Allmän motivering

Propositionen gäller uteslutande bilskattelagensinkl. den mervärdesskatt av bilskatten som avses i 5 § i bilskatteklagen. bestämmelser om ändringssökande. Avsikten är att revidera förfarandet på det sätt som arbetsgruppen för att utveckla systemet för ändringssökande i indirekt beskattning föreslog i sin promemoria i april 2007.Förslag till utveckling av systemet för ändringssökande i indirekt beskattning, finansministeriets arbetsgruppspromemoria 4/2007. I promemorian undersöks alla typer av skatt — inte bara bilskatten — och rekommendationerna gäller därför allmänt. Revideringsförslagen gäller såväl förfarandet med rättelseyrkande som en ny form av ändringssökande med decentralisering av behandlingen av bilskattebesvär från Helsingfors förvaltningsdomstol till allmänna regionala förvaltningsdomstolar. De förslag som gäller lagens ikraftträdande korrelerar med de alternativ som arbetsgruppen fann det motiverat att granska senast i samband med den fortsatta beredningen av bilskattebestämmelserna.

Även om den här propositionen har en synnerligen snäv utgångspunkt förväntas den effektivisera ändringssökandet i bilskatteärenden och på längre sikt minska antalen besvär till förvaltningsdomstolarna.

Man utgår från att de som överklagar i framtiden ska ha bättre möjligheter att bedöma sitt egentliga behov att överklaga, eftersom han eller hon redan i det första skedet får ett motiverat avgörande av en förvaltningsmyndighet. Samtidigt frångås det nuvarande förfarandet där besvär som förkastats automatiskt ska överföras till förvaltningsdomstolen. I fortsättningen är överklagandet alltså ett självständigt förfarande som är helt fristående från förvaltningsförfarandet.

Redan på 1990-talet infördes ett motsvarande förfarande med obligatoriskt rättelseyrkande och separat överklagande när det gällde den direkta beskattningen. Erfarenheterna har varit goda och antalet överklaganden till förvaltningsdomstolarna är numera en bråkdel av vad de var tidigare. Samtidigt blev det möjligt att i ett så tidigt skede som möjligt flexibelt korrigera felaktiga beslut. Ändringen har inneburit ett konsekvent och klart förfarande även om de skatterättsliga problemen i anslutning till den direkta beskattningen i allmänhet är synnerligen komplicerade och representerar betydande intressen. — Nu eftersträvas alltså motsvarande effektivitet också i bilbeskattningsärenden.

Utskottet ställer sig i alla avseenden bakom regeringens förslag.

Förfarandet med rättelseyrkande lämpar sig särskilt bra för den typ av summarisk beskattning som bilbeskattningen är, eftersom myndigheterna inte i själva beskattningsfasen ger detaljerade och motiverade beslut. Bilbeskattningen är dessutom en okomplicerad punktskatt och överklagandena gäller i allmänhet bevisning i värderingsfrågor. Det är motiverat att i ett så tidigt skede som möjligt reda ut den typen av frågor. Med hänsyn till rättssäkerheten och effektiviteten i behandlingen är det också viktigt att så tidigt som möjligt individualisera föremålet för tvisten.

Vid expertutfrågningen i utskottet framgick det att Helsingfors förvaltningsdomstol ofta behandlar fall där det är uppenbart att de skattskyldiga inte själva skulle ha anfört separata besvär. Dessa fall behandlas därmed i domstol i strid med överklagandenas önskan. Det finns hundratals sådana fall i förvaltningsdomstolen och enligt uppskattning tusentals hos tullmyndigheterna. Det vore därför lyckligt om reformen blev av och trädde i kraft så snart som möjligt.

Decentraliseringen av besvärsärenden följer de allmänna principerna för kompetensfördelning mellan förvaltningsdomstolarna och är nödvändig med tanke på arbetsfördelningen mellan dem. Decentraliseringen kan också motiveras med att bilbeskattningen inte nödvändigtvis kräver särskild sakkunskap. Bilbeskattningsärenden kan gott och väl behandlas i regionala förvaltningsdomstolar såsom många andra beskattningsärenden. — Den nuvarande centraliserade behandlingen är i dagsläget bara en gammal kvarleva. Dessutom fördröjer den behandlingen av enskilda ärenden och överbelastar Helsingfors förvaltningsdomstol.

