Allmän motivering

Behovet av lagstiftning om kommunförsök

Regeringen föreslår i sin proposition att det stiftas en temporär lag om försök som gäller minskning av kommunernas förpliktelser och styrning samt stöd för sektorsövergripande verksamhetsmodeller, nedan försökslagen. Lagen ska träda i kraft vid ingången av 2015 och gälla till utgången av 2016. Lagen syftar till att genomföra sex olika försök som de försökskommuner som nämns i lagen kan delta i enligt vad som närmare framgår av propositionen. Dessa försök är

1. försöket med integrerade verksamhetsmodeller för välfärd
2. försöket med utbildningstjänster
3. försöket med boendeservice
4. försöket med tillsyn över kommunernas verksamhet,
5. försöket med kommunernas och Folkpensionsanstaltens samarbete,
6. försöket med ungdomsgarantin.

En längre tidsmässig granskning visar att kommunernas lagfästa uppgifter har ökat klart. Uppgifterna innefattar också förfaranden och förpliktelser som är tämligen detaljerade till sitt innehåll. Enligt en rapport som gäller den pågående valperioden hade kommunerna den 1 augusti 2012 sammanlagt 535 uppgifter som grundar sig på lag, och dessa innefattade totalt 974 förpliktelser. Enligt utredningen är det fråga om uppgifter inom tio olika ministeriers verksamhetsområden. Av dem ingår de klart flesta uppgifterna i lagstiftningen inom social- och hälsovårdsministeriets (194), miljöministeriets (82), kommunikationsministeriets (62) och undervisnings- och kulturministeriets (60) förvaltningsområden. Det sammanlagda antalet lagar och förordningar som gäller uppgifterna är enligt utredningen 138. Med beaktande av den lagstiftning som trätt i kraft därefter är uppgifterna förmodligen något fler.

Den fortlöpande ökningen i kommunernas lagstadgade uppgifter och förpliktelser har ökat kostnaderna för kommunerna. Det framgår av propositionen att kommunerna förståeligt nog är missnöjda också med att den styrning som ingår i den statliga tillsynen och som tidigare enbart var rekommendationer de facto har blivit bindande, åtminstone till en del. En bidragande faktor till den utvecklingen anses enligt motiveringen i propositionen vara att man släppte efter på resursstyrningen i samband med statsandelsreformen och småningom ersatte den med normstyrning. Till detta kan tilläggas att en tämligen detaljerad normstyrning sammanhängde med det planerings- och statsandelssystem som gällde fram till utgången av 1992. Den frångicks i samband med att statsandelarna blev kalkylerade och att öronmärkningen av dem i princip slopades från ingången av 1993 (FvUB 5—7/1992 rd). I decennieskiftet 1980-1990-talet genomfördes också en ambitiös gallring bland normerna, vilket har lett till att normstyrningen av kommunerna har minskat väsentligt. Efter det att den normerande lagstiftningen upphävts har den ökade normstyrningen och den allt mer diffusa gränsdragningen mellan bindande styrning och styrning i form av rekommendationer gjort att antalet förpliktande normer åter har ökat i kommunerna.

Det är enligt utskottet nödvändigt att det också i framtiden ska vara möjligt att trygga högkvalitativa och likvärdiga kommunala välfärdstjänster för samtliga medborgare i landet. Detta kräver också tillräcklig ekonomisk bärkraft och målmedvetna ansträngningar för att utveckla organiseringen och produktionssätten. Genom lyckade försök som genererar resultat kan man förbättra kommunernas förutsättningar för att svara för invånarnas tjänster och organiseringen av servicehelheterna, påskynda nedmonteringen av normer och finna nya och mer produktiva sätt att ordna tjänsterna klientorienterat. Samtidigt kan man utveckla samarbetet mellan myndigheterna. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att klientorienteringen löper som en röd tråd genom den föreslagna försökslagen. Det viktigaste kriteriet för att försöket ska lyckas är att kunden ställs i centrum också vid det praktiska genomförandet och att man på så vis också utnyttjar resultaten av försöket. Försökslagen kan i praktiken också allmänt sett göra beslutsfattarna mer reformbenägna på kommunal nivå, vilket kulturskottet konstaterar i sitt utlåtande. Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att försöket är viktigt också med tanke på den pågående integreringen av social- och hälsovården.

