringar ändras ordalydelsen ”samma koncern” i 12 § 3 mom. till ”i koncerngemenskap med den skattskyldige”.
Småskalig verksamhet
Vissa sakkunniga påpekade att den tillämpningsgräns som föreslås i propositionen inte i tillräcklig utsträckning undantar små elproducenter från tillämpningsområdet, eftersom också liten elaffärsverksamhet kan omfattas av den föreslagna skatten på vinster om verksamheten utgör en tillräckligt stor (över 10 procent) andel av bolagets affärsverksamhet. Genom den formulering som föreslås i propositionen kan skatten redan mätt med den absoluta omsättningen beröra mycket småskalig verksamhet. Därför föreslår utskottet att kriteriet för hur stor andel omsättningen inom elaffärsverksamheten ska utgöra av den totala omsättningen stryks. Skatten ska omfatta företag vars totala omsättning av elaffärsverksamhet är minst 500 000 euro. En ändring som gäller detta föreslås i 3 § i den föreslagna nya lagen, där det föreskrivs om skattskyldighet.
Övrigt
När det gäller de termer som används i lagförslaget föreslogs det vid hörandet att det förtydligas vad som avses med samfund och sammanslutningar. Utskottet föreslår att det till denna del hänvisas till relevanta bestämmelser i inkomstskattelagen och till de termer som används i den. De ändringar som gäller detta ingår i 3 § 2 mom. och 13 § 2 mom. I den finska versionen görs dessutom vissa korrigeringar, främst av skrivfel.