Allmänt

Enligt 59 § i den gällande räddningslagen (379/2011) beslutar det lokala räddningsväsendet hur sotningstjänsterna ska ordnas i dess område. Det lokala räddningsväsendet kan producera sotningstjänsterna som räddningsverkets eget arbete, skaffa sotningstjänsterna av en annan tjänsteproducent eller tillåta att ägaren eller innehavaren av en byggnad ingår avtal om sotning med en tjänsteproducent. När det lokala räddningsväsendet ordnar sotningstjänsterna som eget arbete eller skaffar tjänsterna av en annan tjänsteproducent bestämmer det också sotningsavgiften. 

Sotning som räddningsverkets eget arbete ordnas inte längre i något räddningsområde. I största delen av landet tillämpas ett distriktssotningssystem där det lokala räddningsväsendet konkurrensupphandlar och väljer lokala sotningsföretag och bestämmer avgifterna för sotning. Distriktssotningssystemet har redan frångåtts i en del av landet. Genom de föreslagna ändringarna i räddningslagen övergår man till ett fritt utbud av sotningstjänster i hela landet. Det lokala räddningsväsendet ska inte längre ha skyldighet att sörja för ordnandet av sotningstjänster. Samtidigt slopas prisregleringen i fråga om distriktssotning. 

Utskottet betonar att det inte föreslås några ändringar i sotningen eller sotningsintervallerna. Sotning ska utföras tillräckligt ofta med beaktande av eldstadens användningsgrad och konstruktion samt det bränsle som används. Liksom i dag ska eldstäder och rökkanaler sotas med minst ett års mellanrum i byggnader som används för stadigvarande boende och med minst tre års mellanrum i byggnader som används som fritidsbostäder. Också skyldigheten för byggnaders ägare och innehavare att se till att sotning utförs ska kvarstå. Regleringen förtydligas genom att den till vissa delar förs över från förordning till räddningslagen. 

Utskottet anser att ändringarna behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande kommentarer och ändringsförslag. Utskottet vill ändå särskilt lyfta fram vikten av att följa konsekvenserna av ändringarna och föreslår ett uttalande om detta. 

Ordnande av sotningstjänster och tillgången på tjänster

I Finland finns det allt som allt cirka 1,27 miljoner fastigheter att sota. Av dem är 74 procent bostadshus och 25 procent fritidsbostäder. I propositionen uppskattas antalet eldstäder som ska sotas till ungefär 3,5 miljoner. Av alla fastigheter finns cirka 75 procent i regioner där man i början av 2018 hade ett distriktssotningssystem. 

Genom det nuvarande distriktssotningssystemet enligt vilket räddningsväsendet ansvarar för att ordna tjänsterna och genom den tillhörande prisregleringen har man försökt trygga tillgången på sotningstjänster till ett skäligt pris också i glesbygden. Enligt uppgift har det förekommit lokala problem med tillgången och kvaliteten på tjänsterna, men ingenstans har räddningsverken behövt producera sotningstjänsterna som eget arbete. 

Med de nuvarande sotningsintervallerna bör sotning utföras i något över en miljon fastigheter varje år. Enligt motiven till propositionen har de gällande bestämmelserna om sotningstjänster inte kunnat garantera en heltäckande sotning, eftersom cirka 70 procent av alla fastigheter som ska sotas faktiskt blir sotade varje år. Enligt en sakkunnigbedömning som utskottet har fått utförs sotning i ännu mindre utsträckning i de regioner som inte omfattas av distriktssotning. 

Redan när lagstiftningen ändrades 1999 var syftet med regelverket om sotning att framhäva fastighetsägarnas och fastighetsinnehavarnas eget ansvar för brandsäkerheten och att förenkla de bestämmelser som gäller företagsverksamhet genom att möjliggöra ett sotningssystem som grundar sig på ett fritt utbud av tjänster. Detta framhävs ytterligare genom de nu föreslagna ändringarna, när distriktssotningssystemet slopas helt och hållet. Reformen grundar sig också på kraven i EU:s tjänstedirektiv och i den gällande upphandlingslagstiftningen. 

Utskottet konstaterar att den föreslagna regleringen förtydligar systemet nationellt. Ett avtalsbaserat sotningssystem ger kunderna större möjligheter att själva välja tjänsteproducent vid den tidpunkt som passar dem bäst. Vid beredningen av propositionen bedömdes det att sotningstjänster finns tillgängliga i tillräcklig utsträckning på marknadsvillkor utan att det är nödvändigt att införa bestämmelser om ansvaret för att ordna tjänster. I och med att distriktssotningen upphör förenklas de bestämmelser som gäller sotningsföretagens näringsidkande. Detta förbättrar företagens verksamhetsbetingelser och gör det lättare för nya företag att etablera sig i branschen. Det blir också lättare än förut att vara verksam som sotningsföretagare på deltid. 

