Allmän motivering

Utskottet tillstyrker propositionen, men med ändringarna nedan.

Allmänt

Propositionen innehåller ett förslag till en skattekontolag och ändringar i lagar som har samband med tillämpningsområdet för den nya lagen. Detta är det första steget i ett stort projekt för att gradvis införliva alla skatter som tas ut av Skatteförvaltningen och senare också indrivningsförfarandet i en samordnad mekanism med skattekonton för enskilda skattskyldiga.

Syftet är att satsa mer på kundorienterad verksamhet och därmed på kundtjänst i överensstämmelse med Skatteförvaltningens strategiska mål. Nya procedurer är dessutom en förutsättning för att produktiviteten ska öka inom Skatteförvaltningen. Det går inte att få några administrativa besparingar utan att ändra grundprinciperna för skatteuppbörden och deklarationsövervakningen för att transaktionerna och deklarationerna ska minska, sägs det i propositionen.

Det första steget i reformen gäller, med några undantag, skatter som Skatteförvaltningen tar ut och som betalas på eget initiativ. Ändringarna träder i kraft den 1 januari 2010. Den andra fasen av reformen startar sannolikt 2012. Den ska gälla övriga skatter som Skatteförvaltningen tar ut, till exempel förskott på inkomstskatt och kvarskatter, fastighetsskatt och arvs- och gåvoskatt. Den tredje fasen gäller indrivning och införs några år senare. Med det gradvisa genomförandet vill man försäkra sig om att projektet är kontrollerbart och att det går att få tillräckligt med personal för utvecklingsarbetet.

Skattekontoprojektet är alltså omfattande och kommer så småningom att inbegripa alla skattskyldiga. Slutresultatet kommer att vara ett betydligt enklare och smidigare sätt att administrera betalning och återbäring av skatt och få information om enskilda skattskyldiga.

Systemet beräknas bara inom Skatteförvaltningen i den sista fasen spara in 180 årsverken, vilket är ungefär tre procent av det totala antalet årsverken. En betydande del av besparingarna kan genereras redan i den första fasen. De förenklade och samordnade procedurerna medför stora fördelar också för de skattskyldiga, när olika skatter kan deklareras och betalas på samma sätt och på samma gång.

Förändringar genom skattekontolagen

Propositionen innehåller förslag om skattekonton för deklaration, betalning och återbäring av skatter som ska betalas på eget initiativ. Bestämmelserna ska vara gemensamma procedurbestämmelser för alla skatteslag som ingår i lagens tillämpningsområde. Det betyder alltså en övergång från det nuvarande systemet med specialbestämmelser för de olika skatteslagen till ett samordnat förfarande med skattekonton för enskilda skattskyldiga, ett slags kundreskontra.

Alla berörda skatter ska deklareras genom en periodskattedeklaration med en allmän förfallodag den 12 i varje månad. Med period avses den tidsperiod för vilken skatt som ska betalas på eget initiativ ska deklareras och betalas enligt respektive skattelagar. Senast på förfallodagen måste de skattskyldiga betala in det nödvändiga beloppet.

Hela skatten får betalas på en gång. Betalningen ska bara ha ett personligt referensnummer och den skattskyldige ska inte längre kunna betala in för en viss skatt. Kreditering kommer att användas till att betala förpliktelserna i den lagstadgade ordningen. På oanvända krediteringar betalas en daglig krediteringsränta ut och på obetalda förpliktelser läggs en dröjsmålsränta.

Skattekontot avstäms månatligen och den skattskyldige får då ett skattekontoutdrag. Kontoställningen ska gå att kontrollera via en e-tjänst.

Skattekontoutdraget ska innehålla information om kontotransaktioner och saldot för avstämningsdagen, obetalda förpliktelser och oanvända krediteringar. Eventuella bristfälliga betalningar kommer i den första fasen att tas bort från skattekontot efter betalningsuppmaning och överlämnas till inkasso.

Skattekontona kommer inte i nämnvärd grad att inverka på skattetagarredovisningarna. Det redovisade beloppet i sig ska grunda sig på uppgifterna på skattekontot, men beloppen ska som nu redovisas och betalas till skattetagarna den 28 i varje månad. Regeringen bedömer att förslagen inte har någon större inverkan på inflödet av skatter som ska redovisas till skattetagarna eller på utdelningen till skattetagarna.

Deklarationsskyldigheten förslås bli kombinerad med en förseningsavgift, eftersom redovisningarna till skattetagarna uteslutande grundar sig på uppgifterna i periodskattedeklarationen. Avgiften läggs till det skattebelopp som deklareras för sent och ska delvis ersätta den nuvarande skatteförhöjningen som tas ut i liknande situationer. Förseningsavgiften beräknas enligt en årlig räntesats på 20 procent från inlämningsdagen för deklarationen till den lämnas in. Minimibeloppet föreslås vara 5 euro och det högsta beloppet 15 000 euro per skatteslag, men högst det försenade beloppet.

