Detaljmotivering

1. Lag om penninginsamlingar

3 §. Definition av penninginsamling.

Enligt 1 § i den gällande lagen om penninginsamlingar avses med penninginsamling verksamhet vid vilken pengar insamlas genom vädjan till allmänheten och utan vederlag. Såsom tillåtna vederlag anses märke, klistermärke eller annan sådan symbol för insamlingen eller dess föranstaltare som har ringa ekonomiskt värde eller vars värde är lågt i förhållande till donationen. Denna definition föreslår regeringen ska preciseras och stramas åt i den nya lagen.

Med penninginsamling enligt 3 § 1 mom. i lagförslaget avses verksamhet där pengar samlas in genom vädjan till allmänheten och utan motprestation. Enligt 2 mom. får som motprestation till den som bidrar med pengar till en penninginsamling endast ges en symbol för innehavaren av tillståndet till penninginsamlingen eller för insamlingen (insamlingssymbol) och som inte har något självständigt ekonomiskt bytesvärde för den som medverkar i penninginsamlingen.

Av propositionsmotiven framgår att penninginsamlingar i regel ska anordnas så att den som medverkar i insamlingen inte får någonting i gengäld när han eller hon ger pengar utan penninggåvan ska enbart basera sig på medborgarens vilja att hjälpa.

Av motiven framgår det likaså att syftet med definitionen av penninginsamling är att avgränsa penninginsamlingar uteslutande till insamling av pengar utan motprestation. Men samtidigt medges det att för många av dem som medverkar i insamlingar och i synnerhet för dem som anordnar penninginsamlingar trots allt är viktigt att de som medverkar som tack för medverkan får t.ex. en nål med ett märke eller ett pins som symboliserar insamlaren eller insamlingen och som kan fästas på ett synligt ställe. På så vis kan donatorerna också undgå nya vädjanden om medverkan i penninginsamlingen, efter tecknet på att de redan har medverkat syns tydligt i form av en insamlingssymbol.

Om anordnaren av en penninginsamling anser det vara ändamålsenligt att de som medverkar i insamlingen får en insamlingssymbol, bör symbolen enligt propositionsmotiven vara av ringa värde och bara ha ett minnesvärde. Enligt definitionen i den föreslagna lagen ska symbolen benämnas insamlingssymbol. Med en insamlingssymbol avses uttryckligen olika slags pins, klistermärken eller andra märken som symboliserar den penninginsamling som anordnas (t.ex. för etablerade penninginsamlingar har använts symboler som "förstamajblomma" och "Röda fjädern").

Som det påpekas i propositionsmotiven innebär möjligheten att ge insamlingssymboler ett undantag från kravet på att penninginsamlingsverksamhet ovillkorligen ska bedrivas utan motprestation. Penninggåvans storlek har inte någon inverkan på fastställandet av tillåtna insamlingssymboler eller på tillåtna penningvärden på de insamlingssymboler som eventuellt ges.

Utskottet konstaterar att det i nuläget ordnats lagliga penninginsamlingar exempelvis genom att till allmänheten sända brevslutarmärken med en bifogad inbetalningsblankett. Sådana brevslutarmärken har ansetts vara tillåtna insamlingssymboler i och med att de främst symboliserar penninginsamlingen och i praktiken saknar bytesvärde. Däremot kan det uppstå en problemsituation om post- eller julkort sänds tillsammans med en inbetalningsblankett för frivilligt deltagande i en penninginsamling. Exempelvis Invalidförbundet har haft för vana att till allmänheten sända julkort illustrerade med konstnärliga verk av svårt handikappade. Av korten framgår också tillståndshavarens namn, Invalidförbundet. Kort av detta slag har ett ringa bytesvärde. De symboliserar också penninginsamlingen. I detta fall har julkorten ansetts vara tilllåtna insamlingssymboler.

På nätet kan man hitta bland annat gratis bildbehandlingsprogram med vidhängande kontonummer som tecken på möjligheten att frivilligt ge ett bidrag för användningen av programmet. Sådan verksamhet kan, men med invägning av olika faktorer, anses som normal handel som inte omfattas av lagen om penninginsamlingar.

Ett annat exempel som kan lyftas fram i detta sammanhang är informationsförmedling på nätet som går till så att frivilliga nyhetsredaktörer som jobbar gratis lägger ut ett kontonummer för att ge möjlighet till en frivillig inbetalning för utnyttjande av nyheterna. Enligt inkommen utredning håller denna verksamhet med få yrkesjournalister involverade på att sprida sig ute i världen. Som utskottet ser det kan en frivillig inbetalning för informationsutnyttjande tolkas som en motprestation och då är det inte fråga om penninginsamling.