Integrerad verksamhetsmodell för välfärd

Avsikten med försöket med en integrerad verksamhetsmodell för välfärd är att skapa och använda nya och multiprofessionella verksamhetsmodeller som utgår från klienterna för att organisera och producera den lagfästa service som åligger kommunerna. Det framgår av propositionen att det enligt utredning är så att 10 procent av kommuninvånarna använder cirka 80 procent av servicen. Utskottet håller med om att det vore synnerligen viktigt att vid planering och genomförande samordna de tjänster som dessa klienter (serviceanvändarna) behöver och använder för att förbättra åtgärdernas effektivitet. Samtidigt skulle man uppnå synergieffekter genom att förena resurser utifrån klientens behov och för klientens bästa.

I den lagstiftning som gäller välfärdstjänster finns det omfattande bestämmelser om förpliktelser som gäller individuella serviceplaner, särskilt inom social- och hälsovården och undervisningsväsendet. Med hjälp av en sammanslagning av planerna är det meningen att anpassa dem så att klienten får behövlig service på bästa möjliga sätt och så att servicen kan produceras i rätt tid och i form av en helhet som passar klienten. Lagförslaget ålägger emellertid inte försökskommunerna, som också inkluderar en samkommun, några förpliktelser att sammanslå planerna, utan kommunerna har prövningsrätt när det gäller i vilken utsträckning och i fråga om vilka tjänster de använder förfarandet för sammanslagning av planerna.

Lagförslaget innehåller bestämmelser om de service-, vård- och rehabiliteringsplaner och andra planer som kan tas in en serviceplan som är gemensam för flera myndigheter (4 §). En individuell serviceplan kan sammanslås med flera andra individuella serviceplaner, om sammanslagningen kan anses vara befogad med tanke på servicehelheten för klienten. I 4 § 2 mom. i lagförslaget nämns sammanlagt 16 olika planer som kan sammanslås. Försöket med integrerad verksamhetsmodell grundar sig främst på att genom att utnyttja serviceplanerna främja skapandet av klientorienterad och multiprofessionell service och användningen av den.

Utskottet poängterar att myndigheterna måste ha tillgång till sektorsövergripande uppgifter om klientens förhållanden och behov för att kunna planera en effektiv och verkningsfull servicehelhet. Utskottet välkomnar att man genom att slå samman individuella serviceplaner till en enda eller med andra serviceplaner enligt lagförslaget på ett övergripande sätt kan kombinera personuppgifter som gäller klientens levnadsförhållanden och individuella servicebehov på ett sätt som ligger i personens intresse.

Vid behandlingen av uppgifterna måste naturligtvis skyddet för klientens privatliv och personuppgifter tryggas. Sekretessbelagda uppgifter får överlåtas endast med klientens samtycke. Enligt propositionen får uppgifter överlåtas utan klientens samtycke i situationer där klienten saknar förutsättningar att bedöma betydelsen av samtycket endast om uppgiften är nödvändig för att utreda om en sammanslagning av planerna kunde förbättra servicehelheten för klienten. Uppgifter får inte lämnas ut om klienten uttryckligen förbjuder det. Utskottet föreslår i detaljmotiveringen ytterligare preciseringar av bestämmelserna om datasekretess.

Sammanslagningen av serviceplaner sker under försöket på kommunens ansvar även om den ansvariga myndigheten enligt prövning och med klientens samtycke också kan låta också aktörer som organiserar och producerar privat service för klienten göra upp och genomföra den gemensamma serviceplanen.

Enligt propositionen fattas beslut om ett försök med sammanslagning av planer av det kollegiala organ i kommunen som är behörigt i ärendet och som i sitt beslut ska fastställa vilket kommunalt ämbetsverk eller vilken kommunal verksamhetsenhet, eller vilken samkommun enligt 5 § i lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007) som kommunen är medlem i, som i administrativt och funktionellt hänseende ska ansvara för försöket med sammanslagning av planer. En sådan samkommun är enligt förslaget endast Södra-Karelens social- och hälsovårdsdistrikt (Eksote), som utgörs av Villmanstrand och de kommuner som hör till samma kommungrupp och som deltar i försöket. Utskottet föreslår i detaljmotiveringen att regleringen görs tydligare så att samkommunen själv kan fatta beslut om att delta i försöket.