Propositionen tar också hänsyn till de minsta företagen i och med att det föreslås kalenderårskvartalsvisa och kalenderårsvisa deklarations- och betalningsperioder. De är med vissa preciseringar avsedda för företag med en omsättning eller avkastning på högst 50 000 respektive 25 000 euro per kalenderår. Det ska dock vara frivilligt att förlänga deklarations- och betalningsperioden. Valet av period är bindande i tre år.

Generell bedömning

Skattekontoprojektet är sammantaget sett ett stort steg mot högkvalitativ, kundorienterad, modern och flexibel ärendehantering som ligger i allas intresse. Redan den första fasen är en grundpelare i systemet och är därmed av avgörande betydelse för hela projektet. Det spelar en roll när de nödvändiga ändringarna nedan behandlas.

Förslagen förenklar de skattskyldigas administrativa förpliktelser och minskar avsevärt Skatteförvaltningens arbete med deklarationer och betalningar. Dessutom ger det samordnade deklarations- och betalningsförfarandet nya möjligheter att vidareutveckla informationssystemen och e-tjänsterna. En mycket bra sak är också att skattekontot ger en samlad bild i realtid av de skattskyldigas betalningssituation. Informationen är till nytta på många sätt för både skattskyldiga och myndigheter.

Reformen innebär samtidigt att ansökningarna om förhandsåterbäring och räkenskapsperiodsåterbäring av moms kan slopas. Återbetalningen ska således inte längre föras över till nästa period, utan de skattskyldiga kan beakta beloppet redan när de betalar in momsen. Därmed får de som regel tidigare tillgång till den moms som inte har dragits av för skatteperioden. — I propositionen räknar regeringen med att de som nu får förhandsåterbäring kommer att få tillgång till återbäringen lika snabbt som i dagsläget.

Positivt är också att räntepåföljderna är samordnade och tydliga och att mindre företag ges rätt att tillämpa de längre deklarations- och betalningsperioderna. De förtydligar situationen och minskar företagens administrativa förpliktelser. Dessutom får företagen större flexibilitet med betalningarna.

I utfrågningen av de sakkunniga var inställningen i de flesta fall mycket positiv. Reformen är välkommen och den anses uppfylla de aktuella projektmålen.

De sakkunniga pekade emellertid på vissa detaljer som utskottet nu föreslår ändringar till. Anmärkningarna gäller beloppet på förseningsavgiften, möjligheten att ha separata deklarations- och betalningsdagar och inlämningsdagen för den årliga deklarationen från primärproducenter. Utskottet går närmare in på frågorna nedan.

Dessutom föreslår utskottet en del tekniska justeringar. De motiveras närmare i detaljmotiven.

Förseningsavgift

Många skattskyldiga har som regel ansett att förseningsavgiften är alltför sträng och att den inte direkt uppmuntrar till att rätta fel på eget initiativ. Vidare har det påpekats att klandervärdheten i försummelser inte beaktas på något som helst sett, utan avgiften är lika stor oberoende av orsaken till förseningen. Dessutom åläggs förseningsavgift också när skatten har betalts i tid men deklarationsuppgifterna lämnats in för sent.

Följaktligen anser utskottet att ändringar inte är motiverade i följande fall:

För det första måste man skilja mellan förseningsavgiften och de räntebaserade förseningspåföljderna vid försummad betalning. De har olika syften precis som nu.

Förseningsavgiften ska garantera att periodskattedeklarationerna och uppgifterna i dem lämnas in i tid. På skattekontot kan avgiften inte hänföras till en viss skatt utan tillgång till uppgifter i periodskattedeklarationen om den skattskyldigas betalningsskyldighet. Informationen behövs alltså för att riktiga åtgärder ska kunna vidtas på skattekontot och för att skattetagarredovisningarna ska ha rätt belopp. När uppgifterna lämnas in i tid och är riktiga kan man undvika onödiga ut- och inbetalningar och minska räntepåföljderna.

Förseningsavgiften ersätter i många hänseenden den nuvarande skatteförhöjningen. Men avgiften är tänkt att vara öppnare, rättvisare och mer förutseende i och med att beloppet läggs fast i förväg och inte är beroende av särskild prövning. Av den åsikten var också de sakkunniga.

I de flesta fall är förseningsavgiften en lindrigare påföljd än den nuvarande skatteförhöjningen. Detta gäller särskilt när förseningen är kortvarig och när rättelsen görs snabbt och på eget initiativ, vilket för det mesta är fallet också nu. Vid försummad betalning tas över huvud taget ingen förseningsavgift ut. Regeringen räknar därför med att statens inkomster minskar med cirka 20 miljoner euro om året.

En av de viktigaste bidragande orsakerna till beloppet för avgiften är att en stor del av deklarationerna fortfarande lämnas in för sent. Av propositionen framgår det att i snitt 40 procent av övervakningsdeklarationerna för moms och 25 procent av övervakningsdeklarationerna för arbetsgivaravgifter lämnades in för sent 2006. Det är en brist som regeringen vill åtgärda. Om avgiften sänks ytterligare kommer den att förlora sin effekt.

