Motivering
Framtidsutskottet värdesätter stort att samspelet kring
framtidspolitiska frågor har fungerat så väl mellan
riksdagen och regeringen under de 10 år framtidsutskottet
har verkat. Under valperioden har regeringen berett åtminstone
en framtidsredogörelse som riksdagen bemött i
ett betänkande. Vidare konstaterar framtidsutskottet med tillfredsställelse
att regeringen beaktat utskottets önskemål när
det gäller redogörelsens innehåll. Utskottet
understryker att det behövs en aktiv interaktion i den
framtidspolitiska dialogen. Regeringen och framtidsutskottet har
vartannat år anordnat gemensamma regionala framtidsforum
på olika håll i landet som har förtydligat samarbetet
och fördjupat dialogen mellan regeringen och framtidsutskottet.
Beträffande berättelsen om regeringens åtgärder
under för 2002 kan det konstateras att vissa framsteg gjorts
i många av de frågor som riksdagen i sina uttalanden
har krävt att ska åtgärdas. I detta utlåtande
koncentrerar sig utskottet på det uttalande som berör
olika metoder för smidigare anspassning av arbete och fritid
och konstaterar i fråga om de övriga uttalandena
att det inte längre finns anledning att ha kvar dem i kommande åtgärdsberättelser.
Smidigare anpassning av arbete och fritid
Riksdagen förutsätter att den sociala tryggheten
omregleras och arbetspensionslagen ändras för
att medge smidigare former att anpassa arbete och fritid till varandra
(B 4/2003 rd, s. 280).
Framtidsutskottet har ett flertal gånger i tidigare utlåtanden
poängterat betydelsen av att anpassa arbete och fritid
till varandra. Att anpassa arbete, fritid och familjeliv till varandra
på ett framgångsrikt sätt kräver
samarbete som både arbetsgivarna, arbetsmarknadsorganisationerna
och beslutsfattarna bör delta i. Framtidsutskottet fäster
i detta utlåtande uppmärksamhet vid de frågor
som anknyter till arbete och studier, arbete och familjeliv, fritid
och karriär samt arbete och arbetshälsa. Olika
skeden i arbetslivet och i livet i allmänhet ställer
olika krav på samordning av arbete och familjeliv.
Strukturella och befolkningspolitiska förändringar
i Finland har lett till allt högljuddare krav på att
ungdomar bör bli klara med studierna och träda
in i arbetslivet allt snabbare och att de tidigare än nu
ska bilda familj. Relationen mellan studerandena och arbetsmarknaden är
dubbel. Studerandena utgör framtidens arbetskraft samtidigt
som allt flera studerande arbetar på halv- eller heltid
under sin studietid. Kortare studietider, finansiering av uppehälle
och familjebildning är en omöjlig ekvation. Arbete
vid sidan av studierna är ett livsvillkor för
många studerande och kan ge behövliga färdigheter
som kan utnyttjas senare i yrkeslivet. Studietiderna har under 1990-talet
förkortats med ett halvt år i genomsnitt, men
allt fler inleder sina studier senare än förr.
Vissa välfärdsundersökningar har visat
att utbrändhet och psykiska problem hos unga har ökat.
Enligt en undersökning har inemot en fjärdedel
av universitetsstuderandena psykiska problem.
Finländarna gifter sig sent i livet. Nativiteten i Finland är
hög jämfört med andra europeiska länder,
men ändå föds det för få barn
i landet. Detta är något som är svårt
att styra med familjepolitiska åtgärder. De största
hindren för att skaffa barn är långa
studietider, uppskjuten tidpunkt för inledandet av studierna,
osäkerhet visavi situationen på arbetsmarknaden
och i synnerhet visstidsanställningar som upplevs som ett problem
speciellt inom den kvinnodominerade offentliga sektorn. Eftersom
en allt större andel av ungdomen är studerande,
bör stödpolitiken ändras och ett debattklimatet
skapas som gör det lättar att skaffa barn i ett
tidigare skede av livet, till exempel redan under studietiden.
Regeringens mål att höja sysselsättningsgraden
till 75 procent för befolkningen i åldern 15—64 år är
motiverat, men svårt att nå. Strävan att
bättre anpassa familjeliv med förvärvsarbete ska
utgå från barnets och familjens behov. Föräldraskapet
ska ses som en resurs också från arbetslivssynpunkt.
Arbetslivets krav på prestation och effektivitet ökar
hela tiden, vilket har allvarligakonsekvenser för samordningen
av arbete och familj och för arbetshälsan. Bl.a. ökat övertidsarbete,
visstidsanställningar och bristande flexibilitet i möjligheterna
att utnyttja olika familjeledigheter medför problem.
Kvinnodominerade branscher tyngs för mycket av kostnaderna
för familjeledighet. På ett typiskt apotek finns
det t.ex. 10 anställda, av vilka hälften kan vara
moderskapslediga. Den nuvarande modellen innebär att stöd övergår
från kvinnodominerade servicebranscher till traditionellt
mansdominerade branscher inom industrin.
Arbetslivet och det övriga livet kan inte längre
klart skiljas från varandra. Enligt arbetsförhållandebarometern
2002 är gränsen mellan arbete och fritid flytande.