De sakkunniga som utskottet har hört har i allmänhet förhållit sig positivt till propositionen och exempelvis justitieministeriet och Helsingfors förvaltningsdomstol har förordat lagförslaget utan ändringar. Också högsta förvaltningsdomstolen anser att förfarandet med rättelseyrkande är bra och att behandlingen bör decentraliseras. Debatten har närmast gällt lagens ikraftträdandebestämmelse och i viss mån frågan om möjligheten att ersätta rättegångskostnader även i rättelseskedet. Utskottet behandlar dessa frågor nedan.

Samtidigt med denna proposition har riksdagen behandlat ett omfattande lagförslag som gäller skatteförvaltningen, RP 148/2007 rdRegeringens proposition med förslag till lag om Skatteförvaltningen samt ändring av därtill anslutna lagar, RP 148/2007 rd.. I propositionen föreslås också ändringar i bilskattelagen. Vissa av ändringarna gäller samma paragrafer som tas upp i denna proposition. Det är därför nödvändigt att justera lagrummen i detta sammanhang till den del de överlappar varandra. Utskottet behandlar ändringsförslagen närmare i samband med detaljmotiven.

Ikraftträdandebestämmelsen

Ikraftträdandebestämmelsens föreskrifter om fastställande eller återbärande av bilskatt och besvär i dessa ärenden har ansetts något oklar (nedan bilskattebesvär)Besvär över andra beslut än sådana som gäller fastställande eller återbärande av skatt behandlas i de regionala förvaltningsdomstolarna med undantag för de beslut som fattats före lagens ikraftträdande. Besvär över sistnämnda beslut behandlas i Helsingfors förvaltningsdomstol.. Men bestämmelsen förefaller sist och slutligen klar och lätt att verkställa. Ikraftträdandebestämmelsen har för det första föreskrifter om (1) behörigt forum och (2) det förfarande som ska iakttas vid behandling av besvärsärenden. Dessa båda frågor behandlas i bestämmelsen dels med hänsyn till ärenden som är anhängiga när lagen träder i kraft, dels med hänsyn till ärenden som blir anhängiga efter ikraftträdandet.

Ikraftträdandebestämmelsen slår med andra ord fast vilka besvärsärenden som ännu ska behandlas vid Helsingfors förvaltningsdomstol och vilka ärenden som med stöd av de nya bestämmelserna ska behandlas vid en regional förvaltningsdomstol. Dessutom tar bestämmelsen ställning till vilka ärenden som behandlas som rättelseyrkanden enligt de nya procedurbestämmelserna och som därmed måste överklagas särskilt hos förvaltningsdomstolen. — Däremot saknar det betydelse vid vilken tidpunkt det överklagade beslutet har fattats. Detta är motiverat också med tanke på att den allmänna tre år långa besvärstiden kvarstårI vissa expertyttranden sägs det något missvisande att besvärstiden i fråga om rättelseyrkanden är endast 60 dagar. Så är inte fallet utan den skattskyldige kan också i fortsättningen anföra besvär under tre år från ingången av kalenderåret efter det år då skatten fastställdes eller återbars, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av rättelsebeslutet (70 § 3 mom.)..

Den föreslagna avgränsningen är konsekvent: Helsingfors förvaltningsdomstol slutför behandlingen av de bilskattebesvär som är anhängiga vid domstolen när lagen träder i kraft. Dessutom behandlar den de besvär som är anhängiga vid ikraftträdandet och som skattemyndigheten redan har avgjort för egen del inom ramen för det nu gällande rättelseförfarandet men som ännu inte har överförts till förvaltningsdomstolen. Alla andra besvär som är anhängiga när lagen träder i kraft och besvär som inleds efter ikraftträdandet behandlas av en regional förvaltningsdomstol som bestäms i enlighet med överklagandens hemort. Behandlingen följer då alltid det nya förfarandet med rättelseyrkande.