Enligt utskottet är det inget problem att rättelsedeklarationer lämnas in långt i efterskott. I grund och botten är de undantagsfall och gäller vanligen inte några större belopp, visar utredningar från Skatteförvaltningen. Eventuella större frågor kan i fortsättningen regleras genom nedsättning av förseningsavgiften. Huvudsaken är att nedsättning medges när det finns anledning. Tillämpningen bör alltså i dessa fall motsvara syftet.

Dessutom kan det finnas anledning att beakta att lagen fortfarande tillåter skatteförhöjning, till exempel vid debitering och granskning. Genom rättelse på eget initiativ kan de skattskyldiga således komma undan skatteförhöjning som är högre än förseningsavgift.

Allmän förfallodag

En del av de sakkunniga påpekade att en enda generell förfallodag kan medföra problem, inte minst för små och medelstora företag. Ett alternativ som föreslagits är att det införs separata deklarations- och betalningsdagar. De nödvändiga uppgifterna kan då lämnas in genom periodskattedeklaration den 12 i månaden, medan beloppet betalas in senare, i mitten av månaden. Det stämmer bättre överens med företagens likviditet.

Förslaget från de sakkunniga har utretts under behandlingen i utskottet. Men slutresultatet är att deklarationen och betalningen inte kan göras på olika dagar. Det beror i första hand på att Skatteförvaltningen har en stram tidsplan för skattetagarredovisningarna eftersom man vill ha kvar den nuvarande snabba och säkra redovisningen. Också förfallodagen ingår i en stram tidsplan och det beror på att uppgifterna om arbetsgivarinbetalningarna framöver kommer att synas två dagar senare än nu. Ändå måste de beaktas vid skattetagarredovisningarna redan för inbetalningsmånaden precis som nu.

Om betalningsdagen senareläggs till exempel med en enda dag kommer de influtna beloppen sannolikt ofta inte att kunna redovisas på grundval av de inbetalda avgifterna för den berörda månaden. Det gör redovisningen långsammare och leder sannolikt till oförutsägbara svängningar i de månatliga redovisningarna. Korrekta redovisningar kräver alltså att samtlig information, också betalningsuppgifter, kommer in i tid och att datorregistreringarna kan göras enligt planerna.

Skatteförvaltningen har getts mycket strama tidsramar och systemet innefattar därför en möjlighet till så kallad garantiredovisning i exceptionella fall. Tanken är inte att utvägen ska tilllämpas allmänt och systemet bygger således inte på likadana premisser som till exempel i Sverige.

Om betalningsdagen skjuts fram kommer momsåterbäringarna i sin tur att betalas ut senare. De är dock av ett stort ekonomiskt intresse för företagenUppgifter från Skatteförvaltningen visar att cirka 3 000 personer fick förskottsåterbäring på moms 2006 i medeltal till ett belopp om 725 miljoner euro i månaden. En betydande del av beloppet gick till exportföretag. De femton största exportföretagen fick till exempel i mars 2006 cirka 320 miljoner euro i förskottsåterbäring.. Det är en av orsakerna till att en senareläggning av betalningstiden också stötte på motstånd bland de sakkunniga.

Redan motiven ovan är avgörande för slutresultatet. Men utskottet vill tillägga att modellen med en enda förfallodag harmonierar med den ursprungliga idén och ligger i linje med internationell praxis. Det är ett tydligt och lätthanterligt system både för de skattskyldiga och för Skatteförvaltningen. Följaktligen kan en senareläggning vara till mycket liten nytta, särskilt som en stor del av de mindre företagen kan tillämpa förlängd deklarations- och betalningsperiod.

Primärproducenters momsdeklaration

Regeringen utgår från att primärproducenter som ingår i kalenderårsförfarandet deklarerar och betalar sin mervärdesskatt enligt de allmänna bestämmelserna i skattekontolagen. Då måste de bland annat lämna sina momsuppgifter senast på den allmänna förfallodagen i februari i stället för inom februari som nu. Periodskattedeklarationer ska lämnas in redan den 7 februari om uppgifterna inte registreras elektroniskt.

Vid utskottsutfrågningen påpekades det att tiden för bokföring och momsdeklaration minskar med tre veckor. Följaktligen får primärproducenterna och redovisningsbyråerna som huvudsakligen står för bokföringen mycket bråda tider i början av året. Därför föreslår de sakkunniga att den nuvarande deklarationstiden fortfarande ska gälla.

Det är en motiverad ändring, anser utskottet. Men än så länge kan den bara gälla moms och måste i så fall utsträckas till alla som tillämpar kalenderårsförfarandet. Bestämmelserna kan justeras senare om det behövs, när det finns tillräckligt mycket erfarenheter av hur skattekontosystemet fungerar.

Den förlängda deklarationstiden måste beaktas i 8, 11, 31 och 34 § i skattekontolagen. Ändringarna motiveras närmare i detaljmotiven.