Arbetet blir i allt högre grad ett med fritiden.
Bland annat längre arbetsresor har ökat mängden
förvärvsarbete som utförs utan betalning.
Detta är nödvändigtvis inte helt motiverat
eller godtagbart. I takt med de nya teknologierna har tillgängligheten ökat
och en stor del av arbetstagarna kan idag ständigt nås per
mobiltelefon eller e-post. Det finns inte tillräckligt
tid för hobbyer under den mest aktiva perioden av livet.
Allt fler har i själva verket övergått
till att bli mikroföretagare utan arbetstider eller annan
behövlig trygghet.
Det finns omkring 220 000 företag i Finland. Av dem är
93 procent småföretag som sysselsätter
färre än 10 personer. Småföretagens
andel av anställningarna inom den privata sektorn har hela
tiden ökat, så att företag med mindre än
10 anställda för tillfället sysselsätter
cirka 25 procent av arbetskraften och företag med 10—49 anställda
cirka 20 procent av arbetskraften.
Småföretagens samhällsekonomiska
betydelse är mycket stor. Det är ytterst viktigt
att företagarna och de anställda orkar i arbetet.
Enligt en undersökning har arbetsmiljön blivit
psykiskt mer ansträngande och arbetet ska utföras
i ett allt snabbare tempo. De ekonomiska riskerna har ökat.
Cirka 40 procent av arbetstagarna anser att den psykiska belastningen
har ökat under de senaste åren och nästan
50 procent tycker att arbetstakten har ökat. Andelen atypiska
anställningar är dubbelt så stor på mindre
arbetsplatser än på större. På mindre
arbetsplatser är det vanligare med fortgående
deltidsarbete och visstidsanställningar. Å andra
sidan måste det konstateras att småföretagens
ekonomiska struktur ofta är sådan att de inte
lika lätt kan anpassa sig med hjälp av s.k. ekonomiska
buffertar. Oftast blir det så att det är företagaren
själv eller hans familj som får anpassa sig i
form av mindre löner och ökade arbetsinsatser.
I synnerhet ar småbarnspappors övertidsarbete
har ökat oroväckande mycket. Den ändrade
faderskapsledigheten har inte utnyttjats enligt förväntningarna.
Stödet till barnfamiljer som hotas av fattigdom eller
marginalisering är också en utmaning. Utslagning
och stresshantering är en fråga som berör
alla ålders- och yrkesgrupper.
Skyldigheten att vårda och ta hand om andra börjar
också bli ett problem. Detta gäller inte bara
vård av barn utan också av närstående
som är sjuka och åldras. Att utvidga hushållsavdraget
så att det omfattar även vård av närstående som
bor på en annan ort har ansetts vara nödvändigt.
Utifrån utfrågningen av sakkunniga och allmän
diskussion har man dragit den slutsatsen att speciellt barn och
unga mår dåligt i den finländska familjen
eller att det åtminstone finns tecken som tyder på framtida
problem. Å andra sidan ger många undersökningar
en motsatt bild av situationen: den finländska familjen
mår bra, kanske t.o.m. bättre än någonsin
tidigare. Statistiskt sett har det åtminstone i ekonomiskt
hänseende gått mycket bra för finländarna
under de senaste 10 åren. Enligt en uppföljningsundersökning som
har gjorts vid Jyväskylä universitet lever majoriteten
av finländarna ett välbalanserat liv. Familj,
arbete och hälsa är viktiga grundvärden och
en källa till lycka. Enligt en färsk undersökning
gjord av Rättspolitiska forskningsinstitutet anser 96 % av
finländarna att familjelivet är viktigt. Situationen är
motstridig - vad är det egentligen fråga om? Rör
det sig om svaga signaler eller en anhopning av problem? Framtidsutskottet avser
att under denna mandatperiod sätta sig in i problematiken
och fundera ut hur problemen kunde avhjälpas genom politik
och framtidsarbete.
Det finns en stor potential i distansarbetet som ännu
inte utnyttjats fullt ut. Distansarbetet anses i princip öka
den tid som läggs ner på arbete, höja
produktiviteten och öka familjernas välbefinnande.
Distansarbete möjliggör också förvärvsarbete
när barnen är hemma. I praktiken innehåller
modellen dock problem. Ganska ofta blandar man ihop distansarbete
och arbete som "bärs hem".
Att kombinera arbete och familj handlar förutom om
pengar också om tankemodeller. Man borde till exempel fördomsfritt
analysera i vilken mån det i "självbetjäningssamhället" är
fråga om vanor och attityder hos dem som skulle ha råd
att betala för tjänster? Varför upplever
man det helt naturligt att låta någon utomstående tvätta
bilen medan detta inte kan komma på fråga när
det gäller skjortor eller golv? Å andra sidan är
det inte ekonomiskt möjligt för alla familjer,
såsom ensamförsörjare och låglöntagare,
att köpa sådana tjänster.
Regeringsprogrammets konstateranden om atypiska arbetsförhållanden,
utveckling av familjeledighet och förlängning
av alterneringsledighet är angelägna, men inte
tillräckliga med tanke på det finländska
samhällets utveckling på längre sikt.