Kulturutskottet granskar i sitt utlåtande de frågor som gäller försöket med en integrerad verksamhetsmodell för välfärd närmare med avseende på undervisningsväsendet. Förvaltningsutskottet hänvisar till denna del till det som kulturutskottet har anfört i sitt utlåtande.

Försöket med utbildningstjänster

Syftet med försöket med utbildningstjänster är att genom kommunalt samarbete skapa bättre förutsättningar att utnyttja nätverket av läroanstalter och personalen i utbildningen på andra stadiet efter den grundläggande utbildningen. Avsikten är att få erfarenhet också av i synnerhet administrativt samarbete inom gymnasieutbildningen. I försöket utreds dessutom med vilka lösningar kommunerna inom försöksområdet kunde ordna undervisningen på bästa sätt även så att den överskrider kommungränserna, till exempel genom att utnyttja det gemensamma nätverket av läroanstalter, utnyttja gemensamma utrymmen för alla skolor och läroanstalter i området, använda gemensam personal och genom att ha ett gemensamt utbildningsutbud och ett gemensamt datanät.

Kulturutskottet konstaterar i sitt utlåtande att också enligt 5 § i den gällande gymnasielagen (629/1998) och 10 § i lagen om grundläggande yrkesutbildning (630/1998) ska en utbildningsanordnare bedriva samarbete med andra som ordnar gymnasieutbildning, yrkesutbildning och annan utbildning i området. Men bestämmelserna förutsätter samtidigt att utbildningen i sig sker i gymnasiet enligt gymnasielagen och inom yrkesutbildning analogt enligt lagen om grundläggande yrkesutbildning.

Kulturutskottet konstaterar också att kommunerna således redan nu kan inrätta gemensamma förvaltningsorgan, anlita gemensam personal samt upphandla en del av undervisningen och andra tjänster hos en annan utbildningsanordnare. Ändå anser utskottet att försökslagen i bästa fall kan bidra betydligt med att påskynda detta administrativa samarbete. Försöket med att anordna regional gymnasieutbildning är enligt utskottet positivt i ett läge där de strukturella reformbehoven i fråga om gymnasierna annars i fortsättningen kan förutsätta att det gallras bland skolorna. Om försöket lyckas kan det leda till en hållbar modell för att trygga gymnasieutbildningen som närservice, en sak vars betydelse kulturutskottet ständigt har betonat i sina ställningstaganden.

Verksamhetsmodellen för tillsyn

Förvaltningsutskottet konstaterar att den social- och hälsovård som kommunerna bär ansvaret för styrs och övervakas av den nationella centralförvaltningsmyndigheten Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) och de regionala förvaltningsmyndigheterna, som i detta fall är regionförvaltningsverken. Dessutom har kommunerna till uppgift att övervaka den privata social- och hälsovården. Det högsta ansvaret för styrningen, övervakningen och planeringen av social- och hälsovården åligger social- och hälsovårdsministeriet.

Kommunerna har lyft fram den omständigheten att tillsynsmyndigheterna i sin verksamhet strikt iakttar rekommendationer och anvisningar, även om dessa inte är bindande. Detta gör att kommunerna inte kan planera sin verksamhet effektivt och ger upphov till extrakostnader samtidigt som det begränsar kommunernas spelrum mer än de gällande bestämmelserna. Efterlevnaden av rekommendationer och anvisningar har motiverats med likabehandlingsprincipen, vilket har lett till en med normstyrning jämförbar styrning med avseende på kommunerna. En sådan situation är enligt utskottets mening problematisk framför allt från den synpunkten att kommunerna kan åläggas bindande förpliktelser endast genom lag.