Den rättsliga bedömningen måste i sista hand göras utifrån fallspecifika omständigheter. Tanken är inte att det ska vara tillåtet att kringgå penninginsamlingslagstiftningen men meningen är inte heller att förhindra verksamhet som får ingå i normal handel eller tolka begreppet insamlingssymbol alltför snävt. En annan sak som bör observeras i detta sammanhang är att t.ex. föreningar på sina webbsidor har ett kontonummer, vilket enligt utredning i princip kan ses som penninginsamling, trots att ingenting i materialet tyder på detta. Men det är helt naturligt att lägga ut föreningens kontonummer på webben när t.ex. medlemsanslutningen ofta sker genom att en person betalar in medlemsavgiften på kontot. Detta är något som bör lyftas fram i informationen.

4 §. Övriga definitioner.

I paragrafen finns bland annat en definition av allmännyttig verksamhet som enligt 1 punkten är verksamhet för allmänna sociala, kulturella eller ideella ändamål eller annan allmän medborgerlig verksamhet.

Utskottet vill påpeka att begreppet allmännyttig verksamhet kan ha, och de facto har, olika innehåll i olika normer, vilket inte nödvändigtvis är helt problemfritt med tanke på tolkningen. Begreppet diskuteras i propositionens detaljmotiv där det sägs att stöd för definitionen av allmännyttig verksamhet kan sökas i 22 § i inkomstskattelagen. I motiven slås dessutom fast att det skattemässiga allmännyttighetskriteriet och allmännyttighetskriteriet i anslutning till penninginsamlingar inte är identiska utan påverkas av de olika regleringsbehoven. Detta är en viktig aspekt, menar utskottet. I lagen om penninginsamlingar bör allmännyttighetsbegreppet bedömas utifrån just den lagens premisser, vilket bör förstås som att allmännyttigheten i lagen om penninginsamlingar är vidare än motsvarande skattemässiga begrepp i gränsdragningsfall.

7 §. Tillståndshavare.

Enligt huvudregeln i 7 § 1 mom. kan tillstånd till penninginsamling ges till en i Finland registrerad sammanslutning eller stiftelse med uteslutande allmännyttigt syfte. Paragrafens andra moment tillåter också att tillstånd ges till en i Finland verksam oregistrerad sammanslutning med uteslutande allmännyttigt syfte, om orsaken till att sammanslutningen inte har registrerats är att dess ställning regleras i lagstiftningen i Finland eller att sammanslutningens verksamhet är av tillfällig karaktär.

Av propositionsmotiven framgår det att en temporär sammanslutning också kan vara t.ex. en hjälpring inom offrens närmaste krets efter en olycka.

Utskottet vill här fästa uppmärksamheten vid 6 § 2 mom. 1 punkten som gäller insamling av medel för att hjälpa en enskild person eller familj med ekonomiska svårigheter. I momentets inledande stycke betraktas penninginsamling i sådant hjälpsyfte inte som ett allmännyttigt insamlingssyfte.

För att eliminera konflikten mellan 7 § 2 mom. och 6 § 2 mom. föreslår utskottet att räckvidden för det förstnämnda lagrummet breddas genom en hänvisning till i det senare lagrummet avsedda insamlingsanordnande sammanslutningar. Utskottets förslag till 7 § 2 mom. lyder som följer: "Tillstånd till penninginsamling kan ges till en i Finland verksam oregistrerad sammanslutning med uteslutande allmännyttigt eller i 6 § 2 mom. 1 punkten nämnt syfte, om orsaken till att sammanslutningen inte har registrerats är att dess ställning regleras i lagstiftningen i Finland eller att sammanslutningens verksamhet är av tillfällig karaktär".

Enligt 4 § i den gällande lagen om penninginsamlingar kan tillstånd till penninginsamling ges endast åt inhemsk registrerad förening eller annat samfund eller självständig stiftelse med uteslutande socialt, kulturellt eller annat ideellt syfte. Mot bakgrund av denna bestämmelse har det ansetts att staten och kommunen inte kan få tillstånd till penninginsamling. För kommunens del ha saken avgjorts genom ett beslut från högsta förvaltningsdomstolen 1984. När det gäller kyrkliga instanser har frågan varit oklar. Bestämmelsen har trots allt i praktiken tolkats så att inte heller den evangelisk lutherska kyrkan, det ortodoxa kyrkosamfundet eller församlingar inom dem eller kyrkliga samfälligheter kunnat ges tillstånd till penninginsamling.

