Motivering
Begränsning.
Utskottet har i detta skede huvudsakligen bara tagit ställning
till kommissionens förslag om utsläppshandel till
den del det gäller systemets karaktär och inledande
tilldelning. Utskottet är berett att precisera sitt ställningstagande
när de viktigaste detaljerna har bestämts och när
de utredningar som är på gång om utsläppshandelns
ekonomiska effekter slutförs.
Utgångspunkt.
Systemet för utsläppshandel har inte beaktats
i den nationella klimatstrategin. Direktivförslaget ingår
dock i en större helhet av åtgärder som
syftar till att bekämpa klimatförändringen
och nå målen i Kyotoprotokollet. Därför
förhåller sig utskottet i princip positivt till
direktivförslaget. Utskottet finner också strävan till
ett gemensamt system för medlemsländerna värd
att understödjas med tanke på EU:s konkurrenskraft.
Kommissionens förslag innehåller dock fortfarande
många öppna frågor som bör lösas
innan det slutliga ställningstagandet görs.
Återverkningar.
Det märks redan nu att de beslut som gäller
utsläppshandel, speciellt tilldelningen av utsläppsrätter,
kommer att påverka konkurrenssituationen för de
företag som omfattas av handel med utsläppsrätter
och därigenom också näringslivet och
till och med hela samhällsekonomin. Enligt en utredning
till utskottet blir det av medlemsländerna dyrast i Finland
att minska utsläppen och direktivets täckning är också störst
här. I initialfasen omfattar utsläppshandeln stora
industrianläggningar och energiproduktion. I Finland gäller
detta till en början cirka 300 anläggningar.
Utsläppshandeln har ofrånkomligen också effekter
på energiekonomin och den måste därför samordnas
med energibeskattningen, menar utskottet. Dessutom kan den indirekt
på många sätt till exempel påverka
de regionala skillnaderna och sysselsättningen i ett land.
Enligt utskottet är det i detta skede svårt att
bedöma hur omfattande och betydande effekterna blir. Därför är det
nödvändigt att också i fortsättningen
noggrant på nationell nivå överväga
systemet för utsläppshandel.
Utskottet påpekar att de frågor som anknyter till
utsläppshandeln och som ännu är öppna
ur enskilda företags synvinkel kan förorsaka osäkerhet
också i fråga om deras vilja att investera. Sådana
frågor är tillgången till utsläppsrätter
och priset på dem. Utskottet konstaterar att en otillfredsställande
verksamhet på utsläppsmarknaden i själva
verket också kan ha en inverkan på var ett företag
etablerar sig. Unionens utvidgning ställer i fortsättningen
också nya krav på systemet och de företag
som systemet omfattar.
Sett ur miljöns synvinkel kan systemet också ha
negativa effekter eftersom handeln med utsläppsrätter
kan öka utsläppsmängderna jämfört med
andra begränsningsmekanismer.
Systemet för handel med utsläppsrätter.
Utsläppshandeln skall i det första skedet
endast gälla koldioxidutsläpp. Syftet med det
heltäckande gemenskapssystemet för utsläppshandel är att
minska utsläppsmängderna på ett kostnadseffektivt
sätt. Enligt en del uträkningar kan inbesparingarna
vara en fjärdedel jämförda med kostnaderna
för andra begränsningsmetoder.
Regeringen anser att medlemsstaterna åtminstone
under perioden 2005—2007 skall ha möjlighet att
själva avgöra om och i vilken utsträckning
de ansluter sig till systemet för utsläppshandel.
Utskottet omfattar regeringens ståndpunkt och anser det
vara nödvändigt att systemet i början är
frivilligt. Eftersom det är fråga om ett komplicerat
system är en verklig inkörningsperiod motiverad
och behövlig innan utsläppshandeln 2008 inleds
i enlighet med Kyotoprotokollet som en av de flexibla
mekanismerna. Efter den första perioden bör systemet
ses över på nytt och de resultat och erfarenheter
försöket har gett beaktas. Utskottet framhåller
att det är en mycket krävande uppgift att skapa
ett system för handel med utsläppsrätter
2005, trots att systemet i det första skedet är
frivilligt.
