Motivering
Bestämmelser om skydd av byggnadsarvet finns i lagen
om skyddande av byggnadsarvet ().
Bestämmelser om skydd av kyrkliga byggnader finns emellertid
i kyrkolagen (), eftersom skyddet
av kyrkliga byggnader har ansetts ingå i kyrkans organisation
och förvaltning (76 § i grundlagen). Bestämmelserna
om kyrkliga byggnader, skyddet av dem och övervakningen
av byggnadsskyddet finns i 14 kap. i kyrkolagen. Utskottet anser
att det finns stöd för den inställning
som redan framgår av 1964 års kyrkolag (),
dvs. att skyddsbestämmelserna i kyrkolagen ska motsvara
de allmänna bestämmelserna om byggnadsskydd.
Men på samma sätt som kulturutskottet anser förvaltningsutskottet
att det är viktigt att bestämmelserna om skydd
för kyrkliga byggnader uppdateras, förtydligas
och preciseras. Det finns skäl att se över kyrkolagen
så att den motsvarar dagens krav och den gällande
lagstiftningen om byggnadsskydd. Det är viktigt att få skyddet
att omfatta en tillräckligt stor del av de värdefulla kyrkliga
byggnaderna och att säkerställa att Museiverkets
sakkunskap utnyttjas redan i det inledande skedet av ett renoverings-
och ändringsprojekt.
Enligt den gällande lagen är kyrkor och klockstaplar,
jordfästnings- och gravkapell samt med dem jämförbara
byggnader på en begravningsplats kyrkliga byggnader. Vad
som bestäms om kyrkliga byggnader ska även tillämpas
på kyrkotomter och på inhägnader och
portar som hör till en kyrkotomt eller begravningsplats.
Utskottet förordar tillägget i propositionen enligt
vilket bestämmelserna också ska gälla
hjältegravar.
Syftet med skyddet av en kyrklig byggnad är att trygga
den kyrkliga byggda kulturmiljön som en del av kulturarvet,
värna om byggnadens egenart och särdrag och främja
kulturellt hållbar vård och användning
av byggnaden. Utskottet framhåller därför
det åläggande som nämns i propositionen
att ge Ålands landskapsregering tillfälle att
yttra sig i ärendet, om den kyrkliga byggnaden finns på Åland,
eller Sametinget, om byggnaden finns på samernas hembygdsområde.
Utifrån inhämtad utredning uppmärksammar utskottet
dessutom att förslaget i propositionen att Museiverket
kan ge anvisningar om verkställigheten av beslut som gäller
skyddade kyrkliga byggnader inte utsträcks till alla sådana
kyrkliga byggnader som Museiverket ska beredas tillfälle
att yttra sig om inför planerade åtgärder. Detta
gäller också situationer där Museiverket har
rätt att genom besvär överklaga beslut
som gäller ovan avsedda kyrkliga byggnader. Därmed
ligger ansvaret tyngre på underställningsmyndigheten,
dvs. kyrkostyrelsen, att bevaka att lagens syfte uppfylls,
påpekar utskottet.
Av propositionen framgår att församlingarna är
tvungna att göra upp allt mer detaljerade planer och utnyttja
experthjälp i större utsträckning än
tidigare när det gäller ändrings- och
renoveringsarbeten i kyrkliga byggnader. Med beaktande av det ansträngda
ekonomiska läget i hela samhället påpekar
utskottet att lagändringen ytterligare kan betunga den
evangelisk-lutherska kyrkans ekonomi. Av propositionen framgår ändå inte
närmare vilka konsekvenserna av propositionen är
från kyrkans synpunkt. Att Museiverket medverkar i reparations-
och ändringsprojekt så tidigt som möjligt
kan emellertid spara arbete och kostnader jämfört
med situationer där byggnaden har reparerats flera gånger
eller ett väsentligt renoveringsprojekt är långt
hunnet innan yttrande från Museiverket begärs,
vilket också påpekas i propositionen.
Förvaltningsutskottet hänvisar i övrigt
till kulturutskottets utlåtande KuUU 16/2013
rd och instämmer i det som anförs i
utlåtandet.
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget
utan ändringar.