I dag finns det cirka 400 företag inom sotningsbranschen. Största delen av dem har varit verksamma som distriktssotningsföretag. De flesta av sotningsföretagen är små lokala företag. Branschen sysselsätter för närvarande cirka 700—800 sotare. Reformen väntas öka antalet sotningsföretag, eftersom det i framtiden blir möjligt att inleda företagsverksamhet utan att företaget behöver vinna ett anbudsförfarande i ett sotningsdistrikt. 

Men det finns också risker med reformen när det gäller tillgången på tjänster och hur heltäckande sotningen är. Utskottet betonar att det viktiga med reformen är att det finns tillräckligt med sotningstjänster till skäligt pris också framöver. Med tanke på brandsäkerheten är det viktigt att fastigheterna fullgör sin sotningsskyldighet och att kvaliteten på sotningstjänsterna även fortsättningsvis är god. Från den synpunkten sett är det positivt att det i de områden som har avstått från distriktssotningssystemet, bland annat Östra Nyland och Södra Karelen, enligt propositionsmotiven har funnits tillräckligt med sotningstjänster tillgängliga och att priserna fortsatt varit skäliga även utanför tätorterna. Också kunderna har varit nöjda med servicen i de områdena. 

Tillsyn

Enligt räddningsväsendets statistik har cirka 15 procent av alla byggnadsbränder och fall av risk för byggnadsbrand samband med eldstäder och rökkanaler. Egendomsskadorna till följd av bränder har uppgått till i genomsnitt 11,9 miljoner euro om året. En nedåtgående trend syns i antalet bränder, men brandskadornas omfattning varierar från år till år. 

Sotningen har betydelse särskilt vid förebyggandet av soteld. Vid sotning avlägsnas förbränningsrester som samlats i rökkanaler och eldstäder, för att dessa rester inte ska orsaka brandrisk. I sotning enligt räddningslagen ingår också okulär kontroll av eldstadens och rökkanalens skick bland annat när det gäller skyddsavstånd och fel som orsakar brandrisk. Genom kontrollerna försöker man förutse farliga situationer som orsakas av skador. 

Det allmänna syftet med den nu aktuella propositionen är att främja byggnaders brandsäkerhet genom att förtydliga och uppdatera bestämmelserna om sotning av eldstäder och rökkanaler. Det sägs i propositionsmotiven att det inte är sättet att ordna sotningen på som inverkar på brandsäkerheten utan en regelbundet och med yrkesskicklighet utförd sotning och kontroll. I propositionen förtydligas intervallerna mellan sotningar samt kraven på vad sotningen ska innefatta för att fastigheternas brandsäkerhet ska bibehållas på en hög nivå. Utskottet understryker att man när reformen genomförs måste se till att brandsäkerheten inte försämras. 

I 62 § i räddningslagen åläggs sotningsföretag i dag en skyldighet att föra förteckning över de objekt som sotats och att på begäran avgiftsfritt ge räddningsverket uppgifter ur förteckningen. Sotningsförteckningens uppgifter ska sparas i tio år. Det sägs i propositionsmotiven att sotningsförteckningens betydelse har minskat under de senaste åren, vilket uttryckligen beror på distriktssotningssystemet. Räddningsverken har följt fullgörandet av sotningsavtalen på ett allmänt plan utifrån de sammandrag som distriktssotarna har gett dem över utförda sotningar under året. 

I den föreslagna 61 § i räddningslagen föreskrivs det om en skyldighet för sotare att ge kunden ett intyg över utfört sotningsarbete. Sådana fel som upptäckts och iakttagelser som gjorts vid sotningen och som orsakar brandrisk ska enligt bestämmelsen specificeras så att kunden kan vidta behövliga åtgärder. Byggnadens ägare eller innehavare kan genom sotningsintyget visa den räddningsmyndighet som utövar tillsyn att sotningen har utförts på behörigt sätt. 

Om en sotare upptäcker sådana allvarliga fel eller brister i en eldstad eller rökkanal som kan medföra brandrisk när eldstaden används, ska sotaren också framöver skriftligen underrätta räddningsverket om saken. Ägaren eller innehavaren av en fastighet ska för sin del se till att till exempel stegar, delar av tillträdesvägar på tak och säkerhetsutrustning på tak hålls i sådant skick att sotningsarbetet kan utföras på ett säkert sätt. Om sotaren konstaterar att det finns sådana brister hos en stege eller säkerhetsutrustning på tak som äventyrar säkerheten, kan sotningen inte utföras förrän bristerna har åtgärdats. I propositionen åläggs inte sotaren att underrätta räddningsverket om bristerna. Utskottet föreslår att bestämmelsen (62 §) kompletteras så att också dessa brister ska anmälas. 