Det är viktigt att i det försök som gäller verksamhetsmodellen för tillsyn öka försökskommunernas möjligheter att organisera och producera den social- och hälsovårdsservice som enligt lag ska erbjudas av kommunerna genom att skapa nya verksamhetsmodeller för styrning och tillsyn. Detta innebär att den detaljerade tillämpningspraxisen för rekommendationerna och anvisningarna förenklas och att en tillsyn som bygger på indikatorer utvecklas. Avsikten är att införa nya indikatorer och på så sätt främja kommunernas verksamhet och en mera klientorienterad tillsyn över den, att underlätta samarbetet mellan de statliga tillsynsmyndigheterna och kommunerna och att undanröja överlappningar så att tillsynen riktas mot rätt föremål och så att arbetsbördan för kommunerna och tillsynsmyndigheterna minskar.

Boendetjänster

Avsikten är att utveckla serviceboendet för äldre, personer med funktionshinder och övriga specialgrupper genom att ta fram och införa nya verksamhetsmodeller. Försöken kan utöver äldre och personer med funktionshinder också omfatta boendetjänster för personer som får psykisk rehabilitering. Syftet med de nya verksamhetsmodellerna är också att öka klientorienteringen och minska den myndighetsövervakning som har skapat ett kostnadstryck på kommunerna.

Utskottet understryker att det är möjligt att prova nya modeller för boendetjänster med hjälp av exempelvis flexibla lokallösningar, planläggning, utnyttjande av det befintliga bostadsbeståndet och genom att slå samman olika serviceformer och samanvända resurser på ett flexibelt sätt. Ett viktigt mål med försöken är att avveckla institutionsvården och genomföra klientorienterade och kostnadseffektiva lösningar när det gäller boendetjänster för specialgrupper. Enligt regeringens proposition är boendeservice, serviceboende och boendeenheter för äldre och personer med funktionshinder de centrala verktygen för att utveckla och hantera servicestrukturen så att den motsvarar kommuninvånarnas behov. En kontrollerad avveckling av institutionsvården anses ligga i klienternas, kommunernas och hela den offentliga ekonomins gemensamma intresse.

Utskottet poängterar i detta sammanhang rent generellt att en flexibel användning av resurserna inte får betyda att den behövliga kompetensen, yrkesskickligheten, servicekvaliteten eller tillgången till service sjunker. Avvecklingen av institutionsvården får inte heller leda till att de personer som inte är betjänta av boendetjänster blir utan fullgod institutionsvård.

Enligt lagen om investeringsunderstöd (1281/2004) beviljar Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet som statsbidragsmyndighet investeringsunderstöd och betalar ut dem. Centralen meddelar närmare föreskrifter och anvisningar om beviljandet och användningsvillkoren och om ansöknings- och utbetalningsförfarandet och om de utredningar som ska fogas till ansökningarna. Vid försöket med boendetjänster har man för avsikt att i behövlig utsträckning ändra tolkningen av centralens anvisningar och göra dem mera flexibla när det gäller försökskommunerna för att främja framtagningen av nya verksamhetsmodeller för boendetjänster för äldre och personer med funktionshinder. De kostnader som boendetjänsterna föranleder kommunerna ska också minskas. Den ändrade tillämpningen och ökade flexibiliteten i fråga om anvisningarna får emellertid inte stå i konflikt med de principiella riktlinjerna för boendetjänster och de får inte heller öka risken för statliga kreditförluster.

Också i detta avseende är det motiverat att Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och de regionala förvaltningsmyndigheterna med stöd av den föreslagna lagen tillämpar indikatorbaserad tillsyn vid övervakning av boendetjänsterna (12 §).

Utskottet förespråkar också försök där användningen av familjevård genomförs så att också andra hemlika lokaler lämpade för familjevård än familjevårdarens hem kan användas som vårdplats för en kortare tid och temporärt och med hänsyn till klientens förhållanden och behov. I lagförslaget nämns klientens hem eller en lokal som lämpar sig för familjevård och som kommunen ordnar med, vilket enligt motiveringen kan vara exempelvis lokaler för arbets- och dagverksamhet som står tomma under veckosluten.