Inledande tilldelning.
Fördelningen av utsläppsrätter är
en av de viktigaste frågorna. Den bestämmer i
stor utsträckning företagens konkurrenssituation
under den följande utsläppsperioden. Därför
har den stor betydelse för hur hela systemet fungerar.
Utsläppshandelns övriga ekonomiska effekter är
också i hög grad beroende av hur tilldelningen
genomförs.
Enligt förslaget är medlemsstaterna skyldiga att
dela ut utsläppsrätter utan kostnad. Tilldelningen
skall dock ske enligt gemensamma kriterier som utfärdas
av kommissionen i syfte att hindra statliga stöd som strider
mot gemenskapslagstiftningen och snedvridning av konkurrensen. Medlemsstaterna
skall anmäla sina nationella tilldelningsplaner till kommissionen.
Kommissionens förslag innehåller dock ännu
inte en beskrivning av de gemensamma kriterierna för tilldelningen
och regeringen har inte heller gjort en bedömning av dem.
Utskottet menar att det vid tilldelningen bör vara
möjligt att bl.a. beakta tidigare åtgärder
för att minska koldioxidutsläppen, produktionens utrymme
för tillväxt och realistiska tekniska och ekonomiska
möjligheter att begränsa utsläppen. Tilldelningen
får inte heller ge mindre energieffektiva företag
konkurrensfördel. Det är framför allt
viktigt, påpekar utskottet, att systemet trots de gemensamma
kriterierna är så flexibelt att det också kan
beakta nationella särdrag. Detta är speciellt
viktigt för Finland vars ställning i jämförelse
med de andra medlemsländerna i många avseenden är
mera krävande. Därför är det
viktigt att säkerställa sådana gemensamma
kriterier som behandlar alla medlemsländer och sektorer på lika
villkor. Fördelningen av kvoter får inte heller
i praktiken betyda att enskilda företag i själva
verket påförs ett produktionstak.
Utskottet fäster också uppmärksamheten
vid behovet av att trygga konkurrenskraften i Finland och EU. Det
finns en risk att industrin på grund av bestämmelserna
om utsläppshandel flyttar till länder utanför
Finland och EU och att koldioxidusläppen på global
nivå inte minskar. Därför menar utskottet
att det är nödvändigt att företagens
verksamhet inom sektorer vilkas främsta konkurrenter finns
utanför EU också beaktas vid tilldelningen. Detta
bidrar enligt utskottet till att hindra företagen från
att överföra produktionen till länder
utanför EU och upprätthålla förutsättningar
för sysselsättning också i Finland.
Förhållandet till energiskatter.
Regeringen har ännu inte tagit ställning till
hur utsläppshandeln påverkar energibeskattningen.
Frågan är därför helt öppen
och bör utredas vidare.
Vid utfrågningen av sakkunniga i utskottet lades dock
också preliminära bedömningar av förhållandet
mellan utsläppshandeln och energibeskattningen fram. Med
stöd av erhållen utredning anser utskottet att
det inte finns grunder för en styrande energibeskattning
till den del utsläppshandeln medför verkliga kostnader
för ett företag. Detta är fallet när
utsläppsrätter auktioneras ut eller när
ett företag efter att utsläppsrätterna
delats ut gratis blir tvunget att köpa utsläppsrätter
på marknaden. Om tilldelningen av utsläppsrätter
sker gratis och företaget inte köper utsläppsrätter
torde det enligt utskottet inte finnas något behov att
se över energiskatterna.
Administrativa kostnader.
De administrativa åtgärderna för
utsläppshandeln bör genomföras noggrant
bl.a. för att åstadkomma en rättvis tilldelning
och handel med utsläppsrätter och för den
praktiska uppföljningen av utsläppen och utsläppsrätterna
och för rapporteringen. Utskottet konstaterar att åtgärderna
kommer att förorsaka betydande administrativa kostnader
men det finns ännu ingen bedömning om deras storlek.