Enligt uppgift har räddningsväsendet inte i dag något riksomfattande tillsynsregister. Vid utfrågningen i utskottet lyfte de sakkunniga fram behovet av att kunna registrera uppgifter om sotning och uppmaningar att avhjälpa brister direkt i ett register som upprättats för ändamålet. Behovet av och möjligheterna att upprätta ett register behandlas också i propositionsmotiven. Enligt motiven krävs det en mer omfattande utredning till exempel av registrets användningsändamål och sättet att genomföra registreringen om man ska föreskriva om registrering av sotningsuppgifter. Det har inte gjorts några kostnadskalkyler. Ett omnämnande av behovet att utreda saken ingår i utskottets förslag till uttalande. Utskottet anser att det är viktigt att utreda om registreringen av sotningsuppgifter skulle kunna genomföras till exempel som en del av andra fastighetsdatasystem, när möjligheterna att utveckla dessa blir bättre i takt med att digitaliseringsprojekten inom fastighetsbranschen framskrider. 

Räddningslagen innehåller inga bestämmelser om tillsyn över sotningsföretag eller sotningstjänster. Enligt förslaget ska det inte heller i fortsättningen föreskrivas om tillsynen över sotningsföretag i räddningslagen, utan exempelvis klagomål om kvaliteten på sotningstjänster ska styras till konsumentmyndigheterna. Utskottet betonar att räddningsverken också efter reformen har i uppgift att ge råd till och handleda fastigheter samt att övervaka brandsäkerheten. 

Behörighet för sotare

Enligt 63 § i räddningslagen krävs det yrkesexamen för sotare av dem som utövar sotaryrket, deras anställda som självständigt utför sotning och sotare i räddningsverkets tjänst. Utöver kravet på yrkesexamen föreskriver räddningslagen inte om några andra krav som gäller sotares behörighet. Det föreskrivs heller inte något om hur behörigheten ska konstateras. Enligt propositionsmotiven har räddningsverken i praktiken konstaterat behörigheten i samband med konkurrensupphandlingen av distriktssotningen. I regioner med ett fritt utbud av sotningstjänster har räddningsmyndigheten inte övervakat behörigheten hos sotare. 

Utskottet anser att det är viktigt att ha kvar det nuvarande kravet på yrkesexamen för sotare. På grund av den nya examensstrukturen föreslår utskottet en precisering av kravet på yrkesexamen (63 §) på det sätt som framgår av detaljmotiveringen nedan. 

Utöver kravet på yrkesexamen föreslås det inga andra krav på sotningsföretagens verksamhet. Syftet med regleringen är att säkerställa att sotare har tillräcklig kompetens för att utföra ett högklassigt sotningsarbete. 

Enligt propositionen är det möjligt att problemen vid marknadsföring och i fråga om utbud av sotningstjänster kan komma att öka. Problemen kan minskas genom effektiv kommunikation. Utskottet konstaterar att det inte i propositionen föreslås något behörighetsregister för sotare. Det är ändå viktigt, menar utskottet, att man i samband med uppföljningen av ändringarna så snart som möjligt utreder hur en kund som anlitar sotningstjänster kan försäkra sig om att tjänsteleverantören uppfyller behörighetskraven för sotare. Enligt uppgift skulle exempelvis ett eventuellt register inte ha några betydande kostnadseffekter. Utskottet understryker att en kund på ett tillräckligt enkelt sätt måste kunna ta reda på om en sotare är behörig. Som ett alternativ har föreslagits frivillig personcertifiering. 

Uppföljningen av reformen

Utskottet anser att det aktuella förslaget om att reformera regleringen om sotning, särskilt förslaget om att slopa distriktssotningssystemet, innebär en betydande reform. Därför bör man noga följa hur reformen genomförs och vilka konsekvenser den har. Vid uppföljningen bör man fästa särskild vikt vid kvalitet och tillgång på sotningstjänster till skäligt pris. Särskilt viktigt är det att säkerställa att dessa tjänster finns att tillgå också i glesbygden. Utskottet förutsätter följaktligen att regeringen noga följer vilka konsekvenser revideringen av lagstiftningen om sotning har särskilt för brandsäkerheten samt för tillgången, kvaliteten och priserna på sotningstjänsterna. En skriftlig utredning om genomförandet av reformen ska lämnas till förvaltningsutskottet före utgången av 2021. Utskottet förutsätter dessutom att regeringen utreder om det i framtiden finns behov av ett sotningsregister och hur en kund som anlitar sotningstjänster kan försäkra sig om att tjänsteleverantören uppfyller behörighetskraven för sotare. (Utskottets förslag till uttalande) 

Enligt uppgift kommer inrikesministeriet att tillsätta en uppföljningsgrupp för att främja genomförandet av reformen och följa ändringarnas konsekvenser. I gruppen kommer det att finnas företrädare för åtminstone sotningsbranschen, de centrala myndigheterna och aktörerna i fastighetsbranschen. Uppföljningsgruppens uppgift är att producera och utvärdera information om reformgenomförandet och konsekvenserna. 

Utskottet understryker att det när reformen genomförs bör satsas på en tillräckligt omfattande information och annan kommunikation i rätt tid. Kommunikationen är av central betydelse för att reformen ska lyckas.