Samarbete mellan kommunerna och FPA

Kommunerna har lagt fram förslag till hur samarbetet mellan kommunerna och Folkpensionsanstalten kunde utvecklas och till hur processerna kunde effektiveras för att förbättra servicen till invånarna. Något som kommunerna hoppas på är att de uppgifter som en gång samlats in och som införts i FPA:s register kunde överföras direkt till ansökningarna om utkomststöd. Samarbetet över organisationsgränserna mellan kommunerna och FPA har försvårats av problem i informationsutbytet och bristfällig kännedom om i vilken utsträckning dataöverföring är tillåten inom ramen för bestämmelserna om datasekretess. Det här verkar vara ett problem också rent allmänt i det finländska samhället.

Regeringen beslutade i sitt rambeslut den 25 mars 2014 att Folkpensionsanstalten ska beräkna och betala ut grundläggande utkomststöd från och med 2017. Därför styrs resurserna till beredningen av hur överföringen av dessa uppgifter ska ske och de föreslagna försöken kommer inte att genomföras i detta skede.

Vanda stad har trots det sedan 2013 provat en modell där den som handlägger stadens olika förmåner arbetar i FPA:s lokaler och snabbt avgör ansökningarna om utkomststöd utifrån de uppgifter som FPA tillhandahåller. Utskottet anser det vara nödvändigt att förlänga försöket och att det i mån av möjlighet utvidgas till den föreslagna försökslagstiftningen. Avsikten med samarbetet enligt Vanda-modellen är att klienten utifrån de uppgifter han eller hon en gång gett ska få beslutet om utkomststöd i rätt tid och som ett resultat av en effektiv process.

Ungdomsgarantin

Ungdomsgarantin och utbildningsgarantin grundar sig på regeringsprogrammet för statsminister Jyrki Katainens regering. Målet för ungdomsgarantin är att hjälpa ungdomar att komma in på utbildningar och ut i arbetslivet och förhindra att arbetslöshetstiden blir lång, att identifiera riskfaktorerna för marginalisering och att stödja ungdomarna redan i ett tidigt skede för att förhindra begynnande marginalisering och utanförskap. Målet för utbildningsgarantin är att garantera alla som gått ut grundskolan möjlighet till fortsatt utbildning. Det kan röra sig om gymnasium, yrkesutbildning, läroavtalsutbildning, verkstad eller rehabilitering.

Det finns tills vidare inte någon särskild lagstiftning som gäller ungdomsgarantin, utan verksamhetsmodellen baserar sig på regeringsprogrammet. Lagstiftningen inom flera förvaltningsområden har emellertid ändrats för att fullfölja ungdomsgarantin. Det konstateras i propositionen att verkställandet av ungdomsgarantin kommit igång långsammare än väntat i kommunerna och ytterst ojämnt på riksnivå.

Enligt undersökningen om verkställigheten av ungdomsgarantin är det i fortsättningen viktigt att satsa på personliga kontakter och tjänster som unga har en låg tröskel att uppsöka (beredning av en s.k. förarhyttsmodell pågår) samt modeller med ansvarspersoner.

Utskottet anser det vara viktigt att ungdomsgarantiförsöket och det vidhängande utbildningsgarantiförsöket tagits med i den föreslagna lagstiftningen och att en definition av ungdomsgaranti nu för första gången ska tas in i lag. Med ungdomsgarantin avses enligt lagförslaget en verksamhetsmodell vars mål är att erbjuda alla unga under 25 år och nyutexaminerade under 30 år en arbets-, praktik-, studie-, verkstads- eller rehabiliteringsplats senast inom tre månader från det att arbetslösheten börjat. Den utbildningsgaranti som ingår i ungdomsgarantin innefattar ett mål om att varje ung person som nyligen avslutat den grundläggande utbildningen ska garanteras en plats inom gymnasieutbildning, yrkesutbildning, läroavtalsutbildning, i verkstad eller inom rehabilitering.

Utskottet framhåller att det egentliga syftet med ungdomsgarantin och den utbildningsgaranti som hänför sig till den är att hjälpa unga att komma in på utbildning och ut i arbetslivet. Från den utgångspunkten ska välfungerande, klientorienterade processer främjas liksom samarbetet och informationsgången mellan de kommunala myndigheterna och myndigheterna inom arbets- och näringsförvaltningen. Genom åtgärderna ska effektiva och verkningsfulla tjänster och servicehelheter skapas för de ungdomar som omfattas av ungdomsgarantin.