Förslaget avviker från det som lades fram av arbetsgruppen för att utveckla systemet för ändringssökande i indirekt beskattning. Det har konstaterats ovan att arbetsgruppen ändå har ansett att det nu föreslagna förfarandet bör prövas under den fortsatta beredningen. Arbetsgruppen konstaterade dessutom att det ligger i linje med de föreslagna målen att ta i bruk förfarandet med rättelseyrkande så snart som möjligt. Därmed kunde förvaltningsdomstolarna dra största möjliga resursnytta av det nya förfarandet med rätttelseyrkande.

De föreslagna bestämmelserna innebär bland annat att de bilskatteärenden som ligger hos tullmyndigheterna men som ännu inte har avgjorts kommer att behandlas enligt det nya förfarandet. Eventuella fortsatta besvär riktas till de regionala förvaltningsdomstolarna. Detta är konsekvent och motiverat med hänsyn till propositionens syfte.

Den ikraftträdandebestämmelse som arbetsgruppen föreslog skulle däremot i praktiken innebära att den anhopning av ärenden som för tillfället finns hos tullen automatiskt skulle överföras till Helsingfors förvaltningsdomstol. Detta skulle i sin tur kräva en synnerligen stor resurssatsning på Helsingfors förvaltningsdomstol, vilket har framgått i samband med expertutfrågningen i utskottet.Justitieministeriet har gjort den bedömningen att av de ca 16 000 ärenden som är anhängiga hos tullen skulle 12 800 sannolikt med stöd av de nuvarande bestämmelserna överföras till Helsingfors förvaltningsdomstol. Detta kräver enligt en grov uppskattning en ökning på 202 årsverken och ett tilläggsanslag på 12 miljoner euro, för att ärendena skulle kunna behandlas i samma takt som tidigare. — Jämförelsevis kan det konstateras att Helsingfors förvaltningsdomstols driftsutgifter 2007 var sammanlagt 8,9 miljoner euro och personalen uppgick till 150 årsverken. Den föreslagna ikraftträdandebestämmelsen är således viktig också med tanke på möjligheterna att åtgärda anhopningen av bilskatteärenden och en förnuftig arbetsfördelning mellan förvaltningsdomstolarna.

Ersättning för rättegångskostnader

I 74 § i förvaltningsprocesslagen finns bestämmelser om ersättning för rättegångskostnader. Lagen tillämpas på rättskipning i allmänna förvaltningsdomstolar. Utanför tillämpningsområdet lämnas rättelseyrkandeförfarandet enligt skattelagstiftningen, eftersom detta betraktas som ett förvaltningsförfarande. Förvaltningsprocesslagen omfattar inte heller den form av rättelseförfarande som regleras i den gällande bilskattelagenJfr. regeringens proposition med förslag till förvaltningsprocesslag och därtill ansluten lagstiftning (RP 217/1995 rd), där det bl.a. sägs att "som en specialform av rättelseförfarande kan nämnas det i mervärdesskattelagen (1501/93) och tullagen (1466/94) stadgar arrangemanget som innebär att besvär som har riktats till länsrätten först behandlas hos skattemyndigheten som ett rättelseärende. I detta fall ska den föreslagna förvaltningsprocesslagen inte tillämpas i rättelseskedet utan först då besvären behandlas i länsrätten.".

I förvaltningsprocesslagens 65 § föreskrivs om bevisningskostnader och andra kostnader för ett förvaltningsärende. I paragrafen ingår huvudregeln för alla typer av förvaltningsärenden, enligt vilken var och en svarar för sina egna kostnader i förvaltningsärenden. Detta kan anses befogat bl.a. med hänsyn till de rättsprinciper som ska iakttas i ett förvaltningsförfarande, t.ex. principen om jämlikt bemötande, myndigheters rådgivningsskyldighet och avgiftsfri rådgivning. Dessutom ansvarar myndigheten för att ärenden utreds.

Propositionen utgår från att det inte är möjligt att föreskriva om ersättning för rättegångskostnader i samband med förfarandet med rättelseyrkandet, eftersom detta förfarande är helt separat från besvärsförfarandet och dessutom ett rent förvaltningsförfarande. Utskottet går på samma linje i denna fråga och ser inget behov av specialreglering till exempel när det gäller besvärsärenden som var anhängiga när lagen träder i kraft. Ändringen kommer att gälla ett rätt litet antal besvärsärenden, eftersom de flesta som överklagat inte har yrkat på kostnadsersättning eller använt sig av ett rättegångsbiträde.