I 7 § 3 mom. i lagförslaget föreskrivs det att tillstånd till penninginsamling inte kan ges staten, kommuner eller samkommuner, den evangelisk-lutherska kyrkan, det ortodoxa kyrkosamfundet eller församlingar inom dem eller kyrkliga samfälligheter.

Utskottet påpekar att utgångspunkten för lagberedningen varit att de som har beskattningsrätt inte ska kunna ordna penninginsamlingar. De kan i förekommande fall delta i verksamhet arrangerad av sammanslutningar eller stiftelser med penninginsamlingsmöjligheter där det står helt klart för givarna att det uttryckliga syftet är exempelvis att rusta upp kulturhistoriskt värdefulla byggnader eller att stöda och hjälpa folk i nöd. Antalet hugade givare till en sådan insamling kan vara mycket större än enbart till en kollekt. När man diskuterar frågan om den evangelisk-lutherska kyrkans och det ortodoxa kyrkosamfundets samt andra religiösa samfunds jämlikhet bör man inte bara utgå från deras olika möjligheter att samla in pengar utan också ta hänsyn till deras avvikande beskattningsmöjlighet. Utskottet tillstyrker lagförslaget på denna punkt i enlighet med propositionen. Utskottet poängterar dock att regeringen ännu bör ta upp möjligheten till penninginsamling för kyrkliga instanser med beskattningsrätt som en separat fråga.

13 §. Avslag på tillståndsansökan.

För att de sökandes rättssäkerhet ska garanteras måste villkoren för beviljande av tillstånd och avslag på ansökan regleras tillräckligt exakt, menar utskottet. En ansökan om anordnande av en penninginsamling ska enligt 13 § 1 mom. 2 punkten avslås om de personer som utövar faktiskt beslutanderätt på sökandens vägnar inte kan anses vara tillförlitliga.

Utskottet anser det motiverat att ge 2 punkten en precisare formulering som följer: "De personer tillhörande ett lagstadgat organ eller ledningen i övrigt hos sökanden eller de personer hos sökanden som utövar faktisk beslutanderätt (utesl.) inte kan anses vara tillförlitliga".

15 §. Den som i praktiken anordnar penninginsamlingen.

Till följd av ändringen i 13 § 1 mom. 2 punkten föreslår utskottet att 15 § 2 mom. 3 punkten om dem som inte får utses till den som i praktiken anordnar penninginsamling godkänns med följande lydelse: "En fysisk person, sammanslutning eller stiftelse som är försatt i konkurs eller en fysisk person som meddelats näringsförbud eller en fysisk person, sammanslutning eller stiftelse eller någon till dess lagstadgade organ eller ledningen i övrigt hörande eller faktiskt beslutanderätt hos denne utövande person som på sannolika skäl misstänks eller har blivit dömd för ett sådant brott som äventyrar dennes trovärdighet som den som i praktiken anordnar penninginsamlingen."

18 §. Information om förändrade förhållanden.

Enligt 1 mom. ska tillståndshavaren utan dröjsmål skriftligen informera tillståndsmyndigheten om väsentliga förändringar som gäller insamlingen, tillståndshavaren, den som i praktiken anordnar penninginsamlingen eller föremålet för insamlingen.

Utskottet föreslår att skrivningen i 18 § 1 mom. preciseras som följer: "Tillståndshavaren skall utan dröjsmål skriftligen informera tillståndsmyndigheten om (utesl.) förändringar som väsentligt påverkar tillståndet och som gäller insamlingen, tillståndshavaren, den som i praktiken anordnar penninginsamlingen eller föremålet för insamlingen.

22 §. Förbudsrätt och vite.

Förbudsrätten i 1 mom. förefaller gälla bara pågående insamlingar. Utskottet föreslår att momentet ändas för att medge ingrepp i lagvidrigheter eller felaktigheter i redan avslutade insamlingar. Utskottet föreslår att 1 mom. godkänns med följande lydelse: "Den myndighet som beviljat tillståndet kan förbjuda fortsatt penninginsamling eller fortsatt användning av de medel som influtit genom en penninginsamling, om det misstänks att man förfar eller har förfarit oriktigt vid anordnandet av penninginsamlingen eller vid användningen av de medel som influtit genom penninginsamlingen eller om myndigheten har fått kännedom om omständigheter som sannolikt leder till att tillståndet till penninginsamling återkallas. Under samma förutsättningar kan tillståndsmyndigheten förbjuda depositionsbanken att betala ut insamlade medel från ett insamlingskonto eller från tillståndshavarens övriga bankkonton."