Indikatorbaserad tillsyn och egenkontroll

Utskottet ser det som motiverat och positivt att man i försöket med tillsyn över kommunernas verksamhet och i försöket med boendetjänster kommer att bedöma servicens effektivitet och kvalitet i stället för nyckeltal för lokaldimensionering eller kalkylerat personalantal. Lagförslaget innehåller också en bestämmelse som ålägger Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken att i sin övervakning av verksamheten i de deltagande kommunerna och kommungrupperna primärt tillämpa de indikatorer för verksamhetens resultat som fastställs i avtalet mellan kommunerna och staten. Det här ger tillsynsmyndigheterna en grund för bedömningen av när ett med hänsyn till slutresultatet acceptabelt mål har nåtts.

De sakkunniga fäste vid utfrågningen utskottets uppmärksamhet vid bland annat att beredningen av indikatorerna fortfarande pågår och att de enligt lägesbedömningen kommer att vara mycket varierande. Utskottet anser att det är väsentligt att skapa sådana indikatorer som mäter den nytta klienten har av servicen. Indikatorerna ska också vara till hjälp vid bedömningen av vad som är en godtagbar nivå för verksamheten eller tjänsten, alltså när verksamheten är som sig bör och inte äventyrar patient- eller klientsäkerheten.

Enligt lagförslaget ska försöksavtalen mellan staten och kommunerna också ange vilka tillsynsindikatorer som ska användas i tillsynen över en kommun eller kommungrupp. Det är motiverat att tjänstens eller verksamhetens effektivitet uttrycks med hjälp av indikatorer som beskriver tillgången till tjänster, hur klienternas servicebehov, hälsa eller funktionsförmåga utvecklas, klienttillfredsställelsen och andra faktorer som gäller servicekvaliteten. Det är viktigt att med hjälp av indikatorerna beskriva tjänsterna på ett klientorienterat sätt och ur olika synvinklar så att man kan bilda sig en tillräcklig helhetsbild av hur tjänsterna lyckats. Utskottet vill framhålla att man med hjälp av indikatorerna behöver kunna beskriva huruvida klienten och kommuninvånaren får tjänster som till innehållet, kvaliteten och verkningsfullheten är sådana som avses i lagstiftningen.

Utskottet vill också påminna om att de lagstadgade förpliktelser som berör kommunerna är i kraft under försöket, såvida det inte har gjorts några undantag från dem i försökslagstiftningen. Det förutsätts att bestämmelserna iakttas under försökstiden i den mån som resurser, insatser, processer eller åtgärder har fastställts som förpliktelser i lagstiftningen. Inom försöksområdena utgör de ändå inte tyngdpunkter för den övervakning som baserar sig på en plan. Om klient- eller patientsäkerheten äventyras vid genomförandet av de lagstadgade förpliktelserna eller om det i övrigt är fråga om lagstridighet har tillsynsmyndigheten samma skyldighet som den har i övrigt att ingripa i saken. Försöket medför inte heller begränsningar i rätten att anföra klagan eller i övrigt uppmärksamma tillsynsmyndigheten på brister i den verksamhet som övervakas.

Ansvaret för att sköta de lagstadgade uppgifterna inom social- och hälsovården vilar fortfarande på kommunen. Detta innebär att kommunen svarar för lika tillgång till och kvalitet på tjänsterna. I ansvaret ingår också att besluta på vilket sätt tjänsterna produceras, det vill säga i vilken mån kommunen producerar tjänster själv och i vilken mån den skaffar dem från t.ex. privata serviceproducenter med stöd av avtal. Ansvaret innebär också att kommunen för egen del följer och övervakar utförandet av tjänsterna.

Det är också positivt att en del av försökskommunerna har meddelat att de är villiga att som ett led i försöksverksamheten utveckla ett program för egenkontroll av vilket det framgår hur det följs upp att verksamheten är ändamålsenligt organiserad och hur eventuella fel och brister korrigeras. Inom egenkontrollen är det viktigt att identifiera riskområden i servicen och skapa verksamhetsmodeller som förebygger uppkomsten av fel.

Också inom kommunernas egenkontroll kommer man att tillämpa samma indikatorbaserade tillsynsmodell som inom de övriga försöken med verksamhetsövervakning.

Den allmänna styrningen, uppföljningen och resultatutvärderingen av försöken

Hur ett försök utfaller påverkas enligt utskottets mening på ett avgörande sätt av bland annat den allmänna styrningen och uppföljningen. Enligt lagförslaget ska de ministerier och centrala förvaltningsmyndigheter inom vars förvaltningsområde det finns uppgifter som berörs av försöken delta i den allmänna styrningen och uppföljningen. Den ankommer också på Folkpensionsanstalten. Man måste komma ihåg att försökslagstiftningen förpliktigar till att se till att styrning och uppföljning sker i växelverkan och i samarbete med de kommuner som deltar i försöket för att så goda resultat som möjligt ska nås. Till följd av kommunernas författningsrättsliga ställning kan inte heller den allmänna styrning som föreslås i bestämmelsen innefatta behörighet att meddela kommunerna rättsligt bindande styrning.

Ett viktigt element i styrningen, uppföljningen, resultatutvärderingen och utnyttjandet av resultaten av kommunförsöken är enligt utskottet att den indikatorbaserade tillsynen utnyttjas så långt det är möjligt. Ur den synvinkeln sett bör indikatorer utarbetas för alla sex verksamhetsmodeller som ingår i förslaget. Under försökstiden ska man naturligtvis också följa hur tjänsternas lönsamhet och produktivitet utvecklas.

Effekterna av försöken beror naturligtvis på resultaten, men också på bland annat i vilken omfattning den föreslagna försöksregleringen blir bestående och kan utvidgas senare. Enligt uppgifter har man inte i detta skede kunnat bedöma vilka inbesparingar försöken kan ge. De största förväntningarna på ekonomiska verkningar är det enligt utskottet befogat att ställa på försöket med en integrerad verksamhetsmodell för välfärd och reformen av boendetjänster, framför allt på grund av deras inneboende potential. En del av försöken är rätt allmänt och åtminstone delvis bristfälligt beskrivna, vilket kan göra att de inte slår så väl ut. Det kan också vara fråga om att innehållet i försöken i en del kommuner har preciserats bristfälligt när kommunerna har gjort sin framställning om försöket. De här försöken kan ännu komma att preciseras närmare, t.ex. om ett år när man har mera erfarenhet.

Konsekvenser för myndigheternas verksamhet är ännu att vänta på grundval av särskilt den indikatorbaserade tillsynen och utvecklandet av kommunernas egenkontroll. Om man i större skala lyckas dra nytta av de verksamhetsmodeller som ingår i försöket, kan de samhälleliga verkningarna av försöken på längre sikt förväntas trygga servicenivån och minska hållbarhetsgapet. I bästa fall är ett lyckat utfall av försöken en ny öppning när det gäller att minska förpliktelser, rekommendationer och anvisningar som gäller kommunerna och till att utveckla ett nytt slag av styrning.

Det ekonomiska målet med försöken är att minska den kostnadsbörda kommunerna orsakas av verkställandet av de förpliktelser de har ålagts för genomförande av sina uppgifter och den övriga styrningen. Enligt propositionens bedömning kommer sannolikt ingen ekonomisk inbesparing att ske under försöksperioden, men inte heller några betydande extrakostnader. Utskottet noterar att ett stort antal kommuner kommer att delta i försöket. Försöket kräver i alla händelser engagemang och resurser, även om försökstiden är bara två år. Utan att desto vidare ta ställning till saken har utskottet diskuterat om det varit skäl att vid ett försök av det här slaget satsa mera effektivt på att rikta insatserna mera målmedvetet och till ett mindre antal kommuner för att på så sätt optimera resultaten.

Sammanfattning

Kulturutskottet och social- och hälsovårdsutskottet tillstyrker i sina utlåtanden att försökslagstiftningen godkänns och att försöken inleds. Kulturutskottet bedömde dessutom de föreslagna försöken närmare inom ramen för sin behörighet.

Förvaltningsutskottet anser att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande ställningstagande och ändringsförslag. Som ett komplement hänvisar utskottet också till kulturutskottets och social- och hälsovårdsutskottets utlåtanden.