23 §. Återkallande av ett tillstånd till penninginsamling och skriftlig varning.

Av 1 mom. framgår det att ett tillstånd till penninginsamling ska återkallas om tillståndhavaren begär det. Förutsättningarna för återkallande ingår i 2 mom., där 1 punkten gäller situationer där tillståndshavaren inte längre uppfyller villkoren för att få tillstånd. En situation där insamlingsverksamheten kunde fortsätta trots att tillståndshavaren inte längre kan beviljas tillstånd till penninginsamling strider mot lagens infallsvinkel. Utskottet anser därför att tillståndet till penninginsamling alltid bör återkallas i sådana fall.

Utskottet föreslår följande formulering för 23 § 1 mom.: "Ett tillstånd till penninginsamling återkallas av den myndighet som beviljade det. Ett tillstånd till penninginsamling skall återkallas, om

1) tillståndshavaren begär det, eller

2) tillståndshavaren inte längre uppfyller villkoren för erhållande av tillstånd och inte inom förelagd tid avhjälpt de brister som omedelbart låter sig göras."

Till följd av utskottets förslag till formulering av 1 mom. bör 2 mom. 1 punkten i propositionen strykas. Då blir 2 mom. 2 punkten i propositionen punkt 1 som föreslås bli ändrad på samma sätt som 13 §.

Ett tillstånd till penninginsamling kan med stöd av 23 § 2 mom. 3 punkten i propositionen återkallas om tillståndshavaren eller den som i praktiken anordnar penninginsamlingen väsentligt har brutit mot denna lag eller en förordning som utfärdats med stöd av den eller mot till stillståndsvillkoren.

Av motiven framgår inte varför det krävs ett väsentligt brott mot tillståndsvillkoren för att tillståndet ska kunna återkallas. Med tanke på penninginsamlingsverksamhetens karaktär är det motiverat att tillståndsmyndigheten kan överväga att återkalla ett tillstånd så snart bestämmelserna överträtts. Utskottet påpekar också att enligt 22 § 1 mom. kan den myndighet som beviljat tillståndet förbjuda fortsatt penninginsamling, om det misstänkts att man förfarit oriktigt vid anordnandet av penninginsamlingen eller vid användningen av de medel som influtit genom penninginsamlingen. Det skulle alltså vara möjligt att förbjuda verksamheten också i sådana fall där samma grunder inte tillåter att tillståndet återkallas. Bestämmelserna i lagföslaget är inte konsekventa på denna punkt.

Med stöd av det ovan sagda föreslår utskottet att 23 § 2 mom. ändras som följer: Ett tillstånd till penninginsamling kan återkallas, om (1 punkten utesl.).

1) tillståndshavaren eller den som i praktiken anordnar penninginsamlingen, eller någon till deras lagstadgade organ eller ledning i övrigt hörande eller faktisk beslutanderätt hos dem utövande person, genom en laga kraft vunnen dom har dömts för ett brott som visar att denne är olämplig för sin uppgift, eller om denne uppsåtligen har förfarit väsentligen oriktigt vid anordnandet av penninginsamlingen eller användningen av de medel som influtit genom penninginsamlingen, eller

2) tillståndshavaren eller den som i praktiken anordnar penninginsamlingen (utesl.) har brutit mot denna lag eller en förordning som utfärdats med stöd av den eller mot tillståndsvillkoren.

26 §. Tillsyn.

Tillstånd till penninginsamling som omfattar ett större område än ett härad meddelas enligt 11 § 3 mom. av länsstyrelsen i Södra Finlands län. Därmed anser utskottet det helt i sin ordning att samma länsstyrelse också svarar för övervakningen av anordnandet av de penninginsamlingar den gett tillstånd till. Utskottet har alltså ingenting att anmärka mot 26 § 2 mom.

Däremot vill utskottet fästa uppmärksamheten vid 23 § 1 och 3 mom. Det förstnämnda momentet innebär att länsstyrelsen ansvarar för den allmänna övervakningen och ledningen samt statistikföringen av anordnandet av penninginsamlingar i hela landet. Det senare momentet betyder att länsstyrelsen också ger utlåtanden och meddelar anvisningar om anordnandet av penninginsamlingar. Alla dessa uppgifter hör för närvarande till inrikesministeriet, som därmed helt skulle fråntas sin roll när det gäller dels den allmänna styrningen och övervakningen av anordnandet av penninginsamlingar, dels statistikföringen av denna verksamhet. Uppgifterna påfördes ministeriet så sent som i början av 2002.

Av propositionen framgår det att de extra resurser länsstyrelsen i Södra Finlands län behöver för att bedriva effektiv tillsyn rör sig kring 7—10 årsverken som går åt till tillstånds-, övervaknings- och statistikföringsuppgifter. I dagsläget går det åt 1,5 dagsverken för penninginsamlingsärenden. I propositionen påpekas det också att tidtabellen för ibruktagandet av ett fullständigt register för tillsynen över penninginsamlingar beror på den tid som behövs för att bygga upp datasystemet och på de disponibla anslagen. Det för tillsynen över lagen så viktiga ADB-baserade registret skulle alltså bli en realitet först någon gång i framtiden.

Propositionen motiverar på inget sätt varför länsstyrelsen i Södra Finlands län ska ha de i 26 § 1 och 3 mom. nämnda rikstäckande uppgifter som i dagsläget hör till ministeriet. Uppgifter av denna typ lämpar sig dåligt för en regional förvaltningsmyndighet och bidrar till att göra vårt förvaltningssystem komplicerat. Utskottet menar att uppgifterna fortfarande ska handhas av det nuvarande expertorganet, inrikesministeriets tillsynsenhet.

Det är absolut nödvändigt, menar utskottet, att det på riksplanet finns en sakkunnig organisation som ansvarar för den allmänna övervakningen och ledningen samt statistikföringen av anordnandet av penninginsamlingar och som samtidigt är expert- och rådgivningsorgan gentemot dem som ansöker om tillstånd och medborgare över lag. Lotteriförvaltningsenheten vid inrikesministeriet har också hand om frågor som gäller penningspel, varulotterier och bingospel. Ett enda riksorgan är A och O när man går in för att skapa ett paket för insamling av medel till frivillig medborgarverksamhet. som ett integrerat element i uppdraget ingår internationellt samarbete som kräver ett organ med hög status. Utskottet understryker också att man i anknytning till insamlingen av medel för allmännyttiga ändamål bör säkerställa ett nationellt penningspelsmonopol. För detta behövs ett gediget internationellt och nationellt kunnande, satsningar på tillsyn och breda perspektiv.

Utskottet vill också poängtera att tillsynen över penninginsamlingar inte får äventyras eller förlora sin trovärdighet. Det går helt enkelt inte att undvika att gränsdragningen mellan penninginsamling och annan anskaffning av medel blir en tolkningsfråga. Också av denna anledning är det nödvändigt att den rikstäckande allmänna övervakningen och ledningen sker på ministernivå, tillräckligt nära den politiska ansvarssfären.

Med stöd av det sagda föreslår utskottet att 26 § 1 mom. ändras så att det är inrikesministeriet som ansvarar för den allmänna övervakningen och ledningen samt statistikföringen av anordnandet av penninginsamlingar. I samma veva föreslår utskottet att det fortfarande ska vara ministeriet som med stöd av 26 § 3 mom. avger utlåtanden och meddelar anvisningar om anordnandet av penninginsamlingar.

27 §. Tillsynsregister över penninginsamlingar.

Utskottet föreslår i paragrafen ett tillägg med anledning av 26 §.

28 §. Rätt att få uppgifter.

Utskottet föreslår med anledning av 26 § att det i 28 § föreskrivs om inrikesministeriets rätt att få de uppgifter det behöver.

33 §. Övergångsbestämmelser.

Länsstyrelserna har redan beviljat tillstånd till penninginsamlingar för 2006 med stöd av den gällande lagen om penninginsamlingar (590/1980). Av 1 mom. i övergångsbestämmelsen i propositionen framgår det inte klart hur de som redan fått tillstånd ska förfara med insamlingarna. För att tydliggöra regeln föreslår utskottet att 33 § 1 mom. får följande lydelse: "I fråga om anordnandet av penninginsamlingar som anordnas med stöd av tillstånd till penninginsamling som beviljats innan denna lag har trätt i kraft och användningen och redovisningen av medel som insamlats genom dem tillämpas de bestämmelser som gällde vid tidpunkten för beviljandet av tillståndet och de villkor som uppställts i tillståndet."

2. Lag om ändring av lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet

Utskottet tillstyrker lagförslag 2 i propositionen utan ändringar.

3. Lag om ändring av 17 kap. i strafflagen

Utskottet föreslår också att lagförslag 3 godkänns utan ändringar.